Integration

Anf. 97 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om integration som vi nu ska debattera här i kammaren.

Sverige har efter riksdagsvalet 2022 med Sverigedemokraternas hjälp berikats med ett regeringsskifte. Efter flera decennier av vanstyre har vi nu äntligen politiska förutsättningar att genomföra förändringar som styr in vårt älskade land på rätt kurs igen.

Att Sverige nu genom Sverigedemokraterna får en andra chans och att vi verkligen förvaltar denna chans är helt avgörande för vårt lands framtid. Nu finns en verklig möjlighet. Genom Tidöavtalet finns det nu förutsättningar att förpassa saft-och-bulle-politiken till historiens skräphög en gång för alla.

Sverige har under Socialdemokraternas ledning haft den destruktiva kravlösheten som ledstjärna, en kravlöshet som medfört ödesdigra konsekvenser för vårt land och oss medborgare. Den ansvarslösa migrationen har raserat alla möjligheter till en acceptabel integration, vilket i sin tur skapat ytor för brottsligheten och gängkriminaliteten.

Socialdemokraterna såg aldrig detta. De såg aldrig det glömda Sverige. De vände bort blicken när rapporteringarna om skjutningar, sprängningar och överfall på vanligt hederligt folk började strömma in från norr till söder.

Integration

Vi som lever i verkligheten har tvingats att både se och uppleva hur otryggheten har tagit vårt svenska samhälle i ett allt hårdare grepp. Verklighetens människor känner en krypande oro i kroppen när barnen är utom synhåll på lekplatsen. Verklighetens människor vågar inte längre gå ut. Verklighetens människor har på senare år inte längre kunnat erbjudas en säker vardag i sitt eget land.

Den kollapsade integrationspolitikens efterverkningar har varit och är fortfarande bokstavligt talat livsfarlig.

Herr talman! Nu gör vi upp med denna förödande utveckling på riktigt. Det är slut med det självdestruktiva daltandet, och det är slut med att skydda och ta hand om individer som inte vill underställa sig våra lagar.

Vi har kursen framåt klar för oss. Det viktiga nu är att se till att vi når kvalitet i varje enskild del av det politiska beslutsfattandet. Och det kommer att krävas fokus, och det kommer att krävas tålamod.

Ett trasigt land är inget man återuppbygger på några veckor eller några månader. Det har tagit år att rasera, och det kommer att ta år att bygga upp det igen.

Herr talman! Utgångspunkten för Tidöavtalet när det gäller integrationspolitiken är tydlig. Politiken ska belöna dem som har en genuin vilja att bli en del av Sverige och på samma sätt markera motstånd mot dem som egentligen aldrig har haft någon avsikt att integrera sig. Det måste helt enkelt finnas negativa och positiva incitament inbyggda i systemet för att det ska fungera.

Målet är alltså att införa en kravbaserad integrationspolitik, där själva kärnan består av det mycket enkla budskapet att den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta eget ansvar för att bli en del av det svenska.

Hur uppnår vi detta? Hur ger vi människor möjlighet att ta ett större ansvar? Jag tänkte belysa några viktiga punkter som Sverigedemokraterna inom samarbetet med regeringen har initierat.

Ett av de viktigaste förslagen är att göra upp med grundsynen på vårt välfärdsland. Det räcker inte med att man sätter sin fot i Sverige för att man ska få ta del av hela vårt välfärdssystem. Bygger vi en kravbild kopplad till välfärden kommer människor att uppvisa en större vilja att bli inkluderade i det svenska samhället.

Den utredning som föreslås inom ramen för Tidöavtalet ska bland annat få i uppdrag att föreslå en modell för kvalificering till välfärden. Utgångspunkten är att en nyanländ inte omedelbart ska vara kvalificerad att ta del av sociala förmåner och bidrag. I stället kommer det att handla om gradvis kvalificering som baseras på egen ansträngning. Att man arbetar, betalar skatt och har en permanent och laglig bosättning i Sverige inom ramen för denna kontext är en självklarhet.

Vi måste även ställa högre krav kopplade till det svenska medborgarskapet. Det är, sett ur ett integrationspolitiskt perspektiv, synnerligen viktigt att det krävs större ansträngningar för att bli fullvärdig medborgare. Kunskaper i svenska och samhällskunskap är givetvis helt centralt. Genom att uppvärdera det svenska medborgarskapet kommer vi att skapa positiva incitament för anpassning, vilket i sin tur kommer att ge en mer effektiv integration.

Vi ska också utreda hur reglerna kopplade till samhällsintroduktion för asylsökande, samhällsorientering för nyanlända och sfi-undervisning kan justeras. För att ha rätt till dagersättning bör det krävas att man uppvisar en vilja och i handling ser till att lära sig språket, att man anpassar sig socialt, kulturellt och inte minst tar del av vårt demokratiska styrelseskick.

Allt detta och mer därtill finns konkret beskrivet i Tidöavtalet. Det är detaljerat. Det är väl förankrat. Det är en noga framtagen vägkarta där vi nu efter år av misskötsel styr in Sverige på rätt väg igen. Den röda tråden består av att vi kan och vågar ställa krav på områden där kravlöshet och uppgivenhet tidigare har varit normen.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att agera blåslampa och se till att regeringen inte släpper denna boll ur sikte. Vi kommer naturligtvis också att vara ett samarbetsparti att lita på. Ska vi lyckas med att få ordning på den röra som socialdemokrater med bundsförvanter ställt till med finns det inte tid att sakta ned. Det finns inte utrymme att börja sväva på målet. En stark politik måste vara konsekvent. Den måste stå pall för slentrianmässiga och ologiska ifrågasättanden från politiker som agerar som dåliga förlorare.

Herr talman! Till sist: Låt oss inte glömma. Vi gör nu denna omläggning för att vi bryr oss om Sverige och om människorna som bor här. Det handlar inte om att straffa. Det handlar om att uppmuntra. Genom att bereda mark för människor som verkligen vill bli en del av Sverige visar vi att vi faktiskt bryr oss. Vi visar att äkta humanism växer fram i takt med att vi synliggör styrkan, inte svagheten, hos människor. Att ställa krav är att bry sig om.

Anf. 98 Sofia Amloh (S)

Herr talman! År 2008 avskaffades den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen av den förra borgerliga regeringen. Sedan dess gäller i stället att arbetsgivare får avgöra om det i det enskilda fallet finns behov av att rekrytera arbetskraft utanför EU.

Detta har lett till en ökad arbetskraftsinvandring, ofta inom lågkvalificerade yrken där det inte råder brist på arbetskraft. Tvärtom finns det redan arbetskraft i Sverige, bland de arbetslösa. Inom dessa yrken har det också förekommit omfattande problem med missbruk av systemet och utnyttjande av människor som har kommit hit för att arbeta.

Sverige ska aldrig konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Vi ska ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Avregleringen av arbetskraftsinvandringen har gött den organiserade brottsligheten och bidragit till grovt utnyttjande av utländsk arbetskraft.

Sverigedemokraterna har även här, precis som i många andra frågor, haft hög svansföring och sagt sig vara garanten för ordning och reda på svensk arbetsmarknad. I fredags stod det klart att listan över prestigefulla politiska förluster för Sveriges näst största parti blivit ännu längre: Den utredning vi tillsatte för att införa arbetsmarknadsprövning togs bort. Det blir ingen. Jag vill fråga ledamoten om hon tycker att det känns bra när man nu har satt en tydlig riktning för det här landet.

Jag tycker att det är arbetslösheten vi måste få bukt med. Det är att människor kommer till arbete som är grunden för integrationen.

(Applåder)

Anf. 99 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Tack för dina frågor, ledamoten!

Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna nu verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och pratar lite mer som Sverigedemokraterna har gjort under många år. Det är egentligen ganska fascinerande, måste man väl säga, för det som bara för ett tag sedan var rasistiskt att yppa är nu politik som Socialdemokraterna driver utan att blinka. Men det är som sagt bra och positivt att vi kan närma oss varandra på det sättet. Det är bra och positivt för Sverige.

Jag anser inte att jag i mitt anförande diskuterade arbetskraftsinvandringen särskilt mycket, men det är självklart ett viktigt ämne på integrationsområdet som ledamoten tar upp. Vi har sagt under lång tid att alla som kan jobba ska jobba. Det är ingen nyhet att det är på det sättet. Sedan är det olyckligt om vi har en arbetskraftsinvandring till vårt land om det inte behövs. Så ska det naturligtvis inte vara, och det tror jag att ledamoten håller med om.

Anf. 100 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt citat som har funnits sedan vi började existera. Det är fint att fler partier väljer att använda det i dagar som dessa.

Det är faktiskt så att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att inte stoppa arbetskraftsinvandringen till den typ av jobb som arbetslösa - jag upprepar detta - fortfarande kan ta, till sjysta villkor och under sjysta förhållanden. Jag kan inte se annat än att vi behöver få människor i jobb. Det är det som är grunden för att bryta segregationen för att få den integration vi behöver i det här landet. Jag kan konstatera att inte heller den här reformen blir av. Det är jag faktiskt riktigt ledsen för.

Jag tänkte att jag skulle börja med att säga "Det var en gång .", men det ska jag inte. Jag kommer ihåg historien om lex Laval, och det gör många byggnadsarbetare i det här landet också. Det var Socialdemokraterna som rev upp den. Nu står det klart att historien kanske behöver upprepa sig och att det är Socialdemokraterna som står upp för att reglera och styra upp den sönderliberaliserade arbetskraftsinvandringen för att få ordning på svensk arbetsmarknad. Att det inte kommer att hända med den här regeringen står högst klart sedan i fredags och i dag.

Anf. 101 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Vi ser lite olika på vårt land och vårt samhälle. Jag har för min del mycket större tillförsikt under den här regeringen än jag hade under en socialdemokratisk regering; det vill jag vara väldigt tydlig med.

Vi lyckas kanske också bättre än vad Socialdemokraterna har gjort under sitt hundraåriga styre när det gäller att få människor som faktiskt kan arbeta in i arbete. Jag hoppas att mitt parti, som är lite yngre, kan lyckas bättre i den frågan.

En stor del av de arbetslösa i vårt land har tyvärr inte rätt kvalifikationer för att kunna ta ett arbete. Det kan vara så att man har levt i det här landet år i 15, 17 eller snart 20 år men fortfarande inte kan språket. Det kan också vara så att man inte kan ta ett arbete därför att man helt enkelt inte får lämna sitt hem för att arbeta.

Jag pratade lite grann om detta i mitt anförande. Ska man vara en del av det svenska samhället och se sig som svensk medborgare fullt ut bör man också stå bakom det demokratiska styrelseskick vi har i det här landet. Jag tycker att det är alldeles självklart.

Anf. 102 Jonny Cato (C)

Herr talman! Sverigedemokraterna är som vanligt väldigt duktiga på att beskriva problemen med svensk integration, och det finns mycket i problembeskrivningen som jag kan hålla med om.

Integration är dock en komplex och stor fråga. Att vi ska ställa krav på människor som kommer hit tycker Centerpartiet också. Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna tycker det - jag tror att ordet "krav" sades ett par hundra gånger, men det sades inte ett enda ord om hur fler ska lära sig svenska och inte ett enda ord om hur fler ska komma i arbete.

