Apoteks- och läkemedelsfrågor

Anf. 21 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Apoteks- och läkemedelsfrågor

Fru talman! När man blir sjuk och behöver vård är läkemedel, hjälpmedel och medicintekniska produkter en viktig del av hälso- och sjukvårdens insatser. Pacemakern eller hjärtläkemedlet gör att jag kan leva ett gott liv trots sjukdom. Insulinet gör att den med diabetes typ 1 kan leva ett gott liv. Det behövs också olika former av hjälpmedel som insulinpumpar, nålar och annat för att ta prov och mäta blodsockernivåerna för att den med diabetes ska kunna hantera rätt mängd insulin. Ja, läkemedel, hjälpmedel och medicintekniska produkter är verkligen en integrerad del av vården.

Forskning är grunden för hela hälso- och sjukvården, och den är nödvändig för att vi ska ha behandlingar och terapier som ger effekt men också för att minska biverkningar som kan skada patienterna. Många år av forskning ligger bakom varje ny produkt.

Det är livsnödvändigt att vi har tillgång till läkemedel och medicintekniska produkter. Apoteken är en viktig länk i kedjan, en länk som vi kristdemokrater vill förstärka.

Fru talman! Sedan omregleringen av apoteksmarknaden 2009 har tillgängligheten, antalet apotek och öppettiderna på apoteken ökat. De allra flesta, 93 procent, får de läkemedel de ska ha när de går till apoteket. Men samtidigt har det de senaste åren oftare blivit brist på enstaka läkemedel. Det är ett rejält problem för många människor i dag.

Skälen till bristerna skiftar. Det har varit alltifrån en fabrik som brunnit till att det är brist på just den lilla beståndsdel som krävs för att tillverka ett specifikt läkemedel. Det är många delar i tillverkningskedjan och leveranskedjan som behöver förstärkas för att vi ska minska risken för läkemedelsbrist.

Vi kristdemokrater är glada över att utskottet i full enighet har markerat att man ser allvarligt på läkemedelsbristerna och att man avser att följa frågan gemensamt. Det handlar då om de brister vi såg före covid-19, men givetvis kommer också den bristande beredskap vi ser just nu att kräva förändringar på olika sätt.

Beredskap kostar pengar. Vi har gjort oss beroende av så kallade just in time-leveranser. Fördelen är uppenbar med minskade kostnader. Men nackdelen är större. Vi såg den i höstas, och vi ser den nu. Vi kommer att behöva göra betydande förändringar.

Fru talman! Läkemedelsutredningen har sedan länge lämnat sitt slutbetänkande. Remisserna kom in för snart ett år sedan, och vi väntar på besked från regeringen: Hur går vi vidare nu?

Läkemedelsbristen och behovet av gemensam finansiering för vissa läkemedel och terapier är viktiga frågor, inte minst när det gäller sällsynta sjukdomar. Den nya precisionsmedicinen är fantastisk, men då den är skräddarsydd för varje enskild patient är den också mycket kostsam. Vi behöver en nationell strategi för precisionsmedicin för att säkra en framgångsrik struktur för forskning och implementering inom hälso- och sjukvården men även för att adressera de etiska aspekterna och också skapa en plan för långsiktig finansiering.

Fru talman! När patentet på ett läkemedel har gått ut kan andra läkemedelsföretag börja tillverka samma läkemedel. Dessa läkemedel, som innehåller samma aktiva substans, kallas generiska läkemedel och är utbytbara mot varandra. Apoteken är sedan skyldiga att sälja det generiska läkemedel som har det lägsta priset under varje månad - periodens vara - oavsett vilket läkemedel som läkaren har skrivit på receptet. Väljer man som patient att behålla det läkemedel som läkaren skrev ut betalar man själv mellanskillnaden.

Detta system är i grunden bra, men det finns problem. Apoteken tvingas hålla lager av en viss vara under en väldigt kort tid. Efter en månad måste de tillhandahålla nästa periods vara. Detta skapar svårigheter med lagerföringen, inte minst för de små apoteken.

De frekventa bytena av läkemedel är också påfrestande för multisjuka äldre. Risken för felmedicinering ökar om de inte känner igen förpackningarna.

Vi anser även att det är angeläget att utöver pris också väga in miljöhänsyn som ett kriterium när vi upphandlar, detta med tanke på att det är stor skillnad i hänsynstagande till negativ miljöpåverkan vid tillverkning av läkemedel i olika länder.

Dagens system med generiskt utbyte behöver alltså ses över och reformeras. Därför vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 4.

Som jag nämnde tidigare vill vi stärka apotekens roll i hälso- och sjukvårdskedjan. Apoteken och deras välutbildade personal bör precis som i många andra länder kunna erbjuda fler farmaceutiska tjänster än de gör i dag. Vi vill därför utreda farmaceuters möjlighet att göra mer.

