med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.

Motion 1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)

av Anne Wibble m.fl. (fp)
Inledning
Denna motion skall läsas tillsammans med Folkpartiet
liberalernas partimotion med anledning av proposition
1995/96:207 En ekonomisk politik för att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Liksom regeringens förslag är
redovisade i två propositioner väcker också vi två motioner
av vilka partimotionen är den övergripande och denna
kommittémotion främst en genomgång av vissa konkreta
förslag i regeringens program.
Även om det finns inslag i regeringens propositioner som vi kan acceptera
därför att de ligger väl i linje med vår politik är vi starkt kritiska till
huvudinriktningen. Vi anser att regeringens förslag till mål för politiken med
dess fokusering på endast den öppna arbetslösheten är olyckligt. Vi föreslår
ett mer ambitiöst mål. Ett sådant mål gör det också nödvändigt att besluta om
fler åtgärder som förbättrar klimatet för företagen.
I denna kommittémotion utvecklar vi alltså våra synpunkter på de konkreta
förslagen i regeringens proposition 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m.
Arbetsmarknadspolitiken
och
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Offensiv arbetsmarknadspolitik
spränger gränser
Arbetslöshet är alltid ett slöseri med resurser, mänskliga
såväl som ekonomiska. Erfarenheterna visar att det är svårt
för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till
arbetsmarknaden. Hög arbetslöshet riskerar då att bli
bestående även under tider av högkonjunktur.
Det värsta som kan hända är att vi börjar acceptera den höga
arbetslösheten. På många håll i samhället börjar man nu alltmer att acceptera
att vi skall ha en hög arbetslöshetsnivå. Folkpartiet accepterar inte denna
inställning. Vi menar att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en
klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv
arbetsmarknadspolitik.
Det förutsätter emellertid att man inser arbetslöshetens bakomliggande
orsaker, som bland annat hänger samman med strukturomvandlingen inom
näringslivet. Den har alltså inte enbart konjunkturella orsaker utan i hög grad
också strukturella orsaker. Den traditionella utformningen av
arbetsmarknadspolitiken utgår emellertid från att arbetslösheten är
konjunkturell snarare än strukturell. För att lösa arbetslöshetsproblemet krävs
också insikt om att arbetsmarknaden genomgår förändringar till följd av att
Sverige utvecklas mot ett kunskapssamhälle med skärpt internationell
konkurrens.
Det är utifrån dessa nya utgångspunkter en offensiv arbetsmarknadspolitik
bör utformas. En sådan handlar till stor del om åtgärder utanför det
traditionellt arbetsmarknadspolitiska området. Det gäller att föra en
ekonomisk politik som ger sunda statsfinanser och därmed låga räntor, det
gäller att föra en skatte- och näringspolitik som främjar företagande och det
gäller att föra en utbildningspolitik som ger Sverige ett kompetenslyft.
Folkpartiet har de senaste åren förordat att den traditionella
arbetsmarknadspolitiken bör genomföras med något mindre resurser.
Huvudorsaken har varit att vi är övertygade om att vår övriga politik skulle ge
sådana tillskott av jobb att efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik
blev mindre. Vi har också trott på möjligheterna att rationalisera
verksamheten inom AMS. Regeringen har successivt accepterat detta synsätt
och i omgångar skurit ner anslagen till AMS. Det medför givetvis att
potentialen för ytterligare besparingar blir mindre, varför vi har anpassat vårt
budgetalternativ till det. Vi tror dock fortfarande att en kraftfull
decentralisering och avbyråkratisering, nära samverkan med andra aktörer
som kommuner och näringslivsorganisationer, upphandling på en
konkurrensmarknad av fler delar av verksamheten än idag samt en
konsekvent strävan mot s k dagsverksbilliga åtgärder kan ge ytterligare
besparingar. Vi förordar att vissa medel som på detta sätt frigörs används till
prioriterade uppgifter inom arbetsmarknadspolitiken.
Regeringens misslyckande
Regeringen slår sig gärna för bröstet och säger att man sedan
regeringsskiftet 1994 har skapat över 100 000 nya jobb. Det
är visserligen sant att många nya arbetstillfällen tillkom i
mitten på 90-talet men till största delen tillkom dessa jobb
under 1994 dvs under den förra regeringens tid. Ökningen
var dubbelt stor då som den sedan kom att bli under 1995!
1995 var ju det år som Socialdemokraterna skulle pressa ned
arbetslösheten under 5 procent bara man kom i
regeringsställning. Att i en högkonjunktur så radikalt ha
misslyckats är självfallet ett stort politiskt nederlag. Än värre
är att många människor, särskilt ungdomar, farit illa under
tiden.
