Genomförande av balansdirektivet

Anf. 20 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna vill avslå propositionen i dess helhet, och jag yrkar därför bifall till vår reservation 1 i betänkandet.

Jag ska förklara varför. Vi gillar inte EU:s överstatlighet. Vi anser inte att Europeiska unionen äger rätt att inskränka enskilda svenska familjers självbestämmande. Sverigedemokraterna anser att Sveriges familjer själva är fullt kapabla att bestämma över sin egen vardag.

Genomförande av balansdirektivet

Kvoteringsidén är inte nyckeln till ett jämställt samhälle. Att genom lagstiftning lägga sig i vanliga svenskars privatliv och misstro deras förmåga att uppfostra barn eller själva finna en balans i vardagslivet är inte bara nedvärderande mot familjer och ett bevis på maktutövandets fulaste tryne, utan det är faktiskt också väldigt sorgligt.

Jag vill skicka en hälsning till både Europaparlamentet och regeringen: Sluta skuldbelägga kvinnor för att de ibland faktiskt själva väljer att prioritera familjen före karriär och arbete! Socialdemokraternas förhållningssätt är inte bara fientligt mot kvinnors rätt, utan det är fientligt också mot männen och främst mot barnen. Beslut som dessa hör inte hemma i denna kammare, hos regeringen eller på EU-nivå. Beslut som dessa hör hemma vid svenskarnas köksbord över en kopp kaffe.

Fru talman! Det vi debatterar här i dag är alltså ett beslut från EU om att länder ska införa det så kallade balansdirektivet. Det syftar till att uppnå jämställdhet mellan könen i fråga om möjligheter på arbetsmarknaden och behandling i arbetslivet genom att göra det lättare för arbetstagare som är föräldrar eller anhörigvårdare att förena arbete och familjeliv.

Balansdirektivet innefattar skrivelser om bland annat ett anpassat arbetsmönster, till exempel genom flexibla arbetstider och deltidsarbete. Samtidigt kämpar vi i Sverige alltjämt för rätten till heltid och borttagande av delade turer inom äldreomsorgen. Att se till att det i stället blir verklighet vore ansvarsfullt, både för att underlätta kvinnors vardag och för att ta ytterligare ett steg närmare ett jämställt samhälle.

Låt oss se vad regeringen har för ståndpunkt i det hela: Regeringen konstaterar att de svenska bestämmelser som är relevanta för att uppfylla balansdirektivets krav huvudsakligen redan finns och konstaterar samtidigt att direktivet innehåller krav som saknar motsvarighet i gällande svensk lagstiftning. Vissa lagändringar behöver därför göras för att genomföra balansdirektivet i svensk rätt.

Ja, men då så! Överstatligheten har återigen inte bara talat till sina medlemsländer utan också använt pekpinnen. Och inte användes den då bara för att peka ut riktningen, utan en svidande snärt på fingrarna blev det också.

Vi i Sverigedemokraterna har använt de verktyg som står till vårt förfogande för att göra vad vi kan för att stoppa detta. Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens proposition. Vi kritiserar den sociala pelaren eftersom vi ser problemen med de lagstiftningsförslag som är sprungna ur den. Vi anser att de frågor som lyfts i den sociala pelaren är nationella frågor. Vi anser också att förslagen inom det arbetsmarknads- och socialpolitiska området är av karaktären att de riskerar att hota den svenska modellen, särskilt eftersom konsekvenserna är svåröverskådliga.

Vi har varnat för att införandet av en social dimension i Europasamarbetet kommer att leda till lagstiftning inom området. Vår välgrundade kritik mot den sociala pelaren har tyvärr avfärdats med argument som att pelaren i sig inte är rättsligt bindande. EU-kommissionen har trots detta presenterat flera lagstiftningsförslag som motsäger det. Kanske regeringen har varit naiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Regeringen har nyss gått en tuff match mot EU gällande minimilöner och den svenska modellen. Men Sverige nådde tyvärr inte ända fram. Nu ska EU alltså också bestämma hur föräldradagarna ska fördelas. Det är kontentan av att ingå i en union som i allt större utsträckning bortser från länders suveränitet. Sverigedemokraterna såg detta komma.

Fru talman! Vi lämnar en extraordinär mandatperiod bakom oss. Det ger upphov till eftertanke. Jag tänker i denna stund på alla dem som fallit offer för covid-19. Jag tänker på alla dem som fallit offer för alla skjutningar och mord i vårt sargade Sverige. Det är krig i Europa. Jag framför mitt stöd till alla er som drabbats av detta fullständiga mörker.

Jag vill också skicka en särskild hälsning till Sveriges hemlösa och äldre som har det svårt: Må medmänniskorna visa er vänlighet och möta er med värme när samhället sviker.

I höst är det återigen allmänna val i Sverige. Må det svenska folket denna gång visa ett uns av självbevarelsedrift och faktiskt rösta för en förändring! Sverigedemokraterna är redo att leda landet.

Jag vill avsluta med att återge några tänkvärda rader ur vår älskade nationalsång.

Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade landdin trohet till döden vill jag svära.

- - -

Med Gud ska jag kämpa, för hem och för härd,för Sverige, den kära fosterjorden.

Med de orden, fru talman, vill jag önska er alla en glad sommar!

Anf. 21 Michael Anefur (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation.

Återigen har vi att anpassa oss och fatta beslut utefter vad EU:s majoritet har tyckt. Återigen visar det sig att Socialdemokraterna med flera partier hade fel när de hävdade att införandet av den sociala pelaren var harmlöst. Den skulle inte leda till ny lagstiftning inom vare sig arbetsmarknadsområdet eller i sociala frågor. Nu står vi här och inser att det som avfärdades som skrönor har blivit verklighet.

