Vissa jordbrukspolitiska frågor

Proposition 1993/94:236


Regeringens proposition
1993/94:236
Vissa jordbrukspolitiska frågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 mars 1994

Carl Bildt

Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att stödet till jordbruket och
livsmedelsindustrin i
norra Sverige skall uppgå till 995 miljoner kronor för budgetåret
1994/95.
Vidare redovisas konsekvenserna för vegetabilieodlingen av den
träffade
överenskommelsen med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap i EU.
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare
avvecklas. Lant-
brukarnas riksförbund ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam
socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som möjligt.
Skördeska-
deskyddet avvecklas efter 1994 års skörd.

1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut........................3
2 Ärendet och dess beredning.........................3
3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige budgetåret 1994/95...................4
4 Omställningsprogrammets utformning vid ett
EU-medlemskap......................................7
5 Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet
inom jordbruket....................................12

Bilaga Förteckning över remissinstanserna beträffande
Statens jordbruksverks rapport 1993:25 Stödet
till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige 1994/95..........................14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 mars 1994......................................15

2
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.godkänner vad regeringen anför om en avveckling av skördeskade-
skyddet (avsnitt 5),
2.godkänner vad regeringen anför om dispositionen av medel för ett
socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5),
3.till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett för-
slagsanslag på 995 000 000 kr,

2 Ärendet och dess beredning
Regeringen gav i september 1993 Statens jordbruksverk i uppdrag att
beräkna
stödbehovet för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige.
Jord-
bruksverket har presenterat utredningen i sin rapport 1993:25.
Rapporten har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga. Re-
misssvaren finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet.
Regeringen föreslog våren 1993 (prop. 1993/94:3) att
återbetalningskravet och
övriga regler för omställningsprogrammet med ett undantag skulle
kvarstå under
hela omställningsperioden t.o.m. den 30 juni 1996. De jordbrukare som
inte
genomför en varaktig omställningsåtgärd före den 1 juli 1996 men i
övrigt följer
omställningsvillkoren skulle emellertid få ett sänkt
återbetalningskrav till
2 000 kr per ha enligt regeringens förslag.
Riksdagen avslog i december 1993 regeringens förslag om att sänka
återbetal-
ningskravet till 2 000 kr per ha (prop. 1993/94:3, bet. 1993/
94:JoU6, rskr.
1993/94:43).
Jordbruksutskottet anförde emellertid i sitt betänkande, beträffande
återbetal-
ningskravet, att regeringen borde återkomma med en utförlig analys av
vilka re-
ella möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ som de
jordbrukare har haft
som inte varaktigt ställt om sin produktion men ändå uppburit stöd.
Regeringen
borde dessutom återkomma med en analys om rättviseaspekterna i
nuläget och med
en beskrivning av infasningen av omställningsprogrammet i EG:s
trädesprogram.
Jordbruksutskottet ansåg att på grundval av en sådan analys kan en
förnyad
bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten för de
jordbrukare som inte
genomfört en varaktig omställning av sin produktion. Regeringen har
den 1 mars
1994 avslutat förhandlingarna med EU om villkoren för ett svenskt
medlemskap.
I budgetpropositonen 1994 har regeringen i avvaktan på en särskild
proposition i
ämnet, föreslagit riksdagen att till Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige, för budgtåret 1994/95 beräkna
ett
förslagsanslag av 971 miljarder kronor. Regeringen tar nu upp bl.a.
dessa
frågor.

3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
budgetåret
1994/95
Regeringens förslag: Stödnivån för jordbruket och förädlingsindustrin
i norra
Sverige skall vara oförändrad under budgetåret 1994/95. Det ger en
total
beräknad kostnad för stödet på 995 miljoner kronor.
En översyn av stödet skall göras mot bakgrund av bl.a. resultatet av
förhandlingarna med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap.

