Hälso- och sjukvårdsfrågor

Anf. 1 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det finns så många reservationer i betänkandet att jag var tvungen att kontrollera vilket reservationsyrkande jag ska yrka bifall till. Jag börjar alltså med att göra det och yrkar bifall till reservation 50, men jag står såklart bakom Kristdemokraternas alla reservationer i betänkandet.

Vi ska i dag debattera ett betänkande från socialutskottet där vi behandlar ett mycket stort antal frågor och förslag från riksdagens partier om olika hälso- och sjukvårdsfrågor. Det är inte mindre än 600 yrkanden som behandlas i betänkandet. Kristdemokratiska yrkanden utgör lite drygt en tiondel av dem. Av naturliga skäl kommer jag inte att ha möjlighet att gå in på alla. Jag tänker koncentrera mig på några mycket avgörande frågor för att svensk hälso- och sjukvård ska förbättras.

Den första delen som jag vill fokusera på handlar om patienten. Patienten ska i större utsträckning än i dag bli en resurs i vården. Vi vet att svensk hälso- och sjukvård i stora delar presterar väldigt goda resultat. Men om vi jämför internationellt märker vi att det inte minst för de sköraste, mest sjuka patienterna finns brister i känslan av delaktighet. Det handlar om känslan av att jag spelar roll i vården, om att mina kunskaper om mig själv, mina behov, min vardag och min sjukdom inte tas till vara i vården i tillräcklig utsträckning.

Kristdemokraterna har flera förslag som skulle kunna förbättra det. Ett av dem handlar om att ta vara på kunskapen hos dem som lever länge med en omfattande sjukdom, en kronisk sjukdom som många gånger påverkar vardagen väldigt mycket. De ska i större utsträckning kunna tas med som experter i vården och faktiskt få vara med och styra vården på ett bättre sätt än i dag.

Vi föreslår att man ska införa något som vi kallar för certifierade patienter. I samråd med sin läkare ska man få tillåtelse att kanske förnya vissa förskrivningar, styra vissa delar av behandlingen eller själv avgöra när man behöver läggas in för ytterligare kontroller. Det ska föras över av läkaren som en rättighet till den patient som har förmågan att ta hand om det själv.

Det här förekommer i viss utsträckning redan i dag. Om vi går tillbaka några år eller kanske något årtionde kan vi se att det var något väldigt avancerat att vara njurpatient och i behov av dialys. Det behövdes vårdutbildade experter för att avgöra hur ofta, i vilken omfattning och när dialysen skulle utföras. De skulle dessutom utföra själva dialysen. Det är något som på flera ställen i dag har förts över till patienten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Om man lever med en sjukdom som innebär att man behöver uppsöka vården flera gånger i veckan under flera timmar och får makten i sin hand att avgöra när och hur det ska göras är det klart att livskvaliteten ökar. Det kan också förbättra hälsan, eftersom man kan anpassa vården efter det egna behovet. Man kan anpassa dialysen så att man klarar av just den där roliga aktiviteten som man vill göra med barnbarnen. Man kan också se till att dialysen läggs på tider som innebär att man kan fortsätta upprätthålla sitt arbete. Det här tankesättet behöver genomsyra vården i större utsträckning.

Ett annat förslag som Kristdemokraterna står bakom och som också riksdagens majoritet står bakom - vilket gläder oss mycket - är att göra de nationella kvalitetsregistren tillgängliga för patienterna. Inte bara vårdens personal utan även patienterna ska ha rätt att få veta var vården är bäst. Därmed får man större inflytande och bättre kunskapsunderlag för att kunna ta de beslut man behöver ta när man lider av ohälsa.

Herr talman! Det andra området som jag vill lyfta fram handlar om den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Även på det området har Kristdemokraterna flera förslag. En del behandlas inte här, eftersom det handlar om resurser och att vi tillför resurser. Och det är redan behandlat i samband med budgeten.

Det som behandlas i det här betänkandet handlar bland annat om att stärka första linjens sjukvård för barn och ungdomar. Vi ser ett behov av att föra samman den vård som man ger barnen. I dag är det ganska splittrat mellan vad vårdcentralen gör, vad skolhälsovården och elevhälsan gör och vad barn- och ungdomspsykiatrin gör. Vi ser ett behov av att föra samman det här, för att barn ska kunna få det bästa stödet och för att annan vuxen personal runt barnet ska få stöd i sin profession och sin del av verksamheten. Det är ett viktigt led för att kunna jobba förebyggande.

Om vi kan hjälpa barn och ungdomar i början av den psykiska ohälsan kan vi minska risken för att de hamnar i stora svårigheter.

Det räcker dock inte att vi satsar mer resurser, att vi bygger ut vården och att vi försöker jobba mot att korta de köer som på kort tid har vuxit väldigt mycket. Det behövs också en nationell kartläggning, en omfattande kartläggning av orsakerna.

I dag har vi mycket kunskap om hur dåligt barn och ungdomar mår. Men vi vet väldigt lite om varför barn och ungdomar i vårt land, mer än i andra länder och i allt högre takt, mår ännu sämre. Vi måste förstå orsakerna för att kunna bekämpa dem med rätt metoder. Då handlar det många gånger om mycket tidigt stöd. Där har också familjerna en avgörande roll.

Herr talman! I övrigt står jag bakom resten av betänkandet.

Anf. 2 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Hälso- och sjukvården är en av valets viktigaste frågor. Det är inte konstigt. Sjukvården är en grundpelare i vår välfärd och en viktig ram för att vi ska känna trygghet.

Vi vet att vi i Sverige har en sjukvård som håller hög kvalitet och som dessutom är tillgänglig för alla. Den är också gemensamt och solidariskt finansierad. Det är ett system som vi alla sluter upp bakom och känner stort förtroende för.

Herr talman! Vi har dock även en rad utmaningar inom hälso- och sjukvården. Det handlar bland annat om den demografiska utvecklingen. År 2020 börjar 40-talisterna bli över 80 år. Och även om vi håller oss friska långt upp i åren, vilket är jättebra, kommer behoven av sjukvård och omvårdnad så småningom att bli stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vi ser också en i och för sig positiv utveckling inom sjukvården på det medicinska och tekniska området. Men det ställer också krav på att vi fördelar våra resurser på ett bra sätt så att man kan jobba effektivt med vården och organisera den.

Kompetensförsörjningen är också en stor utmaning. Det finns i dag en stor brist på framför allt sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Det är stora problem att kunna behålla och rekrytera personal.

Det finns också en utmaning i att upprätthålla förtroendet för vårt system och vår hälso- och sjukvård. Det handlar om att man behöver upprätthålla en hög tillgänglighet. Man behöver också bli mycket bättre på kontinuitet kring patienterna och på att se till att vården fördelas jämlikt, vilket inte är fallet i dag.

Det stora antalet motioner som föregående talare tog upp visar också att det finns ett väldigt starkt engagemang i riksdagen för dessa frågor, vilket naturligtvis också finns hos befolkningen.

Herr talman! Den rödgröna regeringen har från början av mandatperioden prioriterat sjukvården. Man har gjort stora satsningar och fattat viktiga beslut för att möta utmaningarna och för att även i framtiden garantera en vård av högsta kvalitet för medborgarna.

Bara i årets budget görs det generella satsningar på 10 miljarder, som så småningom ska bli 15 miljarder. Det handlar också om miljardsatsningar för förbättrade arbetsvillkor, för möjlighet att utveckla arbetssätt och för att nyanställa personal. Vidare handlar det om förstärkning av förlossningsvården, skärpt vårdgaranti, förbättrad tillgänglighet och patientkontrakt. Dessutom satsas det ytterligare ett par hundra miljoner för att förbättra den psykiska hälsan.

Under den här mandatperioden har regeringen gjort historiska satsningar på drygt 13 miljarder kronor till hälso- och sjukvården. Det innebär fler anställda, förkortade köer och bättre förlossningsvård

Regeringen har satsat på fler sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor och fattat beslut om att successivt bygga ut läkarutbildningen. Det handlar naturligtvis om ett långsiktigt arbete för att stärka vården, framför allt den nära vården. Dessutom har man börjat förändra strukturerna i svensk hälso- och sjukvård, och det ska vi debattera i nästa ärende här i kammaren.

Vi socialdemokrater vill fortsätta satsningarna på vården för att möta utmaningarna och för att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Många av de problem som svensk sjukvård brottas med i dag förklaras av kompetensbrist. Det fattas sjuksköterskor och annan vårdpersonal, vilket leder till stängda vårdplatser och längre väntetider för att få vård.

Därför har den rödgröna regeringen byggt ut utbildningarna till sjuksköterska, specialistsjuksköterska, barnmorska och även läkare. Regeringen har också investerat 2 miljarder för att vårdpersonalen ska ha möjlighet att utveckla arbetssätt och för att vården ska kunna nyanställa personal.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill fortsätta den satsningen. Vårdens medarbetare behöver bli fler, och vi vill se 14 000 fler anställda i vården under nästa mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Men vården behöver också bli mer attraktiv att arbeta i för att personalen ska orka, trivas och vilja utveckla sitt arbete. Vi socialdemokrater vill se förbättringar i vårdens arbetsmiljö. De vårdanställda ska ha goda förutsättningar för att kunna utveckla sin professionalitet och ge patienter, brukare och klienter en god vård och omsorg av absolut högsta kvalitet.

Herr talman! Cancer är en av vår tids största och värsta sjukdomar. Var tredje person drabbas. Vi kommer att drabbas mer eller mindre allesammans, om inte vi själva så någon anhörig. Ingen ska behöva vänta en dag för länge vid misstanke om den här sjukdomen. Regeringen har fortsatt den gamla regeringens satsningar på cancervård, och mycket i den nuvarande nationella strategin faller ut i form av standardiserade vårdförlopp som ska ge likvärdighet i cancerbehandling och kortare väntetider. Det handlar också om att främja patientmedverkan och säkrare vård. Vi kan nu se resultat av nivåstruktureringarna för att effektivisera och kvalitetssäkra vården, precis som den nationella strategin förespråkar.

Under förra året, 2017, genomfördes ett stort rådslag i Sverige om framtidens cancervård. Där deltog patientorganisationer, vårdpersonal, forskare, vårdföretag, landstingsföreträdare med flera. Slutsatserna kommer att utgöra ett viktigt underlag för utvecklingen av regeringens arbete med cancervården.

Regeringen aviserade redan i budgeten för 2018 att presentera en långsiktig inriktning för arbetet, och resultatet av det kommer att presenteras inom de närmaste dagarna.

Rådslagen gav för handen att inriktningen för den rådande nationella cancerstrategin även fortsättningsvis kommer att vara vägledande för det fortsatta arbetet men att strategin samtidigt behöver utvecklas och anpassas kontinuerligt.

Psykisk ohälsa är ett stort problem i samhället, inte minst bland barn och ungdomar. Regeringen har under mandatperioden gjort flera stora satsningar för att motverka ohälsan och utveckla vården för att tidigt kunna möta barn och ungdomar som mår dåligt och för att vården ska kunna ge de insatser som behövs.