Däremot ska förskrivningen av receptbelagda läkemedel hållas åtskild från försäljningen av desamma. I dag har vi fått en gråzon genom statliga Apoteket AB:s nya samarbete med en av de digitala vårdtjänsterna. Vi behöver säkerställa att vi klarar rågången mellan förskrivning och försäljning av läkemedel.

Fru talman! Det är många frågor när det gäller apotek och läkemedel som kräver reformer. Det är därför dags att regeringen samlar ihop remissvaren från Läkemedelsutredningen, gör sin bedömning av läget och av vilka förändringar som behöver ske och återkommer till riksdagen. Vi kristdemokrater ser fram emot att vara en konstruktiv kraft i det arbetet.

Anf. 22 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Det här är en debatt gällande apoteks- och läkemedelsfrågor från allmänna motionstiden, men den blir i ljuset av den coronakris vi ser mycket aktuell.

Då är det viktigt att demokratin och samhället i övrigt fungerar, inte minst när det gäller att säkra tillgången på just läkemedel. Tillverkning, lagerhållning, logistik, hot om embargo, substanser och vad det betyder att dessa kommer från olika delar av världen och sedan sätts ihop till de läkemedel som är så livsnödvändiga för oss kommer i ett helt annat ljus.

Samtidigt är det viktigt att vi, när något slags normalitet återvänder, från svensk sida kan fortsätta att fokusera på framstegen, till exempel när det gäller kraftfulla läkemedel. Det är något som ger väldigt mycket hopp inom dagens och morgondagens vård.

Jag vill lyfta fram cancerläkemedel, där utvecklingen går oerhört snabbt. I dag har vi tillgång till effektiva läkemedel som vi inte hade för några år sedan eller kanske inte ens för några månader sedan. Det är därför av oerhört stor vikt att det skapas förutsättningar för att nya läkemedel och behandlingar på ett jämlikt sätt kommer alla cancerpatienter till del.

I dag ser vi tyvärr stora variationer mellan olika regioner och patientgrupper. Många patienter får i dag vänta alldeles för länge på att få ta del av läkemedel trots den modell för ordnat införande som finns. Att det ska spela roll var någonstans i landet man bor för att få ta del av detta anser vi moderater vara oacceptabelt.

Vi moderater är därför beredda att öronmärka vissa specifika resurser för att stärka jämlikheten vid införandet av vissa nya läkemedel så att dessa lättare kan komma patienterna till del, oavsett var i landet man bor. Öronmärkningen ska bygga på långsiktiga överenskommelser mellan stat och region. En central utmaning är att hitta en lämplig balans och avvägning mellan kostnadskontroll för staten och rimliga läkemedelskostnader för den enskilde.

I framtiden vet vi att vi kommer att se mer målstyrda läkemedel, något som kommer att förändra vården och behandlingen på ett väldigt genomgripande sätt.

Fru talman! Vi moderater föreslår också att regeringen ges i uppdrag att ta fram en process som syftar till att genomföra regelbundna och systematiska effektuppföljningar av läkemedelsbehandlingar. Tyvärr finns det i dag många patienter som sällan eller aldrig får en läkemedelsuppföljning, något som naturligtvis kan få ödesdigra konsekvenser.

Den 1 juni 2020 ska lagen om nationell läkemedelslista träda i kraft, vilket är väldigt välkommet. Det har i dagarna dock inkommit en hemställan från SKR om att skjuta fram tidsplanen för införandet. I rådande situation är detta förståeligt. Men det är viktigt att understryka betydelsen av att lagen skyndsamt införs då detta leder till att patienten kan bli mer delaktig i sin egen vård samt att läkaren eller annan förskrivare lättare kan följa en patients läkemedelsbehandling. Framför allt ökar patientsäkerheten. Det blir lättare att förhindra läkemedelsmissbruk eller felaktig kombination av läkemedel. Nästa steg måste bli att läkemedelslistan är sammankopplad med patientens journal.

Fru talman! I dag finns det inga läkemedel eller vaccin som är godkända för behandling av covid-19. Det pågår många forskningsprojekt i hela världen, och EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, har mobiliserat ett särskilt team som ska underlätta ett snabbt godkännande.

Den här pandemin behöver en snabb medicinsk lösning. Här är det av största vikt att vi har samverkan mellan forskarlag och myndigheter. Vi vill att det här ska ske snabbt, men patientsäkerheten får inte äventyras. Jag tror att något positivt som möjligtvis kan komma ur det här eländet är att vi hittar dessa möjligheter att snabbt arbeta över gränser.

Fru talman! Läkemedelsproduktion och produktionskedjorna som är kopplade till den är komplexa. Det blev vi varse i höstas. Inget land är självförsörjande på läkemedel, och vi har alla nu ett ansvar att inte hamstra receptfria läkemedel och inte plocka ut mer receptförskrivna läkemedel än nödvändigt.

Ett fokus när vi återgår till något slags normalläge är att göra en djupanalys för att vi ska kunna säkra en trygg läkemedelsförsörjning i framtiden. I dagens situation ligger fokus naturligtvis på att säkra tillgång och att i tider av stor personalbrist också klara patientsäkerheten.