Statens jordbruksverks förslag: I Jordbruksverkets uppdrag ingick att
beräkna
stödbehovet för jordbruket och livsmedelsindustrin med utgångspunkt
från 1990
års livsmedelspolitiska beslut. I detta beslut slås fast att
lönsamheten i
jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till
följd av
avregleringens effekter. Jordbruksverket skulle vidare redovisa
effekterna på
lönsamheten av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att
anpassa det
svenska jordbruket till EG:s jordbrukspolitik. Verket skulle
slutligen lämna en
redogörelse för kombinationsverksamheternas betydelse för lönsamheten
hos
jordbruksföretagen.
Jordbruksverket har gjort två alternativa beräkningar av stödbehovet
i sin rap-
port. Om utgångspunkten är att endast reformens effekter på
lönsamheten skall
beaktas, visar Jordbruksverkets beräkningar på totalt sett en
förbättrad lön-
samhet mellan basåret 1989/90 och jämförelseåret 1993 och
följaktligen ett
minskat stödbehov. Verket har också gjort en beräkning som tar hänsyn
till alla
effekter på lönsamheten. Denna beräkning tyder på sänkt lönsamhet och
ett ökat
stödbehov.
För mjölk och nötkött har samma beräkningsmodell som tidigare
använts. Mo-
dellerna för slaktsvin och smågrisar har anpassats så att de nu tar
hänsyn till
krav på spridningsareal för svingödsel. Specifika beräkningsmodeller
har tagits
fram för övriga produktionsgrenar - får och lamm, getmjölk, ägg och
po-
tatis - för vilka stödet tidigare beräknats schablonmässigt.
Enligt Jordbruksverket är det förknippat med betydande svårigheter
att göra
beräkningar där effekter av olika jordbrukspolitiska åtgärder
särskiljs från
varandra. Framöver torde det bli allt svårare att avgöra vad som är
en effekt av
avregleringen och vad som beror på andra faktorer - t.ex.
EG-anpassningen.
Verket tycker att det är tveksamt om det över huvud taget är
meningsfullt att
framöver separat försöka beräkna vilka effekter avregleringen haft på
lönsam-
hetsnivån i jordbruket.
Remissinstanserna: Samtliga länsstyrelser och Lantbrukarnas
riksförbund anser
att stödnivån bör höjas budgetåret 1994/95. Närings- och teknik-
utvecklingsverket, Konkurrensverket, Konsumentberedningen och Svenska
livs-
medelsarbetareförbundet förespråkar dock att endast effekterna av
avregleringen
skall beaktas och stödnivån följaktligen sänkas. Några
remissinstanser anger
inte vilket beräkningsalternativ som bör ligga till grund för stödet
budgetåret
1994/95, men anser i likhet med Statens jordbruksverk att det
föreligger stora
svårigheter att särskilja reformens effekter från andra effekter på
lönsamheten.
Flera remissinstanser ser det vidare som angeläget att införa
investeringsstöd
för kombinationsverksamheter, alternativt göra glesbygdsstödet mer
flexibelt.
Skälen för regeringens förslag: Strukturutvecklingen i jordbruket i
norra
Sverige följer relativt väl den för resten av landet. Det totala
antalet företag
har dock under de senaste åren minskat något snabbare i norra Sverige
än i
resten av landet och något mer i de norra delarna av stödområdet än i
de södra.
Åkerarealen har å andra sidan minskat något mindre än i resten av
landet, vilket
beror på att omställningen av jordbruksmark varit mindre. Antalet
mjölkkor har
minskat i takt med övriga landet. Antalet svin ökade både i norra
Sverige och i
riket totalt. Omfattningen på svinproduktionen är emellertid
fortfarande liten i
norra Sverige. Såväl inkomstnivå som inkomstutveckling för
mjölkföretag är
jämförbara med resten av landet, med undantag av de största
företagen, där
inkomstutvecklingen varit negativ i riksområde 3 mellan åren 1990 och
1991.
Avräkningspriserna för mjölk ligger fortfarande något under
riksgenomsnittet och
avräkningspriserna varierar kraftigare i norra Sverige, vilket beror
på att
säsongsprissättningen slår hårdare där. Invägningen har ökat med 3,2
% i
stödområdet under år 1993, vilket är en något mindre ökning än för
riket totalt
sett. Antalet mjölkleverantörer minskade både i stödområdet och i
resten av
landet under år 1993 men stödområdets andel mjölkleverantörer har i
stort sett
varit oförändrad de senaste åren (26 %).
Vid fastställandet av stödnivån för innevarande budgetår var
situationen den-
samma som nu. Mot bakgrund av den osäkerhet som gällde bl.a.
prisutvecklingen,
svårigheterna att urskilja reformens effekter och att vissa åtgärder
vidtagits
för att anpassa jordbruket till EG var regeringen då inte beredd att
föreslå
riksdagen en sänkning av stödnivån för jordbruket i norra Sverige
(prop.
1992/93:183, bet. 1992/93:JoU20, rskr. 1992/93:330). Riksdagen
beslutade i
enlighet med regeringens förslag om en oförändrad stödnivå för
budgetåret
1993/94.
Stödberäkningarna utgår från budgetåret 1989/90 som basår för
beräkningarna av
lönsamhetsutvecklingen. Jämförelseåret i beräkningarna av stödbehovet
1994/95 är
år 1993. Eftersom det generella kobidraget som utbetalades under
referensåret
1989/90 låg på en relativt låg nivå och nådde sin topp först
budgetåret 1991/92,
slår de senaste årens nedtrappning av bidraget inte igenom i
lönsamhetsberäkningarna. Jordbruksverkets analys av effekterna av
EG-anpassningen av jordbruket tyder på att den gradvisa sänkningen av
