Statsministerns och övriga regeringens ansvar för kommunikation med riksdagen angående kapitaltillskott i samband med vattenfalls förvärv av energibolaget Nuon

KU-anmälan 2013/14:20 (1240-2013/14) av Mikael Damberg (S)

Mikael Damberg (S)

MIKAEL DAMBERG
Riksdagsledamot (S)
2014-01-31
Dnr 1240-2013/14

 

Begäran om granskning av statsministerns och övriga regeringens ansvar för kommunikation med riksdagen angående kapitaltillskott i samband med Vattenfalls förvärv av energibolaget Nuon

I Näringsutskottets betänkande 2013/14:NU7, där frågan om en granskningskommission med anledning av Vattenfalls köp av Nuon behandlas, anförs att Vattenfalls förvärv av energibolaget Nuon i februari 2009 föregicks av ett strategiarbete tillsammans med konsultbyrån McKinsey. I detta strategiarbete identifierades europeisk tillväxt enligt utskottet som det mest värdeskapande alternativet för Vattenfall. Den europeiska tillväxtstrategin skulle genomföras bl.a. genom förvärv, viket kunde inkludera större förvärv (Betänkande 2013/14:NU7, s 31).

Information om McKinseyrapporten och dess betydelse för regeringens överväganden i samband med Vattenfalls förvärv av Nuon kom till allmänhetens kännedom först sommaren 2013. Då rapporterade bland annat SVT om att McKinseyrapporten hade presenterats för den dåvarande statssekreteraren Ola Alterå den 29 januari 2009, dvs. precis före beslutet om förvärv av Nuon (SVT 1 augusti 2013, ”Hemlig rapport: varnades för Nuonaffärens följder”).

SVT citerar följande ur den strategi för europeisk tillväxt som förordas i McKinseyrapporten: ”innebär troligtvis kapitaltillskott eller delvis börsnotering på sikt”. I Dagens Nyheter rapporteras att McKinseyrapporten varnade för ett kapitaltillskott som skulle belasta skattebetalarna längre fram (Dagens Nyheter 31 juli 2013, ”Regeringen varnades för Nuonaffären”).

Enligt budgetlagen 8 kap. 4§ får inte regeringen utan riksdagens bemyndigande avhända sig aktier i bolag där staten äger mer än 50 %. Enligt regeringsformen 9 kap. 10§ får inte regeringen utan riksdagens bemyndigande ikläda staten ekonomisk förpliktelse.

Mot den bakgrunden vore det naturligt att riksdagen informerades om Nuonaffären, då den ju ”troligtvis” skulle innebära framtida åtaganden och åtgärder som krävde riksdagens godkännande.

När regeringen våren 2010 vände sig till riksdagen med en proposition om Vattenfall nämndes inte McKinseyrapporten. Inte heller berördes frågan om på vilket sätt förvärvet av Nuon kunde komma att påverka bolagets kapitalbehov, ägandestruktur eller framtidsutsikter i övrigt (prop. 2009/10:179 ”Förtydligande av uppdraget för Vattenfall AB”).

Uppenbarligen var strategiarbetet med McKinsey en viktig utgångspunkt för regeringen när man gav klartecken till Nuonaffären, ett strategiarbete som landade i att en europeisk tillväxtstrategi – med troligt behov av kapitaltillskott - var det rätta alternativet för Vattenfall.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag att KU granskar om det stämmer att statsministern eller någon övrig medlem av regeringen före köpet av Nuon var informerad om att köpet, i linje med den europeiska tillväxtstrategin, skulle kunna komma att innebära behov av framtida kapitaltillskott, med de konsekvenser som detta skulle kunna innebära i form av ökade kostnader för staten alternativt ägarbreddning och eventuell börsnotering av Vattenfall.

Om statsministern var informerad vill jag också att KU granskar om han på några andra sätt varit informerad om eller inblandad i beredningen av ärendet om köpet av Nuon.

Jag vill också att KU granskar om det var korrekt av regeringen att ge klartecken till förvärvet av Nuon utan att ge riksdagen information, i ljuset av de möjliga effekter på statens finanser och/ eller det statliga ägandet som McKinseyrapporten identifierar

Mikael Damberg