Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2001/02:MJU20

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 22 maj 2002

Beslut

Djurskyddslagen ska gälla alla djur (MJU20)

Djurskyddet förbättras fr.o.m. den 1 januari 2003. Alla djur ska omfattas av djurskyddslagens bestämmelse att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelsen gäller i dag bara för djur inom husdjursskötseln och djur som används för tävling eller för försöksändamål. Bestämmelserna om förbud att hålla djur och om omhändertagande av djur liksom straffbestämmelserna skärps.

Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2001/02:MJU20 (doc, 280 kB) Betänkande 2001/02:MJU20 (pdf, 601 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

65 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2001/02:93 Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

Motioner från ledamöterna

med anledning av skr. 2000/01:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Motion 2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme (FP)
med anledning av prop. 2001/02:93 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Motion 2001/02:MJ34 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
med anledning av prop. 2001/02:93 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Motion 2001/02:MJ35 av Caroline Hagström m.fl. (KD)
med anledning av prop. 2001/02:93 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Motion 2001/02:MJ36 av Göte Jonsson m.fl. (M)
med anledning av prop. 2001/02:93 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Motion 2001/02:MJ37 av Eskil Erlandsson m.fl. (C)
Import av giftiga ormar Motion 2001/02:MJ201 av Rolf Gunnarsson (M)
Kastrering av gris Motion 2001/02:MJ216 av Gudrun Lindvall och Birger Schlaug (MP)
Lokalt förankrad djurskyddstillsyn Motion 2001/02:MJ218 av Kenneth Johansson (C)
Kycklinguppfödning Motion 2001/02:MJ230 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Eldressyr på hund Motion 2001/02:MJ231 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
God man för djurägare Motion 2001/02:MJ241 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (M)
Lokalisering av den nya djurskyddsmyndigheten Motion 2001/02:MJ242 av Harald Nordlund (FP)
Lantbruks- och pälsdjursnäringarnas villkor Motion 2001/02:MJ246 av Jeppe Johnsson (M) och Johnny Gylling (KD)
Ektoparasiter hos fjäderfän Motion 2001/02:MJ249 av Ingvar Eriksson och Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Pälsdjursuppfödning Motion 2001/02:MJ250 av Ingvar Eriksson och Göte Jonsson (M)
Lagstiftning om kamphundar Motion 2001/02:MJ261 av Mikael Oscarsson (KD)
Djurexport Motion 2001/02:MJ263 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Tvångsmatning av djur Motion 2001/02:MJ264 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Pälsdjursuppfödning Motion 2001/02:MJ265 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Slakterier Motion 2001/02:MJ266 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Djurskyddslagen Motion 2001/02:MJ267 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Kalvar Motion 2001/02:MJ270 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Chinchillor som pälsdjur Motion 2001/02:MJ274 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Förbud mot mink i bur Motion 2001/02:MJ275 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Slakthönsraser Motion 2001/02:MJ278 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Struts i Sverige Motion 2001/02:MJ282 av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)
Lokalisering av djurskyddsmyndigheten Motion 2001/02:MJ297 av Caroline Hagström (KD)
S.k kamphundar Motion 2001/02:MJ298 av Caroline Hagström (KD)
Slakterier Motion 2001/02:MJ301 av Jonas Ringqvist m.fl. (V)
Djurskyddslagen och koscher respektive halaleslakt Motion 2001/02:MJ305 av Magnus Jacobsson (KD)
Munkorg på hundar Motion 2001/02:MJ312 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (M)
Djuretik Motion 2001/02:MJ314 av Tuve Skånberg (KD)
Jordbruket - för livskraft i hela landet Motion 2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (C)
Plågsamma hästtransporter Motion 2001/02:MJ344 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Djurskyddstillsyn på slakterier Motion 2001/02:MJ352 av Gudrun Lindvall (MP)
Kvicksilver i djurmedicin Motion 2001/02:MJ354 av Gudrun Lindvall (MP)
Aggressiva hundar Motion 2001/02:MJ360 av Lars Wegendal m.fl. (S)
Djurtransporter Motion 2001/02:MJ369 av Hans Hoff (S)
Legitimation för slakteripersonal mm Motion 2001/02:MJ376 av Gudrun Lindvall (MP)
Kastrering av smågrisar Motion 2001/02:MJ400 av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
Årlig djuretikrevision Motion 2001/02:MJ402 av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
Pälsdjursnäringen Motion 2001/02:MJ403 av Willy Söderdahl (V)
Burhöns Motion 2001/02:MJ405 av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
Djur inom nöjesindustrin Motion 2001/02:MJ406 av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
Djurskyddsmyndigheten till Borgholm Motion 2001/02:MJ409 av Chatrine Pålsson (KD)
Djurskyddet på svenska slakterier Motion 2001/02:MJ410 av Chatrine Pålsson (KD)
Burhållning av höns Motion 2001/02:MJ412 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Djurens rätt Motion 2001/02:MJ418 av Matz Hammarström m.fl. (MP)
Giftiga ormar Motion 2001/02:MJ427 av Cristina Husmark Pehrsson (M)
Farmning av pälsdjur Motion 2001/02:MJ448 av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
Djurtillsyn Motion 2001/02:MJ461 av Gudrun Lindvall och Gunnar Goude (MP)
Hästar Motion 2001/02:MJ474 av Jonas Ringqvist m.fl. (V)
Mobila slakterier Motion 2001/02:MJ479 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (S)
Gemensam europeisk lag om kamphundar Motion 2001/02:MJ481 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (S)
Pälsdjursuppfödning Motion 2001/02:MJ485 av Christer Skoog och Jan Björkman (S)
Djurparker Motion 2001/02:MJ486 av Jonas Ringqvist och Kjell-Erik Karlsson (V)
Industrigrisar Motion 2001/02:MJ511 av Gudrun Lindvall (MP)
Burhöns Motion 2001/02:MJ514 av Gudrun Lindvall (MP)
Det ekologiska lantbruket Motion 2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (MP)
Mat och hälsa Motion 2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (MP)
Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20 Motion 2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (KD)
Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar, utgiftsområde 23 Motion 2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (KD)
En liberal jordbruks- och livsmedelspolitik Motion 2001/02:MJ526 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (FP)
Reformering av EU:s jordbrukspolitik Motion 2001/02:MJ527 av Gudrun Schyman m.fl. (V)
med anledning av prop. 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet Motion 2001/02:N11 av Agneta Ringman m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2002-04-16
Justering: 2002-04-26
Trycklov: 2002-05-13

Reservationer 19
Betänkande 2001/02:MJU20

Djurskyddslagen ska gälla alla djur (MJU20)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om ett förbättrat djurskydd. Alla djur ska omfattas av djurskyddslagens bestämmelse att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelsen gäller i dag bara för djur inom husdjursskötseln och djur som används för tävling eller för försöksändamål. Bestämmelserna om förbud att hålla djur och om omhändertagande av djur liksom straffbestämmelserna skärps. Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2003.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2002-05-22

Webb-tv Debatt om förslag: Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

22 maj 2002
Debatt om förslag 2001/02:MJU20

Dokument från debatten

2002-05-23

Protokoll för debatten

Ingvar Eriksson (M)

Anf. 51 Ingvar Eriksson (M)

Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be- tänkande 20 behandlas regeringens proposition om ändringar i djurskyddslagen syftande till ett förbättrat djurskydd m.m. Vi moderater har i en följdmotion liksom i ett an- tal andra motioner tagit upp förslag och synpunkter som är av stor betydelse för djurskyddet och djurhåll- ningen i vårt land men också en viktig faktor inom det europeiska samarbetet. Vi har dock på flera punkter andra goda förslag som trots detta inte funnit majoritetens gillande. I dessa fall har vi moderater i utskottet antingen en- samma eller tillsammans med några eller något av de övriga oppositionspartierna markerat i reservationer eller särskilda yttranden fogade till betänkandet. Jag återkommer till dessa. Djurskyddet gäller förhållandet mellan människor och de djur som har i sin vård. Sedan urminnes tider har människan varit beroende av att hålla husdjur av skilda slag för olika ändamål. Medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gam- mal som husdjursskötseln i sig. Djurskyddsfrågor intresserar också människor i hög grad, och ett stort engagemang kommer ofta till uttryck såväl när det gäller djurskyddet i allmänhet som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Detta är bra. Dagens lantbrukare, liksom gångna tiders, ägnar stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap om djuren, dess skötsel och välbefinnande. Det finns alltså en tradition för god djurhållning bland Sveriges djurhållare. Det borde också vara helt uppenbart att en god djurhållning är en förutsättning om verksamheten över huvud taget ekonomiskt ska gå runt och lön för arbetet ska kunna erhållas. Detta borde i sig vara en garanti för god djurskötsel. De skräckbilder som vi genom medierna ibland får ta del av då det gäller helt förkastliga och dåliga djurtransporter samt helt undermålig vård av djur kan helt enkelt inte ge något annat än avsky och ekono- miska förluster för dem som sysslar med detta varför det rimligen snabbt borde komma att upphöra även inom EU. Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur, som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land, ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till tragedier. Det är viktigt att försöka förebygga detta och att ingripa snabbt om det håller på att gå snett. Regeringen har aviserat förslag om en ny djur- skyddsmyndighet för andra djur än jordbrukets pro- duktionsdjur. Vi moderater tillsammans med många andra tror inte att en ny myndighet är lösningen när det gäller att komma till rätta med problem som efter- satt eller dålig djurhållning. Man ska då hellre skapa förutsättningar inom Jordbruksverket, som i dag utgör myndighet på området, att på ett bättre sätt än hittills klara av dessa frågor framöver. Glädjande nog fungerar djurtillsynen mycket väl i de flesta kommuner, men i de kommuner där det brister i tillsynen måste åtgärder vidtas. Då det gäller små kommuner måste tillsynen kunna samordnas, vilket nu blir möjligt efter riksdagens beslut. Men allra viktigast är självklart att tillsynsperso- nerna har hög kompetens såväl vad gäller teknik som djurskötsel men även på det sociala området. Vi tyck- er att man bör kunna samordna djurtillsyn med miljö- tillsyn för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Mycket talar för att tillsynen, som också ska kunna innefatta rådgivning, måste ligga så nära be- rörda människor som möjligt för att man ska lyckas med att förebygga misslyckanden och klara ett bra framtida djurskydd. Dessa frågor tas upp i reservation nr 9 som vi mo- derater har tillsammans med Centerpartiet. I reservation nr 2 under rubriken "Förbud mot viss djurhållning" går vi moderater mot regeringens och majoritetens förslag om att ändra 4 § andra stycket djurskyddslagen. Regeringen vill bemyndiga Jord- bruksverket att meddela föreskrifter om, villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Vi anser att varken regeringen eller Jordbruksver- ket bör få rätt att besluta om förbud mot viss djurhåll- ning eller näringsverksamhet. Regeringen kan där- emot lägga fram lagförslag. Men riksdagen, som har den lagstiftande makten, ska alltid besluta i dessa ärenden. Den nu föreslagna lagändringen innebär också en risk för att den enskildes rättssäkerhet urholkas. Vi menar därför i reservation nr 2 att riksdagen ska avslå förslaget. Jag yrkar bifall till reservation nr 2. I reservation nr 5 tar vi upp vikten av egenkontroll vid djurhållningen. Djurägarens ansvar bör anges tydligare, bl.a. genom att krav på egenkontroll införs i djurskyddslagen på liknande sätt som gäller enligt miljöbalken. Fru talman! Enligt vår mening är det av yttersta vikt att omhändertagande av djur, när så måste ske, sker med stort ansvar och av kompetent personal. Det är t.ex. inte acceptabelt att högdräktiga djur eller andra djur i god kondition slaktas innan alternativa lösningar prövats. Frågan tas upp i reservation nr 6. I reservation nr 7 stöder vi moderater tillsammans med Kristdemokraterna och Centern tanken på infö- randet av ett godmanssystem för djurägare. Man skulle, då konstaterade fall av undermålig skötsel eller vanvård av djur som kan härledas till sjukdom eller sociala problem, kunna bistå djurägaren eller djurhållaren. Ofta är det så att tidigare dugliga och framgångsrika personer har drabbats av personliga motgångar, sjukdomar eller andra problem. En s.k. god man skulle kunna utgöra en länk mellan den drabbade och myndigheten och därvid hjälpa till med att snabbt lösa de problem som uppstått för både människor och djur. Djurtransporterna inom EU tas upp i en gemen- sam borgerlig reservation, reservation nr 13. Vi kon- staterar att EU:s transportdirektiv inte följs och att det är av stor vikt att Sverige fortsatt är starkt pådrivande när det gäller att få stopp på transporter där djur lider. Fru talman! I särskilda yttranden tillsammans med Kristdemokraterna och Centern tar vi upp frågan om en ändring i epizootilagen och frågan om uppfödning av pälsdjur. Vi vidhåller att det är fel att tala om full ersättning vid misstanke om utbrott av allvarliga epizootiska sjukdomar när det i dag i realiteten rör sig om 30 %. Vi anser att full ersättning ska utgå. Jordbruksministern och regeringen arbetar uppen- barligen för en avveckling av pälsdjursnäringen i Sverige. De tankar och förslag som hittills framkom- mit i rapporter och uttalanden om åtgärder utgör tveklöst ett dödshot mot den svenska pälsdjursnäring- en. Vi kan konstatera att uppfödningen har stor bety- delse för näringslivet och för utkomsten i de bygder där verksamheten bedrivs. Självklart lägger vi stor vikt vid att produktionen sker på ett från djurskydds- synpunkt etiskt riktigt sätt och på grundval av senaste forskningsrön. Det kan inte vara rimligt att införa ett näringsför- bud, att skåpa ut ca 800 arbetstillfällen, att missa svenska exportintäkter och att öka problemen när det gäller att ta hand om avfall av slaktrester och fiskrens som i dag inom näringen omhändertas på ett mycket positivt sätt. Frågan måste ställas till jordbruksminis- tern och till Ann-Kristine Johansson, som i dag är talesman för regeringen, om man är beredd att även- tyra denna näringsgren. Sedan har vi också en aktuell fråga, nämligen den om äggproduktionen. Eftersom Ann-Kristine Johans- son har varit engagerad i det sammanhanget vill jag också uppmärksamma den frågan. Det är nämligen så att vi för ca fem år sedan i denna kammare var över- ens mellan blocken - det gällde de flesta partierna - om att omställningen av äggproduktionen i Sverige skulle ske i sådan takt att man inte äventyrade möj- ligheten för svenska konsumenter att få tillgång till svenskproducerade högkvalitativa ägg. Jag vill alltså till sist också aktualisera den frågan, Ann-Kristine Johansson!

