Utrikesutskottets betänkande
1998/99:UU11

En svensk Asienstrategi för 2000-talet


Innehåll

1998/99

UU11

Sammanfattning

I  detta  betänkande behandlas regeringens skrivelse
1998/99:61    Framtid    med    Asien.   En   svensk
Asienstrategi   inför  2000-talet  och   ett   antal
motioner som väckts med anledning av denna.

Utskottet ställer  sig  bakom det synsätt som syftar
till  att utveckla ett närmare  och  mer  jämbördigt
samarbete  genom att skapa varaktiga, fördjupade och
ömsesidiga relationer  mellan Sverige och länderna i
Asien. I betänkandet diskuteras  den  politiska  och
ekonomiska  situationen  och  Sveriges kontakter med
kontinenten.    Vidare    diskuteras     regeringens
Asienpolitik  inom  ett  antal  viktiga områden  som
demokrati   och   mänskliga   rättigheter,   handel,
utvecklingssamarbete,    miljö,    forskning     och
utbildning,   folkrörelser   och  gränsöverskridande
nätverk     samt     kultur,     information     och
Sverigefrämjande.     Olika     handlingsmöjligheter
diskuteras  -  på  multilateral  nivå,  EU-nivå  och
bilateral nivå.

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet föreslås ha
tyngdpunkten på åtta centrala områden:
- demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet,
-
- handel och direktinvesteringar,
-
-  fattigdomsbekämpning  och  fördjupade  relationer
genom utvecklingssamarbete,
-
- miljö,
-
- forskning och utbildning,
-
- folkrörelser och gränsöverskridande nätverk,
-
-      kultur,      informationsverksamhet       och
Sverigefrämjande,
-
- politiska relationer.
-
Ett motionsyrkande rörande
religionens roll i samarbetet med
Asien tillstyrks, övriga
motionsyrkanden besvaras eller
avstyrks. Till betänkandet är fogat
1 reservation och 5 särskilda
yttranden.

Skrivelsen

Regeringen  yrkar att riksdagen tar del av skrivelse
1998/99:61   Framtid    med    Asien.    En   svensk
Asienstrategi inför 2000-talet.

Motionerna

1998/99:U3 av Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  de  ekonomiska
aspekterna på den svenska Asienstrategin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om främjandemålet  som
en grundläggande  utgångspunkt för UD:s verksamhet i
Asien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  Japans  centrala
betydelse  för  utvecklingen  i  Asien  och  för den
svenska Asienstrategin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  fördjupat
forskningssamarbete  och  främjande av studentutbyte
med Japan.
1998/99:U4 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förstärka den svenska
utlandsrepresentationen i de  nya viktiga ekonomiska
och politiska centrumen i Asien  i  enlighet med vad
som  anförts  i  motionen  och  inom  de  ramar  som
Moderaterna föreslagit i budgetbehandlingen,
2. att riksdagen beslutar att förstärka forsknings-
och  utbildningssamarbetet  med  Stillahavsasien   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3.  att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen
att ta initiativ till trepartssamarbete i biståndet,
där  Sverige   och   Taiwan   gemensamt  bygger  upp
långsiktiga stödinsatser i Afrika.
1998/99:U5 av Pär Axel Sahlberg  (s)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om religionsperspektivet  vid
utvecklingen av den svenska Asienstrategin.

1998/99:U6  av  Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiskt samarbete
och handel med Asien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  demokrati  och
mänskliga rättigheter i Asien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om fred och säkerhet i
Asien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om forskning och högre
utbildning med inriktning på Asien.
1998/99:U7 av Murad Artin m.fl.  (v)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om en Asienstrategi.

1998/99:U8 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om ett utökat bistånd
till Asien genom en större biståndsram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att gemensamt med
vissa asiatiska länder med en relativt stark ekonomi
driva utvecklingssamarbete med ett tredje  asiatiskt
land,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om att koncentrera
Sveriges  utvecklingssamarbete  i  Asien   till  ett
mindre antal sektorer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på öppenhet och
utvärdering  i  institutionsuppbyggande samarbete  i
enpartistater,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  deltagande  av
representanter  för   människorättsorganisationer  i
utbildning för tjänstemän om institutionsuppbyggnad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att bistånd i vissa
fall    huvudsakligen    bör    gå    via   enskilda
organisationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att legitimera
folkrörelser och ideella organisationer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om längre  perioder  i
ambassadtjänst,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts om en utvärdering av
det svenska avgiftssystemet  för  stöd  till svenska
företag,
10. att riksdagen som sin mening ger regering  till
känna  vad i motionen anförts om representation från
småföretag  i  den rådgivande grupp som knutits till
Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien,
11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om bevakning  i
projektexportsyfte av den privata sektorn i Asien,
12. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts om en  oberoende
granskning   och    utvärdering   av   det   svenska
utvecklingssamarbetet i Vietnam,
13. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad i motionen anförts om utökad  hjälp
till den nordkoreanska befolkningen,
14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts om att  sända  en
humanitär undersökningsgrupp från FN till Nordkorea,
15. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  samarbete med
Taiwan.

Utskottet

Sammanfattning av skrivelsen

Inledning

Regeringen  tillsatte våren 1997 en arbetsgrupp  med
uppgift att lämna  förslag  till en strategi för att
intensifiera   Sveriges   relationer    med   Asien.
Målsättningen var att, med perspektiv på år 2010, ge
en  insiktsfull  och  nyanserad  bild  av Asien  och
konsekvenserna  av  regionens  omvandling.   Förslag
skulle  utarbetas till en integrerad svensk strategi
gentemot  länderna i Asien för politiska relationer,
säkerhetspolitik,   handel,   ekonomiskt  samarbete,
utvecklingssamarbete, miljösamarbete,  besöksutbyte,
forskning,  information  och kultur. Studien  skulle
omfatta  de  asiatiska länderna  från  Pakistan  och
österut, dvs. Sydasien, Sydöstasien och Östasien.
I skrivelsen  föreslår  regeringen  en  politik som
syftar   till  att  utveckla  ett  närmare  och  mer
jämbördigt   samarbete  mellan  Sverige  och  Asien.
Huvudsyftet  med   skrivelsen   är   att   ange   en
färdriktning. Genomförandet kommer att konkretiseras
ytterligare i en handlingsplan.
En  strategi  måste, menar regeringen, utvecklas på
flera nivåer, såväl  i  förhållande  till  Asien som
helhet och dess huvudregioner som i förhållande till
varje enskilt land. Asienstrategier som tagits  fram
av  andra  länder  vittnar om riskerna med generella
strategier  som omfattar  hela  Asien.  Naturligt  i
arbetet med en  svensk  Asienstrategi  har varit att
som  viktiga  element  utforma  strategier  för   de
enskilda    länderna.    En    Asienstrategi   måste
följaktligen  innehålla  både generella  inslag  och
landspecifika strategier i vilka såväl politiska och
andra  förhållanden av betydelse  som  möjligheterna
att   fördjupa   relationerna   på   olika   områden
behandlas.  Förutsättningarna  växlar  kraftigt från
land till land.
Den  så  kallade  Asienkrisen är till sin  karaktär
inte unikt "asiatisk"  och det kan följaktligen inte
heller lösningarna vara.  Enskilda  länder  har inte
utvecklat  de  institutioner  -  i form av öppenhet,
rollfördelning    mellan    stat   och   näringsliv,
fungerande   lagstiftning,   bankväsende,    sociala
skyddsnät   -   som   krävs   för   att   tillvarata
globaliseringens stora möjligheter och hantera  dess
betydande risker.
Basen   för   en  svensk  Asienstrategi  är  Asiens
fortsatt  växande   ekonomiska  roll  i  en  alltmer
integrerad, ömsesidigt  beroende  värld. Långsiktigt
förblir handel och investeringar dynamiska  faktorer
i våra relationer och målet bör vara att på grundval
av   växande   ömsesidigt   beroende   och   växande
ömsesidiga    intressen    utveckla   och   fördjupa
relationerna.  Detta  kan  bara   uppnås  genom  ett
utvidgat  långsiktigt besöksutbyte,  växande  handel
och direktinvesteringar,  utvecklingssamarbete,  ett
nätverk  av  folkrörelsekontakter,  forsknings-  och
utbildningssamarbete, kulturutbyte och turism.
Den globala säkerheten, världsekonomins utveckling,
den   globala  miljön,  fattigdomen  i  världen  och
respekten för mänskliga rättigheter beror i hög grad
på utvecklingen  i  Asien. På flera av dessa områden
kan  och  bör  Sverige  spela  en  aktiv  roll,  som
initiativtagare,  pådrivare   och   förmedlare,  och
därmed bidra till att länderna i Asien ges en större
delaktighet   i   utformningen   av  det  gemensamma
internationella systemet.

Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi

Hur kommer Asien att se ut år 2010? Den ofrånkomliga
utgångspunkten måste vara att fråga  hur  den  värld
kan  tänkas se ut som länderna i Asien - och Sverige
- då kommer  att ingå i. Om vi blickar tillbaka lika
många år, till  1986-1987, ser vi hur vansklig varje
prognos är. Knappast  någon  förutsåg  vid den tiden
Sovjetsamhällets snara fall, och ingen förutsåg  den
Asienkris  som  många  i dag beskriver som något som
var närmast oundvikligt.

Utgångspunkter  för  en  svensk   Asienstrategi   är
Sveriges intressen och ansvarstaganden som de kommer
till   uttryck   i  vårt  internationella  agerande.
Grundelement bör vara:
-  att  främja utveckling  mot  demokrati  och  ökad
respekt för mänskliga rättigheter samt jämställdhet
mellan kvinnor och män,
-
- att verka  för  fred och säkerhet genom utveckling
av   de  internationella   instrumenten   för   att
förebygga    och   hantera   konflikter   och   för
nedrustning,
-
- att verka för  ökad  tillämpning och utveckling av
det    internationella    normsystemet    och    de
organisationer som bär upp systemet,
-
- att verka för ekonomisk utveckling genom frihandel
genom   att   medverka   till   att    stärka   det
multilaterala    regelverket    för    handel   och
investeringar         inom         ramen        för
världshandelsorganisationen WTO och  stödja  vidgat
medlemskap i denna, och genom fortsatt aktiv dialog
med  de  asiatiska  länderna, t. ex. inom ramen för
ASEM (Asia-Europe Meeting),
-
-  att  verka  för  att  höja   de  fattiga  folkens
levnadsnivå   genom   att  bidra  till   att   lösa
utvecklingsproblem som  orsakar  eller  orsakas  av
fattigdom och flyktingsituationer som föranletts av
konflikter,
-
-  att  främja  framväxten  av  öppna  och effektiva
institutioner och livskraftiga civila samhällen,
-
-    att    verka    för    förbättrad   miljö   och
naturresurshushållning.
-
Utifrån   såväl   dessa   övergripande    mål    för
samhällsutveckling  som utifrån målet att främja vår
välfärd genom sysselsättning och tillväxt ligger det
i hög grad i Sveriges  intresse  att  på  jämbördiga
grundvalar   utveckla   ömsesidiga   och  fördjupade
relationer med Asien.

Stark tonvikt läggs i strategin på följande områden:
stöd    till    reformer    och    kapacitets-   och
institutionsbyggnad som syftar till  att utveckla de
grundläggande   förutsättningarna   för   demokrati,
marknadsekonomi  och socialt och ekologiskt  hållbar
utveckling,  miljösamarbete   samt   uppbyggnad   av
bredare ömsesidiga kontakter med länderna i Asien på
utbildningens,     forskningens,    folkrörelsernas,
kulturens och näringslivets områden.
Sveriges bilaterala relationer med länderna i Asien
är  redan  vittförgrenade,  och  de  har  utvecklats
påtagligt politiskt,  kommersiellt,  kulturellt  och
inte     minst     genom     Sveriges     omfattande
utvecklingssamarbete.    Turism,    massmedia    och
invandring har också fört länderna i Asien och deras
kulturer  väsentligt närmare oss. En god grund finns
för en fördjupning  och  breddning  av de bilaterala
relationerna till länderna och samhällena i Asien.

Perspektiv på Asien

På  område  efter område uppvisar Asien  komplexitet
och    mångfald:     rikedomen    i    kultur    och
verklighetsuppfattningar,    förändringstakten   och
vitaliteten i utvecklingen, de oerhörda skillnaderna
i    levnadsstandard,    utbildningsstandard     och
forskningsnivå.   Samtidigt  är  svagheterna  i  den
institutionella  basen   uppenbar.  Något  enhetligt
Asien  finns  inte,  och sannolikheten  för  att  de
asiatiska  länderna  kan  enas  om  några  specifika
asiatiska   värderingar    framstår    som    liten.
Skillnaderna är för stora.
Den  ekonomiska  integrationen och utvecklingen  av
regionala organisationer  som ASEAN kommer samtidigt
att fortsätta. ASEAN är en  naturlig  gruppering och
det  finns  skäl  att  förvänta  att  den, trots  de
svårigheter organisationen i dag går igenom,  kommer
att växa sig starkare. Asien och dess subregioner är
i  stort behov av organisationer för ökad samverkan.
Att  ASEAN:s  säkerhetspolitiska  samarbetsforum ARF
utvecklas till ett verkligt instrument  för regional
säkerhet  är av globalt intresse. Av stor  betydelse
är också att Sydasien en dag förmår ge sin regionala
gruppering - SAARC - ett verkligt innehåll.

Ekonomi, handel, investeringar och FoU

För tre fyra decennier sedan skulle varje diskussion
om Asien primärt handlat om oerhörd fattigdom, om de
hundratals  miljoner  människor  i länder som Indien
och Pakistan som levde under fattigdomsstrecket  och
om  det hot som överbefolkningen utgjorde. Japan var
visserligen på väg att komma i kapp västvärlden, men
Japan   ansågs  inte  vara  representativt  för  det
egentliga   Asien.   Detsamma   gällde   kronkolonin
Hongkong.  Föreställningen  om  det egentliga  Asien
omfattade utvecklingsländer jämte Maos Kina.
Under de år som gått sedan 1965  har  vi  sett  ett
växande  antal  länder  ta  sig  över den klyfta som
skiljer världens mest utvecklade ekonomier  från dem
som ligger långt efter. Sedan 1970 har Asiens  andel
av   världens   bruttonationalprodukt  (BNP)  nästan
tredubblats. 1980 svarade Asien för 16 % av världens
BNP. Femton år senare hade andelen stigit till 27 %.
Detta  motsvarar nästan  samma  andelar  som  NAFTA-
länderna  (28  %)  och EU-länderna (30 %). Trots att
den ekonomiska utvecklingen  i  Asien  kraftigt  har
överstigit  tillväxttakten i andra regioner under de
senaste 25 åren  är  emellertid  variationerna stora
mellan olika länder och olika tidsperioder.
Världshandelns geografiska mönster  har  kommit att
förändras  som en följd av de asiatiska ekonomiernas
höga tillväxt och exportinriktade utvecklingsmodell.
Den ekonomiska utvecklingen har varit exportledd och
ekonomierna är starkt handelsorienterade. Export och
import utgör  en  stor  andel  av BNP. 1980 härrörde
drygt 15 % av världens export från  Asien. Femton år
senare  var  Asiens andel av världens export  28  %,
vilket kan jämföras  med  NAFTA  som svarar för 16 %
och EU som svarar för 39 % av världsexporten.  Japan
är världens tredje största exportnation, med 8 %  av
världsexporten.   Hongkong,   Sydkorea,  Taiwan  och
Singapore har alla större export  än  Sverige. Kinas
export har ökat mycket kraftigt under perioden, från
0,9 % av världsexporten 1980 till närmare 3 % 1995.
De asiatiska ekonomierna har också utvecklats  till
betydande  importnationer.  Inkomster  från exporten
möjliggjorde  import  av  kapitalvaror och  utländsk
teknologi som sedan spreds till den övriga ekonomin.
Asiens  andel  av världens totala  varuimport  ökade
från 15 % 1980 till en fjärdedel femton år senare. I
flertalet ekonomier  har utrikeshandeln ökat markant
som    en    konsekvens    av    övergången     från
importsubstitutionspolitik  med  höga  tullmurar och
icke-tariffära     handelshinder,     kontroll    av
växelkurser     och     reglering    av    utländska
direktinvesteringar till en mer exportorienterad och
marknadsorienterad regim.
Flödet av direktinvesteringar  till  snabbt växande
ekonomier  har ökat kraftigt under 1990-talet.  Från
att tidigare  ha  varit  koncentrerade  till framför
allt   industrialiserade   länder   i   Europa   och
Nordamerika har en stor del av direktinvesteringarna
gått till Asien. Genom utländska direktinvesteringar
får  länderna  tillgång  till  inte bara finansiella
resurser som möjliggör ökad produktion,  utan  också
teknologiöverföring,     kunskapsutveckling,    ökad
handel, marknadsutvidgning, ökad konkurrens och fler
arbetstillfällen,  vilket  påverkar  den  ekonomiska
utvecklingen positivt.
Den snabba utvecklingen på  forskningsproduktionens
och patenteringens områden är  en föga uppmärksammad
aspekt  av Asiens transformering.  Utvecklingen  har
varit  särskilt   dramatisk   inom   områdena  tele,
datorer/              databehandling             och
bioteknologi/mikrobiologi.  Inte  heller  här är det
dock  fråga  om  någon  uniform process. Spännvidden
mellan länderna är mycket stor.

Asienkrisen

Krisen har avslöjat många av de strukturella problem
som den snabba expansionen  dragit  med sig: gradvis
försämrad        konkurrenskraft,        spekulativa
investeringar, svaga finansiella system och politisk
oförmåga  att  handla  i  tid,  bl.a. till följd  av
symbios mellan regering och ekonomiska intressen.
En viktig förklaring till krisen  är främst bristen
på insyn - i banker, i balansräkningar  som  inte på
ett  korrekt sätt redovisar värdelösa fordringar,  i
korruptionens  inflytande  över  beslut  om  lån,  i
avsaknaden  av  fungerande  bankinspektioner  och  i
symbiosen mellan olika intressen.
Den   ekonomiska   krisen   har   blottlagt   stora
befolkningsgruppers sårbarhet. Det sociala kapitalet
och  det  civila  samhällets  skyddsnät  har i många
länder    varit    svagt   under   åren   av   snabb
modernisering,  urbanisering   och  omstrukturering.
Denna  svaghet  kunde lättare döljas  så  länge  den
ekonomiska tillväxten  var  hög,  men  får förödande
konsekvenser i kristider.
De  krisdrabbade länderna står inför tre  utmaningar
för att tillväxten åter skall ta fart i regionen:
- att genomföra strukturella reformer,
-
-  att  få  de  internationella  kapitalflödena  att
återvända
-
- att  skydda  låginkomstgrupper  och  försäkra  att
dessa är delaktiga i återhämtningen.
-
Reformbehoven   är   stora   och  inte  bara  strikt
ekonomiska.  Krisen  har  skapat  en  ny  insikt  om
betydelsen  av  öppnare ekonomier  och  demokratiska
politiska  system   och   av  en  finanspolitik  som
stimulerar sysselsättning och  uppbyggnad av sociala
skyddsnät.   Legitima   institutioner    utgör    en
förutsättning för långsiktig stabilitet. Däri ligger
krisens positiva sida. Den visar med stor konkretion
på   den   institutionella   utvecklingens  centrala
betydelse nationellt och internationellt.
Även om de kortsiktiga åtgärderna  för  att  mildra
effekterna   av   Asienkrisen   är  viktiga  har  de
långsiktiga  åtgärderna  stor betydelse.  En  viktig
målsättning  är  att  vidta  sociala   åtgärder  som
skyddar de fattiga på kort sikt och att utveckla ett
välfärdssystem  som  innebär  social  tillväxt   och
stabilitet på lång sikt.

