Anf. 65 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Riksrevisionen är en av Sveriges viktigaste myndigheter. Riksrevisionen ska på riksdagens uppdrag dels granska den ekonomiska och övriga förvaltningen i statens alla myndigheter, dels genom den så kallade effektivitetsrevisionen granska om statliga verksamheter lever upp till de mål och syften som finns för respektive verksamhet. Härutöver bedriver Riksrevisionen ett viktigt internationellt arbete.
Sommaren 2016 rapporterade medierna om olika brister och ofullkomligheter med koppling till de tre dåvarande riksrevisorerna. Stegvis avgick också de tre riksrevisorerna. De här händelserna blev upptakten till ett omfattande arbete. Hösten 2016 ägnade konstitutionsutskottet mycket tid och kraft åt rekryteringen av de tre nya riksrevisorer som sedermera valdes av kammaren och tillträdde sina uppdrag i början av 2017.
Hösten 2016 tog konstitutionsutskottet också initiativ till en utredning som skulle göra en omfattande översyn av olika frågor gällande Riksrevisionen. En del av frågorna hade aktualiserats av medierapporteringen, medan andra frågor hade behövt utredas förr eller senare under alla förhållanden. Utredningen arbetade intensivt under 2017. Den hade i uppgift att presentera ett delbetänkande på våren 2017, där eventuella förslag till grundlagsändringar skulle läggas fram. Det är dessa förslag som vi debatterar här i dag.
Utredningens slutbetänkande presenterades i februari 2018, och där behandlas en rad ytterligare frågor. Det betänkandet bereds för närvarande av riksdagsstyrelsen och en framställning med lagförslag kan förväntas i höst.
Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt, och den grundläggande regleringen av Riksrevisionen finns därför i regeringsformens 13 kap. tillsammans med bestämmelserna om bland annat KU:s granskning och JO. Därutöver regleras Riksrevisionen i riksdagsordningen och i vanlig lag.
En av uppgifterna för 2017 års riksrevisionsutredning var att utvärdera modellen med tre riksrevisorer och överväga fördelar och nackdelar med den nuvarande ordningen. I uppdraget ingick däremot inte att lägga fram lagförslag om ett förändrat antal riksrevisorer. I slutbetänkandet konstaterade utredningen att det finns betydande problem med den nuvarande ledningsformen och rekommenderade att den förändras. I god tid innan de nuvarande riksrevisorernas mandatperiod går ut bör därför en ny utredning tillsättas med uppgift att föreslå en ny ledningsmodell.
För närvarande regleras antalet riksrevisorer i regeringsformen och där anges att Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer. För att göra det enklare att i en framtid ändra antalet riksrevisorer föreslog 2017 års riksrevisionsutredning i sitt delbetänkande att antalet riksrevisorer inte längre ska anges i regeringsformen utan i riksdagsordningen. Därigenom kan antalet riksrevisorer ändras genom ett beslut och inte, som i dag, genom två beslut med mellanliggande riksdagsval. Detta är ett av de förslag som i dag ligger på riksdagens bord. Det är klokt och rimligt att på det sättet ge riksdagen möjlighet att, efter en ny utredning, ta ställning till antalet riksrevisorer genom ett enda beslut.
En annan viktig fråga för utredningen var om förutsättningarna för att skilja en riksrevisor från uppdraget borde förändras. I samband med turbulensen 2016 väcktes frågan om en eller flera av riksrevisorerna borde entledigas - avsättas - av riksdagen. Det får enligt regeringsformen ske om en riksrevisor gjort sig skyldig till så kallad allvarlig försummelse, ett begrepp som hämtats från EU-rättens regler om centralbankschefer. Det visade sig dock finnas mycket knapphändiga förarbetsuttalanden om vad som menas med allvarlig försummelse, och det finns heller inte reglerat hur en utredning ska genomföras av om en riksrevisor gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Det enda som anges är att frågan ska prövas av KU och därefter av kammaren.
Utredningen kom fram till att begreppet allvarlig försummelse inte är träffsäkert, eftersom till exempel ordet "försummelse" egentligen betyder att en sak inte är så allvarlig. Utredningen valde trots detta att inte föreslå någon ändring, bland annat eftersom begreppet ändå ansågs ha blivit etablerat i svensk grundlag och eftersom begreppet används i bestämmelsen om Riksbankens direktion, och det är en fördel om samma begrepp används i regleringen av två av riksdagens tre stora myndigheter.