Det är väldigt viktigt att vi har hårda krav på människor som kommer hit, men vi måste ju också ge dem möjligheten att komma in i vårt gemensamma samhälle. Sverigedemokraterna pratar väldigt ofta om invandrare som om de inte vill och inte kan, men jag tror att det många gånger handlar om att de inte vet hur. De känner inte att de ges möjligheten att lära sig det svenska språket, och de känner ingen trygghet.

När jag åker runt i landet och besöker särskilt utsatta områden hör jag människor prata om civilsamhällets betydelse. Det hörde jag inte ledamoten prata om en enda gång. Det pratas om specifika språkinsatser för unga tjejer och utsatta kvinnor. Det hörde jag inte ledamoten prata om en enda gång. Det pratas om fler socialsekreterare, fältarbetare och fler lärare i skolan. Det hörde jag inte SD-ledamoten prata om en enda gång.

Nu har jag en konkret fråga till Sverigedemokraterna. Jag har försökt förr, och jag kommer att försöka igen i fyra år om jag inte får svar. Vad vill Sverigedemokraterna göra, konkret, för att fler nyanlända ska bli bättre på det svenska språket och för att fler nyanlända ska gå från utanförskap till innanförskap och därmed få sitt första arbete?

Anf. 103 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Tack så mycket för dina frågor, Jonny Cato! Jag blir smickrad av att du tycker att jag är duktig på problembeskrivning. Jag ska försöka bli bättre på att presentera problemlösningar framöver.

Jag kan konstatera att denna kammare sedan vi bytte regering - och sedan denna regering slöt ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna - plötsligt verkar vara överens. Den är överens om arbetskraftsinvandringen. Den är överens om integrationskrav. Den är överens om att sfi måste fungera bättre. Den är överens om en massa olika saker som har använts som slagträ mot Sverigedemokraterna sedan 2010, när Sverigedemokraterna klev in i denna kammare.

Jag tycker som sagt att detta är positivt; jag vill verkligen framhålla det. Jag tycker att det är bra att övriga partier äntligen verkar ha öppnat ögonen.

Frågan som ledamoten tog upp - sfi - är faktiskt en del av Tidöavtalet. Vi ska låta göra en utredning och se vad vi kan förbättra inom sfi, samhällsorienteringen för nyanlända och allt det där. Det är under arbete.

Anf. 104 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jag kan börja med att säga att vi inte alls är överens om arbetskraftsinvandringen. Alla vet ju att Centerpartiet är det enda borgerliga eller liberala parti i denna kammare som står upp för en fortsatt liberal arbetskraftsinvandring. Men det kan vi lämna därhän.

Alla partier skulle alltså plötsligt vara överens om att sfi inte fungerar eller skulle kunna fungera bättre. Det finns sju partier i den här kammaren som har konkreta förslag på hur sfi och språkundervisningen skulle kunna fungera bättre. Sverigedemokraterna är inte ett av dem, utan man är det åttonde partiet. Detta är rätt symtomatiskt, tycker jag, för mycket i integrationspolitiken. Det är oftast Sverigedemokraterna som problematiserar mest, men man har oftast minst konkreta lösningar på hur integrationen ska bli bättre.

Det handlar om språk, om värderingar, om hur fler unga flickor ska få delta i fotbollen när de kommer hem på kvällarna och så vidare. Det är komplext. Det är mycket. Men språk och jobb är två väldigt centrala delar i det, och då behöver man ha konkreta lösningar.

Sverigedemokraterna grundades för att invandringen var problemet i Sverige. Under många år har ni i Sverigedemokraterna talat om att integrationen måste bli bättre. Det absolut största ni har fått igenom när det gäller konkreta integrationsåtgärder är en utredning om sfi som ska titta på vad som kan bli bättre.

Jag har konkreta lösningar på hur sfi kan bli bättre; det handlar exempelvis om en sfi-peng som man kan flytta runt mellan olika aktörer. Men oavsett vad man tycker är det många partier som har konkreta förslag på hur exempelvis sfi kan bli bättre. SD är inte ett av dessa partier.

Vi lämnar utredningen. Jag undrar: Vad, konkret, vill ni göra med sfi för att den ska fungera bättre för nyanlända?

Anf. 105 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Jag tror att Jonny Cato har glömt att läsa kommittémotioner. Jag kan tipsa om att vi sedan vi kom in i riksdagen har väckt kommittémotioner. Vi har en hel del politik som rör integration. Vi hävdar att detta är en högst grundläggande politisk fråga när ett land som Sverige raseras på detta sätt. Integrationen är en grundläggande fråga.

Jag ska just nu som sverigedemokratisk ledamot akta mig för att föregripa någon utredning på något sätt. Vi har ett avtal tillsammans med regeringspartierna. Detta ska utredas, och jag kommer inte att uttala mig om det innan utredningen är färdig och det konkret - svart på vitt - kan presenteras hur detta kan åtgärdas på ett bättre sätt. Jag tackar dock för frågan och återkommer gärna.

Anf. 106 Frida Tånghag (V)

Herr talman! Det som är ganska tydligt mellan raderna - och det är också den sverigedemokratiska politik inom migration och integration som jag har läst om i slottsavtalet - är att politiken när det gäller migrationsfrågan är helt rättsosäker och kränker mänskliga rättigheter. Det är dock någonting som vi kan ta i en annan debatt.

Sverigedemokraterna har två extrema punkter i sin politik, och de genomsyrar även integrationsfrågan. Huvudförslaget är alltid utvisning; det är ju där Sverigedemokraterna vill hamna i sin politik. Det enda andra förslag som finns är inte integration utan assimilering, vilket inte har någonting med integration att göra över huvud taget. Assimilering är ju indoktrinering för att individer helt ska lämna sin kultur, sin religion och sitt etniska arv. Hur är detta integration?

Anf. 107 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna, även om ordet påståenden kanske bättre fångar det som ledamoten anförde här.

Det är väl ingen hemlighet att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte alls är överens i integrationsfrågan. Jag uppfattar att Vänsterpartiet mycket väl kan ha missuppfattat Sverigedemokraternas sätt att se på integration; jag tycker att ledamoten visade det med all önskvärd tydlighet när hon pratade om att Sverigedemokraterna skulle ha två lösningar och att den ena av dem skulle vara utvisning. Detta stämmer över huvud taget inte, men jag är jätteglad när jag kan fylla i lite kunskapsluckor.

Så här är det: Om man är dömd för mord eller grov brottslighet ska man absolut utvisas. För min del är det obegripligt att Vänsterpartiet inte är intresserat av detta. Vänsterpartiet vill behålla andra länders kriminella i vårt land, och det tycker jag är jättekonstigt.

Jag vill också påpeka och uppmärksamma att det som ledamoten kallar slottsavtalet - alltså Tidöavtalet, som det heter - inte är Sverigedemokraternas avtal utan samarbetspartiernas. Det är vårt avtal med regeringen, eller med regeringspartierna. Nu har jag klarat ut även detta.

Anf. 108 Frida Tånghag (V)

Herr talman! Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti - att säga någonting annat är faktiskt helt historielöst. Min position som vänsterpartist är att vara Sverigedemokraternas motpol, och detta är ett arbete som jag personligen är väldigt stolt över.

Ledamoten hänvisade till att det är människor som dömts för grov brottslighet som ska utvisas. Jag vill fråga: Hur är tveksam vandel grov brottslighet? Detta är ju någonting som står i slottsavtalet som ett skäl till att någon kan bli av med sitt permanenta uppehållstillstånd.

Att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti ser vi genom den politik partiet driver fram. De är rädda för olika människor. De är fortfarande låsta vid dessa ytterligheter. Detta är min bild, och det står jag för.

Det handlar om antingen assimilering eller risken att skickas tillbaka till ett land där man riskerar att utsättas för våld, trakasserier och kränkningar av mänskliga rättigheter. Det handlar också om en potentiell fara för livet.

Herr talman! Jag ser inte att det som ledamoten har tagit upp har haft någonting med integration att göra. Snarare ser jag det lite som barnramsan där man säger "ole dole doff - du får åka hem".

Anf. 109 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Jag hade något slags förhoppning om att vi skulle kunna ha en bra debatt och ett bra replikskifte, men jag har lämnat den förhoppningen därhän i och med ledamotens anförande här. Jag tycker att det är beklagligt att ledamoten står här och kallar alla människor som röstade på oss - det näst största partiet i Sveriges riksdag - i riksdagsvalet 2022 för rasister. Jag tycker att det är undermåligt; det är inte värdigt en debatt i Sveriges riksdag 2023.

Ledamoten påstod att vi skulle vara rädda för olika människor, och jag kan absolut ge henne rätt i en av dessa frågor. Ja - jag är rädd för våldtäktsmän. Ja - jag är rädd för mördare. Jag kommer alltid att stå på brottsoffrens sida - inte på den sida där gärningsmannen befinner sig.

Anf. 110 Sofia Amloh (S)

Herr talman! I dag debatterar vi motionsbetänkandet om integration.

Integration är helt avgörande för att vi ska få ett land som håller ihop och präglas av gemenskap, demokratiska värderingar och framtidstro. Om vi inte lyckas med integrationen leder det till splittring, konflikter och uppgivenhet, vilket inte är värdigt ett land som Sverige.

Vi socialdemokrater tror på ett samhälle där alla möter lika rättigheter, skyldigheter, möjligheter och krav. Vårt välfärdsland bygger på både plikt och rätt. I Sverige ska vi inte ha parallella samhällen. Men i dag sliter segregationen sönder vårt land, ökar misstron och göder kriminalitet. Det finns fler än en förklaring till segregationen, men en förklaring är ökade klyftor och orättvis fördelning av samhällets resurser.

Nu när migrationspolitiken är omlagd bör det stora fokuset och kraften läggas på att bryta segregationen. I dag har vi har en bostadssegregation och en skolsegregation, och vi har en arbetsmarknadssegregation som delar upp människor i dem som är på respektive utanför arbetsmarknaden. Det här är något i vårt samhälle som det är helt avgörande att göra upp med och bryta för att vi ska lyckas med integrationen.

Herr talman! Men i stället fokuserar den högerkonservativa regeringen på att slopa investeringsstödet för byggandet av hyresrätter. Boverket säger att det behövs över 63 000 nya bostäder per år fram till 2030. Samtidigt visar prognoser från byggföretagen att bostadsbyggandet sjunker från över 67 000 nya bostäder till rekordlåga 38 600 nya bostäder i år, 2023.

Regeringen vill dessutom att bosättningslagen ska rivas upp så att vissa kommuner ska slippa undan sin del av det gemensamma ansvaret för flyktingmottagandet. Regeringen stannar inte där utan vill ha kvar EBO-lagen, lagen om eget boende, som innebär att en asylsökande som kommer till Sverige kan välja att ordna sitt boende på egen hand.

Vi socialdemokrater vill avskaffa EBO-lagen eftersom vi anser att den tyvärr leder till ökad segregation när redan socioekonomiskt utsatta områden blir ännu större, vilket försvårar integrationen.

Dessutom blir det ingen behovsprövning för att ta itu med den okontrollerade arbetskraftsinvandringen. Regeringen och Sverigedemokraterna väljer att fortsätta tillåta en svart arbetsmarknad med slavliknande förhållanden i stället för att stoppa arbetskraftsinvandring till den typ av jobb som arbetslösa i Sverige skulle kunna ta under sjysta förhållanden och villkor.

Herr talman! För att vi ska lyckas med integrationen är det helt avgörande att människor har ett jobb att gå till, och för att få jobb behöver människor vara anställbara. Kraven ska vara höga på den enskilde, men inte ouppnåeliga. Men höga krav på den enskilde ställer höga krav på samhället att ge den enskilde stöd och möjligheter att nå kraven.

