Anf. 2 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Tanken med utjämningssystemet är att skapa ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting att kunna tillhandahålla likvärdig offentlig service oberoende av invånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden.
De största och mest centrala delarna i utjämningssystemet är inkomstutjämning, kostnadsutjämning och ett strukturbidrag. Inkomstutjämningen sker genom utjämning utifrån skattekraft mellan kommuner och mellan landsting. Utjämningen beräknas utifrån skillnaden mellan den egna befolkningens skattekraft och den så kallade garantinivån, som är 115 procent av landets medelskattekraft. Kommuner och landsting med en skattekraft under garantinivån får ett bidrag, medan de 15 kommuner vars skattekraft i nuläget överstiger denna nivå betalar en avgift.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor
Syftet med kostnadsutjämningen är att kompensera för strukturella behov och kostnadsskillnader mellan enskilda kommuner respektive landsting. Utjämningen ska kompensera för skillnader i behov av kommunal service och för förutsättningarna att producera sådan service. Det gäller alltså sådana skillnader som kommuner och landsting inte själva kan påverka.
År 2005 genomfördes stora förändringar av kostnadsutjämningen. Dessa förändringar gav betydande omfördelningseffekter. Framför allt drabbades landsbygdskommuner i skogslänen negativt. Som kompensation för detta införde man ett separat system kallat strukturbidraget.
Huvuddelen av omfördelningen sker via inkomstutjämningen genom att staten skjuter till medel till kommunsektorn. En mindre del av omfördelningen inom inkomstutjämningen finansieras av kommunerna och landstingen genom att de med allra högst skattekraft får betala lite grann. Kostnadsutjämningen är däremot statsfinansiellt neutral, vilket innebär att all omfördelning sker mellan kommuner respektive mellan landsting och regioner.
Utjämningssystemet betyder särskilt mycket för de landsbygdskommuner som har långa avstånd och en utspridd befolkning. I genomsnitt får kommunerna 13 procent av sina inkomster från utjämningssystemen. Spridningen är emellertid stor. En del kommuner med mycket hög skattekraft får ett negativt bidrag. Bland landsbygdskommunerna står utjämningen i genomsnitt för 20 procent av intäkterna. Det finns dock en betydande spridning även mellan landsbygdskommunerna. I Kiruna får man endast 4 procent av sina intäkter från utjämningssystemet medan man i Bergs kommun får hela 34 procent.
Sverige står, i likhet med de flesta västländer, inför stora demografiska förändringar de kommande decennierna. Andelen personer i yrkesverksam ålder kommer att sjunka i relation till befolkningen som helhet. Denna utveckling drivs av att medellivslängden förväntas öka.
Parallellt med detta förväntas urbaniseringen fortsätta. Storstäderna växer alltså mer i förhållande till landsbygden. Denna utveckling kommer att leda till att kommunsektorn står inför omfattande utmaningar vad gäller kompetens- och personalförsörjning. För många kommuner på landsbygden kommer denna utmaning att bli särskilt stor.
Den parlamentariska Landsbygdskommittén, där alla riksdagens partier satt med, skrev i sitt slutbetänkande att andelen som kommer att behöva arbeta inom omsorgen av äldre och personer med funktionsvariationer kommer att vara högre i Norrlands inland än i storstadsnära kommuner. I Norrlands inland var 9,5 procent av befolkningen anställd inom omsorgen, men den andelen förväntas öka till nästan 17 procent eftersom andelen äldre ökar.
Långtidsutredningen bedömde också att den ekonomiska utvecklingen blir klart sämre för landsbygdskommunerna jämfört med storstadskommunerna. Utjämningssystemet ingår i de kalkylerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor
Landsbygdskommittén menar därför att dagens utjämningssystem delvis bygger på inaktuella uppgifter. Vidare har SKL sagt att de delar av kostnadsutjämningen som kompenserar för landsbygdernas merkostnader de senaste åren inte har uppdaterats på ett sådant sätt att de här faktorerna har blivit aktuella.
För tillfället ser en särskild utredare över kostnadsutjämningssystemet. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Regeringen behöver därför inrätta en parlamentarisk beredning där alla partier ingår för att kontinuerligt följa upp och anpassa det kommunala utjämningssystemet till dagens förändrade demografiska förhållanden.
Herr talman! I dag vill de borgerliga partierna ännu en gång göra ett tillkännagivande om vinster i välfärden. Denna gång tror jag att man slår något slags rekord i politisk floskeltopp. Man tillkännager att regeringen ska återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden i välfärden.