AMS befarar att sysselsättningen kommer att minska med nästan 30 000
personer i år. Det är sämre än tidigare - då trodde AMS på en ökning med ca
20 000 personer. Även det var bara en fjärdedel av vad
sysselsättningsökningen var 1994 - det senaste året då Folkpartiet deltog i
regeringsarbetet. Regeringen erkänner nu också i propositionen att
sysselsättningen är på fel väg. Enligt SCB har sysselsättningen i maj minskat
med 61 000 personer jämfört med maj 1995. Detta står i bjärt kontrast till
regeringens ord i proposition 1995/96:207 där man högtidligt skriver att den
ekonomiska politiken varit framgångsrik och att sysselsättningen beräknas
öka med 77 000 personer under perioden 1994-1996. Vi kan bara konstatera
att nästan 75 procent av denna ökning i sysselsättningen försvinner på bara
två månader med "regeringens framgångsrika ekonomiska politik". Tydligare
än så kan inte regeringens misslyckande beskrivas.
Näringsliv i förändring
Industrisektorn, som länge har varit ryggraden i svenskt
näringsliv, kommer inte att ensam kunna lösa
arbetslöshetsproblemet. Ekonomiskt har denna sektor
visserligen en avgörande betydelse för landets ekonomi, men
den rationaliseringstakt, som krävs för bevarad
konkurrenskraft, gör att inte ens en mycket god tillväxt
räcker för att skapa det stora antal nya arbeten som behövs.
Ska arbetslösheten förmås sjunka behöver sysselsättningen alltså öka
markant inom andra sektorer. Det kan handla om framväxten av en mängd
nya företag eller att små och medelstora företag expanderar. Framför allt är
det tjänste- och servicesektorn som måste stå för ökningen av antalet jobb.
Folkpartiet har därför under våren presenterat förslag till hur man kan
stimulera jobb som riktar sig mot hushållssektorn. Mer om tjänstesektorn
återfinns i vår partimotion med anledning av proposition 1995/96:207.
En sådan utveckling ställer höga och delvis nya krav på
arbetsmarknadspolitiken. Den skall underlätta för små såväl som större och
nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Den skall hjälpa arbetssökande att
hitta nya vägar till jobb, eller till kompetenshöjning, och underlätta rörlighet
på arbetsmarknaden. De många nya former av "kontrakt" eller
"anställningar" som växer fram ställer krav på förnyelse av både
arbetsförmedlingarna och åtgärdsarsenalen.
De nya jobben
Strukturomvandlingen i näringslivet ställer långtgående krav
på arbetskraftens kompetens. Det handlar om breda såväl
som specialiserade kunskaper och färdigheter, men kanske
framför allt om att kunna inhämta nya kunskaper när
villkoren ändras och  tekniken utvecklas. Det finns redan
idag behov av återkommande fort- och vidareutbildning, och
det behovet kommer att öka.
Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra grund för
fortsatt, livslångt lärande. Satsningen på att alla skall ha minst
gymnasiekompetens liksom en långsiktig utbyggnad av den högre
utbildningen är investeringar för framtiden.
Arbetsmarknadspolitiken var tidigare inriktad på att förse de stora
industrierna med mer eller mindre utbytbar arbetskraft. En följd av det
framväxande kunskapssamhället är att kraven idag ställs högre på kunskaper
och personliga färdigheter, t ex på kommunikativ förmåga. Det spelar helt
enkelt stor roll vem man anställer. Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om
och inriktas på den arbetsmarknad vi ser växa fram.
Den snabba teknologiska utvecklingen, nya förutsättningar på de
internationella marknaderna etc, gör att planeringshorisonten krymper.
Arbetsgivare kan i mindre utsträckning än tidigare bedöma det framtida
behovet av arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb som anmäls till
arbetsförmedlingen i mycket stor utsträckning är tidsbegränsade.
Arbetsmarknadspolitikens utformning
Projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av
tidsbegränsade förordnanden står för en allt större andel av
de nya jobben. Mycket talar för att de fasta jobben, i en inte
alltför avlägsen framtid, kanske blir en mindre vanlig
anställningsform än nu.
En fortsatt utveckling i denna riktning innebär att det blev vanligt att byta
arbete flera gånger under yrkeslivet, med mellanperioder av arbetssökande
eller utbildning. Arbetsmarknadspolitikens uppgift att underlätta yrkesmässig
och geografisk rörlighet accentueras då ytterligare. För utvecklingen av nya
företag och nya branscher är rörligheten avgörande.
Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir en av
arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgift. Det underlättar
framväxten av nya företag och nya branscher. Utbildningsinsatser är det
lämpligaste instrumentet för att underlätta främst yrkesmässig rörlighet.
Förslagen i propositionen
I propositionen finns en hel rad av förslag som berör den
aktiva arbetsmarknadspolitiken. En del av förslagen är ej nya
utan återupprepningar av gamla förslag. Vissa av förslagen
leder i rätt riktning, medan andra förslag är mindre bra.
Positivt är det att den lokala arbetsförmedlingen får ett större
ansvar för verksamheten än tidigare. Däremot varnar vi
bestämt för tendensen att kommunalisera
arbetsmarknadspolitiken. Det kan vara första steget till att
övervältra ett ansvar på kommunerna som ytterligare
kommer att urholka deras möjligheter att klara sina
angelägna uppgifter på utbildnings- och vårdområdena.
Kvinnor och män på arbetsmarknaden
Kvinnorna har under senaste årtiondena undan för undan
stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Den förstärkningen
har även fortsatt på 1990-talet. Under den djupa
konjunkturnedgången i början av 1990-talet var det männen
som drabbades hårdast av arbetslöshet.
Fortfarande är det så att män har en högre arbetslöshet än kvinnor, men
utvecklingen håller på att vända i samband med att neddragningar i offentlig
sektor sker. Det är därför bra att regeringen uppdrar åt RRV att göra en
översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhets-
perspektiv. Det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken kan möta kvinnors
behov av aktiva åtgärder på ett rimligt sätt.
De övergripande målen för Arbetsmarknadsverket
Regeringen anger i propositionen att det är viktigt att
Arbetsmarknadsverket kan hålla nere vakanstiderna för
lediga platser, minska långtidsarbetslösheten och motverka
långa tider utan arbete. Från Folkpartiets sida anser vi att
dessa mål är goda men ifrågasätter om de kan hålla. Detta är
standardfraser, som utfästs varje år men sällan leder till
resultat. Regeringen bör därför presentera en utvärdering av
hur verkets mål har uppnåtts hittills.
Personalförstärkning till arbetsförmedlingen
Regeringen föreslår att 600 miljoner kronor av medlen för
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
användas till tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Vi vill inte förneka att ett resurstillskott i detta läge är ofrånkomligt. Vi
anser emellertid att 200 miljoner kronor ur den av regeringen föreslagna
summan bör anslås till lönebidrag. Under senare tid har det varit regel snarare
än undantag att i varje sysselsättningsproposition avsätta medel till
tillfälliga
personalförstärkningar till arbetsförmedlingen. Någon uppföljning om hur
personalförstärkningarna har verkat görs dock mycket sällan. Regeringen bör
inför riksdagen före utgången av år 1997 redovisa en uppföljning av detta.
Individuella handlingsplaner
Det är positivt att individuella handlingsplaner skall
upprättas mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen.
Som liberaler anser vi att varje enskild arbetslös har speciella
tillgångar och behov. Det är därför bra om ett större inslag av
individuella handlingsplaner kan föras in i
arbetsförmedlingarnas verksamhet.
Det är också bra att arbetsförmedlingen föreslås få ha ett mer aktivt
samarbete med arbetsmarknadens parter och företagen, och då speciellt
mindre företag. Att regeringen också understryker att det är viktigt med goda
relationer mellan arbetsförmedling och arbetsgivare är välkommet. Det är
viktigt att påpeka att både den enskilde arbetssökande och arbetsgivaren är
kunder hos arbetsförmedlingen.
Inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen
Det är positivt att regeringen inser faktum då man anger att
arbetsmarknadsutbildningen skall vara anpassad till den
enskildes behov och till förutsättningarna och kraven på
arbetsmarknaden. Det är viktigt att de som går i
arbetsmarknadsutbildning får en utbildning som är anpassad
till dagens och morgondagens arbetsmarknad.
API
Arbetsplatsintroduktionen (API) är efterträdaren till
ungdomspraktik, invandrarpraktik och akademikerpraktik. Vi
delar regeringens bedömning att API har visat sig vara en
effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Detta är dock föga
överraskande för oss i Folkpartiet då även de gamla
praktikåtgärderna som infördes av den borgerliga regeringen
visade sig vara synnerligen effektiva åtgärder. Regeringen
har helt klart insett detta då man nu plockar bort
anställningskravet i samband med API. Det innebär i princip
att vi nu är tillbaka vid de gamla praktikformerna från
mandatperioden 1991-1994, vilket vi givetvis välkomnar.
