Fredagen den 1 mars 2013

EU-nämndens uppteckningar 2012/13:30

2012/13:30, Fredagen den 1 mars

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor

Finansminister Anders Borg

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor den 12 februari 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor den 5 mars 2013

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar finansminister Anders Borg med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag frågar inledningsvis om det finns några A-punkter. Nej, det finns det inte. Då, finansministern, ser vi fram emot en återrapportering från rådsmötet den 12 februari.

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (M):

Herr ordförande! Låt mig börja med att säga att jag har med mig min nya statssekreterare, Michael Lundholm, för första gången till EU-nämnden. Michael kommer närmast från Stockholms universitet, där han var professor. Nu ska han ansvara för skattefrågor och kommer naturligtvis att komma tillbaka hit ett antal gånger. Framför allt kommer han kanske också till skatteutskottet, för det är mycket sådant.

Det förra mötet var inte något alldeles tungt möte. Det blev mer av en allmän diskussion kring läget än något riktigt skarpt. Vi hade diskussionen kring ansvarsfrihet, där Sverige, Holland och Storbritannien gjorde markeringen att vi inte kan rösta för. I övrigt tycker jag inte att det finns så mycket att lägga till om förra mötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten och går vidare till punkt 3 om reviderade kapitalkravsregler, CRD IV. Det är en beslutspunkt.

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (M):

Nu har inte EU-nämnden, om jag har förstått det rätt, fått några dokument som återspeglar förhandlingsläget. Det är en väldigt rörlig materia där det fortfarande pågår förhandlingar. Samtidigt ska man dock säga att ur svensk synpunkt är våra linjer väldigt klara. Förhandlingen kan möjligtvis bli besvärlig.

Det absolut mest centrala för svensk del är att säkra att det vi vann och uppnådde i rådskompromissen kring flexibilitet vidmakthålls, att vi alltså har möjligheter att genomföra de 12 procent i kapitaltäckning som vi siktar på och att vi får de två flexibilitetsbuffertar som vi behöver för att kunna göra detta.

Just nu ser det ut som att vi har fått in det i alla texter och att vi följaktligen i det närmaste skulle kunna betrakta oss som hemma på den punkten. Det vore naturligtvis väldigt skönt. Nu är jag rätt misstänksamt lagd så jag tror inte att det är riktigt över förrän det är färdigt. För det är fortfarande stökigt, och det pågår alla möjliga diskussioner kring detta.

Den andra stora punkten som kommer att vara med på förhandlingen gäller bonustak. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen Det är ur vår synpunkt relativt rimligt att man faktiskt lägger begränsningar på vilka bonusar man kan betala ut i banksektorn. Det är klart att det är ett ersättningssystem som leder till att man riskerar att få ett överdrivet risktagande.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

Det allra viktigaste för oss är att säkra att vi klarar våra kapitaltillskott eller kapitalpåslagsregler, och det är det vi inriktar oss på. Sedan återstår det att se vad som händer. Det kan mycket väl bli lite stökigt på måndag och tisdag kring detta. Och när det är stökigt finns det alltid risk att man måste slåss rätt hårt för sina intressen. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

Anf.  5  BO BERNHARDSSON (S):

Tack för informationen! Jag kan avslöja att jag också är lite misstänksam. Finansministern säger att vi nästan är hemma. Samtidigt kanske vi inte är det, och det kan bli en rätt stökig förhandling. Det står i papperet att det är en godtagbar kompromiss. Det står också att vi kan genomföra lejonparten av de kapitalpåslag som vi vill kunna göra.

Jag är lite intresserad av vad det är vi skulle kunna förlora i sämsta fall. Och var ligger stökigheten? Vad är alternativen om det blir ett sämre utfall än vi vill ha?

Anf.  6  KENT EKEROTH (SD):

Vi har sedan tidigare en avvikande mening i det här ärendet – det har varit uppe tidigare. Vi vidhåller den och anser att vi i Sverige ska få reglera de här reglerna själva. Det är vad jag kort vill säga.

Anf.  7  Andre vice talman ULF HOLM (MP):

Herr ordförande! Tack så mycket, finansministern, för den här delen! Jag tycker att det är bra att finansministern är misstänksam. Det är nog ett gott tecken på en EU-förhandling att man är lite misstänksam. Men jag vill, precis som Bo Bernhardsson, veta vad som menas med en godtagbar kompromiss. Jag tror att finansministern måste utveckla det.

Sedan vet jag att det finns en diskussion i EU-parlamentet om öppenhetsregler, alltså transparensen kring det här regelverket. Är det en fråga som kommer upp? Jag hoppas att finansministern verkar för så stor öppenhet som möjligt. Det är bra.

Sedan tycker jag slutligen att det är bra att Sverige kan ställa upp på bonustaksreglerna. Och jag hoppas att inte engelsmännen har för stort inflytande på den punkten.

Anf.  8  LARS OHLY (V):

Misstänksamhet som inte går till överdrift kan vara sund. Och jag tror att det är sunt att vara lite misstänksam.

Förutom de frågor som Bo Bernhardsson och Ulf Holm har ställt är jag intresserad av att veta vilka möjliga allierade som finns och vilka som hårdast trycker på i en felaktig riktning, så att vi får en bild av hur de här förhandlingarna kommer att se ut.

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (M):

Nu får man vara lite noggrann när man protokollför det här. Det blir lite känsligt att diskutera andra länders positioner och så. Men vi brukar ju ha goda regler för det, så jag ska försöka vara så begriplig som möjligt.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

Anf.  10  LARS OHLY (V):

Det var ett bra och utförligt svar på min fråga. Det ställdes också en fråga om vad som är en möjlig kompromiss och en godtagbar kompromiss. Jag tycker att det skulle vara intressant att få höra ungefär var det kan landa.

Anf.  11  Andre vice talman ULF HOLM (MP):

Jag undrade över diskussionen om öppenhetsreglerna och det som EU-parlamentet för fram i de diskussionerna.

Anf.  12  Finansminister ANDERS BORG (M):

Jag beklagar att jag inte tog mig igenom hela listan. Den godtagbara kompromissen från vår sida är att vi klarar våra 12 procent. Det kommer vi att vara stenhårda på. Vi måste få en möjlighet att höja kapitaltäckningen.

Det är klart att vi till slut möjligtvis kan bli nedröstade. Nu är det extremt ovanligt även med kvalificerad majoritet att man röstar över ett land när de har starka nationella intressen. Men vi anser att det vi gjorde i rådskompromissen var en godtagbar kompromiss. Vi är inte beredda att backa från den. Jag tycker inte att det skulle vara en acceptabel kompromiss. Vi har gjort en kompromiss, och den kompromissen ska gälla, och det är det vi ska slåss för.

Vill vi lägga till något om öppenhetsreglerna?

Anf.  13  Ämnesrådet ARVID WALLGREN:

Det som jag tror att man syftar på är det som heter country-by-country reporting, där parlamentet har lagt fram ett förslag om att varje institut på landnivå ska redovisa antalet anställda och omsättning och så småningom till kommissionen vinst, betald skatt och eventuella subsidies man har fått från delstaten. Det är en position som Sverige inte har problem med men som andra länder har problem med.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende, men vi har noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Därmed går vi vidare ända fram till punkt 7, Mervärdesskattebedrägeri: Mekanism för snabba insatser – Förfarande för omvänd betalningsskyldighet. Detta är en beslutspunkt.

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (M):

Vi ska anta politiska riktlinjer om åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier. Det är fråga om två punkter, dels en snabb reaktionsmekanism, dels en frivillig och temporär omvänd skattskyldighet. Omvänd skattskyldighet är det vi själva tillämpar på till exempel byggområdet. Det är ett vanligt sätt att försöka komma åt bedrägerier. Det här gäller framför allt mobiltelefoner, kretskort, läsplattor och handdatorer. Det är framför allt britter, tyskar, luxemburgare och några till som har haft rätt bekymmersamma problem på området.