Min gissning är att frågor kopplade till läkemedel kommer att vara i fokus under en lång tid framöver. Vi moderater ser, precis som min kollega precis uttryckte, fram emot att regeringen återkommer med en rad förslag. Vi ser också fram emot att kunna vara en konstruktiv part i den debatt och diskussion som kommer att komma.

Anf. 23 Clara Aranda (SD)

Fru talman! I en tid där covid-19 sprids hastigt prövas beredskapen i vårt land - en beredskap som i mångt och mycket är vår akilleshäl.

Det finns många riskfaktorer som vi måste ta på allvar. När det gäller läkemedel är Sverige helt beroende av utländska läkemedelsföretag, och förekomsten av restnoteringar skapar en enorm otrygghet. Under den senaste tiden har vi kunnat se hur antalet restnoterade läkemedel skapar en brist. Det är även en pågående trend i Europa och globalt.

Det finns i dag ingen myndighet eller annan aktör som fullt ut ansvarar för läkemedelsförsörjningen. Vi har inte heller någon lagstiftning som kan ställa krav på läkemedelsleverantörer. I den utredning som Lunds universitet fick genomföra på uppdrag av Socialstyrelsen lyfte man behovet av att bilda en ny myndighet för att hantera problematiken med restnoteringar. Tillgången till sjukvårdsmateriel och skyddsutrustning är också en mycket angelägen fråga, som vi vet.

Det här är inte något som ska hanteras mitt i en pågående pandemi. Både läkemedel och utrustning ska finnas redo. Vi måste likaså inrätta kravställd kontinuitetshantering och kravställd lagerhållning. Allt annat är skandal och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

När det gäller behovet av vaccin är Sverige beroende av pandemivaccingarantier, vilket innebär att vi betalar stora summor pengar för en garanti om vaccin när behov föreligger. I vårt grannland Danmark har man i stället en statlig vaccintillverkning, vilket det tidigare också funnits planer på i Sverige. Det är något som Sverigedemokraterna menar att vi behöver lyfta på nytt och utreda närmare.

När svininfluensan bröt ut 2009 tog vaccinet slut. Då hade vi avtal liknande det avtal som vi har i dag. Därför är det också angeläget att vi ser över möjligheterna till en statlig tillverkning av vaccin framgent. Vi måste snarast möjligt komma ur vår beroendeställning och säkra tillgången till livsnödvändiga läkemedel och sjukvårdsutrustning. Det är vår skyldighet och vårt absoluta ansvar.

Fru talman! I tisdags kom regeringen äntligen fram till att den nationella testningen för covid-19 ska utökas för att bland annat kunna förhindra ett stort bortfall av personal inom hälso- och sjukvården, omsorgen och andra samhällsviktiga verksamheter.

Vårdpersonalen är en för samhället kritisk yrkesgrupp som måste prioriteras och testas. Det borde redan ha varit en verkställd åtgärd. Vi vet att den europeiska smittskyddsmyndigheten sedan tidigare uppmanat att riskgrupper och vårdpersonal ska prioriteras när tillgången på testkit och reagenser är begränsad.

För att en smittspridning ska förhindras krävs det att vi ligger steget före, inte flera steg efter, och det bör vi även ta med oss fortsättningsvis.

Fru talman! Allt fokus ligger i dessa tider på coronavirusets spridning och att hantera detsamma. I nuläget är allt annat sekundärt, och det måste det också vara. Jag vill dock lyfta blicken för en stund och yttra mig gällande den kommande EU-lagstiftningen för medicintekniska produkter.

Under det senaste decenniet har det inkommit över 3 700 anmälningar gällande dödsfall och skador som med hög sannolikhet varit orsakade av just medicintekniska produkter. Utöver det har 5 000 anmälningar gjorts när man har upptäckt en risk för skador.

Vi har i dag ingen statlig myndighet som säkerställer kvaliteten på implantat innan dessa ska opereras in. Läkemedel testas däremot noggrant genom myndighetskontroll. När det gäller läkemedel är kraven också mycket högre för kliniska studier.

Vi väntar nu, som sagt, på en ny EU-lag för medicintekniska produkter. Tyvärr kan vi i nuläget redan konstatera att CE-märkningen kommer att kvarstå.

Det är ganska uppseendeväckande att medicintekniska högriskprodukter genomgår samma kontroll som exempelvis barnleksaker, trots att medicintekniska produkter kan ha en livsuppehållande funktion.

Från början ansåg kommissionen att EU:s läkemedelsverk skulle ansvara för granskning och kontroll av medicintekniska produkter. Men efter ett massivt motstånd från branschen backade kommissionen, och nuvarande system kommer därför fortsatt att gälla.

Sverigedemokraterna menar att det inte är branschen som ska avgöra utgången. Patientsäkerheten måste komma främst, och nu krävs det därför att vi agerar nationellt.

Sverige behöver ett ramverk med tydliga strukturer för att vi ska kunna säkerställa att de medicintekniska produkter som används genomgår samma noggranna kontroll som läkemedel.

