Skattelättnad för arbetsresor – ett enklare och färdmedelsneutralt regelverk

Anf. 8 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Det har varit lite turbulenta veckor i svensk politik. Vi hade en statsminister som hade något slags utbrott och hotade med att avgå i strid med hur riksdag och regering är tänkt att fungera. Vi har en statsminister som, när allierade var här med sin försvarsförmåga, passade att använda den för att ge sig på oppositionen på ett helt obegripligt och ovärdigt sätt.

Men nu har vi samlat oss här för en helt annan typ av politisk debatt, nämligen hur Sverige långsiktigt ska fungera och vad vi ska ha för villkor för de människor som arbetar och bidrar till att det finns pengar att fördela till sjukvård, äldreomsorg, polis, försvar och andra saker som är viktiga för att vi ska ha det bra i det här landet.

Att arbeta har ett alldeles särskilt värde. Den som arbetar gör något bra, en tjänst, för en annan människa. Den som arbetar gör också något bra för en stor mängd andra människor - främlingar - genom skatteinbetalningar. Den som arbetar har också bättre förutsättningar att själv leva och ha ett bra liv med vänner, kollegor, semestrar och känslan av att klara sin egen försörjning.

För att fler människor i hela landet, oavsett hur långt från jobbet de bor, ska ha ekonomiska drivkrafter att arbeta har vi i Sverige ett reseavdrag. Först kollar man hur mycket man tjänar, sedan kollar man hur mycket det kostar att tjäna dessa pengar och sedan får man betala skatt på resten. Det är mycket logiskt, rimligt och rättvist. Det ska inte vara så att en person som bor i till exempel det norrländska inlandet och har långt till arbetsplatsen ska betala en högre skattesats än en person som arbetar i en storstad eller där kollektivtrafiken är väl utbyggd. Men nu, fru talman, skrotar Socialdemokraterna detta system i ytterligare en attack på arbetslinjen. Nu kommer vi att få ett helt annat system där personer som bor i Norrland kommer att få betala högre marginalskatt än personer som bor i Stockholms innerstad.

Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Socialdemokraterna har gjort rätt mycket för att kunna behålla makten på de mest konstiga sätt, och nu hackar man också upp skattesystemet riktigt rejält så här under mandatperiodens sista timme. Nu använder man skattesystemet för att skaffa sig röster i detta parlament, men man gör det på ett sätt som kommer att drabba jobb, företagande och framför allt landsbygden mycket hårt.

Nu har Socialdemokraterna kommit på den briljanta idén att den person som bor utanför en storstad där rika kommuner har byggt breda cykelbanor ska få stora skattelättnader. Detta ska betalas av den person som bor på landsbygden och som arbetar och sliter. Denna person ska nu få kraftiga skattehöjningar.

En person som bor på till exempel åtta mils avstånd från sin arbetsplats kommer med förslaget att få 5 000, 10 000 eller 15 000 kronor om året i höjd skatt, medan den person som bor där man kan cykla till jobbet kommer att få stora skattelättnader. Det är olika lätt att cykla till jobbet i olika delar av landet, fru talman. Det är en sak att cykla fyra mil in till Luleå och en annan att cykla milen mellan Täby och Stockholm. Ändå har Centerpartiet och Socialdemokraterna, påhejade av Miljöpartiet, i det här fallet gått på linjen om stora skatterabatter för den som har tillgång till cykelbanor men stora skattehöjningar för den som arbetar och sliter hårt men som bor i till exempel Jämtland. Det är en orättfärdig politik att göra på det sättet.

Men å andra sidan är Moderaterna inte de som är de, som jag tror att nobelpristagaren Coetzee inledde sitt tacktal på Nobelmiddagen med för många år sedan. Vill man sänka skatten för de människor som kan cykla i storstäder är det ju bättre än att man höjer den. Vi motsätter oss alltså inte att man sänker skatten för den här gruppen människor. De förtjänar givetvis också att få behålla mer av sin lön.

Men vi motsätter oss konsekvenserna av förslaget - att den person som bor åtta mil utanför Östersund får en skattehöjning på 5 000, 10 000 eller 15 000 kronor per år. Vi tycker att det är ett konstigt sätt att behandla skattesystemet att göra på det här viset. Det blir ytterligare en fördel för de personer som nu kan använda kollektivtrafik som är väl utbyggd. Kollektivtrafiken är redan till hälften eller mer betald med skattemedel, och man kommer nu också att få en stor personlig skatterabatt för att åka med den.

Väl så - man får sänkt skatt - men tråkigt, taskigt och fel att de personer som pendlar till arbetet där det inte finns möjlighet att cykla eller där kollektivtrafiken inte är utbyggd får betala för detta. Vi moderater har därför föreslagit att man ska få behålla möjligheten att göra reseavdrag. Systemen kan få finnas parallellt. Jag kommer här att yrka bifall till reservation 2, som uttrycker just detta.

Vi vill inte, som till exempel Centerpartiet, att de personer som bor på landsbygden och som har lite längre att pendla och arbetar och sliter ska få kraftiga skattehöjningar. Vi tycker att det är orättvist. Det strider också mot arbetslinjen när det i stora delar av landet lönar sig sämre att utbilda sig, anstränga sig och göra sitt bästa. Det är inte så vi håller ihop Sverige, fru talman.

Avskaffandet av reseavdraget, som nu föreslås av Socialdemokraterna, är en del i en lång attack mot de människor och familjer som är beroende av bilen. Låt mig avsluta där.