Fru talman! Balansdirektivet innebär bland annat att en minimiperiod om två månader av föräldraledigheten inte ska kunna överlåtas från en förälder till en annan. Det innebär att föräldrars självbestämmande begränsas.

Men inte nog med det, utan regeringen vill visa sig ännu duktigare och ökar antalet månader till tre, vilket i ännu högre grad minskar familjers möjlighet till självbestämmande. Det är så att man tar sig för pannan!

Fru talman! Låt mig framföra tre saker som är fel med att EU lägger sig i svensk inrikespolitik.

För det första är kvotering fel i sak. Klåfingriga politiker från både vänster och höger tycker sig äga rätten och kunskapen att bättre veta vad som är bäst för den enskilda familjen - som om svenska familjer skulle behöva förmyndare. Det är oklart vad kvoteringen syftar till. Möjligtvis är syftet bättre statistik. Däremot är det tydligt vad kvoteringen inte leder till. Den leder inte till egenmakt för verklighetens familjer. När svenska familjer tillfrågas om vad de anser om kvotering är nästan åtta av tio negativa. Men det behöver ju inte de sociala ingenjörerna ta hänsyn till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

För det andra är det fel att EU beslutar om svenska familjers föräldraledighet. Ingen torde egentligen kunna säga att svensk föräldraförsäkring har med EU:s beslutskompetens att göra. I alla fall var det inte vad vi trodde när vi en gång röstade in oss i EU. Få, om ens någon, trodde då att EU skulle få möjlighet att påverka den svenska föräldraförsäkringen eller hota den svenska modellen för lönebildning.

Tyvärr blir detta inte sista gången som direktiv från EU kommer att klampa in på det svenska självstyret. Sveriges riksdag får gång på gång lägga mycket tid på att göra EU:s förslag åtminstone så lite dåliga som möjligt. Så hade det inte behövt vara om vi hade varit mer varsamma med att ge EU ytterligare makt genom den sociala pelaren.

För det tredje är det fel att överimplementera direktivet. Som om det inte är illa nog att EU tvingar oss att undanta två månader av valfrihet vill regeringen, Vänstern, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna plussa på med ytterligare en månad. Det står självklart dessa partier fritt att tycka så, men det är en viktig konsumentupplysning till Sveriges föräldrar att dessa partier vet bättre än ni gör om vad som är bäst för just er. Det kan vara värt att komma ihåg om ett par månader, när vi går till val.

Fru talman! Vi kristdemokrater säger inte bara nej till tvångskvotering. Vi säger också ja till att göra föräldraförsäkringen mer flexibel i syfte att möjliggöra ett fungerande familjepussel. Vi vill att alla dagar ska kunna fördelas fritt mellan föräldrarna och även överlåtas till annan närstående person, som en mor- eller farförälder eller annan vuxen familjemedlem. Det är en reform som skulle uppskattas av många ombildade, samkönade och ensamstående familjer, eftersom dagar då kan överlåtas till en närstående som inte nödvändigtvis är registrerad förälder till barnet.

På det sättet vill vi öka jämställdheten och samtidigt värna familjernas möjligheter att få ihop livspusslet. Det tycker inte EU. Det tycker inte Sveriges regering. Det är beklagligt.

Efter de något dystra orden vill jag bli lite mer positiv och önska utskottet, kansliet och talmannen en riktigt trevlig sommar. Jag hoppas att alla får någon vecka eller några veckor av återhämtning innan vi möts i en valrörelse som ska bli otroligt intressant, inte minst för svenska föräldrar.

Anf. 22 Patrik Björck (S)

Fru talman! I den tidigare debatten frågades huruvida det fanns ledamöter som kunde läsa. Det frågades ifall det fanns ledamöter som möjligen kunde läsa men som inte förstod vad de läste. Jag vill egentligen inte uttala mig om det. Men jag vill lägga till ytterligare en variant. Det kan vara så att det finns ledamöter som kan läsa och som till och med förstår vad de läser men som framför detta på ett lögnaktigt sätt. Det finns alltså tre möjliga varianter.

Jag tänker inte ha några synpunkter på vilken av de varianterna Michael Anefur tillhör, fru talman. Men jag tänker lite sakligt gå igenom frågan vi debatterar i dag. Den som lyssnar kan själv fundera över vilken av de tre som passar bäst in på Michael Anefur.

Det handlar alltså om genomförande av balansdirektivet. Jag kan passa på att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det gäller en proposition som kommer sig av att det har kommit ett direktiv som vi har att förhålla oss till. Man har tillsatt en utredning och tagit in remissvar på utredningens resultat. Det är normal parlamentarisk ordning. Det resulterar i en proposition, och sedan blir det ett betänkande här på riksdagens bord. Det är så det ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Den parlamentariska arbetsformen har fem av riksdagens åtta partier inga större problem att förhålla sig till. Man arbetar i enlighet med de parlamentariska spelregler som finns. Man arbetar i enlighet med de lagar och direktiv som finns och de åtaganden som Sverige som medlemsstat i EU har.

Fru talman! Jag ska återkomma till att det finns tre partier i den här kammaren som har problem.

Genom det här direktivet genomför EU reformer som ska förbättra jämställdheten på EU:s arbetsmarknad. Sverige har naturligtvis inte kommit hela vägen. Vi har långt kvar till jämställdhet. Men i ett europeiskt perspektiv ligger vi ändå väldigt långt fram. Därför innebär det här ett mindre bekymmer för svenska lagstiftare. Vi har med råge i princip uppfyllt det här. Men vi behöver senast den 2 augusti göra vissa justeringar i vår lagstiftning för att helt uppfylla det som sägs i direktivet och de åtaganden vi har genom vårt medlemskap i EU.

