Anf. 39 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det är några partier som har reserve-
rat sig, och jag tänkte koncentrera mig på dem och de
argument som har kommit fram.
Lena Eks parti är en särling på nej-sidan. Ni har
hamnat i dåligt sällskap, och ni hör enligt min mening
inte hemma där. För jordbruket och landsbygden är
det ett positivt beslut att Sverige går med i euro-
samarbetet och gör euron till sin valuta. Bönder är
företagare, och de behöver lägre räntor. De får dess-
utom en stor del av sina inkomster definierade i euro,
och de råkar genom den politik som Centerpartiet
föreslår ut för en onödig instabilitet och problem i sin
verksamhet. Det är dystert med Lena Eks och Center-
partiets ställningstagande, som också är på kontrakurs
med LRF. Nu vet jag att ni inte är en politisk gren av
LRF - ni fattar naturligtvis era beslut oberoende av
varandra - men det är rätt många människor som
sympatiserar med båda organisationerna.
Det är här pekar på att nej-sidan är en brokig
samling. Det är svenska thatcherister, kommunister,
sverigedemokrater, vänsterpartister, miljöpartister,
delvis centerpartister. De spretiga fraktionerna kan
naturligtvis inte, och vill inte, ta ansvar för Sverige
efter den 14 september. Det är en stor skillnad mellan
ja- och nej-sidan. Ja-sidan både har viljan, förmågan
och önskan att ta ansvar den 15 september och senare,
medan nej-sidan är oförmögen att göra detta. Det
pekar på att det inte finns någon vision i ert nej. Det
är tomt - innehållslöst.
Inför dessa skräckmålningar som beskrivs av
Miljöpartiet och Vänsterpartiet är det viktigt att peka
på Finland. Det är ett ganska odramatiskt land - trots
allt - i vår närhet, som de flesta svenskar har erfaren-
het av. Sedan euron infördes har arbetslösheten fallit.
Ingen massarbetslöshet har brutit ut, som Vänsterpar-
tiet påstår i valmaterial och valaffischer att euron ska
leda till. Landet har sedan euron infördes högre till-
växt än Sverige. Demokratin finns kvar, Siv Holma.
Den är inte avskaffad. Den har inte tagits över av
ansiktslösa byråkrater i Frankfurt. Det är snart riks-
dagsval i Finland. Det fungerar alldeles utmärkt där.
Det finns ingen proteströrelse i Finland eller i andra
EU-länder för att gå ur eurosamarbetet. Har den
svenska nej-sidan begripit något som hela Finland har
missförstått? Nej, jag tror inte att det är på det sättet.
Låt mig också säga någonting till Siv Holma be-
träffande någonting hon sade och som förvånade mig
mycket: Regeringens konvergensrapport är regering-
ens och inte samarbetspartiernas.
Det stämmer inte. Ni stod bakom detta i EU-
nämnden.
Jag måste ställa frågan en gång till, som Mats
Odell och Christer Nylander har gjort till Miljöparti-
ets representant: Är Miljöpartiet motståndare till en
självständig riksbank eller centralbank, och är ni
motståndare till prisstabilitetsmålet? Jag tror att det är
viktigt att vi får ett klargörande besked på den punk-
ten. Det har, ärligt talat, varit svajigt i debatten från
Miljöpartiets sida.
Herr talman! Det är viktigt att se på svensk valu-
tapolitik under de senaste hundra åren - ett historiskt
perspektiv. Man måste vara klar över att Sverige
alltid har deltagit, och har försökt att delta, i det euro-
peiska valutasamarbetet. Det har varit guldmyntfot.
Det har varit myntunioner med de andra skandinavis-
ka länderna. Det har varit Bretton Woods-systemet.
Det har varit valutaormssamarbete. Vi har försökt att
delta i EMS-samarbetet. I själva verket är det nej-
sidan som står för brottet i kontinuiteten, brotten i den
svenska ekonomiska historien, när ni nu säger att vi
ska stå utanför. Det svenska valutasamarbetet på
Europanivå har alltid varit att man ska samarbeta så
långt det är möjligt. Ni gör något annorlunda och
nytt. Det är ni som ska tala om varför man inte ska
göra någonting som Sverige historiskt sett alltid har
deltagit i.