Det har införts en lång rad nya, högre och skärpta skatter och regler för vanliga familjer som har behov av bilen för att få livspusslet att gå ihop. Det gäller inte bara dem som bor där det inte finns någon kollektivtrafik eller där avstånden är som störst. Bilen är helt nödvändig för att vårt samhälle ska fungera - för att man ska ta sig till jobbet, få sonen till hockeyträningen, kunna hälsa på mamma på äldreboendet och få hem de där matkassarna från Maxi. Det är genom att man har och använder bilen som livet går ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Jag är så innerligt trött på att politiker i Sverige skuldbelägger personer som använder bilen. Det är inget fel i att åka till jobbet. Det är inget fel i att skjutsa barnen till idrottsträningen. Det är inget fel i att åka och hälsa på mamma på äldreboendet. Den som gör allt detta gör gott och rätt och borde härifrån i stället få höra att man är en uppskattad samhällsmedborgare som utför sina plikter inte bara mot landet man lever i utan också mot alla de människor som tillsammans bor här.

Fru talman! Det är dags att sluta förfölja bilisten.

Anf. 9 Eric Westroth (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi förslaget om förändringar av systemet med skattelättnader för kostnader man har för sina resor till och från arbetet. I det nuvarande systemet krävs för att man ska få göra avdrag för kostnader för bil att man sparar minst två timmar per arbetsdag jämfört med att åka med kollektivtrafik. Man måste dessutom ha minst fem kilometer till arbetet. Uppfyller man dessa kriterier får man i sin deklaration göra ett avdrag med 18,50 per mil för det belopp som överstiger 11 000 kronor.

Avdraget på 18,50 har varit detsamma sedan 2007 samtidigt som kostnaderna för att inneha och köra bil stigit varje år. Bara bensinpriset har sedan 2007 stigit med drygt 100 procent och dieselpriset med inte mindre än 140 procent. Alltså har systemet för reseavdraget urholkats successivt över åren, och detta i kombination med sossepriserna på bensin och diesel har gjort att vi till och med har kunnat läsa om hur människor har sagt upp sig från sina arbeten för att det har blivit för dyrt att ta bilen till jobbet.

Samtidigt som detta sker väljer nu regeringen att gå fram med ett förslag som försämrar möjligheterna för pendling med bil till och från arbetet ännu mer. Det nya förslaget innebär, fru talman, att man i stället för att göra ett avdrag från sin inkomst och därmed betala en lägre skatt ska få en skattereduktion med 50 öre per kilometer för sina resor till och från arbetet, oavsett på vilket sätt man tar sig dit.

Det finns dock ett antal förutsättningar som måste vara uppfyllda för att man ska få göra denna reduktion. Man måste ha minst 15 kilometer till jobbet om man inte bor i en kommun i anslutning till någon av våra tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö. Om man gör det krävs ett avstånd på minst 30 kilometer till jobbet. Skattereduktionen ges för den sträcka som överstiger dessa avstånd, upp till 80 kilometer enkel väg. Borta är kravet på att man måste spara minst två timmar per dag, liksom avdraget på 11 000 kronor.

Som orsaker för att ändra på systemet för reseavdrag anger regeringen att det fuskas för mycket samt att systemet skulle gynna bil framför kollektivtrafik, storstäder framför landsbygd och höginkomsttagare framför låginkomsttagare.

Fru talman! Att det finns ett relevant system för att göra avdrag för kostnader för att ta sig till och från arbetet är en förutsättning för att man ska kunna bo på ett ställe utan kollektivtrafik och jobba på en annan ort. År 2019, som vi väl kan låta vara det senaste normalåret innan pandemin slog till, var det cirka 900 000 svenskar som använde sig av reseavdraget för att få tillbaka en del av kostnaden för att köra bil till jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Vi ska samtidigt vara helt på det klara med att reseavdraget på intet sätt täcker kostnaden för att köra bil till jobbet utan endast mildrar effekten av att man inte bor på den ort där man jobbar och inte har möjlighet att åka med kollektivtrafik till jobbet. Faktum är att en normalinkomsttagare som har en normal bensinbil med dagens system inte ens får tillbaka skatten på bränslet man förbrukat vid sina resor till och från arbetet.

Fru talman! Regeringen räknar nu med att cirka 260 000 fler kommer att kunna ta del av det nya reseavdraget. Eftersom systemet är avsett att även omfatta resor med kollektivtrafik, samtidigt som det ska vara offentligfinansiellt neutralt, är det främst bilpendlare utan möjlighet att åka med kollektivtrafik och med långa avstånd till jobbet som blir de stora förlorarna.

Vi som bor på landsbygden brukar, när regeringen höjer bensinskatter och fordonsskatter, vilket primärt drabbar lands- och glesbygd, påpeka att alla minsann inte har kollektivtrafik runt hörnet. Om alla hade haft tillgång till väl fungerande kollektivtrafik som hade kunnat användas för resor till och från arbetet hade vi nog inte behövt ett reseavdrag över huvud taget.

Fru talman! Sverige är ett stort och glesbefolkat land. Hur gärna vi än vill kommer alla svenskar aldrig att kunna åka kollektivt till jobbet. Bilen är faktiskt i dag det i särklass vanligaste färdmedlet för svenskarna när det gäller att ta sig dit.

