Förstärkt skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt och under ockupation

Anf. 139 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Jag blir förbryllad över att Aron Emilsson inte före mig har presenterat Sverigedemokraternas syn på detta ärende; jag har många frågor att ställa till honom. Har han möjlighet att besvara dem senare får han göra det. Annars får jag nu redovisa vad övriga partier har för syn på denna fråga. I övrigt är nämligen alla partier ense om att detta är en viktig proposition, som vi ska bifalla.

Förra veckan antog riksdagen en museilag i stor enighet. Även då gick Sverigedemokraterna som ensamt parti emot övriga partier. Museilagen är en lagstiftning som jag hoppas kommer att tillämpas i stor omfattning för att sprida kunskap och engagemang kring kulturarvsfrågor.

Dagens lagstiftning, som handlar om att ge ökat skydd åt kulturarv i händelse av krig, hoppas jag däremot naturligtvis att vi aldrig någonsin ska behöva tillämpa i Sverige. Likafullt är det en viktig lagstiftning att få på plats så att Sverige också kan godkänna, ratificera, andra protokollet till Haagkonventionen om skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt. Lagstiftningen måste vara på plats för att Sverige ska kunna godkänna tilläggsprotokollet och på det sättet också medverka till att skydda kulturarv runt om i världen.

Tyvärr har förstörelse av kulturarv vid krig återigen hamnat på den internationella dagordningen, på grund av IS framfart. IS tydliga syfte är att utplåna förislamisk kulturtradition från de områden man försöker ta kontroll över. Man förstör byggnader, kulturarvsföremål och böcker - inte för att de hamnar i vägen för militära aktioner, utan de är själva målet för aktionerna.

Detta är inget man gör i smyg, tvärtom. Man sprider bilder där man slår sönder assyriska och babyloniska kulturföremål, skulpturer och annat, för att visa på makt och för att rekrytera - precis samma fenomen som vi såg för några år sedan, när talibanregimen härjade i Afghanistan. Man sprängde bland annat de stora buddastatyerna i landet och uppmanade sina anhängare att förstöra all icke-islamisk konst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt och under ockupation

I detta sammanhang är det väldigt viktigt att kunna sin historia och veta att detta inte på något sätt bara är förknippat med islamistiska extremister. Förstörelse av kulturarv har funnits i alla tider i krig.

Det värsta exemplet är faktiskt andra världskriget, där Förintelsen, utöver folkmordet på människor, syftade till att radera ut det judiska kulturarvet. Även de allierade under andra världskriget förstörde kulturarv medvetet, till exempel vid bombningen av Dresden.

Åtminstone sedan 1815 har man internationellt försökt hantera dessa frågor. Då kom de upp på bordet efter fransmännens plundring av kulturarvsföremål runt om i Europa under Napoleonkriget. Under 1800-talet och början av 1900-talet växte det fram internationella juridiska principer för hur man ska hantera kulturarvsbrott. Första gången personer kom att dömas för denna typ av brott var vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.

Efter det dröjde det ända till krigen i forna Jugoslavien innan personer återigen blev dömda för denna typ av brott. Krigen i forna Jugoslavien handlade i väldigt stor utsträckning just om att radera ut kulturarv för att kapa människors känsla av tillhörighet till vissa geografiska områden.

Nu önskar jag att Sverigedemokraterna kommer på plats så att jag kan fråga Aron Emilsson vilket som är det egentliga skälet till att Sverigedemokraterna nu bromsar Sveriges möjligheter att agera internationellt för att bevara kulturarv. Det är det som blir konsekvensen när man nu inte vill godkänna det förslag till lag som regeringen har lagt fram och övriga partier ställer sig bakom. Jag hoppas att Aron Emilsson, som nu har tagit plats i salen, kan svara på den frågan.

Anf. 140 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Sverigedemokraterna har en tradition av att värna kulturarvet och har sedan tidigare motionerat om att förstärka skyddet och försvaret av vårt kulturarv i händelse av krig eller kriser genom ett kulturellt driftvärn som en del av ett återupprättat civilförsvar. Vi välkomnar därför också en ratificering av denna fråga i Haagkonventionen.

Andra protokollet i konventionen anger att en ny högre skyddsnivå för kulturarv av stor betydelse för mänskligheten ska inrättas och att vissa gärningar ska kriminaliseras i avtalsparternas nationella rätt. Enligt protokollet ska en mellanstatlig kommitté upprättas för att följa upp arbetet och efterlevnaden av konventionen.

Kulturegendom avser fast och lös egendom av stor betydelse för varje folks kulturarv, såsom böcker, konstverk, vetenskapliga samlingar, arkiv, grupper av byggnader samt utställningsplatser för kulturegendom som museer och bibliotek.