Låt mig ta några exempel på vad vi har gjort i regeringsställning. Tillsammans med arbetsmarknadens parter har vi inrättat ett snabbspår för nyanlända så att de med kompetens inom bristyrken snabbt kan få kompletterande utbildning, praktik och arbete. Vi har skapat etableringsjobb för att få fler nyanlända och långtidsarbetslösa i arbete. Vi har infört en språkplikt för alla nyanlända, för alla som lever i Sverige ska kunna svenska. Vi har infört en utbildningsplikt för nyanlända, och den som tackar nej till den utbildning som behövs för bli att anställbar kan få sin ersättning indragen. Vi har ändrat samhällsorienteringen för mer fokus på rådande normer och värderingar i Sverige, och vi har gjort riktade insatser för att få fler nyanlända kvinnor i arbete.

Vi har sett att det nu tar kortare tid att etablera sig i det svenska samhället, men det går för långsamt. Mer behöver göras.

Denna regering väljer i stället att skära ned på vuxenutbildning så att det blir färre platser och möjligheter att göra sig anställbar. Regeringen tar även bort extratjänster och skär ned på arbetsmarknadsinsatser. Det rör sig om flera miljarder.

Regeringen stirrar sig helt blind på att lösningen är att ha höga krav på den enskilde och bryr sig märkbart lite om att det också måste finnas verkningsfulla förslag på stöd och möjligheter att klara kraven.

Herr talman! Jag undrar om regeringen verkligen vill att alla människor ska lyckas få ett jobb och kunna bidra till vårt gemensamma samhälle. Det är kanske inte så konstigt att jag ställer mig den frågan, för regeringsunderlaget vilar på Sverigedemokraterna, som tydligt saknar ambitioner att bryta segregationen. Regeringen för i stället en politik som leder till splittring och sociala spänningar och väljer aktivt skattesänkningar och ökade ekonomiska klyftor framför ett starkt Sverige.

Vi socialdemokrater vill ha en bred, långsiktig generalplan för integrationen över flera politikområden, där ett gemensamt ansvar tas för att ingen ska stå utanför samhället. Det kräver ett hårt jobb, och det är vi alltid beredda att göra.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 111 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Jag har en enkel, kort och koncis fråga till Socialdemokraterna: Vad var det som gjorde att Socialdemokraterna inte lyckades med integrationen under sina år vid makten?

Anf. 112 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Sådant är svårt att kvalitativt mäta. Men låt mig ta tillfället i akt att upprepa en rad saker.

Som jag sa i mitt anförande, som jag tror att ledamoten hörde, har vi genom utbildningsplikten skapat förutsättningar, stöd och möjligheter för människor att komma i jobb.

Jag nämnde också bosättningslagen lite kort. När människor kommer hit ska inte kommunerna själva kunna välja om de kan ta emot eller inte, utan alla ska ta ett gemensamt ansvar. Enligt Riksrevisionens rapport har detta gett bättre förutsättningar att komma snabbare in i samhället.

Som jag också nämnde i mitt anförande har etableringstiden också kortats. Efter Reinfeldtregeringen lyckades vi halvera denna tid, vilket har bidragit till integrationen.

Anf. 113 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Riksrevisionens rapport handlade om huruvida den tvingande bosättningslagen uppfyllt sitt syfte, vilket var att nyanlända skulle portioneras ut till kommunerna, och Riksrevisionen har bedömt att staten lyckats tvinga kommunerna till det den ville.

Det är bra att vi nu är överens med Socialdemokraterna om språkkrav. Det har tidigare varit lite luddigt från Socialdemokraterna.

Men efter åtta år vid regeringsmakten tycker jag att Socialdemokraterna behöver tala om för svenska folket varför man misslyckades med integrationen.

Så jag ställer frågan igen: Varför har inte Socialdemokraterna lyckats med integrationen under sin tid vid makten? Och jag lägger till en fråga: Hur lång tid anser Socialdemokraterna att det bör ta innan en individ anses vara integrerad?

Anf. 114 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Att fråga när Sverige är färdigintegrerat eller när det inte finns någon segregation längre och be om ett datum för det tror jag faktiskt är ganska ansvarslöst och oseriöst. Men en grundförutsättning för att lyckas med det här är att ta ett gemensamt, brett grepp och kanske inte ha så hög svansföring i alla frågor hela tiden utan komma ned och se hurdant det ligger till, ta dessa frågor på djupt allvar och se hur svåra de faktiskt är.

När det kommer till en rad saker som jag nämnt tycker vi socialdemokrater ändå att det är bra att ledamoten också tycker att bosättningslagen har uppfyllt sitt syfte och att etableringstiden kortats under socialdemokratiskt styre. På det spåret tänker jag att man ska fortsätta. Det känns inte riktigt som att den nuvarande regeringen vill det, men det är i alla fall Socialdemokraternas vilja.

Att säga när en person är integrerad eller inte, och att lägga den definitionen i händerna på Sverigedemokraterna tycker jag känns oroväckande. Ett land där man bryter segregationen i skolan, på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden är vägen framåt för integrationen.

(Applåder)

Anf. 115 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! I Sofia Amlohs anförande lyftes ett par kritikpunkter fram mot den nuvarande politiken. Det började med yrkesutbildningen. Där påstods det att det sker nedskärningar, men jag utgår från att Socialdemokraterna känner till att i jämförelse med förpandemiska nivåer är yrkesvux fortfarande på historiskt höga nivåer. Socialdemokratin har ju en historia av att tycka att man ska föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, det vill säga satsa mer när det är en svagare konjunktur, och skulle kanske därför kunna motivera att det fanns skäl att lägga till några extra utbildningsplatser utöver dem som fanns i den långsiktiga planen som gällde under pandemin, när många sökte sig till utbildning i stället för arbete.

Under Socialdemokraternas tid vid makten användes bara 70 procent av medlen som avsattes för yrkesvux. Min fråga är: Hur kunde Socialdemokraterna låta bara 70 procent av resurserna som avsattes för yrkesvux användas när man exempelvis hade kunnat utvidga utbildningsplikten, som vi moderater har föreslagit, för att ställa krav på att ännu fler ska utbilda sig till jobb? Varför inte säga till dem som är arbetslösa för att de är utan utbildning att de får vara så vänliga att utbilda sig till arbete på någon av alla de platser som erbjuds här i Sverige?

Anf. 116 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Jag vill börja med att nämna att ledamoten är regeringsföreträdare i den här debatten och att jag noterar den höga svansföringen redan tidigt i mandatperioden, innan man har levererat någonting. Man börjar i ett ganska högt tonläge och ska ta sig igenom resterande mandatperiod.

Till syvende och sist handlar det ändå om att man gör nedskärningar i den här budgeten. Den kanske inte är er egen från början - det vet jag ingenting om - men jämfört med budgeten som gällt de senaste åren är det mindre pengar till arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen.

Jag vet inte, men jag tror att ledamoten och jag hör till ungefär samma generation, och när jag var liten lärde jag mig i alla fall att fem myror är fler än fyra elefanter. Det är ungefär det jag upplever i och med den här budgeten och allt tricksande. Det handlar om färre platser och en mindre aktiv arbetsmarknadspolitik. Det går inte att komma ifrån. Jag förstår att det kan vara svårt att försvara och att vara trovärdig i de här frågorna. Men faktum kvarstår: Platserna är färre.

(Applåder)

Anf. 117 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! Poängen med en aktiv arbetsmarknadspolitik är att den följer konjunkturen, och att det därmed är färre platser planerade i den nuvarande budgeten är alltså inte svårt att stå för. Det är så. Det är också rimligt. En skillnad är att vi moderater förbereder politik med skärpta krav på att man ska utbilda sig till arbete och de facto fyller de platser som skapas. Det misslyckades Socialdemokraterna med under åtta år, när 70 procent av anslagen till yrkesvux användes eftersom det inte ställdes krav på att man ska utbilda sig till arbete. Det är ett problem.

Ledamoten tog i sitt anförande också upp investeringsstödet. Man hade kunnat hoppas på att Socialdemokraterna hade känt till att även Socialdemokraterna har strukit investeringsstödet i sin budget. Men det mest relevanta i den diskussionen är trots allt hur det användes.

Den genomsnittliga inkomsten bland dem som bor i lägenheter som har fått investeringsstöd är lika hög eller låg som bland dem som bor i lägenheter som inte har fått investeringsstöd. Det skapar alltså snedvridning i fördelningspolitiken på bostadsmarknaden, något som annars brukar vara en gren Socialdemokraterna gärna vill stoltsera med.

Ett annat problem är att eftersom den genomsnittliga hyran är 2 000 kronor lägre för en lägenhet som byggts med investeringsstöd blir den mer attraktiv, trots att den i övrigt kan vara likadan som en annan. Vad händer då? Jo, kötiden till den blir längre. Det ser man också i statistiken. Färre unga bor i lägenheter som har fått investeringsstöd. Är Socialdemokraterna nöjda med att man lade 11 miljarder av skattebetalarnas pengar på politik som visade sig sakna fördelningspolitiska effekter och inte komma unga människor till del, samtidigt som man argumenterade för att den skulle fungera precis tvärtom?

Anf. 118 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att flera av de delarna inte stämmer. Jag tänker att jag nog kan den socialdemokratiska politiken bättre än den moderata ledamoten, så jag nöjer mig där.

Men som jag sa i mitt anförande: Vi hade rekordhöga siffror för bostadsbyggandet. Det byggdes över 67 000 bostäder per år då. Nu är det under 38 000 bostäder per år. Man behöver bygga många fler. Vad gör den här regeringen åt det? Bostadssegregationen är ju jättestor och behöver brytas för att människor ska börja integreras. Det är samma sak med arbetsmarknadssegregationen. Var är de insatserna?

Som jag sa tidigare i det här replikskiftet är det inte jag som företräder regeringen och ska komma med förslag. Det är faktiskt ledamotens eget parti som ska göra det, och det är ganska tomt på den fronten just nu.

(Applåder)

Anf. 119 Arin Karapet (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Integration och migration går hand i hand. Det behövs en migration för att man sedan ska ha en integration. Många politiska företrädare genom historien har fattat helt felaktiga beslut. Det finns en idé om att bara människor kommer hit blir allting bättre. Det finns en idé om att så fort man landar på Arlanda, Landvetter eller någon annan flygplats eller går i land i någon hamn blir man automatiskt svensk, lär sig språket och våra sociala koder och förstår hur organisationen Sverige funkar.

Vi svenskar har ibland inte själva reflekterat över att vi sticker ut väldigt mycket. Vi har föreningar för allt. Om du ska köpa dig en bostad ska du vara med i en bostadsrättsförening. Du förväntas även vara med minst två gånger om året och städa. Ska du hyra ut din lägenhet måste du fråga om tillåtelse från föreningen. Har du barn i skolan ska du vara aktiv i föräldraföreningen. Har du barn som idrottar förväntas du kanske stå och grilla korv på lördagar mitt i regnet, vintern eller vad det nu är, för idrottsföreningen bygger ju på det ideella. Samma sak är det inom politiken. Våra politiska partier bygger på föreningslivet.

