Barn i världen

Motion 2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

av Göran Lennmarker m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt utvecklingsarbete bör verka för att minska antalet barn på institution och ge stöd till humanare omvårdnadsformer.

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör fokusera sina insatser på utbildningsområdet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige ställer krav på att alla barn och ungdomar får en grundläggande skolutbildning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör kräva att samarbetsländer efterlever ILO-konventionen och FN:s barnkonvention vad avser barnarbete.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt internationella utvecklingssamarbete bör stödja insatser som syftar till att sprida medvetenhet bland barn om riskerna med människohandel.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom utrikes- och biståndspolitiken bör markera att könsstympning inte kan accepteras.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att Sverige fortsätter att driva på i arbetet mot barnsoldater.

2 Inledning

Världens befolkning har passerat sex miljarder. En tredjedel av dessa är barn och av dessa lever nittio procent i utvecklingsländerna där fyrtio procent av befolkningen är barn. I Sverige går det ett barn på fyra vuxna. Barns villkor är beroende av ålder, familjesituation, etnisk tillhörighet, om barnet är flicka eller pojke, bor i familj eller på institution, om de över huvud taget har någonstans att bo, om de går i skolan, arbetar eller försöker kombinera skolgång och arbete. Livsvillkoren varierar också beroende på barns kultur och sociala miljöer, liksom mellan barn som bor i städer eller på landsbygden. Det är därför varje beskrivning av ett barns livssituation och livsvillkor endast kan bli små, begränsade fragment av verkligheten.

3 Barn i fattigdom

Andelen fattiga och extremt fattiga människor har glädjande nog minskat kraftigt under det senaste decenniet. Trots detta lever cirka 23% fortfarande i fattigdom och extrem fattigdom. I dag finns cirka 600 miljoner fattiga barn i världen och av dessa lever merparten i extrem fattigdom. Denna djupa fattigdom medför bl.a. sämre hälsa, sämre utbildning och ingen möjlighet att göra sin röst hörd. Utsattheten är mycket stor och allra värst drabbas flickorna.

Flickor diskrimineras i högre utsträckning än pojkar, från födseln, under barndomen, i tonåren och som vuxen kvinna. Flickor betraktas som objekt utan egen identitet. Fattigdom föder våld. Den grymmaste formen av diskriminering av barn är utan tvivel det utbredda våldet. Våld kan ta sig många uttryck som mord på nyfödda, sexuella övergrepp, sexuell exploatering och könsstympning. I många länder i dag är fattiga barn en handelsvara. Detta är oacceptabelt. För att på ett kraftfullt sätt motverka detta måste det internationella utvecklingsarbetet inriktas på att utrota fattigdomen i alla dess former. Sverige bör inta tätplatsen i en sådan utmaning för världens barn.

4 Barn på institution

Det finns många orsaker till att barn finns på barnhem eller andra typer av institutioner, där de tvingas leva stora delar av sin uppväxttid. Djup fattigdom, splittrade familjer, sjukdom och dödsfall i familjen kan vara några orsaker. I dag finns det cirka tio miljoner barn på institution i världen. I det forna öst-blocket dröjer det dessvärre kvar en tilltro till institutioner som omvårdnads-form. De kommunistiska regimernas fall avslöjade för en djupt chockad omvärld, när dörrarna till institutionerna öppnades, under vilka vidriga och grymma förhållanden barn tvingats leva. Dessvärre finns det rapporter som pekar på en märkbar ökning av antalet barn på institution. Även om standarden på dessa institutioner blivit något bättre är det trots allt oacceptabelt. Barn som tvingas bo på institution skiljs inte bara från sin föräldrar utan också från sina syskon och kamrater. En sådan separation sätter djupa spår i barnens utveckling, vilket kan komma att påverka dem under hela livet. De riskerar att tidigt hamna vid sidan av samhället. Personalens många gånger bristfälliga utbildning gör att många barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Inte så sällan hamnar dessa barn i drogmissbruk och kriminalitet och slutar som gatubarn eller fängelsekunder. Många av

psykiska funktionshinder, ibland på grund av bristande näringstillförsel i tidiga barnaår, ibland på grund av vanvård under sin institutionsvistelse. Målet måste vara att med utgångspunkt från FN:s barnkonvention om barnets rättigheter, kräva att inte något barn skall tvingas vistas på institution långa tider. Insatserna för barnets bästa skall ske inom ramen för familjen eller inom ett alternativ till familj, där sådan saknas. De institutioner som trots allt måste finnas kvar under en tid måste kraftigt förbättras för att motsvara barnets behov. Sverige bör i sitt utvecklingsarbete med berörda länder kraftfullt verka för att minska antalet barn på institution och ge stöd till humanare omvårdnadsformer.

