Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Anf. 1 Kristina Axén Olin (M)

Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! I Alingsås träffade jag Miguel, 17 år gammal. Redan på lågstadiet började problemen, när Miguel inte knäckte läskoden. När det sedan fortsatte på mellanstadiet kom han mer och mer efter. Han sackade efter i skolan och började slarva med skolarbetet. Han kände sig sämre än alla andra och började bli stökig för att få uppmärksamhet. Han mobbade och blev utfrusen. Ju mer ensam han blev, desto mer stökade han på lektionerna och på rasterna.

På högstadiet började Miguel skolka, och ingen lärare eller någon annan vuxen gjorde någonting. I nionde klass var Miguel knappast i skolan alls. Föräldrarna hade fullt upp med sina egna problem. I dag, ett och ett halvt år senare, har Miguel ingen grundskoleexamen och inget jobb.

I Alingsås träffade jag också Soran, en pojke i 20-årsåldern. Soran är otroligt intelligent, ett så kallat särbegåvat barn med fotografiskt minne. På låg- och mellanstadiet gick det ganska bra, även om Soran var något udda. Men när Soran började på en ny högstadieskola var det stökigt, och personalomsättningen var stor. Många lärare stannade bara ett kort tag, och många vikarier avlöste varandra.

Soran började vara hemma mer och mer. Han tyckte att det var tråkigt och stökigt på lektionerna. När den tredje vikarien krävde att eleverna skulle sitta i sina bänkar och läsa Flugornas herre en tredje gång vägrade Soran. Han hade ju redan läst den två gånger och kunde den utantill! Läraren insisterade ändå, men då gick Soran hem. Sedan gick inte Soran till skolan på två och ett halvt år.

Soran fick självklart inte något avgångsbetyg från årskurs 9 och kom därför inte in på gymnasiet. Men tack vare föräldrarna fick han göra ett test till MIT i Massachusetts, där han blev mer än välkommen. Sedan gick han där och blev en av deras toppstudenter.

Jag har berättat om två elever som jag har träffat i Alingsås, som båda har misslyckats med att få ett avgångsbetyg i årskurs 9. För en av dem har det gått väldigt bra, men hur det kommer att gå för den andra vet vi inte ännu.

Vad vi däremot vet är att om vi ska göra någonting för att förebygga utanförskap, arbetslöshet, missbruk och kriminalitet är det att se till att alla barn och unga går ut grundskolan och gymnasiet med fullständiga betyg. Det visar all forskning.

Så är det inte i Sverige. I våras lämnade 27 440 elever årskurs 9 utan fullständiga betyg. Det är fler individer än hela Alingsås kommuns invånarantal. Var fjärde elev har inte godkänt i ett eller flera ämnen, och det är tyvärr fler än förra året. Enligt Skolverkets statistik, som kom tidigare i höst, saknar var fjärde elev betyg i ett eller flera ämnen redan i årskurs 6. Det är det som dagens skoldebatt borde handla om, herr talman.

Den 3 december presenterades PISA-undersökningen, den undersökning som OECD genomför där över 70 länders utbildningsresultat jämförs. Tyvärr, men inte förvånande, visade PISA på Sveriges stora problem i dagens skola. Skolministern twittrade att det var en glädjens dag. Det tycker inte jag och vi moderater. Det var en sorglig dag.

Resultaten känner många till. 11 procent exkluderades, de flesta för att de inte kan tillräckligt mycket svenska. 11 procent exkluderades, vilket är tre gånger högre än snittet i EU. 13 ½ procent av de barn som skulle ha deltagit i PISA-provet var frånvarande den dagen, och av dem som ändå gjorde provet fick 18 procent godkänt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Under detta år har hälften av kommunerna i Sverige gjort besparingar i skolan. Vi vill att kommunerna ska satsa på skolan. Därför har vi moderater avsatt 7 miljarder mer till kommunerna så att man kan rekrytera duktiga lärare, behålla dem man har, satsa på fortbildning och satsa på de oersättliga och viktiga rektorerna.

Vi har också avsatt 2,4 miljarder för att svensk skola och våra barn ska få fler timmar. I Sverige har våra barn nästan ett helt år mindre lektioner i grundskolan än snittet i Europa. Vi vill att alla barn ska lära sig svenska. Därför har vi avsatt 100 miljoner under tre år för att införa språkförskola så att alla barn kan språket redan när de börjar skolan.

Herr talman! Vi moderater har många fler förslag för att förbättra skolan för både elever, lärare, rektorer och annan personal. Vi kommer aldrig att twittra om att vi är glada och nöjda när var fjärde elev lämnar grundskolan utan betyg och när det saknas tusentals lärare.

För oss moderater är alla barn, 100 procent, viktiga och inte bara 75 procent, som i Socialdemokraternas Sverige.

(Applåder)

Anf. 2 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Den vecka som PISA presenterades kunde vi höra Moderaternas företrädare Kristina Axén Olin upprepade gånger uttala sig om hur förfärligt resultatet var. Sedan ägnade hon sig endast åt att prata om vilka som inte hade deltagit i undersökningen samt, precis som nyss, vara upprörd över att man är glad över att kunskapsresultaten har gått upp.

Den detalj som Kristina Axén Olin är upprörd över grundar sig i OECD:s regelsystem och är alltså inte något som Sverige har bestämt. Det gick till och med så långt i en Expressenintervju att hon påstod att PISA är politiskt styrt. Det stämmer inte. Jag skulle vilja att Kristina Axén Olin utvecklar vad hon menar med påståendet att PISA är politiskt styrt.

Likaså är vi nog många här inne och säkerligen fler utanför som tittar på detta som är nyfikna på Moderaternas recept för att öka likvärdigheten och minska segregationen. Hur ser detta recept ut?

Häromdagen kunde vi läsa Kristina Axén Olins och partiledare Kristerssons sjupunktslista över åtgärder som måste till för skolan. Ingenstans nämndes problematiken med likvärdigheten, och ingenstans nämndes heller den marknadisering som skolan i dag präglas av. Det är intressant att notera att Moderaterna ställer sig bakom en misstroendeförklaring just på grund av ett orimligt marknadssystem inom Arbetsförmedlingen men inte med ett ord nämner utmaningen inom samma område i skolan. Därför vill jag gärna veta: Hur ser Moderaterna på denna stora utmaning som fler och fler i vårt samhälle, inte minst Moderaterna själva, tar upp?

