med anledning av prop. 2006/07:122 Ett första steg för en enklare plan- och bygglag

Motion 2006/07:C7 av Jan Lindholm m.fl. (mp)

av Jan Lindholm m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 2 kap. 2 § första stycket plan- och bygglagen.

  2. Riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort miljö- och riskfaktorer som aspekter som ska redovisas i översiktsplanen och tillhandahållas i länsstyrelsens underlag och råd till kommunerna enligt 4 kap. 1 § första stycket samt 4 kap. 5 § 1 plan- och bygglagen.

  3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av plan- och bygglagen för att göra det möjligt för kommunen att ange lågstrålande zoner i översikts- och detaljplan.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om byggplikt för basstationer för antenner för mobiltelefoni.

  5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av plan- och bygglagen att kopplingen till miljömålen stärks.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydligandet av att en minskning av utsläpp av växthusgaser är en sådan miljöfaktor som avses i 4 kap. 1 § första stycket och i 4 kap. 5 § 1 plan- och bygglagen.

  7. Riksdagen beslutar att 4 kap. 9 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10) tillförs en ny punkt 5 som ges följande lydelse: förslaget inte tillgodoser behovet av att bidra till en minskning av utsläpp av växthusgaser. som framgår av bilaga 1.

  8. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) tillförs en ny punkt 5 som ges följande lydelse: behovet av att minska utsläpp av växthusgaser inte tillgodoses: som framgår av bilaga 1.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett moratorium mot externa köpcentrum och en utredning om mer balanserad utveckling av handel.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en komplettering av 5 kap. 7 § med krav på transportplaner i detaljplaner för transport­genererande verksamheter.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av vindkraft samt järnväg och annan kollektivtrafik.

  12. Riksdagen avslår regeringens förslag att i 4 kap. 7 § första stycket plan- och bygglagen slopa kravet att kungörelse om utställningen av planförslaget ska anslås och införas i ortstidning minst en vecka före utställningstidens början.

  13. Riksdagen beslutar att 13 kap. 6 § plan- och bygglagen (1987:10) ska ges följande lydelse: Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som kan antas medföra betydande miljöpåverkan får överklagas av en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. som framgår av bilaga 1.

Hållbar utveckling i PBL

Miljöpartiet avstyrker regeringens förslag till ändring av 2 kap. 2 § första stycket. Regeringens förslag synes bygga på ett missförstånd. Regeringen tycks utgå ifrån att det råder en obalans mellan å ena sidan de ekologiska och sociala dimensionerna och å andra sidan den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling i styckets nuvarande utformning. Regeringen tycks då ha missat att den ekonomiska dimensionen redan täcks av paragrafens formulering att Planläggning skall främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar.

Kommunernas praxis visar också att den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling redan tillgodoses mer än väl. Naturskyddsföreningen påpekar att Boverket i sin utvärdering Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader – Fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet (Boverket, oktober 2003) har konstaterat att Vid exploatering och möjligheter till ökad sysselsättning väger miljöaspekterna ofta lätt i den kommunala planeringen. Även i kommuner med ett starkt miljöengagemang kommer ekonomisk tillväxt i första hand. SNF konstaterar att erfarenheter från dess kretsars och länsförbunds omfattande arbete i lokala och regionala frågor bekräftar den bilden.

Tillägget om en god ekonomisk tillväxt och effektiv konkurrens blir mot den bakgrunden en onödig förstärkning som riskerar att skapa en obalans eller otydlighet vid tillämpningen.

Vidare är ekonomisk tillväxt en dålig indikator på en ekonomiskt hållbar utveckling. Tvärtom kan ekonomisk tillväxt i stället ofta medföra ökad förbrukning av naturresurser och utsläpp, utan motsvarande förbättring av medborgarnas välfärd eller livskvalitet. Däremot är en ekonomisk hushållning med resurser en viktig ingrediens i ett hållbart samhälle. Väl så viktigt är även den ekonomiska aktivitetens innehåll.

Hänsyn till miljö- och riskfaktorer bör ej försvagas

Regeringen argumenterar i sitt förslag för att skyldigheten att beakta miljö- och riskfaktorer bör förtydligas.

Miljöpartiet instämmer i att denna skyldighet bör förtydligas, om än inte fullt ut på det sätt som regeringen föreslår. I stället för att försvaga skyldigheten vill vi förstärka den. Längre ned tar vi särskilt upp elöverkänslighet, miljömålen och klimatfrågan.