kobidraget
fr.o.m. budgetåret 1992/93 i praktiken dock verkat sänkande på
lönsamheten för
mjölkföretag i norra Sverige. Denna tendens gäller med största
sannolikhet även
i övriga landet. Som vi tidigare redovisat har trots detta
invägningen av mjölk
ökat såväl i stödområdet liksom i resten av landet under år 1993.
Med tanke på den, i förhållande till övriga landet, måttliga ökningen
i
invägningen, nedgången i antalet leverantörer och den stora
osäkerheten vad
gäller att särskilja reformens effekter från andra effekter på
lönsamheten
föreslår regeringen en oförändrad stödnivå för jordbruket och
förädlingsindustrin även för nästa budgetår. Vidare bör stödet till
industrin
inte längre ingå som en högstsatt del i anslaget. Stödnivån kan
därmed hållas
oförändrad under perioden även om produktionsvolymerna förändras.
Kostnaden för stödet beräknas uppgå till totalt 995 miljoner kronor,
varav 927
miljoner kronor avser jordbruket och 68 miljoner kronor
livsmedelsindustrin.
Den 1 mars 1994 blev en överenskommelse mellan EU och Sverige om
villkoren för
Sveriges medlemskap i EU klar. Vad beträffar stödet till jordbruket i
norra
Sverige innebär överenskommelsen att EU-medfinansierat s.k.
bergsjordbruksstöd
eller stöd till s.k. mindre gynnade områden - LFA-stöd - får
utbetalas i
stödområdet. Därutöver har Sverige möjlighet att ge nationellt stöd i
områdena
1-3 för att fylla upp resterande stödbehov. Överenskommelsen innebär
vidare att
EG:s miljöstöd skall kunna användas för att möta de specifika
problemen i jord-
bruket i norra Sverige.
Enligt regeringens bedömning bör en översyn av stödet göras, där
bl.a. grunderna
för beräkning ses över mot bakgrund av de angivna problem som nu
föreligger vad
gäller kopplingen till 1990 års livsmedelspolitiska beslut och
överenskommelsen
med EU. Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas
med någon
annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till bl.a.
produktions-
och strukturutveckling. Pristilläggen kommer att behöva ersättas med
någon annan
typ av produktionsanknytning. I detta sammanhang får även utredas
t.ex. ett
eventuellt utvidgat stöd till nötköttsproduktionen genom ett s.k.
särskilt
dikostöd till norra Sverige utöver det generella stödet. Denna fråga
har tagits
upp av några remissinstanser. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med
förslg vad gäller den framtida utformningen och beräkningen av
stödet.
Jordbruksverket har inte gjort något försök att beräkna
kombinationsverksamheternas effekt på företagens lönsamhet. Verket
har däremot
redovisat en del statistiskt material vad gäller
kombinationsverksamheter samt
en studie genomförd av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden som rör
de
investeringar i kombinationsverksamheter som skett med stöd inom
ramen för
glesbygdsstödet och åtgärdsprogrammet för norra Sverige.
Det är något vanligare med kombinationsföretag i norra Sverige än i
övriga
landet. Totalt sett har åtgärdsprogrammet omfattat 345 miljoner
kronor under
perioden 1988/89-1991/92. Medlen har använts till investeringar i
jordbruksdelen
och i kombinationsverksamheter, till projektverksamhet samt forskning
och
försök. Inom åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet har ca 137
miljoner kronor
gått till investeringar i kompletterande verksamhet vid
jordbruksföretag i norra
Sverige under perioden 1988/89-1992/93. Investeringarna i
kombinationsverksamhet
genererar i högre grad nya arbetstillfällen än investeringar i
traditionell
jordbruksverksamhet. De har dessutom varit billigare per
sysselsättningstillfälle.
Företagen som erhållit stöd har fått en ökad arbetstid i företaget,
omsättningen
har ökat eller förväntas öka och ekonomin är oförändrad eller har
blivit bättre.
Inkomsterna från kombinationsverksamheter utgör dock normalt en liten
del av
familjens sammanlagda inkomster.
Enligt regeringens uppfattning är kombinationsverksamheter ett
värdefullt
komplement till jordbruket, speciellt i företag där omfattningen på
jordbruksde-
len är liten. Stöd till kombinationsverksamheter lämnas i dag inom
ramen för
glesbygdsstödet. Detta förstärktes i samband med 1990 års
livsmedelspolitiska
beslut. Syftet med förstärkningen var att stärka jordbruksnäringen
och
verksamheter som bedrivs i kombination med jordbruksföretag. Inom
ramen för EG:s
strukturpolitik finns i dag ett stöd till landsbygdsutveckling - mål
5
(b)-stöd - som har vissa likheter med åtgärdsprogrammet. I de
fortsatta över-
läggningarna med EG-kommissionen diskuteras hur stödet till
landsbygdsutveckling
skulle kunna appliceras i Sverige. Även stödet inom det nya målet 6
kan på
liknande sätt ges för att främja landsbygdsutveckling. Regeringen
avser att
återkomma till denna fråga då dessa överläggningar har avslutats.
I skrivelser till chefen för Jordbruksdepartementet har Norrbottens
Bär och
Grönsaker ek.för. föreslagit dels ett särskilt stöd för bär och
grönsaksodling i
norra Sverige, dels särskilda medel för en elitplantstation för norra
Sverige.
Även dessa frågor bör tas upp i samband med att tillämpningen av
olika stöd i
norra Sverige vid ett EU-medlemskap utreds.