Socialdemokraterna har helt bytt åsikt i denna fråga. När ungdoms-
praktiken kom till som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd 1992 ansåg
Socialdemokraterna att åtgärden var resultatet av en politik "som inte är
samordnad och genomtänkt". Det var fel att ungdomen fick praktik i stället
för avtalad lön, och man ansåg att ungdomspraktiken skulle skapa en onödig
byråkrati för arbetsförmedlingen. Allt detta har visat sig vara fel och nu har
Socialdemokraterna tvingats krypa till korset och göra förändringar i API så
att den i princip är sak samma som den gamla ungdomspraktiken.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Vi accepterar förslaget att förändra i rekryteringsstöden och
beredskapsarbetena. Det är viktigt att betona att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ej får utformas så att de
tränger undan jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Därför
skall man så långt som möjligt vara restriktiv när det gäller
företagsstöd. Med förändringen av reglerna kring
rekryteringsstödet uppfyller också Sverige EU:s riktlinjer på
hur sysselsättningsstöd skall konstrueras.
Utbildningsvikariat och arbetslivsutveckling
Det är positivt att reglerna för utbildningsvikariat förändras
så att även småföretagaren kan använda sig av denna åtgärd.
Likaså är det en god tanke att en företagare skall kunna få del
av utbildningsstöd om en anställd vill ta ledigt för att pröva
på att starta ett eget företag. Det är dock svårt att se hur detta
kan fungera i praktiken och hur många personer som kan
komma ifråga för denna åtgärd. Regeringen bör därför
redovisa en utvärdering inför riksdagen i slutet av 1997 om
hur denna verksamhet har utvecklats.
Vi delar regeringens syn när det gäller den allmänna inriktningen av ALU.
Det är vettigt att en stor del av ALU-projekten inriktas mot miljö, kultur och
jämställdhet.
Åtgärder för äldre arbetslösa
Många arbetsgivare drar sig för att anställa äldre arbetslösa
som inte har så många år kvar till pensioneringen. Tyvärr
glömmer man ofta bort att denna grupp av arbetslösa har stor
rutin och kompetens som kan vara bra för många företag att
få del av. Till saken hör också att äldre arbetskraft ofta är
mycket mer "trogen" mot sin arbetsgivare och stannar kvar
på sin arbetsplats i högre grad än yngre som har en större
tendens till rörlighet. Att anställa en 55-åring som har
åtminstone 10 år kvar på arbetsmarknaden kan därför vara
lönsamt för arbetsgivaren.
Regeringen föreslår att personer över 55 år som har varit arbetslösa i mer
än 2 år skall få möjlighet till tillfälliga arbeten inom offentlig sektor. Vi
motsätter oss detta förslag. Vi ser en rad nackdelar med det. Ett
grundläggande problem är att vi inte anser det vara "ett värdigt slut på
arbetslivet" att utföra arbetsuppgifter som - för att uttrycka det drastiskt -
är
definitionsmässigt meningslösa. En risk är att insatserna på arbetsför-
medlingen för personer i denna åldersgrupp blir mindre för att man vet att
"55+-lösningen" står till buds. En annan risk är att kommunerna säger upp
mer personal än de skulle behöva med baktanken att de kan kompensera
neddragningen med "55+-personal" (även om fackets påskrift skall garantera
att så inte blir fallet). Vi föreslår i stället att de särskilda insatser som
behövs
för den gruppen, inte minst i samband med införandet av en bortre parentes i
a-kassan, bör hanteras genom en expansion av ALU och utbildningsvikariat.
Vi kommer att i våra förslag i anledning av budgetpropositionen till
utformning av arbetsmarknadspolitiken ta särskild hänsyn till behovet av
åtgärder för äldre långtidsarbetslösa.
Lokala arbetscentrer för långtidsarbetslösa
Regeringen föreslår att lokala arbetscentrer för
långtidsarbetslösa inrättas. Dessa arbetscentrer skall vara en
kommersiell verksamhet för tillfälliga arbeten som varvas
med olika arbetsmarknadspolitiska program. En facklig
organisation, ett kooperativ eller en kommun kan stå bakom
ett lokalt arbetscenter.
Folkpartiet motsätter sig detta förslag. Det verkar vara ett utflöde av den
tidigare avfärdade tanken på lokala arbetskooperativ. Vi delar den kritik som
framförts från både arbetsgivarna och vissa fackliga organisationer att dessa
lokala arbetscentrer riskerar att slå sönder ordinarie företag med hjälp av
skattemedel.  Enligt vår uppfattning skall arbetsförmedlingsnämnderna avstå
från att initiera att lokala arbetscentrer kommer till stånd.