Vi socialdemokrater vill fortsätta att arbeta för att främja den psykiska hälsan. Vi presenterar i dag ett förslag att ge ett uppdrag till Socialstyrelsen att tillsammans med Skolverket se hur ett screeningprogram kan komplettera de program som redan finns inom elevhälsan för att man tidigt ska upptäcka och åtgärda psykisk ohälsa hos barnen.

Vi vill också tillföra 250 miljoner kronor i permanenta satsningar för att öka tillgängligheten i primärvården och även i BUP. Vi vill också se satsningar på digitala ungdomsmottagningar och stöd vid självmordstankar.

Anf. 3 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Till att börja med vill jag fokusera på just cancerstrategin. Under den här mandatperioden har vi glatt oss åt att den nuvarande regeringen fullföljer den viktiga cancerstrategi som vår regering införde och påbörjade, och det har varit bra.

Samtidigt kommer det löpande rapporter om hur personer med svår cancerdiagnos - ibland med livshotande tillstånd - ändå får vänta. Det kan ha att göra med brister inom vissa specialiteter i vården. Vi vet att det kan handla om att man på en del håll ännu inte jobbar tillräckligt med kvalitetsförbättringar och att man inte gör det tillräckligt metodiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vi har ett yrkande som det nu finns majoritet för i socialutskottet. Men Socialdemokraterna. Miljöpartiet och Vänstern har valt att reservera sig mot det. Yrkandet handlar om att sjösätta en mer utvecklad cancerstrategi så att vi fortsätter att ta ytterligare steg för en förbättrad cancersjukvård. Vi vill ha en metodisk kvalitetsförbättring, kortare väntetider och en långsiktighet i kompetensförsörjningen.

Varför har Socialdemokraterna motsatt sig detta?

Anf. 4 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Vi motsätter oss naturligtvis inte förbättringar inom cancervården, självklart inte.

Det rådslag som genomfördes 2017 var väldigt brett där många deltog från professionen, från olika organisationer, inte minst från patientorganisationer och andra berörda. Då framkom det med tydlighet att man inte vill ha någon ny cancerstrategi. Man tycker att den föreliggande strategin ska finnas kvar, men att den ska utvecklas, utvärderas och uppgraderas. Det var vad som framkom under rådslaget.

Det handlar naturligtvis om man vill se förbättringar med korta väntetider, väntetider som i dag inte är acceptabla alla gånger. Man vill också fortsätta att utveckla till exempel konceptet kring RCC, som har visat sig vara en stor framgång. Man vill fortsätta att arbeta med nivåstruktureringarna och ha fler diagnoser inom de standardiserade vårdförloppen.

Under de närmaste dagarna kommer vi att få se andra förslag från regeringen för att utveckla cancervården.

Vi har, som sagt, inget emot en förbättrad cancervård, men vi har lyssnat på professionen och på andra som säger att strategin är bra och att den ska finnas kvar. Den ska vara vägledande, men den ska utvecklas och uppgraderas.

Anf. 5 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är just en utveckling som riksdagens majoritet ställer sig bakom. Det är synd att regeringspartierna inte gör detsamma.

Låt mig byta fokus till det som handlar om barns och ungdomars psykiska ohälsa. Det finns mycket vi är överens om. Det är viktigt att satsa på det förebyggande. Det är också viktigt att satsa på att de olika delarna i organisationerna kan samarbeta. Men det som Socialdemokraterna och andra partier motsätter sig handlar om kartläggning av orsaken.

Det finns mycket vi är överens om. En sak är att jobba förebyggande. En annan är det som Anna-Lena Sörenson tog upp vad gäller att ta fram bättre screeningprogram för tidig upptäckt. Det här är bra och viktiga saker, och vi är överens om dem. Men det som Kristdemokraternas förslag handlar om, och som avstyrks av Socialdemokraterna, är inte bara att tidigt hitta barn som mår dåligt, vilket är viktigt, utan också ta reda på vilka orsakerna är. Vad är skälet till detta?

Vi vet att det kan finnas orsaker i tidig barndom. Det kan finnas orsaker i skolan. Det kan också finnas orsaker i hur dagens samhälle fungerar. Men vi behöver dessutom en ordentlig kartläggning av hur sambanden ser ut, vilka de är och hur man kan undvika att man någonsin börjar må dåligt. Det handlar om den tidigaste formen av förebyggande arbete. Man behöver inte bara upptäcka tidigt när man börjar må dåligt, utan se till att man aldrig hamnar där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Ett sådant ordentligt arbete pågår inte i dag. Det pågår mycket annat viktigt arbete, men just detta arbete pågår inte. Det vore välkommet om vi kom överens om att det behövs. Varför är Socialdemokraterna inte beredda att ta ett initiativ till att ett sådant arbete påbörjas?

Anf. 6 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Det är här en ny taktik. Bara för att man inte tillstyrker en motion är man tydligen emot den. Det verkar vara det nya här i riksdagen. Det blir väldigt konstigt. Det skulle innebära att alla motioner som du, Emma, inte tillstyrkte under förra mandatperioden var jättedåliga. Det fungerar inte så här.

Självklart har vi inte något emot att man tar reda på orsakerna till varför psykisk ohälsa ökar bland barn. Vi är självfallet inte motståndare till det.

Herr talman! Emma Henriksson borde veta hur det fungerar här i riksdagen. I annat fall borde hennes allianskamrater också vara emot en sådan kartläggning, för inte heller de har väl tillstyrkt motionen. Det hela blir väldigt konstigt.

För övrigt har Folkhälsomyndigheten kommit med en rapport i vilken man ganska tydligt pekar på förhållandena i skolan som orsak till att Sverige utmärker sig vad gäller utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Låt oss börja med det! Jag tror att det vore bra att titta på det. Alla barn går i skolan, och där finns det också möjlighet att se vad som gör att den psykiska ohälsan i Sverige ökar.

Naturligtvis finns det många andra förklaringar, som ligger långt utanför vår horisont. I början av 2000-talet kom en utredning - jag tror att jag har nämnt den tidigare här i kammaren - som gjordes av Sven Bremberg inom ramen för Anders Miltons stora psykiatriutredning. I den finns en hel del förklaringar. Vi kan titta på det också. Vi har ingenting emot att man kartlägger detta. Det handlar inte om att vi skulle vara motståndare till något sådant, och jag tror att Emma Henriksson också vet det.

Anf. 7 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 45 samt Alliansens reservation 54.

I går tillbringade jag dagen på sjukhus med min son. Han skulle genomgå en operation, och vid sådana tillfällen är mamma svår att ersätta. Det var en planerad operation och inget allvarligt, men som brukligt med mammor känns det i hjärtetrakten när narkosen tar och det lilla livet - med skostorlek 44 och 14 år gammal - somnar.

Det blev långa stunder av väntan. Jag slogs då av vilket fantastiskt bemötande vi fick. Det gällde både mor och son. Allt förklarades noga, och alla utstrålade en sådan värme och professionalitet. Runt omkring mig fanns föräldrar och barn som på samma sätt fick ta del av detta bemötande, involverandet, professionaliteten och värmen.

Det är just så: Runt omkring i Sverige genomförs varje dag underverk. Det handlar om planerade och akuta ingrepp, avancerad hjärtkirurgi och neurokirurgi som med millimeterprecision opererar hjärnan och botar parkinson. Det handlar även om cancervård som blir allt bättre på att bota tidigare mycket svårbotad cancer. Det görs mycket annat, stort som smått, med en fantastisk personal

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! Sveriges hälso- och sjukvård är internationellt sett av hög kvalitet. Läkare, sjuksköterskor och andra medarbetare gör ovärderliga insatser under dygnets alla timmar. Samtidigt som Sverige på så många olika sätt går som tåget finns det dock en helt annan bild. Under denna regering har sjukvårdsköerna fördubblats och köerna till BUP har tredubblats. Personalen springer allt snabbare och mår allt sämre. De uppger att de till stora delar stannar kvar av lojalitet till patienterna. Sjukskrivningstalen ökar, och många väljer att sluta. Det här är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det råder ingen politisk konflikt mellan oss om att det behövs mer vårdpersonal och bättre arbetsmiljö. Vi satsar också ungefär lika stora resurser på detta. Vi kan slåss om miljoner hit och dit, men när det gäller personal och arbetsmiljö finns det ingen politisk konflikt.

Däremot saknas inte problem och utmaningar. Patientsäkerheten är stundtals hotad. Det finns stora regionala skillnader avseende vårdens kvalitet, och väntetiderna är verkligen alltför långa. Det finns en relation mellan sjukhustung vård och ett behov av att den nära vården behöver byggas ut. Bristen på vårdplatser tvingar personal att lägga orimligt mycket arbetstid på att söka lediga vårdplatser. Samtidigt står många vårdplatser oanvända på grund av brist på vårdpersonal. Psykiatrin går på knäna. Och trots vad som har sagts här om den nationella cancerstrategin håller den på att bli omodern och otillräcklig.

Herr talman! Utmaningarna är många, och regeringens svar är få. Utvecklingen är på väldigt många sätt oroväckande.

Just i detta betänkande, som är oerhört omfattande, finns en så stor mängd områden att socialutskottet utan problem skulle kunna ta större delen av dagen här i kammaren i anspråk, men vi kräver koncentration. Därför vill jag bara kortfattat nämna de två tillkännagivanden som finns i betänkandet och yrka bifall till dem.

Det ena gäller de nationella kvalitetsregistren. De är systematiska verktyg för att kunna utveckla kvaliteten inom hälso- och sjukvården. I många fall är dessa register helt avgörande för att verksamheter ska kunna dra lärdom av tidigare erfarenheter. Vi anser att det är bra att patienter får tillgång till registren för att själva kunna jämföra kvaliteten mellan olika vårdmottagningar. Patienten ska alltid sättas allra främst.

Jag vill även säga något om den nationella cancerstrategin. Vi vet att cancer är den absolut vanligaste allvarliga sjukdomen i Sverige i dag. Var tionde minut får en person i Sverige besked om att hon eller han har cancer. Över en halv miljon svenskar är just nu drabbade av cancer. Om 25 år kommer över 100 000 svenskar att drabbas varje år. Det här är helt enkelt vår tids vanligaste folksjukdom.

En uppdaterad nationell cancerstrategi ska sätta fokus på bland annat kortare väntetider och hur man långsiktigt kan säkerställa kompetensförsörjningen inom cancervården. I dag finns brist på patologer, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Vi vill att erfarenheterna från bland andra cancerpatienter, anhöriga, patientorganisationer och forskning ska tas till vara på ett systematiskt sätt.