Anf. 3 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Gunilla Svantorp ställde glädjande nog olika frågor till mig om Moderaternas recept för en bättre skola. Jag har redogjort för några här i dag, och jag får säkert tillfälle att redogöra för några till. Det handlar naturligtvis om fler timmar, om fler lärare, om att alla barn ska kunna lyckas och om de 7 miljarderna extra till kommunerna. Där har ni, Gunilla Svantorp, gjort neddragningar som gör att hälften av kommunerna har besparingar. Det handlar också om en bättre lärarutbildning, om att satsa på rektorer, om lugn och ro i skolan och om en rad andra saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Som socialdemokrat, Gunilla Svantorp, kan du väl ändå inte stå här och försvara PISA- undersökningens resultat, som du nu anklagar mig för att ondgöra mig över? I PISA exkluderades 11 procent. Det är ett bevis på ett stort misslyckande att det i dagens skola är 11 procent som inte kan tala så bra svenska att de kunde göra provet över huvud taget. Vi hade ett extremt stort bortfall med våra 13,5 procent, och ingen kan förklara varför dessa 13,5 procent var frånvarande den dagen. Oavsett detta blev 18 procent av dem som gjorde provet underkända. Det kan väl inte vara en glädjens dag för Socialdemokraterna när 18 procent av dem som gör PISA inte ens får godkänt?

Anf. 4 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Allt det som Kristina Axén Olin och Ulf Kristersson efterlyser i sin sjupunktslista över åtgärder är sådant som redan håller på att hända. Det finns ju åtgärder.

Kristina Axén Olin pratar om fler timmar. Var ska lärarna till dessa fler timmar hittas? Man kan stå i talarstolen eller skriva debattartiklar och önska saker, men man måste också titta på hur det faktiskt ser ut. Om inte Kristina Axén Olin och hennes parti har upptäckt det så har vi en stor lärarbrist här i landet, och då vill man ha fler timmar. Det vill vi också ha så småningom, men inte i dag. Om vi skulle utöka med fler timmar så som läget är i dag, vilka skulle då undervisa? Det blir de som inte har utbildning. Detta kan väl Kristina Axén Olin ändå inte vilja?

Jag måste också få säga en sak. I er artikel, Kristina Axén Olin, läste i alla fall jag att ni tyckte att det var ett bra PISA-resultat. Jag läste kanske fel, men visst stod det så i artikeln?

Anf. 5 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag noterar att Gunilla Svantorp inte svarade på min fråga om man tycker att det är okej att vi har 18 procent som blir underkända i PISA. Jag tycker att det är ett sorgligt resultat av PISA, och ännu sorgligare är självfallet våra egna svenska undersökningar som visar betygsstatistiken år efter år. Gunilla Svantorp kan ju inte blunda för att det varje år blir fler elever som inte får ett fullständigt betyg. Det blir färre lärare, och det blir fler elever som inte får godkänt. Detta kan väl ändå inte glädja en socialdemokrat.

Anf. 6 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag lyssnade ordentligt på ditt anförande, Kristina Axén Olin från Moderaterna, inte minst när det gäller det bekymmersamma läget för olikvärdigheten och de stora skillnaderna i svensk skola.

Jag har haft förmånen att jobba med utbildningsfrågor sedan 2002, och Moderaterna har i huvudsak anslutit sig till flera punkter i Liberalernas skolpolitik. Så också på SvD Debatt häromdagen. Det fanns ingenting i artikeln där som skilde sig från den politik som Alliansen och Liberalerna har drivit de senaste åren, men vi skiljer oss åt på några punkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

På grund av de skillnader vi ser i svensk skola förordar vi i Liberalerna ett statligt huvudmannaskap. Detta beror på att tillgången till pedagogiska, utbildade lärare skiljer sig, att satsningarna skiljer sig, att kvaliteten skiljer sig och att läraryrkets status har sjunkit de senaste decennierna.

Därför är min fråga till Kristina Axén Olin: Varför motsätter sig Moderaterna ett införande av statligt huvudmannaskap?

Den andra punkten där Liberalerna skiljer sig från Moderaterna är att vi inte drar ned på Specialpedagogiska skolmyndigheten, som Moderaterna gör i budgeten. Vi drar inte ned 1,3 miljarder på likvärdighetsbudgeten. Det är precis som Kristina Axén Olin säger, att många kommuner har omfattande ekonomiska problem. Då summerar jag. När jag läser Moderaternas budgetförslag ser jag att ni drar ned 1,9 miljarder på utbildningsbudgeten. Hur går er skolpolitik ihop, Kristina Axén Olin?

Anf. 7 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag är glad över att Roger Haddad ställer frågor. Jag är också glad över att Roger Haddad, till skillnad från dem som han bildar ett regeringsunderlag med - Socialdemokraterna - instämmer i de förslag som vi moderater presenterade i artikeln i Svenska Dagbladet.

Men, Roger Haddad, man kan inte bara läsa de poster som du läser, utan det du måste läsa är att vi moderater satsar 7 miljarder mer till kommunerna för att dessa ska kunna satsa på skolan, anställa fler lärare, ha mindre klasser, satsa på specialpedagoger, ha fler särskilda undervisningsgrupper och allt annat som skolan är i behov av. Det är detta vi gör.

Socialdemokraterna har styrt detta land och skolfrågorna sedan 2014. Vi har nu haft en socialdemokratisk skolminister i fem år, och vi ser att resultaten går ned, att lärarna blir färre och att inte ens hälften av lärarutbildningarna får godkänt.

Min fråga till Roger Haddad är: Hur kan ni vara stolta över ert samarbete med Socialdemokraterna när det gäller skolfrågor?

(Applåder)

Anf. 8 Roger Haddad (L)

Herr talman! Moderaternas talesperson vill inte besvara frågan hur man ska öka likvärdigheten och jämlikheten och få till ökad kvalitet i skolan när man drar ned 2 miljarder, bland annat en halv miljard på lärarassistenter, som ska avlasta lärarnas administrativa börda. Vi vet, och Kristina Axén Olin vet det också, att den viktigaste orsaken till att lärare lämnar sitt yrke är bristande arbetsmiljö. Lärarassistenter och stödfunktioner är en av de satsningar som behövs från statens sida.

Det går inte att bara skicka ut pengar till den kommunala påsen. Både Kristina Axén Olin och jag har varit kommunpolitiker och vet att om pengarna inte är öronmärkta finns det en risk att de går till något annat. Ni drar alltså ned ungefär 2 miljarder på utbildningsbudgeten, Kristina Axén Olin.

Dessutom kvarstår min fråga: Varför motsätter ni er ett statligt huvudmannaskap?