Willy SÃ¶derdahl (V)

Anf. 52 Willy SÃ¶derdahl (V)

Fru talman! Vi är alla en del i planeten Jordens näringsväv, och då kan man fråga sig vem som är överordnad vem. Är människan skapelsens herre? Är övriga djur och växter till för människan? Ofta beter vi oss som om det vore så. Jag menar att det är en felsyn, för då har vi inte förstått vår plats i det ekologiska systemet. Vi måste inse att vi är en del av detta och bete oss därefter. Olika kulturer har visat prov på att de klarar det. Andra har visat prov på motsatsen. Detta slår obön- hörligen tillbaka. Det är här som djurskyddet kommer in. Grundsy- nen måste vara att vi och djuren tillhör samma ekolo- giska väv. Utifrån detta synsätt ska djurskyddet ska- pas. Vänsterpartiet tycker därför att det är bra att por- talparagrafen i djurskyddslagen fortsättningsvis ska gälla alla djur i bestämmelserna och att en del straff- bestämmelser skärps. Vi ser också fram emot att den nya djurskyddsmyndighet som är under bildande ytterligare ska stärka djurskyddet. Få lagar är så bra att de inte kan göras bättre. Där- för har vi några förslag som vi menar skulle förbättra lagen. Vänsterpartiet har tre olika reservationer. Jag ska i mitt anförande tala om två av dessa reservationer. Den tredje reservationen, som jag inte själv står bak- om, kommer Tasso Stafilidis senare i debatten här att ta upp. Den första reservationen handlar om hållande av burhöns. Det har vidtagits åtgärder för en förbättring av förhållandena för burhönsen, men det har inte gått särskilt fort. Nu säger såväl jordbruksministern som Jordbruksverket att de inte ska bevilja fler dispenser. Vänsterpartiet stöder det ställningstagandet. Den modifierade hönsbur som saluförs på den svenska marknaden har fortfarande brister. Vi menar att den inte uppfyller alla de krav som bör kunna ställas från djurskyddssynpunkt. Givna dispenser missgynnar också de äggprodu- center som redan har ställt om till golvhönshållning och möjlighet till utevistelse. De som har ställt om måste få ökade möjligheter att utvecklas och sälja sina produkter. Därför måste de skärpta kraven gå hand i hand med ett tydligt märkningssystem så att konsumenten kan vara säker på vilka ägg som har producerats på ett mer djurvänligt sätt. Den andra reservationen gäller djurtransporter inom EU. Inom EU är den inre marknadens regler om fri rörlighet för varor och tjänster överordnade det mesta. De reglerna gäller framför folkhälsa och djur- skydd. Djur är på den inre marknaden en vara som ungefär vilken vara som helst. Den ska produceras där det är billigast, förädlas där det är billigast och säljas där man får ut mesta möjliga av den. Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att be- handla djur som en vara vilken som helst och menar att djur måste undantas från regeln om varors fria rörlighet. Nu finns det en del speciella regler för djur, men grundsynen inom EU är ändå att djur är en vara. Vi menar också att man måste se livsmedelsfram- ställning i allmänhet och köttproduktion i synnerhet som en helhet. Är det rimligt att en kalv föds i Sveri- ge, uppföds till slaktdjur i Belgien, slaktas i Spanien för att sedan säljas i Sverige? Detta visar att det inte finns en helhetssyn. Skulle så att säga djurtranspor- terna tvingas ta ansvar för sina totala samhällskostna- der skulle det inte vara ekonomiskt lönsamt att trans- portera djur alltför långa sträckor. Till detta kommer också en ökad hälsorisk och smittspridning av fruktade sjukdomar. Vi har ju för inte så länge sedan sett frukterna av detta i Europa. Jag yrkar bifall till reservation nr 14. Fru talman! I frågan om pälsdjursnäringen kom- mer Tasso Stafilidis att tala för Vänsterpartiet. Jag har där en avvikande uppfattning gentemot majoriteten i mitt parti och väljer därför att inte beröra den frågan i detta anförande. I stället kommer jag i slutet av de- batten att ge min syn på pälsdjursnäringens framtid.

Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Anf. 53 Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Fru talman! Visst har det funnits tillfällen då man har stått här i talarstolen och undrat till vilken nytta man gjort det. Så är det speciellt när man befinner sig i opposition. Det är väldigt svårt att påverka och få igenom sina förslag. Men det är med stor förvåning som jag noterar att Socialdemokraterna tillsammans med sina två stöd- partier, som ju faktiskt har majoritet i denna kammare och som också har möjlighet att driva igenom sina förslag, nu är villiga att avhända sig sitt och väljarnas inflytande över beslut i viktiga frågor här i Sveriges riksdag. I det betänkande som vi i dag debatterar finns ett förslag från majoriteten som innebär att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksver- ket ska få meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Liksom remissinstansen Länsstyrelsen i Skåne an- ser vi kristdemokrater att denna lagändring kan med- föra risk för den enskildes rättssäkerhet. Förbud mot viss djurhållning bör meddelas i lag antagen av Sve- riges riksdag. I annat fall kan tillfälliga opinionsvin- dar leda till godtycke och beslut om förbud, vilket kan strida mot grundlagen och den enskildes rätt. Om den föreslagna lagändringen går igenom ger det oa- nade möjligheter för en regering att förbjuda vilken djurhållning som helst och på så sätt komma undan en demokratisk process med öppen debatt. Det är ett skrämmande perspektiv. Det är i Sveriges riksdag som lagstiftningen ska beslutas. Att avhända sig denna typ av lagstiftning, som kan slå mot såväl enskilda som hela näringar, är att underkänna riksdagens ställning. Om regeringen anser det nödvändigt med förbud ska man också fort- sättningsvis gå till riksdagen för att stifta sådan lag. Regeringens förslag bör, i denna del, därför avslås. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3 och vill i detta sammanhang rikta min första fråga till Ann-Kristine Johansson och er andra som stöder regeringens förslag: Anser ni att detta förslag är de- mokratiskt? Är ni som folkvalda beredda att släppa all makt till regeringen, helt och hållet, i den här ty- pen av frågor? Det skulle jag vilja ha ett svar på. Jag vill i detta sammanhang även ta upp en fråga som jag ser som ytterligare ett hot mot den demokra- tiska beslutsordningen. För över ett år sedan besluta- de en majoritet av riksdagens ledamöter här i kamma- ren om en lagändring för förordnande av veterinär vid hästtävlingar. Regeringen gav då Jordbruksverket i uppdrag att se över hur man skulle kunna förenkla förfarandet vid tillsättande av tävlingsveterinärer. Så långt är allt i sin ordning. Men nu meddelar Jord- bruksverket i senaste numret av sin tidning Djuridi- ken att man inte kan förändra förfarandet innan man gjort en ändring i djurskyddslagen och konstaterar att ett sådant förslag saknas i den proposition som vi debatterar här i dag. Då blir naturligtvis min följdfrå- ga till regeringen och Ann-Kristine Johansson: Varför har ni inte tagit med ett förslag om ändring i djur- skyddslagen i denna del när ni visste att detta krävdes för att kunna verkställa majoritetens beslut? Är det demokratiskt att på detta sätt förhala ett beslut taget i Sveriges riksdag? Hur avser ni att reparera skadan så att en ändring i enlighet med riksdagens beslut kan verkställas? I propositionen föreslår regeringen att bestämmel- ser om att djur ska hållas och skötas i en god djur- miljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt ska gälla, inte enbart lantbrukets djur, försöksdjur och tävlings- djur, utan alla djur. Vi kristdemokrater har i princip inget att invända mot förslaget, men vi anser att ut- skottet kunde ha gått oss till mötes i vårt förslag om undantagsmöjligheter som gäller specifika situationer där djurens naturliga beteende kan vara till skada för dem själva. Vi kan också se att det i vissa fall är motiverat med ett krav på tillstånd för djurhållning i större om- fattning även då den inte är av yrkesmässig karaktär, t.ex. när mängden djur riskerar att bli en sanitär olä- genhet. Men vi har i vår motion pekat på de gräns- dragningsproblem som kan uppstå i samband med bedömningen av vad som är "större omfattning". Vi anser det t.ex. inte rimligt att en hästägare med fyra tävlingsston, i likhet med kravet på tillstånd för hun- dar som gäller vid fyra avelstikar, ska behöva ha tillstånd för hållande av dessa. Vi förutsätter att Jord- bruksverket vid utfärdande av föreskrifter om undan- tag från kravet på tillstånd beaktar situationer som här beskrivits. Vi kommer att följa frågan noga och åter- kommer om det skulle visa sig att våra farhågor be- sannas i denna del. Till sist, fru talman, skulle jag vilja ta upp en frå- ga som vi har tagit upp i vår motion som rör straff- sanktioner. Det är i dag inte förenat med någon straff- sanktion för en djurägare att hindra och motsätta sig en inspektion av en tillsynsmyndighet. Detta kan få till följd att er djurhållare utan risk för straff kan mot- sätta sig inspektion för att med denna åtgärd t.ex. vinna tid och undanröja bevis. Detta är en brist i lag- stiftningen som vi anser måste rättas till. Fru talman! Jag ser att jag har ganska gott om tid kvar av min anmälda talartid, så jag ska ta upp en sak till som behandlas i detta betänkande, och det är vår motion om s.k. kamphundar. Ann-Kristine och jag har debatterat det ämnet många gånger. Senast i förr- går läste jag en artikel i Dagens Nyheter om en kvin- na som hade blivit attackerad. Sådant har vi fått läsa om återkommande de senaste månaderna och det senaste året. Vi är väldigt duktiga här i Sveriges riks- dag på att hitta bra djurskyddslagar och skydda våra djur. Men, Ann-Kristine Johansson, vore det inte på tiden att vi också försöker skydda människor mot de djur som har fel ägare? Hur ser Ann-Kristine Johans- son på detta problem, som bara fortgår? Man tillsätter utredning efter utredning för att titta på vad man ska göra åt detta problem. Vi har ett färdigt lagförslag som man åtminstone skulle kunna börja med tills ni är färdiga med någonting som ni anser är bättre.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 54 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp i huvudsak två saker: dels Sveriges ansvar på det inter- nationella planet i de här frågorna, dels ett par in- hemska problem. För att börja på det internationella planet kan vi med lätthet konstatera att på de allra flesta områden är de svenska djurskyddsbestämmelserna mer långt- gående än vad de är i många andra länder, även i de länder som är medlemmar i den europeiska unionen. Detta leder till höga kostnader för det svenska lant- bruket, bl.a. fordras det i Sverige för det mesta större utrymme för att få hålla djur i djurstallar än i många andra länder. Enligt min mening är emellertid dessa kostnader som de svenska bönderna får ta motiverade av djur- skyddsskäl. God djuromsorg är en viktig del, inte bara ur etisk och moralisk synvinkel, utan också i förhållande till konsumentperspektiv. Jag tycker att det är viktigt att regeringen fortsätter, som man säger sig göra, att arbeta för att implementera de svenska jordbruksbestämmelserna även i andra delar av t.ex. den europeiska unionen. Hur är det, fru talman, med den här saken? Jo, jag tycker att regeringen och dess företrädare talar myck- et i det här avseendet men handlar lite. Ett stort ar- gument för Sveriges medlemskap i den europeiska unionen var ju att vi skulle kunna påverka på ett annat sätt än vad vi kunde göra som icke-medlemmar. Men hur har det blivit, Ann-Kristine Johansson? Jo, regeringen och dess företrädare pratar mycket om hur man ska förändra dessa saker på den europeiska kontinenten, men vad har man i praktiken uppnått? Intet. Man bara fortsätter att prata. Vad ämnar Ann- Kristine Johansson och det parti som hon företräder att göra i det här avseendet? En sak som är intimt förknippad med den proble- matik som jag nu har tagit upp är transporterna av levande djur. Människor upprörs av tranpsporthyste- rin på den europeiska kontinenten, och det är helt berättigat, tycker jag. Djuren behandlas illa under de mycket långa, plågsamma och grymma djurtranspor- terna. Det är enligt min mening djupt beklagligt att EU:s transportdirektiv inte följs, särskilt med tanke på att reglerna enligt mitt förmenande inte är särskilt långtgående, snarare tvärtom. Vi har i en följdmotion till den proposition som i dag behandlas tagit upp denna problematik. Vi vill att Sverige ska påverka i detta avseende, vilket Sverige nu skulle kunna göra eftersom man är medlem i en union som har att sköta dessa saker. Men, som sagt, i det avseendet väljer Sveriges företrädare, nämligen regeringen, att inte göra någonting, utan man bara talar. Handla nu, Ann-Kristine Johansson! Så till ett par tre svenska inhemska problem. Den lokala djurskyddstillsynen är av största vikt därför att kännedom om de lokala yrkesutövarna finns just i närområdet. Det gäller såväl miljö- och hälsoskydd som livsmedelsskydd och djurskydd. Den lokala tillsynen innebär stora fördelar. Enligt mitt förme- nande vore det helt fel att förstatliga den djurskydds- tillsyn som vi har haft sedan lång tid tillbaka i vårt land. Det mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänster- partiet överenskomna inrättandet av den nya djur- skyddsmyndigheten kommer att kräva stora resurser. Dessa resurser borde i stället tilldelas den kommunala tillsynen så att den kunde förbättras och effektivise- ras, bl.a. genom samordning och bättre förebyggande arbete. De resurser som den nya myndigheten kräver skulle kunna användas för att utveckla den vägledan- de uppgift som länsstyrelserna har och det stöd som länsstyrelsen har att ge kommunerna och deras före- trädare. Men i stället väljer regeringen och dess stöd- partier att lyfta fram denna problematik på ett sätt som gör att de som ska övervaka verksamheten kommer längre ifrån verkligheten. Jag kan, fru tal- man, inte acceptera en sådan utveckling. Därtill några ord om att tillåta samverkan mellan kommuner. Antalet anmälda brott mot djurskyddsla- gen har ökat markant under senare år. Det kan till stor del bero på att djurskyddsfrågor har blivit mer upp- märksammade. Dessutom har vi fått en mer intensifi- erad djurskyddstillsyn, och det är bra. Det finns dock vissa problem med djurskyddstill- synen i ett stort antal kommuner i vårt land. Det beror på kommunernas litenhet och på den lilla djurhållning som finns i dessa kommuner. Ofta finns det bara en eller ett par inspektörer som ska sköta en mängd ärenden inom miljö-, livsmedels- och djurskyddsom- rådena. Livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen tillåts inte att samverka kommunerna emellan. Det tycker jag är synd och tråkigt. Vi har i såväl motion som reservation tagit upp denna problematik. Vi kan inte förstå varför regering- en inte ämnar och inte kan tillåta att kommuner sam- verkar på det här området. Fru talman! Avslutningsvis: Den mindre skara vårdslösa och omdömeslösa djurhållare som tyvärr finns i vårt land ska inte och får inte överskugga den stora skaran kompetenta djurhållare som värnar om sina djur. Låt i stället de uppmärksammade fallen bidra till att vi på allvar tar tag i de brister och pro- blem som finns på det här området. Låt oss se till att vi tillsammans åtgärdar bristerna i den nuvarande lagstiftningen och i andra regelverk. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 55 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Ett samhälle som inte värnar om dju- rens välbefinnande riskerar också att bli ett samhälle där utsatta människors värde förtrampas. Det har under senare år vuxit fram ett ökat intres- se och ett ökat engagemang för djurhållningsfrågor. Vi socialliberaler är glada över den utvecklingen, en utveckling som bidrar till att människor som konsu- menter blir medvetna om djurhållningsfrågor. Med- vetna och upplysta konsumenter har goda möjligheter att utöva påtryckningar genom att köpa varor som säljs av producenter som har en god djurhållning. Andra styrmedel för ett bättre djurskydd är lagar och förordningar. Visst behöver vi lagar och regler, men huvudproblemet i dag är inte att existerande regler inte skyddar djuren, utan det är att reglerna inte efterföljs. Efterlevnaden av djurskyddslagen och lagen om djurplågeri måste skärpas. Länsstyrelserna och andra berörda tillsynsmyndigheter måste få ökade resurser så att de kan kontrollera att de bestämmelser som finns också följs i praktiken. Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt liv och också en anständig död. I samband med slakt måste krav på god djuromsorg iakttas. En dålig djur- hållning är ju inte bara etiskt oförsvarbart, utan det innebär också en hälsorisk för konsumenterna. De två viktigaste frågorna för Sverige att driva är att minska tiden för slakttransporter och att arbeta för att slakt sker nära djurens uppfödningsplatser. Vi socialliberaler anser att Sverige inom EU måste verka för ett borttagande av exportbidrag för transport av levande djur. Vi medger att i viss forskning är djurförsök fortfa- rande nödvändiga för att göra viktig vetenskaplig verksamhet möjlig. Det handlar t.ex. om forskning som syftar till att få fram botemedel mot mycket allvarliga sjukdomar. Forskningsgenombrott på dessa områden kan leda till att lidandet för många männi- skor kan minimeras eller kanske helt undanröjas. Men alla djurförsök måste ske under mycket stränga etiska regler. Vi tycker också att det är viktigt att alternativ till djurförsök inte bara prövas utan också att man skyn- dar på utvecklingen för att ersätta djurförsök med andra typer av försök. Det är viktigt att i det här sammanhanget påpeka att djurhållningen i Sverige är bättre än i de flesta andra EU-länder. Visst finns det en hel del att åtgärda för att förbättra djurhållningen. Vi socialliberaler har drivit och driver t.ex. hårt frågan om förbud mot kadavermjöl i djurfoder, för- bud mot långa djurtransporter, tester mot galna ko- sjukan. Vi driver frågan om ett federalt kontrollorgan med maktmedel och med resurser, att man ska till- sätta ett matens och djurens FBI. Vidare driver vi förbud mot att använda kadaverfett i mat. När det gäller tillsynen av djurskyddet menar vi att det i dag kan ifrågasättas om nuvarande ordning är tillfredsställande. Kommunerna har i dag det fulla ansvaret. Men har vi i dag en effektiv och kvalitets- mässigt godtagbar fördelning av ansvaret mellan stat och kommun? Om de internationella problemen med epizootier, långväga internationella transporter av djur och oac- ceptabel behandling av djur fortsätter, måste djur- skyddet stärkas. Genom att inrätta en stark och en- hetlig statlig myndighet på djurskyddsområdet skulle, menar vi, djurskyddet tillföras en betydelsefull resurs. Jag har i en motion också tagit upp frågan om var man bör placera en myndighet med dessa uppgifter. Jag kommer inte att yrka bifall till reservation 11. Jag vill dock peka på vad jag har sagt i reservationen, att Uppsala ändå måste ses som den mest idealiska plat- sen för placering av en sådan myndighet. Inte heller detta bör vi se som lokaliseringspolitik. Gör vi inte det utan ser till var myndigheten lämpligen bör ligga, bör valet falla på Uppsala. Där finns anknytning till Statens veterinärmedicinska anstalt, juridiska fakul- teten vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuni- versitet osv. Argumenten är många och starka. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 10.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 56 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Vi diskuterar nu propositionen om ändringar i djurskyddslagen och en del motioner som har hanterats av utskottet i samband med denna. Det här är en proposition som har gjorts upp i ett samar- bete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regering- en. Många av de frågor som kommer upp här är frå- gor som har engagerat Miljöpartiet under en väldigt lång tid. Bl.a. att alla djur ska omfattas av § 4 i djur- skyddslagen, så att de även omfattas av kravet på ett naturligt beteende, är något som vi har jobbat för under lång tid. Det är fullt rimligt att sällskapsdjur och övriga djur, t.ex. ridhästar, ska ingå i den här paragrafen, och det har vi hävdat länge. Det borde vara självklart att man kan utfärda föreskrifter om hållning av dessa djur. Vi är väldigt glada för att det nu föreslås. Vi har också kämpat länge för att man ska skärpa straffen för brott mot djurskyddslagen och att fler lagöverträdelser ska straffbeläggas. Vi tycker att det är orimligt att även upprepade fall av djurplågeri, t.ex. vid transporter, tidigare har kunnat ge högst ett års fängelse. Vi är nu glada över att de här straffen skärps. Vi tycker också att det är väldigt bra att man utvidgar straffbestämmelserna så att man straffbeläg- ger t.ex. brott mot bestämmelserna om hantering av slaktdjur vid slakt. Det här är något som har engage- rat många människor det senaste året. Vi har lyckats få igenom de här förslagen i förhandlingarna. Vi har stor förståelse för de människor som under lång tid har varit väldigt frustrerade av att straffen för den här typen av brott har varit så milda. Nu är förslagen här. Vi tycker naturligtvis att det kunde ha gått fortare, men vi får ändå vara glada att förslagen nu föreligger. I propositionen finns det också förslag om utvid- gade krav på tillstånd för att i större omfattning hålla djur, också något som Miljöpartiet har arbetat för. Det gäller exempelvis att hålla draghundar eller vakthun- dar för uthyrning, som tidigare inte har krävt tillstånd, eller att hålla hästar, inte bara för ridskolor utan även för utfordringsstallar exempelvis. Detta ska nu kräva tillstånd, vilket inte har gjorts tidigare. Här finns vissa problem med att detta måste anmälas till EU, varför det kan ta viss tid att genomföra det i praktiken. Men vi är i alla fall väldigt positiva till att det här förslaget finns med och det är något som vi har arbetat för länge. Vi tycker också att det är viktigt att de här försla- gen ses i samma sammanhang som en hel del andra saker som händer på djurskyddsområdet för till fället, t.ex. inrättandet av den nya djurskyddsmyndigheten där man bl.a. ska arbeta med att ge ett förbättrat stöd till den lokala tillsynen. Här vill jag säga till Eskil Erlandsson att det inte finns någon diskussion om att man ska centralisera tillsynen till staten. Det är inte aktuellt. Djurskyddsmyndigheten behandlas i en an- nan proposition än den här. Syftet är just att man ska stärka den lokala tillsynen, inte att man ska centrali- sera tillsynen till staten, vilket inte heller vi i Miljö- partiet tycker är någon bra idé. Det är tråkigt att Centerpartiet försöker ge sken av att ett sådant arbete försiggår fast det inte är på det sättet. Jag vill också ta upp en reservation som vi har. Det behandlas också en del motioner i det här betän- kandet. Ur djurskyddssynpunkt är frågan om § 4 och kravet på naturligt beteende betydligt större än bara frågan om att den ska omfatta alla djur. Det gäller framför allt definitionen av naturligt beteende såsom den uttrycks i de föreskrifter och förordningar som finns kopplade till lagen. Vi anser att det finns anled- ning att vara bekymrad över vissa djurs situation i Sverige trots § 4 i djurskyddslagen. Vi har en reservation om pälsdjur bl.a. Socialde- mokraterna har numera kongressbeslut på att päls- farmarna ska avvecklas, och jordbruksministern har flera gånger uttalat ambitionen att pälsfarmarna ska avvecklas. I budgetpropositionen för år 2000 står det att re- geringen avser att återkomma med förslag om förbätt- ringar för minken under mandatperioden, eftersom man är bekymrad över minkarnas möjligheter till naturligt beteende. Så har inte skett. Man har lämnat ett utredningsuppdrag till Jordbruksverket. Deras rapport blev kraftigt försenad. Nu ska ytterligare en särskild utredare titta vidare på frågan, och inget förslag tycks vara i sikte. Det är svårt, tycker jag, att tolka det på något annat sätt än att man försöker för- hala ett lite jobbigt beslut. Branschen bedriver ganska starka påtryckningar för att få fortsätta den här verk- samheten ostörd. Under tiden sitter minkarna kvar i sina burar. De har inte möjlighet att röra sig fritt, trots att det torde vara en uppbar komponent i möjligheten att bete sig naturligt för ett djur som i vilt tillstånd rör sig över så stora ytor som en mink gör. Minken är mycket aktiv och har dessutom behov av fri tillgång till vatten att simma i. T.o.m. Jordbruksverket har nu erkänt att det finns vissa brister i hållningen av mink utifrån § 4 om rät- ten till naturligt beteende, men de förändringar som man föreslår är tyvärr marginella när det gäller just möjligheten att röra sig fritt. Att hålla djur i bur för att producera pälsar, när vi har alla möjligheter i världen att värma våra kroppar på andra sätt, känns fel för oss i Miljöpartiet, även ur etisk synvinkel. När vi dessutom konstaterar att dju- ren så uppenbart inte får utlopp för sitt naturliga bete- ende blir det än mer förkastligt. Socialdemokraterna pratar och pratar, men det händer ingenting i den här frågan. Vi och många med oss är mycket besvikna på att man inte har fått fram något förslag under den här mandatperioden. Det påverkar naturligtvis också förtroendet för regeringen i djurskyddsfrågor. Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 18. Tyvärr är det inte bara när det gäller hållning av minkar som vi anser att det finns vissa brister i hur § 4 och den del som handlar om naturligt beteende kommer till uttryck i de föreskrifter som finns. Det gäller även t.ex. höns, som vi också har en reservation om. Men jag väljer här att yrka bifall endast till reser- vation 18.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 57 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det finns två saker som jag vill ta upp, Maria Wetterstrand. Det vi och jag vänder oss mot är att ni tillsammans har valt att inrätta en ny myndighet och t.o.m. för innevarande år väljer att lägga, om inte minnet sviker mig, inte mindre än 35 miljoner kronor på denna nya myndighet. De pengarna borde, som jag sade i mitt anförande, på ett bättre sätt kunna användas till att stödja kommunerna i deras strävanden att upprätthålla ett bra djurskydd. Jag tycker inte, och tror inte, att djurskyddet blir bättre genom att vi inrättar en ny myndighet. Djur- skyddet blir bättre om vi tillför kommunerna resurser så att de kan värna djuren. Det andra jag skulle vilja fråga Maria Wetter- strand är: Varför väljer ni inte, om ni nu har samver- kat i den här propositionen, att tillåta samverkan kommuner emellan redan i den här propositionen så att även mindre kommuner med liten djurhållning på så sätt skulle kunna höja nivån på det djurskyddsar- bete som man vill bedriva även i dessa kommuner?