Så långt är det inga problem. Men jag tänkte gå in lite på diskussionerna, så att folk får klart för sig vad det handlar om. Michael Anefur påstod att den sociala pelaren på något sätt hade förändrat EU:s lagstiftningsrätt eller möjlighet att genomföra direktiv. Det är inte sant. Antingen har Michael Anefur inte förmågan att läsa eller förstå vad han läser, eller så framför han på ett felaktigt/lögnaktigt sätt det han har läst.

Jag var med när vi i den här kammaren fattade beslut om grunden för direktivet. Vi hade en jättelång, flera timmar lång, debatt om Lissabonfördraget, som är det europeiska lagstiftningspaket, eller hur det ska beskrivas, som är grunden för det direktiv som vi i dag ska hantera i detta betänkande.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet - två andra partier som jag kan lyfta upp - motsatte sig då det här. Jag hade ganska tuffa debatter med de partierna här i riksdagens talarstolar. Men Kristdemokraterna röstade inte emot det. Vi hade då en regering där Kristdemokraterna var representerade. Det var en liberal EU-minister, Cecilia Malmström, och en moderat statsminister, Fredrik Reinfeldt, som ledde regeringen när vi ratificerade förslaget. Man röstade också för den ratificeringen i denna kammare.

Det här måste man ändå ha någon sorts förståelse för om man ska kunna diskutera frågan. Ni får fundera över hur stor förståelse Michael Anefur har.

Det finns två reservationer i betänkandet, men det finns också ett särskilt yttrande. Det är alltså tre partier som inte riktigt har förstått riksdagens arbetsformer och de åtaganden som EU-medlemskapet innebär för oss. Det gäller Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De tre partierna har några saker gemensamt. En sak är hur reptilhjärnan reagerar när man hör talas om arbetstagares rättigheter eller jämställdhet. Då slår reptilhjärnan till, och man är bara emot.

Det är väl helt okej. Det är en politisk ståndpunkt, en uppfattning. Man får faktiskt vara emot arbetstagares rättigheter och jämställdhet. Jag som socialdemokrat är för jämställdhet och arbetstagares rättigheter. Det får jag också vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Här får jag ändå ge Moderaterna en liten eloge, för i någon mening förstår de det, även om de inte säger det högt, eftersom de inte lägger fram en reservation utan bara ett särskilt yttrande. I någon mening förstår de att det är rimligt att vi genomför förslagen i propositionen, precis som alla remissinstanser ställer sig bakom det rimliga i att vi genomför de här lagförändringarna. Och det inser Moderaterna, även om man kanske inte vill säga det högt. Vi får väl höra när anförandet hålls sedan. Vi har ju inte hört det än, fru talman.

Men då är man tillbaka vid den sociala pelaren och har någon sorts pagegojreflex och ska säga något om den sociala pelaren, inte för att det har något med saken att göra utan för att man har ett oemotståndligt behov av att göra det. Det är någon sorts reflex bara.

Den sociala pelaren finns ju faktiskt i verkligheten och inte bara i den moderata fantasivärlden. Det är ett existerande dokument, och man kan bara roa sig med att läsa vad som står i det. Sedan är det upp till var och en att lyssna på vad jag säger, förstå vad jag säger och sedan repetera det på ett korrekt vis.

På unionsnivå leder den europeiska pelaren för sociala rättigheter inte till, nota bene, någon utökning av de befogenheter och uppgifter som unionen tilldelas genom fördragen. De bör genomföras inom gränserna för befogenheterna.

Det finns två delar som man hänvisar till i propositionen. Den ena är punkt 2 om jämställdhet. Där står det att lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män måste säkerställas och främjas på alla områden, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling. Kvinnor och män har rätt till lika lön för likvärdigt arbete.

Jag som socialdemokrat har inte jättesvårt att ställa mig bakom detta. Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har väldigt svårt för det, och det handlar om reptilhjärnereflexen.

I den sociala pelaren hänvisas till en punkt till, och det är balansen mellan arbete och privatliv. Det står att föräldrar och människor med omsorgsansvar har rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster. Kvinnor och män ska ha lika tillgång till särskild ledighet för att ta sitt omsorgsansvar. Det ska uppmuntras att använda ledigheten jämlikt.

Jag har som socialdemokrat inte jättesvårt att ställa mig bakom det. Men det har Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, och det är ingenting nytt. Det här tyckte de lika illa om före den sociala pelaren. Det har de nog alltid tyckt illa om. Det har ingenting med den sociala pelaren att göra.

Vad de tre partierna dessutom inte förstår, fru talman, är att om den europeiska unionen och det europeiska samarbetet ska kunna fungera måste man faktiskt ha en politik för ekonomin men också en politik för det sociala, annars kommer inte EU-medborgarna på sikt att acceptera Europasamarbeten. Det är det som medlemsstaterna inser när man antar den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Även en massiv majoritet av broder- och systerpartierna till Moderaterna och Kristdemokraterna i Europa tycker att det är rimligt att ha en sådan balans, så det är inte så märkvärdigt som det verkar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Balansdirektivet infördes 1995 genom ett ramavtal om föräldraledighet. I mars 2010 förändrades föräldraledighetsdirektivet. År 2017 presenterade Europeiska kommissionen ett nytt paket, och balansdirektivet är resultatet av detta. Den sociala pelaren tillkom hösten 2017. Det här är viktigt att komma ihåg så att man förstår vad det handlar om.

Dessutom ska man hålla i minnet att balansdirektivet omfattar alla arbetstagare som ett anställningsskydd. Direktivet är ett så kallat minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får införa och behålla bestämmelser som är mer förmånliga för arbetstagare än de som följer av direktivet.