Men det är inte bara en stor del av arbetspendlarna som är beroende av bilen. Företagen är faktiskt beroende av att deras medarbetare kan ta sig från hemmet till jobbet och tillbaka. När företagen ska rekrytera nya medarbetare är såväl pendlingsavstånd som pendlingstid och pendlingskostnad allt större och mer avgörande faktorer för en arbetssökande som ska välja ett nytt jobb.

När man nu höjer kostnaden för pendling ännu mer med ett försämrat reseavdrag samtidigt som drivmedelspriserna blivit så höga kommer det att bli svårare för företag och näringsliv som kanske inte ligger i en centralort med väl utvecklad kollektivtrafik att hitta kompetenta medarbetare - det avstånd som en arbetstagare är villig att pendla kommer ju sannolikt att minska. Dessutom är risken överhängande att samme arbetstagare väljer ett enklare jobb, som ligger närmare hemmet, än vad denne egentligen är kvalificerad för då löneskillnaden om man tar ett bättre betalt jobb längre bort kan komma att ätas upp av en högre pendlingskostnad.

Fru talman! Förslaget har även fått svidande kritik av flera remissinstanser. Många har påpekat hur illa anpassat förslaget är för lands- och glesbygd, och inte ens Skatteverket anser att förslaget leder till så stor förenkling jämfört med nuvarande regler. Kritiken har varit så massiv att regeringen sedan förslaget presenterades redan har gått ut och lovat förändringar. Men i stället för att vänta och presentera förslaget med de förändringar man säger sig vilja ha väljer man att lägga propositionen på riksdagens bord med de ursprungliga förutsättningarna.

Vi sverigedemokrater anser att det vore bättre att utveckla och förbättra det system vi har i dag, som har tjänat oss väl. Vi hade hellre sett att man med tanke på de höga drivmedelspriserna kraftigt justerat upp avdraget från de 18,50 som gäller i dag och som gällt sedan 2007 samtidigt som man gett Skatteverket förbättrade resurser att kontrollera avdragen i deklarationerna för att på så sätt stävja fusk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Fru talman! Om man nu ska förändra systemet helt tycker vi att regeringen borde ha väntat med propositionen och lagt fram den med de rätta förutsättningarna i stället för att stressa fram ett förslag för vilket man redan aviserat förändringar. Därför yrkar vi avslag på propositionen och följaktligen bifall till vår reservation 1 i betänkandet.

Anf. 10 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Det här ärendet handlar om att ett nytt system med skattelättnad för arbetsresor ska införas och ersätta det nuvarande reseavdraget.

Det nya systemet kommer att vara regionalt differentierat och baseras på avståndet mellan bostad och arbetsplats. Det nya systemet kommer att omfatta fler än det nuvarande reseavdraget, och eftersom det utformas som en skattereduktion med samma belopp per kilometer är det i första hand positivt för människor med låga inkomster eller medelinkomster.

Det är i grunden bra att detta nya system nu kommer på plats, men det krävs stora förbättringar. Den nuvarande utformningen av det nya systemet måste förbättras, inte minst för dem som bor och arbetar på den svenska landsbygden.

Regeringen har föreslagit att det ska finnas gränser för de resor som ska komma i fråga för skattereduktionen. Arbetstagaren ges rätt till skattereduktion för den del av avståndet mellan bostad och arbetsplats som enkel väg överstiger 15 kilometer men inte 80 kilometer. I vissa storstadskommuner kommer den undre gränsen i stället att vara 30 kilometer.

Den bedömning som regeringen har gjort kring den övre gränsen missgynnar arbetspendlare på landsbygden kraftigt, och vi kristdemokrater kan inte acceptera detta. Långa arbetsresor - arbetsresor som överstiger 150 kilometer - förekommer över hela landet, men framför allt förekommer de i Norrlandslänen. Myndigheten Trafikanalys menar att det finns ungefär 130 000 personer som pendlar längre än 150 kilometer.

Den utformning av det nya reseavdraget som regeringen har föreslagit i sin proposition, det vill säga med en övre gräns på 80 kilometer, kommer alltså att missgynna stora grupper kraftigt. Vi konstaterar att flera remissinstanser har lyft att den övre gränsen måste höjas.

Regeringen har i propositionen också föreslagit en ersättning per kilometer som även den är för låg. Detta riskerar att innebära ytterligare en försämring för de pendlare som är beroende av bilen för sin arbetspendling. Inte heller detta kan vi acceptera, utan kilometerersättningen måste höjas.

Fru talman! Lyckligtvis har vi kristdemokrater inte varit helt ensamma i dessa uppfattningar. Flera partier har fört fram liknande förslag i sina motioner, men det är också så att regeringen själv, efter att propositionen presenterades, har gått ut och aviserat nya förslag. Det är såklart bra att regeringen har insett att det förslag den lade fram till riksdagen inte var tillräckligt, men det hade varit ännu bättre om regeringen hade tänkt efter innan den lade sina förslag på riksdagens bord.

Nu har vi i skatteutskottet kunnat enas bland annat om att den övre gränsen för pendlingsavstånd ska höjas och att skattereduktionen per kilometer ska höjas. Det här är bra. Det är helt nödvändigt för dem som bor och arbetar på landsbygden. Vi kristdemokrater kommer att bevaka att regeringen verkligen genomför detta och att de nya gränser och belopp som sätts inte blir för låga. Blir de det kommer vi självklart att agera på nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Fru talman! De förändringar som föreslås i propositionen berör enbart arbetsresor, men vi kristdemokrater ser att det krävs ytterligare förändringar i beskattningen av trafiken. Många resor är inte arbetsresor, men de är fortfarande mycket viktiga för såväl den enskilde som samhället i stort. Det handlar om resor till och från aktiviteter i föreningslivet eller besök hos familj och vänner. Dessa resor berörs inte av förändringarna i propositionen, men de är fortsatt högt beskattade om de sker med bil.

