med anledning av prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning

Motion 1993/94:Ju25 av Bengt Rosén (fp)

av Bengt Rosén (fp)
Sammanfattning
I rubricerade proposition föreslås bl.a. att en
brottsofferfond inrättas vars medel används för praktisk
verksamhet, information och forskning inom
brottsofferområdet.
Vidare att en ny myndighet bildas --
Brottsoffermyndigheten -- genom omorganisation av den
nuvarande Brottsskadenämnden. Myndigheten skall fatta
beslut i brottskadeärenden, besluta om användningen av
Brottsofferfondens medel och ha ett övergripande ansvar
för brottsofferfrågor. Den nya myndigheten föreslås
utlokaliserad från Stockholm.
Jag är positiv till att en brottsofferfond inrättas men har
synpunkter på hur fondavgifter skall tas ut och hur mycket
medel som kan beräknas inflyta på ett år.
Men jag är starkt kritisk till att en Brottsoffermyndighet
inrättas och att nuvarande Brottsskadenämnden
utlokaliseras från Stockholm.
Övriga förslag i propositionen -- som tar sikte på att
stärka målsägandes ställning -- tillstyrker jag.
En brottsofferfond bör inrättas
I propositionen föreslås att Brottsofferfonden bl.a.
tillförs medel genom en avgift om 300 kr som tas ut av dem
som dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan. Enligt
propositionen har i genomsnitt 81 000 personer under
senare år lagförts för s.k. fängelsebrott. Justitieministern
beräknar att ca 19 miljoner kronor årligen kommer att flyta
in till fonden vilket innebär att ca 80% av de lagförda
beräknas betala.
Enligt min uppfattning är beräkningarna alltför
optimistiska. De drygt 15 000 per år som döms till fängelse
har i regel inget att betala med. Kostnaden för exempelvis
försvarsadvokat skrivs för det mesta av.
Jag har dock inte några erinringar mot att en
brottsofferfond inrättas och att avgifter tas ut på sätt som
ovan angivits. På ett år har vi vunnit praktisk erfarenhet av
hur mycket som kommer in till fonden och hur stora
kostnaderna blir för att ta in avgifterna. Under detta år bör
bidrag ur fonden endast utgå i begränsad omfattning.
(Riksskatteverket hävdar i sitt remissvar till
departementspromemorian''Brottsfond'' att det netto
kommer att kosta staten 17,2 miljoner kronor att ta in de 19
miljoner kronor till brottsofferfonden.)
Däremot har jag starka invändningar mot att
fängelsedömdas arbetsinkomster tas i anspråk för fonden.
Från Justitiedepartementet har man tidigare aviserat att
20% av arbetsinkomsten skall gå till fonden. Detta förslag
har utsatts för kraftig kritik från såväl de intagna som från
personal och kriminologer. Man har framhållit att det skulle
drabba orättvist bl.a. beroende på om den intagne arbetar
eller studerar under fängelsetiden.
I propositionen talas det nu om att medel som finns
disponibla inom Justitiedepartementets ansvarsområde
skall användas. ''Så t.ex. bör en viss del av den aviserade
sänkningen av fångarnas ersättning kunna finansiera
uppbyggnaden av fonden.''
Jag tror -- som övriga kritiker -- att möjligheterna till
rehabilitering av fängelsedömda kommer att försämras om
en del av nuvarande arbetsinkomst tas i anspråk för
Brottsofferfonden och att denna försämring innebär en
samhällsekonomisk förlust.
En brottsoffermyndighet motverkar sina syften
I såväl departementspromemorian Brottsoffer i
blickpunkten som promemorian betecknad
Brottsofferfond -- som båda remissbehandlats -- förs
ingående resonemang om hur en brottsofferfond bör
administreras. Härvid slås det fast att: ''Verksamheten bör
i första hand knytas till någon befintlig organisation för att
de organisatoriska och administrativa kostnaderna skall
kunna hållas nere.''
