Anf. 107 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Äntligen släpps kreativiteten loss. Tankeförbudet i sjukvården är borta från och med denna eftermiddag. Vad bidde det av den gamla socialdemokratiska regeringens löften, trots tolv år vid makten, om att kapa vårdköer, öka tillgänglighet för patienter, minska löneskillnader i vården mellan kvinnor och män och öka personalens engagemang? Senast i dag kan vi läsa på löpsedlarna hur Viktor är både arg och besviken när han än en gång inte fått den efterlängtade operation som han lovats. Hans olycka inträffade för fyra år sedan.
Trots detta har vi sedan 1999 debatterat med Socialdemokraterna som stötts av vänsterkartellen om att få en så kallad stopplag och att låta vårdens innehåll handla bara om organisation och ägandeformer. Det ska vara den enda konfliktytan. Men patienter - Viktor är ett exempel - ser en helt annan verklighet.
Därför, fru talman, är det oerhört tacksamt att i dag få stå här med startlagen, som det här just handlar om. Vård och omsorg ska ses i ett större perspektiv än bara organisation och ägandeformer. Det ska handla om tillgänglighet, och det ska handla om personalbrist och hur vi ska hantera den.
Tolv år med Socialdemokraterna har också skapat gräddfiler i Sverige. Det finns i dag ett A- och ett B-lag inom svensk hälso- och sjukvård tack vare den socialdemokratiska regeringen, tyvärr. I dag ser vi hur banker, försäkringsbolag och intresseorganisationer har stora annonskampanjer för att se till att få in fler försäkringspatienter. Nu kan man nämligen sälja så det ryker, för köerna finns i svensk hälso- och sjukvård. Det är nästan en kvarts miljon människor i dag som betalar dubbelt upp för den sjukvård som vi var och en tillsammans är med och finansierar.
Trots detta, fru talman, hotar Socialdemokraterna nu med en återställare för stopplagen om man, mot all förmodan, skulle få väljarnas stöd vid senare tillfälle.
Anser inte Socialdemokraterna att väljarna, patienterna, har rätt? För första gången på länge, på decennier, har vi en tydlig majoritetsregering. I god tid före valet utlovade vi en startlag för hälso- och sjukvården - äntligen ett skifte i hälso- och sjukvården.
På skolområdet har Socialdemokraterna nu kommit på bättre tankar och funnit att man under tolv år har gjort vissa saker fel. Nu ska man rannsaka sig och se vad man kan göra bättre - men inte på detta område, trots Viktor, som har väntat i fyra år, trots köer, trots personalbrist och trots enfald.
Äntligen, fru talman! Den här propositionen utgör startskottet för alliansens förnyelse av hälso- och sjukvården, Socialdepartementets arbete med socialministern i spetsen och alliansens gemensamma, idoga arbete med det vi vill göra för den här nystarten för hälso- och sjukvården. Vi bejakar och ser att personal och patienter i Simrishamn, Säffle, Kristinehamn och Lundby och kring S:t Görans Sjukhus är nöjda. Eller finns det någon som säger något annat? Finns det personal och patienter där som tycker något annat?
Fredrik Reinfeldt, som Sveriges statsminister, kan också se detta. Han kan också se, precis som han sade i valdebatten, Ylva Johansson, att det inte finns någon stor kampanj för utförsäljning av svenska sjukhus i dag. Men Ylva Johansson kanske kan peka på de landsting som i dag planerar detta. Vi i alliansen kan inte peka på att detta skulle vara aktuellt. Däremot bejakar landstingen i dag att det är fler privata aktörer som kommer in, och man kan släppa tankeförbudet kring svensk hälso- och sjukvård.
Jag tror att det är dags för Ylva Johansson och Socialdemokraterna att även på detta område rannsaka sig själva och se vad man kan göra.
Jag tänker knyta an till den tidigare SSU-ordföranden, som för någon månad sedan ställde sig frågan: "Skulle det vara mer ideologiskt rätt att göra förlust?" Vi moderater kan mycket väl stämma in i hans ord från en bok som han skrev tillsammans med ett antal personer. Han skrev så här: "Det ska finnas ett utrymme att fördela i form av välfärd. Först kommer produktion, därefter kommer fördelning av resultaten. Om inte företagen gör vinst och kan anställa människor så drabbas i slutändan välfärden, och värst drabbas de som har det allra sämst ställt."
