Anf. 24 Thomas Bodström (S)
Fru talman! 90 % av svenska folket anser att vi bör införa buggning. 70 % av dem som röstar på Vänsterpartiet vill också införa buggning. Det finns nog få förslag som diskuterats under den här våren som har så djup demokratisk förankring hos det svenska folket som möjligheten att införa buggning. Därför är det mycket glädjande att vi under nästa år kommer att få den möjligheten.
Det är inte konstigt att människor har den uppfattningen, att det finns en närmast total uppslutning bland allmänheten. Människor blir upprörda när andra människor på de grövsta sätt kränker helt oskyldiga individer, när de våldtar, utpressar, mördar andra människor. Det är därför detta har så starkt stöd. Det är också precis därför vi vill ge polis och åklagare den här möjligheten - ingenting annat än för att bekämpa dessa grova brott, att stoppa de här människorna.
Och det finns ett starkt behov, även i Sverige - på samma sätt som det fanns i Danmark när det infördes, i Norge och i Finland. Samtliga experter och instanser som kan det här - polisen, Säkerhetspolisen och andra delar inom rättsväsendet - har varit djupt involverade i detta med den kunskap de har, och de har otvetydigt sagt att detta är ett nödvändigt komplement för att kunna bekämpa den grova brottsligheten. Det är på de grunderna vi nu ser ett klart och tydligt behov av att ha detta även i Sverige. Vi ska inte ha det därför att det finns i nästan alla andra länder - som verkligheten är - utan därför att vi behöver det även i Sverige.
Då säger man att detta strider mot den personliga integriteten, att det strider mot rättssäkerheten och att det är för repressivt. Ja, det är just en fråga om integritet. Det är precis det som är skälet till att vi inför detta. Men frågan om integritet får inte bara röra dem som begår grova brott. Det är klart att vi hela tiden ska arbeta för att förbättra den personliga integriteten på alla möjliga områden, men när vi talar om den personliga integriteten får det inte bara handla om dem som utnyttjar unga kvinnor som kidnappas från Moldavien. Det måste handla om just de här tjejerna också. Det är deras integritet vi också måste respektera. Det är deras integritet som kränks om inte polis och åklagare får tillräckliga hjälpmedel. Det är deras integritet vi tycker att det är så mycket värt att arbeta för. Den glöms väldigt lätt bort i debatten av dem som kritiserar denna typ av förslag. Det är en nästan rörande omtanke om den lilla grupp som begår grova brott, och man glömmer helt bort den grupp som utsätts för grova brott, trots att det är det mest integritetskränkande vi kan tänka oss.
Sedan är det så att människor som begår grova brott
vill
vi kränka integriteten för. Det handlar inte bara om att vi vill använda avlyssning mot dem; vi vill att människor som begår grova brott ska vara inlåsta i flera, flera år. Det om något är väl en integritetskränkning. Nog är det alltså syftet med detta.
Däremot ska vi ha en hög rättssäkerhet, och det har vi i Sverige. Jag tror inte att det finns något land i hela EU som ständigt driver rättssäkerhetsfrågor som Sverige. Men det får inte ske så in absurdum att vi inte kan genomföra saker bara för att vi ständigt förbättrar rättssäkerheten, vilket vi gör, utan vi ska fortsätta att driva detta arbete parallellt.
Inte heller är det väl sämre rättssäkerhet att stärka bevisningen i en förundersökning så att personer som har gjort sig skyldiga till brott också kan ställas till ansvar för dem, men också så att oskyldiga människor på ett tidigare stadium kan frias och tas bort från förundersökningen. Det är faktiskt precis vad det här handlar om: att säkra bevisningen så att det bara är de personer som är skyldiga till brott som också ska stå till ansvar. Hur kan det på något sätt äventyra rättssäkerheten? Det är faktiskt precis tvärtom.
När det gäller om detta är repressivt eller inte tycker jag inte att det är repressivt att just stärka bevisningen. Det är ingenting som jag är en varm anhängare av. Det kanske andra är, men jag anser inte att det är repressivt att se till att människor som begår grova brott också får stå till ansvar för dem.
Vi har gjort många saker, som sagt. I varje enskilt lagförslag - det vill jag först säga - finns det alltid finns en rättssäkerhetsaspekt och en avvägning mot den personliga integriteten. Det är också därför som denna typ av hjälpmedel inte får användas i mindre allvarliga brott, trots att det naturligtvis skulle hjälpa till att klara upp stölder och andra typer av brott. Där är avvägningen fel. Detta finns alltså alltid med. Men när det handlar om just de grövsta brotten som kidnappningar, människohandel och grova narkotikabrott drabbar de så många oskyldiga människor att detta väger över.
Det handlar heller inte bara, som några tycks tro, om något slags mc-klubbar som vanliga människor inte bryr sig om. Det handlar om att när en 17-årig flicka eller pojke köper narkotika i Stockholm, Göteborg, Malmö, Åmål, Norrköping, Örnsköldsvik, Luleå eller Boden så är det slutresultatet av grov organiserad brottslighet, och det är den som vi vill bekämpa. Det är deras integritet och deras liv vi värnar om, och det ska vi fortsätta att göra.