Protokollet klargör också att konventionen ska tillämpas i fredstid liksom vid väpnad konflikt, och de påskrivande parterna åtar sig att vidta förberedande åtgärder för att förbereda skyddet av kulturegendom inom sitt territorium.

Sverigedemokraterna anser att Sverige skyndsamt bör ratificera andra protokollet till Haagkonventionen den 14 maj 1954 om skydd av kulturegendom. Det är positivt att regeringen föreslår en ratificering, men vi menar att regeringen inte fullt ut beskriver hur Sverige ska leva upp till de åtaganden som ratificeringen innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt och under ockupation

Ett flertal remissinstanser delar inte regeringens bedömning att kostnaderna för ratificeringen blir marginella. Bland annat uttrycker Riksantikvarieämbetet i sitt remissvar att en ratificering kommer att innebära betydande arbetsinsatser såväl för dem som för länsstyrelserna.

Utöver detta inrättas genom artikel 29 en fond till skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt som Sverige vid en ratificering har att förhålla sig till. Även om det är tillåtet att exempelvis låta fonden bestå av medel donerade av privata organisationer anser vi att det är rimligt att regeringen tydliggör hur Sverige som stat ska bidra ekonomiskt. Det finns anledning att från regeringens sida se över och redovisa i vilken omfattning medel kan behöva avsättas för att Sverige ska leva upp till de internationella åtaganden en ratificering innebär.

Riksantikvarieämbetet menar att genomförandet av förslagen kommer att innebära omfattande arbetsinsatser och att det därför måste tillföras resurser. Även andra remissinstanser, såsom Statens fastighetsverk och Svensk biblioteksförening, menar att det krävs resurser för inventering, urval och märkning av kulturegendom, framför allt eftersom ett urval enligt bestämmelserna i konventionen ännu inte har gjorts. Vi menar att regeringen bör tillföra nödvändiga medel till berörda myndigheter samt till fonden för att Sverige ska kunna fullfölja de åtaganden som en ratificering av konventionen ålägger oss som stat - därav vår reservation.

Sverigedemokraterna anser också, likt Försvarsmaktens remissvar, att det är mer naturligt att de bestämmelser som regeringen avser att placera i kulturmiljölagen i stället förs in i 22 kap. eller i ett annat lämpligt kapitel i brottsbalken.

Med hänsyn till det förändrade säkerhetsläget i världen och vårt närområde anser vi att det är av yttersta vikt att en ratificering sker skyndsamt. Även om regeringen inte uttryckt att en ratificering kommer att dröja vill jag påpeka att redan 2010 framfördes en uppmaning att ratificera.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

Anf. 141 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Jag tror att jag aldrig har hört värre undanflykter. Aron Emilsson säger att han vill ha en ratificering skyndsamt, men vad han gör är att i praktiken bromsa den ratificering som vi andra partier föreslår. Aron Emilsson anger två svepskäl.

Det ena svepskälet är att det finns en budget kopplad till frågan. Det är något som måste hanteras i ordinarie budgetprocess; det är inte ett lagstiftningsärende. Det andra svepskälet innebär att Aron Emilsson pekar på att han vill ha lagen placerad i en annan del än vad våra jurister föreslår.

Jag tycker att vi överlåter åt juristerna att hitta en lämplig placering i lagen och att vi ägnar oss åt politiken. Det innebär att vi ska få fram en lagstiftning så att Sverige kan godkänna det andra protokollet till Haagkonventionen om ökat skydd för kulturegendom vid väpnad konflikt.

När vi debatterade kulturarvsfrågor förra veckan påstod Aron Emilsson att historia aldrig har skapat krig. Jag menar att det är ett påstående som visar stor brist på kunskap och utgör en farlig inställning. Historia har tvärtom i högsta grad utnyttjats för att legitimera krig och för att mobilisera och skapa hat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt och under ockupation

Se till exempel på slaget vid Trastfältet 1389. Mer än 600 år senare utnyttjade serbiska nationalister det slaget för att mobilisera de egna.

En viktig sak att inse är att det kollektiva minnet kan vara selektivt. Vissa händelser betonas och förs fram. Andra händelser glöms bort. Kvar står man med ett skevt perspektiv. Därför är det så viktigt att öka kunskapen om historia och kulturarvsfrågor. Därför är det så viktigt att vi har fått museilagen på plats, som Sverigedemokraterna också gick emot.

Jag är övertygad om att med verklig kunskap om kulturarvsfrågor skulle nog också Aron Emilsson vända Sverigedemokraternas kulturpolitik ryggen.

(Applåder)

Anf. 142 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Det är smått komiskt och ironiskt när Niclas Malmberg från Miljöpartiet anklagar Sverigedemokraterna för att förhala och fördröja en lagstiftningsprocess.