Vi kristdemokrater förordar därför en helt ny beskattningsmodell för vägtrafiken som kan ersätta befintliga skatter. Den nya modellen måste ta hänsyn till stad och landsbygd, trängsel, tid på dygnet och inte minst fordonets miljöpåverkan. Med dagens teknik kan vi skapa en modell som är avsevärt mer rättvis än dagens bilbeskattning. Om varje fordon har en uppkoppling till ett digitalt trafikövervakningssystem kan man betala skatt utifrån vilken zon man har befunnit sig i. Då kan vi komma bort från dagens överbeskattning av landsbygden.

Vi vill att det här nya systemet för vägbeskattning utreds - det är något vi har fört fram och yrkat på i många olika sammanhang - men eftersom det formellt sett ligger utanför det ärende som vi beslutar om i dag har vi inget skarpt yrkande kring just detta. I stället yrkar jag i dag bifall till reservation 3.

Anf. 11 Helena Gellerman (L)

Fru talman! I dag debatterar vi ett nytt regelverk för ersättning för arbetsresor. Förslaget är uppbyggt runt en skattereduktion där reduktionens storlek beror på var man bor och på avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen. Reduktionen ska också vara oberoende av vilket transportmedel man använder sig av.

Detta ska ersätta det nuvarande reseavdraget, som baseras på vilka kostnader man som arbetstagare har för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Skattelättnaden utgår från avståndet mellan bostad och arbetsplats i stället för kostnaden för resan. Skattelättnaden är oberoende av vilket färdmedel som använts för arbetsresan; man får lika mycket oavsett om man tagit bilen, åkt kollektivt eller tagit cykeln.

Den geografiska differentieringen av skattereduktionen innebär att villkoren för att kunna få en skattelättnad knyts till var i landet arbetstagaren bor och arbetar. Bor man i en namngiven storstadskommun i Stockholms, Västra Götalands eller Skåne län får man betalt från 30 kilometer, och bor man utanför får man börja räkna sträckan från 15 kilometer. I båda fallen är det 80 kilometer som är den övre avståndsgränsen. Enligt förslaget ska man få 50 öre per kilometer för den ersättningsbara sträckan, och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Förslaget är kostnadsneutralt jämfört med dagens system och kostar 5 ½ miljard. Detta tycker vi är positivt. En förväntan på det nya systemet är att det ska leda till att människor väljer kollektivtrafik i större utsträckning och därmed minskar sina klimatutsläpp.

Systemet drabbar dock många människor negativt jämfört med dagens system. Det förändrade regelverket drabbar dem som har lång väg till arbetet, och då speciellt i delar av landet där kollektivtrafiken inte är särskilt utbyggd. Det drabbar alltså dem som är beroende av bilen och inte har något alternativ. Ersättningen på 50 öre per kilometer innebär en betydligt lägre ersättning än den tidigare avdragsmöjligheten på 18,50 kronor per mil, och detta i en tid då bränslepriserna har ökat väsentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Utskottet föreslår därför tre tillkännagivanden till regeringen: en höjning av den övre avståndsgränsen, höjd kilometersats och höjd milersättning. Samtliga tillkännagivanden grundar sig på följdmotioner till propositionen.

Dessa effekter borde ju regeringen ha insett redan när systemet föreslogs. Det var ju uppenbart att det skulle få de här konsekvenserna. Nu har regeringen i stället i efterhand kommit med en promemoria där man föreslår en höjning av ersättningen från 50 öre till 80 öre per kilometer, en höjning av den övre avståndsgränsen från 80 till 120 kilometer och en höjd milersättning från 18,50 till 25 kronor per mil. Detta ligger dock inte till grund för dagens system.

En svaghet med de kommande förslagen är att det nya förslaget beräknas kosta 4,5 miljarder mer än dagens system. Det är en kostnadsökning på över 80 procent. Dessutom riskerar systemet att skapa marginaleffekter där skattelättnaden för arbetsresorna blir större än den faktiska kostnaden för resorna. Det är inte rimligt. Man ska inte få betalt av staten, eller med andra ord av andra skattebetalare, för att åka till arbetet.

Liberalerna anser därför att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppgift att en tid efter systemets införande utreda marginaleffekterna för att motverka det jag nyss nämnde, som ger över 100 procents kompensation för utgifter.

Samtidigt sker stora förändringar av vägtransporterna. Totalkostnaden för att köra en elbil beräknas framöver bli betydligt lägre än för att köra en fossildriven bil. Elbilarnas inköpspris minskar, och de låga kostnaderna för drift och underhåll av bilarna gör sammantaget att kostnaderna för en bilägare sjunker. Därför bör nivåerna för skattelättnaden följas upp efter några år, för att se till att de speglar utvecklingen av kostnaden för arbetsresor.

Mot denna bakgrund, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4.

Anf. 12 Sultan Kayhan (S)

Fru talman! När vi debatterar skatteförslag tenderar det att handla om väldigt tekniska frågor. Jag tror att vi behöver ta något kliv tillbaka och förstå skattepolitikens generella principer för att sedan ta ställning i de specifika skatteförslag som läggs fram.