Jag ska berätta när det kommer att ske. Det kommer att ske senast den 20 mars, alltså om mindre än tre veckor. Då kommer regeringen att lägga en proposition på riksdagens bord för att stoppa vinstjakten i välfärden. Det har vi i Vänsterpartiet sett till.
Då kommer man, till skillnad från vad de borgerliga tror, att öka mångfalden i välfärden. Den marknad som de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna kramar ihjäl är i själva verket en oligopolmarknad med några få stora friskolekoncerner, riskkapitalister och lycksökare utan moraliska kompasser.
Vilka är då de förslag som vi kommer att lägga för att öka mångfalden i välfärden? För det första stoppar vi vinstjakten som incitament i välfärden, och då kommer de bolag som har bara har intresse av att göra vinst att lämna marknaden. Det underlättar såklart för de aktörer som är seriösa och intresserade att ge en omhändertagande äldreomsorg eller bedriva en intresseväckande undervisning.
Många av dessa aktörer kommer att vara ideella aktörer som i dag trycks undan av jättekoncernerna, och därför har vi undantagit ideella aktörer från regleringarna om vinstbegränsning. Det gör vi för att de ideella aktörerna i grunden inte har vinst som sitt incitament.
För de stora aktörerna kommer det att bli omöjligt att göra övervinster, och deras möjlighet att köpa upp mindre aktörer kommer därför kraftigt att minska. Det här är också en av huvudförklaringarna till att vi i dag har en oligopolmarknad.
Det blir också omöjligt att använda svenska skattepengar som skulle ha gått till undervisning till att köpa upp bolag utomlands, till exempel i Saudiarabien.
En annan viktig förändring är undantaget för alla aktörer oavsett organisationsform att få göra en liten vinst på upp till ett prisbasbelopp, motsvarande 45 500 kronor. Det är ett viktigt undantag för det lilla företaget men helt obetydligt för riskkapitalisten i jättekoncernen. Därför kommer fler mindre aktörer nu att kunna utveckla sina verksamheter under sjysta villkor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor
Om några år tror jag att vi inte längre kommer att se en välfärd som är som en marknad utan i stället ett område där olika aktörer bidrar till att utveckla sina verksamheter.
Av dessa skäl är det borgerliga tillkännagivande som Sverigedemokraterna ställer sig bakom i dag helt orimligt. Men det är såklart ett beställningsjobb från vinstlobbyn som man gärna äter en god middag med efteråt.
Herr talman! Det ska vara möjligt för alla som arbetar att försörja sig på sitt arbete. För den som är hänvisad till att jobba deltid är det ofta en omöjlighet att klara sin egen och eventuella barns försörjning. Att jobba deltid innebär i praktiken ofta att man är beroende av någon annan för att klara sig.
Deltidsarbete innebär inte bara en lägre inkomst. Personer som arbetar deltid har också sämre utvecklingsmöjligheter i arbetet, sämre löneutveckling, lägre ersättning från trygghetssystemen och lägre pension.
Frågan om hur rätten till heltidsanställning ska kunna stärkas har varit föremål för en statlig utredning, den så kallade Heltidsutredningen. Redan 2005 överlämnades ett betänkande med förslag om en lag om heltidsanställning. Utredningen ledde dock aldrig till någon lagstiftning, och problemen kvarstår än i dag.
Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen motionerat om att rätten till heltid ska stärkas genom att lagen om anställningsskydd ska ändras så att heltid blir norm.
Våren 2016 tecknade SKL ett treårigt avtal med Kommunal. Avtalet innehåller flera delar som syftar till ökat heltidsarbete, bland annat att tillsvidareanställningar på heltid ska eftersträvas vid nyanställning.
Vänsterpartiet menar att detta är vällovligt och ett bra steg på vägen, men för att alla på arbetsmarknaden ska omfattas av rätt till heltid krävs lagstiftning. Deltid ska vara en möjlighet, inte ett tvång.
Rätten till heltid bör därför stärkas genom ändringar som gör heltid till norm i lagen om anställningsskydd. När det gäller anställningar på deltid ska parterna kunna komma överens om och ingå sådana avtal, om man kommer överens om detta. Det skulle också gynna anställda i offentlig sektor i hög grad. Vänsterpartiet föreslår detta i vår motion Ett tryggt och hållbart arbetsliv, som dock behandlas i arbetsmarknadsutskottet.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1 och till vår gemensamma rödgröna reservation nr 2.