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 58 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Det är ju precis det som Eskil Er- landsson är ute efter som bl.a. den nya djurskydds- myndigheten ska syssla med, nämligen att ge stöd för att kunna stärka arbetet med den lokala tillsynen så att den kan bedrivas på ett mer enhetligt sätt och på ett bättre sätt i alla kommuner. Jag kan inte riktigt förstå att Eskil Erlandsson sä- ger att en djurskyddsmyndighet inte skulle kunna stärka djurskyddet. Nu har i och för sig ingen av oss sett det konkreta resultatet, men det finns en stor enighet inom exempelvis djurskyddsrörelsen om att man behöver en ny djurskyddsmyndighet för att just stärka djurskyddet. Den uppfattningen delar vi i Mil- jöpartiet, och även våra samarbetspartner i den här frågan. De här frågorna behandlas i en annan propo- sition vid ett senare tillfälle. Vi kommer säkert att få tillfälle att diskutera dem igen. När det gäller möjligheterna att samverka kom- muner emellan i fråga om tillsynen står det i utskotts- betänkandet att man har ambitionen att lägga fram just ett sådant förslag. Det kommer i samband med att man lägger fram ytterligare förslag som handlar om tillsynen och hur den ska förändras i detalj. Jag tycker att det vore olyckligt att slita loss en del och ta de andra delarna senare. Vi gör alltså det här så fort som möjligt.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 59 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag vill ta den andra delen först, nämligen detta med samverkan kommuner emellan. Jag tycker fortfarande att det nu när man lägger fram en helt ny lag hade varit på sin plats att i denna lag behandla frågan om möjligheter för kommuner att samverka. Jag kan inte förstå varför man väntar med att ta upp en känd problematik nu när man hade chan- sen. Kring den första problematiken skulle jag vilja säga att där har vi ju redan i dag ett samverkansorgan inom länen. Länsstyrelserna har redan i dag en skyl- dighet att stödja, bistå och hjälpa kommuner i det här avseendet. Varför väljer ni inte att utveckla den verk- samheten i stället för att skapa ytterligare en myndig- het? Denna myndighet kommer ju, precis som alla andra myndigheter som skapas, att få inkörningspro- blematik. Den kommer också att få gränsdragnings- problematik gentemot redan existerande myndigheter osv. Det arbete som vi tillsammans vill göra kommer ju på detta sätt bara att fördröjas.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 60 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Vi är ju av den bestämda uppfattning- en att det behövs just en central myndighet som får ett övergripande ansvar för djurskyddsfrågor, inte minst när det gäller tillsynen och att stödja de lokala till- synsorganisationerna. Vi har för avsikt att ge den här myndigheten möjligheter att utfärda föreskrifter på tillsynsområdet, vilket också kan vara av väldigt stor betydelse för att den lokala tillsynen ska fungera. När det gäller frågan om möjligheterna för kom- munerna att samverka vill jag säga ytterligare en gång att jag tycker att det vore olyckligt, om det ska läggas fram flera förslag som handlar om att förändra på tillsynsområdet, att slita loss en del och komma med den nu och sedan om ett par månader komma med ytterligare förslag. Det är bättre att ta det här samlat så att man kan göra en samlad bedömning. Därför har vi också valt att göra på det sättet.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 61 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågor ökar i samhället. Ungdomars intresse för dessa frågor är stort. Det märktes när Ungt Val drog i gång. Djur- skyddsfrågorna låg på tio-i-topp-listan för de vikti- gaste frågorna. Det handlar om etik. Det handlar om hur vi behandlar våra djur, allt från sällskapsdjuren till de livsmedelsproducerande djuren. Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första hand beroende av de människor som regelbundet kommer i kontakt med djuren, men det är också ett stort ansvar för oss politiker och för hela samhället. Vi ska se till att vi har en bra, skarp djurskyddslag som ses över med jämna mellanrum och förändras efter tidens gång och när forskning och ny kunskap ger oss nya fakta. Djurskyddet är naturligtvis i första hand viktigt ur djurens perspektiv. Djur har en legal rätt att behand- las väl. Oavsett om det gäller avel, djurhållning, transporter eller slakt måste djurskyddet vara en na- turlig och integrerad aspekt. När det gäller brott mot djurskyddslagen skärps straffbestämmelserna ytterligare. Det blir höjt maxi- mistraff till fängelse i två år, och i straffskalan för de allvarligaste brotten finns endast fängelse. Detta gäll- er också hanteringen av slaktdjur, eftersom djurskyd- det måste skärpas inför och vid slakt. I dag säger lagen att länsstyrelsen under vissa för- utsättningar meddelar förbud mot att ta hand om djur eller visst slag av djur. Med det nya förslaget blir det obligatoriskt myndighetsingripande till skydd för djuren. Det innebär att har man blivit dömd för djur- plågeri eller varit föremål för beslut om föreläggande vid upprepade tillfällen ska man i fortsättningen inte tillåtas ha djur. När det gäller omhändertagande av djur ska myn- digheten ha skyldighet att omhänderta djur i situatio- ner då det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt: vid djurplågeri eller hos dem som vid upprepade tillfällen varit föremål för föreläggande. Självklart ska det här ske efter noggrann prövning av vad som är bäst för djuren, och det ska utföras av kompetent personal. Det är också viktigt att det sker så tidigt som möjligt och, om det behövs, i samarbete med de sociala myn- digheterna och de organisationer som finns. Det kan ligga mycket bakom ett fall med ett vanvårdat djur, så det behövs att alla samarbetar. En annan sak, en viktig förändring som vi är glada över att få lägga fram förslag om, är att bestämmelsen om att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt ska gälla alla djur, inte bara djur inom husdjursskötseln och djur som används till tävling och försöksdjur utan alla djur. Fru talman! En annan viktig fråga handlar om rätt att ge injektioner till djur. I dag finns det inget förbud mot att injektioner ges till djur utan att det är befogat av veterinärmedicinskt skäl, och det är inte heller så att veterinär ska anlitas i dessa fall. Det förekommer att djur ges injektioner under vissa alternativmedi- cinska behandlingar som kan vara tveksamma ur djurskyddssynpunkt. Därför behöver det införas i lag att injektioner endast får ges av veterinär eller efter ordination och instruktion av veterinär och endast då det är veterinärmedicinskt motiverat. Vi har försökt att klargöra så tydligt som möjligt vad det är som gäller. Regeringen eller Jordbruksver- ket får utfärda föreskrifter om undantag från kravet rörande veterinärmedicinsk grund. Med dessa möjlig- heter till undantag anser utskottet att det även fort- sättningsvis är möjligt för en lantbrukare att t.ex. ge järn till smågrisar, spårämnen, mineraler och att be- kämpa parasiter m.m. Under våren samlade regeringen ett antal myn- digheter och kommuner till ett möte om framtida livsmedel och djurskyddstillsyn. Slutsatserna från detta blev att huvudmannaskapet ska vara kvar på kommunerna, alltså på lokal nivå. Det finns en mängd frågor som behöver diskuteras vidare innan förslaget kommer. Det är ju bra, Eskil Erlandsson, att det här är genomarbetat, för en aktiv och fungerande djur- skyddstillsyn är A och O så att vi vet att våra djur behandlas och sköts väl, att efterlevnaden av vår lag fungerar och att tillsynen fungerar bra där. Det finns goda exempel på hur man kan samar- beta och hjälpas åt från myndigheter och näringen, t.ex. i Katrineholmsprojektet. Där samordnas tillsy- nen mellan miljöbalken och djurskyddslagen. Tillsy- nen sker dels genom egenkontroll av lantbrukaren själv, dels genom andrapartskontroll, alltså av de föreningsföretag som lantbrukaren levererar till, och dels genom ett oberoende kontrollorgan. Men myn- dighetsutövningen är kvar hos kommunen. Det är ett spännande försök att utveckla tillsynen och samarbe- tet mellan myndigheter och näringar. Fru talman! Sveriges roll i EU är en viktig del i djurskyddet. Under vårt ordförandeskap lyfte reger- ingen fram frågan. Bl.a. genomfördes en stor etik- och djurskyddskonferens här i Stockholm. Det genomfördes också rundabordsdiskussioner med företrädare för djurskyddsorganisationerna inom EU. Det är viktigt att frågorna har lyfts upp på olika nivå- er, inte minst på ministernivå. I sitt anförande sade Eskil Erlandsson att vi bara pratar och pratar. Regeringen pratar, men vi ser ingen handling. Jag säger att det vi har gjort under vårt ordförandeskap och de frågor som regeringen driver nu är steg på väg. Jag tror att vi alla kan inse att det tar tid att förändra. Självklart är det viktigt som tas upp i flera motio- ner i betänkandet att vi ska flytta fram positionerna och inte ge upp kampen för ett gott djurskydd för alla de djur som människan håller. Här finns ingen oenig- het. Vi anser alla att Sverige ska vara starkt pådrivan- de. Det gäller i allra högsta grad djurtransporterna, och inte minst de djurmarknader som finns inom EU. Det finns en mängd att göra, och vi ska vara starkt pådrivande i de frågorna. Fru talman! Vårt betänkande handlar också om många olika andra saker, bl.a. de dispenser som finns för hönshållningen, minknäringens framtid, ektopara- siter, slaktkycklingar m.m. Jag tänker bara kort kom- mentera två ytterligare saker, och det är hönshåll- ningen och pälsdjursnäringen. Vi närmar oss slutdatumen för dispenserna för att ha höns i de gamla, traditionella burarna. Enligt Jord- bruksverket och näringen själv går omställningen nu snabbt. Det som kan dra ned på takten är produktio- nen och framtagandet av de nya systemen. Man hin- ner inte i den utsträckning som behövs ta fram de inredda burar som många vill ha. Jag tycker att det är positivt att omställningen går snabbt och att näringen är med i det hela och har tagit ansvar och lyssnat på konsumenternas krav. Sedan är det också viktigt att äggen blir märkta, så att vi som konsumenter kan välja och visa vad det är vi vill ha i affärerna. Minknäringen är en annan viktig fråga. Jag är övertygad om att den kommer tillbaka till den här kammaren för att diskuteras än en gång, kanske inte under det här riksmötet, men under nästa. Jordbruks- verket har lagt fram sin rapport och konstaterar att det finns brister i minkarnas miljö och föreslår en rad förbättringar. Samtidigt sägs det att det behövs ytter- ligare forskning om hur nya system kan uppfylla minkens grundläggande behov osv. En utredare är tillsatt för att se över och analysera dels konsekven- serna av en förändring av näringen efter det förslag som Jordbruksverket har lagt fram, dels konsekven- serna av en avveckling av näringen. Djurskyddsfrågan är ständigt aktuell, och många är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska diskussionen vid liv, och att ständigt reflektera över etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kun- skap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får ge- nomslag både i det praktiska arbetet, i politiken och i lagstiftningen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot- tets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Anf. 62 Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Fru talman! Ja, Ann-Kristine Johansson, visst är det många frågor vi är överens om och har en samsyn i när det gäller djurskydd. Det är väl bra, det. Där- emot konstaterar jag att inget av de partier som jag vände mig till - jag ställde ju i mitt anförande ett antal frågor till majoriteten - på något sätt har berört det jag frågade om. Jag skulle vilja fråga Ann-Kristine Johansson om hon som folkvald tycker att det är demokratiskt att på detta vis faktiskt göra avsteg från beslutandeordning- en här i riksdagen. Den här typen av frågor kan fak- tiskt drabba näringar. Det kan innebära att regeringen eller Jordbruksverket ska få meddela om förbud för viss djurhållning, vilket indirekt kan drabba vissa näringar. Det kan ju inte vara någon nyhet precis. Är det inte så, Ann-Kristine Johansson, att denna typ av frågor även fortsättningsvis bör beslutas demokratiskt av de folkvalda?

