Anf. 83 Ola Johansson (C)
Fru ålderspresident! Man kan inte bo i en prognos. Jag erkänner att jag har stulit citatet från Kristdemokraternas ordinarie utskottsordförande Caroline Szyber. Jag vill också passa på att instämma i hyllningarna och tacket till Tuve Skånberg.
Caroline brukar säga att ingen kan bo i en detaljplan. Det är sant. Att en planprocess pågår är inte heller någon garanti för att det någonsin kommer att byggas några bostäder där. Det hjälper inte ens att den har blivit antagen. Det hjälper inte heller ens att byggloven som ingår i detaljplanen har blivit beviljade; den kan fortfarande stoppas eller fördröjas genom överklaganden.
Nja, säger vän av ordning, prognoser är ändå nästan på riktigt! Jag har läst att Statistiska centralbyrån beräknar att 63 100 bostäder påbörjades förra året. Några av dem kommer säkert att stå klara i år, 2017. Men även om prognoser visar att vi borde ha ca 60 000 nya bostäder klara 2016 räcker inte heller detta till på långa vägar.
Om man ska jämföra med vad det borde vara enligt Boverket är det 20 000 bostäder för lite. Och jämföra ska man ju, för i många år har bristen på bostäder påtalats. Sedan något år tillbaka har den också siffersatts av Boverket. 710 000 tillkommande bostäder fram till 2025 behövs, enligt Boverket. Av landets 290 kommuner är det 240 stycken som uppger att det är brist på bostäder.
Det intressanta, Emma Hult och Lars Eriksson, är dock inte antalet, numerären, bostäder som prognostiseras. Det är i stället vad det är som byggs, var det byggs och åt vem vi bygger bostäder.
Man kan inte anklaga regeringen, inte ens denna regering, för att sitta passiv. Däremot kan man kritisera den för verkningslösa åtgärder, senfärdighet och missriktade stöd och för att den inte är tillräckligt ambitiös att regelförenkla. Vi fick ju med tvång, som vi har hört tidigare, igenom de nya bullerriktvärdena. Men nu välkomnas de av många.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik och Planering och byggande
Bostadsbristen tas nu på allvar av samtliga partier i riksdagen utom möjligen av ett. Hos det partiet finns inga ambitioner att se till att de som inte kan efterfråga en bostad för att de saknar förmögenhet eller en fast inkomst av arbete eller har suttit av den obligatoriska tiden i bostadskö till allmännyttans hyresrätter ska kunna få någonstans att bo.
Sverigedemokraterna motarbetar alla åtgärder som på något sätt kan lösa bostadssituationen för dem som är i det mest trängande behovet. I stället talas det mycket om bevarande av kulturmiljöer och något som de kallar för traditionellt byggande - vad nu det kan vara för någonting. Vi har tillräckligt med skydd, fru ålderspresident, av kulturmiljöer och olika former av bevarande som hindrar bostadsbyggande och nödvändig upprustning och renovering med moderna och ändamålsenliga tillgänglighetstandarder i äldre bostäder.
Men det finns alltså ett parti som vill lägga ytterligare en våt filt över Sverige och hindra småkommuner från att växa med hjälp av fler och enklare bostäder åt alla dem som behöver det. De har genom åren motsatt sig Alliansens förslag som skulle förenkla avsevärt för kommunerna att fatta beslut om nya planer och göra det möjligt att ändra i gamla och redan genomförda planer som har nått genomförandetidens slut. Vi undrar varför, och Roger Hedlund får gärna förklara detta härifrån talarstolen senare. Hur kommer det sig att ni motsätter er dessa uppenbara regelförenklingar för kommunerna?
För något år sedan ungefär hade vi bostadspolitiska samtal med regeringen. Beklagligt nog blev det Vänsterpartiets ambitionsnivåer som satte ribban när vi skulle försöka nå någon form av blocköverskridande överenskommelse. I stället för att på allvar ta itu med sådant som skulle öka tillgången på hyresrätter vill Vänsterpartiet försvåra när det gäller att bygga, äga och förvalta bostäder. Vi kan konstatera att ju större inflytande Vänsterpartiet ges inom bostadspolitiken desto sämre är det för hyresrätten, eftersom de hellre ser till dem som är privilegierade med en bostad än till dem som står utanför och behöver en bostad.
Fru ålderspresident! Regeringspartierna förtjänar kritik men också viss uppskattning för att de till slut lyssnar till riksdagen och genomför den politik som vi har beslutat om och tillsätter utredningar och ger uppdrag. Jag har inte räknat så noga, men kanske är Stefan Attefalls rekord på 55 utredningar och uppdrag på väg att slås. I det här betänkandet besvaras det mesta med hänvisning till någon utredning eller någonting som har begravts - ursäkta, beretts - i Regeringskansliet.