Regeringen föreslår att 4 kap. 1 § första stycket samt 4 kap. 5 § 1 ändras på så sätt att uttrycken och de miljö- och riskfaktorer respektive sådana miljö- och riskfaktorer stryks. Miljöpartiet avstyrker de ändringarna.

4 kap. 1 § första stycket handlar om vad översiktsplaner ska redovisa. Enligt lagens nuvarande utformning ska alltså de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden redovisas. Detta är en viktig information till allmänheten och myndigheter som torde vara en självklarhet och bör stå kvar i lagen.

4 kap. 5 § 1 i nuvarande lag (4 kap. 5 § 2 i regeringens förslag) handlar om vad länsstyrelsen särskilt ska göra under samrådet. Nuvarande utformning av punkten innebär således att länsstyrelsen ska tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Detta tycker alltså regeringen inte att länsstyrelsen ska göra längre. Det är dock ett viktigt stöd till kommunens arbete med t.ex. genomförandet av miljömålen och bör stå kvar som en uppgift för länsstyrelsen.

Elöverkänslighet, lågstrålande zoner och bygglovsplikt för basstationer för mobiltelefoni

En av de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas enligt 4 kap. 1 och 5 §§ är den risk som elöverkänsliga utsätts för av stark elektromagnetisk strålning.

Det finns i vårt land en växande personkrets som upplever obehag av stark elektro­magnetisk strålning, och det bör därför finnas juridiska möjligheter för de kommuner som så önskar att införa begränsningsregler för högsta nivån av den elektromagnetiska strålningen. Detta har även PBL-kommittén föreslagit. Av samma anledning är det även skäligt att införa en byggnadstillståndsplikt för basstationer för mobiltelefoni.

Elöverkänslighet är ett funktionshinder som drabbar alltfler människor. Forsknings­läget är än så länge osäkert. Men antalet elöverkänsliga ökar hela tiden, och många människor upplever att dessa samband mellan obehag och elektromagnetisk strålning medför att samhället måste ta problemen på allvar. Många gånger är även elöver­känsliga känsliga för kemikalier, ljud och ljus. De statliga reglerna för bostads­anpassningsbidraget undantar i dag elöverkänsliga från rätten till bidrag för att elsanera sina bostäder.

Oavsett orsakerna till elöverkänslighet måste de människor som drabbas få adekvat hjälp för att klara sitt boende, t.ex. ekonomiskt bistånd till elsanering av boendet.

När krav om att eldrabbade måste få frizoner att vistas i reses i debatter med ansvarig minister hävdar ministern, oavsett regering, att kommunerna har möjlighet att skapa sådana frizoner.

Alltfler kommuner har också fattat beslut om s.k. lågstrålande zoner i sin översiktsplan. Detta innebär att man skiljer ut ett specifikt område med i dag lägre elektromagnetisk strålning än omgivningen. I dag finns emellertid inget lagrum som tydligt ger kommunerna mandat att peka ut lågstrålande zoner.

Många kommuner försöker på olika sätt freda områden, men de förlorar alltid.

I kommunerna har således rått en stor oklarhet beträffande kommunens möjlighet att dels införa bestämmelser om maximala övre gränser för elektromagnetisk strålning i vissa begränsade områden, s.k. lågstrålande zoner. I ett prejudicerande utslag sent i höstas har dock miljööverdomstolen avvisat ett sådant beslut från Södertälje kommun. Miljööverdomstolen förklarade att det inte är förenligt med plan- och bygglagen att kommuner inför sådana begränsningar.

När nu miljööverdomstolen spikat igen det sista hoppet måste rätten till hälsa (att inte ofrivilligt utsättas för elrelaterad skada) stärkas i PBL. I det fortsatta översynsarbetet är det därför av största vikt att kommunerna ges rätten att införa bestämmelser om högsta tillåtna strålningsnivåer i utpekade områden. Lagstiftningen måste ändras så att kommuner kan reservera områden som är lågstrålande i översikts- och detaljplaner. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar i lagstiftningen som gör detta möjligt.

Också den påverkan och den oro som många upplever i samband med basstationer för mobiltelefoni måste tas på allvar. Därför har Post- och telestyrelsen på sin hemsida ett nationellt register för mobilsändare. Registret är än så länge ofullständigt och måste kompletteras. För att kommuninvånare och politiker ska kunna styra utvecklingen på detta område måste en bygglovsplikt införas för basstationer för antenner för mobiltelefoni. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Kopplingen till miljömålen

Möjligheten att uppfylla de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen påverkas i många fall på ett avgörande sätt av den fysiska planeringen. Kopplingen mellan miljömålen och PBL är alltför svag. Miljömålen har inte tillräckligt stöd i nuvarande bestämmelser.