Avslutningsvis vill jag säga att Sverigedemokraterna står bakom samtliga sina yrkanden, men jag yrkar bifall endast till reservation 3.

Anf. 24 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Att få debattera läkemedel och apotek i denna kammare är alltid mycket intressant och viktigt, inte minst i tider som denna då landet är mitt i en pågående kris. Apotekens roll, farmaceuternas kunskap och tillgången på läkemedel har blivit högst aktuella frågor.

På sistone har allt fler människor i landet börjat hamstra, och det gäller inte bara toalettpapper utan även medicin och läkemedel som människor har hämtat ut i stora mängder.

I mitten av mars uppmanades därför apotek och detaljhandel att hjälpa till. Uppmaningen då var ett initiativ för att motverka hamstringseffekter och säkerställa att alla medborgare har tillgång till de receptfria läkemedel som de behöver.

Så sent som i går, den 1 april, kom ett nytt beslut från regeringen att apoteken inte får lämna ut en större mängd läkemedel än den mängd som patienten behöver för en tremånadersperiod.

Vi har inte brist på läkemedel i dag, men om alla hämtar ut sin årsförbrukning blir det tomt på hyllorna på apoteken. Om alla däremot hämtar ut läkemedel för tre månader i taget hinner lagren fyllas på. Läkemedels- och apoteksfrågan har, som sagt, blivit en högst aktuell fråga.

Tillgången till läkemedel och hur vi säkrar landets beredskap, hur vi skapar buffertar i det globala just in time-systemet med omsättningslager hos tillverkare, importörer, regionerna och Folkhälsomyndigheten och hur vi utvecklar den lagringsskyldighet som vissa myndigheter har finns det all anledning att återkomma till efter att vi har tagit oss ur coronakrisen.

Kopplat till att vi i samhället i dag på allvar har börjat tala om och fundera över läkemedelsbristen kommer jag osökt att tänka på hur vi hanterar de läkemedel som vi faktiskt har.

Ett problem inom sjukvården i dag är att fullt funktionella läkemedel, som skulle kunna användas på andra vårdinrättningar, måste kasseras. Verksamheter som står med stora läkemedelsförråd kan ibland bli tvungna att kassera en mängd läkemedel som har passerat bästföredatum. Att en så stor mängd läkemedel går till spillo runt om i landet är ohållbart. Läkemedel som har hanterats inom en sluten distributionskedja bör därför kunna returneras, förutsatt att det går att göra på ett patientsäkert och administrativt genomförbart sätt.

Fru talman! Jag tror att apoteken kommer att spela en än större roll inom framtidens vård och omsorg, inte minst med tanke på den omställning mot nära vård som vi är mitt i och som vi kommer att se mer av. Att vi ska ha en tillgänglig och jämlik vård i hela landet är nog något som de flesta partier i denna kammare är överens om. Men när det gäller hur vägen dit ska se ut skiljer vi oss åt en del.

Om vi funderar över hur apoteksstrukturen ser ut i landet i dag kan vi konstatera att de finns över hela landet, och ofta långt ute på landsbygden och i glesbygden. Apoteken är verkligen en resurs som vi skulle kunna utveckla än mer. Den utveckling som vi har kunnat se på vissa apotek, där man tar emot patienter hos en sjuksköterska, som i sin tur har en uppkoppling och kontakt med en läkare via länk, är en fantastisk utveckling som jag och Centerpartiet gärna ser mer av. Det är en service och en vårdform som skulle kunna vara ett fantastiskt komplement och en avlastning till den vanliga vården, inte minst på landsbygden.

Inom all hälso- och sjukvård i dag utvecklar vi de digitala tjänsterna i snabb takt. Inte minst nu under krisen ser vi att utvecklingen av de digitala vårdtjänsterna, där man till och med kan träffa sin specialistläkare via en digital app eller en digital tjänst, har gått mycket snabbt.

En mer digitaliserad vård, där apoteken är en viktig del, kan frigöra välfärdsresurser, öka förståelsen för människors hälsobehov och skapa mer likvärdighet i hela landet. Därför behöver vi säkerställa att vår lagstiftning är anpassad efter denna nya verklighet och att samhällets infrastruktur klarar av att allt fler och viktiga apoteks- och vårdtjänster kommer att utföras över internet.

Det finns framför allt två delar inom apotek och läkemedel som självklart redan i dag borde vara digitala. Den första handlar om e-recept. En stor del av de bedrägerier som i dag sker med recept sker med de fysiska gula receptlapparna - de som vi i alla tider har fått i handen. I de allra flesta fall finns det möjlighet att gå över helt till ett digitalt system för hantering av recept. Därför borde regeringen snarast utreda detta.

Den andra delen handlar om att kunna ha en farmaceut digitalt på distans. I dag går det att ringa en läkare på distans och få en diagnos, men det går inte att expediera ett läkemedel lokalt med en farmaceut på distans. Lagar och föreskrifter utgår från fysiska apotek och inte en digitaliserad värld med nya möjligheter.