Anf. 9 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Roger Haddad frågar mig igen varför vi drar ned på skolan. Nej, vi drar inte ned på skolan. Vi lägger 7 miljarder mer än regeringen till kommunerna och skolan eftersom det är kommunerna som är ansvariga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Det var Göran Persson som för 30 år sedan kommunaliserade skolan. Detta beslut var djupt olyckligt. Det jag tror att du och jag är överens om, Roger Haddad, är att kunskap är världens starkaste vapen. Om det är något vi kan göra för att förbättra världen för våra barn är det att se till att alla barn går ut grundskolan med fullständiga betyg. Det innebär också att alla barn ska ha samma chans och samma möjligheter. I den regering som du och ni liberaler är med i skär ni ned på möjligheten för barn att klara av skolan. Det är färre lärare i dag, det är inte tillräckligt bra lärarutbildningar och det är allt fler barn som lämnar skolan utan fullständiga betyg.

Anf. 11 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! På Specialpedagogiska skolmyndigheten arbetar landets främsta experter på barn med särskilda behov i skolan - just sådana barn som Kristina Axén Olin mötte när hon besökte Alingsås. Moderaterna föreslår ändå nedskärningar på just Specialpedagogiska skolmyndigheten med 8 miljoner kronor. Det kommer att innebära att de behöver säga upp personal som i dag är ute på skolor som behöver hjälp med att lösa situationen för barn som har blivit hemmasittare eller riskerar att bli det.

Moderaterna skär också ned 1 385 miljoner kronor på statens stöd till likvärdig skola. Likvärdigheten brister i Sverige. Det är det största problemet för svensk skola, och det visar också PISA-undersökningen. Vi i Miljöpartiet har under vår tid med utbildningsminister Gustav Fridolin prioriterat att lösa problemet med den ojämlika skolan. Därför infördes också likvärdighetsbidraget, som i den här budgeten byggs ut ytterligare.

Likvärdighetsbidraget ger mer till alla skolor men mest till dem som behöver det bäst. Eftersom vi har en stor skolsegregation i det här landet ser behoven på skolorna väldigt olika ut. I vissa skolor finns väldigt få som behöver extrastöd och i andra väldigt många.

Moderaterna har äntligen sett att ojämlikheten är ett problem, men man presenterar inga lösningar utan skär ned där pengarna behövs som bäst.

Anf. 12 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Annika Hirvonen frågar mig om hur vi ska få vår budget att gå ihop och pratar om Specialpedagogiska skolmyndigheten. Specialpedagogiska skolmyndigheten gör ett fantastiskt arbete, och vi moderater tycker att det är viktigt. Däremot är man inte från Specialpedagogiska skolmyndigheten ute operativt i skolor och arbetar som speciallärare och jobbar direkt med barnen.

Det vi moderater gör för att barn med särskilda behov ska få hjälp är att vi satsar 7 miljarder mer än regeringen och ger de pengarna till kommunerna eftersom skolan lyder under kommunernas budget. För oss är likvärdighet i skolan otroligt viktigt. Vi tror att duktiga och engagerade lärare som har höga förväntningar på barnen är den bästa nyckeln för att åstadkomma en bra skola. Vi tror också att rektor är ovärderlig, och vi tror att det är otroligt viktigt att satsa på våra rektorer och skolledningar runt om i kommunerna och att de barn som har särskilda behov ska få den hjälp som de förtjänar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

För oss finns det ingen motsats till att skapa en bra skola som vänder sig till alla barn. Det man kan se nu med den regering vi har haft med Miljöpartiet och Socialdemokraterna är att fler och fler barn går ut skolan utan fullständiga betyg. Vi ser det i årskurs 9 och vi ser det även nu redan i årskurs 6 att vart fjärde barn inte får ett fullständigt betyg.

Hur kan Annika Hirvonen tycka att det verkar som att Socialdemokraternas och Miljöpartiets skolpolitik leder till någonting positivt?

Anf. 13 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Under vår tid i regering har det anställts 31 000 fler vuxna i svensk skola. Vi har prioriterat de strukturella utmaningarna med ojämlikheten och infört ett likvärdighetsbidrag som ger mer till alla och mest till dem som behöver det bäst.

Resultaten vänder i undersökning efter undersökning. I senaste PISA-mätningen ser vi hur Sverige åter är tillbaka inom kunskapsresultaten på alla områden. Vi ser hur lärarnas status är högre i den senaste internationella undersökningen om lärares arbetsvillkor. Vi ser hur svenska elever är bättre i matematik och läsning, inom naturvetenskap, i de mätningar som görs av OECD.

Jag är övertygad om att vi behöver mer av den politiken, inte mindre.

Anf. 14 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Det spelar ingen roll om det är 31 000 fler anställda i skolan och vissa parametrar ser bättre ut i PISA, även om det fortfarande är inom felmarginalen. De kurvor som jag bryr mig om, det som känns i mitt hjärta, går åt fel håll när Miljöpartiet och Socialdemokraterna styr. Vi har fler barn, Annika Hirvonen, som går ut skolan utan fullständiga betyg. Vi har fler barn som lämnar gymnasiet utan godkänd gymnasieexamen efter tre år. Det är fler barn i årskurs 6 som har luckor i sina betyg.

Herr talman! Annika Hirvonen kan väl ändå inte säga att alla kurvor går åt rätt håll när de som verkligen betyder något går helt åt fel håll?

(Applåder)

Anf. 15 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Kristina Axén Olin representerar som bekant ett parti som satt vid regeringsmakten i åtta år innan de fem år som nämndes här tidigare från talarstolen. Att kritisera likvärdighetsarbete eller PISA-resultat vet jag därför inte om Moderaterna egentligen ska göra här.

Jag har en fråga till Kristina Axén Olin som handlar om det system som vi har i svensk skola och som är unikt i världen eftersom vi är det enda land som tillåter sådana vinstuttag som vi gör. Som bekant är Moderaterna ett parti som sedan starten har stått på riskkapitalisternas sida och har ett antal företrädare som är verksamma såväl inom politiken som inom dessa företag och riskkapitalbolag. Vi vet också att de fyra största friskolekoncernerna gjorde en vinst på ungefär 3,5 miljarder kronor under de senaste åren. Det är pengar som skulle ha kunnat satsas på att anställa fler lärare, som Kristina Axén Olin talar om behövs, och det skulle ha kunnat gå till att öka likvärdigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

I kommun efter kommun där Moderaterna är med och styr har man i dag satt i system att i de bygglov som ges och i den kommun- och stadsplanering som görs se till att ställa i ordning lokaler för kommande bildningar av friskolor. Anser Kristina Axén Olin att det är rättvist och att det är på lika villkor för alla aktörer inom skolan att man i de kommuner som ni styr helt enkelt ger de fristående skolorna ett försprång? Man ger subventioner i form av miljontals kronor och bygger lokaler innan de fristående skolorna ens har ansökt om att få starta sin verksamhet. Anser Kristina Axén Olin och Moderaterna att det här är rimligt?