Därefter fortsätter den tidigare SSU-ordföranden med att skriva att stopplagen, som vill reglera vinst inom sjukvården, tyvärr undantas av Socialdemokraterna. "Och ska man vara helt ärlig", skriver den tidigare SSU-ordföranden, "gick det väl inte så lysande med den lagen. Riksdagsvalet 2006 förlorades och det folkliga stödet är inte tillräckligt stort för den typen av lagar. Även om många principiellt håller med om att det inte känns rätt att tjäna pengar på akutsjukvård är trots allt det viktiga att sjukvården fungerar och finns när man behöver den. Oavsett vem som står för driften", skriver den tidigare SSU-ordföranden. Och vi nya moderater, inklusive statsministern, Ylva Johansson, instämmer till fullo och hoppas att de unga sossarna också får möjlighet att förnya det traditionella socialdemokratiska partiet. Då kanske man ser verkligheten och ser Viktor i dag på löpsedlarna.
Fru talman! Socialdemokraterna tycker att de har gjort allting bra, trots att man har förlorat valet och att köerna är både långa och breda. Jag kan notera att i Göteborg har man satt in en mobil operationsenhet för att beta av köerna eftersom man inte klarar av att hantera det hela.
Man skulle kunna tro att remissinstanserna skulle ha varit lika negativa som Socialdemokraterna, men så är det ju inte. En klar majoritet tillstyrker och har inget att erinra mot förslaget. Det är 24 av 28 som har tillstyrkt att upphäva bestämmelsen om att vård ska bedrivas utan att ge vinst. Det är endast ett landsting som är negativt.
Vad är det då, fru talman, som gör att Socialdemokraterna står så fast vid detta, om inte ens remissinstanserna tycker så här? Är det principen? Är det den ideologiska låsningen? Är det brist på förnyelse? Stopplagen har ju ställt patienter i kö. Stopplagen har ju skapat gräddfiler med just den här kvarts miljonen människor i dag som har betalat dubbelt upp för sjukvården därför att de inte känner sig trygga med Socialdemokraternas välfärdssystem - dubbelt upp för samma vara.
Vi har pratat om ett systemskifte. Här har vi ett systemskifte i svensk hälso- och sjukvård, när Socialdemokraterna gav upp kampen om allas möjligheter att ta del av den solidariska välfärden. Det var ett systemskifte, men det skedde för flera år sedan, och tyvärr vill inte alla socialdemokrater rannsaka sig själva, som den tidigare SSU-ordföranden trots allt vill göra.
Har stopplagen löst svensk sjukvårds problem? Nej. Viktor säger ju det i dag. Han har väntat i kö i fyra år. Stopplagen har inte efterfrågats av någon heller, varken av personal i sjukvården eller av patienterna - möjligtvis av Mona Sahlin, som nu i Göteborgs-Posten säger att det är en återställare som gäller. Det är nästan så att hon söker en konflikt, eftersom det på samma löpsedel och i samma tidning står att Viktor har väntat i fyra år.
Lagen är tyvärr ett politiskt försök att ställa valfrihet och mångfald mot trygghet och solidaritet. Det här är egentligen en konflikt som inte finns, varken i Sverige i dag eller i andra länder. I Storbritannien har Tony Blair och hans arbetarparti förstått att entreprenörskap behövs för att utveckla sjukvården. Socialdemokraterna i Sverige har valt en annan väg. Ylva Johanssons kamp mot förnyelsen av sjukvården har tagit sig flera uttryck, och stopplagen är faktiskt ett sådant. Vi hoppas med tillförsikt att de unga socialdemokraterna får än mer kraft i det framtida arbetarepartiet.
Fru talman! Startlagen - själva ordet känns bra. Det är lite framtid i det. Äntligen kan alliansarbetets mångfalds- och förnyelsearbete påbörjas. Svensk sjukvård är i många stycken väldigt imponerande. Det finns kunnig och engagerad personal. Lika hög standard har vi på medicin och teknik. Det utförs dagligen stordåd för människors liv och hälsa. Men vi står inför enorma utmaningar. Omvärlden pockar på med förändringar. Människor ställer ökade krav och vill till exempel ha friare val av vårdgivare. Vi har också bättre information om kvalitet och resultat i vården.
För oss nya moderater och Allians för Sverige är alla typer av åtgärder som kan stimulera till ökad kreativitet inom hälso- och sjukvården oerhört viktig, och jag vill instämma i den tidigare talarens, alliansföreträdaren Kenneth Johanssons anförande till fullo. Innehållet är brett. Kooperativa, ideella, privata och alternativa - det finns mängder av aktörer och människor som till fullo vill vara med i detta. Vi vill prata innehåll i sjukvården. Formerna är ju inte målet.
Fru talman! Viktor och andra patienter ska i framtiden erhålla en god vård inom rimlig tid. Det är vår utgångspunkt från den nya regeringen, det nya Allians för Sverige och det nya Allianssocialdepartementet. Vi föreslår en startlag för sjukvården. Nu går startskottet. Och fru talman, jag ser till min glädje att det är någon som tänker kommentera detta också.
(Applåder)