I det Sverige vi i dag lever i ställs det inte krav från dag ett på dem som kommer till landet, utan kraven kommer lite luddigt efter fem tio år. Men väljarna har gett oss mandat. Från Socialdemokraternas håll hörs det: Oj, vilken hög svansföring samarbetspartierna har! Men har man precis förlorat ett val och inte fått majoriteten av svenska folkets röster kanske man ska vara lite ödmjuk och ägna tid åt egen reflektion. Man ska inte tro att man har patent på makten i Sverige, utan vi har demokrati. Man ska ta ansvar för sin ansvarslösa politik.

Nu har vi en regering som tar ansvar. Vi ska ha en kravbaserad integrationspolitik, inte lullull och halvmesyrer där man stoppar in skolplikt i sfi men sedan skriver: Vid behov av svenska ska du omfattas av språkplikten. Nej! Kommer du till Sverige ska du lära dig svenska från dag ett. Det ska vara språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd tillsammans med ett krav på att kunna försörja dig själv. Har du en familj som du tar hit ska du även kunna försörja den. Ska du bli svensk medborgare ska det vara ökade krav på kunskaper i svenska språket och ett fortsatt krav på att kunna försörja dig själv.

Kommer man till Sverige ska man också bli en del av det svenska samhället. Att lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället betyder inte att man ger avkall på sin religiösa tro, sin etnicitet eller övriga språkkunskaper som man har. För att man ska kunna bo i Sverige och vara en fungerande samhällsmedborgare eller företagare som bidrar till Sverige krävs det att man uppfyller vissa villkor. Välfärdssamhället Sverige bygger på att var och en av oss går till arbetet eller skapar arbete som företagare samt betalar in skattemedel till vår gemensamt finansierade välfärd. På så sätt kan vi också få ut någonting till dem som är behövande och till det vi tycker är viktigt. Vård, skola, omsorg, försvar, polis - allt detta finansieras ju av att man gör sin plikt. Därefter får man möjligheterna och kräver sin rätt.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land. Men jag brukar ibland beskriva Sverige som en middagsbjudning dit man bjudit in personer som man bara gett portkoden men inte uppgift om vilken lägenhet de ska ta sig till. Det är bättre att ställa krav från dag ett. Det blir tydligt för dem som kommer hit. Många som kommit hit och hamnat utanför säger själva: Varför har ingen berättat det här för mig? Dessutom är det vid varenda myndighetskontakt någon stackars myndighetstjänsteman som står där och försöker trolla med knäna.

Med minskad invandring får vi kontroll på flödena in till Sverige. Vi kan ställa krav från dag ett. Den som får ett ja får också en ärlig chans. När personer blir anvisade till en kommun vet kommunen i förväg om man har tillräckligt många lärare och tillräckligt många sjuksköterskor på äldreboenden och vårdcentraler, så att inte de institutionerna går på knäna. Det handlar om att skapa legitimitet i hela samhället. Samhället är trots allt vi människor. Sedan har vi via politiken byggt institutioner och myndigheter för att organisera oss och kunna ta oss fram någonstans.

Fru talman! Sverige måste bli nyktert. Det är den resan vi kommer att göra nu.

(Applåder)

Anf. 120 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag tackar Arin Karapet för anförandet.

På fredag är det årsdagen för inledningen av Putins fruktansvärda invasionskrig i Ukraina. Massflyktsdirektivet var bra, men det skapar begränsade möjligheter till integration. Vi kan inte annat än konstatera att det här tyvärr verkar bli långvarigt. Jag är rädd för att vi inte ger ukrainska flyktingar, framför allt kvinnor, pojkar och flickor, möjligheter till drägliga levnadsförutsättningar.

Centerpartiet har i dag presenterat tre konkreta förslag för ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige. Det första är höjd dagersättning från 71 till 132 kronor. Det andra är full tillgång till sfi. Det tredje är en uppföljning av ensamkommande barn. När kriget väl var framme gick det fort. Svenska myndigheter och kommuner gjorde sitt yttersta för att ensamkommande barn skulle få en placering. Men vi vet också att det var en hel del barn som rapporterades hamna fel och riskera att fara illa. Ett sådant exempel var Höör, där tio barn placerades i en sekt.

Jag tycker att det är viktigt nu ett år in på kriget att följa upp om barnen har en bra och dräglig levnadsmiljö och om de har trygghet. Jag tror inte att det i grunden finns någon konflikt mellan Centerpartiet och Moderaterna i den här frågan, men jag undrar om Moderaterna instämmer i att vi behöver göra ett omtag för de ukrainska flyktingar som nu befinner sig i Sverige.

Anf. 121 Arin Karapet (M)

Fru talman! Ledamoten Jonny Cato lyfter fram en fråga som har berört oss alla. På fredag har det gått ett år sedan den dag då vi vaknade upp och fick telefonerna "flashade" av att Ryssland hade påbörjat sin olagliga invasion av Ukraina. Ungefär 90 procent av dem som har kommit till Sverige är kvinnor, barn eller äldre.

När det gäller dagersättningen och den inflation som vi nu har tror jag att regeringen kommer att titta över detta. Jag kan inte tala för regeringen, men jag skulle säga att det vore självklart att se över det.

Bland de barn som har kommit till Europa och Sverige finns sådana som förlorat sin förälder på vägen. Föräldrarna kan också ha dött. Det har även kommit rapporter om att barn som tappat bort sina föräldrar har exploaterats i flyktingströmmarna. Det är fråga om ett arbete som behöver bedrivas på europeisk nivå. Det handlar också om barn som blivit deporterade från de ockuperade områdena till Ryssland genom olagliga adoptioner.

Men jag skulle också vilja säga att det bland ukrainarna finns en enorm stolthet och bestämdhet - de vill återvända. Vi får inte glömma att de som har fått lämna Ukraina är kvinnor och barn samt - har jag för mig - män under 18 och över 65. Det finns en risk att vi tömmer Ukraina inför återuppbyggnaden. När kriget har vunnits ska Ukraina byggas upp, säger vi. Då förutsätter vi också att många ukrainare vill och kan åka tillbaka och bygga upp sitt land. Ukraina kan inte bara byggas av de män som just nu är vid fronten, utan det behövs både män och kvinnor för att bygga Ukraina.

Anf. 122 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag tackar Arin Karapet för svaret. Jag tycker att det är bra att han ger en viljeinriktning och säger att det är rimligt att se över dagersättningen.

Jag delar bilden av att en hel del förväntas vara här under kriget och sedan vilja återvända hem. Samtidigt är det ingen som vet hur lång invasionen blir. Det ser ut att bli ett långvarigt krig. Jag tycker att det vore rimligt att i alla fall ge möjlighet att lära sig det svenska språket genom att studera på sfi. Av de ukrainska kvinnor som är här i dag är det ungefär 30-35 procent som arbetar. Men det är fler som vill arbeta, och det tycker jag också att vi ska möjliggöra.

Någonstans handlar det som att ha en balansgång i detta. Att möjliggöra att kunna studera inom sfi är fullt rimligt. Vi är nu ett år inne i det. Det finns ingenting som säger att vi inte kommer att vara här om ytterligare ett år, även om ingen av oss hoppas det.

Det handlar någonstans om att ge de här kvinnorna och barnen en trygg och säker levnadsmiljö och tända barnens framtidshopp och ge dem drömmar igen. Det är väldigt svårt.

Jag kan konstatera att även om Arin Karapet inte kan tala för regeringen kan han i varje fall tala för Moderaterna, som är det regeringsbärande partiet. En dagersättning på 71 kronor för att få mat på bordet, kläder och hygienartiklar är otroligt lite i inflationen.

Jag undrar ändå om Arin Karapet tycker att man ska möjliggöra för fler att läsa sfi och att man ska höja dagersättningen från 71 kronor.

Anf. 123 Arin Karapet (M)

Fru talman! Moderaterna och jag själv är aldrig främmande för att titta över en fråga. Var man sedan landar i den frågan är någonting annat.

När det kommer till sfi kommer det inte bara att sluta vid sfi. Det kommer att komma helt andra krav från den här kammaren. Med erfarenhet av hur vi har skött vår integrationspolitik och synen på migrationen gäller det att också vara lite restriktiv och stanna till.

Det går rätt bra för de många ukrainare som har kommit till Sverige. Det finns en beslutsamhet och en enighet bland ukrainare. Det spelar ingen roll om de befinner sig i Stockholm eller Warszawa eller om de just nu är i Barcelona eller Bukarest.

Det ukrainska civilsamhället har med hjälp av europeiska länder och våra civilsamhällen lyckats ha undervisning på deras eget språk. De ska inta tappa kontakten med den ukrainska identiteten och det ukrainska språket. De ska tillbaka och återuppbygga sitt land.

Vi säger själva att hela Ukraina ska bli befriat. Ukraina ska återuppbyggas. Men då krävs det också att ukrainarna åker tillbaka till sitt land och kan bygga sitt land. För om inte ukrainarna bor där, vilka ska då bo där? Det är inte ryska ockupanter, utan det är ukrainska medborgare.

Hela vägen in och helhjärtat säger vi: Ukraina ska vinna kriget för deras självständighet och vår säkerhet. Då måste vi också se till att vara konsekventa i vårt arbete och se till att skapa bra möjligheter för ukrainarna att återvända till ett självständigt och fritt Ukraina som blir en del av den europeiska familjen.

Anf. 124 Leila Ali Elmi (MP)

Fru talman! Jag lyssnade på ledamotens anförande och hajade till när han särskilt talade om att det så fort människor kommer till Sverige och anländer till en flygplats finns en uppfattning bland invandrare och det svenska samhället att de automatiskt blir svenska.

Jag tror att det är något som ledamoten själv har fantiserat ihop. Det är långt från verkligheten. Jag tror inte att man i samhället tror att en person som kommer hit per automatik blir en etablerad person i samhället, och jag tror inte heller den enskilde går runt och tror det. Jag som har invandrarbakgrund vet verkligen att det inte är så.

Min fråga till ledamoten kretsar kring den stora lögnen om att det finns dolda ambitioner, att människor som kommer hit inte är flyktingar på riktigt utan kommer hit för att håva in en massa bidrag och att de inte vill integrera sig. Jag undrar om ledamoten på riktigt tror på det.

Jag har arbetat som tolk under många år. De flesta människor som jag har mött i mitt yrke vill arbeta och komma in i samhället. Vi har ungdomar som har vuxit upp i det här landet som har universitetsutbildningar men inte kommer ut på arbetsmarknaden för att de råkar ha fel efternamn.

Det nedsättande sättet att tala om människor med utländsk bakgrund, bidrar det på något sätt till etableringen? Det är min fråga till ledamoten.

Anf. 125 Arin Karapet (M)

Fru talman! Tack för frågan! Om ledamoten Leila Ali Elmi hade lyssnat noggrant hade hon hört att jag i princip kritiserade varenda etniskt född svensk och ingen med utländsk bakgrund. Det handlar om att man har idén att en person kommer till terminal 5 och per automatik blir svensk. Vi har en kravlös integrationspolitik. Vi ställer inte krav och informerar från dag ett.

Detta är inte att svartmåla dem som har kommit till Sverige. Jag har själv utländsk bakgrund. Jag har sett mig själv i spegeln i 34 års tid. Jag har fortfarande ett ögonbryn som jag brukar säga att jag gör skilsmässa på. Jag ser inte ut som de i majoritetssamhället.

Sverige har haft en kravlös integrationsbaserad politik som du själv står bakom. Du står här och försöker vända det till att jag har svartmålat varenda person med invandrarbakgrund i Sverige.