Anf. 16 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Daniel Riazat ställer frågor om friskolorna och valfriheten som vi har i Sverige. Jag tror att friskolorna har varit ovärderliga när det gäller kvalitetsutvecklingen i Sverige. Jag tror också att friskolorna är en av de saker som har bidragit positivt till att vi har haft en löneutveckling som har gått åt rätt håll hos lärare. Jag ser också många friskolor som gör ett fantastiskt arbete, inte minst när det gäller integration. Jag tänker särskilt på Internationella Engelska Skolan, där man många gånger har åtskilliga nationaliteter i samma klassrum och lyckas alldeles utmärkt bra.

Det som borde oroa både Vänsterpartiet och oss moderater, liksom socialdemokrater och alla andra partier här, är att var fjärde elev inte klarar av skolan i Sverige. Där har vi ett gemensamt ansvar, och jag tycker att vi alla borde känna en stor oro över vad som händer i vår framtid när vart fjärde barn lämnar skolan.

Daniel Riazat får gärna svara på denna fråga: Hur kan ni i Vänsterpartiet sova gott om nätterna och känna er nöjda med det arbete Sverige har gjort de senaste fem åren, när var fjärde elev lämnar skolan utan fullständiga betyg?

Anf. 17 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag noterar att Kristina Axén Olin inte svarade på min fråga. Det är trots allt jag som är frågeställare här.

Kristina Axén Olin talar också om att hon tror att den i internationella jämförelser extrema privatiseringen av det svenska skolväsendet har haft en positiv påverkan. Men efter ungefär tre decennier är det inte längre tid för att tro, utan det är tid för att faktiskt göra något åt de allra största problem som har uppstått på grund av detta.

Löneutvecklingen har inte blivit mer positiv tack vare fristående skolor eftersom man i snitt har ungefär 2 500 kronor lägre lön för sin personal. Internationella Engelska Skolan är dessutom den skola som har sämst elevsammansättning när det gäller elever med olika bakgrund.

Vad gäller de fem senaste åren har jag inte suttit i regering, och jag tänker inte ta något ansvar för detta. Jag vill återigen upprepa min fråga: Anser Kristina Axén Olin att det är rimligt att ge fristående aktörer som gör stora vinster dessa förmåner framför kommunerna?

Anf. 18 Kristina Axén Olin (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! I Sverige har vi ett unikt system med valfrihet och samtidigt en helt finansierad skola, vilket innebär att alla kan välja skola utan att behöva betala något vid sidan om. Tidigare hade vi i Sverige ett system där en del hade råd att köpa platser och betala för att gå i friskolor. Så är det inte i dag. I dag kan alla barn välja den skola de tror är bäst för dem.

När det sedan gäller tillsyn och kvalitetsgranskning av skolan tycker jag att detta är väldigt viktigt, och jag ser med oro att vi har en rad skolor i Sverige som inte presterar tillräckligt hög kvalitet. Därför har vi moderater satsat 44 miljoner mer till Skolinspektionen, för vi tycker att deras arbete är viktigt - att granska kvalitet, se till så att alla barn har god kvalitet, föreslå och vidta åtgärder och, i de fall där det inte går, dra in tillstånd.

Herr talman! Jag ser gärna att Vänsterpartiet instämmer i vår önskan och också skjuter till 44 miljoner mer till Skolinspektionen.

(Applåder)

Anf. 19 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! De senaste veckorna har PISA-resultatet nämnts, inte minst i anförandet av Kristina Axén Olin, och jag undrar genuint vilken Moderaternas hållning är när det gäller detta.

När PISA-resultatet presenterades den 3 december var det svårt att glädjas, kunde man läsa från Moderaternas håll. För en vecka sedan, den 10 december, skrev Kristina Axén Olin tillsammans med Ulf Kristersson en debattartikel i Svenska Dagbladet, som jag vill citera: "För en vecka sedan kom den senaste Pisamätningen. Det var den första kullen som gick i Alliansens och Jan Björklunds skola. Det var glädjande att Sverige nu har vänt det kunskapstapp som pågått under 20 år." Och senast, i dag i talarstolen, lyfter Kristina Axén Olin att det är svårt att se det som en glädjens dag.

Jag undrar därför: Vad är Moderaternas hållning? Var PISA-resultatet glädjande eller inte?

(Applåder)

Anf. 20 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Fredrik Christensson frågar mig om Moderaternas inställning till PISA-resultatet. PISA-resultatet är djupt oroande, och det borde oroa även Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och alla andra här inne.

Det är oroande när 11 procent av barnen inte talar tillräckligt bra svenska eller har något funktionshinder. Den stora bulken var dock de barn som inte fick göra provet för att de inte talar tillräckligt bra svenska. Att vi har tre gånger så stor andel i Sverige jämfört med snittet för övriga Europa är djupt oroande.

Den andra delen, att Sverige lyckas sämst i hela Europa när det gäller inrikes- kontra utrikesfödda barn, är ännu mer oroande. Det var 13 ½ procent som inte kom och gjorde provet den dagen fast de skulle ha gjort det. Det är en extremt hög siffra, och ingen kan ge någon förklaring till varför så många var borta den dagen. Detta är också oroande. Ännu värre är kanske att 18 procent inte ens fick godkänt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Självklart fanns det siffror som gått åt rätt håll; det gällde kunskaper i matematik, naturkunskap och en del annat. Detta ska vi naturligtvis glädjas åt. Men man kan ändå inte, vilket vi också skrev i artikeln, se PISA som ett glädjeresultat. Skolministern twittrade om en glädjens dag och om att hon var stolt över att vara skolminister. Men de flesta siffror i PISA är djupt oroande och borde oroa inte minst er i Centerpartiet.

Anf. 21 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! Jag delar uppfattningen att mer självklart behöver göras för att stärka alla elever och deras kunskapsresultat. Men jag tycker att det är glädjande att vi ökar kunskapsresultaten i PISA när det gäller läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Det är bra att vi visar att de reformer som genomfördes under Alliansens tid får effekter. Vi har fokus på kunskapsresultat, vilket Moderaterna också skrev i debattartikeln i Svenska Dagbladet. Det är därför jag genuint undrar: Är Moderaterna glada över att vi går framåt i PISA, eller är man det inte?

När det gäller problemen och de ytterligare saker som behöver göras håller jag med i flera delar. Vi behöver ha större fokus på de elever som har sämst förutsättningar, och det är, som PISA också pekar på, avgörande att stärka likvärdigheten i svensk skola.