Socialdemokratins grundprincip är tydlig: Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.

Somliga ser skatter som ett straff och något som ska sänkas till varje pris. Andra tror att allt i samhället kan lösas genom oändliga skattehöjningar. Arbetarrörelsen kan inte förespråka något av detta, för båda förhållningssätten vore skadliga för vanligt folk som arbetar hårt för sina pengar och för att bidra till samhällsbygget.

Den stora skattereformen 1990-91 som genomfördes av liberaler och socialdemokrater tillsammans byggde på denna vishet. Låga skattesatser på breda skattebaser var en viktig utgångspunkt. Skattereformen ville både underlätta arbetskraftsdeltagande och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Det är ett partiprogramscitat som har tillskrivits finansminister Ernst Wigforss, som också var mannen som tyckte att även rika skulle vara solidariska och bidra mer till välfärden. Och det visade sig att de kunde det utan att vare sig bli utblottade eller fly landet.

Vi ska givetvis vara aktsamma när vi planerar skattepolitiken samtidigt som vi behöver använda de skattepolitiska verktyg vi har för att möjliggöra alla andra politikområden, för utan intäkter blir det mycket svårt att klara våra utgifter.

Skatter ska finansiera allt som vi gemensamt har nytta av, både de utgifter vi har i dag och de investeringar som krävs för att lösa våra samhällsproblem och bygga Sverige starkare. Det handlar om fler poliser och effektivare brottsbekämpning, förstärkning av försvaret, sjukvården, äldreomsorgen, socialförsäkringen och skolan. Vi ska inte nöja oss, för vi vet att vi både kan och förtjänar bättre. Målet ska vara både jämlikhet och utveckling.

I vanliga fall när vi står här och debatterar skatteutskottets betänkanden brukar vi diskutera skatter som ska tas in just för att finansiera våra offentliga utgifter, men inte i dag. De skattepolitiska verktygen kan också användas i andra syften. Reseavdraget, som vi debatterar i dag, kostar i stället 6 miljarder. Här är tanken att de som har väldigt långt till jobbet inte ska missgynnas av avståndet, för att människor ska kunna leva och arbeta i hela landet och för att öka rörligheten, så att fler vågar söka intressanta jobb på lite längre avstånd från den plats där de bor.

Det gamla systemet, reseavdraget, har brister. Olikformighet är den första bristen och innebär att man får olika avdrag beroende på om man tar bilen eller åker kollektivt. En annan brist är att avdrag är bättre för höginkomsttagare än skatteavdrag. Dessutom bedömer Skatteverket att det finns ett stort skattefel, som innebär att vissa gör avdrag som de helt enkelt inte har rätt till.

Nu lägger regeringen fram ett förslag om ett enklare skattesystem för arbetsresor, som är modernt färdmedelsneutralt och avståndsbaserat. Förslaget innebär att skattelättnaden föreslås vara olika beroende på var i landet man bor och jobbar. Eftersom ett av de främsta syftena med förslaget är att gynna landsbygden är avståndsgränsen högre i storstadsområdena.

Nytt i förslaget är också att färdmedel inte ska spela någon roll. Skattelättnaden ska gälla oavsett om man tar bilen eller åker kollektivt. De nya reglerna förväntas därför omfatta 260 000 fler personer än det gamla reseavdraget. Den nya skattereduktionen ska ge lika stor skattelättnad för alla skattebetalare, oberoende av vad de har för inkomster eller marginalskatt. I dag kan samma resa innebära en större skattelättnad för en höginkomsttagare än för en låginkomsttagare. Det är helt enkelt inte rimligt.

Fru talman! Vi i skatteutskottet är överens om att reseavdraget behöver reformeras. Det finns dock tillkännagivanden om nivåerna. Regeringen skickade därför ut en remiss den 3 maj för att undersöka förslagen om högre avståndsgräns och höjd kilometersats samt om de schablonbelopp som får dras av för kostnader för resor med egen bil i tjänsten och i näringsverksamhet ska höjas. Den här propositionen är inte sista ordet, utan den är det första steget i övergången från det gamla reseavdraget till den nya skattelättnaden för arbetsresor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Det är främst den tekniska konstruktionen vi tar ställning till i dag. Sedan får regeringen i budgetpropositionen för 2023 hantera de tillkännagivanden som föreslås i betänkandet och som vi socialdemokrater i riksdagen står bakom.

Vilken regering det blir får väljarna avgöra vid höstens val, men det är bra att det finns en bred partipolitisk enighet om grundvalarna för det nya systemet. Man kunde önska att vi var lika brett överens om hela skattesystemet och om finansieringen av välfärden.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen.

Anf. 13 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Sultan Kayhan sa - nu citerar jag inte ordagrant - att man ibland behöver ta ett steg tillbaka och fundera på principerna och att det i skatteutskottets frågor kan vara lite väl mycket teknik.

Ja, det kan man givetvis hålla med om till vissa delar, men vi är ändå ansvariga för den teknik vi lagstiftar om. Därför är det viktigt att vi som ledamöter i skatteutskottet funderar igenom de tekniska aspekterna på frågorna.