Det vore bra om ledamoten lyssnade noggrant. Jag har inget problem med att få kritik, men jag vill ha rättmätig kritik. Vi representerar två olika partier och två olika block.

När man säger att jag svartmålar personer med utländsk bakgrund vet vi vad diskussionen kommer att komma till i replikskiften. Då är det identitetspolitik och rasifiering. Allt är majoritetssamhällets fel.

Om Sverige är ett så dåligt land, varför söker sig så många med utländsk bakgrund till Sverige? Om Sverige är rasistiskt, varför söker sig så många till Sverige? Svara på de frågorna, ledamoten Leila Ali Elmi.

Anf. 126 Leila Ali Elmi (MP)

Fru talman! Det nedsättande sättet att tala om människor med invandrarbakgrund handlar inte bara om dem som är därute. Jag kunde höra självinternaliseringen här när ledamoten talade om sina ögonbryn. Men jag ska inte gå in på det.

Det jag vill tala om är den stora lögnen om att det inte finns några krav över huvud taget. Har du ekonomiskt bistånd handlar det om det minimum du kan få i Sverige. Då ska du stå till arbetsmarknadens förfogande och delta i olika typer av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det gäller om du inte är sjuk eller har en anledning att få sitta hemma. Den problembeskrivningen existerar inte.

Vi har absolut problem med en hög arbetslöshet bland utrikes födda. Men den beror inte på att vi har för höga bidrag. Jag är tacksam för att Sverige är ett välfärdsland. Jag hade inte haft de möjligheterna jag har i dag i livet om det inte var ett välfärdsland.

Jag vill att människor som bor i vårt land och är nya i Sverige ska få samma förutsättningar som jag och många andra har fått.

Anf. 127 Arin Karapet (M)

Fru talman! Jag instämmer - hör och häpna - med ledamoten i att Sverige är ett fantastiskt land. Vård, skola och omsorg är offentligt finansierade i Sverige.

När du söker vård tittar man inte på vem som är din pappa eller din mamma eller varifrån du kommer. Du har ett personnummer, och du får vård efter det. Man tittar inte efter hur mycket pengar du har i plånboken. Du går inte före på akutmottagningen om du är rik eller fattig.

Man tittar på dina betyg när du söker till universiteten. Det är din egen prestation som gäller. Det är väldigt få länder som är så generösa som Sverige. Man har inte ställt ett enda krav på att du ska pytsa in en enda krona in i systemet.

Om det händer någonting under ens studietid - man kanske går in i väggen, en förälder går bort eller någonting sker i ens privatliv - brukar man få anstånd, kunna pausa studierna och till och med komma tillbaka. Det är väldigt generösa studielån och väldigt lång återbetalningstid.

Det har skapat möjligheter för många personer med utländsk bakgrund, inklusive mig som vuxit upp med en ensamstående mamma. Jag har fått möjligheter som jag inte hade fått om min mamma hade valt att vara kvar där hon föddes.

Att ställa krav är att bry sig. Det är inte som det har varit i dag. Människor har fått komma hit. De har fått en myndighetskontakt, och de har suttit där och väntat på ett brev. Det har gått flera månader eller kanske ett år. Och sedan, efter sju år, får man höra: Varför kan du inte svenska? Varför söker du inget jobb?

Men har någon berättat för den här personen när hon eller han kom hit att det här är vad som förväntas av dig? Det är de här stegen du måste ta för att kunna stå på egna ben. Har någon berättat detta? Svaret är oftast nej, och det beror på att man har haft en kravlös integrationspolitik och de låga förväntningarnas rasism. Man har inte behandlat människor lika.

Det är slut på det nu. Med den här regeringen kommer vi att få ordning på Sverige.

Anf. 129 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Migrationspolitiken är avgörande för integrationspolitiken. Goda villkor för dem som söker sig till Sverige skapar goda förutsättningar för etablering på arbetsmarknaden och inkludering i samhället och därmed en fungerande integration.

Tyvärr har både den föregående och den nuvarande regeringen valt en helt annan väg - avskräckningens väg. Viljan att hindra människor från att komma till Sverige har blivit regeringens överordnade mål.

Med slottsavtalet som en fyr i mörkret stävar regeringen mot en politik helt dikterad av Sverigedemokraterna. Jag kan inte göra annat än att sammanfatta och beskriva delar av slottsavtalet som ett försök till social dumpning på global nivå. Det handlar om att behandla människor i behov av skydd så illa och så ovärdigt att de väljer att ge upp. Högerregeringens ambition är att avskräcka människor från att stanna kvar i Sverige genom att driva svensk migrations- och integrationspolitik till Europas absoluta botten.

Högerregeringen vill inte bara införa denna politik; den vill också sprida budskapet om att Sverige är ett dåligt land, förvisso med en brasklapp om att Sverige är ett bra land om du är etnisk svensk. Regeringen ihop med SD stoltserar gladeligen med att de ska sjösätta en informationskampanj och sprida tidigare nämnt budskap över världen. Men jag undrar vad regeringen tror att resultatet av en sådan kampanj kommer att bli - att Sverige är ett dåligt land att fly till, eller att Sverige är ett dåligt land, punkt. Blir det en informationskampanj eller en smutskastning mot Sverige som helhet?

En studie från Nordiska ministerrådet har jämfört de nordiska länderna. Studien visar att länderna med den hårdaste migrationspolitiken också hade lyckats sämst med integrationen samt att det med en sådan politik och liknande informationskampanjer följer en kostnad och negativa konsekvenser för dem som redan befinner sig i landet och är mitt uppe i en integrationsprocess.

Inte heller kommer integrationen på något sätt att hjälpas av att man låter människor leva i otrygghet, osäkerhet eller oro. Tvärtom är det belagt att permanenta uppehållstillstånd är bättre för både individen och samhället ur ett trygghets-, integrations- och kostnadsperspektiv. Detta är något som Röda Korset har beskrivit i en rapport där man undersökte just tillfälliga uppehållstillstånd. De skapar oro och försämrar den psykiska hälsan hos dem som får uppehållstillstånd i Sverige.

Fru talman! Framgångsrik integration står på en grund av trygghet. Att ge människor stabilitet och en framtidstro är den grunden - något som permanenta uppehållstillstånd skapar. Det blir en vetskap om att här kommer jag att få stanna kvar och ett lugn i att kunna slå sig till ro, etablera en vardag och bygga ett hem. Det här är vad integration handlar om, och här är migrationspolitiken avgörande.

Vi vet att den typ av politik som högerregeringen driver är dålig - dålig för integrationen och dålig för samhället. Det visar den samlade kunskapen och erfarenheten som både Röda Korset och Nordiska ministerrådet har gjort när de har jämfört förhållanden i Nordens länder. Ändå tycker högerregeringen att detta är en rimlig och bra politik. Vi ser ett paradigmskifte som bygger på åsikter, lite som politisk pseudovetenskap.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 6 från Vänsterpartiet i betänkandet.

Det är olyckligt att regeringen inte kan se vår motion på ett objektivt sätt, för det vi berör är vikten av att få förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden. Här är vi överens med regeringen om att en av de viktigaste delarna för en lyckad integration är arbete. Men där är det också slut på det vi är överens om.

Vänsterpartiet vill se en stark arbetsmarknad med trygga jobb och riktiga anställningar. Detta ingår i den trygghet och stabilitet som behövs för en lyckad integration. Vi behöver en arbetsmarknad där jämlikhet och jämställdhet är grunden. Den grunden bygger vi genom att stärka arbetarklassen. Då skapar vi förutsättningar för en fungerande integration.

Genomförandet av försörjningskravet för att få permanent uppehållstillstånd har gett arbetsgivare ett styrkeövertag, där de i princip kan bestämma helt godtyckligt om arbetstagaren får stanna eller inte.

Arbetare i en sådan situation är lätta att utnyttja och underbetala, och människor blir utbytbara. Det är därför det är omöjligt att prata integration utan att adressera arbete och sysselsättning. Den otrygghet som finns på arbetsmarknaden innebär en misslyckad integration.

Så varför slår högerregeringen sönder förutsättningarna för att komma in på arbetsmarknaden, när det handlar om integration, jämlikhet och jämställdhet? Lika mycket som integrationen hänger ihop med arbetsmarknaden och migrationspolitiken är integrationen också sammankopplad med ett fungerande välfärdssamhälle - ett samhälle där vi ser till människor som mer än siffror i statistiken.

Högerpartiernas projekt går ut på att attackera välfärden och bryta ned vår trygghet i grunden. Det är detta det innebär när högern vill skära ned på vårt välfärdssystem för alla. Det är klassisk högerpolitik. Och det är lättast att börja här - genom att ställa grupper mot varandra.

Fru talman! Det är svårt att inte nämna kriget i Ukraina ett år efter Rysslands folkrättsvidriga invasion. Men jag kommer att vara krass och säga att det inte riktigt blev som vi tänkte. De ukrainare som har kommit hit genom massflyktsdirektivet har inte fått den möjlighet att komma ut i arbete som det initialt pratades om.

Massflyktsdirektivet togs fram för cirka 20 år sedan, och det har prövats först nu. Det är en prövning som har visat att direktivet har träffat helt fel. Genom att uppehållstillstånd bara beviljas för ett år i taget saknas möjligheterna att folkbokföra sig i Sverige. Det innebär begränsad tillgång till vård, och man blir utan rätt att läsa sfi. Man tvingas leva på den låga dagersättningen för asylsökande, som inte har höjts sedan 1994. Det är 29 år sedan. Som en liten referens kan jag säga att det är samma år som Lejonkungen kom ut på bio för första gången.

I det här avseendet behöver vi göra om och göra rätt genom att ge rättighet till utökad sjukvård och möjlighet att lära sig svenska. Här borde Sverige ta en ledande roll, inte minst när vi har ordförandeskapet i EU.

Tyvärr är min rädsla att regeringen hellre vill ansluta sig till Europas absolut sämsta migrationspolitik än att stå upp för människor på flykt och ge människor i behov av skydd möjlighet till en nystart och ett tryggt hem.

Anf. 130 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Målet för integrationspolitiken har formulerats på olika sätt ända sedan det första målet sattes 1997/98. Men oavsett hur olika regeringar har valt att formulera målet syftar det till att vi alla som bor och verkar i Sverige ska arbeta tillsammans för att göra Sverige till ett bättre land att leva i.

Vi har ett gemensamt ansvar för att utveckla vårt land utifrån den förmåga som vi har, eller som Ebba Busch brukar uttrycka det: Vi ska inte bara låta människor komma hit; de ska komma hem!

Att komma hem är en bra beskrivning av god integration. I ett hem tar man gemensamt ansvar för allt det som behöver göras för att hemmet ska vara en plats som man längtar efter och som man är stolt över att visa upp för sina vänner.

Fru talman! Vi har i dag stora utmaningar. Många ungdomar som växer upp i vårt land känner sig utanför. De ser hur deras föräldrar har svårt att få ett jobb även om de har ansträngt sig och lärt sig svenska samt försökt att konvertera den egna tidigare utbildningen till en svensk yrkesutbildning. Detta skapar missmod och frustration, vilket i värsta fall leder till fortsatt utanförskap. Tyvärr kan vi konstatera att vi i dag har ett system där vi skapar ett utanförskap som drabbar invandrare i flera generationer. Vi måste göra allt vi kan för att bryta denna trend och skapa en integrationspolitik som leder till samhällsgemenskap i stället för utanförskap.