Men det kommer just nu dubbla budskap från Moderaterna när det gäller om det resultat i PISA som presenterades för två veckor sedan var glädjande eller inte.

Anf. 22 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Nej, PISA-resultatet var inte glädjande. Det allra mesta i den gör riktigt ont i själen och borde oroa många.

Det förvånar mig att Centerpartiet och Liberalerna, som tidigare ändå har ingått i Alliansen där vi gjorde förbättringar för svensk skola, väljer att stödja en regering som inte har kommit fram med ett enda förslag sedan jag tillträdde i utbildningsutskottet. Inte ett enda konkret förslag om hur vi ska förbättra skolan har kommit. Detta tycker jag borde oroa Centerpartiet mer än Moderaternas inställning till PISA.

(Applåder)

Anf. 23 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Skolan har i många år varit en experimentverkstad för klåfingriga, postmoderna vänsterradikaler. Läroplaner, modeller, betygssystem och det ena egendomliga pedagogiska tricket efter det andra har avlöst varandra på löpande band. Politiskt korrekta begrepp har använts i pedagogiken för att indoktrinera elever i det vänsterliberala tankegodset. I stället för att fokusera på faktabaserad kunskap, ordning och reda i klassrummen och respekt gentemot varandra har kritik av normer och strukturer blivit en ledstjärna. Elevernas eget ansvar har bortprioriterats, och kraven på lärarna att öka elevernas kunskapsresultat har ökat väsentligt. Det är dags att bryta denna utveckling.

Om skolan ska lyckas måste rätt satsningar göras redan från början. Under en tioårsperiod har antalet barn i förskolan ökat med nästan 90 000, och många förskolor har för liten personalstyrka. Sjukskrivningar, utbränd personal och hög personalomsättning har präglat verksamheterna, och det har inneburit försämrad trygghet och kontinuitet för barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Samtidigt kan jag konstatera att regeringen i sin budget väljer att minska anslaget till förskolan med nästan 700 miljoner kronor. Det känns ganska märkligt.

Sverigedemokraterna vill gå en annan väg. I vår budgetmotion satsar vi 1,3 miljarder kronor i vår så kallade förskolemiljard för att förstärka kvaliteten i förskolan. Vi vill ha mindre barngrupper och begränsa antalet barn per anställd till max fem. Vi vill också förstärka vistelsemiljön och arbetsvillkoren för våra förskollärare. Utöver detta satsar vi 300 000 kronor på ett slopat karensavdrag för förskollärare. Genom en trygg och bra förskoletid lägger vi grunden för lärandet i senare år.

En grundläggande förutsättning för att lära är också att det råder studiero. Så ser det däremot inte ut överallt i dag. Enligt Skolinspektionens senaste elevenkät, som besvarats av 720 000 elever, lärare och vårdnadshavare på grund- och gymnasieskolor runt om i landet, säger tre av tio elever att de saknar studiero i skolan. Mest alarmerande är att andelen elever som saknar studiero ökar redan i årskurs 5. Vi pratar alltså om elvaåringar. Eleverna i årskurs 5 upplever dessutom att skolarbetet blivit mindre lustfyllt, mindre roligt och mindre intressant och att nyfikenheten stillas i mindre omfattning. Det är tre av tio. Då ska man också komma ihåg att elevunderlaget ökat sedan förra mätningen. Det handlar alltså om ett icke oväsentligt antal elever.

Det är sällan de allra bästa eleverna som drabbas av detta, utan det är just de elever som behöver allra mest stöd som påverkas mest. Nyfikenheten förbyts till olust. Skoltröttheten slår till. Ansträngningarna minskar. Så får det inte vara.

Skolenkäten visar också att det är allt färre elever i årskurs 9 som upplever att någon vuxen agerar vid mobbning och annan kränkning. Variationen är stor, och det finns skolor där hälften av eleverna inte upplever att vuxenvärlden reagerar.

Varför är det på det här viset? Svaret finns kanske i den rapport som Lärarförbundet presenterade i höstas. Där menade fyra av tio lärare att de fick ägna en stor del av undervisningen till att upprätthålla ordning och reda i klassrummet i stället för att undervisa. Mer än hälften av lärarna sa att de tvekar att agera när någon elev stör, eftersom de är osäkra på vad de får göra eller är rädda för att bli anmälda. Sju av tio grundskollärare och sex av tio gymnasielärare säger att de helt enkelt inte vet vad de får göra för att stoppa stökiga situationer.

Lösningen är såklart inte den klassiskt socialdemokratiska, det vill säga att ösa ut mer ospecificerade medel till skolorna, utan i stället att se till att lärarna får all befogenhet att agera, att eventuella tveksamheter kring detta tas bort och att skolorna ser till att upprätthålla studiero. Regelverket måste omgående skärpas. I vår budgetmotion satsar vi därför 1 miljard kronor för att skapa studiero i skolan. Vi stärker bland annat Skolinspektionens arbete med en halv miljard utöver regeringens budget. Fler oanmälda inspektioner, utökad verksamhet och bättre uppföljning ska stärka den statliga kontrollen. Vid uppenbara missförhållanden ska också staten kunna överta skolan och tillsätta en av staten utnämnd rektor.

Vi satsar dessutom en halv miljard på så kallade jourklasser och jourskolor. Dit ska elever som inte fungerar i en normal skolsituation flyttas. Det kan till exempel handla om elever som stör ordningen trots tillsägelser eller elever som mobbar eller hotar andra elever och lärare. Det är viktigt att i alla sådana situationer stå upp för de elever som går till skolan för att lära sig något och för de elever som utsätts för till exempel mobbning och hot, inte stå upp för dem som utövar hot och mobbning. Det ska inte råda någon som helst tvekan om vilka elever vi ska skydda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Rekryteringen av lärare måste också stärkas, och lärarrollen måste renodlas. I dag är det alldeles för låga intagningskrav på lärarutbildningen. Vi vill höja antagningskraven och skära ned antagningskvoten vad avser högskoleprovet. Vi vill också förstärka handledarrollen, så att olämpliga lärare sållas bort tidigt i utbildningen.

Likaså måste vi renodla lärarrollen. Lärarna har på senare år förvandlats till att bli något slags extra socialsekreterare. Vi föreslår därför 1,5 miljarder för att stärka så kallad stödpersonal i skolan. Det kan handla om itpersonal, administrativ personal, vaktmästeri eller personal inom elevhälsa, till exempel kuratorer, skolsköterskor, skolläkare och psykologer - allt för att avlasta lärarna, så att de kan fokusera på själva syftet med lärarrollen.