Vi har diskuterat den sociala pelaren och Moderaterna. Sedan har vi Kristdemokraternas reservation. Där vill de försöka använda den här debatten till att försämra föräldraledighetslagstiftningen för en väldigt stor grupp i samhället. De som har läst igenom handlingarna vet att den stora gruppen är de som har sjukpenninggrundande ersättning vid föräldraledighet. Det är en mindre grupp som vi nu får med. Vi tycker att det är viktigt. Men det är en mindre grupp, och vi får med dem med det här förslaget. De får rätt till 90 dagar med ersättning. Precis som folk med rätt till sjukpenninggrundande ersättning får de grundersättningen. Det argumenteras väl för det från jämställdhetsaspekter. Även om det är en mindre grupp ska det vara samma jämställdhetsperspektiv på deras föräldraledighet som för den stora gruppen. Det argumenteras också väl i underlaget, fru talman, för varför det av administrativa skäl, regelskäl och förenklingsskäl är rimligt att ha samma tider för de två grupperna.

Men då tror jag att ni kristdemokrater - lyssna nu, Michael Anefur - ändå har förstått vad som står i Lissabonfördraget och i den sociala pelaren, för Kristdemokraterna röstar inte för någonting annat än vad vi faktiskt ska, att justera svensk lagstiftning så att vi klarar av balansdirektivet. Där går ni inte emot EU på något sätt. Ni är inte alls några barrikadstormare som går emot EU, utan ni ställer faktiskt upp på balansdirektivet. Men, och det är en viktig skillnad, ni vill använda det för att försämra för svenska föräldrar.

Detta blir också så spännande, fru talman, för det svenska självbestämmandet över föräldraförsäkringen manifesteras ju i att vi gör mer när det är ett minimidirektiv. Det är faktiskt ett svenskt beslut att vi ska ha 90 dagar. Det är inte EU som påtvingar oss det. Det är vi själva som vill ha jämställdhet i det här landet. Det är ett svenskt beslut, ett självständigt beslut. Det är ett minimidirektiv. Vi gör det ännu bättre av egen vilja. Där mörkar Kristdemokraterna. Nu får jag komma fram till konklusionen: Jag tror faktiskt att Michael Anefur förstår, men han berättar inte det här från talarstolen.

Sist men inte minst Sverigedemokraterna, där jag är lite mer tveksam till i vilket av de tre alternativen de ska landa. Vad är egentligen Sverigedemokraternas förslag här? När vi debatterade det här 2008 var Sverigedemokraterna i och för sig inte representerade i riksdagen. Men inte ens då hade vi rätt att rösta nej till ratificeringen, för beslutet om att gå med i EU fattades ju långt mycket tidigare. Och även om inte Lissabonfördraget hade blivit ratificerat hade andra fördragstexter legat kvar, alltså de som fanns tidigare. Det hade ändå gjort att Sverige hade varit tvunget att implementera de direktiv som ligger inom EU:s befogenheter, vilket sju av åtta partier i denna kammare inser. Fem partier erkänner det öppet, två smyger med det och ett förstår det inte. Det är konklusionen av den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Om riksdagen nu skulle stödja Sverigedemokraternas reservation undrar jag hur man har tänkt sig detta, för vi är ju trots allt medlemmar i EU. Och det normala är väl att om man kommer till ett land eller är med i en sammanslutning av stater assimilerar man sig, anpassar sig och följer de lagar och regler som gäller. Det tycker jag är rimligt. I Sverige gäller svensk lag. Där kan man inte komma och snacka och säga att man vill någonting annat.

"Jag anser" står det 72 gånger i Sverigedemokraternas reservation. De anser att EU är ett felaktigt projekt och vill inte vara med där. Det är legitimt att anse det. Men är man med får man följa de spelregler som gäller, och det gäller även Sverigedemokraterna.

Jag kan ha massor av uppfattningar om svensk lagstiftning, men så länge den finns gäller den tills vi här har ändrat den.

När det gäller Sverigedemokraternas reservation, fru talman, är jag inte riktigt säker på vad den står för - om den står för alternativ ett, två eller tre som jag räknade upp som möjliga sätt att förstå de här tre partierna. Alternativen är alltså att de inte kan läsa, att de kan läsa men inte förstår vad de läser eller att de kan läsa och förstår vad de läser men framställer det på ett lögnaktigt sätt.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag noterar att ledamoten överskred sin anmälda talartid om tio minuter med mer än 60 procent.)

Anf. 23 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! På dagens agenda har vi genomförandet av balansdirektivet. Balansdirektivet och de lagändringar som krävs för dess införande har tidigare varit aktuella här i kammaren.

Utifrån den sociala pelaren på EU-nivå ser vi den ena frågan efter den andra inom det arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska området ta form.

Från Moderaternas sida har vi från start avvisat den sociala pelaren och de frågor som mynnat ut ur densamma då vi anser att den leder till mer överstatlighet på det socialpolitiska området, ett område där vi anser att Sverige har god kompetens och väl fungerande modeller som vi bör värna. Frågor bör hanteras så nära den de berör som möjligt när vi inte uppenbart gemensamt tjänar på att lyfta frågorna till en högre nivå.

Kommissionen har de senaste åren med hänvisning till den sociala pelaren kommit med en rad förslag på bindande regler på det socialpolitiska området. Det här är något som vi beklagar. Jag tycker att det är en bra tumregel att inte lyfta frågor till EU-nivå som Sverige inte vill att EU fattar skarpa beslut om.

