Anf. 1 Patrik Norinder (M)
Fru talman! Jag vill passa på att hälsa statsrådet välkommen till den här debatten. Det är alltid trevligt när statsråd vill delta i debatter här i kammaren.
Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1, och jag står naturligtvis bakom även reservation 2.
Fru talman! Ogillar Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet kollektivavtal? Varför vill regeringen försvåra för unga, invandrare och landsbygdsbor att få säsongsarbete? Frågorna är synnerligen berättigade efter regeringens förslag till ny detaljerad lagstiftning i LAS om fri visstidsanställning.
Regeringspartierna brukar se sig som de främsta försvararna av kollektivavtal och tar ofta avstånd från utländska modeller där arbetsmarknaden regleras med lagstiftning. Vad gör de då själva? År ut och år in går socialistiska regeringar in och detaljstyr arbetsmarknaden med lagar. Friheten att avtala mellan arbetsmarknadens parter beskärs mer och mer. Dagens nya lagstiftning i LAS är ett gott exempel på klåfingrighet och intrång i avtalsskapande på arbetsmarknaden.
Efter att ha haft en mängd olika regler för skilda typer av visstidsanställningar inser nu tydligen regeringen att det har blivit alltför krångligt så att man nu tvingas att rensa i djungeln, vilket jag kan sympatisera med. Åtta av de nuvarande elva tidsbegränsade anställningsformerna avskaffas, däribland säsongsanställningar.
Bort tas tillfällig anställning för viss tid, viss säsong, visst arbete, praktikarbete, feriearbete, tillfällig arbetsanhopning, samband med totalförsvarsplikt och överenskommen visstidsanställning - en hel flora av olika typer av anställningar. Kvar blir fri visstidsanställning, vikariat, provanställning och när arbetstagare har fyllt 67 år.
Regeringen skulle ha kunnat göra något riktigt bra av insikten att det blivit för mycket av regelverk. I stället för att skärpa upp villkoren för de arbetsgivare som är beroende av visstidsanställningar skulle man ha kunnat ge arbetsmarknadens parter, genom att sluta kollektivavtal, utrymme för branschanpassning. Det skulle ha underlättat för ungdomar, invandrare och andra som i dag har ett utanförskap på arbetsmarknaden att få ett fäste på arbetsmarknaden. Småföretag och andra arbetsgivare som är beroende av tidsbegränsade anställningar, inte minst säsongsanställningar, skulle också känna att man vågade anställa och utvidga sina verksamheter.
Att regeringen helt tycks ha brist på kunskap om de små och medelstora företagens situation är fullständigt uppenbart. Hade man haft en aning om hur det är att vara småföretagare och arbetsgivare skulle detta förslag aldrig ha lagts fram. Det är ett förslag som ytterligare kommer att leda till att intresset för att starta och driva företag minskar. Hur kan jag påstå det här?
Arbetsmarknaden består inte av likformiga förutsättningar. En större industri, till exempel Volvo, har inte samma förutsättningar som ett fjällhotell, en skidlift, en skärgårdsföretagare, en fruktodlare, en jordbrukare, en handelsträdgård, en biltestanläggning i Norrland eller en asfaltläggare.
Många företag bygger sin produktion på kvalificerad och årligen återkommande personal. De har varierande anställningstider beroende på klimat eller tillgång på jobb.
Hur gärna en arbetsgivare än skulle vilja ha tillsvidareanställda styr dock ekonomin villkoren för verksamheten. I dagens konkurrenssituation finns det inga ekonomiska möjligheter att anställa en personalstyrka som är större än vad som motsvarar det faktiska arbetskraftsbehovet.
Förslaget kommer alltså att ge den effekten att det blir både mindre drivkraft att anställa, vilket leder till färre jobb, och att grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden stängs ute. Sysselsättningen kommer säkert att förvärras speciellt på landsbygden, där beroendet av tidsbegränsade anställningar är särskilt stort.
Fru talman! Dagens förslag innehåller en mängd detaljer som alla kommer att leda till en dramatisk förändring av arbetssituationen för säsongsarbete och visstidsarbete. Kvalifikationstiden för rätt till återanställning förkortas till exempel från tolv månader till sex månader. Och den tid som avtal får träffas för fri visstidsanställning begränsas till korta 14 månader under en femårsperiod. Vad innebär då detta praktiskt?
En arbetsgivare som anställer en medarbetare för en säsongsanställning under sommarhalvåret på sex månader ska ge företrädesrätt till återanställning för denne även nästa säsong. Denne har då tolv månaders anställning under två år och har fortfarande en företrädesrätt som gäller i nio månader från det att anställningen upphörde.
Nästa säsong behövs kanske en anställning på fem månader. Då slår den nya lagstiftningen till med full kraft. Den anställde kräver jobbet i kraft av företrädesparagrafen, och eftersom 14 månader har passerat övergår säsongsanställningen till ett helårs tillsvidareanställning. Visserligen finns det inga arbetsuppgifter att utföra efter säsongens slut, men arbetsgivaren tvingas ändå att tillsvidareanställa.
Vän av ordning kan då påpeka att det går att träffa ett enskilt avtal, där den anställde endast behöver stå till förfogande under exempelvis april till september. Han är dock tillsvidareanställd hela året. Har han eller hon tur kan det dyka upp ett nytt arbete som kan tas under denna tid trots att han eller hon redan är tillsvidareanställd.