Jag måste påpeka att redan i en statlig utredning 2010 framfördes att en ratificering av den fördröjda konventionen bör ske. Det har dröjt - även under den här regeringen.

När man väl nu väljer att föreslå en ratificering välkomnar vi den. Det har vi naturligtvis också uttryckt i utskottet och i betänkandet. Samtidigt är det viktigt att ta ett ordentligt helhetsgrepp.

Berörda remissinstanser och expertmyndigheter, till exempel Försvarsmakten, hävdar att krig, kris och väpnad konflikt sällan sker under ordnade former, och därför är det bra att händelser begångna vid en väpnad konflikt finns samlade i ett lagrum i brottsbalken snarare än i kulturmiljölagen eller i andra lagar för extraordinära händelser. Det är fullt rimligt att vi lyssnar på Försvarsmakten och den myndighet som sitter med expertkunskapen.

Detta är i sig ingen motsättning till att ratificera konventionen. Snarare handlar det om att göra ratificeringen på rätt sätt. Sverigedemokraterna yrkar bifall till propositionen under punkterna 2 och 3. Vi ser många goda delar i propositionen. Däremot tycker vi att vi måste dels lyssna på berörda myndigheter, dels göra rätt och riktigt från början och dels kompensera de myndigheter som i remissrundan menat att ratificeringen kommer att medföra ett merarbete. Om man ålägger myndigheterna ett utökat ansvar måste man också kompensera med resurser. Det är att ta ansvar, och det gör inte regeringen.

Anf. 143 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Om Sverigedemokraterna fick som de ville skulle de fördröja ett godkännande av protokollet, med innebörd att Sverige inte skulle bidra till det internationella arbetet att skydda kulturarv.

Sverigedemokraterna hänvisar till ett remissvar från Försvarsmakten. Men från juridiskt håll säger man att man inte vill belasta brottsbalken med den typen av regleringar, som inte är tänkta att användas så ofta och som naturligtvis inte kommer att tillämpas så ofta i Sverige. Den här regleringen har en bättre placering i kulturmiljölagen. Jag överlåter åt juristerna att göra den juridiska bedömningen av var regleringen bäst hör hemma i lagstiftningen. Däremot anser jag att det är viktigt att skyndsamt få lagstiftningen på plats. Sverigedemokraterna bromsar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt skydd av kulturegendom vid väpnad konflikt och under ockupation

Aron Emilsson väljer att inte kommentera den andra frågan jag tar upp om den historiska utvecklingen. Vi måste komma ihåg att folkmord, tyvärr och tragiskt nog, är ett återkommande tema i mänsklighetens historia. Folkmord följer ofta samma mönster. Små kulturella skillnader överdrivs. En kultur framställs som mer legitim än en annan. Man värderar kulturer och säger att en är mer högtstående än en annan. Människor som definieras som tillhörande den lägre stående kulturen avhumaniseras. Begrepp som kackerlackor eller ohyra dyker upp. Folkmordet lurar runt hörnet.

Vi har hört Sverigedemokraternas retorik, och vi ser vad som ligger i tangentens riktning. Det är dags att vi människor lär av historien så att det inte händer igen.

Anf. 144 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Jag börjar, för ovanlighetens skull, med att instämma med Niclas Malmberg. Ja, det är dags att vi lär av historien.

Jag har påstått att brist på kunskap om historia och brist på bildning skapar krig och konflikter, inte motsatsen. Det har vi sverigedemokrater uttryckt tydligt. Det är också därför som vi, i motsats till regeringen i sin kulturarvsproposition, till exempel har velat föra in i den nya museilagen att museerna ska ha som främsta och primära uppgift att vara samlingsvårdande bildningsinstitutioner för vetenskapligt samlande, forskning och visning av våra historiska spår och lämningar. De ska inte bli en form av debattmuseer som anlägger någon form av nutida normkritiskt, integrationspolitiskt eller jämställdhetspolitiskt raster. De ska vara just bildningsinstitutioner. Det framgår tydligt svart på vitt i vår följdmotion.

Sverigedemokraterna har sedan tidigare drivit frågan om ett utökat skydd av kulturegendom och ett unikt kulturarv i händelse av krig och konflikter, och jag utgår från att även Miljöpartiet framöver kommer att stödja motioner och förslag om till exempel ett kulturellt driftvärn som en del av civilförsvaret för att värna och vårda det kulturella arvet i händelse av extraordinära skeenden, inte bara genom den internationella konventionen. Jag ser fram emot att kunna göra ett gemensamt avstamp i frågan.

Vi har den glädjen att se fram emot, hoppas jag - att det här kan komma på plats just skyndsamt, som vi också uttrycker det i vår följdmotion. Liksom regeringen vill vi göra det, men vi vill göra det rätt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)