I linje med detta synsätt och andra praktiska
överväganden föreslås att fonden skall administreras av
Brottsskadenämnden.
Det kom därför mycket oväntat när regeringen i slutet
av förra året beslöt att snabbutreda Brottsskadenämndens
organisation och ta fram förslag till organisation av en ny
myndighet med ett övergripande ansvar för
brottsofferfrågor.
Rapporten har sedan -- utan remissförfarande -- tre
veckor efter det att den presenterades lett fram till ett
regeringsbeslut om en myndighet som skall inrymma
Brottsskadenämndens verksamhet men utlokaliseras från
Stockholm.
Det finns enligt min uppfattning en rad starka skäl att
resa mot förslaget att inrätta en brottsoffermyndighet.
1. För att en borgerlig regering som -- enligt
regeringsförklaring -- bl.a. vill minska statlig administration
och byråkrati och sänka statens utgifter skall inrätta en ny
myndighet, måste -- enligt min uppfattning -- synnerligen
starka skäl föreligga.
Sådana skäl anser jag inte föreligga. Tvärtom, den nya
myndigheten kommer -- som jag skall söka visa under 3. --
motarbeta sina egna syften.
2. Om en majoritet i riksdagen trots allt skulle finna att
en brottsoffermyndighet bör inrättas så är det fel tidpunkt
att göra det nu.
Jag är mycket orolig för att vi nu av Europaeufori och
glädje över att äntligen notera några små ljus i de senare
årens ekonomiska mörker tror att krisen för vårt land är
över.
Så är ingalunda fallet: budgetunderskottet kommer även
de närmaste åren att ligga på en oacceptabelt hög nivå, och
allt talar för, att när vi mot slutet 1990-talet går in i nästa
lågkonjunktur, så har vår statsskuld ökat till gigantiska 2 000
miljarder kronor eller ca 250 000 kronor per innevånare i
landet. Vi måste därför anstränga oss till det yttersta för att
sänka statens utgifter. Lyckas vi inte härmed kommer vi att
för en mycket lång framtid fortsätta att konsumera på
kommande generationers bekostnad.
Nu hävdas i den aktuella propositionen att några nya
budgetmedel inte skall tas i anspråk för den nya
myndigheten, omdisponeringar skall ske inom
Justitiedepartementets ansvarsområde. Men alla vet att vi
inte har några medel att disponera om.
Och alla som läser rapporten om den nya
Brottsoffermyndigheten inser dessutom att det inte
kommer att bli någon ''billig'' myndighet för statsverket om
de visioner som där redovisas skall förverkligas. Det skall
forskas, det skall hållas konferenser och seminarier, det
skall byggas upp internationella nätverk o.s.v.
Polisens anslag för kommande budgetår minskas med
mer än 500 miljoner kronor, vilket kommer att resultera i
att ett stort antal polistjänster försvinner. Kostnaderna för
den nya Brottsoffermyndigheten kommer att ytterligare
drabba polisen genom nedskärningar. Några besparingar
inom domstolsväsendet är för närvarande inte möjlig.
Tvärtom, där kommer det att krävas ytterligare insatser om
inte handläggningstiderna vid domstolarna skall öka och
rättssäkerheten därmed försämras.
Vi må ha vilken uppfattning som helst om hur effektivt
polisen är organiserad och arbetar, men ytterligare
neddragningar på detta område, innan pågående arbete för
att effektivisera verksamheten fått genomslag, går tveklöst
ut över bl.a. brottsbekämpning och polisens möjlighet att
bistå brottsoffer.
Därmed är vi inne i en negativ spiral. Färre poliser
innebär ökad brottslighet, ett ökat antal brottsoffer och
färre uppklarade brott. Eftersom det är polisen som får göra
den första och mycket betydelsefulla insatsen för
brottsoffren innebär färre poliser att skadorna på detta
område ökar. Sammantaget leder detta sedan fram till att
samhällets kostnader för rehabilitering av brottsoffer ökar.