Den principiellt svåra frågan är huruvida vi ska gå med på att den snabba reaktionsmekanismen ska innehålla att kommissionen fattar beslutet. I skattefrågor har vi enhällighet. Det är ett stort principiellt genombrott, och kommissionen får själv fatta beslut. Det kompromissförslag som finns är att ha en temporär åtgärd under en femårsperiod.

Vi tycker fortfarande att detta är besvärligt. Det här ett stort principiellt avsteg. Vi får naturligtvis lyssna in vad alla de andra medlemsländerna säger. Spontant kan vi tycka, när vi ska förhandla om detta, att om det behövs en akutmekanism verkar det konstigt att kommissionens beslutsrätt ska gälla i fem år. Vi kan förstå om man akut måste införa något därför att man ser att det finns så pass stora flöden att man snabbt måste hitta en åtgärd, men att gå så långt som att ge kommissionen rätt att besluta om omvänd skatteskyldighet i fem år tycker vi verkar vara expansivt. Vi ska fortsätta att förhandla i frågan, och vår hållning är att vi fortsätter att vara skeptiska. Om det går att hitta en lösning som gör att man antingen enas om att frågorna ligger kvar med enhällighet eller att mekanismen blir mer temporär än fem år går det kanske att hitta en kompromiss.

Anf.  16  KENT EKEROTH (SD):

Anders Borg redogjorde här för att regeringen är tveksam till att frångå principen om enhällighet. Vår ståndpunkt är att regeringen inte ska gå med på att frångå principen utan i stället hålla fast vid principen.

Om det innebär en avvikande mening vet jag inte i dagsläget, men det är vår ståndpunkt.

Anf.  17  Finansminister ANDERS BORG (M):

En tänkbar hållning från vår sida är att vi försöker skjuta frågan framåt, det vill säga kräva mer analys och mer underlag. Det är möjligt att det inte blir ett beslut på detta rådsmöte.

Problemet är att ett par av dessa länder kan hamna i att få stora flöden på kort tid. Då kan man förstå att det kan behövas någon typ av akutmekanism. Jag tycker inte att man helt ska stänga vägen för en sådan.

Men det går inte att ha ett akut problem i fem år. Det kan inte vara så att det ska vara ett problem med att fatta beslut i rådet – att sammankalla medlemsländer och ta fram underlag – inom loppet av något år. Det verkar överdrivet.

Jag är också osäker på om Sverigedemokraterna behöver anmäla avvikande mening.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vidhåller ni, Kent Ekeroth, en avvikande mening eller inte?

Anf.  19  KENT EKEROTH (SD):

Vi vill inte att man ska frångå principen – oavsett vad regeringen kanske kommer fram till, att de kanske vill kompromissa i slutändan.

Ta det som en avvikande mening. Det är väl bättre att vara på den säkra sidan.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi det.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi har noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Vi går vidare till punkt 8, Ekonomisk styrning – ”Tvåpacken”. Det är en informationspunkt.

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (M):

Detta är en informationspunkt och Sverige har inte rösträtt i de här frågorna. Vi omfattas inte av reglerna på samma sätt, och vi har inte heller beslutanderätt för dem eftersom de omfattar euroländerna.

Det är fråga om den förstärkta budgetövervakningen i euroområdet och en stärkt övervakning av de länder som har mer allvarliga problem. Vi tycker att man har landat denna fråga på ett någorlunda rimligt sätt. Jag tror inte att jag kommer att ha någon ståndpunkt i diskussionen.

Anf.  22  LARS OHLY (V):

Jag vill framhäva vad som sades vid finansutskottets överläggning, nämligen att förordningen måste utformas på ett sätt som säkerställer att nationella förfaranden på budgetområdet gör det möjligt för medlemsstaterna att göra de finanspolitiska vägval som tillkommer medlemsstaterna. Det är oerhört viktigt.

Vi ser nu att kommissionen hela tiden försöker urgröpa medlemsstaternas rättigheter och möjligheter att föra en nationell politik. Det måste sättas gränser. Kanske skulle finansministern till och med ompröva sin hållning att inte säga något, bara för att påpeka vikten av att detta alltid ska kommas ihåg.

Anf.  23  Finansminister ANDERS BORG (M):

Vi har den uppfattningen. Kommissionens yttranden är inte legalt bindande ens för euroländerna. Jag har samma hållning som Lars Ohly, det vill säga att de finanspolitiska besluten i grund och botten ska vara nationella. Det tror jag alla känner till, även om jag inte gör ett inlägg i just den här diskussionen. Jag för dessa diskussioner frekvent på Ekofinmöten.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under punkt 8, och vi går till punkt 9, Övriga frågor. Finns det något att säga?

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (M):

Jag har tidigare sagt att jag tycker att det irländska ordförandeskapet fungerar väl. En av de saker som de har infört är att framföra en rätt utförlig muntlig rapport om hur arbetet går i olika trilogfrågor och i frågor där det pågår ett arbete.

Den här gången kommer det att bli information om tillsynsmekanismen. Man ska informera om hur trilogförhandlingarna går, krishanteringsramverket, regelverket för värdepappersmarknaden och för bolånedirektivet.

De svenska positionerna i frågorna är väl kända. Vi vill gärna hålla fast vid den kompromiss som fanns om tillsynsmekanismen i rådet. När det gäller krishanteringsmekanismen tycker vi fortfarande att det är viktigt att man får använda statligt övertagande om det är nödvändigt. Det faktum att ordförandeskapet ger informationen om läget ger en möjlighet för medlemsländerna att markera omkring den typen av frågor.

Vi får se hur ordförandeskapet lägger upp saken. Men hittills ur svensk synvinkel har det irländska ordförandeskapet skött sig väl. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen Jag tycker att vi i huvudsak kan känna oss trygga med att detta gäller också framöver. Det är möjligt att jag kommer att göra ett inlägg om krishanteringsmekanismen för att understryka den svenska positionen om övertaganden.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under punkt 9.

Vi går vidare till punkt 11, Den europeiska planeringsterminen: diskussion av vissa tematiska frågor – Rapport om de offentliga utgifternas kvalitet. Detta är en beslutspunkt, och det är en ny fråga för nämnden.

Anf.  27  Finansminister ANDERS BORG (M):

I december kom rapporten Quality of Public Expenditures in the EU. Givet att det finns en del andra komplicerade frågor vid rådsmötet kommer detta att bli mer av att kommissionen respektive underorganet för statssekreterarna, EPC, återrapporterar diskussionen. Jag tror inte att det blir någon diskussion alls om detta.

Anf.  28  BÖRJE VESTLUND (S):

Då måste jag få ställa en fråga till finansministern.

Den europeiska planeringsterminen har varit upp vid ett antal rådsmöten, bland annat KKR och Epscorådet. Varje gång säger den minister som är här att man inte förväntar sig någon diskussion på punkten. När ska den diskuteras?

Anf.  29  KENT EKEROTH (SD):

Vi anser inte att regeringen kan eller bör ställa sig bakom slutsatserna. De ställer implicit krav på utformning av politik i frågor där EU enligt oss inte har behörighet. Det gäller offentliga utgifter inom vården och så vidare. Vi anser inte att man ska ställa sig bakom de slutsatser som gör att EU kan ställa krav på den utformningen.

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (M):

Jag kan naturligtvis ha förståelse för Börje Vestlunds utgångspunkt: När kommer diskussionerna?

Det är fråga om ett antal områden. En rapport gäller långsiktig uthållighet i offentliga finanser, som brukar komma på våren. Det brukar komma någon rapport där man går igenom alla finanspolitiska ramverk, som ofta ligger i början av sommaren. Det är ett antal rapporter som kommer varje år som sällan diskuteras men som är viktiga för att följa upp och gå igenom underlag och skapa en bättre förståelse för hur det ser ut i olika medlemsländer.