4 Omställningsprogrammets utformning vid ett EU-medlemskap
Regeringens bedömning: Vid ett EU-medlemskap skall EG:s trädesprogram
tillämpas
från den dag Sverige ansluter sig till EU. Ett jordbruksföretag kan
inte
samtidigt delta i det svenska omställningsprogrammet och EG:s
program. Företag
med omställningsmark som önskar få arealbidrag m.m. enligt EG:s
program innan
det svenska omställningsprogrammet avslutats skall återbetala del av
erhållet
omställningsbidrag. Varaktighetskravet i det svenska
omställningsprogrammet
slopas vid ett EU-medlemskap.

Bakgrund till regeringens bedömning: Riksdagen gav i samband med sin
behandling
av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet.
1992/93:JoU13,
rskr. 1992/93:231) regeringen i uppdrag att pröva frågan om en
EG-anpassning av
omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I jordbruksutskottets
betänkande
föreslog utskottet att regeringen skulle verka för att
omställningsprogrammet i
största möjliga utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram.
Utskottet sade
sig vara medveten om att en sådan anpassning förutsatte överväganden
om både
tekniska frågor och mer övergripande ekonomisk-politiska frågor,
såsom t.ex.
trädesvillkoren, varaktigheten och återbetalning av
omställningsstödet. Med
anledning av detta bereddes frågan om kravet på varaktighet,
odlingsbegränsning,
återbetalning och trädesvillkor inom omställningsprogrammet inom
regerings-
kansliet.
Med varaktig omställning avses i det frivilliga
omställningsprogrammet att den
areal som anslutits till programmet skall ha ställts om till annan
användning än
traditionell livsmedelsproduktion före den 1 juli 1996 och att denna
areal under
tiden fram till detta datum inte används för odling av s.k.
prisreglerade grödor
för livsmedelsproduktion. Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på
omställningsarealens användning. EG:s trädesprogram kan beskrivas som
ett
obligatoriskt trädesprogram som i princip skall gälla för all
framtid.
Trädeskravet fastställs varje år beräknat på årets odling. De till
synes stora
skillnaderna mellan omställningsprogrammet och EG:s trädesprogram är
principiellt viktiga, men i praktiken är programmen tämligen lika och
effekten
av dem blir i stort den samma.
Som tidigare nämnts avslog riksdagen i december 1993 regeringens
förslag om att
sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha (prop. 1993/94:3,
bet. 1993/
94:JoU6, rskr. 1993/94:43).
Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande att regeringen borde
återkomma med
en utförlig analys om vilka reella möjligheter till ekonomiskt
hållbara
alternativ som de jordbrukare har haft som inte varaktigt ställt om
sin
produktion. Regeringen borde dessutom återkomma med en analys om
rättviseaspekterna i nuläget och med en beskrivning av infasningen av
omställningprogrammet i EG:s trädesprogram. Utskottet ansåg att på
grundval av
en sådan analys kan en förnyad bedömning göras angående
återbetalningsskyldigheten för de jordbrukare som inte genomfört en
varaktig
omställning av sin produktion. Riksdagen anslöt sig till utskottets
överväganden.
Regeringen har den 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU om
villkoren för
ett svenskt medlemskap.

