Regeringens uttalande om att de är förhindrade att stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet

utskottsdokument 2015/16:445B4B

Mattias Bäckström Johansson (SD)

MATTIAS BÄCKSTRÖM JOHANSSON
Riksdagsledamot (SD)
2016-05-23
Dnr 2321-2015/16

Hemställan om att KU ska granska regeringens uttalande om att de är förhindrade att stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet

Turerna kring Vattenfalls brunkolsverksamhet har varit många och långa. Frågan har nu återigen seglat upp på den politiska dagordningen, i och med den nu aktuella försäljningen av verksamheten. Det var en fråga som redan i valrörelsen tillmättes stor dignitet och där inget parti i sak troligen finner det är särskilt angenämt att det statliga företaget Vattenfall är involverat i en av Europas mest kontroversiella kraftproduktioner baserat på brunkol.

Ett av de partier som i valrörelsen höll ett högt tonläge kring brunkolet var Miljöpartiet, som åkte land och rike runt med en kolbit i handen och lovade avveckla Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. De väljare som trodde på dessa vallöften upptäckte emellertid kort efter valet att det inte skulle bli så enkelt som framförallt Miljöpartiet, men även Socialdemokraterna, lovat dem.

Sverigedemokraterna har länge varit kritiska till Vattenfalls utlandssatsningar och tycker inte att det är särskilt lämpligt att ett svenskt statligt företag bryter och eldar brunkol i ett annat land. Vår uppfattning är att Vattenfall bör avyttra dessa tillgångar och istället lägga sitt fokus på att långsiktigt värna den svenska elförsörjningen ur ett strategiskt perspektiv. Ett alternativ som återkommande har framförts av regeringspartiernas företrädare har varit att låta brunkolet ligga kvar i marken istället för att sälja det vidare och på så sätt, åtminstone i någon mening, försöka stå upp för sitt vallöfte till svenska folket.

Regeringen torde inte vara förhindrad att avstå från en försäljning kopplat till krav på affärsmässighet i verksamheten, men man väljer likväl att hävda att man är tvingade att sälja denna del av verksamheten. I en intervju med TV4 den 21 maj säger statsrådet Mikael Damberg att:

"Riksdagen har bestämt att detta ska vara ett affärsdrivande bolag och det betyder att styrelsen kan inte kan fatta beslut som inte är affärsmässiga och inte heller regeringen kan agera i strid med riksdagens beslut."

Damberg syftar sannolikt på följande formulering i bolagets ägardirektiv:

·         Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion1

Ovanstående formulering är ett förtydligande av bolagets ägardirektiv som antogs i mars 2010 och som publicerades på regeringens hemsida den 2 april samma år. Rådande omständigheter var således vida kända långt innan det blivande statsrådet Gustav Fridolin åkte land och rike runt med sin kolbit och lovade svenska folket att Vattenfall aldr[i]ig skulle sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland.

Statsrådet Isabella Lövin har även hon uttalat sig i frågan om vilka möjligheter regeringen har att stoppa försäljningen. Till Dagens Industri säger hon den 11 Maj 2016 att:

"Jag har förstått att för att stoppa den affären så måste man ändra ägardirektiven till Vattenfall. Ska vi kunna ändra det direktivet krävs det en majoritet i Sveriges riksdag"2

TT skriver den 21 Maj 2016 att TV4 Nyheterna har genomfört en rundringning till samtliga partier utanför regeringen och att alla svarade att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, d.v.s. regeringen, mycket väl kan låta bli att sälja Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland om de så önskade.3

I en artikel i SvD den 12 maj 2016 med rubriken: "MP-topparnas resonemang om brunkolsaffären sågas"4 framgår bl.a. följande:

"Om regeringen skulle ändra ägardirektivet och till exempel säga att Vattenfall inte får sälja brunkolstillgångarna vore det formellt giltigt utan att man går till riksdagen, säger Joakim Nergelius, professor i konstitutionell rätt vid Örebro universitet.

Det faktum att regeringen 2010 fick nya ägardirektiv till Vattenfall godkända av riksdagen innebär inte att riksdagsbeslut är ett formellt krav, anser han.
- Detta är en politisk kursändring som är möjlig att göra. Det är regeringen som ger instruktioner till Vattenfall, inte riksdagen."

Vidare framgår i artikeln att:

"Daniel Stattin, professor i associationsrätt vid Uppsala universitet, sågar också MP-topparnas resonemang.

- Jag tycker inte det håller, säger han.

Han anser att det redan i det ägardirektiv som i dag gäller finns utrymme för regeringen att fatta beslut om att stoppa affären.

Ägardirektivet finns med i Vattenfalls bolagsordning, som säger att bolaget ska "generera en marknadsmässig avkastning" med en affärsmässig energiverksamhet som bygger på "en miljömässigt hållbar energiproduktion". En tydlig gradering mellan de olika målen saknas i såväl bolagsordningen som i riksdagsbeslutet från 2010, enligt Stattin.

- Min slutsats är att regeringen har ett ganska stort utrymme att agera.

Enligt Stattin räcker det med en bolagsstämma på näringsministerns tjänsterum där nya direktiv klubbas. Ett alternativ är att regeringen begär att riksdagen tar ställning.

MP-topparnas hänvisning till ägardirektivet har tidigare kritiserats av bland annat Greenpeace och oppositionspolitiker i riksdagen."

I en artikel i Dagens Industri den 15 Maj 2016 med rubriken "MP och S i hemlig pakt om brunkolet" hävdas att MP-ledningen gjorde upp i det tysta med Socialdemokraterna redan förra hösten och att de då avsade sig möjligheten att stoppa försäljningen av klimatskäl. Att regeringspartierna håller informella möten är knappast i strid med våra grundlagar, utan tvärtom en naturlig del i det politiska livet. Att däremot hävda helt andra skäl än de faktiska för ett visst politiskt ställningstagande kan dock ifrågasättas ur konstitutionell synvinkel och detta påstående bör därför utredas grundligt.

Det är uppenbart att regeringen gör helt andra tolkningar av det juridiska läget än samtliga andra partier, såväl som flera framstående experter. Det framstår, precis som flera personer redan har hävdat, som att regeringen bara försöker komma med bortförklaringar och släta över brutna vallöften, vilket riskerar skada förtroendet för hela den offentliga maktapparaten.

Konstitutionsutskottet bör därför granska regeringens hantering av frågan, med särskilt fokus på det ansvariga statsrådet Mikael Dambergs uttalande om att varken styrelsen för Vattenfall eller regeringen kan stoppa försäljningen av bolagets brunkolsverksamhet, i förhållande till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.

Konstitutionsutskottet bör också granska huruvida statsrådet Isabella Lövin höll sig till sanningen eller ej, när hon menade att man var tvungen att ändra bolagets ägardirektiv för att stoppa försäljningen.

Mattias Bäckström Johansson