En nationell cancerstrategi måste utgå från att fler människor nu överlever sin cancersjukdom och att många lever resten av livet med kronisk cancer. Det ställer krav på en mer samlad vårdkedja. Den nya cancerstrategin ska även bidra till att skapa rimliga förutsättningar att ta till vara möjligheten att vården skräddarsyr nya behandlingar och använder de allra senaste läkemedlen på ett jämlikt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Det finns som sagt många utmaningar att ta upp i ett anförande. Jag vill dock slutligen fokusera på de långa vårdköerna. Det är orimligt att det beroende på var man bor i Sverige är otroligt stor skillnad på hur lång tid det tar innan man får vård.

För att koppla tillbaka till cancervården: Statsministern lovade att ingen cancerpatient skulle behöva vänta längre än fyra veckor. I dag får de flesta vänta betydligt längre än så.

Det betyder, herr talman, att vi behöver en ny regering. Det här är på många viktiga områden en förlorad mandatperiod för Sverige. De stora utmaningarna har inte fått ett svar. Vi behöver en regering som tar vårdens problem och utmaningar på allvar och som är beredd att och avser att genomföra väl avvägda reformer. Vi halverade köerna under alliansregeringen - nu är de åter uppe i fördubblade antal. Vi gjorde det då, och vi kommer att göra det igen.

(Applåder)

Anf. 8 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Det finns ett område inom välfärden där situationen är väldigt allvarlig, och det är detta område vi ska debattera här och nu. Det handlar om ett område som regeringen har misslyckats att hantera, nämligen hälso- och sjukvården.

Sverige har i dag långa vårdköer, där människor far väldigt illa och till och med dör. Dessutom har förtroendet för den svenska sjukvården blivit rekordlågt, vilket naturligtvis är oerhört allvarligt. Det grundar sig främst på att tillgängligheten under många år har varit i en nedåtgående spiral, där vårdköerna har tillåtits växa år för år utan att ansvariga politiker haft någon plan för eller svar på hur man ska vända denna utveckling.

Var fjärde patient i operationskön har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Ansvariga läkare, vårdpersonal och patienter har länge larmat om denna allvarliga situation och krävt åtgärder. Men man har inte fått gehör för detta, trots den alarmerande utvecklingen, vilket är minst sagt sorgligt.

Vi är alltså i ett läge där det råder brist på utbildad vårdpersonal och brist på vårdplatser och där livsviktiga operationer ställs in. Som vi alla vet var det förra sommaren bara på Karolinska här i Stockholm 20 patienter som opererades för sent. Samtliga dessa operationer gällde allvarliga cancersjukdomar, som cancer i bukspottkörtel, lever, matstrupe eller magsäck.

Men det är inte bara i Stockholm som läget är allvarligt. Situationen ser nästan likadan ut vart man än kommer i landet. I vissa landsting är det bara 50 procent som får sin operation inom vårdgarantins 90 dagar.

Jag var i går inne och tittade på de standardiserade vårdförlopp som man har infört i Sverige, vilket är bra. Måluppfyllelsen är dock katastrofal även där. Jag ska ta ett exempel. När det gäller livmoderhalscancer ska det från diagnos till behandling vara en maximal ledtid på 21 dagar. Nu visar det sig att bara 12 procent av patienterna får vården inom denna ledtid. Det här duger naturligtvis inte, herr talman. Det är ett gigantiskt misslyckande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Men det hade inte behövt vara så här. Tittar man ut ser man hur våra nordiska grannländer har klarat att korta sina vårdköer och öka tillgängligheten. Det kan vi också göra, om bara viljan finns. Det kommer att krävas ökade resurser. Men framför allt, herr talman, krävs ett fokuserat och strategiskt arbete för att få bort vårdköerna. Här har regeringen misslyckats.

Därför föreslår vi, herr talman, en helt ny sjukvårdsreform, där vi i stora delar har hämtat inspiration från våra nordiska grannländer, främst från Danmark. Där hade man tidigare liknande problem som vi har i dag med långa vårdköer, men de har lyckats vända utvecklingen, vilket innebär att de i dag klarar tidskravet och månadsgarantin för nästan samtliga patienter. Jag bor nere i Skåne och har dansk tv. Man diskuterar väldigt sällan vårdköer och långa väntetider i danska medier över huvud taget.

Vi vill därför införa en helt ny vårdgaranti som vi kallar patienträttsgaranti. Det är en riktig garanti med både livrem och hängslen, inte som dagens vårdgaranti, som jag skulle benämna som en ren pappersprodukt. Den här garantin innebär en maximal väntetid till specialistvård på 30 dagar, vid allvarliga diagnoser 14 dagar. Vi anser att patienterna ska garanteras den vård och behandling de har rätt till enligt hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen.

Herr talman! När jag ändå är inne på patientlagen kan jag säga att vi vill stärka patienternas rättsliga ställning i vården genom att införa ett rättighetsbegrepp i patientlagen. Vi menar att det finns ett värde i att benämna det patienten har rätt att förvänta sig av vården som patienträttigheter. Dels säger begreppsanvändningen något principiellt om synen på medborgarens och patientens förhållande till det offentliga, dels kan en ändrad begreppsanvändning bidra till en ytterligare perspektivförskjutning i vården, så att patientens inflytande och delaktighet ses som en självklarhet. Vi ska komma ihåg att patienterna i Sverige har en betydligt svagare ställning i jämförelse med våra nordiska grannländer. Detta anser vi att man bör ändra på.

Herr talman! Vi anser också att man bör ta fram ett nytt nationellt itstöd för att få en helhetsbild av väntetider och tillgänglighet på samtliga sjukhus och vårdinrättningar i hela landet. Det är särskilt viktigt för att kunna nyttja befintliga resurser på ett effektivare sätt och därmed korta väntetiderna för patienterna. Det här it-stödet menar vi ska kunna bistå ett nationellt vårdplatskansli, som vi vill införa, i dess arbete med att klara vårdgarantin. Men det ska också vara möjligt för patienter och anhöriga att se var i landet en specifik behandling eller operation har kortast väntetid och då kunna söka sig dit.

Herr talman! Hälso- och sjukvården handlar om människors liv och hälsa på ett sätt vi inte lever upp till i dag. Som jag sa tidigare är det så att människor far illa eller till och med dör i väntan på vård. Det här är oacceptabelt i ett välfärdsland. Med vårt förslag kommer vi att samordna den befintliga vårdkapaciteten bättre över hela landet. Vi kommer då att få en mer jämlik vård, men framför allt kommer vi att nyttja vårdkapaciteten maximalt. På så vis kan vi korta vårdköerna, där det i dag finns 30 000-40 000 patienter som har väntat på sin operation eller behandling längre än vårdgarantins 90 dagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att vår målsättning inte är att korta vårdköerna. Vår målsättning är att ta bort dem helt och hållet. Vi ska inte ha några väntetider i vården som inte är medicinskt befogade. Kan andra länder så kan vi!

Anf. 9 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Per Ramhorn använde inledningen av sitt anförande till att prata ned den svenska hälso- och sjukvården. Det är inte så att vi socialdemokrater på något sätt negligerar väntetiderna och bristande tillgänglighet. Det är väldigt viktiga frågor som vi arbetar hårt för att komma till rätta med. Men Per Ramhorn säger ingenting om att svensk sjukvård i internationella jämförelser faktiskt får ganska höga resultat. Vi har hög medicinsk kvalitet. Vi har en god jämlikhet i jämförelse med andra länder. En fråga till Per Ramhorn måste vara: Instämmer du i att svensk hälso- och sjukvård i vissa avseenden också är väldigt bra? Jag tror nämligen att man kan få stora problem om man använder för mycket energi åt att prata ned vissa verksamheter. Och är det så att vårdpersonalen i svensk hälso- och sjukvård gör ett dåligt jobb? Det vill jag att du ska svara på.

Det andra jag vill ta upp handlar om tillgängligheten i vården, som vi alla som sagt tycker är något väldigt viktigt. Jag skulle vilja veta vilka resurser ni i Sverigedemokraterna tänker sig att använda för att förbättra det här och om ni instämmer i Socialdemokraternas analys att det till väldigt stor del handlar om kompetensbrist i vården - brist på sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och så vidare. Instämmer Sverigedemokraterna i vår analys, och är ni i så fall beredda att göra något åt detta?

Anf. 10 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag ska börja bakifrån. Vi instämmer i er analys att det är brist på personal och att det behövs mer resurser till personalen. Personalen gör ett fantastiskt jobb. Det ska ingen missförstå över huvud taget. Vi satsar också på den.

När vi väl får vård är den bra. Men det hjälper inte när vi står i de långa köerna. I vintras avled en av de 20 patienter som fick stå i kö i Stockholm. Det hade inte hjälpt att säga till patienten: Vi har bra vård i Sverige, men vi får inte ta del av den.

Ni sa själva att ni ville korta köerna och att vi inte ska ha några köer över huvud taget, men ni har ingen plan för det. Planen är att det ska bli bättre för vårdpersonalen och att ni ska anställa fler. Det är bra. Men det är bara halva lösningen. Ni måste också ha en strategi för att korta väntetiderna.

Jag var inte för kömiljarden. Jag tror inte på det i längden. Man har inte behövt det i andra länder. Men att ta bort den och inte ha något annat förslag var förödande. Kömiljarden var bra på det sättet att man satte fokus på tillgängligheten. Men ni tog bort den helt och hållet, och då blev allt bara så fel.

Anf. 11 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Jag skulle vilja hävda att vår strategi för att komma till rätta med bristerna i sjukvården handlar om att satsa framför allt på de vårdanställda men att också tillföra resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

När Per Ramhorn säger att man är villig att satsa på de anställda måste jag ändå ställa mig frågan varför Sverigedemokraterna gör allt för att försämra villkoren för de anställda. De stöder inte de förslag som handlar om att man ska kunna begränsa möjligheterna att stapla visstidsanställningar på varandra, vilket är en styggelse i hälso- och sjukvården.

Det finns personal som har arbetat år efter år utan att ha fått en rimlig anställning så att de kan leva som andra människor, ta ett banklån och till exempel få ett hyreskontrakt. Det har ni motsatt er. Ni har också motsatt er möjligheterna att begära kollektivavtal i upphandlingar.

Sedan handlar det om att tillföra resurser i vården, vilket Per Ramhorn tidigare sa måste till. Då kan man undra hur det går ihop med att föreslå skattesänkningar som skulle gynna de mest rika i samhälle och dessutom föreslå miljarder i neddragningar. De är nästan i 100-miljardersklassen för kommuner och landsting. Det går inte alls ihop med det Per Ramhorn sa tidigare.

För övrigt handlar det olyckliga som skedde med cancerpatienter i Stockholms län mer om ledning, styrning och organisation av vården. Det är en ledning i Stockholms läns landsting som Sverigedemokraterna är med och stöder.

Anf. 12 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Först och främst ska jag säga att det som hände med patienterna i Stockholm inte var olyckligt. Det var en ren katastrof både för patienterna och för deras anhöriga.

Det görs påståenden om att vi vill göra neddragningar med miljarder i vår budget. Gång på gång kommer den lögnen. Man borde hålla sig till sanningen i frågan. Man måste läsa hela budgeten och inte bara ta ut vissa specifika områden.