Jag måste erkänna att jag inte har läst den här rapporten. Men tidigare år tycker jag att rapporterna har haft ett bra och brett innehåll. Jag tycker att det finns en poäng att göra dem. Jag tror inte att vi ska förutse att det blir en diskussion om rapporten på detta möte. Om vi har haft en lång och besvärlig diskussion om CRD4 tror jag ingen på eftermiddagen kommer att orka med detta.

Vi ska understryka att det är fråga om en dialog mellan medlemsländer och en peer review.

Apropå Sverigedemokraternas ståndpunkt är detta naturligtvis en utgångspunkt för en dialog mellan medlemsländerna. Det är inte styrande för vare sig sjukvård, primärvård eller äldreomsorg i Sverige.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Jag har noterat avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Vi går vidare till punkt 12, Närmare EMU-integration: svar till Europeiska rådets ordförande. Detta är en diskussionspunkt.

Anf.  32  Finansminister ANDERS BORG (M):

Det här är en del av den uppföljning som kom på Europeiska rådets möte i december. Jag tror att vi i grund och botten ska hålla fast vid den position vi redogjorde för i december. Det behövs en förstärkning av arbetet inom den monetära unionen för att den ska fungera bättre. Ur svensk synpunkt är väl det allra mest centrala att förstärkningen sker på ett sådant sätt att den antingen är öppen för alla medlemsländer eller inte delar medlemsländerna ytterligare mellan Europeiska unionen och länderna i valutaunionen. Det är väl den mest centrala ståndpunkten Sverige bör trycka på, det vill säga värdet av att upprätthålla ett väl fungerande EMU i Europeiska unionen.

Anf.  33  KENT EKEROTH (SD):

Denna blueprint från kommissionen om förstärkt EMU bör stoppas tillbaka i en skrivbordslåda eller i en papperskorg – vad man nu väljer. Nästan varje del i paketet innebär ytterligare centralisering av makt till Bryssel och mindre inflytande för medlemsstaterna. Det är en utveckling som vi inte gillar.

Anf.  34  LARS OHLY (V):

Frågan har varit uppe förut, och vår ståndpunkt är tydlig.

Vi tycker inte att något steg mot ytterligare finanspolitisk samordning bör tas – särskilt inte med den innebörd som har diskuterats inför decembermötet, som jag antar fortfarande är aktuell. Det gäller en integrerad budgetram, en ytterligare integrering av beslutsfattande och ett ökat sammanförande av befogenheter på EU-nivå. Allt detta är så pass långtgående att det är omöjligt för oss i Vänsterpartiet att tänka sig att vi ska ställa oss bakom den typen av steg.

Dessutom saknar jag fortfarande den hållbara tillväxten, det vill säga de gröna frågorna, utvecklingspotentialen i ny energi, ny teknik, nya transportsätt. Om det är någonstans de hör hemma borde det vara här, men man glömmer bort de gröna frågorna alldeles för lätt. Det vill jag också skicka med.

Anf.  35  Andre vice talman ULF HOLM (MP):

Våra åsikter om detta är välkända. Vi tycker att centraliseringen av EMU-makten inte är till gagn för euroområdet.

Jag uppfattar brevet som en attack på EU-toppmötets åsikter. Vid EU-toppmötet i december tog man bort en del av de förskräckliga skrivningarna. Det blev något mindre dåligt. Nu uppfattar jag att Van Rompuy försöker flytta fram positionerna igen. Det är illa.

Jag kan dela Lars Ohlys åsikter om den gröna sektorn. Jag hade hoppats att det skulle komma ett särskilt pm om detta längre fram. Detta handlar mest om den sociala dimensionen. Det kanske kommer något om den gröna dimensionen på EMU-mötet längre fram. I annat fall kan finansministern efterfråga detta.

Anf.  36  BO BERNHARDSSON (S):

Jag har ingen fråga men jag kan inte låta bli att göra en kommentar.

Den svenska positionen är, som jag har uppfattat den, att vi ser behovet av samordning och inte vill stå i vägen för euroländerna, om de behöver göra ytterligare insatser för att samordna sig, just därför att de är euroländer. Vi har också sagt att vi inte vill stå tysta. Vi vill alltså inte stå i vägen, men vi ska inte vara tysta, för det finns bara en union och bara en inre marknad, och vi kommer att påverkas av vad de gör, alldeles oavsett.

Finansministern säger att vi måste slå vakt om sammanhållningen. Det är naturligtvis riktigt. Men det är lättare att säga tulipanaros än att åstadkomma det. Vi är redan där att man delvis har gjort olika lösningar för euroländerna, till exempel finanspakten, där vi har ett eget spår.

Jag är på ett sätt ganska pessimistisk. Det är liksom ett faktum att vi har ett Europa i olika takt. Sedan måste vi försöka motverka detta så långt möjligt och få inflytande, trots att vi inte är medlemmar i eurozonen. Det är en balansgång som naturligtvis är ganska svår. Men någonstans måste man nog inse att det finns ett starkt behov för euroländerna att gå vidare och samordna sig.

Jag kan vara rätt pessimistisk om möjligheterna att göra det även för euroländerna. Det måste ju finnas en demokratisk legitimitet för vad de gör. Det måste finnas ett stöd och en uppbackning.

Jag tror att det är en ganska komplicerad materia som vi nu rör oss i. Jag tycker att finanspakten kan vara ett bra exempel på den svenska hållningen. Där försöker vi vara med och ändå värna om någon sorts självständighet som beror på att vi – i varje fall än så länge – inte har euron som valuta.

Det var ingen fråga, utan vi kan säga att det var ett medskick.

Anf.  37  Finansminister ANDERS BORG (M):

Jag vill inte dra i gång en generaldebatt i en fråga där jag tror att vi i Sveriges riksdag är relativt överens.

Den svenska hållningen har varit att vi anser att det bör finnas ett beslutsfattande kring stabiliserings‑ och finanspolitik som i huvudsak är nationellt. Samtidigt inser vi att det behövs ett samarbete mellan euroländerna. Det förslag som Van Rompuy med flera lade fram mötte starka reaktioner i december. Jag tror att vår inriktning snarast bör vara att vidmakthålla den ståndpunkt som Europeiska rådet hade i december, att vi intar en skeptisk hållning till att gå vidare på området, alltför djupgående.

Det är egentligen inte en position som går i konflikt med euroländerna, eftersom en stor del av euroländerna delade den uppfattningen. Vi borde kunna bidra konstruktivt i en sådan diskussion utan att för den skull uppfattas som att vi ger alltför tydliga pekpinnar till euroländerna. Vi anser helt enkelt att euroländerna borde ha samma uppfattning som vi i de här frågorna: mer av samordning – men inte till priset av att man förlorar sin beslutanderätt i finanspolitiska frågor.

Det är precis som Bo Bernhardsson säger: Det har lite grann karaktären av en komplicerad tulipanaros. Det finns ingen enkel lösning på detta, utan man får helt enkelt jobba fram förslag som för frågan framåt, och sedan får vi förhålla oss till dem.

Detta är inte heller något förslag. Van Rompuy har fört fram detta – kanske med den underton som Ulf Holm misstänker, att han vill flytta fram positionerna på nytt. Då får vi väl försöka bidra till att Ekofin och andra råd gör markeringar åt motsatt håll.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i frågan. Jag har även noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Anf.  39  LARS OHLY (V):

Det jag sade kan tas som ett medskick. Vi återkommer ju till frågan inför senare möten. Mina synpunkter går med som medskick.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  41  Andre vice talman ULF HOLM (MP):

Det jag sade var också ett medskick.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Var det rätt uppfattat att Sverigedemokraternas synpunkter var en avvikande mening?