Frågor om sysselsättning och socialpolitik är grundläggande för alla medlemsstater inom EU. Många saker förenar oss, men inom det här området har vi olika förutsättningar. Vi har också kommit olika långt. Även om vi alltid gynnas av att samverka, dela erfarenheter och ta del av varandras framgångsrecept är det helt olika vägar vi behöver gå för att nå de nationella målen. Därför bör vi fortsätta värna och värdesätta den nationella kompetensen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Sverige har en väl fungerande modell som bygger på samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Det är en modell som tjänar och har tjänat Sverige väl och som vi därmed bör fokusera på att behålla.

Ett förstärkt erfarenhetsutbyte där vi delger varandra framkomliga vägar och resultat av arbete vi gjort och har ett öppet klimat för just erfarenhetsutbyte bör vara den främsta samarbetsformen på området.

Fru talman! Genom inrättandet av den sociala pelaren har sociala och arbetsmarknadspolitiska frågor förts upp på EU-nivå, vilket innebär att vi nu tyvärr måste lägga alltmer kraft och energi på att motverka förslag som riskerar att skära rakt in i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Därtill tar implementeringen av den sociala pelaren tid och ekonomiska resurser som i stället borde läggas på mer prioriterade gemensamma områden. Det menar jag är olyckligt.

Förändringar som Sverige och våra parter på det arbetsmarknads- och socialpolitiska området vill göra borde vara svenska prioriteringar, inte sprungna ur den sociala pelaren eller ur ett överstatligt peka-med-hela-handen-direktiv.

Här uppskattar jag att vi nu ofta hör arbetsmarknadsministern - senast inför arbetsmarknadsutskottet och på EU-nämndens sammanträde förra veckan - vara tydlig med att Sverige säger nej till ytterligare förflyttningar av regleringen av svensk arbetsmarknad bort från Sverige. Med den inställningen sätter jag stort hopp till att vi inte ska behöva se fler bindande direktiv och lagförslag på området utan att vi gemensamt över partigränserna värnar och står upp för den svenska modellen.

Moderaterna lämnar i dag ett särskilt yttrande, där vi förtydligar vår ståndpunkt i frågan.

Jag vill avslutningsvis ta tillfället i akt att önska talmannen, presidiet, kansliets medarbetare, utskottskollegorna och riksdagens service- och trygghetsteam en förhoppningsvis solig och avkopplande sommar.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag noterar att det är många som önskar glad sommar. Vi önskar naturligtvis er alla detsamma.)

Anf. 24 Patrik Björck (S)

Fru talman! Då kan väl jag passa på att göra det också, för sakens skull.

Ann-Sofie Lifvenhage och Moderaterna! Ni har förstått att den här propositionen är rimlig och rätt. Ni har inte reserverat er. Jag berömde er i talarstolen för den insikten.

Däremot är jag väldigt oförstående inför hur ni försöker blanda bort korten genom att börja diskutera den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

I direktivet står det så här i punkt 9. Det är 52 olika punkter där man anger skäl till att man genomför direktivet. Jag ska inte läsa upp alla 52, för det har jag väl inte talartid till. Men i punkt 9 av de 52 står det så här:

"Principerna om jämställdhet och balans mellan arbete och privatliv bekräftas på nytt i principerna 2 respektive 9" - det var dem jag anförde i talarstolen tidigare - "i den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017."

Vad man konstaterar i direktivet är att det bekräftas på nytt. Redan före den sociala pelaren finns alltså alla befogenheter för EU att anta de här direktiven. Sedan kan man tycka att de är dåliga eller bra. Man kan vilja skruva i dem. Man får arbeta i EU-processen, som vi har gjort till exempel med minimilönerna. Där kan man i och för sig ifrågasätta om EU ens har befogenheter, men det är en helt annan sak. Vi är en del av det här arbetet, och då försöker vi göra någonting av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Men det är att spela med falska kort att, som Ann-Sofie Lifvenhage och Moderaterna gör, hävda att det här plötsligt möjliggjordes med den sociala pelaren i november 2017. Det är helt enkelt inte sant.

Anf. 25 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Ledamoten hänvisar till 52 olika punkter. Det hade faktiskt inte förvånat mig om han hade börjat dra dem med tanke på förmågan att hålla sig till talartiden.

När det gäller att hänvisa till den sociala pelaren skulle jag säga att alla de områden som vi nu ser problem med utifrån den sociala pelaren är sådana där vi faktiskt över partigränserna kämpar för att försöka behålla svensk lagstiftning och svenska förhållningssätt.

Vi har väl fungerande modeller. Att vi skulle bli tvungna att ändra svensk lagstiftning för att kunna implementera det här är anledningen till att vi debatterar i dag, liksom det var det förra gången vi hade frågan uppe. Det kommer faktiskt från den sociala pelaren, och det kräver lagändringsförslag.

Anf. 26 Patrik Björck (S)

Fru talman! Numera är det väl så att talartiden styr replikskiftena. Den är inte obegränsad, som i mitt anförande - tyvärr, kan jag tycka, för jag hade nog behövt ha mer tid på mig för att förklara det här.

Ann-Sofie Lifvenhage är svaret skyldig. Kan hon peka på någon punkt i den sociala pelaren som förändrar befogenheterna när det gäller att lagstifta på Europanivå jämfört med nationell nivå? Jag skulle vara jätteintresserad av det. Men jag förstår att Ann-Sofie Lifvenhage inte kommer att klara det. Eftersom jag har läst igenom det dokumentet noggrant på samma sätt som jag läst igenom direktivet noggrant vet jag att Ann-Sofie Lifvenhage inte kommer att klara av det. Men jag kan låta Ann-Sofie Lifvenhage få några dagar på sig och mejla det när hon hittar det någonstans, vilket hon inte kommer att göra.