Fru talman! Redan i dag anvisar vi invandrare till kommuner i syfte att få till en fördelning över landet som ska underlätta integrationen. Samtidigt vet vi att det har funnits problem med denna modell. En del kommuner får ta emot fler än vad man klarar av att hantera på ett bra sätt medan andra kommuner önskar att fler bosätter sig i kommunen då man ser att man har möjlighet att erbjuda arbetsplatser till dem som bosätter sig i just den kommunen. Vi anser därför att modellen bör ses över, i syfte att skapa ett större kommunalt inflytande.

Vi har också inrättat ett etableringsprogram vilket möjliggör för invandrare att studera svenska eller att få praktikplats på heltid. Det är lite tidigt att utvärdera effekten av etableringsprogrammet. Inom Tidöavtalet säger vi att de framtida "insatserna bör handla om utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden, svenska språket, högre grad av arbetsplatsnära erfarenhet samt hög och effektiv sökaktivitet".

I det betänkande som vi i dag debatterar konstaterar vi att fler nyanlända så snart som möjligt måste lära sig svenska och ges möjlighet att arbeta. Detta är en grundläggande rättvisefråga och avgörande för att bryta utanförskap, öka tryggheten och stärka välfärden. Utbildning och jobb är nödvändigt om nya medborgare i Sverige ska gå från utanförskap in i en fungerande samhällsgemenskap.

Fru talman! Ett annat viktigt område som avgör om man bara har "kommit hit" eller om man har "kommit hem" är våra värderingar. Alla samhällen präglas av olika religiösa, filosofiska och politiska idéer. Det är summan av dessa idéer som skapar de traditioner som präglar ett land. Dessa idéer förändras givetvis över tid, och det är inte alltid så lätt att fånga upp denna typ av kulturella värderingar.

Samtidigt är detta viktigt för att man ska förstå det land där man bor och verkar. I vårt fall är det väldigt viktigt att man förstår hur vi ser på jämställdhet, barnuppfostran, äktenskap, hederskultur med mera. En del av detta kan man lära sig genom att kommunerna erbjuder samhällsorientering. Målet för dessa utbildningar ska vara att deltagarna utvecklar kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna, om den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, om hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv. Dessa utbildningar ska kunna kombineras med arbete, studier och andra aktiviteter för att underlätta och påskynda etableringen i arbetslivet och normalt vara avslutade ett år efter att de påbörjats.

Även Migrationsverket ger invandrare samhällsintroduktion, vilket är bra. Samhällsorientering och samhällsintroduktion är viktigt, då det ger våra nya svenskar bättre förutsättningar att komma in i det svenska samhället.

Vid sidan av dessa insatser gör även civilsamhället stora och viktiga insatser för att invandrare ska bli en del av det svenska samhället. Deras arbete har tyvärr ibland underskattats i den offentliga debatten. Utan civilsamhällets alla volontärer hade vi aldrig klarat av situationen 2015, och utan deras engagemang för våra ukrainska flyktingar hade flera av dessa farit ännu mer illa i dag.

Fru talman! Vi är många som har engagerat oss för Ukraina. Sverige hjälper i dag Ukraina med både civila och militära resurser, vilket är bra. Samtidigt har vi cirka 50 000 ukrainska flyktingar som kommit till Sverige på grund av massflyktsdirektivet. Dessa flyktingar omfattas inte av samma regelverk som övriga flyktingar. Denna skillnad bygger på fördragets grundidé: att man ska kunna ta emot väldigt många flyktingar på kort tid och under en begränsad tid.

Nu ser vi att de ukrainska flyktingarna kommer att vara kvar i Sverige under en längre tid, och även om många har lyckats hitta ett jobb har vi dem som har fastnat i ett utanförskap. Jag är därför glad för att regeringen via medierna har informerat om att man ämnar se över situationen för de ukrainska flyktingar som har kommit till Sverige i enlighet med massflyktsdirektivet.

Som kristdemokrat vill jag skicka med lite funderingar. Reglerna har inte förändrats sedan 1994, och bara i år har vi haft en 20-procentig inflation. Det är nog helt uppenbart att vi behöver se över detta regelverk.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta en fråga som inte berörs i detta betänkande men som är avgörande för en bättre fungerande integration, och det är den svenska bostadsmarknaden.

I princip alla svenska städer har byggts upp enligt samma princip, nämligen att hyreshus samlas i vissa områden, ägandebostäder i andra områden och fabriker och köpcentrum för sig, och allt ska kretsa runt ett centrum. Skolor och förskolor har placerats i de olika bostadsområdena.

Effekten av denna bostadsstrategi är att vi i dag har etablerat ett stort antal segregerade bostadsområden där de som kommit senast till Sverige bor i framför allt hyreslägenheter och deras barn går i skolor där de blir i majoritet och därmed riskerar att få svårare att lära sig det svenska språket.

Detta är inte en bra ordning. Ska vi bryta segregationen över tid måste vi förändra våra städer. En del hyreslägenheter måste säljas, och i andra bostadsområden behöver man bygga nya hyreslägenheter. En bättre bostadsmix är nödvändig om vi ska ge alla barn och ungdomar bättre förutsättningar att leva upp till sina framtidsdrömmar och inte fastna i utanförskap.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 131 Jonny Cato (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Den svenska debatten har haft och har ett alldeles för stort fokus på vem som ska få komma hit och vem som inte ska det, i stället för att fokusera på hur vi ska skapa bästa möjliga förutsättningar för den som har skyddsskäl att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Tyvärr har regeringen påbörjat sin regeringstid på exakt det sättet. Pressträffarna om hur regeringen ska genomföra Sverigedemokraternas migrationspolitik har avlöst varandra, samtidigt som de stora reformerna för att få en fungerande integrationspolitik har lyst med sin frånvaro.

Regeringen behöver sätta fokus på integrationspolitiken. Sverige präglas sedan länge av en långvarig och allvarlig social klyvning, som ofta växer i stället för att krympa. Det är en klyvning som skär mellan människor och mellan platser, mellan dem som har utbildning, språk och yrkeserfarenhet och dem som inte har ett jobb, mellan å ena sidan välmående och företagsamma orter och å andra sidan utsatta stadsdelar och bruksorter. Friheten och möjligheterna i vårt land är alldeles för ojämnt fördelade. Man kan inte annat än konstatera att Sverige har stora integrationsutmaningar. Samtliga partier, även mitt eget, har ett stort ansvar i detta.

Jobb och språk är två förutsättningar för att bryta den sociala klyvningen. Det behöver bli enklare och billigare för företag att anställa nyanlända. Nyanlända behöver tidigt få lära sig om vårt svenska samhälle. Vi behöver ställa krav på den som kommer hit, men vi behöver också ställa högre krav på oss som samhälle och politiker att skapa bästa tänkbara förutsättningar för en välfungerande integration.

Jag tycker i ärlighetens namn att det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik. Det finns partier i Sveriges riksdag och i regeringsunderlaget som tror att människor kommer hit med onda avsikter. Jag tror genuint att alla som kommer hit, som flyr undan krig och förtryck, vill gott. Man vill lära sig svenska och komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Men många får helt enkelt inte förutsättningarna och hjälpen som krävs för att lyckas.

Precis som det finns ett gap i fråga om sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda finns det ett gap mellan utrikes födda män och utrikes födda kvinnor. Integration är därmed också en fråga om jämställdhet. Här har vi mycket att göra. Särskilt utrikes födda kvinnor som har flytt från sina hemländer har haft svårt att snabbt komma i arbete. Den inledande tiden i Sverige domineras alltför ofta av att kvinnan arbetar i hemmet, vilket kraftigt minskar chansen att komma ut på arbetsmarknaden.

Det är viktigt med en tydlighet från samhället när det gäller grundläggande värderingar om människors lika rätt och värde. Ekonomiska ersättningar till hushåll, exempelvis bistånd, bör betalas ut jämnt mellan makar. Bemötandet från myndigheter måste också i högre grad spegla att samhället har samma förväntningar på kvinnor och män att integreras och komma i arbete.

Fru talman! Det är viktigt att inte bara svartmåla. Även om integrationsutmaningarna är stora görs det också väldigt mycket som är bra. För den som är ny i Sverige är föreningslivet, civilsamhället och de ideella krafterna många gånger helt avgörande. Där finns nätverk, kontakter och jobbmöjligheter. Civilsamhället gör otroliga insatser och vill många gånger mycket mer. Det behöver ges betydligt bättre förutsättningar.

När man besöker verksamheter runt om i landet som arbetar med ett tydligt integrationsfokus finns det alltid en gemensam nämnare för de mest framgångsrika insatserna. Det är eldsjälar som arbetar dag och natt för att integrationen ska fungera. Det är personer som brinner för sitt område och för att unga pojkar och flickor ska få en ljus framtid. Det är personer som brinner för att göra gott.

Sanningen är att eldsjälar inte är något som vi här inne kan fatta beslut om eller som vi politiker skapar. Men vi kan ge eldsjälarna mycket bättre förutsättningar. Vi behöver på riktigt se över hur stödet till civilsamhället kan bli mer långsiktigt. Det låter kanske som en enkel sak. Men jag tror verkligen att det på riktigt gör skillnad för integrationen.

I alldeles för många fall handlar det om kortsiktiga projekt som behöver mer långsiktighet och som kan införas i betydligt större skala. Sluta med projekt! Det är en enkel mening och en av de absolut vanligaste sakerna jag hör när jag besöker utsatta områden - sluta med projekt! Nu är det alltså dags att sluta med kortsiktiga projekt och skapa långsiktiga spelregler. Det förtjänar landets alla eldsjälar.

Fru talman! När vi pratar om utsatta områden är det enkelt att generalisera och stigmatisera. Det är många gånger en svår balansgång. Men det finns alldeles för många unga pojkar och flickor i vårt land som inte har framtidshopp. Pojkarna riskerar att redan i tidig ålder hamna i kriminella kretsar och ser tidigt enkla och snabba vägar till stora pengar. Det pratar vi ofta mycket om. Det är bra, för mycket mer behöver göras.

Samtidigt finns det en grupp som vi ofta glömmer bort och pratar för lite om. Det är de unga flickorna. Det är flickor som mer eller mindre bara får vara i skolan och i familjens lägenhet. Det skapar kortsiktigt och långsiktigt utanförskap.

Det behövs mer särskilda satsningar mot just unga tjejer. Ett sådant projekt besökte jag i förra veckan: IK Uppsalas Tjejbollen. Där står fotbollen i centrum. Men fotbollen är egentligen sekundär. Det handlar om att komma hemifrån och att få prata om andra saker än man gör hemma. Man får lära sig att det är okej att en tjej blir ihop med en tjej. Man lär sig om sina rättigheter som ung flicka, får förebilder och möjlighet att börja drömma om sin egen ljusa framtid.

Vi behöver också prata om unkna värderingar som begränsar unga flickor och pojkar.

Vi behöver också skapa trygghet för föräldrar när det gäller att låta sina barn röra sig i utsatta områden och släppa ut dem på gården. Vi behöver hjälpa föräldrarna och guida dem i att ge barnen bästa möjliga förutsättningar att uppnå sina drömmar.

Fru talman! Den svenska integrationen behöver bli bättre. Vi i kammaren kan stå och anklaga varandra i fråga om vems felet är. Sanningen är att vi nog alla har ett ansvar för de integrationsmisslyckanden som många gånger finns. Det är inte bara sossarnas fel, och det är inte bara Moderaternas fel. Vi har alla ett gemensamt ansvar.