3. En ny brottsoffermyndighet kommer enligt min
uppfattning att på ett mycket menligt sätt påverka arbetet
för brottsoffren. Detta arbete har byggts upp från
gräsrotsnivå på ideell basis av engagerade människor som
av kärlek till sina medmänniskor ställt sig i spetsen för
brottsofferjourer, kvinnojourer och andra organisationer.
Dessa har i viss omfattning erhållit hjälp från kommuner,
landsting, polisoch åklagarmyndigheter bl.a. med
lokaliteter, men verksamheten bygger på oavlönat arbete.
För att vi skall kunna behålla ett mänskligt samhälle
kommer vi i framtiden att vara än mer beroende av ideella
insatser. Det är varken önskvärt eller möjligt att genom en
offentlig sektor svara för allt mänskligt behov i olika
krissituationer.
Att under sådana förutsättningar ovanifrån applicera en
ny myndighet med generaldirektör som symbolfigur
kommer att få en förödande effekt på intresset för fortsatt
ideell verksamhet. Denna kommer enligt min uppfattning
att i stor omfattning få ersättas med avlönat arbete från
psykologer och psykoterapeuter.
När utredaren i rapporten om den nya
Brottsoffermyndigheten på s. 23 skriver: ''De frivilliga
organisationerna -- brottsofferjourer samt kvinno- och
mansjourer -- betyder också mycket för brottsoffren på det
lokala planet.'' så gör sig utredaren -- enligt min
uppfattning -- skyldig till ett kraftigt understatement. De
frivilliga organisationerna betyder allt för
brottsoffren och det är just på det lokala planet som
insatserna är nödvändiga och behöver förstärkas. Inte med
seminarier, konferenser och i internationella nätverk högt
över brottsoffrens huvuden.
Utredaren skriver på s. 36 i rapporten utifrån sin positiva
syn på en brottsoffermyndighet: ''Generaldirektören kan
också ha en statusbetydelse för organisationen och
verksamheten som inte skall förringas.'' Jag är rädd för att --
som jag ovan sökt redovisa -- denna status blir negativ för
brottsoffren.
Brottsskadenämnden är lämplig myndighet
För att inte minska det stora medmänskliga intresse som
finns för ideella insatser för brottsoffren så bör statens
insatser kanaliseras genom en myndighet med en lågmäld
profil. Denna myndighet finns redan i form av
Brottsskadenämnden.
Jag anser att det är fel att av regionalpolitiska skäl
utlokalisera en myndighet med 15--20 årsanställda. För
Brottsskadenämndens del, med en väl fungerande
verksamhet uppbyggd på en liten men mycket kompetent
personal, och med ett kontinuerligt behov av formella och
informella kontakter med en rad myndigheter lokaliserade
till Stockholm, skulle en utlokalisering kraftigt försämra
effektiviteten.
De statliga utgifterna för brottskadeersättning ökar
kraftigt. För budgetåret 1992/93 uppgick de till ca 45
miljoner kronor och innebar en ökning från året innan med
ca 80%. Av denna anledning är det önskvärt om det -- som
det antyds i propositionen -- i framtiden kan bli möjligt att
även använda viss del av medlen i brottsskadefonden för
direkt brottskadeersättning. Även av denna anledning bör
administrationskostnaderna hållas nere.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel från fängelsedömdas
arbetsersättning inte skall tas i anspråk för
Brottsofferfonden,
2. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag att
inrätta en brottsoffermyndighet, hos regeringen begär att
Brottsskadenämnden får i uppdrag att administrera
Brottsofferfonden.

Stockholm den 17 mars 1994

Bengt Rosén (fp)
Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-03-17 Bordläggning: 1994-03-21 Hänvisning: 1994-03-22
Yrkanden (4)