Men mitt problem är inte att jag hävdar att allt som kommer från Bryssel är bra. Det finns mycket som kommer från EU-institutionerna som vi som svenska socialdemokrater inte tycker om. Vi använder då våra lagliga parlamentariska möjligheter att förändra, utveckla och förbättra. Det är det vi har EU-parlamentet och kommissionen till. Det är detta den svenska regeringen och våra svenska EU-parlamentariker gör varje dag.

Men att komma med amsagor och rent hittepå när det gäller vad som styr Europasamarbetet är i bästa fall fånigt, fru talman, men det är framför allt ovärdigt när det kommer från en ledamot i Sveriges riksdag.

Anf. 27 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Balansdirektivet och de lagändringar som krävs för införandet är det vi har debatterat här i kammaren tidigare. Det är inte speciellt svårt att utifrån rubriken också kunna härleda lagändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Jag måste faktiskt säga till ledamoten: Att ge sina kollegor elaka epitet får stå för ledamoten. Jag beklagar ett sådant nedvärderande sätt mot kollegorna från talarstolen; det talas om reptilhjärnor, papegojeffekt med mera. Ett sådant förhållningssätt mot sina kollegor - att hävda att de inte skulle kunna förstå eller kunna läsa - är verkligen sorgesamt, och jag tar skarpt avstånd från det.

(Applåder)

Fler borde välja att stå upp för sin åsikt och engagera sig politiskt. Med kollegor som har den svansföring och den syn på sina åsiktsmotståndare som ledamoten Björck är jag rädd att vi blir färre.

Att lägga drygt 80 procent av sitt anförande, som dessutom drog över tiden med 60 procent, på sådant säger väl mer om vad ledamoten saknar än vad de kollegor som han rackar ned på saknar. Jag lovar att jag ska köpa en stor låda med pepparkakor och ställa på ledamotens bord så att han förhoppningsvis återvänder snällare till hösten.

Anf. 28 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Vi diskuterar balansdirektivet här, om någon undrade. En del av det handlar om föräldraförsäkringen.

Listan över argument för att dela föräldraledigheten är lång. Låt mig ta några exempel: Föräldrar som delar på föräldraledigheten skiljer sig i mindre utsträckning. Kvinnor får en bättre ekonomi; kvinnor har en sämre löneutveckling och karriärutveckling, mycket beroende på att de tar ut en stor del av föräldradagarna. Pensionen blir sämre för den som ensam tar ut en stor del av föräldradagarna. Och så det uppenbara såklart - båda föräldrarna får en nära och bra relation till sitt barn om de spenderat en längre tid under föräldraledigheten tillsammans med sitt barn.

Ändå visar TCO:s jämställdhetsindex, som presenterades häromdagen, att jämställdheten när det gäller föräldraskap faktiskt minskade under 2021. För första gången på 14 år går utvecklingen bakåt, och papporna tar ut en mindre andel av föräldrapenningdagarna.

Fru talman! Varje gång Liberalerna har varit med och drivit igenom en ny så kallad pappamånad har det lett till att papporna tagit större ansvar för sina barn i form av ett ökat uttag av föräldradagar. I dag är 90 dagar öronmärkta för vardera föräldern. Det är bra, men det är inte tillräckligt bra. Det gäller nämligen enbart föräldrar som har föräldradagar som är sjukpenninggrundande. Det gäller inte föräldrar som har föräldradagar på grundnivå. I den gruppen hittar vi bland annat föräldrar med låga eller inga inkomster från arbete och med dålig anknytning till arbetsmarknaden.

I en rapport från ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, från 2017 visade det sig att det är vanligare att pappor med låg inkomst tar ut noll dagar med föräldrapenning än att pappor som har högre inkomst gör det. Det är också vanligare att pappor som är egenföretagare tar ut noll dagar med föräldrapenning än att anställda pappor gör det. Det är vanligare att pappor som inte är i arbete tar ut noll dagar än att anställda pappor gör det. Och det är vanligare att utrikes födda pappor tar ut noll dagar med föräldrapenning än att inrikes födda pappor gör det.

Fru talman! Den förändring som regeringen föreslår för att implementera balansdirektivet innebär att totalt 90 dagar ska undantas från möjligheten att avstå rätten att få föräldrapenning, oavsett om dessa dagar utgörs av föräldrapenning på sjukpenningnivå eller grundnivå eller en kombination av dessa två. Detta är ett viktigt steg för att få fler pappor att börja ta ut föräldraledighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Det är viktigt för papporna, men det är också viktigt för mammorna, som i större utsträckning tar ut ersättning på grundnivå. Dessa mammor saknar ofta anknytning till arbetsmarknaden. Vägen till ett arbete och den frihet som en egen inkomst ger blir längre för varje dag hemma med barnen. Inte nog med att föräldraledigheten i sig skapar ett avstånd - byråkratiska hinder som att arbetssökande som blir föräldralediga blir utskrivna från Arbetsförmedlingen bidrar inte heller till att göra vägen enklare. Dessutom bryts självförtroendet ned, särskilt för den som aldrig fick in en fot på arbetsmarknaden innan barnen kom. Det är en stor orättvisa att de jämställdhetsreformer inom föräldraförsäkringen som genomförts i Sverige inte gällt denna grupp.

Fru talman! Därför är det extra beklämmande att två partier inte i dag ställer sig bakom förslaget att 90 dagar även på grundnivå ska öronmärkas. Att Sverigedemokraterna inte är speciellt förtjusta i vare sig EU eller reformer för ökad jämställdhet kommer inte som någon överraskning. Det är dock obegripligt att Kristdemokraterna, som ofta säger sig värna just kvinnor med svag koppling till arbetsmarknaden - mammor med låga eller inga inkomster - inte vill att dessa kvinnor, dessa mammor, ska ha samma förutsättningar att undvika att hamna i den kvinnofälla som ett ojämställt uttag av föräldradagar kan vara som kvinnor och mammor som får föräldrapenning på sjukpenninggrundande nivå. De kan sträcka sig till 60 öronmärkta dagar, minimikravet i direktivet. Men att låta kvinnor med svag koppling till arbetsmarknaden fullt ut få ta del av en av de jämställdhetsreformer som betytt mest för kvinnors ekonomiska frihet på senare år vill de inte gå med på. Det är obegripligt.