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 63 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag räknade med att Caroline Hag- ström skulle ta upp detta i replikskiftet, så därför avvaktade jag med det. Jag tycker att det är ett ologiskt resonemang som förs av bl.a. Kristdemokraterna och Centern när det gäller detta. De anser att detta skulle regleras i djur- skyddslagen. Vi har djurskyddslagen som grund, och däri regle- rar vi vissa saker. Sedan uppdrar vi till regering och myndigheter att gå vidare och se om det t.ex. är vissa djurslag som kommer in i landet som är farliga och om man i så fall behöver lägga in ett förbud mot det. Det gäller också möjligheten att reglera vissa former av verksamhet, t.ex. eldressyr av hundar. Allt detta kan vi inte reglera i lag, för då skulle det bli en väl- digt stor lagstiftning. Djurskyddslagen är grunden, och sedan är det upp till Jordbruksverket eller reger- ingen att reglera vidare. Jag ser inte detta som ett demokratiskt problem. Jag tycker att Caroline Hagström tar till stora bröstto- ner när hon talar om att opinionsvindar ska påverka regeringen att förbjuda viss typ av djurhållning osv. Vi är överens om att man här i Sverige har utredning- ar som går igenom frågan grundligt och sedan lägger fram förslag. Jag ser inga hinder i det vi fattar beslut om nu.

Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Anf. 64 Caroline HagstrÃ¶m (Kd)

Fru talman! Man kan tycka vad man vill om minknäring, men det kan väl ändå inte vara så att Ann-Kristine Johansson inte inser att det här försla- get, som jag förstår att både Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet har varit med och påverkat, faktiskt kan innebära att man smygvägen nu håller på att hitta ett sätt att utan en demokratisk process förbjuda en hel näringsgren i detta rike? Att Ann-Kristine Johansson står och försvarar det som demokratiskt är ett skräm- mande perspektiv, tycker jag. Jag ställde även en fråga med anledning av ett riksdagsbeslut för ett år sedan. Det skulle bli lättare för landets ridskolor att själva anlita tävlingsveterinär. Det var också ett demokratiskt beslut som på intet vis har infriats. Vad tänker Ann-Kristine Johansson som folkvald göra för att se till att den demokratiska pro- cessen får ett riktigt förlopp?

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 65 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Vi har en stark djurskyddslag som lägger fast grunden - att djur ska hållas och skötas väl och kunna bete sig naturligt. Utifrån det ger vi upp- drag till regeringen och dess myndigheter att verk- ställa det. Det ser jag inte som något stort problem. Det demokratiska är ju att vi är med och påverkar lagstiftningen. Det som Caroline Hagström tar upp gäller veteri- närer vid tävlingsverksamhet med hästar. Det finns även andra saker som behöver läggas till och föränd- ras i djurskyddslagen. Det hadlar t.ex. också om be- siktningsveterinärer vid slakterier. Detta bereds, tas upp och diskuteras på departementet, och vi är inte färdiga med lagen än. Den ligger inte fast, och vi ska inte tro att den kommer att se ut så här i många år framöver, utan den förändras successivt hela tiden efter vunna erfarenheter. Jag ser fram emot att det kommer nya förslag att diskutera och fatta beslut om här i Sveriges riksdag när det gäller att förändra djurskyddslagen.

Ingvar Eriksson (M)

Anf. 66 Ingvar Eriksson (M)

Fru talman! Ann-Kristine Johansson säger att kunskap är det viktigaste redskapet för ett gott djur- skydd. Det är jag beredd att hålla med om. Det gäller för oss att gemensamt försöka sprida kunskap om djurhållning och djurskötsel. Jag uppfattar att Ann- Kristine Johansson själv är väl hemma på det områ- det. Men svar på frågorna fick jag inte. Ann-Kristine Johansson tar upp detta med hönsen och omställningen. Det är riktigt att näringen nu är beredd att omställa. Problemen i dag ligger i tids- aspekten. Man hinner inte snabbt nog genomföra omställningen praktiskt innan dispensen går ut på grund av tillgången på s.k. trivselburar eller andra alternativ. Jag ställde då frågan om Socialdemokra- terna är beredda att släppa det krav vi är överens om, dvs. att omställningen ska ske i den takt att vi trots den kan försörja svenska konsumenter med svensk- producerade högkvalitativa ägg. Sedan var det frågan om pälsdjursnäringen. Jag vet inte om Ann-Kristine Johansson var med på kon- gressbeslutet, men jag utgår från det på grund av hennes kunskap. Det är ändå alarmerande när en kongress fattar ett beslut och jordbruksministern, som har ett stort ansvar för djurhållningen i landet, direkt säger att hon ska arbeta för att näringen ska förbjudas. Det är ett skrämmande perspektiv. Jag delar till fullo Caroline Hagströms uppfattning i den frågan. När det gäller förbud mot viss djurhållning har vi samma uppfattning, nämligen att det är alarmerande att fatta ett sådant beslut. Jag är inte övertygad om att Ann-Kristine Johansson har riktigt klart för sig vad det kan komma att leda till i den praktiska verksam- heten.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 67 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! När det gäller omställningen av bur- hållning av höns fattade Sveriges riksdag beslut för ett antal år sedan. Ingvar Eriksson och jag debatterade säkert den frågan då också. Beslutet innebar att vi ska vara självförsörjande på svenska ägg och att näringen ska vara kvar. Takten i omställningen visar att när- ingen själv inser vikten av att gå från traditionella burar till inredda burar eller system med frigående höns. Problemet är, och som Ingvar Eriksson har pratat om, att produktionen av t.ex. inredda burar inte är tillräcklig. Det har stoppat utvecklingen. Dispenserna ligger fast, och jag förutsätter att när den sista dis- penstiden går ut den 1 januari 2004 har omställningen skett. De som vill ha inredda burar ska ha sådana, och systemen för frigående höns ska vara klara. Vi kan inte rucka på dispenserna. Det är viktigt att de ligger fast. Sedan har vi minkarnas och pälsdjurens framtid. Jordbruksverkets rapport har lagts fram. Där konsta- teras att vissa förändringar bör göras för att minkarna ska kunna bete sig naturligt i enlighet med § 4. Re- geringen har tillsatt en utredning som ska analysera konsekvenserna av detta, dels förbud mot minknäring, dels de förslag som Jordbruksverket har lagt fram. Jag vill inte i dag ta ställning, och jag säger varken ja eller nej. Jag avvaktar förslaget om pälsdju- rens framtid, som jag förutsätter kommer under nästa riksmöte.

Ingvar Eriksson (M)

Anf. 68 Ingvar Eriksson (M)

Fru talman! Det är bra att jag fick beskedet om hönsen. Det var ett visst klarläggande, även om ni håller fast vid att när dispensen går ut är det inget mer - oavsett hur situationen ser ut. Jag ser framför mig en risk att vi importerar ägg utifrån, och det var inte det vi var överens om. Om den situationen uppstår, går det inte att rucka på dispensen? Jag delar annars uppfattningen att omställningen bör fullföljas. När det gäller pälsdjursnäringen är det fråga om farmade djur. Jag har svårt att förstå att de djuren far så illa som Ann-Kristine Johansson säger med tanke på kvaliteten på produktionen och försäljningen av produkterna. Här är det fråga om att äventyra eller omintetgöra en näring i Sverige. Det är fundamentalt oroande att man är beredd att göra så. Jag utgår från att Ann- Kristine Johansson tar reda på mer om detta och dri- ver frågan så att inte sysselsättningen i Sverige även- tyras. Det är lätt hänt att gå vidare på andra områden. Det vi behöver mer än något annat i Sverige är ar- betstillfällen, utkomstmöjligheter, exportmöjligheter osv. Socialdemokraterna går tydligen in i detta att förbjuda en hel näring med öppna ögonen. Det går att tänka sig in i vad följden kan bli av detta. Det är defi- nitivt inte bra för Sverige.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 69 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag tar frågan om hönsnäringen igen. Dispenserna löper. Problemet är att få fram de nya systemen. För den som har tecknat sig för ett nytt system som ska levereras ett halvår eller ett år framåt i tiden fortsätter dispensen att löpa under denna tid. Men vi ska inte ge allmänna dispenser efter den 1 januari 2004. Det datumet ligger fast. Vi är alla överens om att vi vill ha svenska ägg i våra butiker. Vi ska där kunna välja att köpa ägg från höns i inredda burar, ägg från frigående höns eller Kravägg. Det ska vara en tydlig märkning för konsu- menterna. Jag tror att vi är överens om - och det ligger fortfarande fast - att vi ska ha en svensk ägg- näring i Sverige. Än en gång är det minkarna. Vi måste ta en dis- kussion framöver om etiken. Utredningen ska titta på konsekvenserna av ett förbud med utgångspunkt i andra aspekter än just djurskyddsaspekter. Hur vägs etik in? Ska man säga att någon får eller inte får gå i päls? De frågorna måste vi grundligt diskutera fram- över. För mig är grunden § 4 djurskyddslagen, dvs. att djur ska kunna bete sig naturligt. Jordbruksverket har i sin rapport lagt fram förslag till förändringar i upp- följningen av § 4. Jag vill avvakta utredningen, och jag vill avvakta förslaget. Jag förutsätter att det läggs fram under nästa riksmöte.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 70 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! För det första vill jag till en större del instämma i den kritik som har framförts från Caroline Hagström och Ingvar Eriksson vad gäller regeringens agerande i pälsdjursfrågan. För det andra konstaterar jag att det är skönt att vi i stort är överens i många av de frågor vi diskuterar i dag. Det finns en samsyn, bl.a. en tydlig skrivning om injektioner. Det finns en samsyn vad gäller hur erfa- renheterna från Katrineholmsprojektet ska användas och värderingen av den insats som näringen gör på området, t.ex. LRF:s miljöhusesyn och andra pro- gram. Ge mig ett svar på min fråga, Ann-Kristine Jo- hansson. Kan Ann-Kristine Johansson ge några kon- kreta exempel på insatser som Sverige har gjort på det europeiska planet som har blivit handling, verk- lighet, efter det myckna talandet under sju år - den tid vi har varit medlemmar i Europeiska unionen? Det skulle vara intressant för många att få reda på något konkret som regeringen har fått igenom på det euro- peiska planet.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 71 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Det är roligt att höra att Eskil Er- landsson anser att vi är överens om mycket. Det är bra. Det stärker djurskyddet att vi i stort över alla partier kan vara överens. Eskil Erlandsson kritiserar att regeringen bara pratar och pratar och att ingenting händer. Samtidigt sade jag i mitt anförande att vi har genomfört ett antal konferenser. Men där anser man att det är mycket prat. Vi har lyft upp frågorna om djurskydd, etik, inom EU. Synen på djur håller på att förändras. Det håller på att bli ett större konsumenttryck från människor inom EU där man inte accepterar djurmarknaderna och transporterna. Transportdirektivet håller på att genomföras. Vi måste se till att det genomförs i varje land. Sverige ska vara mycket pådrivande i den frå- gan. Vi vet alla att det tar tid att förändra, särskilt inom EU där så många ska vara överens. Det tar tid. Men jag känner att Sverige är starkt pådrivande i frågan.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 72 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag påpekade i min första replik att vi har varit medlemmar i Europeiska unionen i sju år. Vi har under den tiden omarbetat den agenda utefter vilken jordbrukspolitiken styrs. Vi håller just nu på att genomföra midterm review, dvs. "medelöversynen". Varför agerade inte regeringen när man hade chansen? Varför tog man inte bort exportbidragen för levande djur? Varför såg man inte till att få in trans- portdirektivet i agendan och att det skulle följas inom alla EU-länder? Varför talar man bara om de här sakerna? Varför ställer man bara upp på manifesta- tioner och demonstrationer och handlar så lite?

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 73 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Låt mig än en gång säga att det tar tid att få med alla länder på detta. Under ordförandehalv- året lyfte regeringen fram den här frågan och fick till stånd väldigt stora diskussioner, inte minst diskussio- nen om exportbidraget för levande djur. Detta är ju en större fråga. Även frihandelsavtalet måste ses över, och det måste diskuteras hur man kan lösa de här frågorna. Det pågår diskussioner. Jag vet att Sveriges regering är starkt pådrivande när det gäller transporter och alla de frågor som Eskil Erlandsson tar upp. Det finns ingen oenighet här. Från oppositionens sida kan man naturligtvis tycka att det bara pratas, men det tar tid. Vi har drivit på frågorna. Det är på väg att hända saker. Rent konkret finns det kanske inte så mycket just nu som man kan lyfta upp, men väldigt mycket är på gång.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 74 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör att Ann-Kristine Johansson ger vissa indikationer på att dispenserna för hönsburar kan fortsätta att gälla även efter den 1 januari 2004. Det är ju inte så att man har haft lite tid på sig att ställa om sedan riksdagen fatta- de beslut om att fasa ut burhönsen. Vi i Miljöpartiet anser dessutom att de nya modifierade burarna läm- nar mycket övrigt att önska ur hönsens synvinkel när det gäller möjligheterna till naturligt beteende. Därför blir vi naturligtvis än mer bekymrad över att det läm- nas en liten öppning för att man ska kunna få dispen- ser även efter den 1 januari 2004 om man väntat in i den sista sekunden med att beställa dessa system och kan visa ett papper på att man har gjort det. Då skulle man alltså få ha kvar dessa ännu längre. Det innebär naturligtvis minskade konkurrensmöjligheter för dem som har tagit det här beslutet på allvar och antingen skaffat nya burar eller byggt system för frigående höns med möjlighet för dem att gå utomhus osv. Jag anser att det inte är acceptabelt. Jag skulle gärna vilja att Ann-Kristine Johansson kommenterade den frå- gan.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 75 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Än en gång kommer hönsen och dis- penserna upp. Dispenserna upphör den 1 januari 2004. Det ligger fast. Jag kan hålla med om att om- ställningen har tagit tid. Det är nu på slutet som om- ställningen har satt fart. De beslut som vi har fattat i Sveriges riksdag har kanske inneburit att vi härifrån har gett uppdraget att se på andra system än bara sådana för frigående höns för sent. Jag vet att Miljö- partiet inte tycker om inredda burar. Egentligen gav vi möjligheten till Jordbruksverket att göra en ny teknikprovning för sent för att det skulle hinna kom- ma fram tillräckligt många nya system nu. Därför tar det tid att få fram de här systemen. Jordbruksverket har ju också uppmärksammats på att det finns äggproducenter som inte följer bestäm- melserna utan sätter in nya burar. Kommunerna har fått i uppdrag att se över hur det ser ut inom höns- näringen i respektive kommun. Finns det problem med dispenser eller uppfylls kraven? Det blir ingen förändring när det gäller dispenserna. Det ligger fast.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 76 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Jag är glad att höra att Ann-Kristine Johansson har en viss självkritik när det gäller snabb- heten i att genomföra det här beslutet. Med tanke på hur man har velat fram och tillbaka huruvida burar ska bort helt och hållet eller inte och att man ger dispenser hit och dit så fort det upplevs vara lite pro- blem med detta, är kanske inte så konstigt att det också finns en viss tro hos hönsägarna att de ska kunna komma undan med en del andra saker och därför bryter mot de här bestämmelserna. Jag är na- turligtvis glad att man vill försöka göra någonting åt det. Jag vill också ställa frågan: När kan vi vänta oss att det kommer ett förslag om avveckling av pälsfar- mar?