Man hänvisar till listan med 22 förslag. Jag vill påminna mig att den tidigare regeringens utredningar och uppdrag ledde till 110 förslag som det har beslutats om här i riksdagen. Men enstaka förslag är inte det viktiga här. Bostadspolitiken behöver reformeras i grunden, och förutsättningar måste ges till byggföretagen att se till att bostäder byggs i hela landet så att fler av dem som i dag inte kan efterfråga en bostad har ekonomiska förutsättningar att göra det.
Vad jag har lärt mig under min turné i olika kommuner i landet som nu har pågått under sex år är att Sverige är på väg att klyvas. Det handlar om en arbetsmarknad som inte erbjuder vägar in för den som saknar utbildning, inte behärskar språket och varit arbetslös länge. Men tudelningen, klyvningen, är också regional. Det märks särskilt när det gäller bostadsinvesteringar. Det byggs mest för dem som har råd, i storstäder och i tillväxtkommunernas centralorter, men inte särskilt mycket i småkommunerna eller utanför tätorterna. Samtidigt vet jag att det finns ett behov av bostäder och en efterfrågan också där, men låga marknadsvärden och tuffa nedskrivningskrav från bostadsbolagens revisorer gör att det inte går att räkna ihop en bostadsinvestering i många av landets kommuner. Skälet till det är att värdet på bostaden sjunker under vad det har kostat att bygga den så fort den står färdig. Och även om det är lönsamt på sikt och man vet att man får in hyresgäster i de här bostäderna accepteras inte det som förklaring av bankerna, utan de vägrar att bevilja lån på de villkoren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik och Planering och byggande
För att få tag i en bostad, fru ålderspresident, måste flyttlasset gå från inlandet till kusterna, från landsbygden till tillväxtregionerna. Flyttlasspolitik hör till det förgångna. Det vill vi inte se igen.
När vi i vår budgetmotion som presenterades i dag föreslår att den som flyttar till en landsbygdskommun ska få sina studieskulder avskrivna med 10 procent årligen efter avslutade studier är det för att vi vill behålla kompetensen på småorterna och i de mindre kommunerna. Vi vill att kommuner som Svenljunga, Tingsryd, Arvidsjaur, Sala och Lessebo ska kunna rekrytera planarkitekter så att kommunfullmäktige där kan ha aktuella bostadsförsörjningsprogram och översiktsplaner att besluta om. Det krävs för att man ska kunna få den beryktade byggbonusen.
Centerpartiet lät riksdagens utredningstjänst titta på hur de 3,6 årliga miljarder i byggbonusar har fördelats bland de kommuner som får ta del av dem och hur pengarna sedan används. I mitt eget hemlän Halland var det fem av sex kommuner som fick dela på sammanlagt 80 miljoner i byggbonusar. Den kommun som skulle ha behövt det mest och som har den minsta befolkningen och den största andelen nyanlända i förhållande till antalet invånare är Hylte kommun. De fick ingenting.
Min egen kommun Kungsbacka som under många år har byggt 500-600 bostäder fick 15 miljoner för att vi fortsatt med det precis som vi alltid har gjort. Vi har byggt på den mark som är tillgänglig åt dem som har råd att efterfråga bostäderna. Så ser mönstret ut. Pengar betalas ut till dem som skulle ha byggt ändå.
Av de 1,85 miljarder kronorna 2016 har det blivit lite grann under 50 000 bostäder, och 100 procent av dessa var beslutade när stödet betalades ut. De kommuner som kommer att få del av 2016 års bidrag har använt det till att stärka resultatet. I flera fall har det genererat ytterligare överskott i bokslutet som man kan använda till exempel för att betala av lån eller skriva ned pensionsskulder.
Investeringsstödet är lika felriktat som byggbonusen. Centerpartiet är generellt, precis som Moderaterna och de andra allianspartierna, kritiskt till dopning av det slaget. Stödet är utformat så att det utbetalas om normhyran per kvadratmeter boarea understiger 1 300 kronor.
Fru ålderspresident! Det är en nivå som det är hart när omöjligt att bygga för i det som Boverket kallar övriga landet. Följden blir att små kommuner med en allmännytta med små resurser och ett litet bestånd inte klarar att bygga ens med investeringsstöd. Regeringens bostadssubventioner bidrar alltså till att öka klyvningen, inte till att minska den.
Centerpartiet vill i stället underlätta för dem som bygger för uthyrning i delar av landet där det är svårt att få fram kapital genom bankerna och där förväntan på fastighetsvärdena är låg för att man inte klarar av att göra den nedskrivning som revisorerna brukar kräva direkt efter att fastigheten har blivit färdigbyggd och klar för inflyttning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik och Planering och byggande
Det handlar också om kreditgarantier, som Tuve Skånberg var inne på, och vi har en reservation tillsammans med Kristdemokraterna om detta. I vårt särskilda yttrande i CU14 skriver vi också om behovet av att det införs ett riktat bosparande särskilt för unga.