Slutligen, fru talman, vill jag lyfta upp ett citat från verksamhetsledarna på Yalla Trappan, ett initiativ för att få fler mammor i arbete i Rinkeby, som mycket väl belyser varför det är så viktigt även för barnen att mammorna har ett arbete och en roll utanför hemmet. Man säger så här: Barn till arbetande föräldrar lyckas bättre i skolan och på arbetsmarknaden. Barn vi träffar här berättar att deras mammor mår mycket bättre. De pratar bättre svenska och de vågar ta plats sedan de började här.

När vi står upp för jämställdhetsreformer som öronmärkta föräldradagar står vi också upp för barnens rätt till en bättre framtid.

Avslutningsvis vill jag tacka fru talmannen, utskottskollegorna och alla andra för ett härligt år i riksdagen och önska er alla en riktigt trevlig sommar!

Anf. 29 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I dag genomförs en reform som jag och Miljöpartiet har arbetat hårt för den här mandatperioden - och inte bara jag och Miljöpartiet utan vi tillsammans med jämställdhetsengagerade ledamöter från partier från vänster till Moderaterna. Att vi i dag inför tre pappamånader, eller tre månader som är öronmärkta för vardera föräldern, för alla föräldrar i Sverige är en stor och viktig reform för jämställdhet. Men det är också en stor och viktig reform för integration av nyanlända och utrikes födda kvinnor.

När jag berättar för mina kollegor och partivänner att vi ska införa fler pappamånader i dag är det många som höjer på ögonbrynen. Var är de stora rubrikerna? De har inte hört talas om detta. När jag förklarar att vi ska införa tre pappamånader tror de flesta att vi redan har gjort det. Och det stämmer för de allra flesta föräldrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

När man införde pappamånader från början missade man dock en väldigt viktig grupp, nämligen de som ännu inte hade etablerat sig på arbetsmarknaden - de som får barn innan de har börjat jobba, för att de är unga eller studerande. De har inga öronmärkta månader. De som är nyanlända i Sverige och ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden har inga öronmärkta månader i föräldraförsäkringen. Det har inte heller de som varit arbetslösa så pass länge att de inte längre omfattas av sjukförsäkringen. Det handlar helt enkelt om alla dem som inte har en sjukpenninggrundande inkomst. De har varit uteslutna från den viktigaste jämställdhetspolitiska åtgärd som vi har testat hittills i Sverige.

Öronmärkta dagar i föräldraförsäkringen innebär egentligen att vi får ett mer jämställt liv, ett mer jämställt arbetsliv och ett mer jämställt hem- och omsorgsarbete. Vi kan titta i statistiken. Där ser vi att män och kvinnor har relativt lika villkor på arbetsmarknaden och delar relativt lika på det obetalda hem- och omsorgsarbetet tills det första barnet föds. Sedan går skillnaderna isär.

Det finns olika reformer man har testat för att göra den första tiden med barnen mer jämställd - bonusar, informationskampanjer - men allting annat har varit ineffektivt eller misslyckats. Det som har fungerat är att öronmärka månader i föräldraförsäkringen.

Eftersom tiden i livet när det första barnet har fötts är så avgörande för hela resten av arbetslivet och hur man fördelar det obetalda hem- och omsorgsarbetet, framtida omsorg om sjuka barn och vem det är som går ned på deltid är detta en central reform.

Fru talman! Det är intressant att det behövdes att EU gick före för att Sverige skulle förbättra jämställdheten på det här området. Det händer inte ofta, än så länge. Men vi står inför ett val i höst. I kammaren finns det partier som vill införa hemmafrubidrag, alltså bidrag för att mammor ska avstå från att arbeta och i stället bli hemmafruar. Det finns ett parti som vill återgå till sambeskattningen, som är ett sätt att rent ekonomiskt gynna att mammor blir hemmafruar. Det finns partier vars företrädare har arbetat mot aborträtten. Dessa partier kan få inflytande över nästa regering i Sverige.

Att Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna röstar emot denna viktiga jämställdhetspolitiska reform överraskar mig inte. Men dessa partier går till val på att bilda regering tillsammans med Moderaterna och Liberalerna. Förra gången som Kristdemokraterna fick vara med och bestämma i svensk politik införde man ett hemmafrubidrag. Det är reformer som står i motsats till det vi gör i dag. Det är reformer som minskar kvinnors ekonomiska frihet. Det är reformer som minskar jämställdheten på arbetsmarknaden och i hemmen.

Det är mycket som står på spel i höstens val. Jämställdheten är en av de frågorna.

Jag vill yrka ett rungande bifall till utskottets förslag, genomförande av EU:s balansdirektiv, och jag vill att vi som vill se jämställdhet ska kroka arm nu för att se till att det fortsätter att vara Sverige som oftare går före EU än tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

(Applåder)

Anf. 30 Michael Anefur (KD)

Fru talman! Det var mycket här nu, om vi säger så. Valrörelsen har börjat. Överdrifterna blir fler och större, och de kommer oftare.

Det jag tycker att Annika Hirvonen missar lite grann är att alla kanske inte vill göra likadant. Det kan vara så att en familj faktiskt inte vill dela på det sätt som Annika Hirvonen vill, men det får man inte i Annika Hirvonens samhälle.