Det är lite därför skatteutskottet finns. Annars kunde man bara ha finansutskottet, så kunde det fatta beslut om egentligen all ekonomisk politik. Men vi här tycker ju att skatteutskottet förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Jag skulle vilja resonera om en av de tekniska aspekterna av det här förslaget och om hur rättvist det egentligen är. Förslaget är dåligt för Sveriges landsbygd. Det är otvivelaktigt så. Det gynnar de personer som har möjlighet att åka kollektivt eller att cykla. Det står väldigt tydligt i förslaget att det är så. Själva syftet med att göra om systemet är att människor ska åka mindre bil och åka mer kollektivt. Tekniken man använder för det, fru talman, är att straffa bilisterna och gynna cyklisterna och dem som kan åka kollektivt. Det är inget konstigt i att det blir så. Däremot är det lika uppenbart att det drabbar landsbygden, eftersom det är där man är allra mest beroende av bilen, även om bilen behövs i hela landet.

Jag vill ta upp en sak apropå rättvisa. En person med rätt hög månadslön, låt oss säga 47 000 kronor i månaden, och en resekostnad på 2 000 kronor i månaden kommer i dag att kunna göra avdrag och få en beskattningsbar inkomst på 45 000. Man får samma skatt oavsett var man bor i Sverige. Man får helt enkelt betala sin kommunalskatt. Men med det här förslaget ska man inte längre få göra avdrag. Den person som bor på landsbygden och inte kan göra avdraget i det här fallet kommer då att få en mycket högre beskattning och få betala statlig inkomstskatt, vilket den som bor i storstaden slipper. Hur är den här tekniken rättvis? Det undrar jag över. Den slår ju så hårt mot landsbygden.

Anf. 14 Sultan Kayhan (S)

Fru talman! Det finns olika delar av det här. För det första tycker jag mig inte ha läst i betänkandet att vi skulle önska straffa människor som åker bil. Jag tror inte att det står någonstans att det skulle vara syftet med det nya systemet. Som det står i betänkandet och som flera av oss har sagt i våra anföranden är syftet att ta bort det skattefel som finns, göra systemet enklare och göra det mer enhetligt utifrån vissa perspektiv. Till exempel ska man inte gynnas eller missgynnas beroende på vilket färdsätt man använder. Vi har ju i grunden ofta synen att vi i skattesystem ska eftersträva enhetlighet. Det ska inte vara olika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

För det andra verkar vi vara väldigt överens om att vi ska ha ett system som gynnar människor som bor på landsbygden. Har man långa avstånd till jobbet ska man inte missgynnas, utan då ska man få en typ av avdrag som gör det lättare. Det jag hör från Niklas Wykman är att vi är överens i den frågan. De förslag som han har tillkännagett här i dag ingår inte. Men det finns ett pm som regeringen har skickat ut på remiss. Där finns förslag på högre nivåer. De förslag till tillkännagivanden som finns i betänkandet kommer väl också att beaktas i samband med detta.

Niklas Wykmans uträkningar har jag lite svårare att ta ställning till, för de är väldigt specifika. Jag har inte kunnat räkna ut detta i förväg. Men jag skulle återigen vilja framhålla att det med det här förslaget faktiskt är 260 000 fler som skulle kunna omfattas av avdrag. Jag kan inte se hur det skulle vara orättvist.

Anf. 15 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Sultan Kayhan säger att hon inte kan se hur det blir orättvist att 260 000 fler kan få ta del av avdrag. Vi är ju för att människor får sänkt skatt, och de här 260 000 personerna kan för vår del också väldigt gärna få sänkt skatt. Men det är inte så konstigt att fler omfattas av avdraget, eftersom det nu kommer att ges även till cyklister och pendlare som åker kollektivt i storstadsregioner. De pengarna kommer att tas från dem som använder bil på landsbygden.

Det är detta jag tycker är orättvist. Man låter dem som bor på landsbygden och som arbetar och sliter få betala för en skattesänkning för dem som har goda möjligheter att cykla eller åka kollektivt. Det tycker jag är orättvist, särskilt mot bakgrund av att kollektivtrafiken redan är så pass skattefinansierad som den är och bilisterna är så hårt beskattade som de är. Nu tar man pengar från bilisterna på landsbygden och ger ännu mer i skattesubvention till kollektivtrafiken. Som sagt motsätter vi oss inte att de som åker kollektivt och cyklar får den här skattesänkningen. Men vi motsätter oss att bilisten på landsbygden får betala.

Det finns en väldigt konstig teknisk aspekt av detta som jag undrar om man fullt ut har tänkt igenom. Låt oss jämföra två personer som båda i dag har 45 000 kronor i beskattningsbar inkomst. Den ena personen bor på landsbygden och den andra i storstad. Sultan Kayhan säger att vi är överens om avdragen. Nej, vi är inte överens, eftersom ni tar bort avdragsmöjligheten. Resultatet av de här förändringarna är att den som bor på landsbygden kommer att få betala statlig inkomstskatt och få högre skatt än vad den som bor i storstaden kommer att få göra. Det blir alltså en progressiv beskattning av landsbygdsborna vilken storstadsborna slipper. Det är en väldigt märklig ordning. Ni säger att man ska skatta efter bärkraft. Här blir det kanske så att den som i grunden har minst får betala mest.