5 Barns tillgång till sjukvård

Enligt FN:s barnkonvention skall alla barn och ungdomar ha rätt till "bästa uppnåeliga hälsa". Mödra- och barnhälsovården skall prioriteras i utveck-lingsarbetet. Spridningen av HIV och aids skall kraftfullt bekämpas. I utveck-lingsarbetet skall hälso- och sjukvården vara tillgänglig och anpassad till barns och ungdomars behov. Fokus på bättre förlossningsvård, fungerande hälsovård, nödvändiga mediciner och förbättrad näringstillförsel är nödvän-digt, inte minst mot bakgrund av HIV- och aidsepidemin. En avgörande fak-tor för att ett sådant arbete skall bli framgångsrikt är också att barnens mödrar kan läsa och helst också skriva för att kunna tillgodogöra sig den information som ges om barns hälsa och behov av olika insatser. Det krävs således ett batteri av åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet för att nå målet att minska barna- och mödradödligheten fram till 2015. Sverige bör även fort-sättningsvis driva denna fråga med kraft i FN, WHO, EU och andra organ.

6 Barn och utbildning

Att få tillgång till utbildning är en mänsklig rättighet. Utbildning är en grundläggande faktor för en demokratisk utveckling. Det finns nämligen ett nära samband mellan utbildning och respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Utbildning kan vara helt avgörande för ett barns möjlighet till utveckling. De kunskaper som en skolutbildning ger kan utgöra ett skydd för de barn som riskerar att hamna i utsatta situationer. Sådana utsatta situationer kan vara hälsovådliga barnarbeten, kommersiell sexuell exploatering, rekryte-ring till barnsoldater, drogmissbruk och kriminalitet. Trots en positiv utveck-ling vad avser utbildning står fortfarande 100 miljoner barn utan tillgång till grundskola. Två tredjedelar av dessa är flickor. Av de funktionshindrade barnen har endast 2–3 % tillgång till utbildning. Sverige bör i sitt internationella utvecklingsarbete fokusera sina insatser på utbildningsområdet och ställa krav på sina samarbetsländer att alla barn och ungdomar får sin grundläggande skolutbildning oavsett om man är flicka eller har ett funktionshinder.

Detta skall genomföras under en femårsperiod.

7 Barn i arbete

Det finns i dag 250 miljoner heltidsarbetande barn i världen mellan 4 och 14 år. Miljontals barn tvingas att arbeta i hälsovådliga miljöer, när de i stället skulle få sin grundläggande skolutbildning tillgodosedd. ILO-konventionen om de värsta formerna av barnarbete antogs i juni 1999. De arbeten som skall avskaffas är tvångsarbete och skuldslaveri, handel med barnprostitution och pornografi, kriminella aktiviteter, tvångsrekrytering för deltagande i väpnade konflikter och andra arbeten som, genom sin art eller det sätt på vilket det utförs på, skadar barns hälsa, säkerhet och moral. Det uppskattas att 50–60 miljoner barn i världen är engagerade i sådana former av arbete. FN:s barn-konvention säger att barn skall skyddas från ekonomiskt utnyttjande och från arbete som sannolikt är skadligt, som hindrar barnets utbildning eller har negativa effekter för barnets hälsa, psykiska, mentala, andliga, moraliska eller sociala utveckling. Konventionen påbjuder att länder skall fastställa en eller flera miniåldrar och reglera arbetstider och arbetsvillkor. Sverige bör i sina kontakter med sina samarbetsländer kräva att dessa efterlever ILO-konventionen och FN:s barnkonvention vad avser barnarbete.