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 77 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! När det gäller dispenserna vill jag än en gång säga att detta ligger fast. Det handlar också mycket om hur vi konsumenter styr vårt köpbeteende när vi går och handlar i affärerna. Därför är det vik- tigt med märkningen. Vi får se vad som händer med pälsdjuren fram- över. Utredningen jobbar vidare med de här två kon- sekvensanalyserna, som jag sade. Sedan får vi se vilka förslag som den lägger fram. Vi får återkomma till den diskussionen här i Sveriges riksdag när det är på gång.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 78 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Det är mycket glädjande att nu kunna vara med om att lägga fram den här propositionen om ändringar i djurskyddslagen. Den och den väntande propositionen, som inte kommer att kunna hanteras under våren men ändå kommer att läggas fram under detta riksmöte, om en ny djurskyddsmyndighet visar att Miljöpartiets kamp för att få en bättre djurhållning i Sverige börjar ge frukt. I den här propositionen finns mycket av det som vi har drivit under lång tid, t.ex. att alla djur ska om- fattas av 4 § djurskyddslagen. Det är ganska intres- sant att lyssna på den här debatten. Alla tycker att det är bra att det står där, men så fort det börjar märkas i verkligheten, dvs. så fort man ska kunna införa ett förbud mot viss djurhållning som inte följer § 4, dar- rar man på manschetten. Det är precis så det brukar vara. Intresset finns i ord, men när det ska omsättas i handling vill man inte vara med längre. Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket bra att det står här. Viss djurhållning som finns i dag följer inte § 4. Den säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Det är bra att detta nu omfattar alla djur. Vi har en del rättsfall som visar att man tidigare har tolkat detta snävt till att bara omfatta tävlingsdjur, lantbrukets djur och försöksdjur. Det finns många djur som har farit mycket illa just därför att § 4 tidigare inte ansetts gälla alla djur. Det är också mycket viktigt att den förändring som föreslås i § 16 går igenom. Där vidgar man kra- vet på tillstånd för verksamhet. Det är viktigt att Sve- rige agerar snabbt för att få EU att acceptera detta. Det bedrivs mycket djurhållning i dag som borde behöva ha tillstånd. Jag tänker t.ex. på hästhandel. Där dyker det upp alltfler aktörer, och där finns det alltmer att göra. Jag har många motioner som behandlats i detta betänkande, t.ex. om eldressyr på hund, vilket hante- ras i propositionen. Där säger regeringen att eldressyr inte är acceptabelt, vilket Miljöpartiet tycker är bra och har drivit på. Det har tagit lång tid. Det kom en utredning om det för sex år sedan, tror jag. Jag fick en gång ett svar från förra jordbruksministern Annika Åhnberg att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Som tur är tycks det vara slut på den här väntan i alla fall. Jag har också en motion om att kalvar ska dia, vilket borde vara naturligt nu om även de ska infattas i § 4. Att kalvarna dessutom mår bättre gör ju inte saken sämre. I det sammanhanget, och även när det gäller mycket annat, är det intressant att höra att Centerpar- tiet tycker att det är bra med ett djurskydd men häv- dar att det ger högre kostnader. Jag vet inte hur många gånger man måste visa i Sverige att ett gott djurskydd möjligen ger högre kostnader initialt, men det ger bättre förtjänster. När djur är friska producerar de bättre, håller längre, lever längre och kostar i läng- den mindre. Ett gott djurskydd är lönsamt. Det är mycket svårt att avliva den myten, men man får väl försöka. Jag har också motioner om chinchilla och mink och om förbud mot vissa slakthönsraser. Jag tror att uppfödning av slaktkycklingar kommer att diskuteras mycket i framtiden, för den är förskräcklig. Där far djur illa. Vi måste också diskutera strutsfarmning mycket noggrant. Ska vi verkligen ha struts i Sverige? Det har inte bara visat sig svårt att hålla dem, det har också visat sig hemskt svårt att ha en human slakt av dem, om man kan säga så. Vi i Miljöpartiet är mycket angelägna om att till- synen ska ligga kvar på kommunerna. Den proposi- tion som kommer om djurskyddsmyndigheten kom- mer klart att ta ställning i den frågan, dvs. att tillsynen ska ligga kvar på kommunen. Vi tycker att det är det enda rimliga. Tanken när vi gjorde miljöbalken var, precis som anförs här, att det ska finnas en möjlighet att koppla ihop djurskyddslagen, gamla miljölagen och den lag som handlar gödselanläggningar som tidigare låg på länsstyrelsen, för att kunna ha en samlad tillsyn över lantbruket. Allt ska ligga under samma tillsynsmyndighet. Många kommuner jobbar så, vilket är mycket bra. Jag tar också upp en hel del andra frågor i mina motioner. Det gäller t.ex. modifierade burar. Tysk- land har fattat beslut om att inte acceptera det som felaktigt kallas trivselburar. En cell kan naturligtvis kallas för en trivselcell, men det är likt förbaskat en cell. En bur är en bur. Tyskland anser att modifierade burar inte fungerar, och därför har man sagt nej till sådana. Man räknar med att Belgien och Holland kommer att följa det exemplet. Sverige kommer att vara en nation som tyvärr gick in i en återvändsgränd. Man har från svensk sida försökt att få till stånd en förändring, så att äggen inte skulle behöva kallas burägg när märkning så småningom blir obligatoriskt. Men de äggen kommer att stämplas som burägg. Jag måste säga att jag beklagar de äggproducenter som gick i denna fälla, för det kan bara ses som en fälla. Tyvärr tror jag att de kommer att ha svårt att få av- sättning för sina ägg i framtiden. Framför allt kom- mer det inte att finnas någon exportmarknad. En stor tysk exportmarknad är intressant för svenska äggpro- ducenter. Jag tänkte säga någonting om det jag håller på med förutom riksdagsarbetet. Jag utreder nämligen långväga djurtransporter inom EU. Jag är förvånad över att regeringens företrädare inte har framhållit att det är det vi gör just nu. När jag började med utredningen, som ska vara färdig den 1 oktober, trodde jag att man visste ganska mycket om djurtransporterna i andra länder i EU, men det vet man inte. Ingen har ens sammanställt statistiken. Det finns ett enormt intresse i många länder för vad vi gör i utredningen. Vi har lovat att översätta den till i alla fall engelska, men det finns tryck på att vi ska översätta den till flera språk. Man vet ganska lite. Många länder har inte implementerat transportdi- rektivet. Det förs också en diskussion inom WTO om vi ska få tillämpa transportdirektiv på djur som kom- mer från Östeuropa, t.ex. Vad gäller för djur från länder som i dag inte är medlemmar i EU? Får man räkna den tid som djuren transporteras i t.ex. Rumä- nien eller Polen, innan de kommer in i EU-länder? Det finns många som har synpunkter på det. Sverige har ett bättre djurskydd, men vi är för den skull inte helt förskonade från hemska transporter. EU:s transportdirektiv gäller både slaktdjur och livd- jur. När det gäller slaktdjur har vi fått ett undantag. Vi har en bestämmelse i Sverige som säger att slaktdjur får transporteras i max åtta timmar. När det gäller livdjur är det EU:s tider som gäller, och reglerna tillåter hemskt långa transporter. Det sker en del långa livdjurstransporter i Sverige. Det som kanske är mest allvarligt är att det i dag finns en mängd hästhandlare i Sverige som bidrar till att hästar transporteras ända ned till Italien. Vi har förstått att transporten oftast går till så att man först säljer till hästhandlare i Danmark. Det finns doku- menterat på film hur transporterna går till. Det har gått ett danskt TV-program om det. Hästarna trans- porteras under flera dygn. Hästarna får varken mat eller foder under den tiden. Precis som vi kunnat se på bilder av hästar som kommer österifrån - från Baltikum och Polen - kollapsar hästar på vägen. Det är en fruktansvärd hantering. Jag vill påstå att många svenska hästar lämnar landet den vägen. Det går många svenska hästar till slakterier i Italien i dag. Tittar vi på statistiken kan vi se att det kan röra sig om så mycket som över 5 000 hästar om året. Jag är förfärad över att så många människor ned- låter sig till denna typ av djurhantering. De säljer på detta sätt för att de tjänar en krona extra. Jag är också förvånad över att människor som anser sig vara seriö- sa när det gäller hästar säger att de måste tjäna en krona extra och med öppna ögon säljer till hästhand- lare som de vet kommer att sälja hästen vidare till slakt och som kommer att utsätta hästen för en lång transport. Det är lätt att tro att vi är väldigt bra, men det är vi inte. Man måste hela tiden vara medveten om att det när det finns pengar att tjäna finns en hel del männi- skor som inte drar sig för sådant här, även om djur lider på grund av detta. När det gäller kamphundsförbudet förvånar det mig att Kristdemokraterna fortfarande kräver en dangerous dogs act, som finns i England men som man håller på att gå ifrån där på grund av att det inte fungerar. Det är intressant att se vad kommunerna säger i dag. För några år sedan var det mycket vanligt med kamphundar. Det är inte så vanligt längre. Många av dem som hade kamphundar tröttnade, för det är besvärliga hundar. I dag är problemet lika mycket hundar av stora blandraser. För närvarande är det inne att ha rottwei- lerkorsningar bland dessa människor. Det ska vara en hund som är större än en kamphund just nu. Detta visar att en dangerous dogs act, som utgår från en ras, inte fungerar. Man måste titta på vilka det är som har hundarna. Vilka hundar det gäller varierar. Det kan vara schäfer, rottweiler eller dobbermann. Det finns många kors- ningar och många andra stora och tunga raser. Ibland kan det vara amstaff- eller pitbullterrier, men många gånger är det andra blandraser. I dag kostar american staffordshire bullterrierval- par och pitbullterriervalpar pengar. Man tar mellan 7 000 och 8 000 för en valp. Många av de människor som kanske inte skulle ha hund skaffar hellre en blandrasvalp som de får betala 500 eller 1 000 kr för. Därför kommer det alltfler blandrashundar. Från Miljöpartiets sida känner vi en oerhörd glädje över att denna proposition läggs fram och över att vi nu närmar oss ett förslag om en djurskydds- myndighet. Det kommer att bli nästa diskussion. Då är inte jag med, för jag gör nu min sista riksdagsperi- od. Men det är glädjande att höra att det finns en samsyn. Jag är också glad för att man inte nöjer sig med ord i propositionen, utan att man visar att man vill något i handling.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 79 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Det är på en punkt jag tycker att det återstår en oklarhet. Det gäller § 4 i djurskyddslagen. Från de tre borgerliga partierna till höger om mig finns reservationer där man säger att man vill ha bort andra delen av paragrafen, nämligen den som handlar om tillämpningen. Man vill ha kvar första delen. Det skulle innebära att man menar att riksdagen ska lag- stifta på det sätt som anges, nämligen så att djur hålls på ett riktigt sätt. Dessutom vill man att vi ska ta ställning i varje enskilt fall. För mig är detta ologiskt. Uppfattar jag Gudrun Lindvall rätt när jag tror att det är Miljöpartiets uppfattning att man helt bör stry- ka § 4 om man tar bort den andra delen av paragrafen, som handlar om tillämpningen?

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 80 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att Harald Nordlund tar upp detta. Har man bara kvar första delen av § 4 blir den ett plakat, och möjligheten att göra någonting försvinner. Då kan man lika gärna ta bort den. Förutsättningen för att bestämmelsen ska fungera är att det finns en fortsättning på paragrafen om vill- kor för eller förbud mot viss djurhållning. Det är det som gör att paragrafen kan omsättas i verkligheten. Det är givet att detta inte kommer att innebära att vi helt plötsligt kommer att förbjuda stora verksam- heter. Egentligen hade regeringen möjlighet att fatta be- slut när det gäller hönsburar utan att gå till riksdagen, men man inser att man inte gör en så stor förändring utan att gå till riksdagen. Man hade inte behövt ta upp hönsfrågan i riksdagen, men det gör man självklart. Vi tittade t.o.m. på föreskrifter. Regeringen tog upp ett förslag till förändringar i föreskrifterna i riks- dagen, trots att man inte alls hade behövt det. Jag är övertygad om att man även i fortsättningen kommer att gå till riksdagen om det gäller stora för- ändringar. Gäller det mindre förändringar finns möj- ligheten att agera på ett enklare sätt. Jag tycker att det är mycket bra att det står att re- geringen eller efter regeringens bemyndigande Jord- bruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Även denna paragraf kommer kanske att förändras när vi får en djurskyddsmyndighet. Flera myndigheter kan få gå in. Jag delar uppfattningen att paragrafens andra del måste finnas med, för annars betyder bestämmelsen ingenting i verkligheten.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 81 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Detta måste rimligen gälla t.ex. minkhållning. Det finns för närvarande inga alternativ till nuvarande sätt att ta hand om minkar på. Friheten är för de djuren egentligen inget alternativ, eftersom de inte kan klara sig i frihet. De är inte naturliga i vår miljö, och därför är det inget alternativ. Det innebär att man bör diskutera och fatta beslut om alternativen till burhållning i Sveriges riksdag.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 82 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag förutsätter att regeringen kommer att hantera frågan om minkarna på samma sätt som man hanterade frågan om hönsen, dvs. att man inte kommer att fatta stora beslut över huvudet på riksda- gen. Man kommer att låta riksdagen vara med och diskutera frågan. Men det finns ett annat exempel som man nu börjar se. Det finns en del tidigare buräggsproducen- ter som stoppar in kaniner i sina gamla hönsburar. Hör och häpna - det finns folk som stoppar in kaniner i hönsburar! Ni anar inte vad folk kan göra med djur i Sverige. Skulle ni se många av dessa avarter skulle ni skämmas över att stå här och säga att vi har en bra djurskyddslag. Det finns så fruktansvärt mycket avarter i djur- hållningen i Sverige att man blir alldeles illamående. Det finns folk som har kaniner i hönsburar. Det finns inga föreskrifter för det, men man kan mycket väl tänka sig att regeringen med användning av § 4 direkt förbjuder den typen av djurhållning. Man gör detta för att föda upp kaniner som slakt- djur. Det är ett typexempel på en verksamhet som än så länge inte är av en större omfattning och där re- geringen definitivt själv borde kunna använda § 4, för det är alldeles uppenbart att kaniner inte mår bra av att sitta i så små burar. När det gäller en stor del av djurhållningen finns det skäl att låta regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fatta beslut när man anser att det helt strider mot § 4. Jag kan nämna ett annat exempel. Det finns häst- handlare som föder upp hästar på gammalt bröd. Det finns hästhandlare som föder upp hästar på kasserat Malacogodis och drank från spritfabriken. Det finns hästar som aldrig ser dagens ljus. Det är faktiskt ganska vanligt i Sverige att det här förekommer. Det finns hästar som knappt kan ta sig fram. Man håller dem för att man väntar på att priset ska bli det rätta för att sälja dem till slakt. Ni anar inte vilka djurhåll- ningar man ser när man börjar titta på bakgårdarna. Det finns många skäl att använda § 4 utan att behöva gå till riksdagen.