Lagen kräver i dag att den som ska bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument ska ha lokalen bemannad med en eller flera farmaceuter under öppethållandet. Om vi spanar lite framåt är jag rädd för att många apotek tvingas stänga eftersom en stor andel av farmaceuterna kommer att gå i pension och det kommer att bli ett bristyrke. Oavsett om vi gör satsningar för att fler ska utbilda sig kommer vi inte att klara utmaningen, eftersom utbildningen till farmaceut är mycket lång. Därför måste vi tänka nytt och öppna upp för nya vägar. Även Läkemedelsverkets föreskrifter är ett hinder för ett fullt utnyttjande av digitaliseringens möjligheter. Enligt min mening bör relevant lagstiftning ses över för att främja möjligheten att öppethålla apotek med farmaceut på distans.

Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservation 13, men jag står naturligtvis bakom även Centerpartiets övriga reservationer.

Anf. 25 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! I Sverige tog man ett mycket viktigt steg 2009 genom att avreglera hela läkemedelsbranschen och apoteken och kommersialisera apoteken - den stora avregleringen. Det var ett lyft specifikt för de privata apotekskedjorna, och de stora kedjorna har nu utvecklat oligarkier. Dessförinnan hade Sverige också tagit bort beredskapslagren. Det var Apoteket AB som hade ansvaret att ha lager. Jag kommer att tala om detta senare.

Nu behöver vi bygga upp detta igen, vill jag säga i dessa coronatider - stora svenska statliga och nationella lager med mediciner, skyddsutrustning och vaccin. Det är en absolut nödvändighet.

Jag och mitt parti Vänsterpartiet tillhör dem som helst vill se att infrastrukturen i hälso- och sjukvård är offentlig och ägs av oss alla, inte av de privata intressena.

Fru talman! I mitten av september 2019 fanns det närmare 380 läkemedel på Läkemedelsverkets lista över restnoterade läkemedel, alltså läkemedel som man inte kunde få tag på. Det var exempelvis läkemedel för mycket allvarliga diagnoser.

Den internationella trenden är att ett fåtal privata och vinstsyftande företag alltmer styr tillgången till och framställningen av läkemedel. Det innebär förstås ökade risker med både tillgång och överkonsumtion av läkemedel på grund av vinstjakt. Vi kan se exempelvis opiatkatastrofen i USA utifrån hur man har jobbat i läkemedelsbranschen där.

Ett nytt begrepp har vi alla lärt oss under coronatiden, nämligen just in time - smal produktion, inte lager. Det leder till att exempelvis skyddsutrustning och viktiga mediciner inte finns lagrade. Minskade lager skapar risker också i ett normalläge.

Riksrevisionen har tittat på detta. År 2018 skrev man så här: "I den nationella risk- och förmågebedömningen för 2016 ansåg MSB att Sverige är fortsatt beroende av import av läkemedel. Sveriges inhemska produktion av läkemedel är liten och inga vacciner produceras nationellt. Samtidigt har apotek, sjukhus och grossister minskat sin lagerhållning." Hur bra blev det?

Fru talman! Systemet för läkemedelstillverkning i Sverige och i andra länder med bristande krav på lagerhållning skapar risksituationer för tusentals människor. Vi anser att apoteksbranschen som kollektiv ska ges skyldighet just när det gäller lagerhållning. Vissa apotek är små och får ibland förfrågningar om ovanliga läkemedel. Det är därför rimligt att apotek som kollektiv tar detta ansvar, kanske inom koncerner eller mellan olika apotek.

Läkemedelsverket bör också ges i uppdrag att utforma regelverk för detta. I det ingår att skapa säkra system för snabb leverans av läkemedel som inte kan anstå.

I dag finns det inget samlat ansvar för tillgängligheten till läkemedel. Läkemedelsverket samlar in information och följer utvecklingen. Det skulle behövas en central aktör och en tydlig ansvarsfördelning gällande vem som ska göra vad. De som förskriver och expedierar läkemedel måste ha full koll på vad som finns tillgängligt, men det måste också finnas en myndighet som har kunskaper om allt från tillgänglighet från producenters sida till den som är i behov av läkemedel. Läkemedelsverket har stor kunskap om läget inom läkemedelshanteringen och är bäst lämpat att ta det övergripande ansvaret.

Fru talman! Vi tycker att Läkemedelsverket bör ges ansvaret för en nationell lista över restnoterade läkemedel med flöden från apotek, läkemedelsföretag och hälso- och sjukvården. Jag yrkar därför bifall till reservation 8.

Riksrevisionen skriver i sin granskning att ansvaret för totalförsvarets läkemedelsförsörjning ålades Apoteket AB fram till kommersialiseringen 2009 och därefter överflyttades till marknaden, det vill säga till ingen alls. Det går inte att släppa ett sådant centralt uppdrag vind för våg. Det måste finnas ett statligt ansvar för totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Vid nationella och internationella kriser måste det finnas tillgång till läkemedel som inte kan anstå. Detta måste vi fundera på för framtiden.

