Aktuellt

Förintelsens minnesdag i riksdagen

Publicerad: 24 januari 2019 klockan 15.57

Förste vice talmans anförande vid Förintelsens minnesdag i riksdagen den 24 januari 2019

Det talade ordet gäller

Excellenser,
Ärade ledamöter,
Mina damer och herrar,

Varmt välkomna till Sveriges riksdag och till denna minnesdag. Trots att det är en mörk tid på året, och trots att dagen minner om en mycket mörk tid i mänskligheten, vill jag ändå säga att den är ljus.

Det är ju en dag då vi också uppmärksammar de goda krafterna i vårt samhälle. Vi hedrar offren för förintelsen och samtidigt vi hyllar dem som än i dag står upp för humanism och medmänsklighet.

Särskilt välkomna vill jag hälsa de närvarande överlevarna av förintelsen. Vi är djupt hedrade över att ni är här i riksdagen i dag. Vi sänder också en varm tanke till dem som brukar vara här men som inte orkat i år.

I would also like to welcome Professor Deborah Lipstadt, key note speaker at this event.

Vänner,

Vi har samlats i dag, i anslutning till den 27 januari. Det är det datum då fångarna i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Efter denna dag stod förintelsens alla fasor i öppen dager. Dessa fasor utgör ett sår i mänsklighetens historia och de visar hur långt vi människor kan gå, hur fruktansvärt långt vi kan gå, på mörka vägar.

Vi har samlats i dag för att inte glömma denna svåra lärdom. Det är, menar jag, vårt ansvar att bevara den och att föra den vidare till kommande generationer.

Även vi som inte upplevt de mörka åren själva har alla möjligheter att ta del av de starka vittnesmål som överlevande har gett oss genom decennierna. Även vi som inte i våra egna kroppar, familjer eller samhällen har drabbats av våldet, förtrycket och ondskan kan lära av historien.

Ändå finns det människor som inte vill se, inte veta, inte ta intryck.

Som Harry Martinsson skaldade i Aniara:
Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan

Att förneka förintelsen kan sägas utgöra ytterligare ett brott. Att förneka det som skett förminskar händelserna och bleker ur ondskan. Detta görs i syfte att bana väg för den typ av ideologier som återigen vill ställa människa mot människa.

Det är endast genom att rakryggat ta oss an vår historia som vi kan forma vår framtid.

Vi kan inte hedra offren för förintelsen om vi inte samtidigt gör allt vi kan för att förhindra en upprepning av denna uppdelning mellan människor, en uppdelning som drevs ända till dess yttersta konsekvens.

Vi har ansvaret för att skapa en framtid där människovärdet står starkt och där vi tillsammans kan mota tillbaka mörka krafter. Det är så vi strävar efter ljuset.

Vänner,

Vi har samlats här i dag för att vi inte tänker tillåta att människan återigen blir sin egen värsta fiende. Vi får aldrig låta författaren Primo Levis uppmaning klinga ohörd:

Begrunda att detta har hänt
Jag anbefaller er dessa ord
Prägla in dem i ert hjärta

Tack.