Vi vill göra stora satsningar på personalen. Vi finansierar ett borttagande av skifttjänstgöringen, delade turer och eventuellt också karensdagen. Vi har hört med vårdpersonalen vad deras önskemål är för att stanna kvar och för dem som har lämnat att komma tillbaka. Vi har gjort en djupare analys av hur vi ska kunna få tillbaka bland annat de 8 000 sjuksköterskor som har lämnat vården.

Oavsett det kan regeringen inte vara nöjd med detta. Även regeringen säger att köerna ökar. En dag kan det vara vi som drabbas. Du kan drabbas, Anna-Lena, och anhöriga kan drabbas. Vi kan inte bara se på när trenden går åt helt fel håll och säga att vi ser det långsiktigt.

För patienter som har cancer räknas varje dag. De har inte tid att vänta. Jag håller med Moderaterna här. Den här mandatperioden har varit förödande för tillgängligheten. Det har varit en bortkastad tid.

Anf. 13 Jan Lindholm (MP)

Herr talman, åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar som ni alla vet systematiskt och målmedvetet för en långsiktigt hållbar välfärdspolitik. Hälso- och sjukvården är ett av de ben som vår välfärd består av.

Liksom tidigare talare har påpekat vill jag också påpeka att vi är väl medvetna om att den svenska vården i internationell jämförelse har mycket hög standard och mycket hög klass.

Det betänkande som nu debatteras är, som redan påpekats, ett motionsbetänkande. Det behandlar ungefär 600 olika förslag från riksdagens ledamöter. Detta att riksdagens ledamöter har rätten att fritt lägga fram vilka förslag de vill till riksdagen menar jag är en av vår demokratis grundbultar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Den enskilde ledamoten ska kunna framföra de synpunkter, argument och förslag som medborgarna i just den ledamotens valkrets vill få prövade på den nationella arena som riksdagen utgör. Den rätten innebär självklart att de förslag som läggs fram oftast inte kan antas av riksdagen omedelbart.

Därför avstyrks nästan alla motionsyrkanden, precis som i detta betänkande. Men den förslagsställare och ledamot som står bakom dem ska inte misströsta för det. Ett avslag i kammaren är ofta första steget mot att det föreslagna med tiden blir ny lagstiftning även om det tar tid.

Först måste nya idéer som många ledamöter lägger fram förankras i samhället genom information och kanske långvarig debatt under många år så att regeringen så småningom kan anta att det finns förutsättningar i samhället för den förändring som föreslås. Först då blir det meningsfullt att lägga resurser på de utredningar som nästan alltid är ett måste för att ändra lagstiftningen.

Även när en utredning får ett väldigt positivt mottagande krävs det oftast ganska tidsödande bearbetning i Regeringskansliet, kanske med mindre kompletterande studier och långa remisstider. Därför kan det ta många år innan de förslag som nu avstyrks med detta betänkande återkommer som propositioner från någon framtida regering.

Att utskottet föreslår att det mesta ska avstyrkas innebär därför inte att utskottet är negativt inställt till allt det som föreslås. I många fall är det tvärtom så att det som föreslås redan har rest en del av den där långa sträckan och till och med har hunnit komma så långt att frågan redan är under beredning i det berörda departementet. Ett motiv till avstyrkande kan till och med vara att regeringen utlovat att förslag kommer i närtid, vilket är fallet med några av dessa förslag.

Det där var, herr talman, ett sätt för mig att snabbt och utan pekpinnar avverka de flesta av de ungefär 600 förslagen i betänkandet utan att specifikt värdera några av de enskilda förslagen. På så vis tänkte jag att jag får lite mer utrymme för att säga något lite mer om den fråga jag anser att jag i första hand ska beröra.

Oppositionen har samlat sig till en gemensam kritik av regeringen genom att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram förslag på hur de nationella kvalitetsregistren kan bli tillgängliga för den enskilde så att kvaliteten mellan olika vårdmottagningar kan jämföras. Jag läser ordagrant vad man föreslår.

Nu är det så att regeringen, för inte så länge sedan, ingått en ny överenskommelse med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, om stöd till den fortsatta utvecklingen av de nationella kvalitetsregistren. Man skulle då kunna tänka sig att oppositionen slår in öppna dörrar med sitt krav på tillkännagivandet. Men så enkelt är det inte.

Det överenskomna utvecklingsarbete som regeringen har med SKL är huvudsakligen inriktat på att förbättra kvalitetsregistrens funktionalitet för professionen. Det som föreslås i tillkännagivandet är delvis helt nya funktioner för registren.

Ibland när politiker lägger sig i på detaljnivå finns det en risk för att det gör mer skada än nytta. Kanske är det registrens styrgrupp, och inte riksdagen, som ska avgöra om detta är en lämplig utvecklingslinje för registren. Dessutom kan man undra om riksdagen och regeringen över huvud taget har möjlighet att fatta det beslut som föreslås. Huvudmannaskapet för registren ligger nämligen inte på staten eller på någon statlig myndighet, utan det ligger ute i verksamheten på de yrkesgrupper som har upprättat registren. Det är möjligt att detta innebär att man föreslår något som inte ens är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Det finns också många andra källor till utvärdering av vårdgivares kvalitet som kanske är enklare att utveckla för det, i mitt tycke, mycket vällovliga syfte som anges i förslaget till tillkännagivande. Det är självklart bra för medborgarna att kunna jämföra olika alternativ. Men vi har ju exempelvis Inspektionen för vård och omsorg, vars rapporter kanske skulle kunna bli mer publika och kunna fungera som stöd. Förutom Statens beredning för medicinsk och social utvärdering gör både Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen ständigt olika utvärderingar av verksamheterna. Om dessa uppräknade myndigheters resultat sammanställdes och gjordes mer lättbegripliga kanske det skulle kunna ge medborgarna bättre underlag. Syftet skulle vara att fylla just denna funktion: att se vilka olika kvaliteter de olika verksamheterna har.

Socialstyrelsens öppna jämförelser skulle också kunna vara en bättre grund för att nå det efterfrågade underlaget för val av vårdgivare. Sedan finns 1177.se, där den enskilde kan se en hel del av de kvalitetsskillnader som man efterfrågar att kunna se.

Med detta vill jag bara påpeka att det redan görs en hel del för att utvärdera, sammanställa och tillgängliggöra information för att medborgarna ska kunna göra välgrundade jämförelser och att regeringen ser mycket positivt på detta arbete.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 14 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Denna debatt, då vi för sista gången under mandatperioden diskuterar alla de motioner som har kommit in inom hälso- och sjukvårdsområdet, blir för socialutskottet lite grann av en examen då vi har möjlighet att se tillbaka på det som har hänt under mandatperioden.

Jag håller med Anna-Lena Sörenson från Socialdemokraterna när hon säger att svensk hälso- och sjukvård är fantastisk. Den fungerar oerhört bra på många sätt och vis. Men vi har också, framför allt under den här perioden, kunnat se att ett antal strukturella problem kommer fram och blir mer och mer tydliga. Vi ser det tydligt i de internationella jämförelserna: Svensk sjukvård må vara väldigt bra på att behandla cancer eller hjärtinfarkt. Men svensk sjukvård har mycket stora problem vad gäller att involvera patienter, vad gäller att ge patienter information och, inte minst, vad gäller att ge patienter möjlighet att komma till sjukvården.

Här handlar det egentligen om tre stora områden. För det första har vi de stora problemen i svensk primärvård. Vilket annat land man än besöker ser man att hälso- och sjukvården har en organisation där i stort sett alla har en fast läkarkontakt i primärvården. I Sverige är det självklart att de allra flesta har en egen frisör som de går till när de ska klippa håret. Men väldigt få svenskar har en egen läkare i primärvården. I Norge har 98 procent av befolkningen en fast läkarkontakt i primärvården, men i Sverige är det bara drygt 40 procent som har en egen, fast läkare i primärvården.

Herr talman! Det här innebär mycket stora problem, för det är det som gör att patienterna i dag inte vänder sig till primärvården. I stället går de och sätter sig i väntrummet på akutmottagningen, använder någon form av app eller tecknar en privat sjukförsäkring. Om vi på allvar ska kunna lösa en del av de riktigt stora problem vi har i svensk sjukvård måste vi se till att alla i Sverige får en egen fast läkarkontakt i primärvården, precis som det är i alla andra länder. Om vi inte kan bygga den basen i sjukvården tillräckligt stark kommer vi inte att kunna komma undan de problem som vi sedan får vad gäller vårdplatsbrist, väntetider på akuten och inte minst den ojämlika fördelningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

I dag har vi en sjukvård som är ojämnt fördelad. Den som har utbildning och den som har arbete får mycket bättre tillgång till sjukvård än den som är arbetslös och den som är född i ett annat land. Primärvården är ett av de stora problemen.

För det andra handlar det om problemet med tillgängligheten. Vi har vårdköer som är rent ut sagt omoraliska. Här har utvecklingen gått åt helt fel håll under mandatperioden. I dag är köerna dubbelt så långa som de var 2014. Då var det ungefär 50 000 människor som stod i kö. I dag är det uppåt 100 000 människor. Detta är någonting man skulle kunna åtgärda. Man skulle först och främst kunna återinföra kömiljarden, som jag tidigare har sagt. Den löste inte alla problem, men den bidrog till att lösa problemen. Detta är det första som gäller tillgängligheten.

Det som Jan Lindholm från Miljöpartiet raljerar över, nämligen att patienter på ett lätt sätt ska kunna få veta hur långa väntetiderna är. Det får man nämligen inte veta som patient i Sverige. Om jag besöker Gävle sjukhus och där får veta att min höft är utsliten och att jag måste byta höft kan jag inte på ett enkelt sätt få reda på att det i Lindesberg är en veckas väntetid medan det i Hudiksvall är fyra månaders väntetid, om jag skulle välja att göra det där. Denna information är inte tillgänglig för svenska patienter. Det borde man kunna ändra på ganska snabbt genom det förslag till tillkännagivande vi har i dag om att en statlig myndighet ska få detta ansvar.

För det tredje har vi detta att man i ett läge där vi har köer som växer bedriver ett korståg mot de privata vårdgivarna. Det är helt förödande. I dag måste vi se till att vi har alla sjukvårdsinstanser som kan hjälpa till med att korta köerna. Detta är ett stort problem i svensk sjukvård, och även det bidrar till att vi får en ojämlik fördelning. Den som har kontakter eller kontanter tar sig alltid fram och får den sjukvård man behöver. Men den som inte behärskar språket, den som är arbetslös och den som inte har en utbildning har mycket svårare att ta sig fram. Det här är ett jätteproblem i svensk sjukvård.

Herr talman! Jag kommer nu till det stora problem som vi har haft under mandatperioden. Heidi Stensmyren, ordförande i Läkarförbundet, uttryckte det väl i Ekots lördagsintervju i lördags när hon sa: Det är inte i första hand brist på resurser i svensk sjukvård, utan det är brist på reformer.