I stället resonerade utredningen ganska utförligt om vad som kan utgöra allvarlig försummelse för att på det sättet ge vägledning för kommande rättstillämpning. Utredningen konstaterade bland annat att allvarlig misskötsel av myndigheten i ekonomiskt eller administrativt hänseende kan utgöra en allvarlig försummelse. Ledningsuppgiften kan åsidosättas även på andra sätt, till exempel genom att en riksrevisor agerar så att det allvarligt skadar den tillit hos de anställda som fordras för att uppgiften som ledare för myndigheten ska kunna fullgöras.
När det gäller brottslighet som grund för entledigande ska det enligt utredningen framför allt vara fråga om handlingar eller underlåtenhet inom ramen för uppdraget. Annan brottslighet blir relevant om den medför bristande förtroende för riksrevisorn eller för Riksrevisionen som myndighet. Ytterst är det dock alltid riksdagen som avgör om ett visst handlande eller en viss underlåtenhet kan betraktas som ett så allvarligt åsidosättande av uppgiften att det är att betrakta som en allvarlig försummelse.
Någon förändring i regeringsformen av begreppet "allvarlig försummelse" föreslås alltså inte. Däremot föreslås att Justitieombudsmannen ska kunna få i uppdrag av KU att genomföra en utredning, som KU sedan kan ha som underlag för att bedöma om KU anser att en riksrevisor gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Det är en praktiskt viktig förändring som ger KU ett konkret verktyg att ta till om en riksrevisors agerande ifrågasätts.
Härutöver föreslås att det inte längre ska räcka med enkel majoritet i riksdagen för att skilja en riksrevisor från uppdraget. I stället ska i regeringsformen föreskrivas att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöterna måste enas om ett beslut om att skilja en riksrevisor från uppdraget. Därmed kan man säga att det skapas ett slags balans mellan å ena sidan de åtgärder jag tidigare nämnt, som ger ökad tydlighet om när en riksrevisor kan avsättas och bättre verktyg för att utreda om en riksrevisor gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, och å andra sidan en åtgärd som gör det svårare för riksdagen att avsätta en riksrevisor.
Med dagens regler skulle kritik från en riksrevisor riktad mot en regering som har tillräckligt parlamentariskt stöd kunna leda till att regeringspartierna ensamma skulle kunna avsätta riksrevisorn. Det vore mycket olämpligt, och vi vill på det här sättet minska risken för att detta sker. Därigenom stärks skyddet för riksrevisorernas självständighet vad gäller granskningen.
Slutligen behandlas i detta ärende bestämmelsen om samverkans- och uppgiftsskyldighet för den som granskas av Riksrevisionen. Bestämmelsen finns för närvarande i 6 § revisionslagen. Statliga myndigheter ska på begäran lämna Riksrevisionen den hjälp och de uppgifter och upplysningar som Riksrevisionen behöver för sin granskning. När det gäller JO finns motsvarande bestämmelse om en skyldighet för den som granskas att lämna uppgifter direkt i regeringsformen.
Möjligheten för Riksrevisionen att få del av uppgifter som behövs för granskningen är av avgörande betydelse för möjligheten att utföra revision, och regler om detta rör Riksrevisionens grundläggande möjlighet att verka. En grundlagsreglering bör därför införas även för Riksrevisionen. Bestämmelsen om samverkans- och uppgiftsskyldighet bör därför flyttas från revisionslagen till regeringsformen.
Herr talman! Med dessa ändringar ger vi sammantaget riksdagen bättre förutsättningar att se över Riksrevisionens ledningsstruktur och att hantera frågor om entledigande av riksrevisorer samtidigt som grundlagsskyddet för riksrevisorernas självständighet när det gäller granskningen stärks liksom rätten för Riksrevisionen att få del av uppgifter som ett led i sin revision. Detta är betydelsefulla förändringar för riksdagen som huvudman för Riksrevisionen och för Riksrevisionen när den utför sina för hela samhället så viktiga uppgifter.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.