Aktuellt

Talmannen höll minnesstund för flygoffren från nedskjutningen över Iran

Publicerad: 23 januari 2020 klockan 09.08

Den 22 januari höll talman Andreas Norlén en minnesstund i riksdagen för offren från nedskjutningen av ett passagerarplan över Iran.

Talmannens tal vid minnesstunden

Det talade ordet gäller.

Ärade ledamöter,
Mina damer och herrar,

Det har idag gått exakt två veckor sedan flight PS752 från Ukraine International Airlines sköts ner av iranskt luftvärn strax efter start från Teherans internationella flygplats.

Ombord fanns 176 personer, varav 17, nästan var tionde, var antingen svenska medborgare eller bosatta i vårt land. Därmed är Sverige ett av de länder som drabbades hårdast av denna tragedi.

Det handlade om människor som var på väg tillbaka hem till Sverige för att starta ett nytt år. Bland offren fanns både barnfamiljer och äldre, men påfallande många var unga. Unga kvinnor och män, som hade hela livet framför sig, som väntade på att sätta sig vid sina skolbänkar eller att gå till sina arbeten så fort julledigheten var över. Plötsligt och brutalt rycktes de ifrån oss.

I dag står deras skolbänkar och arbetsplatser tomma. Anhöriga, vänner och kolleger kommer aldrig att få se dem igen. De framtidsplaner som de alla bar på försvann i ett eldklot på drygt 2000 meters höjd över den iranska huvudstaden en tidig januarimorgon.

Den här minnesstunden är till för att visa att också Sveriges riksdag delar den sorg som deras anhöriga och vänner känner.
Det viktigaste budskapet här idag till den som mist en anhörig eller än vän är detta: Du är inte ensam. Vi ser dig, vi ser din sorg och din förtvivlan. Vi sörjer också.

Låt mig även vara helt entydig på en punkt: Vår sorg och vår medkänsla är lika stor, oavsett om de som dog hade bott länge i vårt land eller kommit hit nyligen. När ett nygift par, som just lovat varandra evig trohet, dödas på väg hem till Sverige, så brister våra hjärtan, oavsett var de föddes. När två hela familjer från Upplands Väsby och Åkersberga utplånas av iranska missiler så väller sorgen och vreden fram, oavsett var de föddes. När unga människor berövas sin framtid – allt de har och allt de någonsin skulle kunna få – så förtjänar de våra tårar, oavsett var de föddes. Varje människoliv har ett oändligt värde. I livet och inför döden har vi alla samma värde, enbart på den grunden att vi är just människor.

När så många människor rycks bort på en och samma gång uppstår tomrum på många håll i vårt samhälle och sorgen och saknaden griper omkring sig. Likt ringar på vattenytan sprider den sig från den närmaste kretsen allt längre ut.
Jag vill därför rikta en uppmaning till var och en som bor i vårt land: Fundera över om du känner någon som drabbades. Finns det någon som du kan räcka ut en hand till idag?

Till känslan av sorg och vrede bidrar brutaliteten i den iranska militärens agerande. Ett civilt trafikflygplan med nästan 200 människor ombord skjuts ner med missiler. Ansvarsutkrävande är därför också en viktig del av sorgeprocessen.

Jag är säker på att vi alla i riksdagen instämmer i de krav som Sveriges regering har framfört till Irans regering. Iran måste medverka fullt ut i utredningen, så att den sker skyndsamt, fullständigt och transparent och så att det kan klarläggas hur denna fruktansvärda tragedi kunde inträffa. Iran måste också ta fullt ansvar i relation till de drabbade.

Ärade ledamöter,
Mina damer och herrar,

Tiden kan inte läka sår, men kanske kan den lindra smärta.
Ord kan inte bota sorg, men kanske kan de hålla oss sällskap i svåra stunder.

Låt mig därför avslutningsvis citera några strofer ur en dikt av Bodil Malmsten:
"Jag kan inte dela din sorg; den är odelbar, hel.
Jag är den skonade delen av dig.
Jag vill bara säga att vi är här.
Vi omger dig.

Innan och efteråt.
Det där ögonblicket innan.
Den där evigheten efteråt.

Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små.
Jag vill bara säga det en gång till:

Vi är den del av dig som blev skonad.
Vi är här."

Låt oss nu förenas i en tyst minut till minne av alla dem som miste sina liv, när PS752 sköts ner över Teheran.