Fattigdom och maktlöshet

Närmare   en  miljard  av  Asiens  befolkning  -  en
tredjedel - lever på mindre än motsvarande en dollar
per dag. De  lever  i absolut fattigdom. Närmare tre
fjärdedelar av världens  fattiga  återfinns  därmed,
trots de senaste decenniernas stora förändringar,  i
Asien.
I  alla  länder  i  Asien  råder  en  stor brist på
jämlikhet mellan män och kvinnor. I Asien - liksom i
världen  i  stort - har männen högre utbildning  och
inkomster än  kvinnor.  Diskrimineringen  av kvinnor
när   det   gäller   tillgång  till  utbildning  och
hälsovård är betydligt mindre i Öst- och Sydöstasien
än i u-länder som helhet.  Det motsatta förhållandet
gäller dock Sydasien, där kvinnorna tillhör de minst
jämställda i världen.
Flertalet   människor  i  Asien   är   bosatta   på
landsbygden  och  sysselsatta  inom  jordbruk  eller
jordbruksrelaterade   näringar.   Men   ökningen  av
sysselsättningen   inom  tillverkningsindustri   och
tjänstesektorn har varit  snabb  i flertalet länder.
Ett speciellt problem utgör barnarbetet  som i flera
länder  i  regionen, i huvudsak i delar av Sydasien,
är både omfattande och extremt.
Under senare decennier kan vi se hur utbildning och
ekonomisk utveckling  går  hand  i hand. Satsning på
utbildning ökar tillväxten, och de ökande resurserna
möjliggör  att  det  satsas  mer och mer  per  elev.
Liksom i många andra sammanhang avviker Sydasien vad
gäller   utbildningsnivå   från   det   östasiatiska
mönstret. I början av 1990-talet var  läskunnigheten
hos  vuxna  nära  80  %  i  Öst- och Sydöstasien.  I
Sydasien, däremot, var 51 % av  de vuxna fortfarande
analfabeter.
Den ökning med cirka tjugo år i  medellivslängd som
har  registrerats  i  Asien  sedan 1960  är  i  stor
utsträckning  en följd av den dramatiska  nedgång  i
spädbarnsdödlighet  som har ägt rum i alla regioner.
Av  de drygt 30 miljoner  människor  i  världen  som
uppskattas  vara hivpositiva bor nära en fjärdedel i
Asien. Indien  är  det  land  som  beräknas  ha  det
största antalet hivinfekterade i världen.

Miljö

Samtidigt som inkomsterna stigit och andelen fattiga
sjunkit  har  Asien  utvecklats  till en av världens
mest  förorenade  regioner  även om stora  regionala
skillnader  förekommer. Miljöförstöringen  har  nått
sådan omfattning att den har fått globala effekter.
Miljöproblemen  skiljer  sig  mellan olika delar av
Asien,  både  vad  gäller  problemens  karaktär  och
omfattning, beroende till länders  geografiska läge,
befolkningsmängd, utvecklingsgrad och  tillgångar på
naturresurser.   Generellt   kan  sex  grundläggande
faktorer urskiljas som utmärker  flertalet  länder i
Asien  och  som  bidragit  till att miljösituationen
blivit så allvarlig:
- snabb ekonomisk tillväxt,
-
- hög befolkningstillväxt och befolkningstäthet,
-
-    bristande   lagstiftning,   miljöpolitik    och
institutionell kapacitet,
-
- misshushållning med resurser,
-
- fattigdom och
-
- urbanisering.
-
Avgörande  för  utvecklingen  av miljösituationen är
hur  de  underliggande  orsakerna   angrips.   Svaga
institutioner   utgör   ett  av  huvudproblemen.  En
förutsättning för att trenden  skall  vända  är  att
institutionerna   stärks.   I   många  fall  där  en
miljölagstiftning införts har den  varit  ineffektiv
och bristfälligt genomförd. Institutionell kapacitet
för att genomdriva miljölagstiftningen har  saknats.
Det   är   också   nödvändigt   att  komplettera  en
effektivare    miljölagstiftning   med    att    öka
användningen av  ekonomiska  styrmedel  som styr mot
ren  och resurssnål produktion. Genom att  prissätta
de negativa effekterna på miljön leds konsumtion och
produktion  bort  från teknologier och produkter som
skadar   miljön.   Ägarförhållanden    måste   också
definieras    bättre.    Bristfälligt    definierade
ägarförhållanden för naturtillgångar är i många fall
en  avgörande  orsak  till kortsiktigt tänkande  och
misshushållning med resurser.
Reformer  i form av institutionella  förbättringar,
ökad insyn och  minskad korruption är nödvändiga för
att   effektivt  kunna   driva   miljöpolitik.   Mer
demokratiska system och öppenhet innebär också ökade
möjligheter för lokala opinionen att göra sig hörd.

Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Asien är i grunden alltför omfattande och heterogent
för att  det  skall vara rimligt att generalisera om
demokratins tillstånd.  Historiskt finns högst olika
politiska kulturer, och kolonialtiden  lämnade efter
sig    vitt    skilda   avtryck   på   den   indiska
subkontinenten,   i   Indokina,   i  Indonesien,  på
Filippinerna och i Hongkong. Demokratiutvecklingen i
Asien  de  senaste  decennierna  har beskrivits  som
långsammare än i resten av världen  med undantag för
Mellan-östern.      Den      "mjukt      auktoritära
utvecklingsstaten"   av   Sydkoreas  typ  dominerade
bilden. Den bedömningen underskattar dock betydelsen
av de förändringar som inträtt sedan slutet av 1980-
talet.
En fundamental fråga är vad  som  krävs  vad gäller
utveckling  av  normer  och  institutioner  för  att
förstärka  och  konsolidera demokratin. Frågan  blir
särskilt viktig då  man betänker att ett stort antal
av det hundratal länder som i dag i någon mening kan
betecknas som demokratier  är ytterst sköra med föga
utvecklad demokratisk kultur och regeringar med svag
legitimitet och begränsade förutsättningar  för  att
åstadkomma  påtagliga  förbättringar  av  människors
materiella  villkor.  Demokrati  kräver tid för  att
utveckla värdegemenskap och institutioner.
Ratificeringsläget  i  Asien  vad gäller  FN:s  sex
större  konventioner  om  mänskliga  rättigheter  är
relativt  svagt, med undantag  för  konventionen  om
avskaffande  av all slags diskriminering av kvinnor,
som i stort sett  alla  länder som behandlas i denna
skrivelse  ratificerat;  konventionen   om   barnets
rättigheter  har  ratificerats  av  samtliga länder.
Endast  cirka  hälften av länderna är anslutna  till
1966 års konventioner  om  ekonomiska,  sociala  och
kulturella  rättigheter respektive medborgerliga och
politiska   rättigheter.    Två    tredjedelar   har
ratificerat  konventionen  om  avskaffande  av  alla
former   av  rasdiskriminering,  medan   enbart   en
tredjedel  har  ratificerat konventionen mot tortyr.
Internationell rätt  anger tydliga begränsningar för
tillämpningen  av  dödsstraffet,   liksom   krav  på
rättsgarantier.  Ännu har inte något asiatiskt  land
ratificerat  det  andra   tilläggsprotokollet   till
konventionen    om   medborgerliga   och   politiska
rättigheter samt om förbud mot dödsstraff.
Framväxten av ett  starkt civilt samhälle har visat
sig vara av stor betydelse  för  förbättrad  respekt
för  de  mänskliga  rättigheterna. I många länder  i
regionen  finns i dag  enskilda  organisationer  och
samhällsaktiva  akademiker,  som  för  denna process
framåt.
Några   asiatiska   ledare  har  tidvis  framhållit
begreppet "asiatiska värderingar",  vilket hotat att
undergräva      de      mänskliga     rättigheternas
allmängiltighet.  Tendenserna   till   en   asiatisk
position  har  dock  försvagats  påtagligt under  de
senaste  åren,  bl.a.  till följd av  den  asiatiska
ekonomiska krisen som visat på den hävdade asiatiska
modellens   inneboende   svagheter.   Rättigheternas
universalitet  erkänns samtidigt  som  vissa  länder
betonar den kulturella särarten.

Framtiden och vägvalen

Någon utvecklad  idé  om  Asien  som en sammanhållen
enhet i annat än geografisk mening finns inte, annat
än i vissa frågor vid vissa tidpunkter.  Lika  litet
som  i  dag kommer det att finnas ett Asien att tala
till, en  asiatisk  ståndpunkt  i  annat  än enstaka
frågor,  en given uppsättning asiatiska värderingar,
en  asiatisk  ekonomisk  modell.  Men  de  asiatiska
rösterna  kommer  sannolikt att spela en ännu större
roll än i dag, och  då  inte  minst  de  röster  som
härrör  från  de  asiatiska  demokratierna och deras
civila samhällen. I detta finns en vitalitet av stor
betydelse  för  de  nationella kulturerna,  och  för
omvärlden.
Vissa länders och regionala  organisationers röster
kommer att spela en större roll  år  2010 än i dag i
de  internationella  politiska och ekonomiska  forum
där för världen viktiga  frågor hanteras. Det gäller
i synnerhet Kina men också  Indien,  två  länder som
tillsammans  representerar  mer  än en tredjedel  av
mänskligheten. Japan kommer samtidigt  att  för lång
tid  framöver  förbli världens näst största ekonomi,
efter  USA,  med  legitima   anspråk  på  en  större
internationell roll.
Asien  är  och  förblir  statt  i snabb  förändring.
Länderna och människorna i Asien  kommer  att prägla
det  kommande  seklet på ett helt annat sätt  än  de
präglat det gångna,  inte  genom  att  skaka världen
utan genom att med fortsatt ekonomisk utveckling och
växande  öppenhet  bli  mera  delaktiga,  och   mera
självmedvetna  internationella  aktörer.  Ytterst är
det  fråga  om  en  serie vägval som olika länder  i
regionen  -  och  vi  själva   -   har   att   göra.
Möjligheterna och riskmomenten är många. Krisen  har
visat  på  den  svaga institutionella grunden för de
senaste  decenniernas   snabba  utveckling.  Uteblir
reformerna  försämras utsikterna  påtagligt.  Krisen
har  också  visat   på  de  växande  internationella
beroendeförhållandena.   I  den  utvecklingen  finns
mycket  som  är  positivt för  länderna,  men  också
oerhörda  utmaningar.   Marknaden,   som   inte  kan
förväntas ta något större socialt ansvar, spelar  en
allt  viktigare  roll. Staten förväntas möta växande
behov  och förväntningar  samtidigt  som  dess  makt
försvagas.
Det  är   i   ökad   samverkan  som  de  gemensamma
möjligheterna finns. Miljöproblemen  kan  inte lösas
nationellt.   Utslagningen,  narkotikahandeln,   det
sexuella utnyttjandet  av kvinnor och barn och andra
växande  sociala  problem   kan   bara  lösas  genom
gemensamma ansträngningar. Fortsatt  nedrustning kan
bara  uppnås  i  en  värld  för vars öde länder  som
Indien  och  Kina  känner  sig  fullt  medansvariga.
Integrationsprocesserna  har drivits  av  teknologi,
handel och investeringar,  som  allt mindre ser till
nationella gränser, men utmaningen ligger ytterst på
ett djupare kulturellt och politiskt  plan. Vår tids
stora utmaning är att medverka till en  utveckling i
Asien som ökar sannolikheten för de globalt hållbara
vägvalen,   de   som  leder  till  ökad  förståelse,
demokrati,  respekt   för   mänskliga   rättigheter,
minskad   fattigdom,   en   bättre  miljö,  och  ett
internationellt system som bidrar till framväxten av
en sådan värld.

En svensk Asienstrategi

Asien  uppvisar många av de möjligheter,  utmaningar
och  problem   som  brukar  framhävas  som  särskilt
prioriterade i svensk  utrikespolitik på det globala
fältet.
Demokratin är på frammarsch  på  många håll i Asien
och  öppenheten  för  impulser  från omvärlden  ökar
närmast  explosionsartat  i  informationsteknologins
spår. Traditionella samhällen stöps om och livaktiga
frivilligorganisationer växer  fram  på  bred front.
Ändå består en rad auktoritära regimer i Asien,  där
rättssamhället    och    respekten   för   mänskliga
rättigheter åsidosätts på  det  mest flagranta sätt.
Sverige har i olika internationella  sammanhang  och
forum     bidragit    till    att    belysa    dessa
missförhållanden.   Samtidigt   har   ansträngningar
gjorts att engagera de auktoritärt styrda länderna i
Asien, däribland Kina, i en internationell dialog om
mänskliga  rättigheter med syftet att försöka  bidra
till  en  bättre  förståelse  och  respekt  för  den
internationella   rättens   krav,   och   en  vidgad
anslutning till FN:s legala instrument på området.
Frihandeln har under de senaste decennierna  skapat
förutsättningar   för   ekonomisk  utveckling,  ökad
välfärd  och  en jämnare fördelning  av  resurser  i
många asiatiska  länder.  Samtidigt  har den senaste
ekonomiska   krisen  visat  på  behovet  av   starka
internationella institutioner och regelverk som stöd
för länder i utveckling.  I nuvarande situation blir
det  ett  särskilt angeläget  svenskt  intresse  att
motverka att  protektionismen  växer  fram i krisens
spår samt att engagera sig i arbetet att få Kina och
andra asiatiska ekonomier som i dag står utanför WTO
att     nå     överenskommelse    om    inträde    i
världshandelsorganisationen.
Sveriges relationer  med  länderna och ekonomierna i
Asien  kan med fördel breddas  och  fördjupas  inför
2000-talet med tyngdpunkt på åtta centrala områden:
1.  demokrati,     mänskliga    rättigheter    och
jämställdhet,
2.
3.  handel och direktinvesteringar,
4.
5.  fattigdomsbekämpning och fördjupade relationer
genom utvecklingssamarbete,
6.
7.  miljö,
8.
9.  forskning och utbildning,
10.
- folkrörelser och gränsöverskridande nätverk,
-
1.  kultur,       informationsverksamhet       och
Sverigefrämjande,
2.
- politiska relationer.
-
Sveriges medlemskap i  EU har inneburit förändringar
-  och  vidgade  möjligheter   -   för  den  svenska
Asienpolitiken.  Som  medlem  kan  Sverige  delta  i
gemensamma   aktioner   och   beslut   av  betydande
internationell tyngd. Samtidigt ställs krav  på  ett
aktivt  svenskt  deltagande  i  utformningen av EU:s
politik inom olika områden visavi  länderna i Asien,
i   syfte   att   få   gehör   för  våra  nationella
prioriteringar.
EU:s övergripande Asienstrategi  från 1994 har lagt
ett antal huvudmål som syftar till  att  stärka EU:s
ekonomiska  närvaro  i Asien: främja internationellt
samarbete     och     förståelse,     bidra     till
fattigdomsbekämpning och  hållbar tillväxt samt till
att  befästa demokrati och respekten  för  mänskliga
rättigheter  i Asien. Samråd sker ofta även i frågor
som rör medlemsländernas bilaterala agerande i olika
länder  i  Asien.   Generellt   sett   har  Sveriges
medlemskap i EU medfört ett förändrat arbetssätt för
den   svenska   utrikesrepresentationen  och   givit
Sverige   väsentligt    förbättrad   tillgång   till
information,   bredare   kontaktytor    och   större
möjligheter  till  inflytande i tredje land,  som  i
detta fall Asien.

Sverige, Asien och det internationella samarbetet

ASEM (Asia-Europe Meeting)

ASEM  är  ett  forum  för  politisk,  ekonomisk  och
kulturell  samverkan  och   dialog  mellan  tjugofem
länder i Europa och Asien. Det  bildades  våren 1996
vid   ett   toppmöte   i  Bangkok,  där  stats-  och
regeringschefer   från   EU:s    medlemsländer,   de
dåvarande  sju  ASEAN-länderna,  Japan,   Kina   och
Sydkorea,  samt  EU-kommissionens ordförande deltog.
Det andra toppmötet  hölls  i  London våren 1998 och
det  tredje äger rum i Seoul år 2000.  ASEM-dialogen
syftar  till  att  stärka  banden  mellan Europa och
Asien.
Genom  tillkomsten  av  ASEM har ett betydelsefullt
forum skapats för att stärka  banden  mellan  Europa
och   Asien.   I   ASEM-samarbetet   lägger  Sverige
tyngdpunkten   vid   frågor   rörande   handel   och
investeringar,   miljö,   demokrati   och  mänskliga
rättigheter,  utbildning  och kultur samt  kontakter
mellan enskilda organisationer.

Sverige, Asien och FN

Sveriges  aktiva  roll  i  FN  är   en   fundamental
dimension av Sveriges internationella relationer. En
förutsättning  för  att  FN skall kunna erbjuda  det
ledarskap som världens tillstånd och globaliseringen
kräver är att FN tillerkänns  samma centrala roll av
alltfler länder i Asien. Sverige bör i FN och i sina
bilaterala relationer med länderna  i  Asien  aktivt
verka  för  att  de  ger  FN och det internationella
normsystemet ett växande stöd.
Engagemanget  i  FN utgör en  hörnpelare  i  svensk
utrikespolitik.  Sverige   verkar   i   FN  för  att
förebygga  konflikter och främja nedrustning.  Detta
är inte minst  viktigt  vad gäller länderna i Asien.
Genom deltagande i fredsbevarande operationer bidrar
Sverige på ett konkret sätt  till  att bevara freden
inom flera områden i Asien.
Sverige  skall  fortsatt verka för att  länderna  i
Asien   tillmäter   FN   och   det   internationella
normsystemet  en central  roll  i  respektive  lands
utrikespolitik.
I FN:s kommission  för mänskliga rättigheter verkar
Sverige aktivt för att  uppmärksamma  brott  mot  de
mänskliga rättigheterna. Sverige driver bl.a. frågor
rörande jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets
rättigheter,  rättigheter  för  personer som tillhör
nationella eller etniska, språkliga  eller religiösa
minoriteter  och  urbefolkningar,  rättigheter   för
personer   med   funktionshinder  och  åtgärder  mot
dödsstraffet,      utomrättsliga       avrättningar,
ofrivilliga försvinnanden och tortyr.
Via  FN:s  biståndsorganisationer  stödjer  Sverige
insatser  för  att genom reformer och institutionell
utveckling motverka fattigdom, förbättra barns hälsa
och  tillgång  till   utbildning,   skapa   hållbara
lösningar     på    flyktingproblematiken,    främja
demokratisk  utveckling   och   söka  förbättra  den
globala miljö.