Anf.  43  KENT EKEROTH (SD):

Ja.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 13, Uppföljning av mötet för G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer. Det är en informationspunkt.

Anf.  45  Finansminister ANDERS BORG (M):

Jag har tillbringat början av den här veckan i Moskva för att tala med det ryska ordförandeskapet i G20. Man kan konstatera att ryssarna ur svensk synvinkel gör mycket rimliga prioriteringar av arbetet framåt. Man vill prioritera investeringar och tillväxt men göra det på ett hållbart sätt. De har själva en relativt hög grad av ordning på sina offentliga finanser. De har en skuldsättning ner mot 11 procent av bnp. På det sättet har de en hållning som liknar Sveriges eller för den delen Tysklands när det gäller ordning och reda i offentliga finanser.

Det som är viktigt att också framföra på Ekofinmötet är att vi nu går mot en förhandling som ligger mellan G20 och IMF kring hur inflytande och röstningsregler för tillväxtländerna ska förbättras och hur den förlust av inflytande och röstningsstyrka i IMF som ska omfördelas ska bäras.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

Man kan i sammanhanget påpeka att bnp för Norden-Baltikum samlat är större än Spaniens och i nivå med Australiens. Eftersom vi har mycket öppna ekonomier har vi en exportsektor som är väsentligt större än Frankrikes. Vi har ett banksystem som är mycket stort. Vi håller på att räkna igenom det, men utan att göra alltför mycket våld på sanningen skulle jag tro att det är ett av världens tio största banksystem i Norden-Baltikum.

Det gör att vi har mycket starka argument för att man ska ta hänsyn till detta.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under denna punkt. Finns det något att tillägga under punkt 14, Övriga frågor? Nej.

Då vill vi tacka finansministern med medarbetare och önska en trevlig helg.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statssekreterare Magnus Graner

Återrapport från informellt ministermöte den 17–18 januari 2013

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 6–7 december 2012

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 7–8 mars 2013

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreterare Magnus Graner med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Jag inleder med att fråga om det finns några A-punkter inom statsrådets ansvarsområde. Det finns det inte. Finns det något, statssekreteraren, att säga rörande återrapport från mötet i rådet den 6–7 december respektive informellt ministermöte den 17–18 januari?

Anf.  48  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Jag ska komma till det alldeles strax, herr ordförande. Låt mig börja med två mindre saker.

Först vill jag hälsa från justitieministern, som naturligtvis gärna hade varit i nämnden. Hon tycker att det är viktigt att vara här och berätta om de saker som vi åker till Bryssel och talar om. Men hon är på tjänsteresa i Sydostasien och förhandlar om ett samarbetsavtal med Thailand och Vietnam, vill jag minnas att det var. Hon hälsar och beklagar att hon inte kunde vara här.

Låt mig också säga att vi inte har fått någon slutlig dagordning för mötet den 7 och 8 mars, utan Coreper behandlar en del av frågorna så sent som nästa vecka. Det är med förbehåll för det vi diskuterar i dag. Skulle det inträffa någonting nytt återkommer vi naturligtvis till nämnden innan dess.

Låt mig då övergå till det ordföranden ville att jag skulle tala om, nämligen återrapporteringen.

Det är egentligen två återrapporteringar. Först och främst RIF-rådet den 6–7 december, där flera frågor diskuterades som vi också kommer att återkomma till under dagen. Det gäller SIS II, det gäller Bulgariens och Rumäniens Schengenanslutning, det gäller dataskyddsförordningen och det gäller förordningen om erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden. Jag återkommer därför till de här frågorna om en liten stund och tänkte i övrigt be att få hänvisa till den skriftliga rapporten.

Sedan har vi en återrapportering från det informella ministermötet i Dublin den 17–18 januari. Vid det mötet deltog justitieministern, jag själv och statssekreterare Minna Ljunggren på migrationssidan.

På inrikesministrarnas dagordning fanns bland annat frågor om intern säkerhet och tillväxt. Justitieministrarna diskuterade även vissa nyckelfrågor rörande dataskydd. Ministrarna fick vidare information om Irlands nationella arbete för att förverka vinning av brott.

Ministrarna var överens om att bekämpande av brottslighet av olika slag är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och utveckling. Kampen mot bland annat ekonomisk brottslighet, som bedrägeri och korruption, nämndes särskilt. Justitieministern framhöll dessutom behovet att fokusera på unga medborgares situation i kristider.

Jag tänkte stanna där och i övrigt be att få hänvisa till den skriftliga rapporteringen.

Vad som inte framgår av den skriftliga rapporteringen är att det i januari regnade oavbrutet i Dublin.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten.

Vi konstaterar att punkt 3 har utgått från den kommenterade dagordningen. Vi går därför vidare till punkt 4, Paketet med smarta gränser. Det är en informationspunkt.

Anf.  50  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Kommissionen presenterade så sent som den 28 februari, i går, nya förslag till rättsakter om förenklad gränspassage för betrodda resenärer och ett in- och utreseregister för tredjelandsmedborgare.

Tankarna kring de här förslagen har funnits ända sedan 2008, då kommissionen föreslog nya verktyg för gränskontroller. Vid rådets möte kommer kommissionen att presentera förslagen, men ordförandeskapet förväntar sig ingen diskussion. Vi får återkomma till riksdagen när vi har haft möjlighet att analysera de förslag som har lagts fram.

Som jag tidigare har framfört anser regeringen att det är viktigt att nya system baseras på verklig verksamhetsnytta. Med tanke inte minst på dagens budgetläge kommer vi att framföra att mervärdet av systemet noga måste analyseras innan man går vidare i det här arbetet.

Anf.  51  KERSTIN HAGLÖ (S):

Tack statssekreteraren! Vi har diskuterat det här och den svenska ståndpunkten. Man behöver ju inte lämna någon ståndpunkt än, men i det jag har läst tycker jag ändå att det är rätt ingång med frågeställningar om kostnader, verksamhetsnytta och framför allt den personliga integriteten.

Det är klart att vi socialdemokrater också har stora farhågor vad gäller den personliga integriteten, säkerheten och lagringen av datauppgifter, men framför allt när det handlar om vad den förenklade gränspassagen kan leda till med A- och B-lag. Hur står det i proportion till mänskliga rättigheter?

Det är väl lite grann de frågeställningar vi har. Det är snarare ett medskick. Jag skulle gärna framöver i den svenska ståndpunkten vilja se svar på hur ni diskuterar kring A- och B-lag, som förslaget ändå kanske kommer att leda till. Jag vill gärna ha någon kommentar kring detta.

Anf.  52  Andre vice talman ULF HOLM (MP):

Jag kan i mångt och mycket instämma i föregående inlägg. Jag tror att det är väldigt viktigt att markera tydligt mot vad som kan hända med två parallella system för in- och utresor. Den svenska flaggan måste vara väldigt högt hissad för att motverka sådana tendenser över huvud taget.

Anf.  53  KENT EKEROTH (SD):

Vi hade ett tidigare utlåtande 2011/12 i justitieutskottet om det här. Jag håller väl fast vid det.

Vi är positiva till effektiva system för kontroll av personer som korsar EU:s gränser, inte minst av dem som har överskridit den tillåtna tiden för vistelse. Till skillnad från kommissionen vill vi dock införa att biometriska uppgifter vid in- och utresor registreras. Vi anser självfallet att ingen del i förslaget på något sätt får göra det lättare för illegala invandrare att komma till Europa.

Dessutom anser vi, som regeringen också förmodar jag, att de här kostnaderna bör tas ut inom befintliga ramar. Eftersom det är så mycket annat inom EU som man slösar pengar på kan man göra omprioriteringar där, menar vi.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag är inte säker på att jag uppfattade vad Sverigedemokraterna hade för avsikt med det inlägget. Jag vill bara förtydliga att när det är informationspunkter kan vi vare sig göra medskick eller anmäla avvikande meningar.

