med anledning av prop. 1993/94:135 Ungdomspolitik

Motion 1993/94:Kr1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Riktlinjer för ungdomspolitiken
Under ungdomstiden frågar man sig hur ens framtid skall
se ut, vilka mål man har med sitt liv. Man skapar sig
visioner. Denna framtidstro är något av det viktigaste för
samhället. Men i dag i Sverige möts många ungdomar av
stängda dörrar. Vuxenvärlden begränsar tankarna på ett
annat, bättre liv. Unga människor växer upp i ett klimat där
de fortfarande stämplas som problem.
Men visst finns det skillnader bland ungdomar. Unga
från ''goda hemförhållanden'' uppmuntras i skolan och
deras föräldrar kanske kan bidra till den egna bostaden.
Som ung och ''välartad'' har man allt att vinna på att anpassa
sig till samhällets lagar och normer. Andra ungdomar har en
helt annan situation: de saknar rätten till utbildning, till ett
arbete (med full lön), och de saknar ofta en stadigvarande
bostad som de har råd med.
Samtidigt som vi ofta säger att ungdomarna är vår
framtid så innebär dagens höga arbetslöshet och
besparingar (i skolan, kommunerna m.m.) att vi allt mer
sviker de unga. I välfärdens Sverige hårdnar attityderna mot
ungdomar och därmed också de ungas attityder mot
vuxenvärlden. Det är en olycklig utveckling som måste
stoppas.
Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle där unga
människor skall ha rätt till ett jobb med full lön, ha rätt till
en egen bostad och ha rätt till sin egen integritet och till
respekt från vuxenvärlden.
Ungdomars ekonomiska villkor
I dag ökar de ekonomiska skillnaderna i Sverige --
klasskillnaderna kvarstår och ojämlikheten mellan könen är
fortfarande ett allvarligt problem. Det är alltså inte en
generation som grupp som har skuld till överkonsumtion
och överhettning. Varken den svenska arbetarklassen eller
deras barn spekulerade bort exportföretagens
miljardvinster under 80-talet.
Inom ungdomsgenerationen hittar man idag stora
ekonomiska och sociala orättvisor. Många ungdomars
levnadsvillkor försämras i snabb takt genom arbetslöshet
och bostadslöshet. Samtidigt innefattar ungdomstiden en
stark vilja att bestämma över sitt eget liv. Man vill vara fri
samtidigt som de fria valen blir alltmer begränsade. Endast
en minoritet kan i dag fritt välja arbete och bostad vilket
leder till frustration och oro.
Nationalekonomer och samhällsanalytiker efterfrågar
ständigt nya idéer, djärvhet och engagemang för att som det
heter ''få fart på Sverige''. Att inte satsa på ungdomen är
alltså inte bara en förlust för ungdomarna själva utan också
en samhällsförlust, sett ur ett socialt och ekonomiskt
perspektiv.
Regeringens riktlinjer för ungdomspolitiken
Regeringen har lagt fram en proposition om
ungdomspolitiken. Man har haft ambitionen att ta ett
samlat grepp om ungdomsfrågorna -- som idag skär tvärs
igenom olika departement och myndigheter. I
propositionen beskrivs ungdomars uppväxtvillkor och
problem. Men ingenstans försöker man ta detta
helhetsgrepp kring ungdomsproblematiken och presentera
någon form av lösning. Resultatet är fragmentariskt, ytligt
och vagt.
Propositionen är mest en katalog över regeringens
familjepolitik och saknar såväl helhetssyn som konkreta
politiska satsningar på ungdomar. Den enda riktigt
genomförda röda tråden är betoningen av föräldrarnas
ansvar för ungdomarna samt de ideella organisationernas
ökade betydelse i ungdomspolitiken. Märklig är den
glidning mellan barn och ungdomar som propositionen ger
uttryck för. Är det t.ex. meningen att vi skall se frågorna om
barnomsorg, vårdnadsbidrag och ''pappastimulans'' (s. 69)
som ungdomsfrågor, och i så fall i relation till
småbarnsföräldrar under 25 år eller i relation till barnen?