Förväntningarna på nyanlända behöver bli tydligare, och förutsättningarna för att komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle behöver bli bättre. Nyanlända har ett eget ansvar, men vi har också ett stort politiskt ansvar. Integrationen är en av den här mandatperiodens absolut största ödesfrågor.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 11.

Anf. 132 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! För många år sedan stod mina liberala företrädare i den här talarstolen och talade sig varma för vikten av att kunna svenska språket när det gäller fungerande integration. Då handlade det om språktest och språkkrav. För att man då skulle få till en förändring debatterades det på allvar ifall det hade någon betydelse eller inte. I dag är det knappt en fråga längre. Alla partier har i dag anslutit sig till den hisnande tanken att man för att bli integrerad behöver kunna kommunicera och förstå sin omgivning. Tack för det!

Nu när jag som liberal inte längre behöver debattera huruvida språket är en avgörande nyckel till integrationen vill jag fokusera på vad vi behöver göra i praktiken. Om man växer upp i Sverige utan att under de första fem åren få ta del av svenska språket hamnar man efter. Det är en uppförsbacke när man kommer till förskoleklass, oavsett hur duktig man är på att räkna eller forma bokstäver.

Jag har under många år jobbat med skolfrågor i en medelstor kommun i Skåne. År 2020 hade vi fem stycken treåringar som inte gick i förskolan. Det var fem treåringar på en befolkning på 33 000. Det är inte någon slump. Det beror på ihärdigt och konsekvent arbete och en insikt om att alla barn måste kunna svenska språket för att lyckas i skolan.

Tydliga förväntningar, skickliga integrationshandläggare och en vettig arbetsmarknadspolitik ger effekt för hela familjen. I Sverige förväntas båda föräldrarna bidra till familjens försörjning. Det innebär att barnen får möjlighet att befinna sig i den svenska förskolan, där man har extra fokus på språket. Det gör skillnad genom hela grundskolan och ger i sin tur effekt på arbetsliv och frihet.

Jag önskar att fler barn skulle få samma möjligheter som barnen i min hemkommun. I Tidöavtalet står det att man ska överväga införandet av språkförskola. Det hoppas jag görs skyndsamt som ett viktigt medel i kampen för bättre integration.

Om man inte får träna svenska språket hemma och dessutom befinner sig i ett bostadsområde där man inte är trygg, där det inte pratas svenska på fritiden, där idrotts- och kulturföreningar inte finns och där merparten av de vuxna inte har ett jobb att gå till eller ett sammanhang att befinna sig i har man rejält sämre förutsättningar än en del av klasskamraterna. Det är ingen rättvis start. Bostadssegregationen påverkar skolsegregationen.

Det är viktigare än någonsin att bryta med årtionden av kortsiktiga projekt, bidragssatsningar och identitetspolitik som skapat och cementerat segregation. Fler än 550 000 människor bor i våra utsatta områden. Det är en hisnande siffra. De allra flesta är hederliga, jobbar och betalar skatt. Men många är också otrygga eftersom kriminella gäng, klaner och extremister sätter agendan. Hur kan vi tillåta det?

Det som behövs är liberal politik, som ger starkare integration av nya svenskar, och mer effektivt arbete. Det måste vara möjligt att ha större makt över sitt eget bostadsområde och närområde.

Skolor måste leverera. Där de största utmaningarna finns ska vi ha de allra vassaste pedagogerna. Se till att det finns alternativ till trångboddhet! Alla boendeformer måste finnas i alla områden. Ett eget boende ger trygghet, och det måste vara möjligt att spara ihop pengar till den allra första kontantinsatsen.

Sverige ska inte vara en kravlös gemenskap. Vill man bli medborgare måste man ha klarat av ett språk- och samhällskunskapstest, där man visar att man förstår det svenska språket och vet hur demokrati fungerar. Det räcker faktiskt inte längre att bara välkomna människor till Sverige och sedan låta separatister, bidragskultur och etnisk nationalism hålla dem utanför vår gemenskap. Vi liberaler vet att alla kan få ta del av samhällsgemenskapen. Alla kan vara en del och använda både sina rättigheter och skyldigheter. Det ger möjligheter, inte bara för individens frihet utan också för Sveriges framtid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(forts. § 22)

Anf. 133 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Jag tänkte fatta mig kort och fråga ledamoten om bosättningslagen.

Bosättningslagen ska rivas upp så att vissa kommuner ska slippa undan sin del av det gemensamma ansvaret för flyktingmottagandet. Vad tycker ledamoten om det? Är det rätt?

Anf. 134 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Min uppfattning är att det i Tidöavtalet står att man ska utvärdera och utreda lagen. Personligen kan jag se en vinst i att fördela ansvaret jämnt över kommunerna. Men det har inte fungerat ute i kommunerna. Tilldelningen har skett med utgångspunkt i konstiga parametrar. Jag anser att lagen behöver ses över, och jag är inte säker på att vad du påstår står med i Tidöavtalet.

Anf. 135 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Det står i Tidöavtalet att lagen ska ändras, i andra hand avskaffas. Det är tydligt att regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna inte vill ha bosättningslagen.

Bosättningslagen infördes i mars 2016. Lagen innebar att alla kommuner blev skyldiga att efter anvisning från Migrationsverket ta emot och ordna bostäder till nyanlända - för att vidare etableras in på arbetsmarknaden och i samhället.

Lagen infördes därför att man faktiskt inte löste situationen på annat sätt. Rika, borgerliga kommuner sa konsekvent nej, medan andra kommuner fick ta hela ansvaret. Det är inte några grundläggande förutsättningar för en bra integration.

Riksrevisionen gjorde en granskning 2021. Det visade sig att reformen har haft goda resultat, medan ledamoten här påpekar att den inte fungerar. När lagen infördes 2016 var Liberalerna för den. Vad har ändrats? Varför är Liberalerna inte för lagen i dag?

Anf. 136 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Jag talar utifrån min erfarenhet som kommunpolitiker. Jag är en av ledamöterna i det kommunfullmäktige som du hänvisar till, det vill säga rika, borgerliga kommuner som inte tar sitt ansvar.

Då vill jag påpeka att min kommun tog sitt ansvar, precis som de allra flesta andra kommuner gjorde. Min inställning har inte ändrats, utan det här är pågående diskussioner.

I den bästa av världar behöver vi ingen bosättningslag. Men det har visat sig historiskt att vi behövde införa den 2016, och jag tyckte då att det var rätt beslut. Jag tycker också att det är ett bra beslut att framöver se över vad som har fungerat och inte fungerat.

Anf. 137 Leila Ali Elmi (MP)

Herr talman! Jag minns inte riktigt exakt i vilket sammanhang ledamoten lyfte upp benämningen klan. Klankriminalitet har blivit ett ord som används mycket i svensk debatt, och jag tänkte ställa frågor om detta.

Vad är en klan? Min uppfattning är att en klan är en social grupp. Det är en gammal samhällsform som har funnits på alla platser i världen, i alla olika kulturer som finns. Det är en patriarkal struktur. Klansamhället är starkt i den kultur jag härstammar från.

Jag tillhör en klan, det vill säga jag föddes in i en klan. Jag delar klantillhörighet med David Bowies fru, med Kanadas migrationsminister - jag tar upp kända personer så att du ska förstå - och med kongressledamoten Ilhan Omar. Det här är människor jag aldrig träffat. Jag vet inte vilka de är annat än att jag sett dem i medierna som alla andra. Så vad är det som utgör en klan?

Sedan är min fråga om det är släktbaserat. Om vi utgår från den definitionen, är Bernadottefamiljen en klan? Är Wallenbergsläkten på 168 personer en klan?

Anf. 138 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag tror att jag nämnde ordet klanstruktur i samband med att jag nämnde problem i utanförskapsområden.

Som jag ser på en klanstruktur tänker jag att det är en sammanslutning som kan grundas på ursprung, på geografisk härkomst eller på andra sammansättningar. Ibland, eller de allra flesta gånger, är min bild att de här klanstrukturerna är väldigt positiva och att de fungerar. Men när en klanstruktur skapar begränsningar för individen, när familjens, klanens, områdets eller släktens vilja äger större makt än individens egen - det är det jag hänvisar till. Det är då jag tycker att det är ett problem.

Anf. 139 Leila Ali Elmi (MP)

Herr talman! Jag delar inte den uppfattningen. Klanstrukturen är absolut inte positiv, inte över huvud taget. Det är en patriarkal struktur. Det är en odemokratisk struktur.

Men var finns de här kriminella klanerna? Vilka är de? Vad utgör en kriminell klangrupp? Vi pratar ju hela tiden om klankriminella. Vilka är de? Vilka ingår, och vilka ingår inte? Var går gränslinjerna där? Är det människor från en viss ort i Syrien som tillhör en särskild klan?

Det är det här jag är nyfiken på - att man använder ett begrepp som faktiskt stigmatiserar stora grupper utan att över huvud taget reflektera över vad begreppet innebär och vad det innehåller.

Jag vill gärna veta, Camilla, vilka klaner du känner till.

Anf. 140 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Jag känner säkerligen inte till lika många klaner som ledamoten gör. Jag refererar till de negativa strukturer som vi får beskrivna, där familj och patriarkat styr över unga och även äldre människors egna fria val. Det var dem jag hänvisade till i mitt anförande.

Anf. 141 Leila Ali Elmi (MP)

Herr talman! Är det integration vi debatterar här i dag? Är det integrationspolitik vi pratar om i Sverige?

Integrationsdebatten har snurrat så ur spinn att den inte längre handlar om integration över huvud taget. Integrationsdebatten har länge varit ett hinder för själva integrationen. Den tar sin utgångspunkt i att misstänkliggöra invandrare till varje pris. Den bygger på en stor lögn om att Sverige är för snällt, att vi har ett bidragssystem som är för generöst och leder till passivisering men också lockar människor hit, att människor som flytt från Syrien och Somalia egentligen inte är riktiga flyktingar som flytt krig utan ekonomiska flyktingar som har dolda intentioner att införa sharialagar i Sverige och att de egentligen är här för att urholka vårt generösa välfärdssystem. Det är så debatten om integration har sett ut i Sverige de senaste åren.

Herr talman! Jag tänker på de många unga tjejer jag mött i mitt yrke som tolk - de som hade tagit sig till Nordafrika, vidare till Turkiet och över Medelhavet för att ta sig ända hit till Sverige, som var psykiskt slitna efter våld, våldtäkter och prostitution men trots det hoppfulla om att kunna skapa sig ett bra liv. Det är de som av Tidöpartierna och högerpartierna anses vara suspekta människor, suspekta migranter, ekonomiska migranter som har andra motiv för att vara här i Sverige än att vara asylsökande.

Det är en lång och riskabel väg att fly. Det är inte något man gör bara för att hamna i utanförskap och tillgodogöra sig ekonomiskt bistånd. Ingen av dem jag mötte hade heller några som helst planer på att sitta hemma och håva in bidrag resten av livet. De flesta oroade sig för sina familjer och ville så fort som möjligt få ett arbete så att de kunde hjälpa dem att överleva.

Vissa har jag stött på i efterhand. De har lyckats etablera sig som undersköterskor eller lokalvårdare. Andra har valt att studera vidare.