De internationella finansiella institutionerna

Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och
Asiatiska   utvecklingsbanken   (ADB)    är    djupt
engagerade  i  Asien.  Mot  bakgrund  av Asienkrisen
ökade  IMF:s  totala  kreditgivning  1997-1998  fyra
gånger jämfört med året dessförinnan.
Krisen  har  visat på det stora inflytande  som  de
internationella   finansiella   institutionerna,   i
synnerhet   Internationella   valutafonden,  utövar.
Deras insatser har varit nödvändiga, men långt ifrån
invändningsfria. Det är mot denna bakgrund viktigare
än någonsin att Sverige fortsatt  aktivt medverkar i
de    multilaterala    forum,    som   Valutafonden,
Världsbanken  och  den  asiatiska utvecklingsbanken,
vilka dominerar dialogen  med  mottagarländerna  och
ofta   svarar   för  huvuddelen  av  de  finansiella
flödena. Det måste  dock  i detta sammanhang beaktas
att Sverige verkar inom ramen för valkretsar, vilket
kan utgöra en restriktion på  möjligheten  att driva
en egen linje.
Finanskrisen i Sydöst- och Östasien har ytterligare
understrukit   behovet  av  intensifierad  samverkan
mellan   olika  delar   av   Regeringskansliet   och
Riksbanken,  bl.a.  i  syfte  att  medverka till att
Sverige  talar  med  en röst i olika internationella
forum. Sådan samordning  ter  sig  särskilt viktig i
det   skede  av  utveckling  av  de  internationella
finansiella  institutionerna  som  vi  nu  går in i.
Sverige  kan  spela  en  viktig roll i detta för  de
kommande decenniernas globala  ekonomiska utveckling
mycket betydelsefulla reformarbete.
Det gångna årets krishantering har visat på behovet
av  att  framgent  i  ännu  större  utsträckning  än
hittills   involvera   de   asiatiska   staterna   i
diskussionerna och att visa ett större intresse  för
deras   aktiva   deltagande  i  det  internationella
reformarbetet.

Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Långsiktiga  och  bestående   förändringar   i   ett
samhälle   har   oftast   sitt  ursprung  i  interna
processer. Som utomstående  kan Sverige, tillsammans
med  andra,  söka  påverka  interna  processer,  men
sällan  skapa förändringar. Erfarenheten  visar  att
det civila  samhället  spelar  en avgörande roll för
utvecklingen   mot   ökad   respekt  för   mänskliga
rättigheter och demokrati. Sverige kommer därför att
fortsätta att uppmuntra och stödja  utvecklingen  av
det  civila  samhället i Asien bl.a. genom stöd till
enskilda     organisationer      och      akademiska
institutioner.  Sverige  kommer likaså att fortsätta
att stödja den institutionella  utvecklingen,  bl.a.
utveckling  av  rättssystem och lagstiftning, vilken
behövs för att främja och förstärka respekten för de
mänskliga    rättigheterna.    Utvecklingssamarbetet
kommer  att  i ökad  omfattning  inriktas  på  denna
uppgift. Detta  innebär  också ett fortsatt stöd för
att  främja  öppenhet  och insyn,  bl.a.  genom  att
underlätta   oberoende   mediers    möjlighet    att
rapportera  och  granska  myndigheter. Insatserna är
finansiellt små men strategiska.
Sverige hävdar bestämt normen  att  varje medlem av
FN  genom  FN-stadgan  har  ett  ansvar  att  främja
respekten   för  de  mänskliga  rättigheterna,   och
avvisar propåer  om att situationen för de mänskliga
rättigheterna är en  strikt  intern angelägenhet för
varje land.
Sverige  ser  som  en  viktig  uppgift  att  i  det
multilaterala samarbetet, inom EU  och bilateralt, i
dialog  och  samarbete medverka till utveckling  mot
demokrati och  i lag skyddade grundläggande fri- och
rättigheter.
I fall av kränkningar  reagerar Sverige genom olika
kanaler  - bilateralt, tillsammans  med  övriga  EU-
länder och genom multilaterala forum. Det är viktigt
att söka samarbeta  med  en större krets likasinnade
länder för att budskapet skall få effekt.
Sverige driver, i samarbete med EU-länder och andra
likasinnade stater, en rad  frågor  som  syftar till
att     uppmärksamma    kvinnors    situation    och
diskriminering.  Sverige  kommer fortsatt att ta upp
frågan om kvinnors och flickors  rättigheter  i  den
utvecklingspolitiska dialogen, liksom i diskussioner
med regeringsföreträdare i multilaterala sammanhang.
Utvecklingssamarbetet     rymmer     betydelsefulla
möjligheter    att    långsiktigt    medverka   till
uppbyggnaden  av  de  institutioner  och det  civila
samhälle   som   bär  upp  demokratisk  kultur   och
rättssamhälle.   I   det    arbetet   kan   statliga
institutioner   såväl  som  folkrörelser,   enskilda
organisationer och universitet spela viktiga roller.
Utvecklingen av marknadsekonomier  kan  ge  positiva
effekter i riktning mot öppnare samhällen. Också här
har utvecklingssamarbetet en viktig roll.

Handel och investeringar och arbetsvillkor

Utvecklingen i Asien de senaste decennierna med  hög
tillväxttakt  och  övergångar till exportorienterade
handelsregimer har resulterat  i  en  kraftigt  ökad
handel  mellan Sverige och Asien. Investeringarna  i
båda riktningar växte likaså.
Sveriges     långsiktiga     mål     som     starkt
handelsorienterad   nation  är  att  väsentligt  öka
utbytet med Asien. Det  bör  gälla  för såväl export
som   import   och   direktinvesteringar   i    båda
riktningarna.  För  att  en  sådan målsättning skall
vara  realistisk  krävs  dels  att  de  krisdrabbade
länderna i Asien återhämtar sig,  dels  att regionen
går mot ökad öppenhet.
Både  handeln  och volymen på direktinvesteringarna
bör under det kommande decenniet kunna öka påtagligt
i båda riktningarna.  För det talar de avregleringar
som följer i krisens spår  och ländernas långsiktiga
tillväxtutsikter.
Sverige  verkar  genom  EG  för  att  de  asiatiska
ekonomier som står utanför WTO  lever  upp  till  de
krav  som ställs för WTO-medlemskap och så snart som
möjligt    ansluts.   EG:s   och   vårt   bilaterala
utvecklingssamarbete  kan  medverka genom att hjälpa
berörda  länder  att vidta nödvändiga  reformer  och
anpassningar.
Diskussionen om arbetsvillkor  och barnarbete berör
i hög grad Asien. Arbetsvillkoren  är i många länder
betydligt  sämre än vad ILO:s standard  medger,  med
långa   arbetstider,    utnyttjande    av   barn   i
industriellt       arbete,      begränsningar      i
fackföreningarnas  verksamhet,   etc.   De  fackliga
organisationerna har en viktig uppgift att  fylla  i
försvaret av arbetarnas rättigheter.

Främjandet av Sveriges kommersiella relationer med
Asien

På  det mest grundläggande planet bestäms våra möjligheter  av
hur vår  egen konkurrensförmåga utvecklas. Viktigast
av  allt är,  liksom  på  andra  marknader,  att  vi
ständigt  utvecklar  vår  kapacitet  att ta fram nya
konkurrenskraftiga  produkter,  vilket  i   sin  tur
förutsätter  att vi nationellt vidmakthåller en  hög
utbildnings- och forskningsstandard och goda villkor
för långsiktigt företagande.
Asienkrisen visar  på  behovet av fördjupad kunskap
om regionen och dess marknader. Inte minst viktig är
denna  fråga  i  de  små och  medelstora  företagens
perspektiv,  företag med  begränsad  marknadskunskap
och  låg  riskbenägenhet.   I  Sverige  finns  sådan
kompetens på flera håll, men  inte  samlad  på något
slagkraftigt sätt.
Ambassaderna,  konsulaten  och handelskontoren  har
centrala       roller       i      handels-      och
investeringsfrämjandet och skall  förstärkas.  Detta
förutsätter   en  ökning  av  antalet  utsända,  men
förstärkningen  skall  primärt  ske  genom  ett mera
utvecklat   samarbete  med  hemmaorganisationen  och
företag  på plats  och  ett  bättre  utnyttjande  av
informationsteknikens möjligheter.
Sverige   har   en   väl   utbyggd   struktur   för
exportfrämjande.  Exportrådet  har  till uppgift att
som  centralt organ planera, samordna,  marknadsföra
och  genomföra  åtgärder  för  att  främja  Sveriges
export.
Importen  är  lika  nödvändig  som exporten för vår
välfärd.  Möjligheten  till import  av  komponenter,
insatsvaror och maskiner är en viktig faktor för det
svenska näringslivets konkurrenskraft. Konsumenterna
får  med  import  tillgång  till  ett  större  antal
produkter och produktvarianter till lägre priser.
Projektexport berör  flera  företag samtidigt, dvs.
en  gemensam  order för ett helt  system  eller  hel
anläggning där  många olika aktörer medverkar. Denna
typ av export erbjuder  möjligheter  för  grupper av
svenska   företag,   inklusive  små  och  medelstora
företag.

Biståndsfinansiering

Utvecklingssamarbetet   har,   inom  ramen  för  sin
övergripande  målsättning,  på flera  sätt  bidragit
till   svenska   företags   engagemang    i   Asien.
Utvecklingssamarbetet  har  inneburit  en långsiktig
närvaro  genom  vilken  kontakter kunnat byggas  upp
mellan företag, konsultföretag  och  institutioner i
Sverige och i Asien. Genom det kontraktsfinansierade
tekniska  samarbetet (KTS) genom Sida har  samarbete
som  involverar   den   svenska  resursbasen  kunnat
utvecklas också med andra länder än de traditionella
programländerna.     Under     senare     år     har
näringslivsbistånd och utveckling av den finansiella
sektorn blivit allt viktigare delar av Sidas utbud.
Det  svenska  biståndet har fått  en  allt  klarare
inriktning  på att  utveckla  förutsättningarna  för
ekonomisk verksamhet  i  u-länder,  på att skapa ett
gynnsamt  klimat  som  främjar  företagande.  Därmed
skapas också bättre förutsättningar  för  handel med
och  investeringar  i  landet. Svenska institutioner
och företag engageras ofta i detta arbete.
Utvecklingen  vad  gäller  handel  och  företagande
kräver  en effektiv främjandeorganisation.  För  att
den  skall   bli   slagkraftig   krävs   ett  aktivt
nätverksbyggande  mellan aktörer i Sverige  centralt
och regionalt samt  ökad samverkan mellan hemma- och
fältorganisationen och lokalt på fältet.
Utvecklingssamarbetet  har  som  en central uppgift
att      skapa      bättre     förutsättningar     i
utvecklingsländerna för  långsiktig  tillväxt  genom
stöd   till   makroekonomiska   och  institutionella
reformer,    lagstiftning,   utveckling    av    den
finansiella   sektorn   och   stöd   till   t.   ex.
uppbyggnaden   av    näringslivsorganisationer   som
handelskammare. Utvecklingssamarbetet har spelat och
kan också spela en viktig  roll  genom  att utveckla
kontakterna mellan olika svenska aktörer,  däribland
svenskt näringsliv och dess institutioner i Asien. I
ett  flertal  utvecklingsländer  i Asien finns  goda
förutsättningar  för  ökad  projektfinansiering  med
användning  av krediter och garantier,  i  synnerhet
inom infrastrukturområdet men också inom nya områden
som miljöteknik och tjänster.

Utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien

Det finns tre  starka  skäl att bedriva ett fortsatt
utvecklingssamarbete på  åtminstone  dagens nivå med
Asien: huvuddelen av världens fattiga finns i Asien,
möjligheterna       att      nå      resultat      i
utvecklingssamarbetet   och  vårt  eget  långsiktiga
intresse  av  fördjupade relationer  med  ett  Asien
statt i utveckling.  En målsättning måste därför bli
att öka det svenska biståndet till Asien.
1.  Genom  utvecklingssamarbetet   kan  vi  aktivt
fördjupa och bredda de bilaterala relationerna
till  det  stora  flertal länder i  Asien  som
fortfarande  är utvecklingsländer.  Långt  mer
omfattande nätverk  än vi vanligen föreställer
oss har byggts upp genom utvecklingssamarbetet
och  utrymmet  för  nya  initiativ  är  stort.
Inriktningen        av       det       svenska
utvecklingssamarbetet  stämmer väl överens med
de områden som framstår  som  angelägna  i  en
svensk  Asienstrategi.  Tre  uppgifter bör ges
högsta prioritet:
2.
3.  att   åstadkomma  en  klarare  fokusering   på
reformprocesser   och  institutions-uppbyggnad
som syftar till att  utveckla de grundläggande
förutsättningarna för  demokrati  och  respekt
för  mänskliga  rättigheter,  marknadsekonomi,
minskad fattigdom, förbättrad skola  och hälsa
samt ekologiskt hållbar utveckling,
4.
5.  att   målmedvetet   bygga  upp  en  långsiktig
satsning på ett utbyggt miljösamarbete
6.
7.  att bygga mera jämbördiga  och mera ömsesidiga
relationer.
8.
Utvecklingssamarbete    måste    vara   långsiktigt.
Samtidigt   ställs   stora   krav  på  flexibilitet,
helhetssyn,      samordning     och     partnerskap.
Utvecklingssamarbetet  kräver också koncentration på
länder   och   sektorer  i  enskilda   länder.   Det
långsiktiga programlandssamarbetet  måste kombineras
med en kapacitet att bistå ett land som befinner sig
i   ett   kritiskt  skede.  Flexibilitet  är   också
nödvändig i  meningen  att samarbetet också fortsatt
bör ha stor bredd och inkludera  ett  brett spektrum
av länder.
Världsbanken,     Valutafonden     och    Asiatiska
utvecklingsbanken spelar i dag dominerande  roller i
det    internationella   utvecklingssamarbetet   med
länderna i Asien. Det innebär att vårt eget agerande
i förhållande  till dessa institutioner, i styrelser
och i forum för  biståndskoordinering,  blir av stor
betydelse.   Även   EG:s   bistånd  bör  ägnas  ökad
uppmärksamhet  i  en  sådan  samlad  bedömning.  För
Sveriges  del är det angeläget  att  se  till  denna
helhet  i  utformningen   och  genomförandet  av  en
Asienstrategi.
För    att    vara    framgångsrikt     förutsätter
utvecklingssamarbete   ett   partnerskap  byggt   på
ömsesidiga  intressen  och  öppet   redovisade  mål.
Utgångspunkten  är  den  gemensamma  värdegrund  som
kommer   till   uttryck  i  gemensamt  undertecknade
konventioner.
Särskilt  viktiga  för  utvecklingen  av  fördjupade
ömsesidiga relationer är:
9.  forskning, ett område där också utvecklingen i
Asien    skapar    nya   förutsättningar   för
gemensamma initiativ,
10.
11. utbyggda möjligheter  till  utbildning i Asien
för  svenska  studenter  och  i  Sverige   för
asiatiska studenter,
12.
13. utbyggt kultursamarbete och kulturutbyte,
14.
15. en    utbyggd    samverkan   mellan   enskilda
organisationer i Sverige och i Asien.
16.
17. en utveckling av vårt näringslivs engagemang i
Asien genom insatser  som  kan  främja handeln
med u-länderna.
18.
Miljöfrågorna

Den kanske allvarligaste dimensionen av det som sker
i  Asien,  och  den som långsiktigt berör  oss  mest
direkt, är utvecklingen  på miljöområdet. Behovet av
internationellt samarbete är stort. Omfattningen och
den snabba ökningen av miljöproblemen  i  Asien  gör
det  nödvändigt att satsa mer resurser på miljön där
under de kommande decennierna. Behovet är enormt och
efterfrågan   på   miljöteknik   och   miljötjänster
förväntas stiga kraftigt. Utvecklingen av  en skärpt
miljölagstiftning innebär nya affärsmöjligheter  för
miljöteknikföretag.
Sverige har utvecklat ett stort institutionellt och
teknologiskt  kunnande  på miljöområdet. Vår kunskap
och  erfarenhet  finns  inom   flera   områden   med
miljöanknytning.  Den svenska industrin ses ofta som
ledande inom miljöskydd och miljöteknik.
I   det   bilaterala   utvecklingssamarbetet    har
miljösamarbete redan en central roll. Den kommer att
utvecklas  ytterligare.  På forskningsområdet har en
rad kontakter byggts upp.  Regeringen  kommer att ta
initiativ  till  en  samlad  långsiktig satsning  på
miljö  och naturresurshushållning  i  Asien,  vilken
engagerar  regeringskansli, näringsliv, myndigheter,
forskarsamhälle  och miljöorganisationer. Ett sådant
initiativ kommer att  utgöra  ett viktigt komplement
till våra egna ansträngningar att  utveckla  Sverige
till  ett  hållbart  samhälle.  Dialogen  inom  ASEM
erbjuder  en  ny  plattform  för svenskt agerande på
miljöområdet i Asien.
Miljö och en hållbar utveckling  kommer i framtiden
att inta en mer central plats i vårt internationella
arbete.  Områdena utgör redan ett viktigt  inslag  i
våra relationer  med  Asien.  För  att åstadkomma en
samlad  ansats  krävs  att  samarbetet mellan  olika
aktörer   på  svensk  sida  förstärks   genom   ökad
samverkan         mellan          Regeringskansliet,
Naturvårdsverket, Sida och Exportrådet,  företag och
forskning.
Sverige kommer att fortsatt aktivt verka för att de
asiatiska  länderna  undertecknar de internationella
konventionerna om miljö  och  hållbar utveckling och
uppfyller villkoren i överenskommelser  och  konven-
tioner.   Den   politiska  dialogen  kommer  i  ökad
omfattning att prioritera miljöproblemen.
Miljöbevakningen   i   Asien   kommer   också   att
förstärkas.  Ambassadernas  bevakning  skall stärkas
som  ett  led i arbetet på att utveckla nya  nätverk
mellan     miljökunnandet      i     Sverige     och
stationeringslandet.          Personal          inom
utlandsrepresentationen  i Asien skall ges tillfälle
till utbildning i miljöfrågor.
Utvecklingen mot en miljöanpassad  produktion  i de
asiatiska  utvecklingsländerna måste stödjas för att
påskynda övergången  till  en hållbar utveckling och
för att förbättra de asiatiska  utvecklingsländernas
tillträde     på     den    europeiska    marknaden.
Utvecklingsbistånd  kan   stödja   uppbyggnaden   av
infrastruktur  för  certifiering  och  utbildning om
miljöanpassning.