Ingenstans tydliggörs den trots allt avgörande skillnad som
finns mellan barn (som föräldrarna givetvis har ett stort
inflytande över) och nästan vuxna ungdomar som har all
rätt att leva fria och självständiga liv utan något indirekt
förmyndarskap från sina föräldrar.
Arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och
familjepolitiken har just behandlats av riksdagen. Därför
har vi mycket svårt att förstå varför frågorna i denna
proposition förs upp till ny behandling utan att regeringen
lägger några nya förslag. Som helhet känns propositionen
därför meningslös och missledande. Ännu ett urvattnat
kristdemokratiskt influerat utspel från regeringen.
Den statliga ungdomsmyndighetens organisation och
uppgifter
Vänsterpartiet är positivt till förslaget om bildande av en
ungdomsstyrelse. Däremot avvisar vi förslaget att en av dess
huvuduppgifter skall vara att dela ut utmärkelser. Det är en
nyliberal chimär att tro att människors kapacitet och
motivation styrs av priser, dessutom ter sig förslaget om
utmärkelser synnerligen malplacerat i ett ungdomspolitiskt
sammanhang (guldklockor delas ju gärna ut efter avslutat
livsverk, inte före...).
I propositionen talas det mycket om hur ungdomar
själva skall utforma och aktivt ta del av ungdomspolitiken.
Men ingenstans nämner man hur de skall kunna
påverka ungdomsmyndighetens verksamhet.
Vänsterpartiet anser att en referensgrupp e.dyl. bestående
av representanter från ungdomsorganisationerna bör
knytas till den nya ungdomsmyndigheten.
Statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna
Frågan om anorexia, bulimi och doping nämns i
propositionen. Ändå ges inga förslag på åtgärder. För
Vänsterpartiet är det självklart att
ungdomsorganisationerna och föreningslivet skall bidra till
att förebygga dessa destruktiva fenomen. När det gäller den
föreslagna målrelateringen av bidragen vill vi därför att man
under rubriken ''Meningsfull fritid'' även infogar målet att
ungdomsorganisationerna skall arbeta för att berika
kulturlivet och aktivt skapa motbilder till kommersiella
mans- och kvinnoideal.
Invandrar- och flyktingungdomar -- gömda barn
Vänsterpartiet anser att barn/ungdomar som i dag håller
sig gömda i Sverige för att undkomma utvisning skall
erbjudas en ny asylutredning och att den grupp som tillsatts
av Socialstyrelsen för att undersöka dessa frågor bör
medverka i den asylbedömningen.
Vänsterpartiet anser också att barn/ungdomar som
håller sig gömda omedelbart skall få en god man utsedd åt
sig som kan bevaka hennes/hans intressen. Vid behov skall
barnen/ungdomarna också kunna erbjudas jourfosterhem.
Vad gäller att ta barn/ungdomar i förvar så anser
Vänsterpartiet att det i princip skall vara förbjudet.
Undantag gäller ungdomar som tas om hand med hjälp av
LVU eller förvartagande i samband med direktavvisning.
Vad läkarvården anbelangar så bör en betydligt större
uppmärksamhet och mer resurser ägnas barn/ungdomar
med psykiska symptom. Många barn/ ungdomar bär på
svåra krigsupplevelser och/eller lever i familjer där
släktingars dåliga psykiska hälsa påverkar dem. Psykiska
besvär bör därför behandlas så tidigt som möjligt och i ökad
utsträckning betonas i regeringens hälsopolitik för
flyktingar.
Att vara ung
Vänsterpartiet har inte mycket att erinra om i det som
uttryckligen står i propositionen under denna rubrik.
Viktigare är kanske vad som inte står.
I en tid av ökad ekonomisk och social otrygghet, med
ökad segregation i skolan och med skärpta ideologiska
motsättningar också mellan ungdomar är det märkligt att
klasskillnaderna över huvud taget inte tas upp som en
utgångspunkt för regeringens analys. Detsamma gäller
bostadssegregationen som också har en tydlig klassaspekt.