Naturvårdsveket lyfter i sitt remissyttrande på PBL-kommitténs slutbetänkande fram några frågor som får ökad betydelse i och med den pågående klimatförändringen. Verket föreslår således att övergripande vattenfrågor får en mer framträdande roll i översiktsplaneringen samt att potentiellt förorenade områden ska redovisas i översikts­planerna.

Miljöpartiet instämmer i detta men anser att skyldigheten bör breddas till miljömålen mer generellt. Det är flera miljömål som påverkas av beslut som fattas enligt plan- och bygglagen. Användningen av mark och vatten får konsekvenser för mål som Frisk luft, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ett rikt växt- och djurliv, m.fl. Åtgärder för att uppfylla olika miljömål kan också ha en positiv effekt på utsläpp av växthusgaser. Åtgärderna kan också vara nödvändiga för anpassningen till ändrade klimat­förhållanden.

Naturskyddsföreningen framför i sitt remissyttrande att det bör bli bindande för kommunerna att planera för att bidra till de nationella miljökvalitetsmålen och för att aktivt uppnå de av länsstyrelsen regionaliserade miljömålen. Föreningen påpekar att en kommun upprepade gånger kan fatta beslut som uppenbarligen strider mot ett upp­fyllande av miljömålen och hänvisa till kommunens rätt att väga allmänna och enskilda intressen, respektive olika allmänintressen, mot varandra.

Den av regeringen föreslagna ökade möjligheten för ideella miljöorganisationer att överklaga beslut är ett steg i rätt riktning för att avhjälpa detta problem, men den är ingalunda tillräcklig.

Miljömålen – både de nationella och de regionala – bör göras bindande. Det kan ske genom att riksdagen ställer krav på att de planer vars genomförande innebär att möjligheten att uppfylla miljömålen motverkas måste innehålla en handlingsplan med kompensatoriska åtgärder. Som en följd av en sådan lagändring bör länsstyrelsen i så fall få ett särskilt uppföljningsansvar att se till att åtgärdsplaner tas fram. Genomförandet bör också följas.

Vidare bör kommunen redovisa konsekvenserna för miljömålsuppfyllelsen i översiktsplanen (enligt 4 kap. 1 §). Länsstyrelsen bör tillhandahålla underlag för detta (enligt 4 kap. 5 §) och länsstyrelsen bör kommentera konsekvenserna för miljömåls­uppfyllelsen i sitt granskningsyttrande (enligt 4 kap. 9 §).

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till ändring av PBL i dessa delar.

Miljömålet Begränsad klimatpåverkan förtjänar en mer detaljerad behandling, vilket utvecklas nedan.

Klimatanpassning

Regeringen föreslår ändringar av PBL för att ta ökad hänsyn till vissa faktorer som blir viktigare i och med klimatförändringar. Regeringen föreslår således att 4 kap. 9 § andra stycket 4 kompletteras så att länsstyrelsen, i det granskningsyttrande den ska avge över förslag till översiktsplan under utställningstiden, ska ange om bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till risken för översvämning och erosion. Regeringen föreslår också att 12 kap. 1 § 4 kompletteras så att länsstyrelsen ska pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser om det kan befaras att beslutet innebär att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till risken för översvämning och erosion.

Detta är rätt och riktigt, och Miljöpartiet tillstyrker dessa förslag.

Den ökade risken för översvämning och erosion, som motiverar denna ändring av PBL, beror som bekant på utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Det är viktigt att hantera den klimatrubbning som redan har påbörjats. Det är också viktigt att kraftigt minska de utsläpp som orsakar klimatstörningar. Detta är ett prioriterat samhälls­intresse, kanske vår tids största utmaning.

Sedan PBL-kommittén avlämnat sitt slutbetänkande i september 2005 har kunskapen om klimatförändringens orsaker och effekter samt medvetenheten om klimat­problematiken ökat påtagligt i samhället. Insikten att det är angeläget och bråttom att minska utsläppen av koldioxid har vuxit. Allmänhetens acceptans av, till och med krav på, åtgärder för att minska utsläppen har ökat. Det finns nu en bred politisk enighet om att hotet om klimatstörningar; är på allvar och fordrar handling. Detta bör komma till starkare uttryck redan vid denna revidering av plan- och bygglagen.