Herr talman! Skolan ska vara en plats för lärande. Det ska vara en plats där det råder ordning och reda i klassrummen och på skolan. Det ska vara en plats där elever bemöter varandra och lärare med respekt. Med detta sagt är det vår bestämda uppfattning att det behövs en helt ny inriktning på svensk skolpolitik.

Jag vill också passa på att säga att det finns många beröringspunkter med det som Kristina Axén Olin från Moderaterna framförde i sitt anförande. Jag ser fram emot konstruktiva samtal. Kanske kan vi även på detta område hitta gemensamma lösningar, så att vi kan bryta den socialdemokratiska makthegenomin över skolpolitiken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Grubb, Michael Rubbestad och Robert Stenkvist (alla SD).

Anf. 24 Roger Haddad (L)

Herr talman! En av de absolut viktigaste frågorna för att höja skolans kvalitet och inte minst resultat, den kanske viktigaste faktorn, är lärarna och tillgången på behöriga utbildade lärare. För att lyckas måste vi - precis som Patrick Reslow var inne på - rekrytera de bästa till läraryrket. Vi måste behålla lärare och locka tillbaka dem som har lämnat yrket.

En viktig post - eftersom detta trots allt är en budgetdebatt, herr talman - är det statliga Lärarlönelyftet, som vi för några år sedan tog initiativ till. Det innebär att staten går in och skjuter till extra medel för att höja lärarnas status, öka deras karriärmöjligheter, utöka möjligheterna att vilja bli lärare och utvecklas på sitt jobb samt värdera särskilt skickliga lärare.

Då blir min fråga till Patrick Reslow utifrån Sverigedemokraternas budget: Varför drar ni ned med 2,6 miljarder på posten lärarlöner? Det jag har hört av Sverigedemokraternas talesperson från talarstolen, herr talman, går inte direkt ihop med den budget Sverigedemokraterna lägger på kammarens bord i dag.

Anf. 25 Patrick Reslow (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Jag noterar att Roger Haddad för fram exakt samma argument som socialdemokrater har fört fram i medier på senaste tid. Liberalerna har alltså socialdemokratiserats under de här månaderna.

Vi vill inte sänka lärarnas löner. Det är inte det som det handlar om. Vad vi däremot är kritiska mot är det system som man införde och som vi tycker är djupt orättvist. Det kommer inte alla lärare till del. Vi vill i stället se ett system där det finns fler karriärsteg för lärarna och där man premieras utifrån andra aspekter än dem som ligger i den modell som nu har genomförts.

Jag noterar också att Roger Haddad argumenterar som om staten vore huvudman för skolan. Även om Liberalerna vill detta är det faktiskt inte så, utan det är kommunerna som är huvudmän. Vad gör regeringspartierna och deras stödpartier för att stärka kommunernas budgetar? Det är trots allt de som i första hand ska finansiera lärare.

Den här myten om att Sverigedemokraterna skulle dra ned på lärarlönerna stämmer inte. Vi vill avskaffa det system som man har infört med förstelärartjänster. Under en övergångstid vill vi titta på ett annat karriärsystem. Sedan vill vi successivt öka lönerna genom att införa flera steg i olika karriärvägar.

Anf. 26 Roger Haddad (L)

Herr talman! Det här är anmärkningsvärt. I en situation där många kommuner tvingas dra ned på till exempel just skolan väljer Sverigedemokraterna att i den här budgeten dra bort 3 miljarder som ska gå till kommunerna. Det är öronmärkta skolpengar till kommunerna, bland annat för att anställa speciallärare, förstärka elevhälsan och inte minst anställa behöriga lärare.

Herr talman! Sverigedemokraterna måste svara på var i utbildningsbudgeten de här 2,6 miljarderna ligger. Det står ju minus 2,6 miljarder på Lärarlönelyftet.

När vi ville införa det här sa Socialdemokraterna initialt nej. När vi lokalt i kommunerna har drivit höjda lärarlöner har Socialdemokraterna också sagt nej. Men ni har trots allt runt om i några av landets kommuner biträtt det här förslaget, liksom tidigare lärarlönelyft.

Ja, vi vill ha ett statligt huvudmannaskap. Jag hoppas att ni kommer att rösta för ett sådant förslag när det kommer till kammaren.

Anf. 27 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Det är inte konstigt att kommunerna går på knäna. Det har inte minst Roger Haddads eget parti hjälpt till med, med den enorma massinvandringspolitik som man har fört och som har skapat problem för svenska skolor. Antalet elever har bara ökat, utanförskapsområdena har blivit fler och problemen i utanförskapet har blivit större. Kanske borde man innan man pratar om att ösa ut en massa pengar se lite grann på vad det är för politik som har medfört de problem som kommunerna har.

Vi vill inte sänka lärarlönerna. Däremot vill vi avskaffa förstelärartjänsterna. Det är vi väldigt tydliga med. Om Roger Haddad har problem med det får det stå för honom.

Vi är väldigt tydliga med att vi vill ha ett annat karriärsystem. Vi vill se ökade löner för samtliga lärare och inte för några få utvalda på obestämda premisser, vilket det här systemet faktiskt grundar sig på.

Anf. 28 Gunilla Svantorp (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! När man lyssnar på Patrick Reslow och läser i Sverigedemokraternas motion om hur man ska behandla olika grupper av elever förundras i alla fall jag lite grann av den bild jag får i mitt huvud. Det är alltifrån förberedelseklasser och jourklasser till pliktklasser och nivågrupperingar av olika slag och säkert någonting mer som jag har glömt.

Hur menar Sverigedemokraterna att barnen ska kunna mötas i skolan för att vi ska uppnå de skrivningar om värderingar och om att möta andra människor som inte är exakt som en själv? Det står faktiskt i läroplanen. Hur menar Sverigedemokraterna att vi ska kunna uppnå vad som står i den lagtexten om barnen aldrig får tillfälle att mötas i skolan?

Enligt det anförande vi alldeles nyss hörde är det många satsningar som ska göras på skolan. Men det var inte så väldigt länge sedan, ungefär ett år sedan, som vi stod här i kammaren och ni sverigedemokrater tillsammans M och KD röstade igenom en budget som drog ned på skolan.

Skolan behöver ökad trygghet, studiero och likvärdighet. Då krävs också stabila ekonomiska förutsättningar snarare än att man ändrar åsikt hela tiden.

Det politiska spelet är dock alltid viktigare för Sverigedemokraterna. Och även i det här budgetförslaget drar SD ned på pengarna till likvärdighetssatsningar, satsningar som bygger på Skolkommissionens, alltså forskningens, förslag. I stället är det Sverigedemokraternas egna erfarenheter och tyckande som ska få styra resurstilldelningen.