I utredningen Ungdomar och Makt, SOU 1991:12, lade
ungdomskommittén grunden till en modern syn på unga
människors skilda villkor. Där betonades behovet av en
ökad elevmakt och inflytande i skolan, skillnaderna mellan
verkliga och mytifierande generationsmotsättningar,
skillnader i delaktighet och aktivitetsform mellan flickor
och pojkar m.m. Propositionen hade vunnit på att likt
utredningen ha en mer genomtänkt klassanalys. Som det nu
ser ut riskerar vi att få en ungdomspolitik som riktar sig till
de redan välartade och privilegierade ungdomarna genom
att skillnaderna i livsvillkor mellan olika ungdomsgrupper
tonas ner.
Internationalism och invandrarungdomar
I linje med regeringens EU-entusiasm så framhålls att
''Var femte gymnasist har bott längre tid än sex månader i
ett annat land och deras beredskap för att flytta utomlands
är stor.'' Detta faktum beror naturligtvis på alla
invandrarungdomar som har en dubbel nationell identitet.
Det är missvisande att låta det framstå som ett entydigt
exempel på hur internationellt orienterade och erfarna
svenskfödda ungdomar är.
Det har dessutom visat sig att klasskillnaderna knappast
på något annat område är så stora som när det gäller
benägenheten att resa eller studera utomlands. Medan
ungdomar från socialgrupp tre kan ha erfarenhet av
charterresor till Medelhavet, så har ungdomar i socialgrupp
ett ofta erfarenhet av längre studieresor, språkresor
och/eller internationellt studentutbyte.
I samband med ett ökat internationellt utbyte mellan
ungdomar är det viktigt att rekryteringen till sådant utbyte
blir så bred som möjligt. Särskilt stöd och riktad
information kan behövas för att uppmuntra ungdomar från
mindre ''resvana'' hem att söka sig utomlands.
Vänsterpartiet anser att det skall åläggas den svenska delen
av ungdomsprogrammet Ungdom för Europa att sörja för
att det blir en social balans bland de ungdomar som
utnyttjar programmet. Skolan har också ett stort ansvar för
att beakta detta i samband med elevutbyte med andra
länder.
Hälsa och sexualitet
I propositionen talas det om ungdomars längtan efter
djupare samtal och en mer förtroendefull kontakt med
vuxna, föräldrar och andra, vilket givetvis är viktigt. Men
ingenstans nämns ungdomarnas behov att få stöd och
vägledning när det gäller att utveckla förmågan till
respektfulla och kärleksfulla sexuella relationer.
Sexualiteten är mycket viktig för unga människor. Men
i relation till föräldrarna, som så nogsamt betonas ur andra
synvinklar, så är detta sökande mycket känsligt och
komplicerad. Det är ett område där en aktiv
föräldrapåverkan kan verka kränkande. Vänsterpartiet
delar därför inte regeringens syn på föräldrainflytandets
generellt avgörande betydelse utan vill betona
ungdomarnas behov av annat mer objektivt stöd i form av
t.ex. skolsköterskor, ungdomsmottagningar, RFSU m.fl.
Angelägna frågor som preventivmedel, aborter, sexuellt
överförbara sjukdomar, homosexualitet etc. verkar nästan
bortcensurerade ur propositionen. Vänsterpartiet
återkommer här med sina krav på dessa områden.
Ungdomsmottagningarna
Ungdomsmottagningarna gör stora insatser för
ungdomar. Ökande ungdomsproblem gör det nu angeläget
att ge ungdomsmottagningarna förnyad prioritet och
resurser för att utveckla arbetet med missbruk bland
ungdomar. Vi har tidigare föreslagit att vår ''Kommunakut''
(se Vänsterpartiets ekonomiska motion Fi206 används för
att utveckla ungdomsmottagningar i varje kommun.