Forskning

Utbildning  och forskning har en strategisk  roll  i
fördjupningen  av  relationerna  mellan  länder  och
kulturer. Det är viktigt att understryka att det rör
ett utbyte i båda riktningarna och att det bygger på
ömsesidighet    och   jämbördighet.   Detta   gäller
generellt för den  internationalisering  som Sverige
står inför och måste prägla vårt sätt att utforma de
framtida relationerna med Asien.
Att    utveckla    relationerna   till   Asien   på
utbildningens och forskningens områden är av central
betydelse  för  breddningen   och  fördjupningen  av
Sveriges relationer till Asien.
Det är i Sveriges intresse att  ett  växande  antal
svenska  studenter  genom  utbildning  och forskning
kommer  i kontakt med Asien och att väsentligt  fler
asiater   ges    möjlighet   till   utbildning   och
forskningskontakter  med  Sverige. Under hösten 1999
har ett program för utbyggt studentutbyte, Linnaeus,
föreslagits av Sida.
Utvecklingen i Asien skapar  nya  möjligheter  till
ömsesidigt   fruktbart   samarbete  på  forskningens
område. Behovet av stöd är  samtidigt  stort i många
länder. Genom ett utbyggt forskningssamarbete delvis
inom  utvecklingssamarbetets  ram  skulle  nödvändig
bredd     uppnås.     I     framtiden     bör    det
biståndsfinansierade samarbetet utsträckas till fler
länder   genom   forskarinitierat  samarbete  mellan
institutioner i Sverige och länderna i Asien.
I  dag  finns  fyra   institutioner  för  Öst-  och
Sydöstasienstudier i Sverige  medan  det  saknas  en
institutionell bas för akademisk kompetensuppbyggnad
om  det samtida Sydasien. Något av universiteten bör
utgöra  bas för framtida utbildning och forskning om
Sydasien.  En  inventering av befintlig kompetens på
detta område kommer  att  göras  av Sida i syfte att
identifiera en lämplig centrumbildning  för en sådan
satsning.
För    att   underbygga   ett   förstärkt   svenskt
Asienkunnande   i   framtiden   fordras  ett  utökat
samarbete      mellan      de      forskarutbildande
institutionerna   kring   handledningsresurser   och
forskarkurser. Språkutbildning  vid  universiteten i
de   stora  asiatiska  språken  behöver  förstärkas.
Utbyte med Asien förekommer inom ramen för såväl det
reguljära  utbildningsväsendet  som  i näringslivets
regi. Möjligheterna till samverkan mellan  stat  och
näringsliv måste tas till vara.

Folkrörelser

Folkrörelser  och enskilda organisationer har spelat
en huvudroll i  internationaliseringen  av  Sverige,
allt  ifrån  missionen  som  redan under 1800-talets
senare   hälft   upprättade   förbindelser    mellan
församlingar  i  Sverige  och samhällen i Afrika och
Asien, till det internationella fackliga arbetet och
det  u-landsengagemang som i  början  på  1950-talet
ledde  till framväxten av det statliga biståndet. En
bärande   idé  bakom  biståndets  framväxt  var  att
rättvisa  hemma   och   ute   i   världen   var  två
oskiljaktiga uttryck för samma solidaritetstanke.  I
dag  är  över  300  organisationer  engagerade i ett
hundratal länder genom närmare 2 000 projekt.
Länderna i Asien uppvisar mycket stora  variationer
vad   gäller   utrymmet   för   och  förekomsten  av
folkrörelser och enskilda organisationer. Relationen
mellan  stat och organisationer skiljer  sig  mycket
åt, likaså  de  roller  som  organisationer spelar i
samhällena. En sak har dock flertalet länder i Asien
gemensamt - att enskilda organisationer är en faktor
av växande betydelse.
Svenska  folkrörelser  och enskilda  organisationer
lämnar  viktiga  bidrag  till   förverkligandet   av
centrala  målsättningar för Sveriges internationella
agerande. Genom  organisationernas aktiva engagemang
ökar möjligheterna  att verka för fred och säkerhet,
demokrati, mänskliga  rättigheter  och jämställdhet,
fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.
Utvecklingen  av  de  civila  samhällena   i  Asien
innebär  möjligheter  till  utbyggt samarbete mellan
svenska folkrörelser och enskilda organisationer och
organisationer i Asien.
En stor utmaning i samarbetet  mellan  svenska  och
asiatiska    organisationer    är    att    utveckla
demokratiskt uppbyggda organisationer som kan ingå i
ett    livskraftigt    civilsamhälle.   Att   stödja
organisationerna   i  detta   arbete   är   en   för
utvecklingssamarbetet central uppgift.
En annan viktig möjlighet  är  att stödja regionala
enskilda organisationer vilka i sin  tur  kan stödja
och   utveckla  inhemska  organisationer.  En  sådan
tvåstegsmodell   ökar   förutsättningarna   för   en
långsiktigt hållbar organisationsutveckling.

Kultursamarbete, informationsverksamhet och
Sverigefrämjande

Ömsesidig   förståelse   och  respekt  skapas  genom
kulturmöten  och kultursamarbete.  Möjligheterna  är
många för dem  i  vårt  land  som vill lära känna en
annan  kultur. Asien har begränsat  utrymme  i  våra
medier utom  i  krisögonblick. Obalanserna är stora.
Möjligheterna att  i  Asien lära känna svensk kultur
är ännu mycket begränsade.  Ett närmande förutsätter
omprioriteringar och nya initiativ  från  såväl stat
som näringsliv.
Genom   att   skapa   ett   särskilt   fönster  för
kulturutbyte med Asien kan projekt - små och stora -
inom olika kulturområden ges stöd. Det väsentliga är
att finna former för väsentligt mera mångfasetterade
och decentraliserade kulturkontakter än de som finns
i  dag.  Kultursamarbete  är  även en viktig  del  i
demokratiseringsprocessen.
De svenska utlandsmyndigheterna  utgör  regeringens
främsta  instrument för att i enskilda länder  skapa
goodwill   och    förtroende    för    Sverige   som
internationell  samarbetspartner  och därmed  främja
svenska  intressen  och  bidra  till  tillväxt   och
sysselsättning.   Kraven   och   förväntningarna  på
utlandsmyndigheterna  att  på olika  vägar  medverka
till   att  genomföra  regeringens   tillväxt-   och
sysselsättningsmål har ökat markant under de senaste
två åren.  Detta  ställer nya och förändrade krav på
resurser och kapacitet  hos utlandsmyndigheterna för
att ge främjandeinsatserna  den inriktning som krävs
från  land  till  land  för  att  uppnå  effekt  med
långsiktiga  satsningar  inom  export,   turism  och
investeringar.
En  fördjupning  av  relationerna med länderna  och
samhällena  i  Asien  förutsätter  en  utbyggnad  av
kultursamarbete och informationsverksamhet. Det är i
hög  grad  i  Sveriges  intresse   att  kultur-  och
informationsutbytet   utvecklas,  i  synnerhet   med
länder  som  är  eller  kan  förväntas  bli  viktiga
marknader för Sverige och  därmed  för  tillväxt och
jobb  i  Sverige.  En  större  andel av tillgängliga
resurser skall avsättas för Asien.  Målet  är att om
några år ha ett decentraliserat kultursamarbete  med
väsentligt  fler  länder och en påtagligt större och
bättre målinriktad  informationsverksamhet än i dag.
Detta kan ske genom att  förutsättningar  skapas för
ett   väsentligt   utbyggt   kultursamarbete  mellan
svenska kulturinstitutioner och  kulturarbetare  och
deras  motsvarigheter  i  Asien.  Grunden  för detta
finns  i  Svenska  institutet  och Sida. Det som  nu
behövs  är ett tydligt "fönster"  genom  vilket  väl
genomtänka  samarbetsprojekt,  små  såväl som stora,
kan få stöd.
Ett  urval  ambassader i Asien bör ges  förbättrade
finansiella      möjligheter       att       bedriva
informationsverksamhet. I syfte att uppnå en klarare
inriktning   av   informationsverksamheten  i  varje
enskilt land för några av de större länderna bör man
utveckla landspecifika strategier som omfattar såväl
den  över  Utrikesdepartementets  informationsbudget
finansierade   verksamheten   som   verksamhet  inom
Svenska  institutets ansvarsområde. Sverigefrämjande
bör vara ett  centralt  tema  i dessa strategier och
sponsring ses som en viktig finansieringsmöjlighet.

Sammanfattning av motionerna

Genomgående   välkomnas  i  motionerna   regeringens
ansats   till  en   samlad   svensk   Asienstrategi,
inklusive partnerskapstanken, och många av de former
av  samarbete   som   Sveriges  framtida  relationer
föreslås omfatta.

I den enskilda motionen  1998/99:U3  (m)  yrkande  1
framhålls att fortsatt tillväxt i Asien och ett ökat
svenskt  engagemang  i  regionen  är viktiga svenska
intressen. Asiens växande ekonomiska  betydelse  för
vårt  eget  land  bör  därför få en mer framträdande
roll  och  de  ekonomiska  aspekterna   bör  ges  en
överordnad  ställning  i den svenska Asienstrategin.
Frågan   om  hur  svenskt  näringsliv   och   svensk
forskning  och  utbildning  bör  möta utvecklingen i
Asien  för att på sikt behålla och  stärka  Sveriges
konkurrenskraft  i regionen bör tydligare vägas in i
en svensk Asienstrategi.
Mot  bakgrund av de  asiatiska  ekonomiernas  stora
betydelse  för  svensk ekonomi bör Sverigefrämjandet
få  en  mer framträdande  roll  i  en  Asienstrategi
(yrkande  2).  I  yrkande 3 understryks den japanska
ekonomins  betydelse   för  regionen  och  för  hela
världsekonomin  och vikten  av  att  noggrant  följa
utvecklingen i Japan.  Vidare,  i  yrkande 4, anförs
att Japan forskningsmässigt står i särklass  i Asien
och att forskningssamarbetet och studentutbytet  med
Japan  bör  får  en  framträdande  roll  i en svensk
Asienstrategi.
I   Moderaternas   kommittémotion   1998/99:U4   (m)
framhålls  det som positivt att Sverige ser över sin
Asienpolitik men motionärerna understryker samtidigt
det omöjliga  i  att  bygga upp en enda sammanhållen
Asienstrategi. Världsdelen - som har 60 % av jordens
befolkning  -  är alldeles  för  mångfasetterad  för
detta.  Länder  som  Japan,  Taiwan,  Singapore  och
Sydkorea  är  i många  avseenden  mer  tekniskt  och
vetenskapligt avancerade än Sverige. Indien har både
världens mest avancerade  dataprogrammerare och dess
yttersta  fattigdom.  Övergången  från  socialistisk
planekonomi till olika grader av marknadsekonomi har
förbättrat  de  materiella   levnadsvillkoren  i  de
kvarvarande stora kommunistländerna,  men förtrycket
gentemot den egna befolkningen, bristen  på  respekt
för   mänskliga   rättigheter   och   avsaknaden  av
demokrati fortsätter. Svenskt bistånd till Asien bör
enligt motionärernas mening inriktas på  att  utrota
fattigdomen  genom  att  stärka  tillväxten. Framför
allt    bör    svenskt    bistånd    inriktas    mot
kunskapsöverföring,
I yrkande 1 framhålls att Asien kommer att spela en
allt  större  roll  för Sveriges framtid.  UD  måste
därför finnas på plats med myndigheter i alla Asiens
nya  viktiga  ekonomiska   och   politiska  centrum.
Ambassadernas kompetens måste höjas,  inte  minst på
det      ekonomiska     området.     Den     svenska
utrikesrepresentationen  måste  ta  ett  vida större
ansvar   för  omvärldsbevakningen  även  åt  svenska
företag och  prioritera de s.k. främjandefrågorna. I
yrkande 2 understryks  vikten av samverkan med Asien
inom forskning och utbildning.  Från svensk sida bör
strävan  vara  att  skapa forskningsmöjligheter  och
utbildningsplatser   för    svenska    forskare    i
Stillahavsasien  och  att  erbjuda  studieplatser  i
Sverige  åt  forskare och studenter från Sydasien. I
yrkande 3 anser  motionärerna  att trepartssamarbete
mellan ett afrikanskt land, ett  sydostasiatiskt och
Sverige   borde   ha  stora  möjligheter   att   bli
framgångsrikt.  Taiwan   framstår   härvid  som  den
partner  som  har  de mest värdefulla erfarenheterna
att förmedla.
I den enskilda motionen  1998/99:U5  (s) konstateras
att  regeringens  Asienskrivelse markerar  ett  nytt
angreppssätt  för  Sveriges  relationer  till  Asien
genom att det i skrivelsen  görs ett försök till att
ta  ett  helhetsgrepp.  Motionären  konstaterar  att
skrivelsen  lyfter  fram folkrörelsekontakterna  och
stärkandet  av  det  civila   samhället,   men   att
religionerna,  med  deras  betydelse  när det gäller
möjligheter      till     positiv     inverkan     i
konfliktförebyggande   och   försoningsarbete,  inte
behandlas i tillräcklig utsträckning. Religionen kan
spela  en  viktig roll när det gäller  normbildning,
som        kulturbärare,        solidaritetsskapare,
konfliktförebyggare   och   försoningsbärare.   Inte
heller  nämns  att religionen i Asien spelar en helt
avgörande  roll  för   de   värdemönster  som  olika
asiatiska samhällen vilar på. Att religionen präglar
asiatiska tankemönster finns det bara en antydan om,
men  ingen  analys av eller reflektion  kring  detta
faktum.  I  stort   sett   konstateras   enbart  att
västvärlden  är  sekulariserad  och att de asiatiska
kulturerna  vilar  på en religiös grund.  Motionären
menar att en svensk  Asienstrategi  bör kompletteras
med  överväganden  kring det religiösa  perspektivet
och en analys av hur  detta  påverkar  våra framtida
relationer  för  att  partnerskapstanken  skall  bli
fullödig.  Motionären  pekar  på  ett antal konkreta
punkter för sådana kompletteringar.

