Anf. 33 Fredrik Schulte (M)
Fru talman! Det förslag vi nu ska debattera handlar om kupongskatten. Det är inte som man kanske skulle kunna tro skatt på rabattkuponger, utan det är skatt på utdelning från aktiebolag när en person inte bor eller ett företag inte finns i Sverige.
Det är en skatt som betalas direkt oavsett om man sedan faktiskt vid årets slut ska betala skatten. För oss som bor i Sverige fungerar det på ett annat sätt. Då väntar man till årets slut och summerar plus och minus och ser om man ska betala kapitalvinstskatter. Om man till exempel får utdelning från ett företag och tjänar pengar på det men har underskott i ett annat på ett lika stort belopp kommer de att kvitta ut varandra, och så behöver man inte betala någon skatt. Men med kupongskatten dras skatt direkt, alltså källskatt, på alla utdelningar.
Detta gör att om en person som bor utomlands eller ett företag som kommer från ett annat land får utdelningar från Sverige kommer de oavsett allt annat att automatiskt beskattas för utdelningen. När året är slut och det visar sig att detta inte var en korrekt beskattning och att man ska få pengarna tillbaka tar det lång tid innan personen eller företaget får tillbaka pengarna.
Det förslag som regeringen har lagt fram handlar om att man ska kunna få anstånd, alltså att man ska kunna ansöka om att slippa betala skatten till dess att man har summerat plus och minus efter årets slut.
Det här är i grund och botten ett bra förslag, åtminstone andemeningen i det. Detta att man automatiskt betalar källskatt på kupongskatten gör att det blir mindre attraktivt för utländska företag och utländska investerare att investera i Sverige, att investera i svenska företag och att satsa på svenska entreprenörer och svenska företags idéer så att vi får fler jobb, fler företag och större välstånd hit till Sverige.
I grund och botten är alltså andemeningen i förslaget mycket bra och positiv, och vi yrkar bifall till förslaget i propositionen.
Men som med så mycket annat med den här regeringen har förslaget ändå gjorts slarvigt och dåligt. Man hade på flera punkter kunnat göra lagstiftningen mycket bättre. Vi från Moderaternas sida har därför ett tilläggsförslag om att regeringen ska komma tillbaka med att göra de förbättringar som jag nu kommer att nämna.
För det första handlar det om att förslaget om anstånd också borde omfatta fysiska personer. Det är inte bara utländska företag som kan få utdelning från svenska bolag, utan även privatpersoner kan få det. Även privatpersoner som kommer från andra länder kan vilja investera i Sverige, och det är någonting som borde uppmuntras. Att regeringen gör en uppdelning mellan företag och privatpersoner på det här sättet är olyckligt, och man kan fråga sig hur det kommer sig. Det är ingenting som regeringen diskuterar i propositionen, utan det verkar som att det helt enkelt är ett utfall av slarv och dålig beredning.
För det andra har vi synpunkter på att man måste se till att säkerställa att den som får detta anstånd inte drabbas av valutaeffekter. Det kan till exempel vara så att valutakursen mellan kronan och euron fluktuerar på ett sätt som kan innebära problem. I merparten av fallen i förslaget kommer det inte att vara ett problem, men regeringen har missat att täcka in kapitalvinstregler. Det innebär att det kan bli problem för en rad stora koncerner, och det är ju framför allt stora utländska koncerner som investerar i Sverige som vi vill uppmuntra att satsa sina pengar här i Sverige och inte i någon annan del av världen. Så kan vi få ett ökat välstånd här.
Jag tror inte att detta har varit regeringens avsikt, utan återigen är det sannolikt ett utfall av slarv och dålig beredning för att regeringen som på så många punkter inte klarar av att hålla den kvalitet och den standard på lagstiftningen som man borde kunna förvänta sig av Sveriges regering.
För det tredje har vi synpunkter på att detta är ett binärt anstånd. Antingen får man anstånd med hela beloppet på en utdelning eller så får man det inte alls. Det kan ju vara så att man till exempel kan behöva kvitta halva beloppet av en utdelning. Det är märkligt att regeringen inte har gett möjligheten att välja mellan det fulla beloppet eller ett mindre belopp på utdelningen. Återigen är detta ingenting som regeringen diskuterar eller tar upp trots att remissinstanser, till exempel Svenskt Näringsliv, har påpekat detta.
För det fjärde, och framför allt, handlar det om tidsramen. Fyra månader efter det att räkenskapsåret är fastställt är en alldeles för kort och snävt satt tidsram för företag att ansöka om anståndet. Det är problematiskt för stora koncerner att räkna på. Det är helt enkelt svårt att hinna med att göra detta på fyra månader. Vi skulle därför vilja se att man förlänger anståndstiden.
Sammantaget är detta i grund och botten ett bra förslag, åtminstone i andemeningen. Men regeringen har slarvat, och man borde ha kunnat få till stånd en väsentligt bättre lagstiftning.
Därför vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation så att vi kan komma till rätta med det slarv som regeringen har ställt till med.