Ungdomsarbetslösheten
Arbetslösheten har alltid varit högre bland unga än bland
äldre, vilket dels är en naturlig följd av att arbetsgivare
värdesatt erfarenhet, dels beror på att ungdomar vill pröva på
många olika slags jobb. Icke desto mindre har arbetslösheten
bland ungdomarna vuxit till alarmerande proportioner och vi
har idag en situation där många gått arbetslösa i flera år utan
att få fotfäste på arbetsmarknaden. Risken finns att våra
ungdomar slås ut för lång tid. Det är djupt tragiskt för varje
individ och riskerar att få svåröverblickbara konsekvenser för
samhället. Därför är det angeläget att sätta in åtgärder som
underlättar för ungdomar att få en kontakt med arbetslivet.
I propositionen återupprepar regeringen sitt löfte från 1994 om att
ungdomar under 25 år skall erbjudas arbete, utbildningsplats eller en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagar. Tyvärr har regeringens politik
hittills inte lett till att det löftet har kunnat infrias. Propositionen visar
inte
heller på några nya förslag för att minska ungdomsarbetslösheten. Det enda
konkreta som finns är en önskan att näringsliv, stat, kommun och landsting
bör kunna se till att alla gymnasiestuderande 1997 skall kunna ha möjlighet
att få ett sommarjobb. Detta är emellertid enbart en förhoppning, som i
dagsläget ter sig orealistiskt. Konkreta förslag saknas helt om hur dessa och
övriga arbetslösa ungdomar skall få hjälp och stöd.
Insatser för att öka kvinnors företagande
Vi ställer oss positiva till förslagen om att arbetslösa kvinnor
skall få ökade möjligheter att starta företag. Stödet bör dock
kunna utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och
inte bara främst till dem som tidigare har jobbat i offentlig
sektor. Även kvinnor med bakgrund i näringslivet har en
utmärkt kompetens som måste tas till vara. Sverige behöver
fler kvinnliga företagare!
Öka insatserna för de arbetshandikappade
Oavsett konjunkturläge har de handikappade alltid en svår
situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för att
stärka handikappades ställning är därför oerhört viktiga och
bör alltid vara prioriterade. Att få möjlighet att utföra ett
efterfrågat arbete ökar livskvaliteten enormt. Men ofta
överdrivs svårigheterna som är förknippade med att anställa
en funktionshindrad person. Information och enklare
anpassningar av arbetsmiljön kan vara det som behövs för att
överbrygga hindren att få jobb.
Arbetslinjen måste gälla även för handikappade. Förtidspensioneringar ska
undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och  anställningar
inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många
handikappade. Folkpartiet  har under de senaste riksmötena prioriterat de
arbetshandikappade. Vi har gått emot regeringens förslag om besparingar på
Samhall AB och på anslaget för lönebidragsnivån samt försämringar i
regelverket kring lönebidragsanställningarna. Vi gick emot regeringens
förslag i dessa delar eftersom vi var övertygade om att försämringarna skulle
slå hårt mot de arbetshandikappade. Tyvärr besannades våra farhågor snabbt.
Det innevarande budgetåret var inte mer än ca två månader gammalt när
larmrapporter kom om att pengarna till nya lönebidrag var slut. Regeringen
tvingades under hösten 1995 att lägga fram en proposition med 200 miljoner
kronor extra till lönebidragsanställningar. Dessa medel tog dock slut under
våren och Folkpartiet lyckades få igenom ett utskottsinitiativ i riksdagen i
maj som innebar att  extra resurser avsattes till lönebidragen för att stoppa de
mest akuta varslen om uppsägningar av lönebidragsanställda. Det är viktigt
att regeringen nu ser till att detta beslut verkställs på ett riktigt sätt.
Det är nu viktigt att de arbetshandikappade även i fortsättningen får ett stort
stöd. Folkpartiet har därför i vårt budgetalternativ anslagit 200 miljoner
kronor extra till lönebidragen under 1997 jämfört med regeringen. Vi
vidhåller detta förslag.