I  Folkpartiets  kommittémotion  1998/99:U6   (fp)
konstateras att för Sveriges relationer med länderna
i  Asien  står  ekonomiskt  samarbete  och  handel i
fokus.  Detta  står  i sin tur inte på något sätt  i
motsatsställning till  svenska  ambitioner  vare sig
det gäller demokrati och mänskliga rättigheter eller
biståndssamarbete.   Erfarenheten   visar  ofta  att
demokrati  följer  på  ekonomisk  tillväxt.  Det  är
viktigt   att  öka  kunskapen  om  potentialen   för
ekonomiskt  samarbete  och handel med olika länder i
Asien. Länder som Japan,  Sydkorea och Taiwan har av
det officiella Sverige inte givits den uppmärksamhet
som  de  förtjänar  -  inte minst  av  rent  svenskt
egenintresse. Även små marknadsandelar i t.ex. Japan
skulle   kunna  betyda  många   arbetstillfällen   i
Sverige. Den  svenska uppmärksamheten gentemot Japan
står  i skarp kontrast  mot  den  som  visats  Kina.
Landet  är förvisso världens folkrikaste stat med en
stor marknadspotential,  som dock till skillnad från
den japanska fortfarande i  allt väsentligt återstår
att förverkliga. Det kinesiska ekonomiska undret kan
precis    som    utvecklingen    i   de    asiatiska
tigerekonomierna visa sig mindre hållfast än vad det
förefallit omvärlden.
I yrkande 1 framhålls att ekonomiskt  samarbete och
handel  i  allt  väsentligt sköts på andra  sätt  än
genom beslut av regering  och riksdag. Det är därför
viktigt att Sverige genom EU  bidrar till att Asiens
länder  integreras  fullt  ut i det  internationella
samarbetet för frihandel. Det  är  också viktigt att
Kina snarast får möjlighet att gå med i WTO, men det
skall  ske  på  samma  villkor  som  för andra  WTO-
medlemmar.   Taiwan,   som   är  världens  fjortonde
handelsnation,  får  inte  längre   blockeras   från
inträde  i WTO. Fler svenska högnivåbesök liksom ett
svenskt   generalkonsulat   i   Osakaregionen,   bör
prioriteras.
Motionärerna menar att demokrati länge framstod som
väldigt avlägset  för de flesta människorna i Asien.
Japan har sedan efterkrigskonstitutionens  införande
under  den  amerikanska ockupationen under 40-talets
senare hälft  varit  en  klar  demokrati. I världens
största demokrati, Indien, har regeringsmakten  bytt
innehavare   åtskilliga   gånger.   I   övrigt   har
demokratins  genomslag  i  Asien  varit av kortvarig
karaktär.
Med den nyvunna tillförsikt som följde  i spåren på
den  snabba ekonomiska utvecklingen i flera  stater,
särskilt  i Sydostasien under 1980-talet, utvecklade
företrädare  för  de auktoritära regimerna begreppet
asiatiska  värden  som   motvikt  mot  västerländska
värden. De förra skulle framhålla individens plats i
nationen   och   individens  skyldigheter   gentemot
kollektivet  till skillnad  från  den  västerländska
betoningen  av   individen   och   dennes  fri-  och
rättigheter.
I yrkande 2 menar motionärerna att  utvecklingen  i
flera  asiatiska  länder  de  senaste  tio åren, och
särskilt i och med den asiatiska krisen,  har  visat
att  demokrati inte är ett västerländskt påfund utan
något  som  har  universell  giltighet för människor
runt  om i världen. Allt tal om  "asiatiska  värden"
när det  gäller  krav  på  demokrati  och  mänskliga
rättigheter i Ost- och Sydostasien har avslöjats som
oförbätterliga  politiska  ledares  rädsla  för  ett
öppet   och   demokratiskt   samhälle.  I  Sydkorea,
Thailand och Taiwan har det visat sig att stater med
fungerande demokratiska institutioner  varit  bättre
rustade  att  möta  och att hantera följderna av den
asiatiska krisen.
Kina  har  en  av  mänsklighetens   och  historiens
främsta  kulturer.  Ett  Kina, där folket  har  full
frihet  att  välja  och välja  bort  sina  politiska
ledare,  har en självklar  plats  som  politisk  och
ekonomisk ledare i det demokratiska världssamfundet.
Sverige  bör,   också   inom   ramen   för  EU,  öka
ansträngningarna  för  att få Kina att efterleva  de
FN-konventioner   landet   undertecknat.    Därefter
återstår det avgörande kriteriet på demokrati,  dvs.
att folket i fria val får möjlighet att själva välja
sina ledare och, om det så önskar, avsätta dem.
Fokus i den globala säkerhetspolitiska utvecklingen
förflyttas  alltmer  till Asien-Stilla Havs-regionen
(yrkande 3). Folkrepubliken  Kina spelar här med sin
geografiska belägenhet, sina verkliga eller befarade
ambitioner  och  sitt  agerande en  central  roll  i
praktiskt  taget  varje  delproblem  i  området.  De
kinesiska   ledarnas   oro   efter    Sovjetunionens
upplösning och de amerikanska militära  framgångarna
i  kriget med Irak, har övertygat dem om behovet  av
en   snabb    modernisering    av    den   kinesiska
försvarsmakten.
De indiska kärnvapenprovsprängningarna  våren  1998
har  i första hand setts i relation till den indisk-
pakistanska  konflikten  kring  Kashmir, men torde i
minst lika hög grad från indisk sida vara avsedd som
en  kraftfull  markering  inför Kinas  militära  och
nukleära upprustning och utplacering av kärnvapen.
Den säkerhetspolitiska oron  i  Ostasien  har i hög
grad  påverkats av den till synes helt oförutsägbara
serie av  militära provokationer som Nordkorea ägnar
sig  åt  gentemot  i  första  hand  Sydkorea  men  i
förlängningen  också  alla  andra  stater  med  egna
intressen i Nordostasien.
Beijing varnar ständigt för att Japan på nytt skall
utvecklas   till  en  militär  stormakt  och  följer
noggrant eventuella  förändringar  i den amerikansk-
japanska försvarsalliansen.
Inom  ramen  för Asean Regional Forum  bedrivs  det
enda institutionaliserade  samarbetet  för  fred och
säkerhet i Ost- och Sydostasien. Arbetet har  i allt
väsentligt   fokuserats   på  en  förtroendeskapande
dialog mellan de inblandade  staterna.  Motionärerna
anser att det borde finnas utrymme för EU  och  inte
minst  Sverige  att  i  den fortsatta euro-asiatiska
dialogen bistå med värdefulla erfarenheter från ESK-
samarbetet.
Motionärerna   anser   i  yrkande   4   att   såväl
Asienstudien  som  regeringens   skrivelse   på  ett
föredömligt   sätt   lyfter   fram  den  strategiska
betydelsen av kunskapen i Sverige  om  Asien  och de
olika   asiatiska  länderna  och  deras  kultur  och
samhällsliv. Den gjorda inventeringen visar på rader
av önskvärda  åtgärder  för  att  förstärka Sveriges
möjligheter  på  detta område, men de  återstår  att
förverkliga  i  form   av   beslut   och  allokerade
resurser. Regeringen bör snarast gå vidare  med  ett
åtgärdsprogram   och   vid   behov   återkomma  till
riksdagen med nödvändiga förslag och prioriteringar.
Efterfrågan   på   studieplatser   i  Sverige   för
studenter från asiatiska länder är stor. Den kunskap
om  och det intresse för Sverige som därvid  skapas,
utgör  en  ovärderlig tillgång för Sveriges framtida
relationer med  länderna  i  Asien. Detta område bör
kunna utvecklas väsentligt. Än  mer angeläget är det
att öka förutsättningarna för svenska  studenter att
kunna  utbilda  sig  och  forska  vid universitet  i
Asien.   Det  svenska  Linneausprogrammet   är   ett
välkommet  steg  i  rätt  riktning. Finansiering via
biståndsmedel utgör emellertid  en  mycket  olycklig
begränsning  till att gälla länder med vilka Sverige
har  biståndssamarbete.   Därmed  utesluts  i  detta
sammanhang  viktiga  länder  som   Japan,  Sydkorea,
Taiwan, Hongkong och Singapore. Svensk  politik  för
ett  utökat  samarbete med Asien inom utbildning och
forskning får  inte,  anser motionärerna, inskränkas
av valet av biståndsländer.
I  Vänsterpartiets  kommittémotion   1998/99:U7  (v)
framhålls  att  de  stora ekonomiska framgångarna  i
Asien i många länder  har givit upphov till en sorts
ekonomisk nationalism. Denna tar sig bl.a. uttryck i
misstänksamhet   mot   de  europeiska   före   detta
kolonialmakterna  och  mot   USA.   Sverige  har  en
tillgång  i att man aldrig varit någon  framgångsrik
kolonialmakt.  Tvärtom har Sverige solidariserat sig
med kampen för nationell frigörelse i Asien.
Motionärerna  anser   att   det  är  välkommet  att
regeringen tillsatte arbetsgruppen  som nu utarbetat
förslaget  till en ny svensk Asienstrategi  där  man
föreslår ändringar  i  den svenska politiken när det
gäller  biståndet,  forskningen  och  kulturutbytet.
Asien har hittills inte  uppmärksammats  i  relation
till  sin  betydelse.  Meningarna  är  delade om den
asiatiska  krisens  orsaker och vad bot den  kräver.
Det  är dock tydligt att  globaliseringen  med  dess
våldsamma   kapitalrörelser   ställer   länder   och
samhällen  inför  nya stora och svåra hot, som måste
mötas med politiska åtgärder.
Motionärerna anser  emellertid  att  Asienstrategin
behandlar  jämställdheten  enbart  som en  fråga  om
mänskliga  rättigheter - dvs. endast  den  rättsliga
sidan av hela  denna omfattande problematik. Man har
i skrivelsen glömt  det sjätte biståndsmålet och det
faktum    att   jämställdheten    är    en    viktig
utvecklingsfaktor.      Könsproblematiken      måste
följaktligen behandlas utförligare, mer ingående och
som  ett  utvecklingsproblem  även när det gäller en
Asienstrategi. Särskild uppmärksamhet  bör  ägnas åt
de  länder  där kvinnorna under en lång följd av  år
varit delaktiga  i  kampen för nationell frigörelse,
såsom exempelvis Vietnam.
Motionärerna  menar vidare  att  regeringen  i  sin
skrivelse presenterar  ett  antal goda initiativ för
att öka våra kunskaper om Asien.  Den nuvarande låga
kunskapsnivån kan exemplifieras med  att bara 1 % av
de svenska studenter som studerar utomlands  gör det
i   Asien.   Man   konstaterar   att   regeringen  i
Forskningspropositionen  föreslår  en  satsning   på
naturvetenskap   på   bekostnad   av  humaniora  och
samhällsvetenskap. Kunskap om Asien  är emellertid i
allra   högsta  grad  en  fråga  om  humaniora   och
samhällsvetenskap;  att  öka  kunskapen om asiatiska
länders historia, kultur och samhälle.
I   Asien   har   de   folkliga   rörelserna    och
organisationerna   som   finns  sina  rötter  i  den
antikoloniala och nationella självständighetskampen.
I många fall har dessa rörelser institutionaliserats
och förvandlats till politiska  partier  -  i en del
fall    också   till   statsbärande   partier.   Nya
självständiga  sociala  rörelser  håller dock på att
växa  fram. Motionärerna anser att det  är  positivt
att  Sverige   ger   stöd  till  regionala  nätverk,
folkliga rörelser och  folklig organisering i Asien.
Med  tanke på att större  delen  av  befolkningen  i
Asien  är  sysselsatt  i  jordbruk och för det mesta
helt oorganiserad är det olyckligt  att  det svenska
jordbrukets    ekonomiska    föreningsrörelse   inte
engagerats mer i biståndet till Asien.
Det är viktigt att Sverige hävdar  att de mänskliga
rättigheterna är universella. Alla försök  att hävda
att de skulle utgöra en inre angelägenhet för  varje
enskilt  land  måste  bestämt avvisas. Sverige måste
enträget hävda ståndpunkten  att  det inte existerar
några  särskilda  "asiatiska  värderingar"  när  det
gäller mänskliga rättigheter utan  att  de mänskliga
rättigheterna är universella.
Motionärerna  menar  att  Kina  utgör  det  största
hindret  i  arbetet  för  mänskliga  rättigheter och
demokrati i Asien och u-länderna i allmänhet.  Detta
land är en stark ekonomisk makt och utgör en så stor
och  lockande marknad att få i dag vågar utmana det.
Om  kritikerna   uppträdde   mer   samordnat  skulle
effekterna   bli   större.  Auktoritära  regimer   i
krisdrabbade  länder  har  förlorat  mycket  av  sin
legitimitet och  prestige.  Många  förefaller  i dag
vara  eniga  om  att  man där behöver mer demokrati,
fler rättigheter, större  öppenhet och insyn för att
få ekonomin att fungera. Det  är  dock i första hand
inhemska krafter som kan driva fram förändringar.
Ett  särskilt  allvarligt  problem när  det  gäller
mänskliga rättigheter är barnens  rättigheter. Deras
situation  är  på många håll i Asien  ytterst  svår,
trots att samtliga  asiatiska länder har ratificerat
FN:s konvention om barnets  rättigheter. Den svenska
regeringen har också hörsammat riksdagens begäran om
att   införa   ett   barnperspektiv   i   biståndet.
Motionärerna anser att regeringen borde ta till vara
den opinion som redan finns bland svenska medborgare
när   det   gäller   kampen   mot   barnarbete   och
barnprostitution.
Det är utmärkt att regeringen vill ta initiativ till
en  särskild  kommitté  i   ILO   för   att  granska
förhållandet    mellan    arbetsvillkor,   ekonomisk
utveckling  och konkurrensförmåga.  I  och  med  att
arbetet  ändrar   karaktär   måste   arbetsvillkoren
förändras.   Löntagarna   behöver   sålunda    ökade
kunskaper    för    att    företagen    skall    bli
konkurrenskraftiga  och länderna utvecklas. Fackliga
rättigheter   handlar   om    betydligt    mer    än
arbetsmarknadsfrågor.  De handlar också om politiskt
inflytande,   mänsklig  värdighet   och   kamp   mot
fattigdomen. Motionen  är  kritisk  till skrivelsens
jämförelse   mellan  Asienkrisen  och  den   svenska
finanskrisen under det tidiga 1990-talet.
Analysen  av  säkerhetsläget   i   Asien   och   av
förhållandet  mellan USA, Kina, Japan, ASEA-länderna
och Ryssland är  mager  i regeringens skrivelse. Det
finns mycket litet om etniska  konflikter,  vilka är
latent  explosiva  -  i  synnerhet  i  de fall då en
etnisk minoritet i ett land är "statsbärande"  i ett
annat.  Den kinesiska minoriteten har i flera länder
fått spela  rollen  av syndabock i samband med olika
kriser och konflikter.
Regeringen hoppas att Sveriges EU-medlemskap kommer
att förstärka effekten av det politiska agerandet på
handelspolitikens och  biståndspolitikens område och
få   till  en  ändring  av  EU:s   protektionistiska
handelspolitik.  En annan sida av Sveriges politik i
EU rör mänskliga rättigheter  i  Asien, inte minst i
Kina,   där   dödsstraffet   används   flitigt   och
möjligheterna  för dödsdömda att överklaga  dessutom
är ringa. Här hör  det  till  Sveriges uppgifter att
vara   aktivt   inom   organisationer    och    inom
kommissionen   för  mänskliga  rättigheter  för  att
förbättra rättssäkerheten och avskaffa dödsstraffet.
En Asienstrategi  skall främja såväl utvecklingen i
länderna i Asien som  sysselsättning  och tillväxt i
Sverige.  Det  är uppenbart att ökade Asienkunskaper
behövs  i svenska  företag,  inte  minst  sedan  den
ekonomiska  och  politiska  krisen  i  Asien  rubbat
mycket  av  den tidigare tillförsikten. Motionärerna
vill peka på  de  möjligheter som öppnas för svenska
företag i samband med  den  planerade utbyggnaden av
infrastrukturerna i Asien. Det handlar om järnvägar,
landsvägar och IT-vägar. Med  en kraftig satsning på
utbyggda kommunikationer avser  man att knyta samman
Asiens  länder  och förbinda dem med  Europa.  Bland
annat skulle svenskt  miljökunnande kunna bidra till
en mer hållbar utveckling än de hittills storskaliga
lösningarna.
När     det     gäller    den    militära     eller
militärindustriella verksamheten i förhållandet till
Asien avråder motionärerna  för  närvarande  bestämt
från   krigsmaterielexport   av   något   slag  till
Indonesien,  Indien,  Pakistan och andra länder  som
berörs i skrivelsen.
Motionärerna  anser  att   det   är   utmärkt   att
regeringen  riktat sina blickar mot Asien, som varit
ett försummat område när det gäller svensk utrikes-,
handels-   och   biståndspolitik.   Men   skrivelsen
innehåller främst  en redogörelse för vad som gjorts
och vad som kan göras  i  förlängningen  av  vad som
hittills   gjorts.  En  strategi  sträcker  sig  per
definition  över   en   längre  tidsrymd.  För  sitt
genomförande kräver den inte  bara  ett noggrant val
av   insatser   utan  följaktligen  också  en   viss
uthållighet.  Motionärerna  är  kritiska  till  EU:s
restriktiva hållning  och  kvotering  när det gäller
asiatiska produkter.
I  det  fortsatta  arbetet med utvecklandet  av  en
Asienstrategi  måste  kompetenta  kvinnor  från  det
politiska och ekonomiska  livet ges möjlighet att ta
del i arbetet. Genderforskare  bör  fortsättningsvis
finnas med i strategiarbetet.
Ingen  utomstående aktör kan åstadkomma  demokrati,
utveckling  och  säkerhet  i  Asien.  Det kan endast
skapas av de asiatiska ländernas egna medborgare.
Enligt  motionärerna  bör  vad som ovan anförts  om
övergripande   politiska   ställningstaganden    för
partnerskap med asiatiska länder ges regeringen till
känna.
Kristdemokraterna    framhåller   i   kommittémotion
1998/99:U8   att   Sveriges    deltagande    i   det
internationella  samarbetet  för demokrati, säkerhet
och  utveckling inte får begränsas  till  närområdet
eller  till  Europa  utan måste ske globalt. I Öst-,
Syd-, och Sydostasien  finns  flertalet  av världens
fattiga, här finns en svår ekonomisk kris och det är
en  region  som  också  är  svårt  drabbad  av  både
konflikter och andra kriser.
I  yrkande  1  framhåller  motionärerna  att större
satsningar  krävs  för att uppnå OECD-ländernas  mål
att halvera antalet  fattiga i världen till år 2015.
Sverige bör arbeta för att uppnå detta mål genom ett
ökat bistånd till Asien  inom en större biståndsram.
I  yrkande  2  anser motionärerna  att  det  svenska
utvecklingssamarbetet   kan   och   även   bör   ske
bilateralt,  i  ett utökat samarbete med några av de
asiatiska länder  som har en relativt stark ekonomi,
till   exempel   Taiwan   och   Sydkorea.   Sveriges
utvecklingssamarbete med Asien bör koncentreras till
ett mindre antal sektorer  (yrkande 3). Motionärerna
kräver i yrkande 4 ett tillkännagivande  vad  gäller
uppbyggandet   och   utvecklingen   av  demokratiska
institutioner som i enpartistater måste ske med stor
försiktighet. Sverige måste ställa krav  på  att  få
följa  utvecklingen av hur dessa institutioner byggs
upp och  utvecklas  och  hur  de  kunskaper vi söker
förmedla används. Kristdemokraterna  menar att i ett
sådant  samarbete  måste  Sverige  ställa   krav  på
öppenhet  och möjlighet att utvärdera den utveckling
som följer på våra insatser.
I yrkande  5  konstateras att utvecklingssamarbetet
numera ofta består  av  institutionsuppbyggnad och -
utveckling och riktar sig  då ofta till myndigheter.
Dessa kurser och utbildningar  för  tjänstemän måste
tala  klarspråk,  med  tydliga exempel ur  ländernas
aktuella   verklighet.   Motionärerna   kräver   att
representanter för människorättsorganisationer,  som
väl känner förhållandena i de aktuella länderna, får
delta i utbildningen.
Folkrörelserna  har också alltsedan slutet av 1800-
talet   varit  vägledande   när   det   gäller   det
internationella          engagemanget.         Genom
missionsverksamhet upprättades  förbindelser  mellan
församlingar  i  Sverige  och samhällen i Afrika och
Asien,   kontakter   som  än  i  dag   är   levande.
Folkrörelserna  och  de   ideella  organisationernas
engagemang  kan  och  bör  spela   en  stor  roll  i
kontakterna med människor i Asien. Detta gäller både
i   utvecklingssamarbetet  och  i  utvecklingen   av
demokrati    och    respekten   för   de   mänskliga
rättigheterna. Det är  därför  angeläget  att  dessa
rörelser  legitimeras  i  Asien (yrkande 7). För att
det   ska   kunna   ske   måste  Sverige   och   det
internationella   samfundet   betona    det   civila
samhällets  betydelse  för  utvecklingen,  och   det
svenska  biståndet  bör,  enligt  yrkande 6, i vissa
fall, huvudsakligen gå via enskilda organisationer.
Det  är  värdefullt  med  en  kontinuitet   på   de
beskickningar  i  de  länder i Asien där Sverige har
representation. Med tanke på den stora kulturklyftan
och de avsevärda språksvårigheterna  när  det gäller
Asien, krävs längre tid än i mer närliggande  länder
för att få en djup kännedom om landet, dess folk och
förhållanden.  Längre  perioder  i ambassadtjänst  i
dessa  länder  skulle säkert bidra till  vidare  och
djupare kunskaper  för  tjänstemännen vid respektive
ambassad  (yrkande  8). I yrkande  9  framhålls  som
positivt  att  de  debiteringar   som   tas   ut  av
ambassader  för  att  bistå  företag  återförs  till
utlandsmyndigheter       för      främjandeinsatser.
Debiteringen får dock inte vara så hög att den leder
till att svenska företag missgynnas  i  konkurrensen
med  utländska  företag. Det svenska avgiftssystemet
bör   utvärderas   från   konkurrenssynpunkt.   Låga
avgifter är speciellt  nödvändiga  för  små företag,
som annars inte har råd att tillgodogöra  sig  dessa
tjänster.  Det  är  positivt att en rådgivande grupp
knutits till Utrikesdepartementets  enhet  för Asien
och Oceanien och motionärerna förutsätter, i yrkande
10,  att  någon representant för de mindre företagen
finns med i denna grupp. Kristdemokraterna har länge
motionerat  om att projekt-exportsekretariatet skall
få större resurser  och noterar att sekretariatet nu
fått    vidgat   mandat   och    större    resurser.
Sekretariatet  har  en viktig funktion att fylla och
det är viktigt att resurserna  även fortsättningsvis
svarar mot behoven (yrkande 11).
I yrkande 12 anförs att Sverige  har  ett  särskilt
ansvar  när  det  gäller  utvecklingen i Vietnam  på
grund av sina nära och goda förbindelser med landet.
Sverige åtnjuter en avsevärd  goodwill  på  grund av
vårt   långvariga  politiska  stöd  och  genom  vårt
bistånd. Även om reformer har skett, saknas mycket i
demokratiseringsprocessen.  Enpartistaten består med
alla  åtföljande  problem  för  oppositionella.   De
grundläggande  fri-  och rättigheterna skyddas inte.
Enligt  Kristdemokraternas   mening  skulle  Vietnam
lämpa  sig  utomordentligt  väl  för  ett  oberoende
gransknings- och utvärderingsuppdrag.
Svältkatastrofen  i  Nordkorea  har  antagit  stora
proportioner. Sverige har ett särskilt  ansvar genom
att    vi   som   enda   EU-land   har   diplomatisk
representation  i  landet  och fullgör skyddsuppdrag
för flera länder. Sverige spelar  en viss roll genom
enskilda  organisationer  som  verkar  humanitärt  i
landet. FN har vädjat om hjälp vid  fem  tillfällen.
Sverige bör, enligt yrkande 13, undersöka  om  något
mer  kan göras för att komma befolkningen till hjälp
och  i   yrkande   14   föreslås  att  en  humanitär
undersökningsgrupp sänds  från  FN  med  ett tydligt
mandat  att  granska vilken hjälp som behövs  och  i
vilken mån den hjälp som nu ges når fram.
I yrkande 15  framhålls  att  Taiwan har utvecklats
mycket positivt när det gäller demokrati,  mänskliga
rättigheter  och sociala reformer och att landet  är
ett exempel för  andra  länder  i Asien. Sverige bör
hitta    vägar    att   samverka   med   Taiwan    i
utvecklingssamarbete  med  andra  asiatiska  länder.
Kristdemokraterna  föreslår  att Sverige tillsammans
med Taiwan studerar hur så stora framsteg kunnat ske
så  snabbt  i  Taiwan när det gäller  respekten  för
mänskliga rättigheter  och  demokrati. Dessa rön bör
sedan      kunna      användas      i      gemensamt
utvecklingssamarbete.