Vänsterpartiet har också föreslagit (i motion So492 Om
ungdomars situation) att en ungdomsmottagning på sikt
skall inrättas i varje kommun. Där skall bedrivas en
heltäckande verksamhet som innefattar upplysning och
hjälp till ungdomar vad gäller mobbing, sexualitet, sexuella
övergrepp, droger och missbruk av anabola steroider,
anorexia och bulimi, våld, samt hjälp och råd vid kontakt-
och relationsproblem.
Ungdomsaborter
Ungdomsaborter minskar när man inför gratis p-piller.
Det har försök på flera håll i landet visat. För samhället och
den enskilde är alla stödåtgärder som kan förebygga abort
bra. Och enkla billiga stödformer, som inte hotar att kränka
integriteten, är att föredra.
Vänsterpartiet har därför föreslagit (i motion So492 Om
ungdomars situation) att p-piller till kvinnor under 20 år blir
gratis. En försöksverksamhet med subventionerade
kondomer till unga bör också ingå i den samlade arbetet
mot ofrivilliga ungdomsgraviditeter och sexuellt
överförbara sjukdomar.
Utbildning -- skola
Vänsterpartiet konstaterar med förvåning att
ungdomarnas skolsituation knappast alls nämns i
propositionen. Förvisso redogör man schematiskt för
regeringens utbildningspolitik, men ungdomarnas
arbetsplats -- skolan -- separeras från familjeperspektivet
och de offentliga ungdomssatsningarna.
För Vänsterpartiet är det självklart att en stor del av våra
centrala ungdomssatsningar skall kanaliseras via skolan.
Skolan skall både kunna erbjuda en bra utbildning och en
god psykosocial miljö. I dagens skola är situationen en helt
annan. Stress, dålig arbetsmiljö, färre lärarledda timmar,
knappa resurser, segregerande tendenser, betygstilltro
m.m. påverkar eleverna negativt. Den arbetsmiljö som våra
ungdomar lever i skulle knappast accepteras av de vuxna.
Det är t.ex. inte ovanligt att elever i högstadiet har en
arbetsdag på tio timmar eller mer, inräknat läxläsning.
Bristen på resurser är skolans största problem idag.
Vänsterpartiet vill ha ett tydligt och nationellt ansvar för
skolan, och skolans resursfördelning. Därför anser vi att
sektorsbidraget skall återinföras. Till ett återinfört
sektorsbidrag skall ett kvalitetssäkringsprogram kopplas. I
detta program bör vissa miniminivåer för skolans
kringresurser fastslås vad gäller kuratorer, skolhälsovård,
psykologer, klasstorlek (max. 25 elever), skolbibliotek vid
varje skolenhet m.m.
Ett sektorsbidrag med det innehåll vi ovan skisserat
måste också kompletteras med tydliga krav på
kommunerna. Varje skolenhet har ju ett ansvar för att höja
kvaliteten i skolan.
Regeringen har aviserat en skrivelse om
utvecklingsinsatser i skolan. Vänsterpartiet återkommer i
det sammanhanget till sitt konkreta förslag om ett
sektorsbidrag med kvalitetssäkringsprogram.
Social snedrekrytering
På sidan 15, femte stycket, berör regeringen frågan om
social snedrekrytering. Man skriver att det är ''vid de
tidigaste övergångarna mellan skolstadier som betydelsen
av social bakgrund är störst''. Vänsterpartiet instämmer i
den analysen. De socialt sett mest avgörande
utbildningsvalen i livet sker tidigt, då risken finns att man
väljer bort många framtida möjligheter.
Därför är det viktigt med en sammanhållen skola så
långt som möjligt. De nya gymnasieprogrammen som
inspirerats av högskolan med sin uppdelning i många små
delkurser kommer att verka förstärkande när det gäller den
sociala snedrekryteringen. Den sociala sammanhållningen
av eleverna blir sämre och elever med mindre studievana får
givetvis svårare att anpassa sig till en studieplan som kräver
extrem flexibilitet och studiemotivation. Regeringen skapar
alltså med ena handen de utslagningsmekanismer som man
med den andra handen säger sig vilja förhindra.