Detta har varit fullständigt uppenbart under denna mandatperiod. År 2014 tillträdde en regering som inte hade någon som helst agenda för vad som skulle förändras i svensk sjukvård. Det ledde till att vi fick två propositioner under det första året. Det kom först ett förslag från regeringen om att man skulle avveckla det fria vårdvalet, och någon månad senare kom det ett förslag om att man skulle dra tillbaka förslaget om att avveckla det fria vårdvalet. Det andra året kom ett förslag om en lag som förbjöd försäljning av Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska sjukhuset - vem som nu över huvud taget hade kommit på en sådan idé!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Detta är de bekymmer vi har. Vi har under de senaste åren fått en del problem som har vuxit. Jag har nämnt primärvården och köerna till den specialiserade sjukvården. Och vi har en regering som inte har haft någon reformagenda över huvud taget. De skarpa förslag som vi har beslutat om här i kammaren har till exempel gällt den högspecialiserade vården och flera av de andra utredningar som tillsattes under allianstiden. Detta kommer att vara de stora bekymmer som vi får brottas med under ytterligare ett antal år i svensk hälso- och sjukvård.

Det är därför, herr talman, det blir så uppenbart för mig att det behövs ett nytt ledarskap för den svenska sjukvården. Det hoppas jag att vi kommer att få efter höstens val.

Jag står självklart bakom de reservationer som Centerpartiet har i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 5 och 54.

Anf. 15 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Det är välgörande att höra Anders W Jonsson för en gångs skull säga att kömiljarden inte löser allt. Jag tror att det är första gången. Då kan vi vara överens om att det krävs andra insatser. Dessutom är det så att vårdpersonalen som ska lösa de här problemen, för det finns inga andra som kan göra det, inte vill ha den här typen av bonuslösningar.

Jag tror att Anders W Jonsson gör lika många besök i vården som jag gör eller kanske fler och att han då kan lyssna på personalen och vad de själva säger. Jag gjorde ett besök på sjukhuset hemma i Linköping på en avdelning som arbetar med högspecialiserad vård, och de hade problem eftersom nedstängning av vårdplatser gjorde att de fick ta emot så många satellitpatienter att de inte kunde ta emot och behandla de patienter som stod på kö. Det råder alltså en kompetensbrist. Det saknas sjuksköterskor i vården.

Det här är vår analys. Vi vill satsa på personalen, och vi vill förbättra deras arbetsvillkor. Tycker Anders W Jonsson då att man inte ska lyssna på vad de själva säger? Det handlar om hur vi ska kunna utveckla arbetsförhållandena och organisera arbetet och hur vi ska kunna skapa mer tillit till det arbete som de faktiskt gör för att kunna utveckla det på det bästa sättet. Håller Anders W Jonsson med om den delen av vår analys?

Anf. 16 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag och Centerpartiet håller helt och hållet med om att en del av problematiken är kompetensbrist. Det handlar om specialistsjuksköterskor och om specialistläkare - därom är vi helt överens. Men det är inte hela förklaringen till att köerna i dag är dubbelt så långa som de var 2014, utan det finns ett antal andra saker som också spelar in. När det gäller kömiljarden ska man aldrig glömma bort att orsaken till att den infördes var att landstingsledningarna, landstingsdirektörerna, hälso- och sjukvårdsdirektörerna och verksamhetscheferna skulle sätta tillgänglighet högst upp på listan. Det var det som gjorde att det hade en sådan fantastisk effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag besökte Örebro och Lindesbergs sjukhus för inte så länge sedan och träffade ortopedchefen där. Man har där fått bort köerna i princip helt och hållet utan att anställa en enda ny sjuksköterska eller läkare. Man har bara börjat jobba på ett nytt sätt. Man sa: Köer är inte acceptabelt, och vi tänker göra något åt det. Det är där kömiljarden har sin effekt, och det är efter att ni tog bort den som vi kan se att köerna har dragit iväg.

Det finns andra åtgärder också. Vad gäller att öka kompetensen och se till att vi har bättre bemanning håller jag helt och hållet med Anna-Lena Sörenson, men vi måste också se till att patienterna får information. Den dag min höft behöver opereras vill jag tillsammans med den läkare som fattar beslutet kunna titta på skärmen och se att om jag väljer att åka till Hudiksvall är det tre månaders väntetid, men åker jag till Lindesberg eller Bollnäs får jag det gjort på två veckor. Sedan vill vi att man vid sidan av den informationen också ska kunna se kvaliteten.

Det kanske viktigaste är att ni håller på att skapa ett ännu större problem genom det här korståget mot privata sjukhus. Bollnäs sjukhus hemma i Gävleborg är ett helt fantastiskt sjukhus som i dag drivs av Aleris, det vill säga Wallenbergsfären. Där har man inga väntetider, och där har man inte samma problem med att rekrytera personal. Men enligt den agenda ni har satt upp inför valet ska vi ju se till att få bort de vinstdrivande företagen från vården. Det kommer att skapa ännu större köproblem.

Anf. 17 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Vi ska komma ihåg att under den här perioden gör man också mer i vården. Fler patienter behandlas och fler patienter opereras. Det är ingen ursäkt för att många får vänta och att många får vänta längre än vårdgarantin. Det ska man naturligtvis göra någonting åt.

Man säger att man ska satsa på personalen - för det handlar ju om att skapa bra arbetsförhållanden för dem, att de ska bli fler och att de också ska få mer kompensation för vad de faktiskt åstadkommer i vården - men hur går det ihop med skattesänkningar i 30-miljardersklassen?

Anders W Jonsson talar också om vinsterna i välfärden och kallar våra förslag för ett korståg, vilket är att ta i, men att ta i är Anders W Jonsson bra på. Vi är inte emot privata alternativ. Vi vet att mycket bra görs i vården. Men tycker Anders W Jonsson att det är rimligt att det plockas ut 4,7 miljarder i vinst i vårdsektorn? Det skedde under 2015, och den vinsten kan bara göras genom att man reducerar personal. Det är precis det som det handlar om. Går det ihop med att vi ska satsa på personalen för att få personalen att trivas, kunna utveckla sitt arbete och skapa tillit till varandra och sin profession?

Jag skulle också vilja passa på att fråga Anders W Jonsson om fast läkarkontakt, för vi vill alla se en sådan. Vi socialdemokrater vill gärna se det, men det handlar också om hur vi kan tillföra resurser till det. Håller Anders W Jonsson med om att det är bra att vi i den här reformen som vi måste göra långsiktigt börjar med dem med de största behoven, nämligen de gamla och kronikerna, så att de kan få fasta läkarkontakter?

Anf. 18 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag fick tre frågor av Anna-Lena Sörenson. Den första var: Är det inte fel att sänka skatten, och borde man inte i stället satsa pengarna på sjukvård? Det är där den stora skillnaden ligger mellan oss. Vi såg under våra år vid regeringsmakten att vi kunde göra stora skattesänkningar framför allt för låg- och medelinkomsttagare på totalt 140 miljarder, och samtidigt var det under 2014 all-time-high vad gäller intäkter till landsting och kommuner. Det var uppåt 200 miljarder mer, lite beroende på hur man räknar, för att både skatteintäkterna och statsbidragen blev betydligt större. Det sambandet finns alltså inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

När det gäller resonemanget om vinster i välfärden driver Anna-Lena Sörenson och Vänstern tesen att de privata vårdgivarna bara kan ge vinst i ett läge då de drar ned på personalen och försämrar arbetsmiljön. Men det är precis tvärtom. När man besöker de privata vårdgivarna och ställer frågan om de har problem att rekrytera personal säger de: Nej, när vi utannonserar en tjänst är det många som söker. När man talar med personalen på privatdrivna enheter säger de att skillnaden är som natt och dag jämfört med hur det är i landstinget. Här kan vi vara med och bestämma, och här ställs det höga krav på kvalitet, säger de. Det beror på att den privata vårdgivaren vet att ska verksamheten kunna drivas framgångsrikt handlar det om att kunna se till att personalen trivs, att personalen älskar att gå till jobbet och att personalen vill vara med och ha inflytande. Det är det vi kan se i arbetsmiljöenkäterna: De privata vårdgivarna är betydligt bättre på att se till att personalen verkligen trivs och har ett stort inflytande.

Vad gäller den tredje frågan har jag faktiskt inte skrivit upp den och har dessutom glömt bort den, så den får jag besvara vid ett annat tillfälle.

Anf. 19 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag hoppas att hälso- och sjukvården blir en valfråga, för den handlar om jämlikhet och klass - både geografiskt och personellt. Det här är frågor som Vänstern laddat på i förhandlingar med regeringen, och jag är väldigt stolt över att regeringen tillsammans med Vänstern laddat in 4,7 miljarder till hälso- och sjukvården från och med budgeten i höstas.

Men mer behöver göras för en jämlik vård. Det är ingen som har nämnt det här i salen ännu. Vi vill tillsätta en parlamentarisk utredning om sjukvården som analyserar både de regionala och de sociala skillnaderna och konsekvenser av dessa, och vi vill att utredningen ska återkomma med en långsiktig och handfast lösning. År efter år ser vi att för lite händer geografiskt och klassmässigt. Hälsoklyftorna fördjupas. Regeringar kommer och går, och ojämlikheten består.

I dag kan den med god ekonomi köpa sig en hälsoundersökning. Vänsterns inriktning är i stället att i områden med sämre hälsa skulle man kunna rikta in hälsoundersökningar till de boende som ett erbjudande i förebyggande syfte. Med Vänstern blir det jämlikhetsmärkta reformer och med högern bad business som i Stockholm eller kömiljarder som får personalen att springa fortare.

Det är ingen vårdkris i Sverige, utan det här är en personalkris. Nyckeln till bra och tillgänglig vård är bättre villkor för personalen. Personalen är guldet. Att jobba i vården måste vara attraktivt med bra löner, bra arbetsförhållanden, delaktighet, möjligheter till att forska och inte minst anpassade och förkortade arbetstider. Det handlar om att skapa förutsättningar för att få den erfarna personalen att stanna kvar. Vi har förhandlat in 2 miljarder för att stärka vårdarbetarnas villkor, men mer behövs. Det krävs ett helhetsgrepp för att trygga sjukvårdens personalförsörjning i hela landet både nu och i framtiden i form av en långsiktig kompetensförsörjningsplan som analyserar situationen och kommer med konkreta förslag på kort och lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vänsterpartiet har också förhandlat fram att 300 miljoner kronor årligen ska sättas undan för att ge fler sjuksköterskor möjlighet till specialistutbildning. Men vi vill mer inom Vänstern. Vi tycker att samtliga sjuksköterskor ska kunna gå sin specialistutbildning med bibehållen lön. Detta är en överlevnadsfråga för sjukvården.