Skälen för regeringens bedömning:
Resultatet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap
Förhandlingarna mellan Sverige och EU angående villkoren för
jordbrukssektorn
för medlemskap i EU avslutades den 1 mars 1994. Överenskommelsen
innebär bl.a.
att Sverige skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken från
första dagen av
ett medlemskap.
Detta innebär bl.a. att Sverige vid ett EU-medlemskap skall tillämpa
EG:s
regelverk vad gäller trädeskrav och övriga villkor för arealbidrag.
Den i
Sverige omställda marken kommer att räknas in i den basareal på ca
1,8 miljoner
ha som Sverige får vid ett medlemskap. Produktion av spannmål,
proteingrödor
(ärtor, åkerbönor och sötlupin) och oljeväxter blir berättigade till
arealbidrag
under förutsättning att trädesvillkoren uppfylls. Det innebär att det
för
jordbrukare som ansöker om EG:s bidrag för arealbidragsberättigad
odling införs
ett individuellt trädeskrav som står i relation till odlingen av
bidragsberättigade grödor. Trädeskravet är 15 % för roterande träda
och 20 % för
fast träda. Jordbrukare med en bidragsberättigad odling som är mindre
än ca 23
ha undantas från trädeskravet. Den exakta arealen för att få fullt
arealbidrag
utan att behöva träda mark beräknas utifrån regionens genomsnittliga
spannmåls-
avkastning, vilket innebär att ju lägre avkastningen är i ett område
desto stör-
re areal undantas från trädeskrav.
Inom ramen för förhandlingarna har Sverige fått ett nationellt
undantag som
anger att mark inom omställningsprogrammet som används för extensivt
bete kan
bli berättigad till årlig trädesersättning inom ramen för EG:s
trädesprogram.
Detta gäller under en övergångsperiod av två år, dvs. den period som
var
fastlagd för omställningen. Efter år 1996 kommer extensivt bete inte
att vara
bidragsberättigat enligt EG:s regler för träda.

Konsekvenser för vegetabiliesektorn
Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att införa ett
trädesprogram i
enlighet med EG:s regelverk. Detta innebär att jordbrukare som önskar

arealbidrag enligt EG:s regler också måste uppfylla de trädesvillkor
som gäller.
De jordbrukare som önskar kvarstå i det svenska
omställningsprogrammet skall få
göra detta. Denna mark kan emellertid inte tillgodoräknas som träda.
Någon
möjlighet att samtidigt ha mark i det svenska programmet och i EG:s
program
skall emellertid inte medges. Jordbrukare som nu deltar i det svenska
omställningsprogrammet kan utnyttja omställd mark som träda enligt
EG:s program
under förutsättning att användningen står i överensstämmelse med EG:s
regler.
Ett undantag har medgetts för mark som utnyttjas för extensivt bete
inom ramen
för det svenska programmet. Under en tvåårsperiod kan sådan mark
klassas som
trädesmark enligt EG:s program.
I det fall jordbrukare önskar lämna det svenska
omställningsprogrammet för att
få EG:s areal- och trädesbidrag skall återbetalning ske med en viss
del av
lämnat omställningsbidrag. För de jordbrukare som inte lämnar det
svenska om-
ställningsprogrammet ställs naturligen inga sådana krav. Dessa
jordbrukare kan
emellertid välja att efter den svenska omställningsperiodens slut
ansluta sin
mark till EG:s program. För varaktigt omställd mark inom
omställningsprogrammet
som inte kan få arealbidrag enligt EG:s regler, t.ex. skogs- och
våtmarker, bör
inget krav på återbetalning ställas. Eftersom mark i
om-ställningsprogrammet vid
ett EU-medlemskap i princip kommer att ingå i basarealen kan kravet
på en varak-
tig omställning för sådana marker i detta läge inte upprätthållas.
Ett sådant
krav skulle endast leda till att jordbrukare tvingades att lämna det
svenska
programmet i förtid. Att samtidigt ha ett program som kräver en
varaktig
omställning och ett annat program som medger att samma arealer kan
utnyttjas i
ett årligt trädesprogram kan inte motiveras. I det läge som uppkommit
kommer
jordbrukarna i sin planering av markanvändningen att utgå ifrån de
regler som
gäller inom EG.
I dag utgör 370 000 ha av svensk åkermark omställd mark. Trädeskravet
för
Sverige inom ramen för EG:s jordbrukspolitiska reform torde bli ca
250 000 ha.
De jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet år 1991
fick i
genomsnitt ca 9 000 kr per ha. Ett villkor för omställningsstöd är
att
jordbrukaren inte producerar produkter som konkurrerar med befintlig
livsmedelsproduktion under budgetåren 1991/92-1995/96. De som överför
omställd
mark till EG:s trädesprogram bör därmed bli återbetalningsskyldiga
med ett
belopp som motsvarar den tid som återstår av omställningsperioden.
Vid ett
EU-medlemskap den 1 januari 1995 innebär det att
återbetalningsskyldigheten
uppgår till 3 600 kr per ha för de marker som anmäldes till
omställningsprogrammet år 1991.
EG har beslutat om två väsentliga förändringar för sitt trädesprogram
sedan det
infördes sommaren 1992. Dels har man beslutat höja ersättningen för
arealer i
trädesprogrammet, dels har man beslutat om en väsentligt större
flexibilitet vad
gäller maximal trädesareal. Det är nu tillåtet att ansluta en större
andel än 15
%. Det innebär att samtliga jordbrukare får full trädesersättning för
mark i
träda som inte omfattar större areal än jordbrukarens odling av
övriga
arealbidragsberättigade grödor, dvs. spannmål, proteingrödor och
oljeväxter. De
jordbrukare som har haft större areal ansluten till
omställningsprogrammet och
som övergår till EG:s träda kan få trädesersättning för hela den
tidigare om-
ställningsarealen. Den trädesareal som överstiger odlingen av
spannmål m.m. får
emellertid en reducerad ersättning som motsvarar ca 70 % av normal
trädesersättning.
Det är viktigt att påpeka att det även fortsättningsvis är möjligt
för
jordbrukare att fullfölja omställningsprogrammet till den 1 juli
1996. Detta är
av betydelse för de jordbrukare som inte har en produktion på
omställningsmarken
som är bidragsberättigad inom ramen för EG:s jordbrukspolitik.