Anf.  55  LARS OHLY (V):

Jag vill starkt instämma i det som Kerstin Haglö och Ulf Holm har sagt. Det här riskerar att bli ett system som Sverige nog bör vara mycket vaksamt mot. Det finns risker med införandet av den här typen av gradering, därför önskar jag att regeringen är väldigt tydlig och väldigt aktiv i diskussionen för att försöka förhindra att de riskerna blir verklighet.

Anf.  56  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Jag tycker att det är högst relevanta synpunkter som framförts. Det ligger naturligtvis i paketet att diskutera det. Man kan självfallet diskutera vilka problem som fångas upp av vilka uttryckssätt. Jag har nog sett verksamhetsnyttodiskussionen som väldigt tydlig när det gäller just värdet av detta kontra kostnaden i olika avseenden.

Sedan kan man naturligtvis alltid föra en filosofisk diskussion om huruvida man ska underlåta att göra det lätt för vissa därför att det måste vara lite mer komplicerat för några. Det är en filosofisk diskussion man kan föra i all oändlighet. Jag tror inte att det egentligen är meningsfullt.

Det är väl lite så vi har sett det från regeringens sida, att det inte finns någon mening med att gå in på den diskussionen i det här skedet, därför att vi inte ens vet vilket värde som kommissionen anser att det här skulle kunna ha kontra vilken kostnad det skulle kunna bli. Där står diskussionen just nu. Den potentiella kränkning som man ser skulle kunna ligga i att differentiera mellan olika system är naturligtvis olika beroende på hur systemet utformas. Men vi är inte i närheten av den diskussionen, utan nu är vi i en diskussion om vad som är syftet med det här, vilket värde man skulle kunna få ut av det och till vilken kostnad. Det är så vi har sett på det.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten, och vi går vidare, inte till punkt 5, för den har utgått, men väl till punkt 8, SIS II. Det är en beslutspunkt, och det är en ny fråga för nämnden.

Anf.  58  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Jag kan bara nämna att det var lite tråkigt att punkt 5 utgick. Annars hade ni fått en väldigt intressant och välskriven redogörelse för väldigt många intressanta frågor. Men det får vi återkomma till en annan gång.

När det gäller SIS II ser det ut som om vi den här gången ska kunna fatta beslut om att ta SIS II i bruk. Kanske för första gången, om jag får tillåta mig en kommentar på marginalerna, kommer man inte att fnissa utan kanske lyfta ett ögonbryn av intresse när frågan SIS II kommer upp på dagordningen.

Förslagen till rådsbeslut innebär att man ska börja tillämpa de rättsakter om SIS II som beslutades redan 2006 och 2007. Det innebär också att man fattar beslut om ett datum när man avser att gå över från det gamla SIS I plus till nästa generation av efterlysningssystem.

Beslutet förutsätter att både det centrala projektet och medlemsstaternas förberedelser är klara. Kriterierna finns fastlagda i rättsakterna, och det ser ut som om de kommer att vara uppfyllda till rådsmötet.

Enligt gällande tidsplan skulle driftsättningen ske senast under första kvartalet 2013. Det föreslagna datumet för övergången är nu den 9 april. Att man därmed överskrider tidsgränsen med lite drygt en vecka är en praktisk fråga. Man vill undvika att göra den här stora omställningen mitt i påskhelgen, eftersom det skulle innebära både extra kostnader och ökade risker för problem vid övergången.

Sverige stöder förslaget till rådsbeslut och även datumet den 9 april. Det viktigaste för oss nu är att rådet fattar beslut vid mötet den 7 mars. Medlemsstaterna behöver tiden fram till den 9 april för att förbereda ikraftträdandet av nationell lagstiftning och den tekniska övergången till SIS II.

Ändringarna i den svenska lagen om Schengens informationssystem beslutades av riksdagen under 2010 och finns redan i lagboken. Nu återstår för regeringen att besluta att sätta ändringarna i kraft och att göra några följdändringar av mer teknisk karaktär i ett antal förordningar.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi lämnar därmed punkt 8 och går över till punkt 9, Utkast till rådets beslut om ramen för den fullständiga tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien. Detta är ett eventuellt beslut, har vi förstått det som.

Anf.  60  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Som vi har berättat många gånger här i nämnden förs diskussioner om hur Bulgariens och Rumäniens Schengenanslutning ska hanteras. Frågan har stått på rådsdagordningen men strukits vid ett flertal tillfällen. Jag tänker här ge en kort resumé av läget.

Redan 2011 antog rådet slutsatser som konstaterade att Rumänien och Bulgarien formellt avslutat sin Schengenvärdering. På det tekniska planet bedömdes länderna redo att tillämpa Schengenregelverket på ett korrekt sätt, och därmed fanns förutsättningar att genom ett rådsbeslut formellt ange från vilket datum Schengenregelverket ska tillämpas i förhållande till de två länderna. Den mest påtagliga konsekvensen av ett sådant beslut blir att gränskontrollerna upphävs gentemot övriga Schengenstater.

Anslutningen av ett nytt Schengenland tas med enhällighet av befintliga Schengenstater. Som ni vet har en sådan enhällighet inte funnits. Olika länder har vid olika tillfällen meddelat att man inte utan vidare är villig att släppa in länderna i samarbetet. Den huvudsakliga orsaken som dessa länder har angivit för sin motvilja har varit de allvarliga bristerna som Bulgarien och Rumänien uppvisar inom kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt även det bristande reformarbetet inom rättsväsendet.

Bulgariens och Rumäniens reformarbete på rättsområdet genomlyses regelbundet genom en särskild övervakningsmekanism som länderna är föremål för sedan sitt inträde i EU. Denna mekanism behandlar emellertid inte frågan om Schengenanslutning. Den senaste övervakningsmekanismrapporten avseende Rumänien kom i januari i år. Även om rapporten konstaterar att framsteg har gjorts på vissa områden identifierades fortsatta brister i genomförandet av rättsstatsreformer.

Ordförandeskapet har ännu inte presenterat någon information om hur man vid rådet avser att hantera frågan om ländernas Schengenanslutning. Vi har därmed ingen möjlighet att bedöma om motståndet består. Det är mycket troligt att frågan kommer att strykas från dagordningen eller att det endast blir en lägesbeskrivning.

Om vi före rådsmötet får information och underlag för att fatta beslut i frågan får vi återkomma till riksdagen för att då bereda regeringens ståndpunkt.

Anf.  61  KENT EKEROTH (SD):

Jag vill igen påpeka vår hållning i detta, som säkert är känd. Vi anser att Sverige, liksom andra stater, bör blockera Bulgariens och Rumäniens inträde i Schengensamarbetet, bland annat på grund av korruption och organiserad brottslighet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Önskar statssekreteraren kommentera det? Nej. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende, men vi har noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Punkt 10 har utgått, så vi går vidare till punkt 11, Säkerhetssituationen i Sahel/Maghreb, (krisen i Mali och incidenten i In Aménas, Algeriet). Konsekvenser för EU:s inre säkerhet. Det är en diskussionspunkt och en ny fråga för nämnden.

Anf.  63  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Som ni känner till har det den senaste tiden inträffat en del allvarliga händelser i Nordafrika, i synnerhet i Algeriet och i Mali. Dessa händelser har nära samband med terrorism och organiserad brottslighet. De påverkar inte bara säkerhetsläget i regionen som sådan, utan det blir alltmer tydligt att händelser utanför EU:s gränser i många fall har en påverkan på säkerheten även inom EU.

Ett utbyte av synpunkter rörande situationen i främst Sahel och Mali och terrorattentatet i Algeriet och dess effekter på EU:s interna säkerhet kommer därför att äga rum vid RIF-rådet.

