Anf. 176 Olle Thorell (S)
Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande 16, som fokuserar på Västafrika, Sydafrika och Afrikas horn. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Afrika är en oerhört mångfasetterad kontinent med 55 länder och över en 1 miljard invånare. Det är omöjligt att i en debatt täcka allt som finns där. Jag ska därför fokusera på den aktuella situationen i Afrikas horn.
När premiärminister Ahmed Abiy kom till makten 2018 var det i ett läge då landet stod inför en oerhört svår situation. Under EPRDF:s nära tre decennier långa styre skedde omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Stora delar av oppositionen var i exil, i Ogaden pågick massakrer och det var oroligheter mellan amhara och oromo, de största folkgrupperna. Dessutom var pressfriheten en av de sämsta i världen och yttrandefriheten likaså.
Därför blev många både i Etiopien och världen positivt överraskade när premiärministern bad om ursäkt för de övergrepp som skett och utlovade att landet skulle slå in på en demokratisk väg. Oppositionspartier som befann sig i exil välkomnades hem igen, tusentals politiker och journalister släpptes ut ur fängelse och försonings- och sanningskommissioner tillsattes.
Men processen har hela tiden varit skör, och efter att covid bröt ut i världen valde regeringen i Etiopien att skjuta upp de val som skulle hållits 2020 till i juni i år. Detta bidrog till att öka misstänksamheten mellan oppositionen och regeringen. Dessutom har oppositionen anklagat regeringen för att inte vara seriös i den nationella dialog som upprättades.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Afrika
Man ska veta att EPRDF var en koalition av många etniskt baserade partier, varav det ledande var TPLF som kommer från regionen Tigray. De beslöt att i strid med den federala regeringens beslut hålla egna val på hösten 2020. Detta bidrog till att ytterligare öka spänningarna i landet. Till slut hamnade parterna i ett läge där TPLF inte erkände regeringen för att den inte var vald och där regeringen inte erkände TPLF för att de hade hållit illegitima val. Kort därefter, den 4 november, i skuggan av presidentvalet i USA, utbröt den väpnade konflikten i Tigray.
Kriget i Tigray, som andra ledamöter redan har nämnt, har fått förödande effekter och har ännu inte nått ett fredligt slut. Centralregeringen införde strikt censur när den militära invasionen inleddes, men trovärdiga rapporter från många olika håll har kommit om massakrer, utomrättsliga avrättningar, etnisk rensning och sexuellt våld i västra Tigray och förstörelse av sjukhus, hälsokliniker och andra viktiga institutioner.
Tiotusentals människor är på flykt. En del har tagit sig till Sudan, andra finns i läger i västra Tigray. Nu rapporteras också allt större svårigheter att få fram föda till de utsatta. Jordbruket, som redan tidigare var svårt ansatt, har fallit ihop, och nu hotar en svältkatastrof.
Till bilden hör också att eritreanska trupper invaderade Tigray i samband med invasionen. Att detta skedde i samförstånd med den etiopiska centralregeringen har knappast underlättat det fredsarbete som behövs.
De krigsbrott som har skett gällande utomrättsliga avrättningar, plundringar, sexuellt våld, etniska rensningar och så vidare måste det utkrävas ansvar för. Därför är det välkommet att Etiopien har sagt att de som begått sådana brott kommer att lagföras. Vi vill förstås att också Eritrea utlovar motsvarande.
Spänningar finns också i andra delar av Etiopien, en del med långa rötter. Situationen i Oromia, landets största provins, har inte fått internationell uppmärksamhet, men det står klart att regimens polisiära framfart har varit mycket brutal. Partier har förtryckts och ledande politiker fängslats i olika delar av landet. Rättegångarna mot dem har försenats eller skjutits upp gång på gång. Det är viktigt att dessa fångar får rättvisa rättegångar där åtalen prövas och att garantier skapas för att mänskliga rättigheter respekteras i framtiden.
Nyligen rapporterades att etniska amharer i regionen Wollega drabbats av en massaker med många offer. Under förra året uttryckte vår utrikesminister Ann Linde oro över attacker mot kristna ortodoxa. Det har också kommit uppgifter om att oromer i närliggande områden drabbats av svåra övergrepp. Dessa rapporter tycks bekräfta att spänningarna mellan landets olika folkgrupper blivit allt allvarligare.
Omvärlden måste kräva ett omedelbart och totalt vapenstillestånd i Tigray. Detta kräver också att den eritreanska inblandningen i Tigray verkligen upphör, som nu utlovats. Det bör ske under internationell övervakning. Grund måste läggas för en genuin och hållbar fred. Inget tyder på att detta kommer att ske utan aktivt stöd från Förenta nationerna, med stöd av andra internationella institutioner.
Omvärlden har också ett ansvar för att säkerställa att rättvisa skipas för de många etiopier som drabbats svårt av våldshandlingar och förtryck. De massakrer som begåtts i olika delar av Etiopien, ofta med etniska förtecken, bör utredas av oberoende internationella institutioner. Sanningen måste komma fram.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Afrika
Att utkräva ansvar för vad som skett och samtidigt bygga fred är förstås en enorm utmaning. Det är inte minst därför Sveriges stöd är så viktigt. Vi förespråkar också att den nationella dialogen återupptas på en genuin grund.
Som jag tidigare nämnt kräver Sverige tillsammans med EU att Eritrea lämnar Tigray. Gällande situationen i Eritrea för övrigt är landet fortfarande en enpartistat utan yttrandefrihet och fungerande rättssystem. Det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
I Eritrea sitter fortfarande den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslad sedan snart 20 år. Han fängslades tillsammans med andra journalister och oppositionella. Sverige måste medges tillträde till honom i enlighet med § 36 i Wienkonventionen, och vi vill förstås samfällt, alla i denna riksdag i detta land, att han omedelbart ska friges.
I utskottet är vi överens om att Sverige för övrigt, såväl som enskilt land som inom EU och FN, bör understödja en demokratisk utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter och medverka till uppbyggande av ett rättssamhälle i Eritrea.
Jag tänkte avsluta med att nämna en av de viktigaste tematiska frågorna för Afrikas utveckling, nämligen bekämpandet av korruption.
Jag är glad att vårt utskott och riksdagen tar den här frågan på största allvar. Det finns ett genuint engagemang i alla partier för att komma till rätta med det här oerhört omfattande hindret för utveckling tvärs över Afrika. Utan en god samhällsstyrning blir det svårare att bygga institutioner, utveckla demokratin och bekämpa fattigdomen. Som professor Bo Rothstein berättade i sin dragning för utskottet är avsaknaden av ett socialt kontrakt och bristande kvalitet i den offentliga förvaltningen stora delar av förklaringen.
Korruptionen är ett jättelikt problem tvärs över Afrika, men det finns undantag som till exempel Botswana. Där finns det tydliga demokratiska institutioner och ansvarsutkrävande av politikerna i val. Dessutom har politikerna i Botswana inte burit på arv av korruption. Det gör att utvecklingen i Botswana har varit god utifrån både MR och tillväxt.
Svenskt utvecklingssamarbete och dialog med afrikanska länder ska alltid ha ett klart fokus på att bygga ett fungerande, demokratiskt, fritt och öppet samhälle. I ett sådant samhälle måste korruption alltid bekämpas.
Nu har jag nämnt några delar av betänkandet. Jag vill tacka alla ledamöter i utskottet för ett konstruktivt arbete och ett genuint engagemang för denna mångfasetterade kontinent.