Nuvarande användning av omställd mark
I Lantbrukets företagsregister (LBR) redovisas jordbrukarnas
uppgifter om
omställningsarealer och vilka åtgärder som vidtagits på dessa. Enligt
LBR upp-
gick omställningsarealen i juni 1993 till ca 368 000 ha, en mindre
ökning
jämfört med år 1992. Huvuddelen av arealen - drygt tre fjärdedelar -
finns i
södra och mellersta Sveriges slättbygder. Mindre än 4 % av
omställningsarealen
ligger i Norrland. Omställningsåtgärder hade i juni 1993 enligt
jordbrukarna
genomförts på 53 % av arealen. Ett år tidigare var andelen 48 %.
Omställnings-
arealen är emellertid ännu inte godkänd av stödmyndigheten. Den
största delen -
74 % - av den åtgärdade arealen används som extensivt bete. På ca 18
% av den
åtgärdade arealen odlas energi- och industrigrödor eller andra
nischgrödor.
Resten av den åtgärdade arealen har i huvudsak skogsplanterats.
Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990 års livsmedelspolitiska
beslut
(prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) att det är
av
grundläggande betydelse för att omställningsarbetet skall bli
framgångsrikt och
för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av
miljövänliga ener-
giformer att en varaktig marknad skapas för dessa produkter.
Marknaden för t.ex.
biobränslen utvecklas hela tiden och därmed produkterna och
teknologin för att
utnyttja produkter odlade på åkermark. För närvarande är marknaden
för
biobränsle instabil. Utbudet av skogsflis och importerad bioenergi
överstiger
för närvarande efterfrågan. Detta kan komma att begränsa
avsättningsmöjligheterna och prisbilden även för bioenergi producerad

åkermark. Möjligheterna för biologiska råvaror för industriella och
tekniska
ändamål är lovande, men utvecklingen befinner sig ännu på ett tidigt
stadium i
de flesta fall.
Det finns emellertid skäl att även fortsättningsvis sträva efter att
finna nya
användningsområden för biologiska produkter. Det gynnar både miljön,
det öppna
landskapet och den regionala utvecklingen i framför allt sämre
jordbruksbygder.
Med hänsyn till de överskott inom spannmålsodlingen som ännu kvarstår
torde
lönsamheten inom den traditionella sektorn också sannolikt minska på
sikt. Det
finns därför ett fortsatt behov av att utveckla nya
användningsområden för
åkermark. Det finns i detta sammanhang anledning att understryka att
ett
medlemskap i EU medför att väsentligt högre arealbidrag kan lämnas än
vad som nu
är fallet i Sverige. Till skillnad från vad som är fallet i Sverige
lämnas
dessutom ett högt årligt bidrag för mark som inte får användas för
livsmedelsproduktion. Den sammantagna effekten av detta bidragssystem
torde bli
dels att intresset för skogsplantering av åkermark minskar, dels att
odling av
energigrödor etc. stimuleras ytterligare.