Jag åkte under valrörelsen taxi till något sammanhang som jag faktiskt inte minns men som jag förmodar att jag var sen till eftersom jag sällan åker taxi. Det som överraskade mig med den här taxiresan var taxiföraren. Det var en ung tjej som jag hade tolkat för. Jag blev positivt överraskad, delvis för att hon hade ett arbete men framför allt för att hon valt ett yrke som i Sverige fortfarande inte är självklart för kvinnor.

Påståendet att Sverige har misslyckats med integrationen har vi hört från den här talarstolen fler gånger än jag önskar minnas. Det är en sådan livsfarlig men också medveten missuppfattning av verkligheten, för den överväldigande majoriteten av personer som invandrar till Sverige lyckas etablera sig och skapa sig goda liv här.

När vi i integrationsdebatten hela tiden pratar om människor på ett generaliserande och nedsättande sätt dömer vi ut tiotusentals människor - människor som bor i vårt land och jobbar i det offentliga, med våra äldre eller i vårt näringsliv - baserat på ett fåtal kriminella personers handlingar. Precis så pratade Camilla om de gängkriminella klanerna, som hon inte riktigt vet vilka de är.

Den här typen av retorik, det här nedsättande sättet att prata om människor på, leder bara till mer polarisering och mer utanförskap. Det bidrar inte till bättre etablering. En invandrad person blir inte bättre rustad för arbetsmarknaden för att man klankar ned på den eller talar om den på ett stigmatiserande sätt. Det leder inte heller till några nya jobb.

Om vi ska hitta lösningar på de samhällsutmaningar som vi står inför måste vi se verkligheten som den är, se att vi har låtit de ekonomiska klyftorna växa i Sverige under alltför lång tid och att ekonomisk utsatthet alltid varit en riskfaktor för ohälsa, kriminalitet och socialt utanförskap - helt oavsett etnicitet.

Lösningen ligger inte i att göra som regeringen nu gör och straffa personer som försöker etablera sig genom att bygga hela sin integrationspolitik på Sverigedemokraternas förvrängda verklighet. Om vi lyssnar på SD:s företrädare, herr talman, får vi höra att den svenska folkstammen är hotad av det mångkulturella samhället, att en kvinna i slöja och folkdräkt är en våldtäkt på Sverige och att statstjänstemän är asylaktivister. Det är vad regeringens integrationspolitik är baserad på - de idéerna, de åsikterna och de värderingarna.

Tidöpartiernas integrationspolitik handlar inte om att förbättra sfi, om fler utbildningar som riktar sig mot bristyrken eller om förslag om hur fler ska etablera sig snabbare. Regeringens politik på området går ut på att bekräfta SD:s förvrängda version av verkligheten genom att försvåra livssituationen för svenskar med utländsk bakgrund. Det är inte integrationspolitik. Det är avhumaniseringspolitik.

Man kan fråga sig varför regeringen går med på att genomföra reformer som grundar sig i en rutten människosyn. Är makten verkligen värd att kassera några av grundfundamenten i vårt samhälle - rättsstatens principer och principen om alla människors lika värde?

Herr talman! Jag ska övergå till att prata om en annan grupp som faktiskt inte omfattas av etableringsinsatserna. På fredag är det ett år sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. Redan från krigets början pekade Miljöpartiet på hur viktigt det är att vi tar emot de människor som kommer till Sverige på flykt undan kriget på ett bra sätt. Därför föreslog vi att de insatser som görs för de ukrainska flyktingarna ska vara fungerande på både kortare och längre sikt så att vi inte riskerar att låsa in människor i ohållbara situationer om det visar sig att de behöver stanna här en längre tid. Tyvärr, herr talman, fick vi inte gehör för våra förslag.

Ett år senare har de ukrainska flyktingar som får skydd i Sverige fortfarande inte rätt till vare sig sfi, etableringsinsatser eller etableringsersättning. De har rätt att arbeta, men för många är det svårt att hitta arbete när man inte fått lära sig svenska.

Samtidigt har de lägre ersättning än andra flyktingar eftersom de inte får etableringsersättning. I stället får de leva på den mycket låga dagersättningen för asylsökande. En vuxen människa får 71 kronor om dagen för både mat och kläder. När jag skrev detta anförande tänkte jag på det - 70 spänn. Det är en stor caffelatte, och då ingår inte ens fikabröd. Inte ens en snusdosa får du för det. Hur ska en människa klara sig på detta? Det är hemskt, kan jag konstatera. För barn är ersättningen ännu lägre.

Vi har därmed riggat ett system som tvingar människor att leva i fattigdom. I höstas kom nyheten att ukrainska kvinnor nu utgör den enskilt största grupp kvinnor som utnyttjas i prostitution bland dem som Jämställdhetsmyndigheten fått kännedom om. Myndigheten påtalar att den utsatta situation som det innebär att ha skydd enligt massflyktsdirektivet är en faktor. Avsaknaden av etableringsinsatser för de ukrainska flyktingarna skapar ett enormt mänskligt lidande.

Alla människor har rätt till ett värdigt liv, men alla människor har inte rätt förutsättningar eller egna resurser för att skapa sig ett värdigt liv. Ukrainska flyktingar är i behov av etableringsinsatser. De är i behov av möjligheter och ett medmänskligt bemötande.

Herr talman! Jag känner en enorm rädsla över vilka konsekvenser regeringens avhumaniseringspolitik kommer att få för alla oss som lever och verkar i det här landet, oavsett om vi är nyanlända eller har bott här i generationer. I det spel som regeringen spelar för att hålla sig vid makten är vi alla förlorare.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 12, som handlar om insatser riktade till utrikes födda kvinnor som riskerar långtidsarbetslöshet, och reservation 15 om att motverka segregation och förbättra integrationen.

Anf. 143 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Tack, Leila Ali Elmi, för ditt anförande. Jag ser på dig - jag ber om ursäkt, herr talman - att det faktiskt vittnar exakt om det du bär med dig. Jag tar till mig mycket av detta och lyssnar till det, för jag delar den uppfattning som lyfts fram av ledamoten: att det i Sverige finns en attityd som går ut på att man förminskar, förenklar och skuldbelägger. Jag har ingen annan uppfattning, herr talman.

Det finns bara ett problem. På samma sätt som invandrare och flyktingar förminskas hörde jag, när jag lyssnade till detta tal, herr talman, ett kraftfullt förminskande av mig. Jag är borgerlig. Jag är till och med stolt höger. Jag har alltid jobbat med integrationsfrågor och tycker att de är viktiga. Det är faktiskt inte så enkelt att vi kan förminska varandra. Tvärtom skulle vi, herr talman, tjäna på att lyssna på varandra.

Jag tycker att det var ett väldigt bra tal i många stycken, herr talman, men jag blev också väldigt besviken över just förminskandet. Det kan finnas borgerliga som faktiskt brinner för solidaritet, rättvisa, ordning och reda och trygghet. Vi kan ha olika sätt att fundera på hur vi ska leva upp till detta, och jag skulle nog vilja säga, herr talman, att vi alla har misslyckats.

Jag kommer från en stad där andelen utomnordisk befolkning var 12 procent när jag började med politik. När jag kom in i riksdagen var den 22 procent. Jag ser rätt många barn som inte får det de har rätt till.

Anf. 144 Leila Ali Elmi (MP)

Herr talman! Jag delar ledamoten Magnus Jacobssons uppfattning att vi inte ska förlöjliga varandra eller förminska den andres ambitioner och vilja. Den bilden delar jag, vill jag bara få sagt.

Men jag har väldigt svårt att begripa Kristdemokraterna. Jag tror att ledamoten är uppriktig när han säger att han vill förbättra integrationen för de människor som kommer till Sverige och möjliggöra ett bra liv för dem. Men samtidigt lierar sig ledamotens parti med ett parti som anser människor som jag vara muhammedaner som inte ens är mänskliga. Det blir väldigt svårt. Och ni inte bara lierar er med Sverigedemokraterna; ni genomför Sverigedemokraternas politik.

Om du läser Tidöavtalets integrationsavsnitt ser du ganska tydligt vad det är för politik. Det handlar om tilldragningsfaktorer - om att försämra välfärden för människor med utländsk bakgrund så att det inte kommer fler invandrare hit. Det handlar om återvändande för dem som redan är här. Och den tredje saken, som du lyfte, handlar om en bidragsreform. Man ska sänka bidragen, och det skulle på något sätt vara en magisk lösning för att få människor i arbete.

När man ställer sig bakom den typen av politik har jag svårt att fullt ut tro på att din ambition faktiskt är att förbättra integrationen.

(Applåder)

Anf. 145 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag har läst Tidöavtalet vid flera tillfällen. Det ligger i sakens natur att man läser ett dokument som ens eget parti står bakom. I flera av de stycken som Leila Ali Elmi hänvisar till, herr talman, finns det mycket tydliga skrivningar om att detta ska utredas och att det ska stämma överens med europeisk och internationell rätt. Jag kommer att vänta in de utredningarna innan jag kommenterar detta mycket mer, för jag tror att det kommer att bli rätt intressant att se vad de landar i. Men det vi är överens om i Tidöavtalet är att det ska stämma överens med europeisk och internationell rätt. Det är enligt min uppfattning otroligt viktiga principer när vi pratar om integration.

Sedan måste vi orka erkänna att vi inte har lyckats. Jag kan inte alla städer i Sverige, men jag kan Uddevalla rätt så bra. Vi har två områden som heter Dalaberg och Hovhult, där vi har skolan mitt i. Vi har elever som misslyckas i skolan, och språkmiljön på rasterna är egentligen inte svensk över huvud taget. Vi har en arbetslöshet bland de vuxna på 50 procent. Minns jag rätt är det 40-60 procent av barnen som inte klarar de grundläggande bitarna innan de går upp i högstadiet. De kommer till Ramnerödsskolan, som glädjande nog det senaste ett och ett halvt året har fått bättre resultat, men där man har haft det oerhört tungt med dåliga studieresultat.

Man kan jämföra detta med Ljungskile och Herrestad eller med Tureborg, som också är ett invandrartätt område i Uddevalla men där eleverna går på två olika skolor.

Vi måste orka erkänna att det är viktigt hur strukturerna ser ut om alla barn ska ha samma förutsättningar. Vi har misslyckats, och vi behöver bli bättre.

Anf. 146 Leila Ali Elmi (MP)

Herr talman! Kristdemokraternas plan för den här mandatperioden är alltså att begrava all sverigedemokratisk politik i utredningar. Det tror jag inte att Sverigedemokraterna blir så glada över. De är ju är Sveriges näst största parti och det största partiet i ert regeringsunderlag, och jag har väldigt svårt att se att de skulle gå med på det, helt enkelt because it's a bad deal.

Jag vill återgå till detta med att vi måste orka erkänna att vi har problem i skolan och att barn misslyckas i skolan. Vi behöver orka erkänna det och också komma med de politiska lösningar som kan råda bot på problemet i skolan.

Skolans problem har inte så mycket att göra med den integrationspolitik vi har haft. Det har inte något med det att göra. Det har mycket mer att göra med att vi i dag har en marknadsskola i Sverige. Det är ett grundproblem, men det vill inte borgarna inse, för det är mycket enklare att skylla på invandrare.

Man vill inte satsa på välfärden. Man vill inte ta bort privatiseringen. Man vill inte och orkar inte göra de förändringar som krävs för att vända samhällsutvecklingen åt ett positivt håll. Ni orkar inte göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 februari.)