Men vi ska också fortsätta arbetet med att stärka rättssäkerhetskontrollen. Det har vi alltså gjort. Vi har reglerat det som gäller överskottsinformation så att man inte bakvägen ska kunna använda sig av detta för en annan typ av brott. Det var en väldigt viktig korrigering jämfört med tidigare förslag. Vi har infört offentliga ombud - också det någonting väldigt viktigt - och ska nu ytterligare arbeta för att kunna förbättra deras inslag i systemet.
Vi har också sett till att arbetet med att förstärka den parlamentariska kontrollen ska bli bättre, för en sådan måste finnas. När redskapen ökar måste kontrollen öka. Vi ska inte gå på utredningens förslag, utan vi ska stärka med en särskild myndighet. Dessutom - det vill jag också säga - ska skrivelsen till riksdagen förbättras. Vi ska göra båda de sakerna.
Därutöver ska vi se till att människor i så stor utsträckning som möjligt får information om detta i efterskott. Det är ingenting som man egentligen behöver vänta på det här förslaget för. Det är klart att de kan få informationen i efterskott. I andra länder som har detta system innebär det att man omedelbart efter det att en telefonavlyssning eller en buggning är avslutad ska kunna få information.
Det här arbetet kommer att fortsätta. Det kommer att fortsätta även nästa år. Om vi diskuterar andra lagförslag nästa år kommer vi att ha andra rättssäkerhetsfrågor. Att stanna upp arbetet med att ge polis och åklagare möjligheter skulle innebära att rättssäkerhetsarbetet var det som satte stopp för att kunna rädda oskyldiga människor.
Det känns alltså väldigt bra att det trots allt finns en sådan stor uppslutning. Flera partier här säger att de är för. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har alltid sagt att de är emot. Jag har respekt för det. De kommer garanterat att nästa år hänvisa till någon annan rättssäkerhetsaspekt. Jag har full respekt för att man kan vara emot buggning. Jag tycker att det kanske skulle vara lite ärligare att säga precis det: Ni är emot detta, och det handlar inte om att det ska träda i kraft nästa år i stället för i år.
Men det är väl bra att det gör det. Det tycker jag är utmärkt. Det kunde träda i kraft nu till halvårsskiftet. Jag tycker att det är viktigt att alla kan konstatera att den socialdemokratiska regeringen har gjort det möjligt att kunna använda buggning redan från den 1 juli. Om nu riksdagen vill vänta med något har jag inga synpunkter på det principiellt - det ska riksdagen själv fatta beslut om - men jag tycker att det är viktigt att markera att den socialdemokratiska regeringen, i samarbete med Folkpartiet och Moderaterna, har gjort det möjligt att detta ska kunna träda i kraft.
Nu väljer riksdagen att det ska träda i kraft nästa år. Vi ska inte överdriva betydelsen av det. Buggning skulle användas i kanske ett 40-tal fall om året. Det är klart att några oskyldiga människor kommer att få lida av den här förhalningen, det här friåret, men vi ska inte överdriva betydelsen av ett år. Jag har alltså inga direkta synpunkter på det.
Det jag dock vänder mig emot är när bland annat Centern här anför skäl som man inte har anfört tidigare. Ni har ju motionerat om buggning, Johan Linander. Nu nämner du saker som information efteråt, parlamentarisk nämnd och integritetskommitté. Integritetskommittén tillsattes ju 2004, och du skriver under en motion om buggning 2005. Den här lagrådsremissen lades fram i början av februari, och du sitter på en presskonferens den 22 februari. Inte ett ord av det du talar om här sade du då. Förstår du inte att du riskerar att stämplas som hycklare?
Vi har följt det här. Vi har sett vad du har sagt. Här har jag din motion! Det står ingenting om någon integritetsutredning där. Faktum är, Johan Linander, att du kommer att göra dig känd som den person - eftersom Peter Althin nu inte är här - som skjuter upp inte regeringens förslag, för det kan man ju förstå, utan faktiskt din egen motion. De aspekter du här har diskuterat har jag full respekt för. Men du borde vara ärlig och säga att ingenting av detta, till exempel den här integritetskommittén, fanns med när du väckte din motion 2005 - ett år efter det att Integritetskommittén tillsattes och då vi mycket väl visste att utredningen skulle komma våren 2007.
Med ett sådant agerande, Johan Linander, förstör du för dig själv och för Centerpartiet som framstår som ett hycklande parti. Vi vet att det var en konflikt med Folkpartiet och ingenting annat som fick er att ändra ert ställningstagande. Vi vet det, Johan Linander. Du borde vara ärligare än att stå och hyckla i Sveriges riksdag.
I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Christer Erlandsson, Helena Frisk, Britta Lejon, Elisebeht Markström, Göran Norlander och Margareta Persson (alla s).