Aktuellt

Talmannens inledningsanförande vid seminarium om antologin ”Rösträttens århundrade”

Publicerad: 18 december 2018 klockan 09.51

Talmannens inledningsanförande vid seminarium om antologin ”Rösträttens århundrade” är riksdagens demokratijubileum inleddes den 17 december 2018.

Gruppbild i andrakammarsalen på förste vice talman, talmannen, kungen och kronprinsessan.

Kung Carl XVI Gustaf, kronprinsessan Victoria, talman Andreas Norlén och förste vice talman Åsa Lindestam (S) vid seminariets inledning. Foto: Anders Löwdin

Det talade ordet gäller

Eders Majestät,
Eders kungliga höghet,
Ärade ledamöter,
Författare och redaktörer,
Mina damer och herrar,  

Som talman och ordförande i den parlamentariska kommitté som arbetat med demokratijubileet vill jag hälsa er varmt välkomna till Sveriges riksdag och till andrakammarsalen.

För hundra år sedan, mitt i natten den 17 december, var detta arenan för ett historiskt ögonblick. Första kammaren fattade beslut utan votering vid tiotiden på kvällen, men här i andrakammarsalen pågick debatten till långt in på natten. Beslutet blev dock detsamma. Den extrainkallade – urtima – riksdagen kunde inte anta grundlagsändringar men fattade ett avgörande principbeslut: Allmän och lika rösträtt för kvinnor och män skulle införas i Sverige.

Ta in känslan här i salen men flytta er hundra år bakåt i tiden och tänk er spänningen i luften härinne. På kontinenten hade ett världskrig rasat och tre kejsardömen gått under medan Stockholm hade sett hungerkravaller och demonstrationer. I andrakammarsalen avlöste talarna varandra. När klubban till slut föll var säkert många trötta, men jag tror att de väl visste att de just hade skapat ett avgörande ögonblick, ett avgörande vägval i Sveriges historia. Riksdagen hade visat sig ha förmågan att göra vårt land till en demokrati genom fredliga reformer.

Därför inleder vi, naturligtvis, just här och just i dag riksdagens firande av demokratins genombrott i Sverige.

Vi vill också uppmärksamma hela processen mot en demokratisk riksdag och vårt jubileum fortsätter därför ända till januari 2022, hundra år efter det att de första kvinnorna till slut intog sina platser i vårt parlament – Kerstin Hesselgren i  förstakammarsalen och här i andrakammarsalen Elisabeth Tamm i bänk 35, Nelly Thüring i nummer 124, Bertha Wellin i nummer 14 och Agda Östlund i bänk 13.

Dessa bänkar utgör en konkret påminnelse om de demokratiska landvinningar vi ska fira idag och under de kommande åren.

Invigningsdagen i dag bjuder på en rad aktiviteter – nyss flagghissning på Riksplan denna tillfälliga allmänna flaggdag, nu seminarium och snart både invigningar av utställningar och ytterligare ett seminarium.

Parallellt pågår i plenisalen debatter om olika delar av statsbudgeten, så dagen avrundas – i vart fall för riksdagsledamöternas del – med votering i kammaren. Det är passande, tycker jag, att firandet av demokratins genombrott avslutas med demokratiska omröstningar i vår demokratiskt valda parlament.

Jubileet kommer sedan att fortsätta med skolmaterial för alla gymnasieelever, material på webben och en rad olika aktiviteter. En vandringsutställning kommer att turnera landet runt och tillsammans med de vice talmännen kommer jag att lyfta fram jubileet både vid våra besök runt om i Sverige och vid resor utomlands för att bidra till den viktiga diskussionen om demokratin.

För hundra år sedan befann ju sig Sverige  i en brytningstid präglad av flera stora skeenden. På många sätt innebar omvälvningarna att en gammal värld gick under, att en ny tid bröt fram och att ramarna tog form för den värld vi idag lever i.

I Sverige hade kampen för fullständig demokrati pågått i årtionden, men just då uppstod ett formativt ögonblick som flera nyckelaktörer tog väl vara på. Under intensiva och bitvis dramatiska förhandlingar i skuggan av de omvälvande omvärldshändelserna och de inhemska spänningarna lyckades partierna nå enighet om den rösträttsreform vi firar i dag.