Arbetsrätten
På arbetsrättsområdet visas  regeringens oförmåga allra
tydligast. Det var sammanbrottet för
Arbetsrättskommissionen som ledde till att den planerade
sysselsättningspropositionen ej lades fram den 28 maj. Detta
ledde i sin tur till att Folkpartiet och andra partier fick agera
och väcka frågan om en särskild riksdagssession under
sommaren. I propositionen finns det ej heller några nya
förslag om arbetsrätten. Regeringen förlitar sig helt till att
man skall komma överens mellan arbetsmarknadens parter
under sommaren samtidigt som man är blockerad av LO:s
"vetorätt" på detta område. Även denna gång är regeringens
strategi på väg att haverera då man ånyo lägger över frågan
på parterna. Föga överraskande men en tragisk erfarenhet då
brist på smidighet i arbetsrätten hindrat många
nyanställningar.
Det står alltmer klart att regeringens "återställare" på arbetsrättsområdet
hösten 1994 var förödande för företagsamheten. Lagstiftningen måste
förändras och moderniseras. Det går ej att ha en arbetsrättslig lagstiftning
som är anpassad till 1970-talets behov och arbetsmarknad. Vi föreslår därför
att riksdagen beslutar att ändra LAS och MBL så att de lagar som gällde
under 1994 åter kan tillämpas. Detta kan ske omedelbart eftersom lagtext
finns tillgänglig.
Arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen gör nu en helomvändning och föreslår att en
bortre parentes införs i arbetslöshetsförsäkringen. Detta
förslag är nödvändigt eftersom det är viktigt att tydliggöra
försäkringens karaktär av omställningsförsäkring. Även tre år
är dock för lång tid för en bortre parentes. Vi föreslår att den
bestämmelse som tillämpades under 1994 återinförs, dvs att
den bortre parentesen sätts vid två år. Det är i detta
sammanhang viktigt att peka på att en bortre parentes måste
kombineras med att konkreta aktiviteter och jobbsökande
sätts in tidigt under arbetslösheten samt naturligtvis med
övriga åtgärder för ett expansivt företagande så att några jobb
finns att söka.
Insatser i kommuner och landsting
Regeringen har föreslagit att 200 miljoner kronor av de 400
miljoner kronorna som har anvisats för särskilda insatser för
vissa kommuner och landsting år 1996 skall få användas för
projekt som bidrar till omstruktureringen i den kommunala
verksamheten. Särskilt hänvisas till att denna
omstrukturering bör ske på ett sätt som inte äventyrar den
långsiktiga kvaliteten eller bidrar till att undvika
uppsägningar av fast anställd personal.
När de 400 miljoner kronorna avsattes till denna "akutpott" yrkade
Folkpartiet avslag på förslaget. Vi hade ett annat förslag till
skatteutjämningssystem som fördelade även dessa pengar på ett sätt som
bättre anslöt till de stora problem som för närvarande finns inom vissa
kommuner och landsting att just upprätthålla kvaliteten i verksamheten. T ex
innebar vårt förslag att vissa utsatta förortskommuner i storstadsområdena
fick bättre ekonomiska förutsättningar.
Riksdagen avslog emellertid vårt förslag och det är inte meningsfullt att nu
kräva förändringar i systemet för innevarande år. Riksdagen har avsatt pengar
för 1996 för denna "akutpott" och läget i kommuner och landsting är sådant
att pengarna bör användas. Vi anser dock att de 200 miljoner kronorna bör
fördelas engångsvis till de kommuner och landsting som har ökade
verksamhetskrav inom skola, vård och äldreomsorg snarare än till dem som
har särskilt svårt att använda sina resurser effektivt.
Vi anser inte att det krävs någon särskild kommitté eller annan
administrativ apparat för att fördela dessa i sammanhanget blygsamma
belopp. Ett enklare förfarande är att berört departement direkt fördelar
pengarna.
Utbildning för tillväxt och
rättvisa
Regeringen upprepar påståendet att den beslutat om en stor
utbildningssatsning. Det behöver därför också upprepas att
det till övervägande delen handlar om en permanentning av
redan existerande platser och en långsiktig finansiering. När
det gäller utbildning har således regeringen, om en viss ironi
tillåts i detta sammanhang, kommit långt i återanvändning
och kretsloppstänkande.
Vid storskaliga satsningar på utbildning är det lätt att kvalitetsperspektivet
kommer bort. Det finns en uppenbar risk att en snabb och kraftig utbyggnad
av utbildningssektorn kan minska hela utbildningsväsendets kvalitet. De
planerade satsningarna kräver därför innovativa lösningar på de praktiska
problem som uppstår och att själva genomförandet noga följs upp.
Folkpartiet liberalerna har i ett flertal motioner betonat betydelsen av att
hela utbildningssektorn präglas av kvalitet, mångfald och långsiktighet. Det
är en inriktning av utbildningspolitiken som även stämmer överens med
NUTEK:s och SCB:s analyser av vad framtiden kräver i form av utbildning.