Christer Skoog (S)

Anf. 83 Christer Skoog (S)

Fru talman! I en motion som inlämnades under den allmänna motionstiden har Jan Björkman och undertecknad pekat på pälsdjursnäringens, minkupp- födningens, stora regionala och lokala betydelse. Framför allt i min hemkommun, Sölvesborg på Lis- terlandet, finns det goda förutsättningar för att bedri- va en seriös minkfarmning. Det finns en koppling mellan pälsdjursuppfödningen, minkfarmningen, till det lokala näringslivet i form av fisket, slakterier och broileruppfödning. Kretsloppet kan fungera genom att slakteriavfallet, som annars kanske skulle ha blivit ett problem, nu kan omvandlas till minkföda och till föda för pälsdjur. Det har i dessa trakter varit en tradition med farmning av pälsdjur ända sedan 30-talet, när den första minken farmades på Listerlandet av en August Sellberg, som förde in den. Minken är alltså, enligt mångas och min uppfattning, ett djur som är fram- farmat och inget vilt djur i den meningen. Det som har skett på detta område i form av ut- veckling för att göra den här verksamheten ännu bättre har skett på saklig och vetenskaplig grund. Det har varit grundat på den forskning som finns och som ska ligga till grund för förändringar. Det som är vik- tigt att framföra i de här sammanhangen, och som vi har framfört i vår motion, är att det ska finnas en långsiktighet. Långsiktigheten är viktig, inte minst för djuren men även för arbetstillfällena. Detta innebär också stora exportinkomster till vårt land. Det bör poängteras att över 90 % av det totala värdet av päls- djursuppfödningen, minkuppfödningen, handlar om export. Det ger oss möjlighet att använda pengarna till andra viktiga verksamheter i vårt land. Sveriges del av världsproduktionen av pälsdjur, mink, är ca 10 %. 90 % produceras alltså utanför landets gränser. Utskottet har behandlat vår motion och avstyrkt densamma. Jag tolkar i mitt anförande in vad utskot- tet har sagt, att man ska avvakta framför allt den utvärdering och den utredning som finns. Vi motionä- rer hälsar med tillfredsställelse att en särskild utredare har tillsatts för att belysa konsekvenserna av en av- veckling av pälsdjursnäringen, om nu olyckan skulle vara framme och det skulle komma ett förslag om en avveckling. Det handlar om vilka konsekvenser det får för verksamheten ute i de här bygderna där detta av tradition har funnits så länge. Vi accepterar det som utskottet har sagt och har inget annat förslag. Däremot ska jag nu med spänt intresse lyssna på den fortsatta debatten. Framför allt ska det bli intressant för mig att få höra vad kollegan från Listerlandet, Jeppe Johnsson, säger och hur han kommer att kommentera det förslag som ligger på riksdagens bord från en moderat ledamot om att av- veckla pälsdjursnäringen.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 84 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Det har förmodligen inte undgått nå- gon i miljö- och jordbruksutskottet att jag är en stor djurvän. Alltsedan jag kom in i riksdagen har jag skrivit ett stort antal motioner om djurskydd och om hur jag tycker att vi som människor ska behandla djur. I det här betänkandet behandlas åtta av mina mo- tioner, och jag måste säga att jag är imponerad över det systematiska sätt som utskottet har behandlat mina 19 yrkanden på. Jag vill tacka utskottet för det- ta, men jag är inte lika övertygad som utskottet är om att många av mina motionsyrkanden är tillgodosedda i och med de ändringar i djurskyddslagen som vi i dag fattar beslut om. Jag kommer noga att följa hur lagen tillämpas i verkligheten. Jag vill ta upp ett exempel från verkligheten där jag inte tror att lagen, som den är i dag, är tillräcklig utan att den fortfarande är otydlig. Det gäller när man omhändertar ett moderdjur som är dräktigt. Då vet vi att djurets avkomma inte omfattas av djurskyddsla- gen. Det kan t.ex. födas en kalv eller valpar, och då kan de här valparna och den här kalven lämnas tillba- ka till den som har misskött moderdjuret. Det tycker jag är väldigt konstigt. Utskottet skriver att man inte har ansett det nöd- vändigt att ändra i lagtexten. Så står det i propositio- nen också, men jag kan inte hitta någonting om varför man inte har ansett att det behövs en förändring eller ett förtydligande som gör att också ett djurs avkomma omfattas av ett omhändertagande. I november 1999 hade jag en interpellationsdebatt med jordbruksminister Margareta Winberg om just det här, och vi var väldigt överens. Hon sade så här: Vi verkar vara överens om hur vi skulle vilja att lagen tillämpades. Jag har tagit del av fall där den inte har tillämpats på detta sätt - det handlar alltså om fall då djurets avkomma har lämnats tillbaka. Sedan fortsatte hon med att säga: Det tyder på att lagen är oklar, eftersom den tolkas på ett annat sätt än vad i varje fall den nuvarande regeringens och bådas våra intentioner är. Sedan sade hon också att hon skulle göra någon- ting åt det. Hon sade: Vilka paragrafer som ska änd- ras är jag inte nu beredd att säga, men vi ska ändra på ett sådant sätt att det blir en annan tillämpning som är i överensstämmande med vad vi tycker. Hon sade också att den här propositionen skulle ha kommit år 2000. Den kom 2002. Min fråga är då till Ann-Kristine Johansson: Var- för behövs det inget tillägg och inget förtydligande när det gäller djurs avkomma och att den också ska omfattas av ett omhändertagande? Jag skulle vara väldigt tacksam om jag kunde få ett svar på denna fråga.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 85 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Det är ett mycket viktigt problem som Marietta de Pourbaix-Lundin tar upp och som vi hade uppe. Från Miljöpartiets sida tog vi upp den här pro- blematiken när vi förhandlade om den här propositio- nen. Det handlade om att titta på var någonstans för- ändringen skulle ske. Vi diskuterade mycket med de jurister som fanns på departementet om hur det skulle skrivas och hur det skulle vara och konstaterade att detta inte skulle stå i lagtext utan på förordningsnivå. Dessutom ansåg man från juridisk sida att det egentligen var en fel- tolkning av lagen i de fall som man hade haft som var väldigt märkliga - vi har också haft fall som har varit precis tvärtom. Man menar att det inte skulle stå i lagtexten. Vi diskuterade det väldigt mycket. Vi blev övertygade om att de hade rätt och vi försäkrade oss om att detta kommer att förändras på sådant sätt att misstolkning inte kan ske. I propositionen som kommer att handla om den nya djurskyddsmyndigheten ges den myndig- heten möjlighet att komma med föreskrifter för tillsy- nen. Där borde man också kunna ta in det. Jag känner till ett fall med en bekant till mig - jag har fött upp hundar - där man omhändertog en dräk- tig tik. Hon fick inte tillbaka valparna. Det har funnits några enskilda fall där det har tolkats och där jurister- na på departementet i dag anser att tolkningen varit felaktig. Vi var överens om att detta skulle skärpas på förordningsnivå.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 86 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Det finns flera exempel på att man inte har använt nuvarande lag på det sätt som Gudrun Lindvall antyder att man borde ha gjort. Det finns exempel både när det gäller hundvalpar och när det gäller föl som blivit tillbakalämnade till någon som misskött eller utfört djurplågeri mot moderdjuret. Jag vet inte om jag låter mig nöja med att det inte behö- ver göras någon ändring i djurskyddslagen. Jag tänker inte yrka någonting. Jag får naturligtvis avvakta och se hur det blir. Jag hoppas att Gudrun Lindvall har rätt, att sådana här fall inte kommer att upprepas. Det blir ett hån mot lagen om man först omhändertar moderdjuret och sedan lämnar tillbaka avkomman till den som har misskött djuren. Det blir ett hån mot lagen. Det kan inte ha varit avsikten, men så har den tillämpats. Jag kommer att följa detta väldigt noga och se om verkligheten kommer att visa att det blir som Gudrun Lindvall säger så man inte behöver göra en ändring. Men jag tycker inte att det framgår någonstans av betänkandet eller propositionen. Där står det bara att det inte ansetts nödvändigt. Det är synd att man inte har varit lite tydligare med att förklara hur man har tänkt att detta ska kunna förverkligas.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 87 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Vi hade faktiskt en text. Det förvånar mig att den inte finns med. Jag tror att det är en fadäs från departementets sida. Vi tog upp detta. Det skulle finnas en förklaring till varför vi ansåg att det inte skulle behövas en änd- ring i lagen. Jag delar uppfattningen att det inte får hanteras så. Det blir en fars om man tar hand om ett moderdjur och sedan lämnar tillbaka avkomman. Det är natur- ligtvis helt vansinnigt. Jag hoppas att Marietta trycker på i det här fallet så att det aldrig ska behöva ske mer i Sverige.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 88 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Som jag sade kommer jag att följa frågan noga, eftersom jag har fått mig tillskickat ett antal exempel på att lagen inte har följts rätt tidigare. Jag kommer att fortsätta att bevaka detta.

Ann-Kristine Johansson (S)

Anf. 89 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Gudrun Lindvall svarade bra i replik- skiftet. När vi diskuterade det här i utskott och de- partement sade man till mig också att lagen ska tolkas på det viset att om moderdjuret omhändertas ska inte avkomman lämnas tillbaka till den som djuret har tagits ifrån. Det skulle inte stå i en lagtext men i en förordning. Jag tycker det är bra att den här diskussionen kommer upp. Vi får följa frågan och se till att lagen inte misstolkas. Förhoppningsvis kan man genom den nya djurskyddsmyndigheten ta vidare tag i den här frågan.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 90 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Nu har jag fått svart på vitt av två le- damöter i miljö- och jordbruksutskottet att man nu inte ska tolka lagen som man tyvärr har gjort några gånger tidigare. Den ska tolkas på ett annat sätt. Jag för låta nöja mig med detta för tillfället. Jag ska också noga följa att lagen tillämpas på det korrekta sättet.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 91 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jag har till min uppgift i debatten i dag att klargöra Vänsterpartiets ställning i frågan om uppfödning av pälsdjur. Fru talman! Varje år dödas 1,2 miljoner minkar och ett okänt antal chinchillor i svenska pälsfarmar för sina pälsars skull. Pälsdjursfarmning tillhör en av de vidrigaste formerna av djurförtryck. Den är enligt Vänsterpartiets menande även totalt onödig, eftersom vi inte behöver produktionen. Alltfler länders regeringar tycks inse detta och fattar beslut som gör det omöjligt att farma pälsdjur. I Storbritannien har man fattat beslut om en päls- farmslag som förbjuder uppfödning av djur för att de ska bli päls. Vi i Vänsterpartiet, fru talman, vill se samma utveckling i Sverige. Till skillnad från Christer Skoog blev jag väldigt glad när jag hörde att Socialdemokraterna vid sin kongress beslutade helt i enlighet med det som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har drivit i riksdagen tidigare, nämligen att man ska förbjuda pälsdjurs- farmning. Fru talman! Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det finns någon anledning att vänta tills man har gjort en utredning. Vi tycker att det ska till ett förbud redan här och nu. Christer Skoog tog tidigare upp att man på Lis- terlandet bedriver en seriös minkfarmning. Vänster- partiets svar på frågan om seriositeten i att farma djur är att det faktiskt inte är en seriös hantering av djur över huvud taget. Jag har väldigt svårt att förstå ar- gument som att minken är framfarmad och därför inte behöver vara i frihet, att man genom att minkar är uppfödda i burhållning inte behöver ta ställning till om de ska vara fria. Jag har svårt att förstå den in- ställningen till livs levande djur. De produceras en- dast för att man ska använda deras päls. För ett antal år sedan, när jag var på Listerlandet på studiebesök, fick jag se hur de farmade minkarna blev omhändertagna. Jag fick även se hur man be- handlade minkarna efter att de blivit flådda. Man matade de nya minkarna med de nermalda kvarlevor- na av det flådda djuret. Jag tycker det är fruktansvärt, fru talman. Jag tänker inte förlänga debatten vidare, men jag tyckte att det var väldigt viktigt att klargöra Vänster- partiets ståndpunkt i frågan om minkfarmning. Jag vill precis som Maria Wetterstrand gjorde tidigare även yrka bifall till reservation nr 18.

Christer Skoog (S)

Anf. 92 Christer Skoog (S)

Fru talman! Jag påstod i mitt anförande att päls- djursfarmningen i Sverige bedrivs på ett seriöst sätt. Jag sade det utifrån den vetskap jag har om den lag- stiftning som finns och om den tillsyn som bedrivs för att se till att lagstiftningen efterföljs. Tasso Stafilidis säger att pälsdjursfarmningen inte bedrivs seriöst på Listerlandet. Det är ett påstående som är ganska djärvt och vågat. Vilka bevis har Tasso Stafilidis för att den inte bedrivs seriöst? Det skulle jag vara intresserad av att få höra. Framför allt tror jag att alla de som är berörda av pälsdjursnäringen på Listerlandet skulle vara intresse- rade av att få höra det. Jag vet att branschorganisatio- ner för pälsdjuren är väldigt noga med att följa och efterleva den lagstiftning som det har fattats beslut om i Sveriges riksdag. Näringen kommer att se till att de medlemmar som eventuellt inte följer lagen sköter sig. Det är en förutsättning för en seriös verksamhet.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 93 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jag har inte på något sätt ifrågasatt att pälsdjursfarmningen efterlever den lagstiftning vi har. Jag tar i mitt anförande upp att Vänsterpartiet över huvud taget är emot att man bedriver pälsfarmning. Utifrån det synsättet kan vi inte se pälsfarmning som någon seriös näring. Det handlar inte om att jag ifrågasätter att man i pälsdjurshållningen efterlever den svenska djur- skyddslagen. Vi vill ändra den svenska djurskyddsla- gen så att man får ett klart och tydligt förbud mot att hålla pälsdjur för produktion av pälsar.

Christer Skoog (S)

Anf. 94 Christer Skoog (S)

Fru talman! Jag tycker att det var bra att Tasso Stafilidis tog tillbaka det han sade om att det inte bedrevs på ett seriöst sätt. Det är bra att vi är överens om att den lagstiftning som gäller i dag efterlevs. Det tycker jag är en självklarhet. Sedan förstår jag att Tasso i sitt anförande menade att seriositet kan mätas i om man tycker som Väns- terpartiet eller inte. Då finns det kanske ett och annat ytterligare område där man inte kan vara seriös, men det är mer en politisk bedömning. Jag delar inte den uppfattningen.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 95 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet sätter ett värde i djurhållningen på det sättet att vi inte vill att djuren ska utnyttjas enbart på grund av sin päls. Vi tycker att det är bra med det förbud mot pälsdjurshållning och pälsproduktion som man faktiskt har i många länder. Vi tycker att vi ska införa en liknande lag här i Sveri- ge.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 96 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Det är en väldigt viktig fråga som Tasso Stafilidis tar upp. Det handlar inte bara om djurskyddslagen utan också om tolkningen av djur- skyddslagen. Man kan fundera på varför det befanns fullkomligt omöjligt att ha pälsrävar i bur därför att de inte kunde bete sig naturligt medan det fortfarande tycks vara acceptabelt att ha minkar i bur trots att de inte kan bete sig naturligt. Man kan också diskutera vad de här naturliga beteendena är. Det är dock all- deles givet att en mink har ett stort rörelsebehov, vilket är ganska typiskt för rovdjur. Det är en förut- sättning för att de ska kunna överleva. Jag delar alltså den uppfattning som Tasso här ger uttryck för. Menar vi allvar med 4 § går det inte att ha pälsdjur i bur. Jag har en fråga till Tasso Stafilidis. I dag kan vi se att man börjar hålla även andra djur på ett sätt som kan diskuteras. Chinchilla är ett exempel, och kanin i bur är ett annat. Delar Tasso Stafilidis vår uppfattning att den typen av djurhållning måste förbjudas ganska snabbt? Jag skulle också vilja höra Tasso Stafilidis uppfattning när det gäller struts.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 97 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Vad gäller chinchilla och kanin delar jag den uppfattning som Gudrun Lindvall gav uttryck för i sitt anförande i talarstolen och i sitt replikskifte. Frågan om struts är jag dessvärre inte insatt i. Jag har dock ingen anledning att betvivla de uppgifter som Gudrun Lindvall har fört fram i sina motioner. Jag har förtroende för Gudrun Lindvalls djurskydds- arbete. De synpunkter som har förts fram vad gäller strutsen tänker jag sätta mig in i, och jag kommer att klart och tydligt ta ställning när jag har gjort det.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 98 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag tycker att det känns bra. Det finns mycket djurhållning som man verkligen måste ifråga- sätta. Det går inte att undanta just struts. Jag tänkte fråga Tasso Stafilidis lite grann om vad som komma skall. Vi sitter nu och diskuterar en gemensam proposition om en djurskyddsmyndighet för att stärka skyddet för många djur, vilket kommer att innebära en revolution i Sverige. Vi har här i flera inlägg fått höra att Sverige inte aktivt driver djur- skyddet i EU. Jag måste säga att jag inte riktigt delar den uppfattningen. Jag tycker att den svenska reger- ingen faktiskt försöker, även om det naturligtvis är svårt att ändra på detta. Men det som känns lite oroande är att EU nu bör- jar diskutera en gemensam djurskyddslag för alla länder inom EU, vilket riskerar det svenska arbetet ganska rejält. Jag tänkte höra om Tasso Stafilidis har någon uppfattning om det här. Anser Vänsterpartiet att det är bra att vi stärker en del djurs skydd i EU genom att ha en gemensam djurskyddslag i EU, eller delar Tasso Stafilidis Miljöpartiets uppfattning att varje land på det här området måste kunna gå före?