Vid mötet förväntas EU:s anti-terrorismsamordnare presentera hur dessa händelser påverkar EU:s interna säkerhet. Samordnaren har i sammanhanget tidigare uttalat att Mali nu är i behov av stöd i bekämpningen av terrorism och narkotika. Mali behöver också hjälp att omstrukturera sina interna säkerhetsstyrkor.

Även EU:s utrikestjänst, EEAS, kommer att presentera en lägesbild vid mötet.

Inför diskussionen i rådet kommer kommissionen och anti-terrorismsamordnaren att ta fram ett diskussionsunderlag. Det kan komma att innehålla förslag på insatser av EU på detta område, bland annat om eventuellt stöd till kapacitetsuppbyggnad i Mali på det civila området. Här är det viktigt att ha i åtanke att säkerhet och utveckling i Sahel är nära sammankopplade. Olika insatser i området måste ta hänsyn till detta.

För att förbereda inför ministerrådets möte kommer även ett extrainkallat möte att äga rum på rådsarbetsgruppsnivå. Här kommer bland annat EU:s underrättelseanalyscenter, Intcen, att presentera sin bedömning av läget i regionen och hur det påverkar EU:s inre säkerhet.

Sverige stöder att de interna säkerhetsaspekterna belyses i RIF-rådet, även för händelser och situationer som sker utanför EU:s gränser. Vi kan se att de kan ha direkta konsekvenser för säkerheten inom EU, till exempel genom ett ökat terroristhot. Det är viktigt att EU tar ett helhetsgrepp och funderar på om det krävs ytterligare åtgärder.

Vi får återkomma med mer information när vi har sett underlagen.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 12, Övriga frågor, Högnivåkonferens: ”Att ge lokala aktörer möjlighet att bekämpa våldsam extremism”. Det är en informationspunkt.

Anf.  65  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! I januari i år hölls ett möte i Bryssel om vad vi medlemsstater, civilsamhället och EU mer kan göra för att motverka att människor fångas upp i miljöer som förespråkar våld och terrorism.

Kommissionär Cecilia Malmström har ett starkt engagemang i dessa frågor och arbetar med att utveckla EU:s roll. Därför kallade hon till denna konferens.

Beatrice Ask deltog själv aktivt i konferensen. Hon har berättat att det var ett lärorikt och intressant möte. Förutom ministrar deltog också experter och anhöriga som kunde berätta om hur en person kan radikaliseras och hur samhället kan hjälpa henne eller honom från detta.

EU kan bidra till arbetet med att motverka radikalisering och rekrytering till terrorism, bland annat genom att underlätta för medlemsstaterna att byta erfarenheter med varandra och genom att bidra till forskning.

En sak som blev tydlig var att EU:s strategier på området kan behöva ses över. Regeringen ställer sig bakom en sådan uppdatering. Utgångspunkterna för ett sådant arbete bör bland annat vara ökad öppenhet och fokus på kunskap.

Det är också viktigt att vi har ett perspektiv som omfattar hela samhället och inte endast rättsväsendet. Till exempel bör också föreningar och kommuner kopplas in.

Som jag var inne på tidigare behöver vi i större utsträckning än i dag se till vad som händer utanför EU när vi arbetar med säkerheten inom unionen. I regeringens skrivelse med en nationell strategi mot terrorism finns ett antal utgångspunkter och målsättningar som är vägledande i vårt arbete.

Vi ser fram emot Cecilia Malmströms återkoppling från konferensen och att fortsätta att arbeta tillsammans med kommissionen och de andra medlemsstaterna inom EU på detta viktiga område.

Förhoppningen är att arbetet inom EU ska leda till fler konkreta åtgärder och kunskaper som kan användas för att motverka våldsam extremism och terrorismens grogrunder i Sverige och i andra länder.

Anf.  66  KENT EKEROTH (SD):

I skrivelsen hänvisar man till två dokument som regeringen tidigare lagt fram, Handlingsplan mot extremism och Nationell strategi mot terrorism. Dessa två dokument har Sverigedemokraterna tagit upp i motioner, och vi menar att de är dåliga. Vi anser att regeringen inte bör basera något arbete eller någon ståndpunkt på någon av dessa handlingsplaner av anledningar som vi angett tidigare.

Vidare anser vi att det är bra att man tar ett helhetsgrepp på arbetet mot extremism och terrorism i Europa, men man ska inte på grund av politisk korrekthet vara rädd för att peka ut det som är det största hotet i Europa i dag när det gäller detta, nämligen islamismen.

Det är också viktigt att åtgärderna inte används som ett slagträ mot olika politiska ideologier som man av någon anledning anser ska bekämpas utan inriktas på vålds- och terroristorganisationer.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då ingen ytterligare begär ordet tackar vi för informationen på denna punkt.

Vi går vidare till punkt 13, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Det är en diskussionspunkt.

Anf.  68  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Kommissionen presenterade sitt förslag till en allmän dataskyddsförordning för drygt ett år sedan. Förslaget är omfattande och detaljerat och det har väckt många frågor i medlemsstaterna.

Förhandlingarna om rättsakten prioriteras mycket högt av ordförandeskapet, och i rådet har den första läsningen nyligen avslutats.

Ordförandeskapet har distribuerat ett papper inför den riktlinjedebatt som man planerar. Man vill diskutera två övergripande frågeställningar. Det är dels frågan om hur regleringen kan anpassas efter riskerna med personuppgiftsbehandlingen, dels frågan om hur regleringen kan ge tillräcklig flexibilitet för den offentliga sektorn.

När det gäller de mer specifika frågorna om hur riskanpassningen ska ske ber jag att få hänvisa till det skriftliga materialet.

För Sveriges del är ett övergripande mål i förhandlingarna att få en balanserad reglering. Vi vill ha en reglering som både skyddar människors integritet och tar hänsyn till de behov av att behandla personuppgifter som finns inom både den privata och den offentliga sektorn.

Enligt kommissionens förslag ska i princip samma regler tillämpas på alla typer av behandling. Samma regler ska också gälla i princip oavsett vem som utför behandlingen.

Som vi ser det saknas det en rimlig anpassning av reglerna till de integritetsintressen som står på spel i olika situationer.

Vi har under lång tid framfört att vi anser att man inte ska ställa samma krav på helt riskfri behandling av personuppgifter som på verkligt integritetskänslig behandling. Därför behöver regleringen nyanseras genom att man låter riskerna med behandlingen styra vilka regler och vilka krav som ska gälla.

Arbetet med att införa en mer riskbaserad ansats i regleringen har pågått sedan ministerrådet i december. Det är ett viktigt arbete som bör fortsätta.

Det krävs inte bara en anpassning i förhållande till riskerna med behandlingen i olika situationer. Sverige och flera andra medlemsstater har också fört fram att det inte alltid fungerar att ha samma regler för den privata sektorn som för den offentliga sektorn. Vi har bland annat behov av att kunna behålla vår nationella lagstiftning som innehåller särskilda regler för framför allt myndigheternas personuppgiftsbehandling.

En del av skyldigheterna och rättigheterna i förslaget är inte heller lika aktuella och självklara att åberopa i förhållande till en myndighet som de är i förhållande till ett företag som Facebook eller Google. Det är därför viktigt att det skapas en tillräcklig flexibilitet i regleringen för den offentliga sektorn.

Slutligen vill jag understryka att vår viktigaste prioritering under förhandlingarna är att se till att regleringen inte kommer i konflikt med våra grundlagar. Det handlar framför allt om att värna offentlighetsprincipen.

Förhållandet mellan dataskydd och offentlighetsprincipen regleras i förordningen i en beaktandesats. En motsvarande beaktandesats finns även i direktivet som gäller i dag. För att skapa ytterligare tydlighet i frågan anser vi dock att det bör införas en särskild artikel om tillgången till allmänna handlingar. Vi ser därför mycket positivt på att ordförandeskapet nu särskilt lyft fram behovet av att uttryckligen beakta denna fråga i förordningen.