Men vad händer om det inte finns något arbete under vintermånaderna? Personen kan, som jag ser det, inte få a-kassa under denna tid då hon eller han är tillsvidareanställd. Vem ska betala? Arbetsgivaren varken kan eller behöver göra det. Här, statsrådet, vore jag tacksam för ett klarläggande av hur statsrådet har tänkt.
Vad händer när statsrådet Hans Karlsson lägger fram nästa proposition, om rätt till heltid? Kommer då rätten till tillsvidareanställning att innebära att man har rätt till anställning även om det inte finns jobb? Lösningen blir i så fall att säga upp den anställde på grund av arbetsbrist, med därmed ingående ekonomiska förpliktelser, och sedan anställa denna ånyo nästa säsong genom företrädesrätten.
Vad är över huvud taget vitsen med att införa en lag om tillsvidareanställning? Genom företrädesrätten har den anställde ändå rätt till säsongsjobbet. Som jag kan se det blir konsekvensen huvudsakligen att beröva henne eller honom rätten till a-kassa.
Sammanfattningsvis kommer konsekvensen av detta förslag att bli, om man anställer någon med fri visstidsanställning över sex månader, att en säsongsberoende småföretagare kan tvingas till helårsanställning även om det inte finns arbete. För den anställde kan det innebära att denna inte kan uppbära a-kassa eller får svårighet att finna någon annan ersättning under en lång period.
Fru talman! Utskottet uppvaktades av ett flertal företrädare för säsongsberoende branscher. De var minst sagt upprörda över regeringens förslag och gav vältaligt och klargörande exempel på hur hårt förslaget kommer att slå mot deras verksamhetsområde och mot arbetssökande som har svårt att få fäste på arbetsmarknaden.
Några exempel för att ytterligare klarlägga hur genomgripande detta förslag slår:
Furuviksparken hemma i mitt län, Gävleborg, är inne på sin 106:e säsong. Parken har 17 årsanställda och närmare 200 säsongsanställda. Redan efter två säsonger är sexmånadersgränsen passerad, och de 200 säsongsanställda har sedan rätt till heltids tillsvidareanställning, som uppkommer efter 14 månader. Det finns inte arbete utanför säsongen för de 200 personerna, trots att de är tillsvidareanställda. Deras alternativ är antingen att finna ett annat tillfälligt arbete, vilket inte alltid är så lätt i ett landsbygdslän, eller att stå där utan a-kassa. Vad säger statsrådet till dem?
Ytterligare ett alternativ är att säga upp de anställda med därmed förenade kostnader. Vad kommer detta att innebära för Furuviksparken och dess säsongsanställda? Och vad har man vunnit med den nya lagen om rätt till tillsvidareanställning? Vilka råd har statsrådet till Furuviksparkens ägare?
Kläppens skidsportanläggning i Transtrand har 25 anställda under lågsäsong och 160 under högsäsong. Hur ska de klara det nya lagförslaget?
Fjäderholmarna håller öppet maj-september. Verksamheten vilar på vintern. Fråga Lena Karmann vad hon tycker om förslaget. Men statsrådet! Håll gärna luren en bit ifrån! Det kan komma svavelångor.
Vilket råd ger statsrådet Lotta Welander på Park Inn Hotell i Haninge för att lugna hennes upprörda känslor?
Fråga Carmen Löf på Grisslehamn Gård som driver en glassbod och en uteservering under sommarsäsongen vad hon tycker.
Lena Ramn i Stockholm har två anställda men behöver då och då projektanställa någon för ett visst krävande projekt. Ett idiotiskt och ogenomtänkt förslag, var hennes reaktion.
Så här skulle jag kunna ge exempel på företag efter företag.
Jag förmodar att statsrådet inser att de förslag i propositionen där man hänvisar till att det går att träffa lokala kollektivavtal med godkännande av central arbetstagarorganisation innebär såväl kostsamma åtaganden som mycket krångel för arbetsgivaren. Jag tänker då särskilt på en mindre företagare som varken har en stark ekonomi eller djupgående erfarenhet av fackliga förhandlingar.
Propositionen har satt ribban högt att förhandla ifrån, och redan har förnöjsamma kommentarer kommit från Kommunal, som förhandlar med de gröna näringarna.
Fru talman! Man behöver inte ha alltför stor fantasi för att inse att småföretagare och andra arbetsgivare kommer att akta sig för att anställa någon mer än fem och en halv månad. Många kommer säkert också att försöka finna vägar runt lagstiftningen. Denna nya lag är ett radikalt nytänkande, och vi kommer snabbt att bli varse de negativa konsekvenserna för visstidsanställningar och branscher som är beroende av bland annat säsongsarbete om olyckan nu skulle vara framme att det blir fortsatt vänsterregering.
Alliansen kommer att riva upp regeringens och stödpartiernas usla förslag efter ett maktövertagande. Vårt förslag ger en bättre balans och större möjligheter att bedriva företagande med anställningar på viss tid. Framför allt lyfter vi ut säsongsarbete från det fria visstidsförslaget. Dagens regler kommer då att gälla.
Avslutningsvis vill jag dock inte sticka under stol med att jag helst hade sett att arbetsmarknadens parter själva hade klarat frågor av detta slag i kollektivavtal. Min åsikt är att den lagstiftande församlingen i minsta mån ska lägga sig i arbetsmarknadsfrågor som kan lösas branschvis genom kollektivavtal. Nu är dock situationen inte sådan, utan det bästa vore om majoriteten drog tillbaka hela sitt förslag eller åtminstone skademinimerade det genom att lyfta ur säsongsarbete från förslaget om fria visstidsanställningar. Ni har chansen. Ta den, Ulf Holm, Miljöpartiet!