8 Barn som handelsvara

Mellan 700 000 och 2 miljoner barn och unga kvinnor faller årligen offer för människohandel. Den organiserade människohandeln är i dag den tredje mest inkomstbringande organiserade brottsligheten efter narkotika och vapen – och den växer. Goda ekonomiska vinster samt låga straff och små risker att hamna inför åtal gör människohandeln till en lukrativ form av brottslighet. Barn säljs för att bli plantagearbetare, gatutiggare eller för att bli tjänare. Åtskilliga hamnar i sexindustrin. Barnen förvisas till isolering bakom stängda dörrar och tvingas leva i en beroendeställning gentemot förövaren. Psykiska och fysiska övergrepp, inklusive terror, våldtäkt och misshandel är vanligt förekomman-de. Språkliga och kulturella barriärer isolerar barnen ytterligare och gör dem än mer rättslösa. Sverige bör i sitt internationella utvecklingssamarbete stödja insatser som syftar till att sprida medvetenhet bland barn om riskerna med människohandel. Sverige bör också kunna erbjuda teknisk assistans i form av rådgivning, utrustning och ledning till de drabbade länderna. Samtidigt bör Sverige kräva av sina samarbetsländer att strategier tas fram och genomförs för att komma till rätta med den organiserade människohandeln.

9 Könsstympning av flickor

Enligt uppgifter från FN finns det cirka 130 miljoner könsstympade kvinnor i världen. Varje år riskerar 2 miljoner flickor att bli utsatta för detta övergrepp. Könsstympning är en tradition som är kulturellt betingad – det är inte en reli-giös sedvänja. Könsstympning är tortyr. Den grymmaste formen utövas i Somalia, Sudan, Etiopien och Eritrea. Konsekvenserna för de drabbade flickorna är ofta oerhört allvarliga. Blodförlust, infektioner, illaläkta sår och livslånga plågsamma problem väntar. Ingreppet kan också leda till döden eller ge allvarliga hälsoproblem längre fram i livet. Trots detta finns det många länder som fortfarande tillåter könsstympning. I FN:s deklaration från 1994 uppmanas alla länder att förbjuda könsstympning. Trots detta är det bara ett fåtal länder som har en lagstiftning mot könsstympning. Sverige lämnar idag bistånd till flera länder där den här typen av övergrepp sker. Det är viktigt att Sverige klargör för dessa länder att brott mot mänskliga rättigheter inte kan tolereras och att Sverige med stor tydlighet markerar inom utrikes- och biståndspolitiken att deras övergrepp inte kan accepteras. Inom ramen för biståndspolitiken

bör Sverige också driva projekt som syftar till att hjälpa kvinnor som drab-bats.

Det är viktigt att de flickor som redan blivit utsatta för dessa övergrepp

får vård och rehabilitering. Det kan behövas operativa ingrepp men också hjälp att bearbeta övergreppet själsligt. Hur många barn och kvinnor som bor i Sverige och som har drabbats vet ingen. Farhågor har länge funnits om att ursprungsländernas sedvänjor är svåra att bryta i detta avseende och att flickor skickas utomlands för att könsstympas. Därför måste förekomsten av köns-stympning av svenska kvinnor klarläggas. Könsstympning är förbjudet i Sverige. Det är också förbjudet att föra flickor till andra länder och där utföra könsstympning. När sådana uppgifter kommer fram måste detta ovillkorligen leda till polisanmälan av den som utfört ingreppet och berörda föräldar. Sociala stödinsatser är också nödvändiga för de utsatta flickorna. Regeringen måste intensifiera sitt arbete mot könsstympning i Sverige och utomlands.

10 Barnsoldater

På senare år har det blivit uppenbart att barn rekryteras som soldater i väpna-de konflikter. Krigen i Sierra Leone, Liberia och Guinea och kriget mellan Etiopien och Eritrea är några exempel. Det är både regeringar som rekryterar barn till sina reguljära arméer och gerillarörelser och andra paramiltära organisationer som har barnsoldater i sina led. I artikel 38 i FN:s barnkonvention sägs bl a att konventionsstaterna skall avstå från att rekrytera en person som inte uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor. Sverige har varit pådrivande om att inga barn enligt konventionens definition skall kunna rekryteras till väpnade styrkor. Hitintills har någon överenskommelse inte kunnat nås. Det är emellertid av stor vikt att Sverige fortsätter detta arbete.

Stockholm den 30 september 2001

Göran Lennmarker (m)

Bertil Persson (m)

Liselotte Wågö (m)

Sten Tolgfors (m)

Karin Enström (m)

Roy Hansson (m)

Birgitta Wistrand (m)

Gustaf von Essen (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Lars Tobisson (m)

Henrik S Järrel (m)

Lennart Fridén (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (7)