Utskottets överväganden

Asien  uppvisar  många av de möjligheter, utmaningar
och  problem  som  brukar   framhävas  som  särskilt
prioriterade i svensk utrikespolitik  på det globala
fältet. I skrivelsen 1998/99:61 Framtid  med  Asien.
En svensk Asienstrategi inför 2000-talet presenterar
regeringen  en  politik som syftar till att utveckla
ett mer jämbördigt  samarbete,  partnerskap,  mellan
Sverige och Asien.
Utskottet noterar att den form som regeringen  valt
är skrivelsens och att riksdagen därför inte har att
i  beslutsform  ta  ställning  till andra förslag än
sådana som framförts motionsvägen. I anslutning till
motionsbehandlingen  kommer  utskottet  dock  i  det
följande att mera i detalj beröra  olika aspekter på
skrivelsens innehåll.
Skrivelsen innehåller en bred genomgång av Sveriges
bilaterala  och multilaterala kontakter  med  Asien,
och att den ger,  enligt  utskottets uppfattning, en
god grund för diskussion om  och  bedömning  av  det
synsätt  och den politik som regeringen förespråkar.
Utskottet  anser  att det finns mycket som talar för
att ett sammanhängande  politikområde  på detta sätt
görs   till   föremål  för  riksdagens  övergripande
policyöverväganden.
En huvudtes i skrivelsen är att öppna och effektiva
institutioner och  livskraftiga  civila samhällen är
av  avgörande  betydelse  för ett lands  utveckling.
Skrivelsen ger, precis som  regeringen  förespråkar,
argument för en bredare svensk politik visavi Asien,
såväl   bilateralt   som   i  samarbete  med  andra.
Utskottet anser att det nya  förhållningssätt och de
metoder som förespråkas i Asienskrivelsen förefaller
lämpliga och ändamålsenliga.
Sverige  har,  som  en  del av EU,  relationer  med
Asien. Det ger vissa begränsningar  men viktigare är
att  det  kan  förstärka  effekten av vårt  agerande
politiskt, handelsfrämjande  och på biståndsområdet.
EU:s övergripande Asienstrategi  från  1994 har lagt
fast fyra huvudmål, som syftar till att  stärka EU:s
ekonomiska  närvaro  i Asien: främja internationellt
samarbete     och     förståelse,     bidra     till
fattigdomsbekämpning och  hållbar tillväxt samt till
att befästa demokrati och respekten för de mänskliga
rättigheterna  i  Asien. Samråd  sker  ofta  även  i
frågor som rör medlemsländernas  bilaterala agerande
i olika länder i Asien. Gemenskapen  bedriver  genom
kommissionen ett betydande utvecklingssamarbete  med
Asien,  som  ett  komplement  till  medlemsländernas
biståndspolitik. På samma sätt bedriver kommissionen
ett  arbete för att främja handel och  investeringar
mellan  Europa  och  Asien.  Sverige  anser att rent
exportfrämjande  är  en nationell angelägenhet.  Ett
undantag  är  den  tidsbegränsade   verksamhet   som
kommissionen  bedriver  i  Japan.  Kommissionen  har
också  en  särskild  strategi för miljösamarbete med
Asien.   EU   har   härutöver   utformat   särskilda
strategier   för  att  utveckla   relationerna   med
särskilt betydande  partners  i  Asien.  Dit  hör  i
första   hand  Japan,  Kina,  Sydkorea,  Asean  samt
Indien. Generellt  sett har Sveriges medlemskap i EU
medfört ett förändrat  arbetssätt  för  den  svenska
utrikesrepresentationen,     och    givit    Sverige
väsentligt  förbättrad  tillgång  till  information,
bredare  kontaktytor  och  större  möjligheter  till
inflytande i länderna i Asien.
I motionerna, U3 (m) yrkande 1 och U6 (fp) yrkande 1
konstateras  att  utvecklingen   i  Asien  har  stor
betydelse för den globala ekonomin, och motionärerna
förespråkar  ett  utökat ekonomiskt  samarbete,  och
ökad handel mellan Sverige och länderna i Asien.
Sverige   fäster  stor   vikt   vid   det   globala
samarbetet,  framför  allt  i  egenskap  av en aktiv
medlem  i FN, en stark förespråkare för frihandel  i
världshandelsorganisationen,  WTO,  och en engagerad
partner  i  internationellt utvecklingssamarbete.  I
1999  års  utrikesdeklaration  understryks  Sveriges
vilja att stärka  samarbetet för demokrati, säkerhet
och utveckling i vårt  närområde,  i hela Europa och
globalt.  Svensk utrikespolitik, stödd  på  en  bred
folklig opinion,  präglas  av  en medvetenhet om att
vår  säkerhet,  trygghet  och  välfärd   är   starkt
beroende av den globala utvecklingen.
En  av utgångspunkterna för en svensk Asienstrategi
är Sveriges  intressen  och  ansvarstaganden  som de
kommer till uttryck i vårt internationella agerande.
Ett  av  grundelementen  i detta ansvar är att verka
för ekonomisk utveckling genom  frihandel, genom att
medverka   till   att   stärka   det   multilaterala
regelverket för handel och investeringar  inom ramen
för  WTO  och stödja vidgat medlemskap i denna,  och
genom  fortsatt   aktiv   dialog  med  de  asiatiska
länderna, t. ex. inom ramen  för  ASEM  (Asia-Europe
Meeting).
Kina  förhandlar  sedan 1987 om medlemskap  i  WTO.
Landets ekonomi blir  som  en  följd  av  medlemskap
alltmer  konkurrensutsatt  och  alltmer beroende  av
svängningarna i världskonjunkturen.  Sverige  verkar
genom  EU  för  att Kina, Taiwan och andra asiatiska
ekonomier som nu  står  utanför  WTO snarast möjligt
skall  bli  medlemmar liksom att de  ansluts  på  de
rätta grunderna.  Sverige kommer också att verka för
att den nya WTO-rundan  skall  leda till ytterligare
handelsliberaliseringar.    Vad   gäller    Sydkorea
genomför   regeringen   under   1999   en   särskild
handelsfrämjande  satsning,  som  bl.a.   innefattar
besöksutbyte,    utställningar   och   kulturutbyte.
Utskottet  ser  som   positivt   om   fler   svenska
högnivåbesök i asiatiska länder genomföras.
Därmed anses motionerna U3 (m) yrkande 1 och U6 (fp)
yrkande 1 besvarade.

I  motion U8 (kd) yrkande 1 krävs ett mer omfattande
bistånd till Asien genom större biståndsram och i U8
(kd)   yrkande  3  bistånd  till  ett  mindre  antal
sektorer.  Vidare  i  U8  (kd)  yrkande  6 krävs att
biståndet  huvudsakligen,  i  vissa  fall,  går  via
enskilda   organisationer  och  i  yrkande  7  krävs
legitimering    av    folkrörelser    och    ideella
organisationer.

Biståndet kommer att öka framöver dels som en  följd
av   den   av   riksdagen   beslutade  höjningen  av
biståndets andel av bruttonationalinkomsten från 0,7
% år 1998 till 0,73 % år 2001,  dels på grund av att
bruttonationalinkomsten  ökar.  En   av  regeringens
prioriteringar  för  samarbetet  med  Asien  är  att
bedriva   ett   fortsatt   utvecklingssamarbete   på
åtminstone dagens nivå.
Sverige    har    sedan    länge   bidragit    till
kapacitetsutveckling   inom   centrala   områden   i
samarbetsländernas offentliga förvaltning.  Ett allt
viktigare syfte med detta stöd har blivit att  lägga
grunden  för  ökad  öppenhet  och demokratisk insyn.
Regeringen   har  i  en  skrivelse  till   riksdagen
Demokrati  och   mänskliga  rättigheter  i  Sveriges
utvecklingssamarbete  (skr.  1997/98:76) presenterat
sin  politik  inom  området. Kunskapsöverföring  och
institutions-uppbyggnad  har fått en successivt ökad
tyngd  i  det  svenska  biståndet,   och   utskottet
konstaterar        att        kapacitets-        och
institutionsuppbyggande   föreslås   bli  en  av  de
viktigaste   komponenterna  i  en  framtida   svensk
Asienstrategi.
Biståndet till  länder med vilka Sverige har ett mer
omfattande samarbete  styrs  av  landstrategier. Den
ökade  betoningen  på  mål  och  resultatstyrning  i
biståndet har bl.a. inneburit en koncentration  till
färre     samarbetsområden     i     de     enskilda
mottagarländerna.  Sett  över  de  senaste  åren har
antalet enskilda insatser i mottagarländerna minskat
relativt   kraftigt.   Enligt  vad  som  framgår  av
Asienskrivelsen syftar regeringen  till  att behålla
denna  huvudinriktning.  Utskottet anser detta  vara
lämpligt.

Med det ovan anförda avstyrker  utskottet  motion U8
(kd) yrkandena 1 och 3.

En     internationellt     mycket     stor     andel
(uppskattningsvis 20 %) av det svenska biståndet går
genom  folkrörelser  och enskilda organisationer och
en  betydande  del  av  medlen  går  till  stöd  för
demokrati    och   MR-insatser.    Organisationernas
egeninsatser är  betydande och visar hur viktigt och
omfattande de enskilda  organisationernas arbete är,
samtidigt som det är ett uttryck för deras speciella
status  och  oberoende.  Utskottet  konstaterar  att
regeringen   i   skrivelsen   betonar   det   civila
samhällets betydelse i utvecklingsprocessen. I Asien
kanaliseras det svenska biståndet  till Afghanistan,
Nordkorea  och  Burma  huvudsakligen genom  enskilda
organisationer och FN-organ.  När  Sverige  stoppade
biståndssamarbetet  med  Indien  och  Pakistan efter
kärnvapenprovsprängningarna  undantogs  bistånd  via
enskilda organisationer från beslutet.

Det    civila    samhällets    centrala    roll    i
fattigdomsbekämpning   var   ett   viktigt   tema  i
utskottets    betänkande    Fattigdomsbekämpning   i
Sveriges  utvecklingssamarbete  (bet.  1997/98:UU9).
Det  konstaterades   där  att  det  är  viktigt  att
enskilda  svenska  organisationer   i   allt  större
utsträckning  använder  sina kontakter, sin  kunskap
och sina nätverk till att  stödja  framväxten av ett
starkt  och pluralistiskt civilt samhälle,  som  kan
företräda  de  fattigas intressen och bidra till att
ge utvecklingssamarbetet  en  tydlig  och bärkraftig
fattigdomsinriktning.    Det    civila    samhällets
betydelse  betonas  regelmässigt  i  den  dialog  om
landstrategier   som   förs   mellan   Sverige   och
mottagarländerna.  I  de fall det är omöjligt att få
till stånd ett öppet och  förtroendefullt  samarbete
med regering och myndigheter i vissa länder  och där
man  bedömer  att ett regeringssamarbete inte skulle
vara  lika  effektivt   bör   man   låta   biståndet
huvudsakligen gå via enskilda organisationer.

Utskottet  anser  därmed motion U8 (kd) yrkandena  6
och 7 besvarad med vad som ovan anförts.

I U3 (m) yrkandena  3  och 4 framhålls vikten av att
utveckla  samarbetet med  Japan  på  det  ekonomiska
området och  i  synnerhet  inom forskningsområdet, i
motion U6 (fp) yrkande 4 begärs ett utökat samarbete
inom utbildnings- och forskningsområdet  och  bättre
samordning  av  befintliga  resurser  och  i  U4 (m)
yrkande   2   begärs   förstärkt   forsknings-   och
utbildningssamarbete med länderna i Stillahavsasien.

Utbildning  och forskning utgör viktiga inslag i det
svenska utvecklingssamarbetet  som  alltmer  betonar
institutions-     och    kapacitetsuppbyggnad.    På
utbildningsområdet har tonvikten traditionellt legat
på       primärskola,      yrkesutbildning       och
specialutbildning,  men  i  dag  omfattar  den också
olika former av högre utbildning och forskning.  Att
utveckla  relationerna  till  Asien på utbildningens
och forskningens områden är av central betydelse för
breddningen och fördjupningen av Sveriges relationer
till Asien. Utskottet konstaterar  att  regeringen i
skrivelsen   betonar   att   tyngdpunkten   i  detta
samarbete  i  framtiden bör ligga på att skapa  fler
utbildningsmöjligheter  för  svenska  studenter  och
forskare  i länderna i Stillahavsasien och att skapa
fler utbildningsplatser  i Sverige för studenter och
forskare från Sydasien.
Redan  i  dag finns ett relativt  rikt  nätverk  av
relationer. Svenska universitet har under de senaste
decennierna  upprättat kontakter med ett stort antal
universitet i  Asien, särskilt i Japan och Kina, men
också i viss utsträckning i några av ASEAN-länderna.
I framtiden bör det biståndsfinansierade samarbetet
utsträckas till  fler  länder genom forskarinitierat
samarbete  mellan  institutioner   i   Sverige   och
länderna  i  Asien,  bl.a.  Japan, Sydkorea, Taiwan,
Hongkong och Singapore. Det behövs  också ett större
mått  av  samverkan mellan högskolor, politiska  och
diplomatiska      aktörer,     utvecklingssamarbete,
näringsliv, folkrörelser och medier. Detta inte bara
för   att  högskolorna   skall   kunna   skapa   mer
ändamålsenliga     utbildningsprogram,    som    kan
tillgodose olika intressenters behov, utan också för
att  dra  ömsesidig  nytta  av  de  olika  parternas
speciella profiler och  kontaktytor  i Asien. Utbyte
med  Asien  förekommer  inom  ramen  för  såväl  det
reguljära  utbildningsväsendet  som  i näringslivets
regi. Regeringen tecknade i januari 1999  ett  avtal
med Japan om forskningssamarbete och arbete pågår nu
med att fylla detta avtal med konkret innehåll.
Utskottet har inhämtat att en konferens kommer  att
arrangeras   under  hösten  med  representanter  för
Regeringskansliet,  berörda myndigheter, universitet
och  högskolor  och  näringslivet.   Syftet  är  att
kartlägga  befintliga resurser, identifiera  behoven
och utröna möjligheterna till framtida samarbete.
Utskottet anser motionerna U3 (m) yrkandena 3 och 4,
U6 (fp) yrkande 4 och U4 (m) yrkande 2 besvarade med
vad som ovan anförts.

I  U4 (m) yrkande  3  föreslås  trepartssamarbete  i
biståndet   mellan  Sverige,  Taiwan  och  länder  i
Afrika.
Att utnyttja  erfarenheterna från länder som själva
nyligen lämnat fattigdomen  bakom  sig  kan,  enligt
utskottets  uppfattning, vara lämpligt i vissa fall.
Samarbete i form av triangelsamarbete bör uppmuntras
och stödjas när  så är möjligt. I praktiken har dock
triangelsamarbeten  många  gånger  varit  svåra  att
genomföra.  Från  svensk sida bedrivs vissa försök i
denna riktning. Vad  som enligt utskottets mening är
väl  så  viktigt  som triangelsamarbete  är  att  de
länder       som       lyckats        med       sina
utvecklingsansträngningar   tar   sitt  ansvar   och
påbörjar en egen biståndsverksamhet.
Med  det anförda kan motion U4 (m) yrkande  3  anses
besvarad.

På liknande  sätt  föreslås  i U8 (kd) yrkande 2 att
asiatiska  länder  med  stark  ekonomi   kan   driva
utvecklingssamarbetet med ett svagare asiatisk land.
Den  del  av  det svenska utvecklingssamarbetet som
sker bilateralt  skulle,  enligt  utskottets mening,
kunna tillföras ytterligare en dimension  genom  ett
utökat  samarbete  med  några av de asiatiska länder
som  har  en relativt stark  ekonomi,  till  exempel
Taiwan och  Sydkorea.  Det  är viktigt att samarbete
mellan u-länder stimuleras, liksom  att  de  nyligen
industrialiserade   länderna  tar  sitt  ansvar  som
biståndsgivare, både  bilateralt  och multilateralt.
Inom ramen för Sidas internationella  kursverksamhet
diskuteras     för    närvarade    ett    eventuellt
trepartssamarbete  med  Singapore. Sverige har sedan
flera år tillbaks en nära  biståndsdialog  med Japan
och har inlett en motsvarande dialog med Sydkorea.
Utskottet  har  också  förstått  att  Sverige bl.a.
drivit    den    senare   frågan   om   ett   aktivt
trepartssamarbete vid den senaste påfyllnaden av den
asiatiska utvecklingsfonden.
Med det anförda kan  motion  U8 (kd) yrkande 2 anses
besvarad.

I   U5  (  s)  yrkande  1  begärs  ett   tillkännagivande   om
religionsperspektivets   betydelse  i  det  framtida
Asiensamarbetet.
Utskottet menar att en grundförutsättning  för  ett
konstruktivt svenskt     Asienengagemang är att våra
kunskaper om Asien förbättras. Religionens betydelse
i  de  asiatiska  samhällena  och dess potential som
brobyggare  mellan  samhällen och  kulturer  har  en
given plats i en sådan kunskapsuppbyggnad.
Utskottet    delar   motionärens    synpunkt    att
Asienskrivelsen i högre grad hade kunnat understryka
perspektivet på  religionens  roll i utvecklingen av
samarbetet med Asien. I det framtida arbetet med att
utveckla en svensk Asienstrategi  bör arbetet därför
kompletteras  med  förstärkt  kunskapsinhämtning  om
religionens betydelse och roll  och  hur  detta  kan
förbättra  vårt  partnerskap  med  Asien. De svenska
folkrörelsekontakterna  bör också omfatta  religiösa
kontaktytor och religiöst utbyte och i kulturutbytet
bör religionens roll som  kulturbärare understrykas.
Både  svenska  trossamfund  och   de  med  asiatiskt
ursprung  bör  kunna  medverka  i  utvecklingen   av
samarbetet med asiatiska länder.
Vad utskottet ovan anfört bör med anledning av motion  U5  (s)
yrkande 1 ges regeringen till känna.