En utbildningspolitik som saknar en sådan inriktning kan aldrig leda till det
kunskapslyft som Sverige är i behov av. Regeringen har tyvärr delvis valt en
annan linje.
Vi vill alltså understryka att aldrig så högkvalitativa och välöverlagda
utbildningsinsatser förlorar sitt syfte om inget expanderande näringsliv finns
som kan omsätta människans kunskap i ny verksamhet.
Vuxenutbildning
När det gäller satsningen på vuxenutbildning välkomnar
Folkpartiet liberalerna särskilt att regeringen betonar behovet
av flexibilitet och mångfald i genomförandet. Vi vill
understryka kulturutskottets synpunkter i dess yttrande över
den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:KrU9y).
Folkhögskolorna och studieförbunden har en central roll för
att satsningen på vuxenutbildningen skall nå ut till en så
heterogen målgrupp som 1,7 - 2,4 miljoner personer med
högst tvåårig gymnasieutbildning. Genom att möjliggöra för
olika utbildningssamordnare, även för från staten och
kommunerna fristående sådana, att delta, finns det goda
möjligheter att nå positiva effekter.
Utbildningsbidrag
Det är med stor tvekan som vi accepterar förslaget om ett
särskilt utbildningsbidrag för dem mellan 25 och 55 år. Den
nyligen framlagda studiestödsutredningen har betonat vikten
av ett sammanhållet studiefinansieringssystem. Avvikelser
bör vara mycket preciserade för att underlätta rekryteringen
av studerande från grupper med särskilda behov. En grupp
där vi tidigare föreslagit undantag från ett i övrigt enhetligt
studiemedelssystem är för ensamstående föräldrar inom
ramen för svux/svuxa när det gäller det särskilda
barntillägget.
Det nu föreslagna särskilda utbildningsbidraget kan endast accepteras
under förutsättning att det inte blir ett alternativ till att finansiera längre
studier. Begränsningen på ett år är därför av avgörande betydelse. Det är mot
bakgrund av den extremt besvärliga situationen på arbetsmarknaden och
behovet av grundläggande utbildning hos många människor som vi kan
acceptera förslaget. Vi förutsätter att utfallet noga utvärderas.
Tioårig grundskola
Vi har förordat att omgående satsa på en tioårig grundskola
för alla barn. Det är nödvändigt för att inte begrepp som det
"livslånga lärandet" skall förbli en tom fras och att andra
satsningar på utbildning inte skall misslyckas. Regeringen
fortsätter att skjuta upp denna angelägna reform av skolan.
Under den förra mandatperioden beslutade riksdagen om
rättvisa och stabila regler för fristående skolor. Nu har
regeringen föreslagit att fristående skolor inte längre skall få
verka på stabila grunder, utan att de på godtyckliga grunder
skall kunna fråntas sin ekonomiska bas. Därmed har grunden
för mångfald, ökad kvalitet och långsiktighet ryckts undan
för många skolor, elever och föräldrar.
Högre utbildning och forskning
Vi hälsar med tillfredsställelse att regeringen sedan en tid
tillbaka ställt sig bakom våra krav på en kraftig expansion av
den högre utbildningen. Vi vill emellertid understryka att
betydelsen av kvalitetssäkring talar för att själva takten i
utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Ett långsammare
tempo i utbyggnaden kan accepteras om det är nödvändigt
för att behålla kvaliteten.
Regeringen skriver: "Regeringens ambition är att etablera fasta
forskningsresurser vid samtliga lärosäten." Vi har länge drivit på för att
utbildningen vid de mindre högskolorna skulle få en tydligare
forskningsanknytning. Vi stöder därför en successiv utveckling där forskning
i större utsträckning kan bedrivas vid de mindre högskoleorterna. Det innebär
inte att vi frångår grundsynen att fakultetsorganisationen vid universiteten
skall vara basen för den högskolebaserade forskningen och att dessa
fakulteter skall svara för forskarutbildningen. Men vi menar att tiden är
mogen att, efter noggranna kvalitetsgenomgångar, kunna ge också mindre
högskolor rätt att utfärda magistersexamina och eventuellt också rätt att
inrätta professorstjänster.
Vi har önskat att införa en delvis ospärrad högskola och samtidigt öppna
för kraftiga satsningar på bl a distansutbildning i den högre utbildningen. För
att tillgodose det stora behovet i näringslivet av forskningsutbildade har vi
förordat fler doktorandtjänster. Regeringen har valt att med en
anmärkningsvärd envishet jaga de forskningsstiftelser som under förra
mandatperioden skapades för att öka mångfalden inom forskningen.