Anf.  69  BILLY GUSTAFSSON (S):

Herr ordförande! Vi har haft ett antal diskussioner om detta, och som jag har uppfattat det har vi varit överens. Det här var en riktlinjedebatt, och frågan kommer ju tillbaka inför det slutliga ställningstagandet. Utskottet har begärt en överläggning inför det.

I protokollet vill jag dock få noterat att det är tre punkter som vi har lyft fram. Det första gäller det som brukar benämnas missbruksmodellen, som vi förordar. Av föredragningen förstod jag att det fortfarande är regeringens ambition att få ett stöd för den typen av lösning.

Det andra handlar om att jobba för att vi ska få det i form av ett direktiv i stället för en förordning. Förordningar kan man lite förenklat säga slår rakt in rättssystemet i Sverige och ger inte möjlighet till anpassning efter nationella förutsättningar, vilket direktiv gör. Jag tror att vi har haft en överläggning eller diskussion om det. Jag läste rapporten där regeringen skrev att man kände sig lite nöjd med det som hänt men att det återstår en del.

Det tredje handlar om delegerade akter. Där har det också skett en förflyttning. Jag menar dock att det finns två dimensioner. En är själva ordningen med delegerade akter som sådan. Jag upplever att vi tappar lite av kontrollen över vad som händer i nästa led. Vi vet inte det, för vi överlåter det. Sedan kanske det kommer förslag som vi hade varit direkt motståndare till om vi vetat om dem.

Vi socialdemokrater tycker fortfarande att dessa tre punkter är viktiga och avgörande.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi noterar det som ett medskick.

Anf.  71  LARS OHLY (V):

Det medskicket är jag gärna med på. Det finns en glidning om man jämför konstitutionsutskottets uttalade ställning med regeringens position.

Konstitutionsutskottet är väldigt tydligt. Man säger: I det fortsatta förhandlingsarbetet bör regeringen göra allt som står i dess makt för en reglering i ett direktiv snarare än i en förordning. Delegerade akter kan accepteras endast som det är absolut nödvändigt.

Regeringen säger: Det är att föredra om regleringen ges formen av ett direktiv.

Det är lite mjukare.

Regeringen fortsätter: Regeringen verkar dock för att rättsakten ska få formen av ett direktiv, och regeringen anser att den delegation som ges till kommissionen är för omfattande och måste begränsas.

I sak är det ingen stor skillnad, men jag vill hävda att konstitutionsutskottets starka uppfattning måste företrädas av regeringen på ett tydligt sätt.

Jag hoppas därför att regeringen tar hänsyn till detta medskick från Billy Gustafsson och mig.

Anf.  72  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Det är utmärkt. Låt mig först säga något om direktivfrågan och därefter något om delegerade akter.

Sverige har vid upprepade tillfällen framfört att dataskyddsregleringen bör ges formen av ett direktiv i stället för en förordning. Det skulle bland annat möjliggöra den flexibilitet för den offentliga sektorn som jag var inne på nyss. Vi framförde detta senast vid ministermötet i december.

Tyvärr är det fortfarande bara ett litet antal medlemsstater som har tagit ställning för ett direktiv i stället för en förordning. Vi fortsätter dock arbetet med att övertyga andra om de stora fördelarna med ett direktiv.

De medlemsstater som vid något tillfälle har uttalat sig för ett direktiv är, såvitt vi kan se>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen . Som ni vet är det 27 länder i EU, och jag har räknat upp sju, utöver Sverige, som har uttalat sig för direktiv vid något tillfälle.

De här staterna räcker inte för att bilda en blockerande majoritet. Beslut i rådet kräver kvalificerad majoritet, 255 av 345 röster.

När det gäller delegerade akter är vår uppfattning fortfarande att kommissionen har getts alldeles för stora befogenheter att meddela delegerade akter och genomförandeakter och att delegationen måste begränsas kraftigt. Det är en ståndpunkt som delas av de flesta medlemsstater.

Jag vill avslutningsvis säga något om prioritering av olika frågor. Jag nämnde att i det här paketet finns också utmaningen mot den svenska offentlighetsprincipen, och vi har ett generellt uppdrag från konstitutionsutskottet att i alla sammanhang som första prioritet, över allt annat, prioritera den svenska grundlagen. Det betyder per automatik att vi ska försvara även de andra saker som vi nu har talat om, men de kommer tvåa. Uppdraget är att inte prioritera grundlagen först, men som ni alla vet kan man inte vinna allt i en förhandling.

Jag tror inte, för att svara mer konkret på Lars Ohlys fråga, att det finns någon skillnad i uppfattning utan att det är en ren formuleringsfråga. Vi har ingen annan uppfattning än att direktiv är att föredra och att de delegerade akterna måste justeras.

Anf.  73  KARL SIGFRID (M):

Det är såklart högsta prioritet att tryck- och yttrandefriheten värnas, och då är offentlighetsprincipen en del.

Det är en annan farhåga som jag har stött på. Jag vet inte hur mycket som ligger i den, och det är därför som jag ställer frågan nu. Kan rätten att publicera texter offentligt – journalistiska texter, bloggtexter eller vad det nu kan vara där man använder personuppgifter – påverkas och begränsas på något sätt om denna förhandling faller ut på det ena eller det andra viset?

Anf.  74  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Jag måste medge, herr ordförande, att jag inte kan svara på frågan. Johan Stensbäck är den som kan frågan bättre och kanske kan säga något om frågan.

Anf.  75  Rättssakkunnige JOHAN STENSBÄCK:

Förordningen kan träffa publicering när det handlar om behandling av personuppgifter, vilket det ju gör om det sker i automatiserad form. Det finns i förordningen ett undantag som ger medlemsstaterna möjlighet att på nationell nivå reglera balansen mellan yttrandefriheten och dataskyddet, så det finns därmed goda möjligheter att bibehålla en omfattande yttrandefrihet. Detaljerna får förstås de fortsätta förhandlingarna utvisa.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsätta förhandlingarna i denna fråga. Vi har även noterat medskick från såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet.

Vi går nu vidare till punkt 14, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning. Detta är en diskussionspunkt och en ny fråga för nämnden.

Anf.  77  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! Kommissionen lade i början av februari fram ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning. Nu är det meningen att kommissionen ska informera ministrarna om förslaget.

Direktivet ska ersätta det befintliga rambeslutet från 2000 i samma fråga. Flera av bestämmelserna är likadana som i det gällande instrumentet, och det finns redan i dag svenska straffbestämmelser som i stort överensstämmer med förslaget.

Det finns naturligtvis även vissa nyheter. Till exempel föreslås att det ska införas skärpta maximistraff för några av brotten. Det föreslås även införande av lägsta minimistraff för andra brott. Avsikten är att få bättre redskap för att säkerställa att penningförfalskning bekämpas på samma sätt inom unionen.

Syftet med förslaget är också att förbättra samarbetet mellan rättsliga och andra myndigheter i medlemsstaterna. Bland annat införs en skyldighet för brottsbekämpande myndigheter att överlämna falska eurosedlar och euromynt för analys och spårning till nationella analyscentrum, i vårt fall till Statens kriminaltekniska laboratorium.

Ordförandeskapet har skickat ut ett underlag inför riktlinjedebatten i rådet enligt vilket två frågor kommer att diskuteras.

Den första frågan är om ministrarna anser att graden av förfalskningsbrott sedan euron introducerades motiverar straffrättsliga åtgärder på EU-nivå.

Den andra frågan är om ministrarna anser att föreslagna åtgärder om bland annat vilka utredningsverktyg som ska vara tillgängliga vid utredning av penningförfalskning är nödvändiga för att öka skyddet mot penningförfalskning.