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 99 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! När det gäller EU-frågorna har Vänsterpartiet väldigt tydligt talat om att vi vill ha minimiharmonisering. Det innebär att vi precis som Miljöpartiet vill ha en harmonisering av lagstiftning- en där länderna kan gå före när det t.ex. gäller att ha strängare och tydligare lagstiftning i fråga om djur- hållning. Djurfrågorna har engagerat mig väldigt mycket, precis som flera andra ledamöter i den här kammaren. Det är viktigt att i framtiden lyfta fram det här. Jag håller med Gudrun Lindvall om att det är en revolu- tion för Sverige att vi äntligen kommer att få en djur- skyddsmyndighet. Det kommer i första ledet att inne- bära en förbättring för djuren. Vi får, både som lag- stiftare och som invånare i Sverige, äntligen ge djuren det värde de alltid har haft rätt till och kan på ett tyd- ligt sätt lyfta upp djurvärdet dit där det ska befinna sig, nämligen på topp. Vi ska aldrig acceptera att djur kränks eller behandlas illa. Precis som många andra talare har tagit upp tidi- gare under den här debatten händer det faktiskt väl- digt mycket. Unga människor i Sverige, våra barn och barnbarn som kommer att ta över efter oss, har en mycket tydligare hållning till djurrättsfrågor. Det accepteras inte i dag att man använder djur på samma sätt som man har gjort under väldigt många år. Tidi- gare togs det upp att den första minken kom till Lis- terlandet på 30-talet. I dag tror jag aldrig att man hade accepterat det. I dag börjar unga människor också diskutera och ifrågasätta hela köttproduktionen. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 100 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Sällan har så många haft bestämda uppfattningar om hur minken mår och har det utan att själva ha satt sin fot i en minkfarm. Fru talman! Jag är född och uppvuxen på Lister- landet, det distrikt där det föds upp mest minkar i Sverige. Jag har bott där i hela mitt liv och bor där nu också. Min far hade mink, min svärfar hade mink och jag har själv jobbat i minkfarm. Jag anser mig alltså kunna tala utifrån ett perspektiv av att ha följt den här näringen genom åren. Jag hävdar att minken mår bra. Jag fick också lite stöd i mitt argument av Gudrun Lindvall när hon sade att gott djurskydd är lönsamt. Det är nämligen så att minken på Listerlandet är den kvalitetsmässigt bästa och den bäst betalda. Den ligger i världstopp. Det finns alltså en möjlighet att påstå att minken mår bra eftersom den producerar så fin päls. Sedan måste man, fru talman, skilja på farmade och vilda minkar, precis som vi skiljer andra djur som vi håller som husdjur eller som sällskapsdjur från vilda. Så måste man göra här också. Man kan inte som många djurrättsaktivister försöka sätta sig i min- kens ställe och känna att man sitter inlåst i en bur. Det handlar faktiskt inte om det. Genom att jag ofta besöker minkfarmar kan jag se att minkens beteende har förbättrats mycket sedan jag var liten grabb på 50-talet. De stereotyper om att minken far fram och tillbaka som man förut talade om förekommer i stort sett inte alls. Jag uppmanar er som tror något annat att faktiskt göra ett besök. Det talas mycket om det stora rörelsebehovet. Det finns forskning som visar att det inte alls är så stort utan att rörelsen ingår i minkens beteende i jakten på föda. En annan av de många missuppfattningar som har tagits upp här i kammaren handlar om minkens behov av vatten och minkens simhud mellan tårna. Jag uppmanar dem som fortfarande talar om detta att någon gång titta på en mink och se hur simhuden mellan tårna ser ut. Däremot finns det många, bl.a. agronomen vid Statens veterinärmedicinska anstalt Eva Aldén, som anser att minken inte alls är avsedd för rörelse i vat- ten. Jag bor själv mycket nära vatten och ser minken ute i vattnet. Minken går till vatten därför att den där och vid vattenbrynet kan få lättfångad föda. Fru talman! Christer Skoog tar upp vad jag skulle tycka och tänka om att en av mina kolleger här i kammaren, Marietta, har motionerat om att man bör förbjuda pälsdjur. Först vill jag säga att det faktiskt är så, Christer Skoog, att vi i vårt parti i alla fall har så högt i tak att vi tillåter enskilda ledamöter att ha an- norlunda åsikter. Sedan säger Christer Skoog: Om olyckan skulle vara framme så att regeringen kommer med ett för- bud. Nu hoppas jag på ett maktskifte i september så att vi i alla fall kan slippa en sådan regering. Om olyckan skulle vara framme - olyckan för Christer Skoog är alltså kongressbeslutet. Jag blir lite rörd av Christer Skoogs bekymmer. Jag känner Christer Skoog som en mycket god kock. Men han lyckas icke koka soppa på en spik. Det är precis vad han försöker göra här. Han borde känna mycket större oro för vad en partistyrelse har sagt, vad en s-kongress har sagt och vad en jordbruksmi- nister har sagt, att man ska förbjuda minken. Sedan börjar det i elfte timmen pratas om utred- ningar. Enligt traditionen i ert parti, Christer Skoog, har utredningar alltid förekommit före beslut. Jag uppfattar de nämnda utredningarna som ett sätt att avveckla på ett någorlunda snyggt sätt. Avveckla vill man!

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 101 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jeppe Johnsson talade om att Lister- landsminken tillhör den dyraste. Man får alltså mest pengar för den pälsen. Det tycker jag är ett väldigt tydligt exempel på det vidriga i den här farmningen. Hela farmningen går alltså ut på ett ekonomiskt vinstintresse. Man har ett ekonomiskt vinstintresse av att föda upp djur, hålla dem i bur, enbart på grund av att man vill åt deras päls för att sälja den och tjäna pengar. Det är det, Jeppe Johnsson, som vi från Vänsterpartiet tycker är ohållbart. Det är det som vi tycker är omoraliskt. Det är därför vi inte vill ha den här djurhållningen. Jag skulle vilja fråga Jeppe Johnsson om han skulle försvara minknäringen på samma sätt som han gör i dag om den t.ex. inte gav någon ekonomisk vinst, om Listerlandspälsen i stället tillhörde den billigaste och inte gav så stor ekonomisk vinst.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 102 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Eftersom jag är anhängare av mark- nadsekonomi anser jag att om pälsdjursnäringen inte kan försörja sig på sina egna meriter utan bara kan överleva med hjälp av bidrag ska den försvinna. Och det gör den. Tasso Stafilidis säger också att de har bra päls. Det betyder då att vi cyniskt utnyttjar djuren. Jag hävdar tvärtom att den goda pälsen är ett resultat av den goda omvårdnaden och den fina skötseln. Jag skulle vilja rikta en fråga till Tasso Stafilidis: Anser Tasso Stafilidis att vi också ska förbjuda män- niskor i Sverige att bära päls? Det ligger ju i konse- kvensen av Tassos resonemang.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 103 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! God omvårdnad, ja, vi har tydligen delade meningar om vad god omvårdnad är. På vilket sätt vårdar man ett djur när man föder upp det och sedan dödar det? Där tar ju omvårdnaden slut helt plötsligt. Det är klart att djuret består genom att en person sedan bär den päls som har tillhört det här döda djuret. För mig är det inte god omvårdnad i den bemärkelsen. Det är icke moraliskt försvarbart att ha pälsfarmning. Vad gäller att bära päls vill jag säga att jag absolut inte tycker att Sverige ska stifta en lag som förbjuder människor att gå klädda som de vill. Det tycker jag handlar om en helt annan fråga än den vi diskuterar. Att bära päls är inte samma sak som att föda upp minkar. Personligen kan jag ha uppfattningen att man inte ska bära päls. Jag tycker att alla ska bojkotta päls, att folk inte ska köpa päls. Men det är min personliga övertygelse. Jag vet också att väldigt många av de unga människor som jag talar med helt och hållet håller med mig. Men det är inte samma sak som att t.ex. här i riksdagen fatta beslut om att vi skulle för- bjuda människor att gå klädda som de skulle vilja. Jag tycker ändå att det är intressant när Jeppe Johnsson tar upp god omvårdnad. Är det verkligen god omvårdnad, Jeppe Johnsson, att vårda någonting och sedan ta livet av det? Är det god omvårdnad? God omvårdnad måste ju handla om att man re- spekterar djuret så länge djuret lever. Men djuret får inte bestämma självt hur länge det ska leva utan det blir slaktat efter en viss tid, när pälsen är som bäst.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 104 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Ja, det är god omvårdnad. Tydligen vill Tasso Stafilidis också förbjuda uppfödning av djur för föda, därför att det är samma sak. Man ser till att de har det bra så länge de lever, och sedan slaktar man dem och äter upp dem. När det gäller förbud mot att bära päls tycker jag att Tasso också, precis som statsrådet Thalén i svaret på en muntlig fråga till mig, har gett hyckleriet ett ansikte. Man får gärna bära päls i Sverige bara den är producerad någon annanstans. Våra uppfattningar skiljer sig åt. Jag tycker att det är bra att kammaren och mina kamrater hemma på Listerlandet får klart för sig våra olika ställningsta- ganden. Det var klart och tydligt från Tasso. Det uppskattar jag. Hoppas att han uppskattar min upp- riktighet också.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 105 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Från Miljöpartiets synvinkel är det inte lika fult att tjäna pengar. Det är alldeles uppen- bart att den dagen ingen efterfrågar päls försvinner pälsdjursfarmerna. Det är klart att det är på grund av efterfrågan de finns. Det jag vänder mig emot är att man liksom anty- der att de som är emot pälsdjursfarmer inte har varit och tittat på en pälsdjursfarm. Man kan faktiskt titta på detta och komma till olika slutsatser. Det är fullt möjligt. Jag har naturligtvis varit på pälsdjursfarmer. Hela miljö- och jordbruksutskottet gjorde ett sådant besök ett år. Det intressanta var att vi som var intresserade av djur, fast vi var emot pälsdjursfarmer, sprang och tittade i varenda bur, medan de som inte var så intres- serade stod en bit ifrån och höll för näsan. De tyckte att det luktade illa. Jag kan förstå att man t.o.m. kan tycka att det luktar lite gott. Men det är intressant att titta på de här djuren. Det är utan tvekan så att samma resonemang som gäller höns gäller mink. Lever man sitt liv i ett litet trångt utrymme som en bur är finns det vissa beteenden man inte kan få utlopp för. Det kan vi väl vara överens om. Jeppe Johnsson anser att det är acceptabelt och jag anser inte det. Där borde vi också kunna respekte- ra varandras uppfattning. För Miljöpartiets del handlar det här inte om att man slaktar dem. I alla fall jag anser att det är full- komligt acceptabelt att äta både grisar och andra djur om de hålls på ett vettigt sätt. Det vi diskuterar är på vilket sätt det är vettigt att hålla mink. Därför skulle jag vilja fråga Jeppe Johnsson: Anser Jeppe Johnsson att det skulle vara möjligt att hålla minkar för farm- ning på ett sätt som gjorde att vi kom ifrån de små burarna?

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 106 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Först vill jag uttrycka min glädje över att Gudrun Lindvall nu har besökt en minkfarm. Vid tidigare debatter som bl.a. jag och Gudrun har fört här i kammaren har hon sagt att hon inte har gjort det. Detta uppskattar jag verkligen. Sedan förstår jag också att man kan komma till skilda uppfattningar när man kommer till en mink- farm. Jag är inte motståndare till att man gör förbätt- ringar för minken. Jag är inte motståndare till att man gör förbättringar för några djur. Jag är själv, som sagt var, uppfödd med mink men även med ett litet, litet jordbruk. Jag har fått i mig med modersmjölken hur viktigt det är att man behandlar djur rätt och bra. Däremot kan man kanske inte uppfylla alla de möjliga och omöjliga behov som man kanske kan komma på. Det kan man inte ens göra om man låter höns gå fria, hästar komma ut i dagsljus eller rättar till allt elände som finns. Man måste skilja mellan djur som är vilda och djur som är farmade. Vetenska- pen anser att en mink är domesticerad, alltså tillvand till fångenskap, på 10-15 generationer. I Sverige har vi minst 60 generationer. Totalt har vi ungefär 150 generationer farmade minkar.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 107 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Nu måste jag vända mig emot Jeppe Johnssons resonemang. Domesticerade, dvs. tama, blir djur om man avlar på just de egenskaperna. Men när det gäller mink har man bara avlat på en enda egenskap, nämligen bättre päls. Man har aldrig avlat på egenskapen mer tam, eller hur? Det här innebär att minkarna i dag har fler färger än de har i naturen. De har tätare päls och sätter päls fortare, därför att man enbart har avlat på den egen- skapen. Man har aldrig avlat på något annat, vilket innebär att de flesta minskar i dag om man släpper ut dem har kvar alla sina andra beteenden, eftersom man aldrig har drivit något avelsarbete på det, och klarar sig utmärkt i naturen. Det är därför vi har problem med mink i den svenska naturen. Farmade exemplar har kommit loss, och eftersom de har hela det vilda beteendemönstret kvar klarar de sig faktiskt utmärkt. Det gäller fortfarande. Domesticeringen måste avlas fram på egenskaper, vilket aldrig gjorts förutom för färgningen. Miljöpartiet delar uppfattningen att det blir svårt att ha minkar på ett annat sätt än i burar. Jag delar den uppfattning som Jeppe Johnsson har. Det är svårt att tänka sig minkhållning på ett annat sätt. Från Miljö- partiets sida är därför slutsatsen att vi inte ska ha hållning av mink. Hållning av rävar har försvunnit därför att man ställde större krav på deras hållning. Men vi kan heller inte ha minkar kvar i burarna. Där- för anser vi från Miljöpartiet att den typen av djur- hållning bör förbjudas.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 108 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Det är inget märkligt att vi skiljer oss i den frågan. Jag anser att vi kan ha minkhållning och att vi ska ha det. Det vore oerhört dumt om vi i Sveri- ge lade ned vår minhållning. Minken är ett led i den naturliga kedjan. Ingvar Eriksson har här innan tagit upp att mycket av det avfall som minken omvandlar till högkvalitativ päls, som till nästan 100 % går på export, hade fått destrue- ras. När det gäller avlingen och domesticeringen häv- dar Gudrun Lindvall här att man bara har avlat på en färg i en päls. Det har naturligtvis varit det viktigaste. Men precis som Gudrun Lindvall sade innan blir det fin päls om ett djur mår bra. Alltså har man också avlat på att djuret ska må bra. Jag kan av egen erfarenhet och egna besök i mink- farm årligen under hela mitt liv konstatera att minken har mått allt bättre.