Anf. 26 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Vi behöver många förbättringar, skulle jag säga, när det gäller läkemedelsanvändning i Sverige. Vi måste ta bättre hänsyn till miljön när vi godkänner, när vi bedömer vad som ska vara receptfritt och när vi upphandlar våra läkemedel. Vi behöver se till att läkemedelsanvändningen är trygg, jämlik och säker. Det ska inte spela någon roll var man bor. Det ska inte heller spela någon roll vilken sjukdom man drabbas av eller hur vanlig eller ovanlig den är.

Vi behöver kunskap och god uppföljning. Vi behöver också en större roll för apoteken i svensk hälso- och sjukvård; de kan göra mer.

I kampen mot det nya coronaviruset påminns vi inte minst om hur sårbara vi människor är, hur sårbar vår läkemedelsförsörjning är, fru talman, och hur otroligt viktigt det är att vänta sig det oväntade. Men det gör vi inte i dag. Vi väntar oss inte det oväntade. Sjukvården är inte rustad. Läkemedelsförsörjningen brister. Vi har inte de lager vi så väl hade behövt nu, vare sig på intensivvården, på infektionsavdelningar eller på andra håll. Inom vissa områden kan detta komma att bli akut.

Nyligen rapporterade Dagens Nyheter om riskerna med att Sverige saknar lager av livsviktiga mediciner. Myndigheter och experter har under flera år varnat för att vi inte har råd att chansa med detta. Vi behöver dessa lager - så enkelt är det.

Därför väckte vi liberaler i höstas en riksdagsmotion om beredskap när det gäller läkemedel. Detta förslag bygger på Finlands modell och på forskning från Lunds universitet om hur läkemedelsförsörjningen kan tryggas i vardagen och - naturligtvis - inte minst vid kriser, oavsett vad en sådan kris kan bero på och oavsett om det rör sig om höjd beredskap, krig eller en ovanligt pressad vardag.

Vi visste inte då att covid-19 skulle lamslå i stort sett hela vår planet, men nu ser vi mycket tydligt och alldeles för snabbt hur viktig denna lagerhållning och beredskap hade varit om vi hade haft den.

Jag yrkar bifall, fru talman, till vår reservation 9 under punkt 8 om just läkemedelslager och om stärkt arbete mot läkemedelsbrist.

Visst - lager kostar pengar. Så är det ju. Men det också kostsamt, inte minst i hälsa och liv, fru talman, att inte vara beredd. I privatlivet kan det vara billigare att låta bli att teckna hemförsäkring - tills något händer. Precis så är det också för vårt gemensamma.

Frågan riskerar nu att ställas på sin spets. De enorma utmaningar som svensk sjukvård och inte minst sköra äldre ställs inför innebär att vi inte har råd att vänta ytterligare ett riksdagsår på ett ja till livsviktiga vätskor, substanser och intensivvårdsbehandlingar. Vi behöver detta läkemedelslager. Arbetet behöver inledas omedelbart för att läkemedelstillgången ska säkras i hela landet, med början nu, under hela denna pandemi och vad som än händer oss, vårt land och de människor som bor här i framtiden.

Anf. 27 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Att vi får de mediciner vi behöver och att sjukvården har tillgång till de mediciner som behövs för behandling tar vi för givet. Men som många har nämnt i talarstolen här i dag blir restnoteringar tyvärr allt vanligare. Restnoteringar betyder helt enkelt att det läkemedel man ska ha inte finns tillgängligt.

I ljuset av den pågående pandemin av covid-19, då hela det globala systemet pressas, blir tillgången på läkemedel ännu svårare och viktigare, samtidigt som hela världen suktar efter läkemedelstillgång och vaccinationer.

I en tid som denna känns det ännu viktigare att stå här i dag och diskutera läkemedelsfrågor. Vi ser vikten av att kunna garantera att våra medborgare får mediciner mot sin sjukdom. Det är nu som samhällets krishantering och beredskap synas och testas i minsta detalj. Men redan i augusti 2018 utsåg regeringen en särskild utredare som skulle se över hälso- och sjukvårdens beredskap för allvarliga händelser i fredstid och vid höjd beredskap.

I fjol gav regeringen ytterligare ett uppdrag. Det gällde att se över, överväga och analysera nödvändiga åtgärder för att förebygga och hantera situationer som uppkommer vid brist på hälso- och sjukvårdsmaterial och läkemedel.

Det finns all anledning att återkomma till denna fråga efter pandemin, fru talman. Samtidigt blir man imponerad av de åtgärder som vidtas och av hur hela Sverige mobiliserar. Det visar än en gång att Sverige är som bäst när vi samarbetar.

Fru talman! Låt mig återkomma till det allvarliga problemet med läkemedelsbristen, som har uppmärksammats av samtliga partier i kammaren i dag. Det är en trend som tyvärr blir allt vanligare, och det är ett globalt problem. Utvecklingen beror framför allt på minskade marginaler i alla led. Detta gör att sårbarheten i systemet har blivit större.