Vänsterpartiet motsätter sig den skolpolitiken.
Familjens betydelse
I propositionen betonas föräldraperspektivet ideligen.
Men det finns faktiskt ungdomar under 25 som lever
självständiga liv.
Grundperspektivet -- att kärnfamiljen i första hand skall
stödjas -- är förlegat i dag. Skall några stärkas och
stödjas är det givetvis de familjer som inte är
kärnfamiljer, ungdomar med trassliga föräldrarelationer,
eller inga alls, eller ensamstående föräldrar och
tonårsmödrar.
På en punkt har dock regeringen rätt. Familjen är utsatt
för stora påfrestningar i dag. Många barn saknar t.ex. bra
manliga förebilder. Vänsterpartiet anser därför att det är
viktigt att aktivt arbeta för en jämnare könsfördelning bland
dagispersonal och lågstadielärare, dvs. yrkesområden som
av tradition är kvinnodominerade.
Vi anser också att resonemangen i propositionen talar
emot regeringens vårdadsbidragspolitik. Daghem har ju
visat sig vara ett ovärderligt stöd för barn som har trassliga
familjeförhållanden och därmed behov av vuxna förebilder
utanför familjen.
Ungdomar och arbete
Regeringens ungdomsorienterade
arbetsmarknadspolitik är inget annat än en plädering för
regeringens ekonomiska politik, där bl.a. en försämring av
anställningstryggheten redovisas som en metod för att
minska ungdomsarbetslösheten. Vänsterpartiet avvisar
givetvis den politiken och hänvisar till de förslag som nyss
behandlats i arbetsmarknadsutskottet.
Våra konkreta förslag innebär t.ex. att även ungdomar
under 25 år skall ha rätt till fullt utbildningsbidrag för AMS-
utbildning och att medel skall avsättas till särskilda
ungdomsprojekt med avseende på miljösatsningar inom det
kommunala Agenda 21-arbetet. Båda dessa förslag avslog
utskottet.
Ungdomsarbetslösheten
Arbetslösheten i Sverige drabbar framför allt ungdomar;
ungdomsarbetslösheten ligger uppemot 25 % i vissa delar
av landet. De har ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden
och i arbetslöshetstider när företagen säger upp personal
utan att göra några nyanställningar riskerar stora delar av
den unga generationen att hamna utanför arbetsmarknaden
för långa tider framöver. Det är inte bara
samhällsekonomiskt vansinne utan innebär också många
gånger ett bidragsberoende för ungdomarna, ett icke-
erkännande från samhällets sida.
Vänsterpartiet kritiserar regeringens politik som
permanentar praktiklinjen för unga arbetslösa. Vi förordar
i stället en kort praktiktid på 3--6 månader följd av 6--9
månaders anställning med rekryteringsstöd. I dagens
uppåtgående konjunktur är det rätt läge att slussa in
ungdomar på den permanenta arbetsmarknaden. Unga
arbetslösa bör stödjas till riktiga jobb, som inte snedvrider
arbetsmarknaden och lönebildningen, i stället för lösa
praktikplatser med arbetsförmedlingen som arbetsgivare.
Vi befinner oss i den värsta lågkonjunkturen i Sveriges
historia på 50 år. Arbetslösheten närmar sig 14--15 %, på
vissa orter har den passerat 20 %. Som vanligt är det de
svaga grupperna i samhället som drabbas hårdast. Det är de
som aldrig fått något riktigt fotfäste på arbetsmarknaden
som slängs ut först. Ungdomarna tillhör av naturliga skäl
denna grupp. Ungdomar som i dag söker arbete hamnar i
en ond cirkel där de åsidosätts på grund av att de saknar
arbetslivserfarenhet. Regeringens svar är ett system som
låser fast positionerna och tvingar de unga att leva på
mycket låga ''löner'' fram till 25 års ålder.
Vänsterpartiet säger därför nej till särlösningar av typen
ungdomspraktik och ALU. Vi förordar i stället
subventioner till ordinarie anställningar.