I  U6  (fp)  yrkande 2 understryks att demokrati och
mänskliga rättigheter har universell giltighet och i
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om arbetet för
fred och säkerhet i Asien.
En huvudtes i skrivelsen är att öppna och effektiva
institutioner  och  livskraftiga civila samhällen är
av   avgörande  betydelse   för   den   demokratiska
utvecklingen  i  Asien.  Demokrati ingår sedan 1970-
talet bland de biståndspolitiska  målen.  I takt med
demokratins     spridning     över    världen    har
utvecklingssamarbetets möjligheter  att  bidra  till
demokrati,  respekt  för  de mänskliga rättigheterna
och för rättsstaten ökat påtagligt. Inriktningen har
emellertid förändrats, bl.a.  på  så sätt att stödet
genom  folkrörelser  och enskilda organisationer  nu
också inriktas på att  stärka  det civila samhället.
Möjligheterna      att      understödja      statens
demokratibärande    strukturer    såsom   parlament,
kommuner   och   rättsväsendet  har  ökat   kraftigt
Utskottet har i sina  betänkanden  1997/98:UU15  och
1997/98:UU17  närmare utvecklat sin syn i hithörande
frågor.
Utskottet vill  särskilt  understryka  att bland de
institutioner som bör utvecklas hör de som förmedlar
mikrokrediter,  dvs.  små lån till utsatta  grupper.
Utskottet har tidigare  konstaterat  att detta visat
sig vara en framgångsrik kreditform. Utskottet menar
att kreditsystem, liknande projektet Grameen  Bank i
Bangladesh,   är  ett  biståndsinstrument  värt  att
vidare utveckla.  Liknande  system  kan användas för
andra målgrupper och inom andra områden  i synnerhet
för  kvinnor. Denna form av krediter väntas  växa  i
betydelse   och   Sverige  har  stor  erfarenhet  på
området. Världsbanken  fäster  också  ökad  vikt vid
denna biståndsform.
I  mars 1998 framlade regeringen för riksdagen  nya
riktlinjer   för   mänskliga  rättigheter  i  svensk
utrikespolitik    samt    för    hur    Sverige    i
utvecklingssamarbetet  skall  främja  demokrati  och
mänskliga   rättigheter   (Mänskliga  rättigheter  i
svensk utrikespolitik skr.  1997/98:89 och Demokrati
och     mänskliga     rättigheter     i     Sveriges
utvecklingssamarbete skr.1997/98:76). I skrivelserna
anläggs  ett  brett  angreppssätt  med tonvikten  på
långsiktiga   främjandeinsatser  av  betydelse   för
uppbyggandet   av    det   demokratiska   samhällets
institutioner.  Angreppssättet  spänner  över  såväl
demokratins  grundläggande   institutioner   som  de
institutioner som krävs för en god samhällsstyrning,
good   governance.   Såväl   de   medborgerliga  och
politiska  rättigheterna som de ekonomiska,  sociala
och     kulturella      rättigheterna,      betonas.
Omständigheterna i det konkreta fallet bestämmer var
tyngdpunkten i samarbetet läggs. Riktlinjerna är ett
naturligt  uttryck  för  demokratifrågornas  växande
betydelse.   De   innebär   samtidigt  en  angelägen
fördjupning    av   diskussionen   om    demokratins
institutionella  förutsättningar. I formuleringen av
en svensk Asienstrategi  är det naturligt att ge hög
prioritet  åt ett sådant brett  institutionsbyggande
förhållningssätt.
Sveriges medlemskap i EU har inneburit förändringar
-  och  vidgade   möjligheter   -  för  den  svenska
Asienpolitiken. Som medlem kan Sverige bl.a. delta i
gemensamma  aktioner  av  betydande   internationell
tyngd.  Samtidigt ställs krav på ett aktivt  svenskt
deltagande i utformningen av EU:s politik inom olika
områden visavi  länderna  i  Asien,  i  syfte att få
gehör för våra nationella prioriteringar.  Utskottet
menar att det i detta sammanhang är viktigt  att dra
lärdom av de erfarenheter som vunnits i arbetet  med
det  europeiska  säkerhetssamarbetet,  inom EU, OSSE
och Europarådet.
Den globala säkerheten, världsekonomins utveckling,
den  globala  miljön,  fattigdomen  i  världen   och
respekten för mänskliga rättigheter beror i hög grad
på  utvecklingen  i  Asien. Sveriges engagemang i FN
utgör  en  hörnpelare i  svensk  utrikespolitik  och
svensk  Asienpolitik   har   också   en  tydlig  FN-
dimension.  I  denna  politik  uppmärksammas   såväl
enskilda  allvarliga  konflikter  i  Asien  som ned-
rustningsfrågor,        mänskliga-rättighetsproblem,
humanitära kriser och en  rad  andra  ekonomiska och
sociala problemområden.
Utskottet anser att motion U6 (fp) yrkande  2  och 3
är besvarad med vad som ovan anförts.

I  U8  (kd)  yrkande 4 framförs krav på öppenhet och
utvärdering i  samarbetet  med  enpartistater  och i
samma  motion  yrkande 5 framförs krav på deltagande
av   representanter    för    MR-organisationer    i
institutionsuppbyggnad.
Sverige    har    sedan    länge    bidragit   till
kapacitetsutveckling   inom   centrala   områden   i
samarbetsländernas     offentliga     förvaltningar.
Kunskapsöverföring  och  institutionsuppbyggnad  har
fått  en  successivt  ökad  tyngd   i   det  svenska
biståndet.  Ett allt viktigare syfte med detta  stöd
har blivit att  lägga  grunden för ökad öppenhet och
demokratisk insyn. Regeringen  har  i  en  skrivelse
till riksdagen Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges   utvecklingssamarbete   (skr.  1997/98:76)
presenterat regeringens politik inom området.
Människorättsorganisationer kan ge viktiga bidrag i
MR-utbildning. Detta kan ske i form  av  studiebesök
vid   Amnesty  eller  vid  det  danska  centret  för
tortyroffer. Så har t.ex. Raoul Wallenberginstitutet
(RWI) ambitionen  att, när det är möjligt, inkludera
sådana studiebesök i utbildningsprogrammen.
Sida har låtit genomföra en oberoende utvärdering av
samarbetet  med  Kina  inom  MR-området  genom  RWI.
Utvärderingen har  visat att det är meningsfullt att
fortsätta med denna typ av bistånd.
Utskottet anser att  den kursverksamhet som bedrivs
i  institutionsbyggande  syfte  för  deltagare  från
enpartistater, genomförs öppet och med kontinuerliga
utvärderingar.
Utskottet anser att motion U8 (kd) yrkandena 4 och 5
är besvarad med vad som ovan anförts.

I  U8   (kd)   yrkande   12  föreslås  en  oberoende
granskning  och  utvärdering   av   samarbetet   med
Vietnam.
Samarbetet med Vietnam har utvecklats från att vara
mestadels  biståndsfinansierat till att innehålla en
allt större  del  av  ömsesidigt utbyte inom handel,
teknologi  och  vetenskap  samt  kultur.  Fördjupade
kontakter eftersträvas,  inte minst inom områden som
har att göra med demokratisk  samhällsutveckling och
miljö      och     naturresurshushållning.      Inom
utvecklingssamarbetet  har institutionellt samarbete
byggts   upp   inom   en   rad  områden.   Utskottet
konstaterar  att  riksdagens  eget   samarbete   med
Vietnam   är  ett  bra  exempel  på  hur  ömsesidiga
samarbeten     kan     stärka     de    demokratiska
institutionerna.
Utskottet     konstaterar     att    det    svenska
utvecklingssamarbetet utvärderas  regelbundet, bl.a.
som  underlag för den resultatanalys  som  utgör  en
väsentlig  del  av  arbetet  med framtagandet av nya
landstrategier. För Vietnam har  t.ex.  en  särskild
MR-studie    gjorts.    En    omfattande   oberoende
utvärdering  av  Bai  Bang-projektet   har   nyligen
avslutats   och   resultaten,  som  var  övervägande
positiva, har presenterats vid ett antal seminarier.
Utskottet  menar  att   motionärernas   begäran   är
tillgodosedd  med  de initiativ som redan tagits och
anser att motion U8 (kd) yrkande 12 är besvarad.

I U8 (kd) yrkande 13  krävs  utökad  hjälp  till den
nordkoreanska  befolkningen och i yrkande 14 att  en
humanitär undersökningsgrupp sänds till Nordkorea.
Utskottet  har inhämtat  att  Sverige  har  bistått
Nordkorea sedan hösten 1995 med ett totalt bidrag om
drygt 113 miljoner  kronor.  EU  har hittills lämnat
livsmedelsbistånd  till  ett  värde  av   nära   110
miljoner ecu. En gemensam UD/Sida-delegation besöker
Nordkorea  i  maj  1999  för  att  på  plats  bedöma
hjälpbehoven.  Den allvarliga humanitära situationen
har även djupt liggande  strukturella orsaker. Under
förutsättning  att  Nordkorea  visar  en  vilja  att
genomföra nödvändiga  reformer  finns en beredskap i
givarsamfundet    att    bistå    med    ytterligare
utvecklingsbistånd för att främja reformer.
Därmed  anser utskottet motion U8 (kd) yrkandena  13
och 14 besvarad.

I motion  U3  (m) yrkande 2 anses att främjandemålet
bör fastslås som  en  grundläggande utgångspunkt för
UD:s verksamhet i Asien.  I  U4 (m) yrkande 1 begärs
att den svenska utlandsrepresentationen  förstärks i
de nya ekonomiska och politiska centren i  Asien och
att  främjandefrågorna  får högre prioritet. Även  i
motion U8 (kd) yrkande 8  krävs  att  ambassaderna i
Asien  förstärks  genom  att  ambassadtjänstgöringen
förlängs  och  kapaciteten  därmed   kan   utnyttjas
bättre.

I    regeringens   skrivelse   anläggs   ett   brett
angreppssätt    med    tonvikten    på   långsiktiga
främjandeinsatser  av betydelse för uppbyggandet  av
det demokratiska samhällets institutioner.
Utskottet  menar att  en  av  utrikesförvaltningens
viktigaste uppgifter  är  att  aktivt bidra till att
förbättra     de     allmänna     och    långsiktiga
förutsättningarna  för ett utvidgat  internationellt
ekonomiskt utbyte och  att främja svenskt näringsliv
och svenska ekonomiska intressen utomlands. UD:s och
ambassadernas näringslivsfrämjande  arbete  har fått
allt större vikt.
Ett närmande till länderna i Asien förutsätter  att
resurser  skapas  för  fördjupning  av intresset för
Sverige.   Därigenom  kan  de  frågor  som   Sverige
betraktar som viktiga främjas.
Utvecklingen  vad  gäller  handel  och  företagande
fordrar en effektiv främjandeorganisation.  För  att
den   skall   bli   slagkraftig   krävs  ett  aktivt
nätverksbyggande mellan aktörer i Sverige  samt ökad
samverkan  mellan hemma- och fältorganisationen  och
lokalt på fältet. Tillkomsten av främjandetjänsterna
inom    Utrikesdepartementet    har    skapat    nya
möjligheter.  En  rådgivande grupp med ett femtontal
representanter    för     stat,    näringsliv    och
näringslivets  organisationer   har   knutits   till
Utrikesdepartementets  enhet  för Asien och Oceanien
för   att  regelbundet  diskutera  utvecklingen   på
asiatiska   marknader,   nya  affärsmöjligheter  och
främjandeverksamhetens inriktning.
Utskottet  ser  som  positivt   att   ytterligare
projektbevakartjänster  har  inrättats  under   1998
främst  med uppgift att tillvarata svenska intressen
inom     Världsbanken      och      Interamerikanska
utvecklingsbanken,   FN,   EU,  Europeiska   utveck-
lingsbanken  och  Asiatiska utvecklingsbanken.  Även
Stiftelsen      Sveriges       teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, STATT, arbetar med att bevaka och
fånga  upp teknikutvecklingen i omvärlden  och  föra
hem information till Sverige.
Handel  och direktinvesteringar i båda riktningarna
är områden av stor vikt för våra framtida relationer
med länderna  i Asien. Ett frihandelsvänligare Asien
statt i tillväxt  betyder mycket för vår långsiktiga
välfärd  och  Sverige   kommer   att   inom  EU  och
multilateralt         aktivt        verka        för
handelsliberaliseringar i båda riktningarna.
Ambassaderna, konsulaten  och  handelskontoren  har
centrala       roller       i      handels-      och
investeringsfrämjandet. Dessa roller bör stärkas. På
vissa utlandsmyndigheter förutsätter detta en ökning
av antalet utsända, men förstärkningen skall primärt
ske   genom   ett  mera  utvecklat   samarbete   med
hemmaorganisationen  och  företag  på  plats och ett
bättre    utnyttjande    av    informationsteknikens
möjligheter.
Utskottet har inhämtat att UD eftersträvar ett nära
samarbete  med  Exportrådet, vilket  bl.a.  tar  sig
uttryck i lokalgemenskap,  som t.ex. i Tokyo, Peking
och   Shanghai.   Utrikesdepartementets    politiska
ledning har tagit initiativet till en översyn av den
framtida   kompetensförsörjningen  i  UD.  Projektet
syftar   bl.a.    till   att   belysa   frågor   som
kompetensbehov  och   kompetensutveckling   i  olika
verksamheter   inom   departementets  ansvarsområde,
bemanningsstrukturen  vid  utlandsmyndigheterna  och
fördelningen mellan utlands-  och hemmatjänstgöring.
En rapport väntas presenteras under våren 1999.
Utskottet   har   inhämtat   att   det    inom   UD
kontinuerligt         pågår         kompetenshöjande
utbildningsinsatser.  Enligt utskottets  uppfattning
ankommer   det   på   departementet    att    avgöra
ambassadtjänstgöringens längd och innehåll.
Utskottet anser att motionerna U3 (m) yrkande 2,  U4
(m) yrkande 1 och U8 (kd) yrkande 8 kan besvaras med
vad som ovan anförts.

I   U8   (kd)   yrkande   9  anses  att  de  svenska
utlandsrepresentationernas    avgiftssystemet    bör
utvärderas från konkurrenssynpunkt.

Utskottet     konstaterar     att     de     svenska
utlandsmyndigheterna  kostnadsfritt står till tjänst
med  exportservice,  dvs.   besvarande   av  enklare
affärsförfrågningar,  m.m.  För  att kunna stå  till
tjänst    med    mer    tids-   och   resurskrävande
exportfrämjandetjänster  skall  utlandsmyndigheterna
eftersträva full kostnadstäckning.  Kostnadsnivåerna
för  sådana  tjänster  får  bedömas som skäliga  och
bedöms stå sig väl i förhållande till de alternativa
möjligheter  som  erbjuds  företagen   och   privata
konsulter   i   förhållande  till  konkurrentländers
motsvarande verksamhet.

Utskottet anser att  motion  U8  (kd)  yrkande 9 kan
besvaras med vad som ovan anförts.

I  U8  (kd) yrkande 10 föreslås representation  från
småföretag  i  den  rådgivande gruppen för Asien och
Oceanien  och  i  samma   motion   yrkande   11  att
projektexportsekretariatet även fortsättningsvis får
resurser som svarar mot behoven.
Utskottet  har  inhämtat  att  små-  och medelstora
företag kommer att vara företrädda i den  rådgivande
grupp  som  knutits  till  UD:s enhet för Asien  och
Oceanien. Vad gäller bevakning  av  projektexport så
prövar regeringen nu möjligheterna att  utveckla  en
ny   stödform  för  att  främja  projektexport,  med
inriktning   på  såväl  offentliga  projekt  som  på
projekt inom den privata sektorn.
Därmed anser utskottet  motion  U8 (kd) yrkandena 10
och 11 besvarad.

I U8 (kd) yrkande 15 krävs att regeringen  utvecklar
den svenska samverkan med Taiwan.
Sverige upprätthåller diplomatiska förbindelser med
Peking  men ej med Taipei. Frånvaron av diplomatiska
förbindelser   hindrar   dock   inte  att  kontakter
utvecklas  på  en rad områden, förutom  handel  sker
även utbyte på akademisk  och  parlamentarisk  nivå,
kulturutbyte  och  turism. Utskottet konstaterade  i
ett tidigare betänkande  (1998/99:UU3)  att  det för
närvarande    inte   är   aktuellt   att   förstärka
bemanningen på  Exportrådets  kontor  i Taipei. Inom
Europaparlamentet    har    upprättandet    av   ett
representationskontor i Taipei diskuterats men något
beslut  att öppna ett sådant kontor har inte tagits.
Utskottet  konstaterar  också  att  Sverige inom EU-
arbetet stöder Taiwans medlemsansökan i WTO.
Därmed  anser  utskottet motion U8 (kd)  yrkande  15
besvarad.

Avslutningsvis,  vad gäller vissa frågor som tas upp
i Vänsterpartiets kommittémotion U7 (v), konstaterar
utskottet att riksdagen  1996 antog jämställdhet som
ett   sjätte  mål  för  utvecklingssamarbetet.   Ett
jämställdhetsperspektiv  genomsyrar  sedan  dess  de
land-  och  resultatanalyser  som görs i samband med
landstrategiarbetet  liksom  i  all   planering  och
genomförande  av  svenska biståndsinsatser.  Sålunda
sägs  t.ex.  i  landstrategin   för  Bangladesh  att
"jämställdhet  mellan  kvinnor och  män  skall  vara
utgångspunkten  vid  planering   och  utformning  av
utvecklingssamarbetet".
Vad gäller FN så vill Sverige se  en utvidgning och
reformering av FN:s säkerhetsråd i syfte  att stärka
och  effektivisera rådet i utövandet av dess  ansvar
under  FN-stadgan.  Målet är att rådet skall bli mer
representativt  och  att    dess   auktoritet  skall
stärkas  samtidigt  som  Sverige vill åstadkomma  en
större öppenhet kring dess arbete. Sverige stöder en
balanserad utvidgning med  både  ständiga  och icke-
ständiga medlemmar.
Motion  U7 (v) innehåller, förutom de här behandlade
frågorna,  en  rad element som behandlats tidigare i
detta betänkande.  Motionen  som  helhet  bör  dock,
enligt  utskottets uppfattning, inte föranleda något
riksdagens    tillkännagivande    varför   den   bör
avstyrkas.
Utskottet  har ovan i stort ställt  sig  bakom  det
synsätt  som skrivelsen  ger  uttryck  för  och  den
politik som  regeringen  föreslår,  en  politik  som
syftar  till  att utveckla varaktiga, fördjupade och
ömsesidiga relationer mellan Sverige och Asien.
Utskottet föreslår  att  skrivelsen  med det anförda
läggs till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.   beträffande   ett   ökat   ekonomiskt
samarbete mellan asiatiska länder och Sverige
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U3  yrkande 1 och
1998/99:U6 yrkande 1 besvarade med vad utskottet
anfört,
2.  beträffande  ett  utökat  bistånd till
Asien
att riksdagen avslår motion 1998/99:U8 yrkandena 1 och 3,
res. 1 (kd, fp)
3.  beträffande frivilligorganisationernas
roll och status i biståndet
att riksdagen  förklarar motion 1998/99:U8 yrkandena 6 och 7
besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande  ett  ökat utbildnings- och
forskningssamarbete   med   Japan   och   övriga
Stillahavsasien
att riksdagen förklarar motionerna  1998/99:U3  yrkandena  3
och  4,  1998/99:U4  yrkande  2  och  1998/99:U6
yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
5.    beträffande   trepartssamarbete    i
biståndet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U4 yrkande 3 besvarad
med vad utskottet anfört,
6. beträffande samarbete mellan ekonomiskt
starka och svaga länder i Asien
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
7.   beträffande    religioners   roll   i
Asiensamarbetet
att riksdagen med anledning  av  motion  1998/99:U5  som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8.  beträffande   stödet   till  mänskliga
rättigheter samt fred och säkerhet i Asien
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U6  yrkandena 2 och 3
besvarad med vad utskottet anfört,
9.      beträffande     samarbetet     med
enpartistater          och          demokratiskt
institutionsbyggande
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8  yrkandena 4 och 5
besvarad med vad utskottet anfört,
10.    beträffande   en   utvärdering   av
samarbetet med Vietnam
att  riksdagen   förklarar   motion  1998/99:U8  yrkande  12
besvarad med vad utskottet anfört,
11. beträffande ökat stöd  till  Nordkorea
och tillsättandet av en undersökningsgrupp
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8  yrkandena  13 och
14 besvarad med vad utskottet anfört,
12.  beträffande svenska främjandefrågor i
Asien
att riksdagen  förklarar  motionerna  1998/99:U3  yrkande 2,
1998/99:U4  yrkande  1  och 1998/99:U8 yrkande 8
besvarade med vad utskottet anfört,
13.      beträffande      den      svenska
utlandsrepresentationens avgiftssystem
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 9 besvarad
med vad utskottet anfört,
14.  beträffande representationen  i  UD:s
rådgivande  grupp  för  Asien och bevakningen av
projektexport
att riksdagen förklarar  motion  1998/99:U8 yrkandena 10 och
11 besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande samarbetet med Taiwan
att  riksdagen  förklarar  motion  1998/99:U8   yrkande   15
besvarad med vad utskottet anfört,
16.   beträffande   regeringens  skrivelse
1998/99:61
att  riksdagen  med  avslag   på  motion  1998/99:U7  lägger
regeringens  skrivelse  1998/99:61  Framtid  med
Asien. En svensk Asienstrategi  inför 2000-talet
till handlingarna.
Stockholm den 7 maj 1999

På utrikesutskottets vägnar


Viola Furubjelke



I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker  (m),  Sören  Lekberg (s), Berndt  Ekholm
(s), Lars Ohly (v), Bertil  Persson (m), Urban Ahlin
(s),  Liselotte Wågö (m), Carina  Hägg  (s),  Agneta
Brendt  (s),  Murad  Artin (v), Jan Erik Ågren (kd),
Sten   Tolgfors  (m),  Marianne   Samuelsson   (mp),
Marianne  Andersson  (c),  Karl-Göran Biörsmark (fp)
och Fanny Rizell (kd).