Hur tänker egentligen Sverigedemokraterna när ni skär ned på likvärdigheten, eller är det så att Sverigedemokraterna inte ser likvärdigheten i skolan som en viktig fråga?

Anf. 29 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Man blir lite förundrad över Socialdemokraternas frågeställningar. Det är inte första gången det här kommer upp.

Hur ska man mötas i skolan? Kan Gunilla Svantorp säga mig varför ni vurmar för elever som konsekvent stör ordningen? Varför vurmar Socialdemokraterna för elever som utövar mobbning mot andra elever eller hotar lärare och elever? Varför ska de möta elever som vill vara i skolan för att lära sig någonting och utvecklas?

Flytta dessa elever, säger vi. Vi ska inte ha de eleverna i vanlig undervisning, utan de ska gå i en särskild undervisning på en jourskola eller i en jourklass.

När det gäller förberedelseklasser tycker vi att det är självklart att om man inte behärskar svenska språket måste man gå i en klass där man lär sig det, och där allt fokus ligger på svenska språket, innan man kommer in i en vanlig klass. Annars drar man ju ned hela tempot och kunskapsnivån för klassen i övrigt.

Det är obegripligt att Socialdemokraterna, trots alla debatter i alla år och trots alla erfarenheter vi har på det här området, fortfarande inte har förstått detta. Vad krävs för att Socialdemokraterna ska väckas ur digerdödens katakomber?

(Applåder)

Anf. 30 Gunilla Svantorp (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Sverigedemokraterna är experter på att förenkla. Antingen är det så, eller så är det så. Antingen är det svart, eller så är det vitt. Det finns liksom inget mellanting.

Många av de barn som stör gör det av en anledning. Det finns säkert några som stör för att det är kul att störa, men det finns faktiskt de som har funktionsnedsättningar som gör att de behöver mötas på ett speciellt sätt. Dem vill alltså Patrick Reslow och Sverigedemokraterna bara skicka ut utan åtgärd och sätta i andra klasser. Jag tycker att det är bedrövligt.

Forskningen visar dessutom att barn som får översköljas av det svenska språket när de kommer till Sverige har mycket lättare att lära sig svenska. Sverigedemokraterna vill i stället sätta dessa barn i speciella klasser där de aldrig får höra svenska annat än från den vuxne, fastän det är jätteviktigt att de får lära sig svenska ihop med andra svenska barn. Hur tänker Sverigedemokraterna bidra till det?

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen Falk (MP)

Anf. 31 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Så får vi höra att vi målar allting i svart och vitt. Så är det såklart inte, men det är också ett typiskt socialdemokratiskt mantra.

"Några som stör." Här kommer tycka-synd-om-mentaliteten in - just den tycka-synd-om-mentalitet som har förstört svensk skola.

Så är det givetvis inte. Det finns barn som inte funkar i normal undervisning, och då ska man inte ha dem i normal undervisning.

I fråga om förberedelseklasser och att man inte behärskar svenska språket ska man givetvis prata svenska i förberedelseklasserna. Det är det som är tanken. Men hur ska du tillgodogöra dig regelrätt undervisning till exempel i samhällskunskap när du inte behärskar språket? Hur ska du kunna tillgodogöra dig matematiken och moderna språk?

Det är fullständigt omöjligt, och där har vi förklaringen till de dåliga kunskapsutvecklingsresultat som vi har i skolan. Då tänker jag inte bara på betygen, utan jag tänker på de faktiska kunskaperna, de kunskaper man har med sig från grundskolan till gymnasieskolan och från gymnasieskolan till universitetet. Där säger gymnasieskolan att man har godkända elever, men de når inte upp till de kunskapskrav som de egentligen borde ha för betyget.

Anf. 32 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! I morse blev jag kallad för "bajskorv" av förskolegruppens busiga pojke. De slog varandra, han och min son. De fick en tillsägelse. Sedan slog de varandra igen, ungefär så hårt de kunde med varsin vuxen som höll om dem. Båda var bajskorvar.

Elever som trots tillsägelser stör ordningen ska enligt Patrick Reslow placeras i jourskolor. Sverigedemokraterna vill skydda de välartade barnen från dem. Hur små elever ska Sverigedemokraterna tvinga in på sina uppfostringsinternat?

Herr talman! Jag får ont i magen vid tanken på att min sons busiga kompis, i dag tre år gammal, ska mötas av en skola som varken kritiserar en våldsutövande mansnorm eller ger honom en plats att utvecklas till en ansvarstagande vuxen. Men det skär ännu mer i hjärtat vid tanken på att han eller kanske mitt barn, eller kanske ditt busiga barn, ska slitas hemifrån och placeras på ett uppfostringsinternat för att skolan inte klarar av att hantera barn med särskilda behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

(Applåder)

Anf. 33 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Vad ska man säga om en sådan frågeställning? Är det allt som Miljöpartiet har att komma med som svar på det som sades?

Här börjar man prata om att barn som står och småbråkar skulle föras in någonstans. Det är klart att det inte handlar om det! Vilken värld lever Miljöpartiet i? Är det en låtsasvärld, en konstruktion någonstans, där man irrar runt och försöker hitta sin plats?

Det här handlar om elever som uppenbart stör ordningen i en skola. De kanske sitter och surfar på mobilen konstant, och när läraren säger ifrån börjar de att kasta papper och kanske knuffar till kamraten framför. De gör så att de andra eleverna inte kan koncentrera sig och inte bedriva arbete. Det är det som gör att läraren måste ägna kanske 30 minuter av en 40-minuterslektion åt att få tyst på eleverna.

Den här världen ser dock inte Miljöpartiet. I la-la-land är allting bra. Beklagligt!

Anf. 34 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Nu har vi fått svaret att elever som kastar papper, tittar för mycket i sin mobil och knuffar en kamrat ska tvångsinterneras i Sverigedemokraternas jourskolor. Det här är helt enormt!

Patrick Reslow svarar inte på min fråga: Hur små barn ska slitas från sina föräldrar för att de kastar papper, tittar på sin mobil eller knuffar en kamrat?

Miljöpartiets svar på att vi har barn som inte kan koncentrera sig i klassrummet är fler närvarande vuxna och utbildning i neuropsykiatriska funktionshinder för alla lärare. Det ska vara obligatoriskt på lärarutbildningen att lära sig om barn med särskilda behov och om specialpedagogiska metoder. Skolan ska ha de resurser som krävs för att varje barn, oavsett behov, ska få det stöd de behöver för att fungera i klassrummet.

Svara på min fråga, Patrick Reslow: Hur små barn ska ni tvångsinternera?