Christer Skoog (S)

Anf. 109 Christer Skoog (S)

Fru talman! Det är nästan så att man blir till tårar rörd av Jeppe Johnssons energi och intresse att tolka den socialdemokratiska partikongressens beslut. Jag hade hoppats att detta intresse och den energin också skulle röra andra områden som arbetsrätt. Det är kanske inte lika intressant för Jeppe Johnsson att lyfta fram. Men det var inte min poäng. Min poäng var att det såvitt jag har kunnat kon- statera inte finns något förslag från en socialdemokrat i den här kammaren om att avveckla pälsdjursnäring- en. Däremot finns det ett förslag från en moderat ledamot. Jag kan förstå att Jeppe Johnsson tycker att det är mycket besvärande. Sedan visste jag innan att varje ledamot har rätt att skriva en motion, och det har jag respekt för. Men moderaterna, som talar om att de står upp för det fria näringslivet, har inte en helhetssyn på detta. Det finns sprickor även i den fasaden.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 110 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Om Christer blir rörd till tårar blir jag nästan rörd till gråt. Vi i vårt parti, Christer, tillåter folk att ha en egen åsikt. Jag vet inte hur det är i ert parti. Visserligen har Christer Skoog och Jan Björk- man skrivit en motion i ärendet. Men jag kan bara konstatera vad som står i utskottsmajoritetens text. Den jordbruksminister som Christer Skoog står bakom säger så här i ett frågesvar den 14 januari 2002. Där framgår följande. Nej, det var fel. Det var i ett frågesvar den 6 december som jordbruksministern uttalade sin avsikt att arbeta för en successiv avveck- ling av pälsdjursuppfödningen i Sverige. Det säger jordbruksministern. Fru talman! Så länge Socialdemokraternas högsta beslutande organ, kongressen, har beslutat att succes- sivt avveckla pälsdjursnäringen lugnar det inte mig att man tillsätter utredningar för att göra det på ett skonsamt sätt. För mig handlar det inte om en skonsam avveck- ling. För mig handlar det om satsning och utveckling av en näring som vi behöver i stora delar av Sveriges glesbygder, inte minst hemma i västra Blekinge.

Christer Skoog (S)

Anf. 111 Christer Skoog (S)

Fru talman! Jag är glad över att Jeppe Johnsson visar den socialdemokratiska kongressen ett så stort intresse som han gör. Det är en väldigt betydelsefull och viktig kongress. Trots det är det enligt författ- ningen i vårt land här i riksdagen vi fattar beslut. Det vet Jeppe Johnsson. Mig veterligt finns det inget förslag i riksdagen från socialdemokraterna att avveckla pälsdjursnäring- en. Men det finns ett förslag från en moderat. Jag förstår att det är besvärande för Jeppe Johnsson. Nu vet jag att Jeppe tycker annorlunda, och det har jag respekt för. Jag har respekt för alla som tycker annorlunda. Jag har stor respekt för det jordbruksministern för fram. Men jordbruksministern har ingen rösträtt i Sveriges riksdag. Det har vi ledamöter. Det finns inget förslag att ta ställning till här i riksdagen från s men det finns från m.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 112 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Nej, jag vet att det inte har kommit något förslag till riksdagen. Det beklagade också jordbruksministern i en sändning i Radio Blekinge att hon inte hann. Jag, Ingvar Eriksson och hela min grupp, frånsett möjligtvis Marietta, kommer att jobba stenhårt - och det kommer även Marietta att göra - för att det blir en annan regering efter september. Då hoppas jag att vi slipper sådana här förbud. Om en av 82 råkar ha en annan uppfattning är det ingenting jag är bekymrad för. Jag är snarare glad för att vara med i ett parti där man tillåter folk att ha andra uppfattningar. Jag respekterar Tassos uppfatt- ning, Gudruns uppfattning och också Mariettas, och t.o.m. Christers.

Willy SÃ¶derdahl (V)

Anf. 113 Willy SÃ¶derdahl (V)

Fru talman! Jag har väckt en egen motion angåen- de pälsdjursnäringen. Hemställanspunkten kräver klara regler för pälsdjursnäringen och en konsekvens- analys av ändrade förutsättningar för näringen. Sedan motionen väcktes har motionens krav tillgodosetts. En utredning har gjorts, och en del pågår fortfarande. Jag behöver därför inte yrka bifall till min motion. I betänkandet förutsätts en avveckling av päls- djursnäringen av etiska skäl och inte av djurskydds- skäl. Jag respekterar och har förståelse för denna ståndpunkt, men jag delar den inte och kan inte rösta för förslaget i betänkandet på denna punkt. Jag tycker att det är en sämre metod och helt omöjligt för näringarna om vi av etiska skäl förbjuder djurhållning och pälsproduktion i år. Är det burfåglar, strutsfarmning, slaktkyckling, kassodling av lax eller kaniner eller marsvin som husdjur som vi av etiska skäl ska förbjuda kommande år? Jag ser hellre att vi har en stark djurskyddslag som gäller generellt för alla djur oavsett avsikten med djurhållning. Det menar jag är en mer logisk hållning. Min motion är tillgodosedd, men betänkandets text ger inte uttryck för en djurskyddslag lika för alla. Jag måste därför avstå i den kommande omröstningen.

Johnny Gylling (Kd)

Anf. 114 Johnny Gylling (Kd)

Fru talman! Också jag kommer att koncentrera mitt anförande till pälsdjursnäringen. Jag har till- sammans med Jeppe Johnsson inlämnat motion 246 som här i betänkandet lämnas utan åtgärd med hän- visning till den utredning som pågår om pälsdjurs- näringens framtid. Vårt krav att ge företagarna långsiktighet är vik- tigt att framhålla. Jag tycker att det är en skamlig behandling av hederliga näringsidkare att uttala ett förbud mot en näring som pågått i över 70 år i Sveri- ge och som följt gällande lagstiftning och regler. Dessutom är uttalanden från regeringens sida väl- digt tvetydiga. Ibland ska man förbjuda. Ibland ska man förbjuda, men inte nu utan senare. Ibland heter det så fort som möjligt. Hur kan man driva företag under sådana förhållanden? Om en minkfarmare vill förbättra miljön för sina djur och går till en bank för att låna låt oss säga 1 miljon kronor, vad tror Socialdemokraterna att ban- ken säger då? Inte vill väl den låna ut pengar till ett företag som snart ska förbjudas? Fru talman! Det har här sagts att det inte finns nå- got förslag i detta betänkande från regeringspartiets sida att förbjuda pälsnäringen. Men enligt min me- ning finns det smygvägen ett förslag att göra detta. Det gäller den ändring i djurskyddslagens fjärde paragraf där man vill föreslå att man ska slippa kom- ma tillbaka till riksdagen med frågor som rör närings- förbud. Regeringen ska alltså själv kunna fatta beslut om att förbjuda en viss näring, t.ex. minknäringen. T.o.m. Jordbruksverket ska kunna fatta ett sådant beslut! Då blir det ju bekvämt för ett regeringsparti; då slipper man ta diskussionen här i riksdagen eller någon annanstans, för då har någon annan bestämt om en avveckling. Det tycker jag är att införa ett förbud smygvägen. Underförstått kan man se att det är minknäringen och pälsdjursnäringen som man riktar in sig på. Därför stöder jag definitivt Kristde- mokraternas reservation nr 3, som Caroline Hagström redan tidigare har argumenterat för. Fru talman! Vilka skäl har regeringen och stöd- partierna angett för att förbjuda pälsdjursnäringen? Om det ändå vore så att det verkligen var djurens väl som man var ute efter och om det är så att det är djur- plågeri att föda upp minkar i bur så skulle jag också ställa mig på den sidan och kräva ett förbud. Men så länge vi inte kan säga att det är djurplågeri - vare sig enligt lagstiftningen eller några andra regler - så tycker jag att företagen ska få jobba vidare med sin verksamhet. Ett exempel på hur dåligt underbyggt detta är är att den person som mest har drivit den här frågan politiskt, nämligen TV-kändisen Robinson-Janne, har fått igenom förbudet på Socialdemokraternas kon- gress utan att själv ha besökt en minkfarm. Det gjorde han för första gången den 8 maj i Blekinge. Man bygger alltså sitt beslut på tyckande om att det är oetiskt att bära päls. Fru talman! Det finns tyvärr inget annat ord för detta än populism.

Beslut

Beslut: 2002-05-22

46 förslagspunkter, 30 acklamationer, 4 voteringar

Protokoll med beslut

2002-05-23

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2001/02:257

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Översyn m.m. av djurskyddslagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ267, 2001/02:MJ338 yrkande 15, 2001/02:MJ418 yrkande 5 och 2001/02:MJ518 yrkande 12.

2. Djurskyddslagens tillämpningsområde m.m.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ34 yrkandena 1 3 och 8 samt 2001/02:MJ35 yrkande 2 och 2001/02:MJ418 yrkandena 4 och 18 delvis.

Reservation 1 (kd)

3. Förbud mot viss djurhållning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 4 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:93 punkt 1 i denna del samt avslår motionerna 2001/02:MJ35 yrkande 1 och 2001/02:MJ36 yrkande 3.

Reservation 2 (m)
Reservation 3 (c, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (m)
s	113	0	0	18
m	0	63	0	18
c	3	9	5	1
fp	10	1	1	4
kd	0	36	1	5
v	36	0	0	7
mp	14	0	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	177	109	7	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Hästars möjlighet till daglig utevistelse

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ474 yrkande 1.

5. Kors och kalvars naturliga beteenden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ270.

6. Avveckling av strutsfarmningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ282.

7. Import av giftiga ormar m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ201 och 2001/02:MJ427.

8. Eldressyr på hund

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ231.

9. Djurskyddsarbetet i EU

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ314 yrkande 3 och 2001/02: MJ338 yrkande 16.

Reservation 4 (c, fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (c, fp)
s	114	0	0	17
m	63	0	0	18
c	0	17	0	1
fp	0	0	0	0
kd	38	0	0	4
v	36	0	0	7
mp	14	0	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	266	29	0	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Handel med hästar i EU

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ344 och 2001/02:MJ474 yrkande 3.

11. Alternativmedicinsk behandling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ37 yrkande 6 delvis.

12. Möjlighet för djurhållare att ge injektioner till djur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ35 yrkande 3, 2001/02:MJ36 yrkande 4 och 2001/02:MJ37 yrkandena 5 och 6 delvis.

13. Förslaget om ändring av 16 § djurskyddslagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen medger att behandlingen av proposition 2001/02:93 i denna del samt motionerna 2001/02:MJ34 yrkande 7, 2001/02:MJ35 yrkande 4 och 2001/02:MJ474 yrkande 2 skjuts upp till riksmötet 2002/03.

14. Egenkontroll vid djurhållning m.m.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ37 yrkandena 3 och 4.

Reservation 5 (m, c)

15. Förbud mot upplåtelse i vissa fall av utrymmen där djur hålls

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ34 yrkande 10.

16. Omhändertagande av djur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 31 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:93 punkt 1 i denna del samt avslår motion 2001/02:MJ34 yrkande 5.

17. Kompetenskrav vid omhändertagande av djur

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ36 yrkande 5.

Reservation 6 (m)

18. God man för djurägare

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ36 yrkande 2 och 2001/02: MJ241.

Reservation 7 (m, c, kd)

19. Påföljd vid vägran av inspektion m.m.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ34 yrkandena 4 och 11 och 2001/02:MJ35 yrkande 6.

Reservation 8 (kd)

20. Användande av djur i pornografiska sammanhang

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ34 yrkande 9.

21. Övriga ändringar i djurskyddslagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534), i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:93 punkt 1 i återstående delar.

22. Ändring i epizootilagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:93 punkt 2 samt avslår motion 2001/02:MJ35 yrkande 5.

23. Ändring i lagen om behörighet att utöva veterinäryrket

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:93 punkt 3.

24. Djurskyddstillsynens organisation

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi37 yrkande 11, 2001/02:MJ35 yrkande 7, 2001/02:MJ36 yrkande 1, 2001/02:MJ37 yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ218 yrkande 1, 2001/02:MJ338 yrkande 20, 2001/02:MJ352 yrkande 1, 2001/02:MJ461, 2001/02:MJ519 yrkande 5 och 2001/02: MJ526 yrkande 6.

Reservation 9 (m, c)
Reservation 10 (fp)

25. Lokalisering av djurskyddsmyndigheten

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ242, 2001/02:MJ297, 2001/02: MJ409 och 2001/02:N11.

Reservation 11 (fp)

26. Djurskyddet i slakterierna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ34 yrkande 6, 2001/02:MJ266, 2001/02:MJ301 yrkande 4 och 2001/02:MJ410.

27. Koscher- och halaleslakt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ305.

28. Transporter av slaktdjur

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ218 yrkande 3, 2001/02:MJ352 yrkande 2, 2001/02:MJ369, 2001/02:MJ376 yrkande 1, 2001/02:MJ418 yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ474 yrkande 4, 2001/02:MJ479 och 2001/02:MJ526 yrkandena 4 och 5.

Reservation 12 (c, fp)

29. Djurtransporter inom EU

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ314 yrkande 2, 2001/02:MJ338 yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ515 yrkande 2, 2001/02:MJ526 yrkande 3 och 2001/02:MJ527 yrkande 2.

Reservation 13 (m, c, fp, kd)
Reservation 14 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (v, mp)
s	114	0	0	17
m	0	0	63	18
c	0	0	17	1
fp	0	0	12	4
kd	0	2	36	4
v	0	36	0	7
mp	0	14	0	2
-	0	1	0	1
Totalt	114	53	128	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Transport av kalvar m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ263.

31. Båspallsmått

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår 2001/02:MJ520 yrkande 13.

32. Elektriska påfösare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ376 yrkande 2.

33. Burhållning av höns

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ405, 2001/02:MJ412 och 2001/02:MJ514.

Reservation 15 (v, mp)

34. Kvicksilver i djurmedicin

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ354.

35. Översyn av bestämmelserna för uppfödning av slaktkyckling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ230.

36. Slakthönsraser med defekter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ278 och 2001/02:MJ418 yrkande 8.

37. Ektoparasiter hos fjäderfän

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ249.

Reservation 16 (m)

38. Kastrering av smågrisar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ216 och 2001/02:MJ400.

39. Skydd mot PRRS

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ511 yrkande 1.

40. Tvångsmatning av djur

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ264.

Reservation 17 (m)

41. Uppfödning av pälsdjur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ246, 2001/02:MJ250, 2001/02:MJ265, 2001/02:MJ275, 2001/02:MJ403, 2001/02:MJ418 yrkande 17, 2001/02:MJ448 och 2001/02:MJ485.

Reservation 18 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 18 (v, mp)
s	114	0	0	17
m	2	0	61	18
c	17	0	0	1
fp	12	0	0	4
kd	1	0	37	4
v	3	31	1	8
mp	0	14	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	150	45	99	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

42. Uppfödning av chinchilla

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ274.

43. Djur inom nöjesbranschen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ406, 2001/02:MJ418 yrkande 18 delvis och 2001/02:MJ486.

44. Märkning och registrering av hundar m.m.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ261, 2001/02:MJ298, 2001/02:MJ312, 2001/02:MJ360 och 2001/02:MJ481.

Reservation 19 (kd)

45. Djuretikrevision

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ402.

46. FN-konferens och FN-deklaration om djurens rättigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ418 yrkande 1.

Var är ärendet nu?

Beslut

Djurskyddslagen ska gälla alla djur (MJU20)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Djurskyddslagen ska gälla alla djur (MJU20)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Översyn m.m. av djurskyddslagen

2. Djurskyddslagens tillämpningsområde m.m.

3. Förbud mot viss djurhållning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Hästars möjlighet till daglig utevistelse

5. Kors och kalvars naturliga beteenden

6. Avveckling av strutsfarmningen

7. Import av giftiga ormar m.m.

8. Eldressyr på hund

9. Djurskyddsarbetet i EU

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Handel med hästar i EU

11. Alternativmedicinsk behandling

12. Möjlighet för djurhållare att ge injektioner till djur

13. Förslaget om ändring av 16 § djurskyddslagen

14. Egenkontroll vid djurhållning m.m.

15. Förbud mot upplåtelse i vissa fall av utrymmen där djur hålls

16. Omhändertagande av djur

17. Kompetenskrav vid omhändertagande av djur

18. God man för djurägare

19. Påföljd vid vägran av inspektion m.m.

20. Användande av djur i pornografiska sammanhang

21. Övriga ändringar i djurskyddslagen

22. Ändring i epizootilagen

23. Ändring i lagen om behörighet att utöva veterinäryrket

24. Djurskyddstillsynens organisation

25. Lokalisering av djurskyddsmyndigheten

26. Djurskyddet i slakterierna

27. Koscher- och halaleslakt

28. Transporter av slaktdjur

29. Djurtransporter inom EU

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Transport av kalvar m.m.

31. Båspallsmått

32. Elektriska påfösare

33. Burhållning av höns

34. Kvicksilver i djurmedicin

35. Översyn av bestämmelserna för uppfödning av slaktkyckling

36. Slakthönsraser med defekter

37. Ektoparasiter hos fjäderfän

38. Kastrering av smågrisar

39. Skydd mot PRRS

40. Tvångsmatning av djur

41. Uppfödning av pälsdjur

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

42. Uppfödning av chinchilla

43. Djur inom nöjesbranschen

44. Märkning och registrering av hundar m.m.

45. Djuretikrevision

46. FN-konferens och FN-deklaration om djurens rättigheter