Rättviseaspekter
De jordbrukare som redan i dag har vidtagit omställningsåtgärder och
som arbetar
med att skapa en marknad för alternativa produkter såsom bioenergi
kommer att ha
ett försprång vid ett EU-medlemskap. Dessa jordbrukare har från
början en
strategi och en lämplig användning för den mark som kommer att
beröras av EG:s
trädeskrav. Däremot kan jordbrukare som inte nu aktivt söker
alternativ
användning för omställningsmark antas få det svårare att finna
lönsamma
alternativ för de arealer som inte får användas för traditionell
livs-
medelsproduktion i EU.
Det antyds i vissa sammanhang att den grupp av jordbrukare som anslöt
mark till
omställningsprogrammet, men som inte har vidtagit någon
omställningsåtgärd under
perioden, har gjort det fullt avsiktligt och att det har varit ett
mycket
lönsamt sätt att använda åkermarken. Å andra sidan anser många av de
jordbrukare
som har anslutit mark till omställningsprogrammet att de tillhör de
stora
förlorarna, oavsett om de har ställt om eller inte. De anser att
deras intäkt
från omställningsstödet relativt sett har minskat i värde jämfört med
odlingen
på mark som inte är ansluten mot bakgrund av att riksdagen har
förlängt
inlösengarantin och infört ett arealbidrag. Som regeringen tidigare
har kon-
staterat har förutsättningarna förändrats i och med ansökan om ett
EU-med-
lemskap. Mot denna bakgrund och riksdagens önskemål om en närmare
anpassning av
det svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram gjorde
regeringen
bedömningen våren 1993 att en rimlig avvägning vore att sänka
återbetalningskravet till 2 000 kr per ha om ingen omställning
genomförs under
omställningsperioden men omställningsvillkoren i övrigt är uppfyllda.
Mot bakgrund av förhandlingsresultatet gör regeringen bedömningen att
kravet på
"varaktig" omställning inte kan upprätthållas vid ett svenskt
EU-medlemskap.
Kravet bör således slopas vid ett medlemskap. Jordbrukare bör då
dessutom
beredas möjlighet att mot en viss återbetalning lämna omställningen
före den 1
juli 1996.