Vi på ja-sidan vill naturligtvis inte införa euron
för dess egen skull utan för att kunna göra bra och
angelägna saker: vård, skola, jobb, trygghet, utveck-
ling i Sverige. Då behövs tillväxt, jobb, slut på en
sjunkande krona, bra fördelning och bättre skydd mot
valutakrisen.
Sverige ska inte stå vid sidan om, och Sverige ska
inte vara utanför, som ni på nej-sidan vill. Sverige ska
vara med på plan. Vi ska spela på samma villkor som
andra länder. Svenska företag ska spela på samma
villkor som andra länders företag. Därför ska vi ha
inflytande över sådant som ändå påverkar oss. Den
räntepolitik som förs i Frankfurt påverkar oss ändå.
Då är det bättre att vi är med och påverkar den ränte-
politiken efter måttet av vår förmåga, tillsammans
med andra länder som har samma värderingar och
samma ekonomiska situation som vi själva har. Att gå
med i eurosamarbetet är en naturlig del av EU-
medlemskapet 1995.
Vårt land ska vara med och ta ansvar för Europas
utveckling och fredliga grundidé. Det är detta som
gör att de tio nya medlemsländerna söker medlem-
skap, och har fått sina ansökningar om medlemskap
färdigbehandlade, utan att göra några undantag för
eurons införande. Det är viktigt, Lena Ek. De tio nya
länderna har inte gjort några undantag. De kommer
att införa euron så fort de kan - enligt de regler som
finns. Estland kommer att vara tidigt ute, kanske 2006
eller 2007.
Malta har röstat ja. Slovenien kommer att rösta
den 23 mars, Cypern den 30 mars, Ungern den 12
april, Litauen den 11 maj, Slovakien den 17 maj,
Polen den 8 juni, Tjeckien den 16 juni och Estland
den 14 september. De här länderna röstar antagligen
ja. Ska då Sverige, samma dag som Estland röstar ja,
rösta nej? Ska vi rösta nej till att fortsätta att delta i
det utvidgade europeiska samarbetet?
Det är som Christer Nylander sade: Östersjön
kommer att bli ett innanhav för euroländerna om
några år. Det blir ett oerhört starkt sammanhållande
kitt, inte bara för företag och kunder utan också för
människor i denna del av världen. Detta är en central
del av ja-budskapet. Det är ett kitt som kommer att
föra oss samman, i detta område där järnridån gick
rakt igenom Östersjön och delade den i en västlig och
en östlig del. Man måste ju vara historiskt fullständigt
tondöv för att inte se det stora som sker om denna
region får en och samma valuta.
Vänsterpartiets alternativ är inte bara att rösta nej,
utan det är också att Sverige ska lämna Europeiska
unionen. "För Vänsterpartiet är valet självklart. Vi
förordar mellanstatliga lösningar för att lösa Europas
problem." Vänsterpartiets mål är att Sverige ska läm-
na Europeiska unionen. Det står i Vänsterpartiets
program antaget den 23-24 januari 1999.
Samma sak gäller Miljöpartiet. Miljöpartiets al-
ternativ är att riva upp valresultatet 1994 och att Sve-
rige ska lämna EU. Miljöpartiet vill ha ett nytt folk-
omröstningsbeslut och vill alltså ha en ny folkom-
röstning.
Jag kan rikta mig direkt till Miljöpartiets repre-
sentant. Ni skriver: Vi i Miljöpartiet arbetar fortlö-
pande och aktivt för att hitta nya och bättre former för
framtida samarbete, som är vårt alternativ till EU. Om
ni nu arbetar fortlöpande och aktivt med denna fråga
undrar jag: Vad har resultatet blivit av detta arbete?
Vad är ert alternativ?
Herr talman! Det finns mycket mer att säga, men
jag stannar där för ögonblicket.