Riksdagens historiska principbeslut har kallats för det enskilt viktigaste beslutet i Sveriges politiska historia och jag kan tänka mig att många nickar instämmande. Sverige passerade här den viktiga punkt efter vilken man inte längre kan vända tillbaka.

Jag tror man måste se det som att avgörandet inte enbart handlade om rösträtten i sig, utan var ett vidare vägval. Hela riktningen för vår samhällsutveckling stod och vägde den där hösten för ett sekel sedan. Fredliga reformer, demokrati och jämställdhet – eller något helt annat?

Även om man ska vara försiktig med att peka ut enskilda avgörande ögonblick i ett komplext historiskt flöde, så kan man – i vart fall i symbolisk mening – hävda att det moderna Sverige föddes den där decembernatten. Det är en natt som känns avlägsen eftersom vi idag tar demokratin för given, men som faktiskt bara är ett par generationer bort.

Som så ofta, när vi betraktar historiska skeenden, tänker vi att utgången var given. Rösträttskampen var dock långt ifrån ett arbete med ett självklart resultat. Många hinder fanns under processens gång fram till den där decemberkvällen i riksdagen.

Det fanns många olika aktörer framför och bakom kulisserna dessa dagar. Här i riksdagen agerade personer som Hjalmar Branting och statminister Nils Edén. Utanför riksdagen var rösträttsrörelsen och dess företrädare centrala - Elin Wägner, Anna Whitlock och många, många andra. En inte alltid så omtalad, men viktig, roll bakom kulisserna spelades också av den dåvarande kronprinsen, blivande kung Gustav VI Adolf – Ers Majestäts farfar. Han agerade på olika sätt för en rösträttsreform, anhängare som han var av allmän rösträtt, konstitutionell monarki och parlamentarism av brittiskt snitt.

Statsminister Edén sa i första kammaren: ”Det må tillåtas mig att från denna regering, som så ofta under det gångna året haft att upptaga strid med första kammarens majoritet, framföra ett tack för att vi nu kunna möta män ur denna majoritet i en lösning av den allvarligaste politiska kris, som sedan generationer hotat vårt land, en lösning som lägger svensk demokrati i stat och kommun på samförståndets breda och fasta grund”.

Detta samförstånd höll hela vägen ut och resultatet blev så småningom den demokrati som vi känner i dag.

Ärade åhörare,

Jag vet att mycket arbete har föregått det här seminariet och jag vill framföra ett varmt tack till Riksbankens jubileumsfond, till antologins redaktörer, Lena Wängnerud och Ulrica Holgersson, samt till de författare som medverkar i antologin.

Ert engagemang och den kunskap som författare och redaktörer har ställt till vårt förfogande ger oss en värdefull grund för att diskutera demokratins historiska väg. Dessa analyser rustar oss också inför en framtid där demokratin både ifrågasätts och behövs – kanske mer än på mycket länge. Jag ser fram emot kommande samarbeten under den resan!

Vårt jubileum vill nämligen både lyfta fram historien och ta fasta på framtiden. Som talman ser också jag vikten av detta och bland mina ledord för ämbetsperioden är demokrati och långsiktighet viktiga. De rymmer såväl firandet av dåtidens demokratibeslut som en diskussion om framtida perspektiv. Man kan också säga att orden utgör en mer dagsaktuell tolkning av min ämbetsperiod: Den demokratiska regeringsbildningen ser möjligen ut att bli en väldigt långsiktig historia.

Nåväl, det blir något för kommande böcker. I dag ska vi tala om ”Rösträttens århundrade”, där några kapitel ska diskuteras mer ingående men jag rekommenderar förstås en läsning av hela boken. Antologins forskarröster berättar, analyserar och diskuterar den svenska demokratin – såväl den historiska kampen som framtidens möjligen förändrade former.

Boken ger oss den kunskap vi behöver eftersom arbetet för demokratin hela tiden måste föras på flera plan. Demokratin står aldrig stilla. Samtidigt som vi är stolta över de demokratiska framsteg som har gjorts är vi också medvetna om utmaningarna vi har framför oss.

Vi måste förklara demokratin för att förstå dess vikt, vi måste försvara den mot hot, och vi måste förnya den så att den utvecklas i takt med den tid vi lever i.

Med dessa ord vill jag återigen hälsa er alla varmt välkomna. Jag vill också välkomna vår moderator Cecilia Garme till talarstolen, ordet är ditt!

Tack!