Rent generellt kan sägas att regeringen är positiv till kommissionens initiativ. Det är viktigt med internationell samverkan i arbetet mot penningförfalsk­ning, inte minst som brottsligheten ju ofta är gränsöverskridande. Straffrättsliga åtgärder på EU-nivå är därför motiverade.

Den föreslagna regleringen kring utredning av misstänkt penningförfalskning ligger däremot inte helt i linje med vad som gäller i Sverige och får diskuteras närmare under förhandlingarnas gång.

En faktapromemoria med redogörelse för hela kommissionens förslag kommer att avlämnas inom kort.

Anf.  78  KENT EKEROTH (SD):

Det här förslaget är under prövning i justitieutskottet. Vi kommer där att anmäla avvikande mening, om vi inte redan har gjort det, när det gäller subsidiaritetsprövningen, som vi anser strider mot proportionalitetsprincipen. Den hållningen aviserar jag här också, och motiveringstexten kan ni hitta hos justitieutskottet.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i frågan, och vi har noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Vi går nu vidare till punkt 15, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden. Detta är en beslutspunkt.

Anf.  80  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Herr ordförande! I december 2011 antogs direktivet om en europeisk skyddsorder. Syftet med direktivet är att förbättra skyddet för brottsoffer eller personer som riskerar att utsättas för hot. Direktivet gäller bara för skyddsåtgärder som har en koppling till en misstänkt brottslig gärning. Det nu aktuella förslaget till förordning kompletterar direktivet och gäller för civilrättsliga skyddsåtgärder.

Både direktivet och förordningen skapar möjligheter för personer som riskerar att utsättas för våld och hot att flytta till ett annat EU-land utan att förlora rätten till en meddelad skyddsåtgärd. Förordningen är alltså tänkt att utsträcka det skydd som meddelats i en stat till en annan stat, på samma sätt som direktivet gör.

På rådsmötet i december kom ministrarna överens om en allmän inriktning för hela förordningstexten inför förhandlingarna med Europaparlamentet. Det irländska ordförandeskapet har därefter haft informella kontakter med parlamentet om förslaget. Parlamentet har lyft fram vissa frågor där det föreligger oenighet med rådet. Europaparlamentet vill bland annat att varaktigheten av intyget ska vara längre och att den enskilde i så stor utsträckning som möjligt inte ska drabbas av kostnader i förfarandet. Europaparlamentet är också oroat över att vägransgrunden om ordre public ska leda till att vissa stater vägrar att erkänna en skyddsåtgärd för att den rör ett par av samma kön.

Ordförandeskapet har med anledning av Europaparlamentets synpunkter tagit fram ett antal kompromissförslag.

Ett första trilogmöte hölls den 19 februari. Europaparlamentet kunde då godta kompromissförslagen. På ministermötet ombeds ministrarna nu att bekräfta en förstaläsningsöverenskommelse med parlamentet.

Som vi konstaterade i samband med rådsmötet i december har förordningen inte blivit vad vi hade hoppats på. Vi hade önskat att myndigheterna fått en aktivare roll i förfarandet. Europaparlamentet har delat Sveriges inställning i denna fråga, men tyvärr vill de inte ta strid för frågan gentemot rådet. Vi får därför leva med rådsöverenskommelsen i den här delen.

Vi instämmer i flera av de synpunkter som Europaparlamentet har framfört men tycker att ordförandeskapets kompromissförslag tillgodoser dessa. Vi har därför inga invändningar mot kompromissöverenskommelsen.

Anf.  81  KENT EKEROTH (SD):

Vi har tidigare varit negativa till att överföra domstolsbeslut på alla andra medlemsländer, och den uppfattningen vidhåller vi. Det som står i papperen om en förordning som gäller straffrätten gör att det finns ytterligare en anledning till att inte stödja den. Vi vill alltså inte att man stöder denna förordning.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Men vi har noterat en avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Vi beger oss vidare i den kommenterade dagordningen och har nu kommit fram till punkt 16, Övriga frågor.

Anf.  83  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Ordförandeskapet kommer att informera om aktuella lagstiftningsförslag, men man har ännu inte meddelat något ytterligare om dagordningspunktens innehåll.

Medlemsstaterna förväntas inte göra något annat här än att lyssna till informationen.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Finns det något att säga om punkt 17 och den gemensamma kommittén?

Anf.  85  Statssekreterare MAGNUS GRANER:

Under punkt 17 finns inga övriga frågor presenterade.

På gemensamma kommittén kommer ministrarna att diskutera de frågor som jag redan har nämnt, det vill säga SIS II, Schengenrelaterade frågor, paketet med smarta gränser och övriga frågor. Jag ber att få hänvisa till den information som jag redan har lämnat.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det återstår bara för oss att tacka statssekreterare Graner med medarbetare och att önska en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (M) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (M) 1

Anf.  5  BO BERNHARDSSON (S) 2

Anf.  6  KENT EKEROTH (SD) 2

Anf.  7  Andre vice talman ULF HOLM (MP) 2

Anf.  8  LARS OHLY (V) 3

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (M) 3

Anf.  10  LARS OHLY (V) 4

Anf.  11  Andre vice talman ULF HOLM (MP) 4

Anf.  12  Finansminister ANDERS BORG (M) 4

Anf.  13  Ämnesrådet ARVID WALLGREN 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (M) 5

Anf.  16  KENT EKEROTH (SD) 5

Anf.  17  Finansminister ANDERS BORG (M) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  KENT EKEROTH (SD) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (M) 6

Anf.  22  LARS OHLY (V) 6

Anf.  23  Finansminister ANDERS BORG (M) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (M) 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Finansminister ANDERS BORG (M) 7

Anf.  28  BÖRJE VESTLUND (S) 7

Anf.  29  KENT EKEROTH (SD) 8

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (M) 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  32  Finansminister ANDERS BORG (M) 8

Anf.  33  KENT EKEROTH (SD) 9

Anf.  34  LARS OHLY (V) 9

Anf.  35  Andre vice talman ULF HOLM (MP) 9

Anf.  36  BO BERNHARDSSON (S) 9

Anf.  37  Finansminister ANDERS BORG (M) 10

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  39  LARS OHLY (V) 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  41  Andre vice talman ULF HOLM (MP) 11

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  43  KENT EKEROTH (SD) 11

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  45  Finansminister ANDERS BORG (M) 11

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 13

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  48  Statssekreterare MAGNUS GRANER 13

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  50  Statssekreterare MAGNUS GRANER 14

Anf.  51  KERSTIN HAGLÖ (S) 14

Anf.  52  Andre vice talman ULF HOLM (MP) 14

Anf.  53  KENT EKEROTH (SD) 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  55  LARS OHLY (V) 15

Anf.  56  Statssekreterare MAGNUS GRANER 15

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  58  Statssekreterare MAGNUS GRANER 16

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  60  Statssekreterare MAGNUS GRANER 16

Anf.  61  KENT EKEROTH (SD) 17

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  63  Statssekreterare MAGNUS GRANER 17

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  65  Statssekreterare MAGNUS GRANER 18

Anf.  66  KENT EKEROTH (SD) 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  68  Statssekreterare MAGNUS GRANER 19

Anf.  69  BILLY GUSTAFSSON (S) 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  LARS OHLY (V) 21

Anf.  72  Statssekreterare MAGNUS GRANER 21

Anf.  73  KARL SIGFRID (M) 22

Anf.  74  Statssekreterare MAGNUS GRANER 22

Anf.  75  Rättssakkunnige JOHAN STENSBÄCK 22

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  77  Statssekreterare MAGNUS GRANER 23

Anf.  78  KENT EKEROTH (SD) 23

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  80  Statssekreterare MAGNUS GRANER 24

Anf.  81  KENT EKEROTH (SD) 25

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  83  Statssekreterare MAGNUS GRANER 25

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  85  Statssekreterare MAGNUS GRANER 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 25