De två största regionerna i Sverige styrs av Alliansen. I Västra Götaland är 400 platser stängda för att det saknas sjuksköterskor på vårdavdelningarna. Här har man lustigt nog i sin budget 2018 valt att avbryta satsningen på jämställda löner. Så kan det gå! Sahlgrenska Universitetssjukhuset rankades av Dagens Medicin som Sveriges sämsta universitetssjukhus. Huvudförklaringen är vårdköer och överbeläggningar.

Det är helt tydligt att stängda vårdplatser leder till en sviktande patientsäkerhet. Sverige intog 2016 bottenplatsen bland 27 EU-länder med 2,32 disponibla vårdplatser per 1 000 invånare. Detta har varit en lång process. Det har inte hänt de senaste tre fyra åren utan började år 2000. Tyvärr är båda lagen, höger och vänster, skyldiga till detta. Det får vi titta över. Patientsäkerheten bör utredas i förhållande till minskningen av antalet vårdplatser.

Nya Karolinska sjukhuset är egentligen som serien Pang i bygget. Det är bara synd att skattebetalarna ska betala för ett felbyggt sjukhus och extremkostnader för konsulter. På Nya Karolinska är 674 vårdplatser stängda. Det är som om två medelstora sjukhus skulle stänga. Flera hundra patienter har skickats till Uppsala, Örebro och Linköping för operationer.

Jag tar upp Stockholm och Västra Götaland för att det här finns förutsättningar för att bygga en jämlik och stabil vård där personalen stannar. Det är rika regioner. Men detta görs icke.

Primärvården behöver stärkas och utvecklas. I nuläget har till exempel en majoritet av alla vårdcentraler inte tillgång till psykolog eller terapeut. Det är ganska anmärkningsvärt när den psykiska ohälsan ökar.

Primärvården bör också kunna satsa mer på digitalisering och tekniska lösningar för att förbättra tillgängligheten. Det är kanske bättre att satsa på landstingens möjligheter att härbärgera de digitala lösningarna än att lämna över detta till doktor Cash, det vill säga de olika nätdoktorerna, som tar hem vinsterna.

Cancer är ett laddat begrepp. Sverige har kommit långt när det gäller möjligheten till överlevnad och att leva med cancer. Men det finns en ojämlikhet som är helt slående. Jag vet många i olika landsting runt om i Sverige, oavsett färg på landstinget, som inte får vad de ska ha i form av vård och behandling. Jag har sett detta på mycket nära håll.

I ett landsting erbjuds 41 procent av lungcancerpatienterna en viss undersökning. I ett annat landsting är det 98 procent som erbjuds samma undersökning. Detta är icke acceptabla skillnader. Det här måste vi göra något åt. Väntetiderna skiljer sig också åt mellan landstingen. Detta är en oacceptabel ojämlikhet och något som har tickat på år efter år, oavsett majoritetsförhållandena i riksdagen.

Det finns tydliga samband mellan klass och patienters deltagande i screeningprogram, behandlingsval, eftervård och överlevnad. De med kort utbildning och låg inkomst drar nitlotten. Om överlevnaden hade varit lika hög för alla som i grupperna med flest överlevande hade ungefär 3 000 liv kunnat räddas. Högutbildade får mer tid för sina frågor och önskemål, trots att personer med lägre utbildning är i mycket större behov av sådant stöd. Detta, mina vänner, är en klassfråga. Vänstern vill tillsätta en utredning som ser över de omotiverade klassmässiga och geografiska skillnaderna i cancervården - reservation 42.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Den psykiska ohälsan är värd en egen debatt. Att få hjälp inom psykiatrin är ibland som att spela på lotto. Här är patienten ofta i underläge. Det finns gott om forskning om hur man ska behandla olika diagnoser. Trots detta får inte alla den vård som fungerar bäst. Det är viktigt att patienten själv får inflytande över den vård som ges och att olika alternativ presenteras. Det bör utredas hur psykiatrin på samma sätt som övrig sjukvård kan arbeta med standardiserad vård inom de områden där det finns nationella riktlinjer.

Trots att kvinnlig könsstympning är förbjuden i många länder i världen har traditionen visat sig vara svår att stoppa. Socialstyrelsen uppskattar att ungefär 38 000 flickor och kvinnor som lever i Sverige har utsatts för könsstympning i sina olika hemländer. Många av dessa lever i smärta och sjukdom kopplat till stympningen. Det är viktigt att de kvinnor som är drabbade får stöd och hjälp när de uppsöker vården. Det finns behov av nationella insatser för att nå könsstympade inom vården. Detta är en väldigt urgent fråga, tycker vi.

En annan vård måste vara möjlig, men då krävs en politik som prioriterar välfärd framför skattesänkningar och tittar på ojämlikheten. Sjuksköterskor, undersköterskor och läkare kämpar för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor och löner som är relevanta. Det får de inte genom skattesänkningar och befrielse från skatt för de rikaste i det här landet. Det får de inte genom extrema vinstuttag eller ett större inflytande över vården från näringsliv, vårdföretag och försäkringsbolag.

Jag ställer mig självklart bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 18 och 42 och avslag på de andra.

Anf. 20 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Inledningsvis vill jag från Liberalernas sida säga att vi naturligtvis står bakom samtliga våra reservationer i detta omfattande betänkande och de samlade reservationerna från Alliansen, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 35 under punkt 23 och reservation 54 under punkt 41.

Detta betänkande är stort och brett, och mina allianskamrater har redan lyft fram många viktiga delar, som jag naturligtvis står bakom. Vi kan debattera allt från primärvård till specialistvård, tandvård, psykiatri, ambulanssjukvård, etiska behandlingar, etikfrågor och läkemedel med mera under dessa punkter.

Jag vill också instämma i Socialdemokraternas Anna-Lena Sörensons konstaterande att svensk hälso- och sjukvård vid en internationell jämförelse håller mycket hög standard och kanske tillhör världens absolut främsta, för dem som kommer till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Men låt mig höja blicken lite, herr talman. Vi står inför en hälso- och sjukvårdsrevolution. Tid med läkare och hjälp av medicinsk expertis har alltid varit en bristvara, från Hippokrates tid via doktor Finlay fram till i dag. Men med det vi har framför oss i relativ närtid skulle det kunna vara något som finns i överflöd. Det är flera faktorer som samverkar för att göra detta möjligt, men till grund ligger den accelererande tekniska utvecklingen, inte minst inom det digitala området.

Härtill ska läggas att detta rätt utnyttjat ger all hälso- och sjukvårdspersonal möjlighet att göra det som de vill - och ska - göra, nämligen ge patienter vård, stöd och hälsofrämjande insatser på någon av vårdens arbetsplatser, som i sig blir alltmer hälsofrämjande i stället för, som i dag, skadliga för dem som går dit. Det sker en stor produktion av utbrända personer inom svensk hälso- och sjukvård.

Herr talman! I den pågående diskussionen om vårdens alla tillkortakommanden och den accelererande vårdkrisen kan man förledas att tro att roten till problemen finns inom den högspecialiserade vården, något som inte minst medierna kraftfullt lyfter fram - i det svåraste. Eller man kan tro att det finns i det allra enklaste, i vardagssjukvården och den nära sjukvården. Men så är inte fallet.

Det är inte heller sant att riksdagens nyligen fattade beslut om den nationella högspecialiserade vården skulle gälla kirurgi i största allmänhet eller någon allmän nivåstrukturering. Så är det definitivt inte. Jag kan, herr talman, konstatera att vi liberaler är både trygga med och stolta över det beslut som riksdagen har fattat om centralisering av den nationella högspecialiserade vården, och vi står helt bakom det. De verkliga problemen ligger precis mitt emellan det allra svåraste och det allra enklaste inom vården.

Vad handlar det då om? Jo, det handlar om tant Amandas ambulansresor till akuten på grund av att personalen på äldreboendet inte får kontakt med ansvarig läkare och inte vågar ta ansvaret när tant Amanda sviktar på natten. Det handlar om farbror Amandus, som tillbringar många dygn på medicinkliniken med alla sina olika diagnoser och mängder av mediciner eftersom ingen har helhetsansvaret och personkännedomen - ingen vågar ta ansvar. Den tekniska, mer omänskliga, termen för detta är att det är de multisjuka äldre som inte får den vård och omsorg som de har rätt till och verkligen förtjänar.

Det handlar också om Selma och Oskar, som inte får sina neuropsykiatriska svårigheter bedömda och därför inte får det stöd och den start i livet som de har rätt till. Det handlar alltså om de barn som fastnar i ändlösa köer till barn- och ungdomspsykiatrin och som mår sämre och sämre därför att systemet helt enkelt sviker dem och så vidare. Denna uppräkning kan jag hålla på med länge.

Herr talman! Dessa människors rätt, inflytande och valfrihet hotas nu på punkt efter punkt av dagens styre. Sammantaget skulle de olika förslag som regeringen lagt fram och aviserat om vinstbesparingar, stopplagar och allt krångligare regelverk i praktiken omöjliggöra företagande och valfrihet i välfärden. Redan innan förslagen blir verklighet innebär de att nyföretagande stoppas. Investeringar som är viktiga för välfärden och för hälso- och sjukvården går om intet. Drivkraften att förbättra verksamheten försvinner.

Herr talman! Vi liberaler menar att den närmaste framtidens tekniska framsteg inom hälsa och medicin sannolikt kommer att vara mer betydelsefulla än all annan utveckling. Tack vare att allt fler blir uppkopplade kommer dessa framsteg att vara människor till nytta i hela vårt avlånga land och faktiskt över hela världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Att då påstå, som görs i vissa artiklar, att tekniken, tillgängligheten och valfriheten skulle vara ojämlik och odemokratisk är lika dumt som att påstå att planekonomi är det som kommer att rädda världen. Det är med andra ord inte sant. Förbättrade behandlingar, möjligheten att upptäcka sjukdomar tidigare, hanteringen av journaler och övervakningen av den personliga hälsan lovar en mer rättvis tillgång till hälso- och sjukvård för alla.

Herr talman! Vi står inför en vårdrevolution. Nu måste vi tillsammans undanröja alla hinder så att de tekniska framstegen och alla de professioner som finns inom hela hälso- och sjukvården kan ge längre och hälsosammare liv och ökad livskvalitet till så många som möjligt så snart som möjligt.

Anf. 21 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jo, Bengt, digitaliseringen är underbar, tycker jag. Man kan knappa in sig till vårdgivaren och kolla, få ett nytt recept och så vidare. Men frågan är: Vem ska äga digitaliseringen? Vore det inte bra om digitaliseringen var som i Storuman i Västerbotten? Det är delvis landstinget som härbärgerar digitaliseringen där, och man kan koppla upp sig till verksamheten? I dag är det inte riktigt så i Sverige, utan digitaliseringen har lite kidnappats av doktor Cash, som vi kallar dem, alltså nätdoktorerna. De har tagit över lite. De har ingen koppling in i olika verksamheter. Det kan vara problematiskt.