Dessutom har regeringen valt att åter centralisera antagningsreglerna och på
så vis minska möjligheten till mångfalden i den högre utbildningen. Vi
välkomnar dock att Folkpartiet liberalernas krav på ett treterminerssystem
inom den högre utbildningen nu kommer att utredas.
Kompetenskonto
När det gäller det livslånga lärandet så måste det skapas
ekonomiska förutsättningar för detta. Vi har argumenterat för
att utreda s k kompetenskonton och att införa en möjlighet
till ett förtida uttag av pensionsmedel för utbildning mitt i
livet. Vi har tagit upp förslaget till diskussion i den s.k.
genomförandegruppen för det nya pensionssystemet och inte
fått någon respons från regeringen.
Program för utveckling av
Östersjöregionen och för en
hållbar utveckling
Två av de tre miljardfonderna som föreslås av regeringen har
till sitt yttre en klar naturvårdsprofil. För att avgöra om detta
ur sysselsättningssynpunkt är väl använda pengar måste
bestämmelserna för pengarnas fördelning först klarläggas.
Detta har ännu inte skett vad gäller programmet för
Östersjöregionen. Syftet med fonden föreslås vara att stärka
samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen.
Statsministerns Östersjöråd får som uppgift att koordinera
det femåriga programmet, utifrån rådets fem egna
målområden; livsmedelsexport, energisystem,
kunskapsutbyte, infrastruktur och miljöskydd runt Östersjön.
Utan att vara pessimistisk kan det konstateras att 200
miljoner kronor om året inte räcker till särskilt många
projekt. Därför menar vi att det finns all anledning att
prioritera bland målområdena. Vi menar nu som tidigare att
inriktningen bör vara stöd till vattenrening, kärnsäkerhet i
Östeuropa samt rökgasrening och energieffektivisering.
När det gäller programmet för investeringsbidrag till kretsloppsanpassning
är riktlinjerna något tydligare. Det finns all anledning att fullfölja den
satsning på ett ökat kretslopp och det successiva införandet av
producentansvar, som inleddes under den förra mandatperioden. Ett sådant
program ligger också i linje med Sveriges åtaganden enligt Agenda 21 i
Rioöverenskommelsen. Det är viktigt att mandatet för Naturvårdsverkets
delegation för ekologisk omställning får en klar innebörd för att pengarna
skall kunna användas effektivt. Det stöd som ges får endast avse progressiva
pilotprojekt, som annars aldrig hade blivit genomförda. Att subventionera
kommuner som av olika anledningar inte tidigare genomfört nödvändiga
löpande renoveringar av va-systemen skall inte få komma ifråga.
Tyngdpunkten på projekten bör ligga på att stimulera marknader för ny
miljöteknik som kan ge ökade tillväxtförutsättningar. I likhet med regeringen
anser vi att det inom det s.k. miljonprogrammet finns behov av
miljöförbättringar som kan ge sysselsättningseffekter.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetsmarknadspolitiken bör förbli en statlig
angelägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts
a) om utvärdering av hur målen för Arbetsmarknadsverket har
uppnåtts,
b) om verkan av personalförstärkningar till arbetsförmedlingarna och
c) om hur arbetslivsutveckling (ALU) har fungerat,
3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokala arbetscenter för långtidsarbetslösa,
5. att riksdagen beslutar att alla långtidsarbetslösa kvinnor skall få
ökade möjligheter att starta företag,
6. att riksdagen godkänner att högst 420 000 000 kr av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten,
7. att riksdagen godkänner att högst 200 000 000 kr av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får anslås till
lönebidrag,
8. att riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförts i motionen
om sådan återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL före den 1
januari 1995,
9. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
arbetslöshetsförsäkringen att en "bortre parentes" sätts efter två år,
10. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
användningen av medel för Särskilda insatser för vissa kommuner och
landsting,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utbildningssektorn präglas av
kvalitet, mångfald och långsiktighet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om programmet för samarbetet, och utveckling inom
Östersjöregionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om programmet för omställning till hållbar
utveckling.

Stockholm den 19 juni 1996
Anne Wibble (fp)

Margitta Edgren (fp)

Eva Eriksson (fp)

Elver Jonsson (fp)
Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Hänvisning: 1996-06-19 Inlämning: 1996-06-19 Bordläggning: 1996-06-19
Yrkanden (26)