Ideella organisationer
Vänsterpartiet anser att regeringen överbetonar de
ideella organisationernas ungdomspolitiska ansvar. Med
den inslagna ungdomspolitiken ger man en signal till
kommunerna att de kan avsäga sig en del av sitt
övergripande ansvar till ideella och individuella krafter.
I propositionen förringas det faktum att kommunernas
insatser har spelat en avgörande roll för ungdomarna.
Fritidsgårdarna spelar faktiskt stor roll på många håll,
särskilt för ungdomar i behov av stöd och/eller med dåliga
föräldrarelationer. Och kommunernas fritidsförvaltningar
skall vi inte glömma bort.
Med tanke på att civilministern är ''kommunminister''
med det övergripande politiska ansvaret för
kommunpolitiken så är det dessutom högst
anmärkningsvärt att hon inte på ett enda ställe i
propositionen betonar något annat än familjen och ideella
organisationer som bas för den lokalt förankrade
ungdomspolitiken.
Stödjande insatser
Vad gäller stödjande insatser utgår regeringen ifrån
ungdomarnas egen kraft och engagemang. Problemet är
dock att inte alla ungdomar sprudlar av initiativförmåga.
Andra ungdomar å sin sida kan ha en stark initiativförmåga,
som dock kanaliseras på ett destruktivt sätt. Var skall
resurserna tas till dessa insatser och vem/vilka skall konkret
ta ansvar för dem? I en helhetssyn på ungdomspolitiken kan
inte bara de välartade ungdomarna tas med i beräkningen.
Mest stöd behöver givetvis de ungdomar som har det sämst
ställt i samhället. Och de behöver stöd i form av respekt,
kunskap och relevanta resurser. Inte moraliska pekpinnar
och idealiseringar av en förlegad föräldraroll.
Ungdomar och kultur
Vänsterpartiet delar inte regeringens syn på dagens
kulturpolitiska insatser för ungdomar. I dag satsas det inte
på barn- och ungdomskulturen. Tvärtom saknas det pengar
till kultur i skolan och skolans besparingar har slagit ut
nästan all kulturverksamhet. Ett aktuellt exempel är
projektet Filmen i skolan som inte kan drivas vidare trots
att det fungerat utmärkt. I Vänsterpartiets kulturpolitiska
motion Kr289 återfinns flera av våra kulturpolitiska förslag
riktade till barn och ungdomar.
Kulturinstitutionerna
Med tanke på regeringens förslag att skära i Riksteaterns
budget med 10 miljoner så är det vilseledande att i det här
sammanhanget påskina satsningar på Riksteatern.
Vänsterpartiet hänvisar här till sin senaste
kulturpolitiska motion (Kr289 Om kulturpolitiken) där vi
föreslår ökade anslag till Kultur i skolan, satsningar på fria
grupper, osv.
Bibliotek och skolbibliotek
Vänsterpartiet prioriterar bibliotekens verksamhet och
har så gjort i ett flertal år. Vi var t.ex. först med att ställa
kravet på en bibliotekslag i riksdagen. För oss är
biblioteksverksamheten -- inklusive skolbiblioteken -- en av
de viktigaste kulturpolitiska satsningarna för barn och
ungdomar. Medan många vuxna har ekonomiska
möjligheter att försörja sig med litteratur via marknaden så
är ungdomarna ofta helt beroende av biblioteken. Där lär
man sig umgås med böcker på ett naturligt sätt, diskutera
litteratur med sina kamrater och framför allt läsa på
frivillighetens grund. Skolbiblioteken kan också ha en
socialt utjämnande effekt. Barn från icke studievana hem
kan möta litteraturen via skolbiblioteken och kan med hjälp
av kamrater, bibliotekarier och lärare lägga grunden till ett
rikt liv.
Barn- och ungdomsplaner
Socialnämnder och kommuner har ett ansvar för att
utsatta ungdomar får det stöd de behöver och inte far illa. I
7 § socialtjänstlagen, andra stycket, sägs att
''Socialnämnden'' även i övrigt skall ta initiativ och bevaka
att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och
goda förhållanden för barn och ungdom, äldre och andra
grupper som har behov av samhällets särskilda stöd.
Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes
rätt till arbete, bostad och utbildning.
En annan central ungdomsparagraf är 12 § där det står
att
Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom
växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära
samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social
utveckling hos barn och ungdom, med särskild
uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom
som har visat tecken till en ogynnsam utveckling och i nära
samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som
riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de
behöver och, om hänsyn till den unges bästa motiverar det,
vård och fostran utanför det egna hemmet.
Vänsterpartiet menar att dessa paragrafer är och har
varit till intet förpliktigande och att kommunerna i takt med
nedskärningarna kraftigt försummat de förebyggande
insatserna för barn och ungdomar. Ungdomsgårdar slås
ihop eller läggs ner. Ungdomarna får bo allt längre hemma,
inte alltid för att det är brist på bostäder, utan för att
hyrorna är allt för höga för att unga människor skall kunna
skaffa sig en bostad. Insatserna mot arbetslösheten läggs på
annan myndighet -- arbetsförmedlingarna.
Personalnedskärningarna gör att allt färre socialarbetare
arbetar med förebyggande verksamhet.
Vänsterpartiet menar att det bör åläggas kommunerna
att arbeta fram barn- och ungdomsplaner. Då skulle också
eventuella brister i den kommunala verksamheten/
socialnämndernas verksamhet tydligare visa sig. Med hjälp
av dessa barn- och ungdomsplaner kan man sedan få fram
underlag till minimikrav på ungdomars rätt till stöd.
Minimikraven bör på sikt kunna föras in i de
''gummiparagrafer'' som nu finns i SoL så att det tydligare
framkommer vad ungdomar har rätt till i lagens mening.
Ungdomsbrottslighet
Vänsterpartiet vill betona att ökade straff aldrig leder till
minskad brottslighet. Vi är alltså principiellt emot en
hårdare kriminalpolitik medan vi däremot ställer oss
positiva till snabba ingripanden.
Barnombudsmannen
I annat sammanhang (motion So210 om
Barnombudsmannen) har Vänsterpartiet krävt att
Barnombudsmannen skall ha resurser att föra
barns/ungdomars talan inför domstol. Vi står givetvis kvar
vid det kravet.
Fritid
Kommunerna har ett stort ansvar för att ungdomar får
tillgång till en meningsfull fritid. De nedskärningar som görs
i många av landets kommuner motverkar detta. Fritidsoch
ungdomsgårdar läggs ner t.ex. Ett första steg för att
förbättra denna situation är att häva det kommunala
skattestoppet samt statens åtstramning av kommunernas
ekonomi.
Vi vet av erfarenhet att det finns en koppling mellan våld
och drogmissbruk och ungdomars brist på meningsfull
fritidssysselsättning. Ungdomars sårbarhet ökar betydligt
när kommunerna tvingas dra ner på barn- och
ungdomsverksamheten. Regeringens politik offrar delar av
den nya generationen för att kunna sänka skatten för
höginkomsttagare.
För ungdomar fungerar ofta allaktivitetshus eller
Ungdomens hus väl så bra som fritidsgårdar. Verksamheten
bygger på ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta
självförvaltade. Här skapar unga människor sin egen fritid.
Vänsterpartiet vill att kommunerna får stöd för en
utbyggnad av fler Ungdomens hus.
Konsumtion, frihet och kroppsideal
Reklamen skapar frihetsideal. Kläder säljs med hjälp av
anorektiska modeller, stereoapparater med hutlösa
kreditvillkor och bostadsrätter med förljugna räntekalkyler.
Via reklam och exploaterande ungdomskultur skapas
kropps- och människoideal som undergräver unga
människors handlingsfrihet och självständighet. Detta
skadar stora grupper av ungdomar och får svåra
konsekvenser för såväl samhället som individen.