Anf. 16 Sultan Kayhan (S)

Fru talman! Jag kan inte riktigt förstå varför vi ska behöva ställa bil, cykel och kollektivtrafik mot varandra. Jag och regeringen håller med om att nivåerna behöver ses över. Det är också därför det finns ett pm ute på remiss. Jag gissar att man därefter också kommer att ta ställning till nivåerna, så att man återigen förstärker möjligheterna för människor som bor på landsbygden till de skattelättnader som krävs för att de inte ska missgynnas av att ha långa avstånd till sitt arbete. Återigen tycker jag att vi låter överens där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Ett perspektiv som jag har med mig men som inte har debatterats i dag är att kvinnor har missgynnats av det gamla reseavdraget. Kvinnor åker i större omfattning kollektivt. Om vi då gynnar människor som åker bil mycket kraftigare, så att det blir en otrolig ojämvikt, missgynnar vi aktivt kvinnor. Det kan inte jag tycka är bra eller rättvist. Vi måste ha en neutralitet. Om vi ska kunna stå inför våra väljare och inför våra medborgare och säga att vi har ett skattesystem som är jämställt måste vi också ha ett skattesystem som inte missgynnar efter kön. Det perspektivet tycker jag att vi kan fortsätta ha med oss när vi i nästa steg förhoppningsvis gör ytterligare förbättringar av det här systemet.

Anf. 17 Per Åsling (C)

Fru talman! Centerpartiet har under lång tid arbetat för en förändring av reseavdraget och därmed aktivt drivit på för en reformering. Det är angeläget att underlätta för människor att bo, leva och verka i hela landet. Det förslag som nu ligger på riksdagens bord gäller ett skattesystem som är avståndsbaserat och färdmedelsneutralt genom reduktion.

Det nuvarande systemet måste reformeras och förändras. Centerpartiet är positivt till att det blir ett avståndsbaserat avdrag i enlighet med Landsbygdskommitténs förslag. Noterbart, fru talman, är att den parlamentariska landsbygdskommittén var enhällig i sitt förslag om ett reformerat reseavdragssystem.

Fru talman! Vi konstaterar att de aviserade höjningarna av belopp är positiva, särskilt för bilburna människor. Vi är dock kritiska till och ser ett problem med den övre gräns som föreslås av regeringen.

I propositionen var den först satt till 80 kilometer, men i ett pm höjde man sedan gränsen till 120 kilometer enkel väg. Om det införs skulle det givetvis drabba glest befolkade områden, vilket inte är rimligt.

För oss är det viktigt att skattelättnader för arbetsresor bidrar till att det blir enklare att bo och leva på landsbygden. Höjningen av avståndsgränsen är därför nödvändig för att systemreformen inte ska innebära mindre pengar i plånboken.

Fru talman! Utskottet har haft en konstruktiv behandling av propositionen som när det gäller bland annat behovet av att höja den övre gränsen präglats av samsyn. Det är ett enigt utskott som föreslår att riksdagen ska tillkännage för regeringen att den ska återkomma till riksdagen med ett förslag om en höjning av den övre avståndsgränsen för arbetsresor.

Centerpartiet anser också att den skattefria milersättningen, som legat oförändrad sedan 2007, måste höjas till minst 2 kronor och 50 öre per kilometer.

Fru talman! Det är mycket olyckligt att regeringen inte presenterar en lösning för de enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som drabbas negativt av skattelättnaden. Det hade varit både lätt och rimligt att låta avdraget få vara kvar. Följden blir nu att näringsidkare som går med underskott ett år inte kan ta med sig avdragseffekten till ett senare år. Centerpartiet uppmanar regeringen att analysera frågan och snarast återkomma till riksdagen med en lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Eftersom ett viktigt syfte med skattelättnader för arbetsresor är att kompensera dem som bor i mindre tätbefolkade områden med sämre infrastruktur och färre allmänna kommunikationer anser Centerpartiet också att det behöver tas fram mer träffsäkra definitioner av geografiska kategorier för att kunna öka differentieringen av systemet.

I dagens modell, som utgår från landsbygdskommun, tät kommun och storstadskommun, bedöms exempelvis Kiruna och Gällivare i Norrbotten vara täta kommuner eftersom en stor andel av befolkningen bor i centralorterna. Ingen hänsyn tas till kommunernas geografiska storlek i förhållande till befolkningen.

Regeringen måste därför få i uppdrag att ta fram en ny definitionsmodell för att ytterligare differentiera systemet och därmed skapa större nytta för hela landet. Nu sätts ett nytt system, och det är viktigt att det blir rätt och verkligen tar hänsyn till stora variationer såväl inom regioner som mellan glesa områden i de nordliga delarna och mer tätbefolkade områden i de mellersta och södra delarna av landet.

Fru talman! Avslutningsvis: Centerpartiet jobbar för en skatteväxling inom transportsektorn. Skatter och avgifter i transportsektorn behöver ses över brett för att möjliggöra omställning till hållbara transporter och bättre möjligheter att leva och verka i hela landet. Utgångspunkten i denna översyn bör vara att skattesystemet differentieras utifrån klimatnytta och olika geografiska områden i Sverige för att ytterligare förbättra möjligheterna att leva och verka i Sveriges glesbefolkade delar. Centerpartiet arbetar ständigt med att driva en politik som möjliggör detta.

Anf. 18 Emma Berginger (MP)

Fru talman! Äntligen står vi inför att ändra det gamla reseavdraget, ett system som framför allt har subventionerat bilpendlande i storstadsregioner. Enligt Naturskyddsföreningen har det varit en av Sveriges mest klimatskadliga subventioner, och föreningen har jobbat i 30 år för att förändra detta system. Även Miljöpartiet har under lång tid jobbat för att reformera reseavdraget. Ungefär 1,8 miljarder har betalats ut felaktigt varje år, och detta slöseri med skattemedel har också lett till ökade utsläpp av växthusgaser.