Det räcker alltså inte att som regeringen föreslår ta ökad hänsyn till risker som förvärras av klimatförändringen, det gäller att minska utsläppen också. Den fysiska planeringen kan få konsekvenser för utsläpp av växthusgaser genom bl.a. lokalisering av bebyggelse för olika ändamål, transportinfrastruktur eller energiinfrastruktur. Bebyggelsens lokalisering kan påverka förutsättningarna för både transportsystemet och energisystemet (t.ex. fjärrvärme). I Vägverkets Klimatstrategi för vägtransportsektor utpekas samhällsplanering för att skapa förutsättningar för minskat transportbehov som en av de långsiktigt viktigaste insatserna för att minska miljöpåverkan från vägtrafiken. Detta instrument måste användas betydligt mer systematiskt och målinriktat än vad som hittills gjorts. Miljöpartiet föreslår därför som ett nästa steg i anpassningen av PBL att översiktsplaner bör redovisa effekten på utsläpp av växthusgaser samt att länsstyrelsen särskilt ska uppmärksamma klimatpåverkande effekter av översikts- och detaljplaner.

Riksdagen bör således förtydliga att behovet av en kraftig minskning av utsläpp av växthusgaser är en sådan miljöfaktor som ska redovisas i översiktsplanen enligt 4 kap. 1 § första stycket Riksdagen bör också förtydliga att behovet av en kraftig minskning av utsläpp av växthusgaser är en sådan miljöfaktor där länsstyrelsen särskilt skall tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd enligt 4 kap. 5 § 1 (nuvarande utformning, eller 4 kap. 5 § 2 i regeringens förslag).

Riksdagen bör lägga till en ny punkt 5 i 4 kap. 9 § med innebörden att av länsstyrelsens granskningsyttrande över planförslaget ska framgå om förslaget inte tillgodoser behovet av att bidra till en minskning av utsläpp av växthusgaser.

Slutligen bör riksdagen lägga till en ny punkt 5 i 12 kap. 1 § så att länsstyrelsen ska pröva kommunens beslut rörande detaljplan eller områdesbestämmelse om det kan befaras att beslutet innebär att behovet av att minska utsläpp av växthusgaser inte tillgodoses.

Nedan utvecklas några specifika klimatrelaterade punkter ytterligare: handel, transportplaner och vissa transport- och energianläggningar och infrastruktur.

Handel

Formuleringen av regeringens förslag till ändring av 2 kap. 2 § första stycket tyder på att ett viktigt syfte är att underlätta för externa etableringar. Motiveringen till ändringen förstärker det intrycket, då man hänvisar till konsumenternas berättigade intresse av handel som ger låga priser. Medborgares övriga intressen beträffande handeln, t.ex. bidraget till levande stadskärnor eller tillgänglighet för äldre eller icke-bilburna, nämns inte.

Vägverket har, som nämnts, betonat betydelsen av samhällsplaneringen för att klara den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläppen från transportsektorn. Samhällsplaneringen måste dels bidra till minskat behov av transportarbete, dels underlätta kollektivtrafik. Externa etableringar som inrättas med uttalad avsikt att ge bättre konkurrens och lägre priser för konsumenter kan motverka båda dessa mål. PBL-kommittén konstaterar att bilberoendet har ökat i takt med t.ex. externhandels­etableringar. De kan medföra ökat bilberoende med ökad miljöpåverkan genom buller, utsläpp av koldioxid och andra hälso- eller miljöskadliga ämnen samt asfaltering av värdefull natur- och jordbruksmark. Vi har utvecklat vår syn på externa köpcentrum i andra sammanhang, t.ex. i motion 2006/07:C360.

Det befintliga plansystemet har inte räckt till för att stävja expansionen av externa köpcentrum. Naturskyddsföreningen påpekar att externhandeln har ökat från 8 % av omsättningen i detaljhandeln 1993 till över 30 % i dag. Utbyggnaden visar inga tecken på att avta, tvärtom fortsätter den i mycket hög takt.

Handelsetableringar berörs i stor omfattning av PBL-kommitténs betänkande, men förslag att begränsa dessa lyser helt med sin frånvaro trots att de många negativa effekter som dessa etableringar fört med sig väl belyses. Miljöpartiet föreslår därför att man inför ett moratorium mot externa köpcentrum som man gjort i t.ex. Danmark.

Samtidigt bör en särskild utredning belysa förslag till en reglering av planeringen som kan få en mer balanserad utveckling inom handelsområdet. Utredningen bör även ta fram ett förslag till tillståndsplikt enligt miljöbalken. Syftet med utredningen ska vara att behålla och utveckla statskärnorna, minimera transportbehovet för handelsändamål och öka jämställdheten.