Problemen med t.ex. anorexia och bulimi är ett
samhällsproblem som har sin plats i rikspolitiken precis som
narkotikabekämpning, prostitutionsfrågor och rasism. Och
det är intimt sammankopplat med en allt mer
kommersialiserad ungdomskultur. Vänsterpartiet vill rikta
kritik mot regeringens tandlösa politik och grunda analys i
dessa frågor. Samtidigt som man konstaterar att problemen
med doping och anorexia och bulimi är stora så drar man
inga konsekvenser i form av åtgärder. Återigen ses också
problemen som i första hand individuellt känslomässiga.
Inga åtgärder av samhällspolitisk karaktär föreslås.
Vänsterpartiet lade under allmänna motionstiden i
januari 1994 (i motion So492 om ungdomars situation)
konkreta förslag på en skärpning av åtgärderna mot
könsdiskriminerande reklam; på ökade satsningar för att
förebygga skadligt ätbeteende och satsningar för att åtgärda
dopingproblematiken. Vi hänvisar till den motionen men
redogör här för våra principiella åsikter.
Ansvaret för att mildra skönhetsterrorn och de förvridna
kroppsidealen vilar tungt på reklambranschen. Men viljan
att ta ett ansvar för dessa frågor har visat sig låg. Etiska
Rådets mot könsdiskriminerande reklam -- ERK --
självsanerande verksamhet har t.ex. visat sig tandlös och
har föga effekt. Dess yttersta syfte är att agera buffert mot
krav på lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, inte
att på allvar stoppa den könsdiskriminerande reklamen.
Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att
regeringen i ett första steg ger lämplig myndighet
(Konsumentverket eller Folkhälsoinstitutet t.ex.) i uppdrag
att genomföra en översyn av ERK:s verksamhet och i dialog
med reklambranschen föreslår insatser för att ändra
organisationen och öka rådets effektivitet.
I ett långsiktigt perspektiv anser Vänsterpartiet att
könsdiskriminerande reklam och reklam som direkt eller
indirekt uppmuntrar till hälsofarligt (ät-)beteende bör
förbjudas.
Det grova våldet ökar bland pojkar och unga män. Ett
relativt nytt problem gäller missbruket av anabola steroider.
Låga priser, god tillgång och snabb effekt har spritt denna
drog över landet i rekordfart.
Vänsterpartiet är givetvis positivt till de satsningar som
nu görs för att kartlägga och få bukt med missbruket av
anabola steroider. Det är dock tydligt att unga mäns
problem förhållandevis snabbt uppmärksammas och får
stora resurser i jämförelse med arbetet och forskningen
kring unga kvinnors missbruk av framförallt mat,
kräkmedel, bantningskurer m.m. som också ägnas ett
betydligt mindre politiskt intresse. Ändå är det våld som
unga kvinnor riktar mot sig själva minst lika utbrett som det
våld som pojkar utövar på varandra. Vänsterpartiet anser
att åtgärderna för att förebygga anorexia och bulimi måste
byggas ut. Resurser till hälsoförebyggande åtgärder för
ungdomar måste fördelas jämnt mellan flickor och pojkar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för ungdomspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomars ekonomiska villkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens riktlinjer för
ungdomspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den statliga
ungdomsmyndighetens organisation och uppgifter,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den nya
ungdomsmyndigheten får en referensgrupp bestående av
representanter från ungdomsorganisationerna enligt vad i
motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens bidrag till barnoch
ungdomsorganisationerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrar- och
flyktingungdomar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationalism och
invandrarungdomar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
subventionerade kondomer till unga,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den sociala snedrekryteringen
och den nya läroplanen för gymnasieskolan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om familjens betydelse,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ideella organisationer,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödjande insatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibliotek och skolbibliotek,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunala barn- och
ungdomsplaner,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge kommunerna stöd för en
utbyggnad av fler ungdomens hus,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumtion, frihet och
kroppsideal.

Stockholm den 30 mars 1994

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Elisabeth Persson (v)
Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-03-30 Bordläggning: 1994-03-31 Hänvisning: 1994-04-11
Yrkanden (36)