Läkemedelsförsörjningen är ett komplicerat system. Logistikkedjan går från tillverkning till lagerhållning och administration av läkemedel.

I ett marknadsdrivet system är vinstmaximering ett honnörsord. Men jag tror att vi är många som har varit kritiska och att ännu fler har blivit kritiska till ett sådant system för samhällsviktiga funktioner.

Sedan har naturligtvis omregleringen av apoteksmarknaden spelat en roll. Naturligtvis har tillgängligheten till apotek i många delar av landet blivit bättre, men samordningen av läkemedel och lagerhållning har blivit sämre.

Det som bekymrar mig och många andra är koncentrationen av läkemedelstillverkningen, som i dag i huvudsak sker i Asien. Det är svårt som enskild nation att påverka världsmarknaden. Men Sverige kommer att fortsätta lyfta fram behovet av insatser riktade mot de bakomliggande orsakerna på EU-nivå men även på global nivå.

Under 2019 beslutade regeringen om ett uppdrag till Läkemedelsverket om förbättrad information angående nationell tillgång till läkemedel. Men även läkemedelsbolagen och apotekskedjorna jobbar nu hårt och har tagit till sig frågorna för att bidra med sin del. Även på EU-nivå har den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA påbörjat ett arbete när det gäller läkemedelsbristen i EU:s medlemsstater.

Det pågår fortfarande ett arbete i Regeringskansliet med att identifiera och analysera ytterligare åtgärder och framför allt att ta fram åtgärder för att hantera framtida brister, som också är ett viktigt område i den nationella läkemedelsstrategin. Det pågående arbetet med kartläggningar och utredningar förväntas bidra till ökad kunskap om problemen och bättre möjligheter att vidta adekvata åtgärder.

Jag är glad att vi är ett enigt utskott som står bakom att vi måste lösa situationen med restnoteringarna.

Fru talman! Införandet av en nationell läkemedelslista är jätteviktigt, och jag tror att vi allihop väntar på att det ska bli klart. Läkemedelslistan kommer att bidra till ökad patientsäkerhet, men den kommer också att bidra till ökad kvalitet. Sedan får man naturligtvis koppla arbetet med listan till integritetsfrågor och juridik, men det är klart att den kommer att ge helt andra verktyg.

Apoteks- och läkemedelsfrågor

Regeringen tillsatte i november 2016 en läkemedelsutredning - betänkandet kom för ett år sedan - som har sett över hur finansieringen av läkemedel ska se ut framöver, vilka som ska få tillgång till läkemedlen och hur mycket de ska kosta. Den ekonomiska delen här är jätteviktig, och jag vill betona att vi socialdemokrater tycker att alla som bor i vårt avlånga land ska få tillgång till de läkemedel som man behöver.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna den pågående enorma kraftsamling som satts igång inom läkemedelsbranscher och stater för att så snabbt som möjligt få fram effektiva behandlingar mot covid-19 och, på längre sikt, vaccin mot coronaviruset. Man blir väldigt imponerad av det pågående arbetet och det globala samarbetet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

(forts. § 11)

Anf. 85 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Apoteks- och läkemedelsfrågor

Herr talman! Jag lovade Mikael Dahlqvist att vi skulle ha ett litet replikskifte här, så jag uppfyller mitt löfte nu.

Som flera kollegor, även Mikael Dahlqvist, har lyft fram här i dag är det nu faktiskt ganska länge sedan Läkemedelsutredningens betänkande kom.

Min fråga till Mikael Dahlqvist är därför hur regeringen avser att hantera detta vidare och när vi kan se fram emot att regeringen kommer med ett förslag. Kommer det något förslag ur denna utredning, och vad kan vi i så fall se fram emot kommer?

Jag tar också tillfället i akt att yrka bifall till reservation 6, vilket jag glömde göra i mitt anförande.

Anf. 86 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för din fråga! Som du påpekade är det drygt ett år sedan betänkandet lades fram.

Sedan dess har ärendet varit ute på remiss, och det är ingen hemlighet att remissvaren spretar ganska mycket. Detta med finansiering av läkemedel, vem som så att säga ska stå för kalaset, är en känslig fråga. Men frågan bereds i Regeringskansliet, och man försöker hitta en gemensam nämnare för en lösning.

Det jag vill påpeka för Camilla Waltersson Grönvall, herr talman, är att det redan för ett antal år sedan fattades beslut om att det är regionerna som har kostnadsansvar för läkemedel. Sedan har det av tradition varit så att staten gått in med riktade pengar.

Detta måste man nu reda ut. Oavsett om det är staten eller regionerna som ska ha kostnadsansvaret måste man reda ut vem som gör vad. Har regionerna ansvaret för hälso- och sjukvården ingår läkemedel i det.

Men låt oss återkomma till detta när man är beredd att gå vidare med en proposition.