Jag skulle vilja se en digitalisering inom varje landsting, där man har möjligheter att koppla upp sig till sin vårdgivare. Det kommer inte att ersätta, så att säga, den befintliga läkaren. Men i vissa fall kan man göra detta. Det gäller speciellt glesbygden. Det har funkat alldeles utomordentligt, vad jag vet, just i Storuman i Västerbotten. Det är ett exempel på hur man i landstingen kan härbärgera digitaliseringen och använda sig av den så att patienter får del av detta på ett annat sätt.

Ja, det är väldigt fiffigt att kunna ringa doktor Cash och få antibiotika innan man drar till Thailand, men frågan är om det ger alla så mycket. Vad visar en undersökning av vilka som ringer doktor Cash? Är det de som bor i glesbygden och skärgården? Nej, det var många stockholmare som ringde. Då kan man fråga sig hur det är med tillgängligheten. Vem är vården tillgänglig för, och vad ska vi ha digitaliseringen till? Jag tror absolut på en digitalisering av vården, men då måste den härbärgeras av landstingen in-house, så att säga, och fungera och inte nästan bara vara out-house.

Anf. 22 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågorna! Jag kan bara konstatera att om vi hade lämnat över allt i offentlig regi hade den tekniska utvecklingen och, vad ska vi säga, tillgänglighetsutvecklingen i svensk hälso- och sjukvård nästan i princip uteblivit eftersom incitamenten inte finns där. Det är entreprenörerna som driver utvecklingen framåt. Det är entreprenörerna som står för de tekniska frågorna men också för de arbetsmiljömässiga frågorna och tillgänglighetsfrågorna inom hälso- och sjukvården och som på det sättet driver utvecklingen framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag kan konstatera att mitt eget landsting, Region Halland, nu håller på att starta egna nätdoktorsmottagningar. Det är jättebra. Det hade aldrig skett utan doktor Kry. Det hade aldrig skett om det inte funnits entreprenörer som varit villiga att ta risken och se möjligheten att erbjuda människor vård. Jag ser det som en symbios. Det är en samverkan i fråga om att utveckla tillgänglighet och svensk hälso- och sjukvård.

Jag är jättelycklig över att landstingen utvecklar sina mottagningar i Norrlands inland, Hallands kustland och Stockholms innerstad. Men utan piskan och moroten från kraftfulla entreprenörer hade det inte skett. Därför hyllar jag båda.

Anf. 23 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Visst behövs det entreprenörer, men det vore bra om landstingen låg på lite mer än vad de har gjort. Dessa entreprenörer, doktor Cash, har också inneburit att landstingen har fått betala ganska mycket pengar för varje liten uppkoppling. Det har förekommit överförskrivning av antibiotika och så vidare.

Entreprenörerna hade kanske kunnat användas på ett listigare sätt inom landstingen. Man hade kunnat ta in entreprenörer som bygger koncept, så att säga. Det hade jag inte haft något problem med. Men det blir ju lite galet. Jag tycker att man har haft ganska lång tid på sig inom landstingen - det handlar också om resurser - för att bygga upp sina system. Jag tycker att det har gått lite för långsamt, måste jag säga, att bygga upp just landstingsvarianterna av nätdoktorerna.

Då lämnar man över marknaden. Det är självklart att entreprenörer hoppar på det tåget. Det kan innebära ett ökat vinstuttag. Det kan innebära en viss osäkerhet för patienten. Det är inte så att nätdoktorn har en koppling till din vårdcentral, utan det kan bli lite hoppsan hejsan.

Nu ska regeringen se över detta. Det tycker jag är jättebra. Hur ska vi använda oss av doktor Cash på ett smart sätt? Det kanske ska kosta lite mer att ringa doktor Cash än vad det har gjort. Det kanske ska kosta ungefär som ett vanligt läkarbesök. 1177 är inte helt fel. Man använder nämligen detta mycket för rådgivning. Jag tror på en digital utveckling. Det ska bli spännande att se om landstingen kommer att köra hårt med detta och om de också får mer pengar till det.

Anf. 24 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att allt det du, Karin Rågsjö, står här och hyllar och vill se att landstingen gör inte skulle ha blivit gjort - och det blir definitivt inte gjort i framtiden heller - om det inte funnits kraftfulla entreprenörer som faktiskt driver på. Jag kan bara konstatera det.

Jag är den första att hålla med om att det har funnits avarter i startblocken. Visst är det så! Det sker misstag i alla branscher när saker och ting startar upp. Men jag var och hälsade på Kry häromdagen. Det är ett av nätdoktorsbolagen, som du kallar dem. Jag träffade samma dag några av de ledande personerna inom Strama, de som arbetar med att få ned antibiotikaanvändandet till rimliga och rättvisa nivåer i landet. Båda konstaterade att det inte finns någon i Sverige som har så mycket kontakt med Strama som nätdoktorerna i dag. Det finns ingen inom svensk hälso- och sjukvård som har en sådan följsamhet som nätdoktorerna i dag har när det gäller antibiotikaförskrivning. Man rättar alltså in sig, och man gör sitt yttersta för att ge patienter det absolut bästa. Detta skapar luft i systemet och plats på vårdcentralen och inom den specialiserade vårdens akutmottagningar för de patienter som verkligen behöver vara där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Det här är någonting vi ska hylla och lyfta fram. Nu visar det sig att ersättningssystemen, som Karin Rågsjö tog upp, utvecklas så att de passar det här nya. Det hade inte skett om inte någon varit där och puttat på. Visst behöver vi journalsystem i landet där alla passar in så att alla kan se, och den här utvecklingen kommer därför att det finns entreprenörer som driver utvecklingen åt det hållet.

Anf. 25 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Det aktuella betänkandet från socialutskottet om hälso- och sjukvårdsfrågor behandlar ca 600 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden för de två senaste och det nu pågående riksmötet.

Den absoluta majoriteten av dessa yrkanden föreslås avslås, oftast med motiveringen att frågan för närvarande bereds på något sätt under regeringens översyn och att riksdagen därför inte ska lägga sig i denna process. Eller som det heter på politikerspråk: Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med anledning av motionens yrkande om att riksdagen ska agera i frågan. Ibland kan detta vara rätt beslut, särskilt om en seriös beredningsprocess pågår inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag har gått upp i denna debatt för att förklara att så inte är fallet med min motion 2017/18:1257, som handlar om att medicinska åldersbedömningar sedan förra våren sker i massiv skala i vårt land med en teknik som vilar på felaktig vetenskaplig grund och därför måste utredas av en oberoende granskare. Trots att detta är ett ovedersägligt faktum för oss som har medicinsk vetenskaplig skolning avslogs motionen av utskottet med motiveringen att en sådan intern granskning sker och att riksdagen följaktligen inte ska lägga sig i denna process.

Herr talman! Inget kan vara mer missvisande än denna avslagsmotivering. Jag vill därför använda mitt anförande till att försöka förklara för kammaren hur fel de inblandade myndigheterna Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen agerar i denna viktiga fråga för framför allt ensamkommande asylsökande barn. Myndigheternas vetenskapliga inkompetens och regeringens försummelse att notera denna riskerar att beröva dem den rätt till en rättssäker prövning av den asylrätt som barn har. Att felaktigt utpekas som vuxna individer medför ett mycket mer begränsat rättsskydd än vad de är berättigade till enligt inte minst barnkonventionen, som nu dessutom ska bli svensk lag.

Detta är kort sagt en rättsskandal av gigantiska proportioner med internationella konsekvenser för Sverige. Riksdagen måste, i avsaknad av insikt på såväl ansvarig myndighets- som regeringsnivå, reagera på detta. Det är vad min motion har försökt beskriva för riksdagen, men genom sin njugga behandling av motionen förlitar man sig tyvärr mer på den rådande inkompetens som hanterar problemet på myndighetsnivå, där valet av en icke-validerad teknisk/radiologisk metod för medicinsk åldersbedömning av tiotusentals individer i praktiken ofta utgör det huvudsakliga juridiskt avgörande beslutsunderlaget om den ensamkommande är ett barn med dess rättigheter eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag vill först poängtera att jag är en varm tillskyndare av medicinska åldersbedömningar. Det är nödvändigt att vi använder de adekvata teknikerna för detta när vi har en strid flyktingström och en hel del inte kan styrka sin ålder på annat, trovärdigt sätt.

Socialstyrelsen och framför allt Rättsmedicinalverket har hanterat frågan med en i dag pågående fullskalig genomgång av alla som uppger sig vara barn och som söker asyl. Myndigheterna har dock med envishet och prestige, mot bättre vetenskapligt vetande, tjurskalligt valt att tillämpa en totalt rättsosäker medicinsk metodik inför ett juridiskt beslut om deras rättstatus som barn. Detta är ett av de värsta övergreppen som regeringen genom sin passivitet tillåter den internationella scenen för mänskliga rättigheter, och inte minst barnkonventionen som nu ska bli svensk lag, att beskåda.

I detta läge är det klart att riksdagen måste agera och besluta i enlighet med min motion som handlar om att frågan om val av bästa möjliga, mest validerade medicinska teknik för att kunna bedöma sannolikheten för en asylsökande persons ålder omgående måste utredas av en oberoende granskare med tillräcklig vetenskaplig kompetens för detta. Det ska inte ske genom en intern granskning av en påvisad helt undermålig kompetens för detta viktiga uppdrag.

En anledning till att denna medicinska skandal inte fått rättmätig offentlig uppmärksamhet är att den i mångt och mycket är väldigt teknisk till sin natur. Jag har den stora fördelen att förutom riksdagsledamot också vara professor och överläkare. Mot denna bakgrund har jag haft en alldeles speciell, god möjlighet att kunna granska och bedöma det vetenskapliga underlag som de ansvariga myndigheterna och deras kritiker tvistar om.

Herr talman! Jag tänker inte ägna min kammartid åt att gå igenom och i detalj analysera det vetenskapliga och tekniska underlaget för den problematiska metodik som nu används en masse för att bedöma de asylsökande som säger att de är under 18 år och därmed är att betrakta som barn.

Mina riksdagskollegor får lita till min professionella förmåga att göra en sådan vetenskaplig faktagranskning, och jag finns naturligtvis alltid tillgänglig för denna diskussion med vem som helst av er som vill ta del av detta utanför denna kammardebatt. Det enda jag önskar i dag är att ni ställer upp och bifaller min motion 2017/18:1257 om att utreda om vi Sverige i dag gör medicinska åldersbedömningar baserat på ett trovärdigt eller felaktigt vetenskapligt underlag.

Hur farligt kan detta vara i jämförelse med att en sådan oberoende utredning troligen kommer fram till att vi har en rättsosäker process baserad på vetenskaplig inkonsekvens, något som i sin tur orsakas av alltför låg vetenskaplig kompetens hos de ansvariga på de berörda myndigheterna och då främst inom Rättsmedicinalverket, dess ledning och dess så kallade expertgrupp?

Min övertygade uppfattning efter den grannlaga genomgången av fakta i målet är att kritikernas invändningar och myndigheternas påstående om vetenskaplighet inte befinner sig på samma planet.