Transportplaner behövs

Ett sätt att motverka ett ökande bilberoende som lyfts fram av Vägverket (Klimatstrategi för vägtransportsektorn) är att ge kommunerna stöd för transportsnål planering genom krav på transportplaner. Regelverket bör ändras för att underlätta för kommunerna att ställa krav på transportplaner vid nyetablering. 5 kap. 7 § PBL bör alltså kompletteras med en ny punkt som ger möjlighet för kommunen att skriva in krav på transportplaner i detaljplaner för transportgenererande verksamheter. Detta bör ges regeringen till känna.

Prioritering för vindkraft samt järnväg och annan kollektivtrafik

En viktig del av omställningen av energisystemet är utbyggnaden av vindkraft. En viktig del av klimatanpassningen av transportsystemet är utbyggnaden av järnvägen och annan kollektivtrafik. Järnvägsutbyggnaden är särskilt viktig för att minska den snabbt ökande lastbilstrafiken. Kommunen bör därför särskilt lyfta fram möjligheten att bygga ut vindkraft samt möjligheter att bygga ut infrastruktur för järnväg och annan kollektivtrafik i sin planering. Det är också viktigt att beakta möjligheten att utöka fjärrvärmeanvändningen. Länsstyrelsen bör bistå med underlag för denna planering samt uppmärksamma dessa frågor i sitt granskningsyttrande. Detta bör ges regeringen till känna.

Kungörelse om utställningen av planförslaget

Regeringen föreslår att 4 kap. 7 § första stycket PBL ändras. Kravet på att kungörelse om utställning av planförslaget ska anslås på kommunens anslagstavla och införas i ortens tidning minst en vecka före utställningstidens början slopas. Miljöpartiet avstyrker förslaget.

Ett viktigt syfte med plan- och bygglagen är att öka allmänhetens möjligheter att delta i planprocessen. Allmänheten är redan i underläge i planprocessen. Kravet på information en vecka innan utställningen börjar är inte betungande för kommunen. Resultatet av regeringens förslag är i praktiken att utställningstiden förkortas. Allmänhetens underläge bör inte förstärkas, tvärtom är det medborgarinflytandet som bör stärkas.

Talerätt

Regeringen föreslår att talerätten utökas genom att rätt att överklaga beslut om detalj­planer införs för ideella föreningar genom det nya 13 kap. 6 §. Förslaget är bra, men otillräckligt.

Av proposition 2005/06:56 En moderniserad rättsprövning, m.m. framgår att vid införlivandet av Århuskonventionen i svensk lagstiftning bör miljöorganisationer ges rätt att överklaga beslut där nationell lagstiftning kräver miljökonsekvensbeskrivningar. Som framhålls i ett yttrande som inskickats av Uppsala universitet begränsas talerätten i kommitténs (och regeringens) förslag till vissa detaljplaner och inte ens alla som kräver en MKB (miljökonsekvensbeskrivning).

Begränsningen till verksamheter eller åtgärder som anges i 5 kap. 18 § tredje stycket är olycklig. Som Naturskyddsföreningen påpekar rimmar kommitténs (och regeringens) tolkning av Århuskonventionen och EG-rätten illa med konventionens intentioner och regeringens uttalanden i den ovannämnda lagstiftningsfrågan.

Rätten att överklaga bör gälla alla detaljplaner som kan antas ha en betydande miljöpåverkan. 13 kap. 6 § bör således ha följande utformning:

Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som kan antas medföra betydande miljöpåverkan får överklagas av en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken.

Bilaga 1

4 kap.

9 §

Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över plan­förslaget.

Av yttrandet skall framgå om

  1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

  2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

  3. Sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

  4. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion, och

  5. förslaget inte tillgodoser behovet av att bidra till en minskning av utsläpp av växthusgaser.

12 kap.

1 §

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

  1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,

  2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,

  3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

  4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion, eller

  5. behovet av att minska utsläpp av växthusgaser inte tillgodoses.

13 kap.

6 §

Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som kan antas medföra betydande miljöpåverkan får överklagas av en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken.

Stockholm den 14 juni 2007

Jan Lindholm (mp)

Bodil Ceballos (mp)

Tina Ehn (mp)

Karin Svensson Smith (mp)

Mats Pertoft (mp)

Gunvor G Ericson (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Civilutskottet

Händelser

Inlämning: 2007-06-14 Bordläggning: 2007-06-15 Hänvisning: 2007-06-18
Yrkanden (13)