I stället för ett avdrag införs nu en skattelättnad som är avståndsbaserad och färdmedelsneutral. Nu kan även den som cyklar till hållplatsen och sedan reser vidare kollektivt till sitt arbete eller samåker med grannen få del av skattelättnaden. Skattelättnaden blir också mer rättvis då det för den som bor i en storstadsregion, där det finns bättre möjligheter att välja andra färdsätt än bil, kommer att ha en högre avståndsgräns, 30 kilometer, än den som bor på landsbygden, där avståndsgränsen är 15 kilometer.

Miljöpartiet vill att det ska vara lätt att göra klimatsmarta och hållbara val. Nu kommer det att vara avståndet mellan bostad och arbetsplats som avgör vilken skattelättnad man ska få. Nu slipper vi ett krångligt system där man kan fuska sig till ersättning. Miljöpartiet vill att det ska vara lätt att göra rätt.

Skattereduktion ska göras med 50 öre per kilometer på den del av arbetsresan som överstiger den nedre avståndsgränsen men inte den övre avståndsgränsen. Som har diskuterats tittar man på att justera både ersättningen och avståndsgränserna, och Miljöpartiet är berett att titta på en justering om en sådan behövs för att anpassa systemet till dagens kostnadsutveckling. Justeringen bör dock vara begränsad till att gynna dem som bor i glesbygd och har långt till sina arbeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Regeringen har i en promemoria lagt fram ett förslag på en höjning. Den exakta utformningen bör dock avgöras i en samlad översyn som bör genomföras inom ramen för arbetet med budgetpropositionen. I en sådan översyn bör hänsyn tas till fördelningspolitiska effekter av olika justeringar.

Dagens pendlingskostnader ger anledning att diskutera justeringar av kilometersatsen för arbetspendling. Den föreslagna nivån i propositionen stämmer inte överens med de kostnader som just nu finns för pendling. En höjning bör dock inte bli permanent. I takt med effektivisering och elektrifiering av transporter minskar kostnaderna, och därför bör systemet med skattereduktion för arbetsresor kontinuerligt ses över och uppdateras.

En höjning bör som sagt rikta in sig på att gynna dem som bor i glesbygd, har långt till sina arbeten och är beroende av bilen, och frågan bör avgöras i en samlad översyn.

Det har varit en lång process för att få fram detta förslag. Sedan jag kom in i riksdagen 2018 har jag följt först Reseavdragskommittén, som kom med sitt betänkande 2019, därefter den fördjupade analys som Trafikanalys gjorde och sedan Finansdepartementets arbete med förslaget. Under denna process har man tagit in synpunkter och remitterat i vanlig ordning. Därmed anser jag att vi har ett väl genomarbetat förslag, och jag är väldigt glad över att det kommer på plats, även om det kommer att behöva göras justeringar.

Vi behöver få ett mer rättvist, jämställt och klimatsmart system för skattelättnad för arbetsresor. Jag vill egentligen använda mig av en slogan som jag hittade i en av Miljöpartiets gamla motioner: Gör reseavdraget avståndsberoende, inte bilberoende!

Men, fru talman, de högerkonservativa vill fortsätta att subventionera biltrafik, och man kan verkligen fråga sig varför de är så glada i subventioner just när det gäller bilen. Moderaterna vill alltså behålla det gamla, dåliga och klimatskadliga systemet parallellt med det nya reseavdraget.

Sverigedemokraterna är mer modesta och vill enbart avslå propositionen och behålla det gamla systemet.

Jag får väl säga som en tidigare talare här sa: Jag är så innerligt trött på moderater och sverigedemokrater som inte är beredda att göra vad som krävs för att ställa om transporterna för att vi ska kunna nå miljö- och klimatmålen.

Fru talman! Jag kommer precis från en offentlig utfrågning i trafikutskottets regi om transportsektorns klimatmål. Där visade man tydligt att för att transportsektorn ska kunna nå upp till sitt sektorsmål om att minska utsläppen av koldioxid med 70 procent till 2030 och nå nollutsläpp till 2045, som resten av Sverige, behövs såväl elektrifiering som hållbara, förnybara bränslen och transporteffektivisering.

Låt mig då berätta lite om vad transporteffektivisering innebär. Jo, det innebär att man genom att utgå från tre steg kan få en effektivare mobilitet. För det första: Onödiga transporter bör självklart undvikas. För det andra: Byta till mer energieffektiva och hållbara transportslag. För det tredje: Om en transport inte kan undvikas och inte kan bytas ut till andra transportslag bör den i alla fall förbättras genom ökad elektrifiering och hållbara drivmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skattelättnad för arbetsresor - ett enklare och färd-medelsneutralt regelverk

Det här innebär att vi behöver planera vårt samhälle för att möjliggöra för fler att välja hållbara och klimatsmarta transporter. Och för att uppnå ett mer transporteffektivt samhälle är ett reformerat reseavdrag viktigt, vilket också påpekades under utfrågningen. Det underströks självklart också att reduktionsplikten, bränslebytet, är fullkomligt nödvändig för att vi ska nå transportsektorns klimatmål till 2030.

Även om reduktionsplikten inte är det som debatten ska handla om vill jag ändå säga att vi ställer oss bakom förslaget i propositionen om en skattelättnad för arbetsresor och att vi också stöder förslaget om ett tillkännagivande om en höjning av den övre avståndsgränsen, liksom förslagen om tillkännagivanden om en höjning av kilometersatsen och milersättningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)