5 Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet inom jordbruket
Regeringens förslag: Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för
jordbrukare
upphör den 1 juli 1994. Skördeskadefonden avvecklas helt efter 1994
års skörd.
LRF ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam
socialförsäkringslösning för
jordbrukarkollektivet som fonderingen medger. För ändamålet får
disponeras dels
de ca 520 miljoner kronor som redovisats i prop. 1993/94:100 bil. 10,
s. 29,
dels medel enligt följande. Ur skördeskadefonden får fr.o.m. den 1
juli 1994
disponeras 250 miljoner kronor för att utöka fonderingen till
socialförsäk-
ringsskyddet. Medel som finns kvar i fonden efter 1994 års
utbetalningar av
skördeskadeersättningar tillförs skyddet. Omdisponeringen av medel
från skör-
deskadefonden samt avskaffandet av densamma medför inte att statens
ansvar för
skördeskador utökas. Regeringen skall besluta om nödvändiga
förändringar i
villkoren för skördeskadefonden för skördeåret 1994 med hänsyn till
den minskade
fonderingen. Lantbrukarnas socialförsäkringsskydd skall dessutom
tillföras
jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel vilka
beräknas uppgå
till drygt 100 miljoner kronor .
Statens jordbruksverk skall tillförsäkras insyn i förvaltningen av de
medel som
avsätts för socialförsäkringsskyddet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i prop. 1993/94:100
bil. 10
föreslagit att statens ansvar för det socialförsäkringsskydd som
finns för
jordbrukare avvecklas genom att en fondering görs med ca 520 miljoner
kronor.
Ett fortsatt socialförsäkringsskydd för jordbrukare förutsätter att
ansvaret för
verksamheten tas över från staten. Överläggningar om ett sådant
övertagande har
förts med Lantbrukarnas riksförbund.
Lantbrukarnas riksförbund har i detta sammanhang i skrivelse den 3
februari 1994
föreslagit att medel ur jordbrukets skördeskadefond tas i anspråk för
att
förstärka den av regeringen föreslagna fonderingen för
socialförsäkringsskyddet.
Genom detta skulle en rabattering av premien för socialförsäkringen
kunna ske.
LRF anger att mellan 2-2,5 miljarder kronor skulle behöva fonderas
för att en
kollektiv försäkring utan premier skulle kunna tillhandahållas.
Enligt LRF:s
förslag i skrivelsen skall 300 miljoner kronor ur jordbrukets
skördeskadefond
fonderas för ändamålet samtidigt som ytterligare 300 miljo-ner kronor
anvisas av
budgetmedel.
Under förutsättning att alla jordbrukare oavsett
organisationstillhörighet ges
möjlighet att teckna försäkringen på likartade villkor bör en
förändrad
disposition av skördeskadefonden kunna medges. LRF bör ges ansvaret
att finna en
så ekonomiskt gynnsam försäkringslösning för hela
jordbrukarkollektivet som
tillgängliga medel medger. Statens jordbruksverk bör tillförsäkras
insyn i
förvaltningen av medlen för att garantera att dessa används för
avsett ändamål
och att alla jordbrukare oavsett organisationstillhörighet ges samma
möjlighet
till försäkringsskydd.
Vad gäller skördeskadeskyddet i framtiden bedömer LRF att de
skattemässiga
reserveringsmöjligheter för enskilda företag som beslutats av
riksdagen lämnar
ökat utrymme för hantering av skördevariationer (prop. 1993/94:50,
bet.
1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108) . Organisationen anser dock att ett
begränsat
kapital övergångsvis bör behållas i skördeskadefonden. Regeringen
delar LRF:s
uppfattning att ett kapital bör behållas i skördeskadefonden för att
ersätta
skador på 1994 års skörd, men anser att ett högre belopp är
nödvändigt. Vi
föreslår därför att överföringen till socialförsäkringsskyddet under
innevarande
budgetår begränsas till 250 miljoner kronor. Detta innebär att ett
belopp på ca
175 miljoner kronor finns kvar för ersättning för skador på 1994 års
skörd.
Under åren 1988 till 1993 har från skördeskadeskyddet utbetalats i
genomsnitt ca
80 miljoner kronor per år. Om den särskilda ersättningen för 1992 års
skörd
inkluderas stiger siffran till 120 miljoner kronor per år. Med hänsyn
till det
minskade kapitalet i fonden kan dock reglerna för utbetalning av
kompensation
vid skördeskador behöva ändras. Regeringen bör ges bemyndigande att
träffa
överenskommelse med LRF om eventuella förändringar. Ändringarna kan
t.ex.
innebära att självrisken ökas och att reglerna för bedömning av
ersättningsberättigade skador ändras. Omfördelningen av medlen i
skördeskadefonden får inte innebära att statens ansvar för
skördeskador inom
jordbruket utökas utöver vad som tidigare angivits (prop. 1987/88:74,
bet.
1987/88:JoU16, rskr. 1987/88:130). Kvarstående medel i
skördeskadefonden efter
slutlig reglering av ersättningar för skador på 1994 års skörd bör få
disponeras
för socialförsäkringsskyddet.
Förutom de nu nämnda medlen och de ca 520 miljoner kronor som
regeringen i prop.
1993/94:100 bil. 10 föreslog skulle få disponeras för
socialförsäkringsskyddet,
skall skyddet dessutom tillföras disponibla etablerings- och
räntestödsmedel
vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner kronor. Dessa medel har
tidigare
tillförts jordbruket och därvid disponerats för lån till jordbrukare.
Återbetalade lån redovisas dock av budgettekniska skäl under anslaget
Stöd till
avbytarverksamhet m.m.

Förteckning över remissinstanserna beträffande Statens jordbruksverks
rapport
1993:25 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige 1994/95

Efter remiss har yttranden över rubricerade rapport avgetts av
Statskontoret,
Riksrevisionsverket , Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden ,
Glesbygdsmyndigheten, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Konkurrensverket,
Konsumentberedningen, Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelserna
i
Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska
livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges livsmedelsindustriförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Lantbrukarnas länsförbund i
Västerbotten.
Vidare har skrivelser i ärendet kommit in från Lantbrukarnas
länsförbund i
Västerbotten, LRF:s norrlandsgrupp och Per Nyström m.fl. i
Västerfärnebo,
Centerns kommunkrets i Kil samt Sunne, Munkfors, Kil och Forshaga
kommuner.

3
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:236 Vissa jordbrukspolitiska
frågor

4

Händelser

Inlämning: 1994-03-15 Bordläggning: 1994-03-15 Hänvisning: 1994-03-16 Motionstid slutar: 1994-03-30
Förslagspunkter (6)
Följdmotioner (14)