Reservation

1. Ett utökat bistånd till Asien (mom. 2)

Jan Erik Ågren, Fanny Rizell  (båda  kd)  och  Karl-
Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar  med  "Biståndet  till  länder"  och på s. 30
slutar  med  "yrkandena  1  och  3" bort ha följande
lydelse:
Fattigdomsbekämpningen måste inta en central roll i
det  internationella  samarbetet med  och  i  Asien.
Utskottet konstaterar att det svenska biståndet till
Asien  har  halverats på  20  år,  detta  trots  att
förutsättningarna  för att uppfylla det övergripande
målet   för   utvecklingssamarbetet,    att   minska
fattigdomen i världen, har visat sig bättre  i Asien
än i andra delar av världen. Större satsningar krävs
för att uppnå OECD-ländernas mål att halvera antalet
fattiga  i  världen  till  år  2015. Genom en större
biståndsram kan de svenska satsningarna öka utan att
det går ut över utvecklingssamarbetet i övriga delar
av världen.
Sveriges utvecklingssamarbete bör  koncentrera  sig
till   de   områden   vi  kan  bäst  och  en  tydlig
arbetsfördelning   måste    ske    inom    EU    och
givarsamfundet i övrigt så att dubbelarbete undviks.
Genom  att  fokusera  på  vissa  områden  bör  också
Sverige  ha  en bättre chans att finna sin nisch och
därmed spela en viktig roll.
Detta bör ges regeringen till känna.

Med  vad  som  ovan  anförts  tillstyrker  utskottet
motion U8 (kd) yrkandena 1 och 3.

dels  att utskottets  hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:
2. beträffande ett utökat bistånd till Asien
att riksdagen med andledning av motion
1998/99:U8 yrkandena 1 och 3 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Sveriges Asiensamarbete

Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anför:

Det är välkommet att regeringen uppmärksammar Asiens
stora betydelse  och  att det koloniala synsättet på
denna kontinent byts ut  mot ett mer jämbördigt. Det
var ett gott initiativ regeringen  tog  då man våren
1997  tillsatte en arbetsgrupp för en Asienstrategi.
Vänsterpartiet  uppskattar  detta  - i all synnerhet
som vi för många år sedan föreslog detta.
I ett avseende är studierna och regeringens förslag
nedslående.   I  såväl  bakgrundsstudierna   som   i
referensgruppen   har  det  funnits  chockerande  få
kvinnor. Det har påverkat  arbetsgruppens  resultat.
Skrivelsen behandlar bara jämställdheten utifrån ett
rättsligt  perspektiv. Regeringen har bortsett  från
det som var  viktigt  när  man senast såg över målen
för  det  svenska  biståndet,  då  ett  nytt  sjätte
biståndsmål - jämställdheten som utvecklingsfaktor -
infördes. Könsproblematiken måste  behandlas som ett
utvecklingsproblem. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
åt de länder där kvinnorna varit delaktiga  i kampen
för  nationell  frigörelse, t.ex. Vietnam. Nu gäller
det att kvinnorna  i  en ny situation förmår behålla
och   stärka   sin   ställning    i   samhällslivet.
Jämställdhetsproblematiken   måste  ges   en   högre
prioritet. Att hela denna mycket  viktiga del fallit
bort är att betrakta som ett allvarligt förbiseende.
I Forskningspropositionen förslås  en  satsning  på
naturvetenskap   på   bekostnad   av  humaniora  och
samhällsvetenskap.  Möjligheterna  till   utbyte  av
kunskaper   och   idéer   har   vuxit  med  den  nya
informationstekniken.    Frågan    är   hur    dessa
möjligheter   utnyttjas  och  vem  de  gagnar.   När
regeringen vill  få  tekniskt och ekonomiskt erfarna
personer att komplettera  sitt  kunnande borde detta
inte enbart ske inom fackområden  där mycken kunskap
redan  finns.  Stöd i form av exempelvis  stipendier
m.m.  när  det  gäller  humaniora  såsom  språk  och
kulturella  förhållanden   borde   även   anses  som
viktigt.
Olika folkrörelser i Asien var en produkt  av  en
nationell      frigörelsekamp.      De     asiatiska
folkrörelserna har en annan historia  än  de svenska
och  är  på  väg  att  institutionaliseras. Men  nya
sociala   rörelser  växer  fram.   Deras   karaktär,
inriktning   och   omfattning   bestäms   av  lokala
förhållanden och lokala problem. Ett exempel  på ett
lokalt  projekt, väl förankrat bland befolkningen  i
det område  där man verkar, är Luk Jumbish-projektet
i Raijastan i  Indien  som  Sida hittills har stött.
Ett problem är bristen på folklig  organisering inom
jordbruket   i   Asien.   Det   svenska  jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse borde engagera sig mer i
Asien,    t.ex.    när   det   gäller   att   stärka
producenternas  ställning  på  världsmarknaden.  Den
aviserade    Sidakonferensen    om    de    enskilda
organisationernas   roll   bör   få   ett  så  brett
deltagande att det inte bara täcker de traditionellt
etablerade  folkrörelserna.  De  prioriteringar  som
regeringen räknar upp fångar inte i tillräcklig grad
upp nya utvecklingstendenser.
Det är viktigt att Sverige hävdar  att de mänskliga
rättigheterna är universella. Alla försök  att hävda
att de skulle utgöra en inre angelägenhet för  varje
enskilt  land  måste  bestämt  avvisas.  Det största
hindret  i  arbetet  för  mänskliga rättigheter  och
demokrati i Asien - och u-länderna  i allmänhet - är
Kina. Kina, som är en hämsko för utvecklingen av MR,
skulle  på  sikt  inte  missgynnas om man  tvingades
hörsamma en samordnad kritik mot landets MR-politik.
Auktoritära  regimer i Asiens  krisdrabbade  länder
har förlorat legitimitet  och  prestige  i  och  med
dessa länders ekonomiska nedgång. I några länder har
en   stor   del   av   befolkningen   hamnat   under
fattigdomsstrecket.  Asienkrisen  har  dock på några
håll medfört en öppning när det gäller ökad  respekt
för  MR.  Det gäller framför allt Östtimor. När  det
gäller Sverige  har  man  genom  alla år av diktatur
intagit  en  alltför  överseende hållning  till  den
indonesiska regimen. I  dag  är situationen i landet
ytterst     turbulent.     I     Sydkorea     spelar
fackföreningsrörelsen  en  allt  viktigare  roll.  I
Thailand  har  både  fattigbönder  och  den  fattiga
befolkningen i städerna drivit på utveckling när det
gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Ett  allvarligt  problem  är  barnens  rättigheter.
Barnens  situation  är  i  Asien  ytterst svår.  Den
svenska regeringen har hörsammat riksdagens  begäran
om   att  införa  ett  barnperspektiv  i  biståndet.
Överraskande  är  att  skrivelsen  ägnar denna fråga
ringa uppmärksamhet. Regeringen borde  ta  till vara
den opinion mot barnarbete och barnprostitution  som
förekommer.  Här  skulle stöd och uppmuntran till en
rad frivilligorganisationer betyda åtskilligt.
Fackliga rättigheter  handlar  i Asien om betydligt
mer än arbetsmarknadsfrågor. Det  handlar  också  om
politiskt  inflytande,  mänsklig  värdighet och kamp
mot   fattigdomen,  som  inte  upphävs  enbart   med
tillväxt utan genom en rättvis ekonomisk fördelning.
Den dag  som  fackföreningarna  i Asien får rätt att
förhandla och sluta avtal om löner och arbetsvillkor
kommer  också barn-arbetet att upphöra.  Detta  dock
under en  viktig  förutsättning  - att även bönderna
får anständiga villkor.
Vi   har  starka  invändningar  mot  regeringens
påstående  att  Asienkrisen visar klara likheter med
den svenska finanskrisen  1992-93.  Det  är väl känt
att  varje  kris  har  sin  särskilda historia.  Att
framställa dessa båda kriser  som parallella fenomen
är ohistoriskt och ytligt. Meningarna  är  delade om
den  asiatiska  krisens  orsaker  och  vad  bot  den
kräver.  Bilden  av  den  är splittrad. Framtiden är
oviss.    Globaliseringen   med    dess    våldsamma
kapitalrörelser  ställer  länder och samhällen inför
nya  stora  och  svåra  hot,  som  måste  mötas  med
politiska åtgärder.
Analysen  av  säkerhetsläget  i   Asien   och  av
förhållandet  mellan USA, Kina, Japan, Aseanländerna
och Ryssland är  mager  i regeringens skrivelse. Det
finns   mycket   litet  om  etniska   konflikter   i
regeringens skrivelse.  Sådana  finns  många i Asien
och de är latent explosiva - i synnerhet  i  de fall
då  en etnisk minoritet i ett land är "statsbärande"
i ett  annat.  Den  ekonomiska krisen har fått gamla
motsättningar att blossa upp på nytt.
Skrivelsen berör inte  Asiens  roll och ställning i
världen.  Japan,  Indonesien och Indien  har,  bl.a.
utifrån  sina  stora   befolkningar   som  argument,
uttryckt   krav   på   permanenta   platser  i  FN:s
säkerhetsråd. Det är visserligen bra  att regeringen
observerat  IMF:s  självkritik  och  dess doktrinära
hantering av Asienkrisen. Mycket litet  sägs dock om
vad Sverige skall göra i IMF, Världsbanken eller när
det gäller Asiatiska utvecklingsbanken, vilket  vore
rimligt i en proposition som avser att formulera  en
strategi för framtiden.
Regeringen  problematiserar inte situationen mellan
Aseanländerna   och   förhållandet   mellan  EU  och
Aseanländerna. Regeringens skrivelse tar inte heller
upp de idéer och förslag som låg till  grund för det
skrinlagda MAI-avtalet. Regeringen menar att Sverige
genom  WTO  skall verka för andra länders  tillträde
till EU:s marknader,  vilket inte är möjligt då EU i
WTO "talar med en röst".  Regeringen  hoppas  på att
Sveriges EU-medlemskap kommer att förstärka effekten
av dess politiska agerande på handelspolitikens  och
biståndspolitikens  område.  Regeringen  föreställer
sig   att   man  kan  ändra  EU:s  protektionistiska
handelspolitik. Historien har hittills inte verkat i
den  riktningen.  Antidumpningsinstrumentet  används
fortfarande.  De  asiatiska  exportörerna  hämmas av
EU:s     kvotering.     Detsamma     gäller     EU:s
jordbrukspolitik.
I    skrivelsen    har    man    förväntningar   på
utlandssatsningar  och  deras  effekt   på  Sveriges
ekonomiska tillväxt. Men Ericsson skapade  snabbt en
stor  marknad  i  Kina  med  hjälp av frikostiga  u-
landskrediter. Dock utan någon  nämnvärd  effekt  på
Sveriges ekonomi.
Vi  vill  peka  på  de  möjligheter  som öppnas för
svenska   företag   i   samband  med  den  planerade
utbyggnaden av infrastrukturerna  i  Asien.  Med  en
kraftig  satsning  på  kommunikationer avser man att
knyta  samma  Asiens  länder  med  Europa.  Här  kan
svenskt  miljökunnande  bidra   till  en  hållbarare
utveckling än de hittills storskaliga projekten.
Regeringen hoppas på samarbete med  Filippinerna  -
framför  allt  när  det  gäller exporten av JAS. Där
pågår  väpnade konflikter,  vilket  borde  förhindra
export.  Inget  sägs  om leveranser av krigsmateriel
till Indonesien. Vänsterpartiet avråder bestämt från
krigsmaterielexport   till    Indonesien,    Indien,
Pakistan och andra länder som berörs i skrivelsen.
I  skrivelsen  sägs  att man via Singapore vill  ha
kontakt med de kinesiska  affärsnätverken i Öst- och
Sydöstasien.  Det  är  knappast  troligt  att  dessa
slutna organisationer skulle  släppa in Sverige. För
det  andra  måste dessa nätverks  affärsmetoder  och
affärspraktik ifrågasättas.
Vänsterpartiet  ser  regeringens  skrivelse  om  en
strategi  för  Asien  som  en  första  skiss till en
sådan.  Det dominerande synsättet hittills  när  det
gällt utvecklingen  i  Asien  har  varit ekonomernas
makroperspektiv. För att underlätta  en  demokratisk
utveckling,  ökad  respekt för mänskliga rättigheter
och en positiv ekonomisk och social utveckling krävs
att en rad andra perspektiv anläggs på förhållandena
i   Asien   och   då   utifrån    konkreta,   lokala
omständigheter.

2. Ett utökat bistånd till Asien (mom. 2)

Göran  Lennmarker,  Bertil  Persson, Liselott  Wågö,
Sten Tolgfors (alla m) anför:

Erfarenheterna   av   vad   som   verkligen   skapar
utveckling har successivt ökat. Det  är  nu dags att
lämna  gammaldags utbetalningsmål, som uppfyllts  så
fort pengarna  levererats, och att i stället inrikta
sig på att utrota  fattigdomen  med hjälp av mätbara
effektivitetsmål.

3. Ett ökat utbildnings- och
forskningssamarbete med Japan och övriga
Stillahavsasien (mom. 4)

Göran  Lennmarker,  Bertil Persson,  Liselott  Wågö,
Sten Tolgfors (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anför:

Ett   utökat   samarbete    på    forsknings-    och
utbildningsområdet  är  ytterst  angeläget. Även här
gäller  det  att utnyttja tillgängliga  resurser  på
effektivaste  sätt.   Eftersom   länder  som  Japan,
Taiwan, Singapore och Sydkorea i många  avseenden är
mer   tekniskt   och  vetenskapligt  avancerade   än
Sverige, torde det  i  relationen  till dessa länder
vara  mest  angeläget  att skaffa fram  studie-  och
forskarplatser åt svenskar  vid deras universitet. I
relationen  till  Kina  och  Bangladesh   torde  det
omvända    vara   angelägnast.   Här   har   Sverige
fortfarande mycket att erbjuda.

4. Trepartssamarbete i biståndet (mom. 5)

Göran Lennmarker,  Bertil  Persson,  Liselott  Wågö,
Sten  Tolgfors  (alla  m),  Jan-Erik Ågren och Fanny
Rizell (båda kd) anför:

Många länder i Stillahavsasien  har visat att det är
möjligt att gå från absolut fattigdom  till relativt
välstånd  på  20-30 år - ofta även utan tillgång  på
mera betydande  naturresurser.  Erfarenheterna  från
sådana   framgångsrika  länder  är  ovärderliga  vid
utformningen  av det fortsatta utvecklingssamarbetet
världen över. Taiwan är ett av de länder som lyckats
allra  bäst.  Det   är  därför  angeläget  att  söka
samverkan  med  just  Taiwan   för   att  pröva  ett
triangelsamarbete,    där    Taiwan    och   Sverige
tillsammans utformar utvecklingspartnerskap  med ett
antal  afrikanska länder. Det är angeläget att  Sida
snarast tar sådana kontakter.

5. Svenska främjandefrågor i Asien (mom.
12)

Göran Lennmarker,  Bertil  Persson,  Liselott  Wågö,
Sten Tolgfors (alla m) anför:

Regeringsskrivelsen  presenterar  en svensk strategi
byggd på vår gamla illusion om Sverige  som en klok,
rik  och  välmenande  storebror  gentemot världen  i
övrigt. En skrivelse som präglats  mindre  av hybris
och  mer  av ödmjukhet och en realistisk uppfattning
av  de svenska  möjligheterna  hade  givit  ett  mer
användbart  underlag  för  framtida  beslut.  Det är
angeläget  att  anpassa  ambitionerna  till  en  mer
verklighetsnära  nivå.  Länder  som  Japan,  Taiwan,
Singapore  och  Sydkorea  är  i  många avseenden mer
tekniskt och vetenskapligt avancerade än Sverige.
I Asien bor 60 % av jordens befolkning.  Här  finns
en   enorm   marknadspotential  hos  länder  som  är
världsledande   inom   specifik  spetsteknologi  att
överföra  denna till andra  länder,  men  här  finns
också länder  som kännetecknas av absolut fattigdom.
Detta   ställer   stora    krav   på   den   svenska
utrikesrepresentationen.  Det   handlar   om   såväl
exportfrämjande   åtgärder   som   stimulerande   av
utländska       investeringar       i       Sverige.
Omvärldsbevakningen   åt   svensk  industri  behöver
likaledes   utvidgas.  Förstärkningar   behövs   för
närvarande, främst  i  de nya viktiga ekonomiska och
politiska maktcentren i enlighet med vad som anförts
i motion U3 yrkande 1, och  för  detta  har Moderata
samlingspartiet tidigare anvisat budgetmedel.