Barnäktenskap

Interpellation 2016/17:358

av Elisabeth Svantesson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

I mars förra året informerade Migrationsverket om 132 fall där bortgifta barn kommit till Sverige, samtidigt som det också konstaterades att mörkertalet är stort. I vissa fall har dessa barn placerats på samma boenden som de vuxna män de är gifta med. Detta är givetvis helt oacceptabelt.

Under alliansregeringen togs initiativ till flera åtgärder för att förhindra äktenskapstvång. Exempelvis skärptes de dåvarande reglerna till att innefatta situationer där den unges utsatthet utnyttjas utan att det nödvändigtvis förekommer tvång. Press från föräldrar eller släkt omfattas nu av lagstiftningen. Det blev även straffbart att lura någon till ett annat land för att personen där skulle giftas bort genom tvång eller utnyttjande. Även möjligheten till dispens från åldersgränsen om 18 år för att gifta sig togs bort.

Men trots ny lagstiftning finns det alltså uppenbara brister i regelverket. Förbudet mot barnäktenskap gäller inte äktenskap som ingåtts utomlands där ingen av parterna hade svensk anknytning när vigseln skedde. Flyktingbarn som gifts bort innan de kom till Sverige anses fortsatt gifta när de sökt asyl här. Lagstiftningen bör därför skärpas för att säkerställa att barngifte inte förekommer i Sverige.

Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Åsa Regnér:

 

  1. Varför har statsrådet och regeringen dröjt med att agera för att barn som blivit bortgifta utomlands inte ska anses som gifta när de kommer till Sverige? 
  2. Vilka åtgärder har statsrådet och regeringen vidtagit för de 132 bortgifta barn som Migrationsverket för ett år sedan meddelade befinner sig i Sverige? 
Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2017-03-06 Överlämnad: 2017-03-08 Anmäld: 2017-03-14 Svarsdatum: 2017-03-21 Sista svarsdatum: 2017-03-27
Debatt (7 anföranden)