Fru ålderspresident! Jag besökte några byggmaterialhandlare i måndags. Vad jag då fick höra av dem är att många små byggföretag nu sugs upp av stora byggprojekt i storstäderna. Det ger bättre betalt, och man slipper själv söka upp kunderna. Det gavs exempel på hur det påverkar byggmaterialhandeln negativt när dessa småföretag inte längre själva köper materialet av dem. Det är en farlig utveckling eftersom de små aktörerna, de här små byggföretagen, försvinner och kompetensen att bygga bostäder dras till städerna. Kvar står den fastighetsägare eller villaägare som vill ha ett ROT-jobb utfört, en tillbyggnad eller en renovering, utan att det finns en byggare som vill åta sig det. Risken finns att svartjobben återkommer i byggbranschen, och det vill vi inte.
Regelförenklingarna måste därför vara mer långtgående på landsbygden. Kostnaderna där är högre redan från början, och ännu högre blir de om en kilometerskatt på vägtransporter skulle införas.
Vi har lyft några exempel i våra motioner här. Vi tycker att man ska vidga synen på vad som är att betrakta som näringsverksamhet på landsbygden och göra tillbyggnader som inte bara är hänförliga till lantbruksverksamheten bygglovsbefriade. Vi vill såklart se enklare strandskyddsregler, och vi vill att det ska gå att bygga mer utan krav på ny detaljplan om man bygger utanför tätorter och planlagt område. Vi vill ha friare utomplansbestämmelser, och de förslagen samlas under reservationen 16 i CU15 från Moderaterna och Centerpartiet Jag yrkar bifall till den.
Som har sagts tidigare är en av orsakerna till att det behövs fler bostäder att många som befinner sig på asylboenden behöver komma ut därifrån efter en lång och oviss väntan. Ett eget boende med adress öppnar möjligheter att lära sig svenska och skaffa en utbildning med jobb. Personer som har beviljats uppehållstillstånd vill återförenas med sin familj men tvingas leva isär på olika förläggningsliknande platser som vandrarhem och liknande. Betrakta de här människorna som en resurs och gör extra ansträngningar för att skaffa fram bostäder som kan utgöra starten på en bostadskarriär och en start i landet som nya svenskar.
Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna reserverat sig för att de tidsbegränsade bygglovsregler som redan har antagits men upphör att gälla 2023 permanentas så att kravet för att man ska beviljas ett sådant bygglov inte längre är att behovet ska påvisas vara tillfälligt, utan att det ska gå att återställa platsen sådan som den var tidigare. Det är en bättre regel, och Centerpartiet ser inte skälet till att återgå till den tidigare ordningen.
Ett annat sätt att underlätta när det gäller att komma åt en lägenhet är att använda sig av de kommunala hyresgarantier som finns och som stöds med ett litet statligt bidrag till den kommun som ställer ut garantier genom Boverket så att en hyresgäst med låg inkomst kan få ett förstahandskontrakt. Eftersom stödet finns men bara utbetalas till en mycket liten del menar vi att det måste ändras så att de här 43 miljonerna som är avsatta används och gör nytta. Det yrkar vi på, fru ålderspresident, i reservation 8 i betänkande CU14.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik och Planering och byggande
Fru ålderspresident! Det finns mycket mer att säga om våra yrkanden om en mer närodlad bostadspolitik som bidrar till att motverka klyvningen vi ser mellan små och stora kommuner, mellan städer och landsbygd och mellan dem som har och dem som inte har jobb eller bostad.
Det behövs fler regelförenklingar inom plan och bygglagen. Det behövs kortare överklagandetider och färre instanser att överklaga till. Det behövs en helhetssyn där vi lyfter in alla faktorer som kan främja eller motverka byggandet. Det kan vara riksintressen, strandskyddet eller skatter och avgifter på boende, företag och arbete. Det kan vara kostnadsläget inom byggmaterialsektorn, som de flesta verkar vara överens om är för högt. Det kan vara åtgärder som främjar rörligheten inom bostadsmarknaden och som stimulerar allmännyttan och privata värdar att producera och rusta upp hyresrätter. Hyressättningen förtjänar ett eget anförande, men det tar vi under ämnet hyresrätt med mera som kommer senare.
Många har sagt att det var olyckligt att de bostadspolitiska samtalen inte ledde någonvart, annat än till en harmlös 22-punktslista som det nu talas allt mindre om. Det ska ju byggas en ny stad någonstans; det är en av punkterna. Jag har varit i Kiruna, där det pågår ett sådant arbete nu när gruvan behöver ta mer mark i anspråk. Jag är inte imponerad.
Ska det bli några verkliga reformer för bostäder behövs ett bredare anslag där det inte är den som vill minst som sätter gränserna för vad som ska diskuteras. Det behövs en ny regering och en politik för hela Sverige också när det gäller bostäder.
(Applåder)