Det kan vara så att en egenföretagare är i ett läge där det ur familjens och företagets situation inte ens är möjligt att ta ledigt, för efter tre månader finns inte företaget kvar. Detta leder bara till att man låter bli att ta ut dessa månader, vilket totalt sett innebär att familjen som sådan får mindre tid tillsammans med sitt barn.

Medborgarlön kan vi väl diskutera om vi vill det. Men jag blir lite bekymrad när vi för in abortfrågan i den här debatten. Jag vill bara påpeka för Annika Hirvonen att jag har jobbat med den frågan sedan mitten av 1970-talet. Jag har stått fast vid svensk abortlagstiftning sedan 1974. Partiet har i decennier stått bakom den. Men ändå känner Annika Hirvonen ett behov av att på något sätt försöka smeta detta på oss. Det är inte riktigt bra.

Anf. 31 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Alla vill inte göra likadant, säger Michael Anefur. Nej, precis. Kristdemokraterna vill göra annorlunda än Miljöpartiet. Kristdemokraterna vill stoppa reformer som ökar kvinnors frihet genom att möjliggöra att kvinnor i högre utsträckning har egen inkomst genom arbete.

Miljöpartiet vill främja det vi vet ökar jämställdheten, nämligen att dela lika på föräldraförsäkringen. Miljöpartiet tycker inte att staten ska ha försäkringar som cementerar ojämställdhet.

Vi tycker inte att vi ska ge bidrag för att kvinnor som har svag anknytning till arbetsmarknaden ska vara hemma i flera år som hemmafruar. Det vill Kristdemokraterna. Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Det betyder att vi inte bara tittar på ojämställdheten och konstaterar att det inte är jämställt utan vill göra något åt det.

Vi vet att öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, så kallade pappamånader, är det bästa sättet. Det är den viktigaste reform som vi som vill se jämställdhet kan göra. Därför är jag så glad att vi i dag tar detta viktiga steg för alla familjer, speciellt för dem som står långt från arbetsmarknaden från början. Det är där som detta gör kanske allra störst skillnad.

Vad gäller aborträtten är det möjligt att Michael Anefur har varit en förkämpe för den i Kristdemokraterna sedan 1970-talet. Men i den här riksdagens kammare sitter också en riksdagsledamot för Kristdemokraterna som har röstat nej till att protestera mot abortförbud i ett konkret fall, där en tonåring, ett barn, blivit våldtagen och gravid. Där sa din kollega Lars Adaktusson i Europaparlamentet nej till aborträtten.

Anf. 32 Michael Anefur (KD)

Fru talman! För Miljöpartiet är jämställdhet på papper viktigare än familjernas valfrihet. Vi är nog överens om att vi tycker olika där. Det är väl bra så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av balansdirektivet

Om jag inte helt misstar mig vill väl Miljöpartiet fortfarande ha medborgarlön i någon form. Då kan man väl göra vad man vill - hela tiden. Då kan man vara hemma eller inte hemma, jobba eller inte jobba. Hej och hå, nu kör vi.

Sedan gäller det abortfrågan. Det är inte sant att man röstade emot på det sättet i EU-parlamentet. Det blev en stor fråga av det - jag inser det. Men man kan gå till botten med detta. Frågar man Lars Adaktusson säger han: Detta har jag aldrig haft för avsikt att göra. Han tycker att abortfrågan är en nationell fråga. Den ska inte avgöras på EU-nivå. Jag tror att de flesta av oss delar den uppfattningen. Om man tycker att det ska vara en EU-fråga ska vi vara väldigt rädda för att Italien, Spanien med flera länder plötsligt skulle kunna få majoritet och vi då skulle försämra svensk abortlagstiftning i vårt land. Det tror jag inte ens att Miljöpartiet skulle tycka vore bra.

Hur kan det vara så svårt att förstå att valfrihet för familjer inte är motsatsen till jämställdhet utan snarare kanske en förutsättning för det? Jag är ibland trött på politiker som anklagar andra för att inte vara för jämställdhet - för att man inte tycker lika i exakt alla frågor. Man drar upp saker som man egentligen vet är fel. Jag är lite besviken på det, måste jag säga.

Anf. 33 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Miljöpartiet driver faktiskt inte frågan om medborgarlön. Och Lars Adaktusson har inte bara en gång utan många gånger röstat nej, inte till att EU ska bestämma över aborträtten utan till att EU ska säga att det är fel att förbjuda våldtagna barn att få tillgång till lagliga och säkra aborter. Varje anständig politiker borde i varje sammanhang vara beredd att protestera mot det.

Varför lyfter jag upp detta? Jo, därför att vi i dag debatterar en viktig jämställdhetspolitisk reform. Kristdemokraterna säger att de är för jämställdhet, men när det kommer till kritan röstar de emot det som leder till jämställdhet. De säger att de är för aborträtten, men när det kommer till kritan har de företrädare som engagerat sig mot aborträtten.

Det är viktigt att vara tydlig här, för det hjälper faktiskt inte att man säger att man vill ha jämställdhet om man sedan gång efter gång röstar för en politik som leder till motsatsen. Det är det som händer i verkligheten som är det intressanta.

Den här politiken, som vi behandlar i dag, är politik för ökad jämställdhet. Det är politik för att utrikes födda kvinnor ska få bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är politik för att barn till de pappor som ännu inte haft några pappamånader i högre utsträckning ska få bygga en nära relation till sina pappor från början. Det är politik för jämställdhet.

Det Kristdemokraterna driver är motsatsen. Det är passivitet i förhållande till de orättvisor som finns i dag och i förhållande till att vi har en ojämställd arbetsmarknad och ett ojämställt uttag av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det är motsatsen till feminism.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Genomförande av balansdirektivet

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)

Stärkt rätt till person-lig assistans vid behov av egenvård