Detta lyfter frågan till en högre demokratisk dimension. Är det så att myndigheterna i detta fall inte har den nödvändiga medicinska kompetens man kan kräva av centrala rådgivare till regering och riksdag? Vad är i så fall strukturen bakom detta? Vilka blir konsekvenserna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! På mitt kontor har jag en kopia på en skrivelse från februari månad i år till justitieminister Morgan Johansson. Den är från landets absolut mest kompetenta medicinska experter på det rättsmedicinska området, anställda inom Rättsmedicinalverket. Skrivelsen är undertecknad av Sveriges samtliga tre rättsmedicinska professorer i Stockholm, Umeå och Uppsala.

Denna skrivelse på fyra kondenserade sidor är en svavelosande inlaga om hur myndigheten Rättsmedicinalverket totalt förfallit i sitt uppdrag att leda även den rättsmedicinska forskningen så att man kan få rätt underlag för svåra beslut, till exempel tekniker för en rättssäker åldersbedömning, innan tekniken över huvud taget kan implementeras för storskalig användning i praktiken. Skrivelsen är en offentlig handling, och jag rekommenderar mina riksdagskollegor att rekvirera den från Regeringskansliet.

Jag vill avsluta denna debatt med att referera till några av de skrivningar som finns där: "Frånvaron av vetenskapligt högkvalificerade medarbetare i verksledningen är alltså den viktigaste förklaringen till att forskning inom rättsmedicin inte kan bedrivas optimalt. Detta har inneburit att kvaliteten på den operativa verksamheten inte har höjts nämnvärt på åtskilliga år. De forskningsrön och det utvecklingsarbete som lett fram till nya metoder har inte lett till att de fått utnyttjas i praktiken. Den direkta orsaken till detta missförhållande är att vare sig GD, underställda chefer eller ansvariga för dokumentstyrningssystemet har kompetens att bedöma vad som är viktigt inom rättsmedicinsk diagnostik. I årsredovisningarna förmedlas varje år en missledande, förskönad bild av pågående forsknings- och utvecklingsarbete, även om avsnittet gradvis blivit allt kortare genom åren."

Vidare framgår följande: "Under RMVs förste GD Kurt Roos var samtliga enhetshefer/motsvarande vid landets sex rättsmedicinska enheter såväl överläkare som professor. De senaste 18 åren har däremot under tre generaldirektörer, samtliga utan utbildning i eller erfarenhet av medicinsk verksamhet och forskning, utvecklingen varit mycket otillfredsställande, med systematisk segregering av forskning från den löpande rutinverksamheten. Det mest aktuella exemplet är RMVs hantering av det nya uppdraget medicinska åldersbedömningar. Här har GD Monica Rodrigo, sannolikt till följd av bristande insikter i forskning, utsett tre rättsläkare - med svag respektive utan vetenskaplig erfarenhet - till RMVs 'experter'. Detta har som bekant bland annat lett till att man valt en icke validerad metod för medicinsk åldersbedömning av tiotusentals individer. En verksledning med vetenskaplig kompetens och kritiskt förhållningssätt hade kunnat genomföra åldersbedömningar i samma skala som nu, men med beprövade metoder som har känd och dokumenterad grad av säkerhet. GD Monica Rodrigo såg tvärtemot till att lägga ned RMVs Vetenskapliga råd kort tid innan Regeringen lämnade uppdraget om medicinska åldersbedömningar - utan att ersätta rådet med något annat."

Mot denna bakgrund kan man undra om Rättsmedicinalverket har blivit ett rättsverk i stället för ett medicinalverk. Det är något som är centralt om trovärdigheten för den medicinska kompetensen i rättsutövning ska bibehållas och bekräftas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion 2017/18:1257, Medicinska åldersbedömningar på felaktig grund, som behandlar frågan om en oberoende utredning av rådande sakförhållanden och tillkännager detta för regeringen.

Anf. 26 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för att han i debatten tar upp dessa frågor, som har varit angelägna för utskottet under verksamhetsåret. Jag vill ta tillfället i akt och berätta att vi i utskottet just på grund av de osäkerheter som ledamoten lyfter upp vid flera tillfällen har bett både Rättsmedicinalverket och Migrationsverket att komma till utskottet. Vi känner en oro över att den vetenskapliga grund som behövs inte finns och att det man kommer fram till i undersökningarna i vissa fall används på ett annat sätt än underlaget ger möjlighet till.

För den enskilde som gör en undersökning kan resultatet av undersökningen, om den visar att man med stor sannolikhet har uppnått myndighetsålder, bli avgörande för möjligheten att överleva. Om ett osäkert underlag används som om det vore en sanning, och därmed inte undersöker andra saker för att avgöra om personen har uppnått myndighetsålder eller inte, kan felaktiga beslut fattas.

Det handlar inte bara om det går att lita på resultatet, utan det handlar också om hur vi använder resultatet. Var och en av oss som har besökt en skolklass med 15- eller 19-åringar vet att bara genom att titta på dem i klassrummet kan man inte se om de är i samma ålder eftersom de inte ser ut att vara i samma ålder. Med den osäkerheten måste vi faktiskt behandla undersökningarna. Det finns ingen möjlighet att med exakthet fastställa någons kronologiska ålder.

Jag är glad att ledamoten har lyft upp frågan. Det finns redan uppdrag att följa upp frågan, men vi får inte ensidigt fokusera på bara metoden, utan vi måste också titta på hur metoden används.

Anf. 27 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Ledamoten heter Finn Bengtsson, och han har granskat frågan noga.

Det att socialutskottet har tagit initiativ till att ta upp frågan om Rättsmedicinalverket är naturligtvis förtjänstfullt. Men är ni säkra på att ni verkligen har fått rätt information?

De tre högsta medicinska kompetenserna inom Rättsmedicinalverket, de tre professorerna i rättsmedicin, borde rimligen också ha blivit hörda av socialutskottet med tanke på att de sitter inne med en kunskap som saknas i hela verksledningen och dess expertgrupp. Det är det som gör frågan så allvarlig. Det finns tekniker och metoder som är betydligt säkrare än den som man har valt att använda i Sverige i dag. Det är det som är hela kärnfrågan. Om det finns en bättre preciserad metod som används i andra länder, vad är det som gör att Sverige ska vara så unikt och använda en helt annan metod när den dessutom är framtagen på låg kompetensnivå? Det är för mig fullständigt obegripligt och dessutom farligt.

Jag kan ta ett exempel på hur inkompetent man är i verksledningen. Det har sagts att dessa unga ensamkommande barn som har kommit till vårt land har levt under så stressfulla förhållanden att det är sannolikt att deras skelett mognar långsammare. Alltså skulle de vara något äldre än vad undersökningarna felaktigt visar.

När vi går igenom litteraturen framkommer det att den stora majoriteten undersökningar som har granskat stresspåverkan på skelettet visar att det mognar fortare. Man har alltså totalt missat en så viktig poäng. Med det beslutsunderlaget säger verket att man har den bästa och mest rättssäkra metoden. Man får bevis på bevis i ansiktet, ändå står man som Bagdad Bob och säger att ingenting har hänt och att man ska fortsätta att använda metoden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Här menar jag att kammaren måste få ta ställning till frågan en gång för alla. Socialutskottet kan inte bara lägga frågan ad acta. Det är därför jag har väckt motionen och yrkat bifall till den.

Anf. 28 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag är glad att motionen har väckts, och jag är glad om riksdagen och regeringen kommer att fortsätta att hålla ett starkt fokus på att titta på hur metoden används, hur den är utformad och att man fortsätter att söka efter bättre metoder.

Men vi måste hela tiden påminna oss om att det hittills inte i något land finns en metod som kan fastställa ålder. Det finns olika metoder där man med viss sannolikhet kan komma fram till om man har uppnått en viss gräns i ålder, men vi får inte förledas till att tro att det går att hitta en metod som likt kol-14-metoden kan säga med exakthet när något har skett. Det går inte! Jag delar Finn Bengtssons bedömning att vi därför måste när vi använder en metod - oavsett vilken den är - fortsätta att titta på om det finns andra metoder. Vi ska inte låsa fast oss i den här metoden eftersom det finns stora osäkerheter.

Det finns också en del metoder som det i debatten har hänvisats till och som skulle vara mycket bättre. Jag tror inte att det är de metoderna Finn Bengtsson hänvisar till. Det gäller bland annat metoder som till exempel Fifa använder. De metoderna har låg precisionsgrad. Men huruvida en ung person ska få vara med och spela en fotbollsturnering eller inte är inte så livsavgörande. Där gör det inget att man använder en låg sannolikhetsgrad. Här handlar det om barns och ungdomars liv. Därför måste vi vara mycket mer noggranna med hur vi använder metoderna.

Precis som Finn Bengtsson lyfter upp är jag vän av att vi försöker hitta metoder som kan hjälpa oss i bedömningarna av ålder. Alternativet är att enskilda handläggare på Migrationsverket bara genom att titta och prata med ett barn eller en ungdom ska försöka gissa hur gammal personen är. Många av dessa barn och ungdomar har ingen id-handling eftersom det inte utfärdades något födelsebevis när de föddes.

Anf. 29 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Det är uppenbart, Emma Henriksson, att det inte finns medicinska metoder som till hundra procent kan fastställa en medicinsk ålder. Det finns ingen medicinsk metod som är hundraprocentig sett på det sättet, men alla metoder ska bli så bra som möjligt. Hela min poäng är att här använder man inte den bästa metoden. Där finns inte den evidensbas som krävs för att använda metoden och ge dessa barn en rättssäker prövning.

I och med att det krävs ett omfattande forskningsarbete för att belysa frågan kan man undra följande. Om metoden har en så central juridisk betydelse för barns rättigheter för att göra en rättssäker asylprövning, som vida överstiger dem en vuxen har, varför har man inte i en forskningsproposition anslagit resurser i frågan? Cancerforskning och alla möjliga folksjukdomar pekas ut för att få stöd, men för att ta fram en sådan metod har man inte avsatt pengar. Det hade man kunnat göra under många år och därmed kommit mycket längre i forskningen. Sverige hade kunnat vara världsledande på området.

Hälso- och sjukvårdsfrågor

Det blir för mig lite hyckleri när vänsterregeringen å ena sidan vill införa barnkonventionen som svensk lag, där man i princip ska lita på vad barn säger, å andra sidan inte vill ta fram en teknik som fyller måttet att rättssäkert bedöma barns ålder. Det blir hyckleri, Emma Henriksson. I det här läget är det viktigt att inta bara socialutskottet utan hela riksdagen får ta ställning till min motion. Det ska bli spännande att se hur kammaren har uppfattat min presentation. Jag står till tjänst för att diskutera detaljerna i min granskning vetenskapligt och all den dokumentation som finns. Det är helt uppenbart att en vetenskapsman kommer fram till att kritikerna har rätt och myndigheterna har fel.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)