Anf. 87 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Regionerna har onekligen ett ansvar. Vad vi ser i dag är att inte minst de små regionerna har det ganska tufft med att hantera de stora kostnader som särskilt de nya, kraftfulla läkemedlen innebär.

Vi vet att de nya cell- och genterapierna kan innebära flera miljoner i kostnad för en och samma patient. Det som ligger i andra vågskålen är att de efter cirka fem års användning har fantastiska resultat.

För oss moderater är det oacceptabelt att det ska spela roll var någonstans i landet man bor för att man ska kunna ta del av dessa fantastiska behandlingar. Därför vill jag ställa frågan till Mikael Dahlqvist om han ser att det finns ett behov av större nationellt ansvarstagande för att vi ska kunna ge betydligt mer jämlik sjukvård och jämlik läkemedelsbehandling till våra invånare.

Anf. 88 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Ja, är svaret på den frågan. Vi ser redan en allt större ojämlikhet mellan regionerna, inte bara i läkemedelsbehandlingen utan även i sjukvårdsbehandlingen.

Vi socialdemokrater är tydliga med att välfärden ska prioriteras och att behovet ska styra den insats man får. Det spelar ingen roll om man i bor i Kiruna eller i Ystad; samma sak ska gälla.

Utredningen tar upp att man ska rikta en del pengar till specifika kostnader som en del regioner har till exempel på grund av att sällsynta diagnoser är överrepresenterade och även för nya läkemedel. Att man säkrar de kostnaderna så att alla får tillgång till den medicinska behandling som finns är självklart. Men det jag tror att det är viktigt att både regeringen och vi här i kammaren funderar mycket på är vem som står för kostnadsansvaret.

Jag tycker inte att vi kan ha det så att det är å ena sidan regionen, å andra sidan staten. Vi ser en tydlig bild när det gäller krisberedskapshanteringen ute i regionerna.

Låt oss återkomma till detta. Jag delar din uppfattning, Camilla Waltersson Grönvall.

Anf. 89 Pernilla Stålhammar (MP)

Herr talman! Vårt land befinner sig i en kris, i ett krig mot en osynlig fiende - ett virus som ingen har immunitet mot och som har spritt sig över vår värld och skördar liv i snart alla dess länder.

Herr talman! För några månader sedan jobbade vi frenetiskt, men ändå i lugn och ro, med att titta på var vi behöver skärpa vår beredskap. Vi behöver se till att läkemedel finns och inte restnoteras och att medicintekniska produkter finns tillgängliga när de behövs. Vi noterade brister.

I dag befinner vi oss mitt i skarp krishantering, med sjukvården och människors hälsa i centrum, på liv och död.

Herr talman! Jag känner mig trygg med det svenska systemet. Vi har kompetenta, självständiga myndigheter och en hälso- och sjukvård som står sig fantastiskt i internationell konkurrens. Vi har klara beslutsstrukturer, en hög tilltro till experter i vårt land och en sammanhållning i ett land där alla hjälps åt, tillsammans, inte minst nu när det är kris. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB, Försvarsmakten, sjukvården - alla gör ett fantastiskt arbete i denna svåra tid.

Vi prövas, och det blir tydligt att något väldigt väsentligt glömdes bort vid avregleringen av apoteken 2009 och senare, nämligen att vi måste ha en beredskap. Vi måste ha en läkemedelshållning även om vi har en avreglerad marknad. Detsamma gäller medicintekniska produkter. Vi får inte hamna i situationer där människor får sorteras bort för att det inte finns respiratorer så det räcker och där de som jobbar inom sjukvården inte har den utrustning de behöver.

Tydligt blir också att nationella samordningsstrukturer krävs, bland annat för upphandling internationellt. I dag gör Socialstyrelsen ett fantastiskt jobb med detta.

Vidare blir det tydligt att svenskt näringsliv spelar en väldigt viktig roll, också i kriser. Det handlar om förmågan att ställa om. Vi har sett att man har gått över från att producera Absolut vodka - även om det fortfarande produceras - till att också producera handsprit, som behövs inte minst i en hårt belastad sjukvård.

Tydligt är att vi behöver lager och till viss del behöver kunna försörja oss nationellt, samtidigt som vi ska jobba hårt för frihandel i världen.

Apoteks- och läkemedelsfrågor

Herr talman! I skrivelsen Motståndskraft tas alla dessa aspekter upp, och i dag överlämnar Åsa Kullgren ett delbetänkande i den utredning om hälso- och sjukvården i det civila försvaret som går djupare in i det som berör vår hälso- och sjukvård. Detta ger en god grund för det arbete som ligger framför oss.

Herr talman! Jag känner mig trygg med att de utmaningar vi har i dag när det gäller läkemedelsförsörjning inom sjukvården och medicintekniska komponenter kommer att tas väl om hand, inte minst i förhandlingarna om totalförsvarets framtid.

Herr talman! Med de orden yrkar jag bifall till socialutskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Apoteks- och läkemedelsfrågor

(Beslut fattades under § 13.)

Frågor om psykisk hälsa