(Applåder)

Anf. 35 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Tvångsinternera? Vi använder inte det begreppet. Det är märkligt att man använder sig av begrepp och skyller andra för att använda begrepp som inte ens finns med i budgettexten.

Sedan var det en fråga om hur små barnen ska vara. Jag utgår från att vuxna gör vad de ska göra med små barn och ser till att det inte blir några problem. Det skulle vara förfärligt om det skulle finnas enorma problem i en förskola med 3-4-åringar. Jag utgår från att man rättar till efter hand.

Men det finns klasser där det råder enorma ordningsproblem, där läraren får säga till konstant men det hjälper inte, där läraren negligeras, där läraren inte får den respekt denne förtjänar. Det är de eleverna det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Sedan pratar Annika Hirvonen Falk om dem som kastar papper och liknande - och konstruerar en sanning utifrån vad jag har försökt att säga. Det är inte bara skygglappar, utan nu är det även öronlappar som präglar Miljöpartiets politik.

Anf. 36 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Ibland när man debatterar här i talarstolen undrar man vad som hade hänt med Sverigedemokraternas ledamöter om deras egna förslag hade gått igenom.

Jag skulle vilja ställa en fråga till riksdagsledamot Patrick Reslow angående det förslag ni har lagt fram om att avskaffa karriärmodellen och karriärstegsreformen, som Vänsterpartiet länge har varit emot och som vi har lagt fram motförslag till. Det som är intressant i Sverigedemokraternas förslag är att det visar på att SD inte enbart är ett rasistiskt och borgerligt parti utan också ett parti som inte vet hur man gör en budget.

SD föreslår en karriärmodell som "ska baseras på utveckling, samordning, mentorskap och krav på höjning av elevresultat". Ska vi alltså ha en modell där de enda som får göra karriär är de som sätter de högsta betygen på barnen och eleverna? Vad får vi för modell när vi redan befinner oss i ett läge med betygsinflation på grund av ett marknadsexperiment som Sverigedemokraterna är högst delaktiga i, speciellt efter de middagar man hade med näringslivets representanter inför förra valet?

Ska vi avskaffa en modell som jag menar är helt felaktig och i stället skaffa en ny modell som går ut på att sätta högre betyg, som ger incitament för större betygsinflation än i dag? Menar Sverigedemokraterna på riktigt att det kan kallas för ett budgetförslag?

Anf. 37 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Det är märkligt att en ledamot av ett utskott hånar en annan ledamot och säger att man inte vet hur man gör en budget. Det vi kan vara glada för är att Vänsterpartiets budget aldrig har realiserats. Då hade vi sett problem i det här landet. Folk hade av naturliga skäl flyttat eftersom ingen vill bo i en kommunistisk stat.

Ska betygen styra? Nej, vi säger att det är fråga om en höjning av elevresultaten. Det är inte alltid fråga om betyg. Nu vet vi att Daniel Riazat och Vänsterpartiet är starka förespråkare av att avskaffa all form av bedömning i skolan, framför allt betygen. Det ska vara ett lullande. Man får inte lov att sortera folk, eller vad det nu är för vänsterbegrepp som alltid används.

Men det är inte vad detta handlar om. Elevresultat kan också vara andra saker. När en elev exempelvis lämnar grundskolan, hur ser man att eleven klarar sig på den grundläggande nivån på gymnasieskolan eller vidare på högskolan? Det finns många sätt att se på elevresultaten.

Betygskriterier är en sak. Nationella prov är ett annat kriterium. Vi är för dessa. De funkar i många andra länder. Vi har tittat på till exempel Singapore, där man använder karriärtjänstmodeller, och de funkar hur bra som helst. Och det finns andra länder som har liknande karriärtjänstmodeller. Det vi vet är att få länder tillämpar det förstelärarsystem som nu finns i Sverige.

Anf. 38 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Jag väntade i en och en halv minut på att få ett svar, men jag kan konstatera att det inte finns ett svar eftersom Sverigedemokraterna egentligen inte har ett färdigt förslag i frågan. Det är bara någonting som har skrivits in för att rättfärdiga att det inte finns ett förslag.

Jag går till nästa fråga, eftersom jag inte fick svar på den förra. Nästa fråga handlar om modersmålsundervisningen. Samtliga forskare på området är helt eniga om att modersmålsundervisning är oerhört viktig för att också kunna ta till sig det nya språket svenska och för att eleven ska stärkas i andra ämnen. Ändå väljer Sverigedemokraterna att i kommun efter kommun där de styr, ofta tillsammans med Moderaterna, dra ned på modersmålsundervisningen. I vissa kommuner vill man ta bort den undervisningen, vilket går mot den lagstiftning som finns i dag. De kommunerna har till och med blivit anmälda, och nu ska frågan bli en rättssak.

Tycker Patrick Reslow att det här går ihop med resultaten av forskningen om modersmålsundervisning?

Anf. 39 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Jag vet inte om det är någon mening att ge ett svar. Daniel Riazat hör ju aldrig svaren. Han säger alltid att han inte fick svar på frågan. Det spelar ingen roll vad man säger - Daniel Riazat tycker alltid att han inte får svar.

Men nu ska jag ändå ge Daniel Riazat ett svar. Vi tänker i kommunerna tillämpa lagen så som den är skriven. Om det sedan blir en rättsprocess på detta - ja, då får det bli en rättsprocess och lagstiftningen prövas. Men vi tillämpar lagen så som den är skriven. Hittills har vi inte fått något annat beslut än att den tillämpas korrekt.

Det är mitt svar till Daniel Riazat, och vi tänker fortsätta det arbetet i de kommuner där vi har möjlighet att påverka och genomföra förslagen. Vi ska fortsätta på spåret att tillämpa reglerna om modersmålsundervisning restriktivt i enlighet med den lagstiftning som finns.

(Applåder)

Anf. 40 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Från allt fler kommuner runt om i landet larmas det om en ekonomisk krissituation. Enligt tidningen Skolvärlden har åtta av tio kommuner genomfört besparingar på förskolan och skolan i år. Samtidigt planerar sju av tio kommuner att skära ned ytterligare nästa år. Det som tidigare gömde sig bakom byråkratiska ord, till exempel effektiviseringar och anpassningar, är nu öppna uttalanden och beslut om nedskärningar.

När utbildningsministern tidigare i år presenterade vilka satsningar regeringen skulle göra på skolväsendet lät det som guld och gröna skogar. Många extramiljarder skulle satsas. Men när regeringen presenterade sin budget var det en sak som var tydlig, nämligen att satsningarna på kommunerna och skolorna lyste med sin frånvaro.

Medan Sveriges höginkomsttagare fick 6 miljarder i skattesänkningar fick Sveriges 2 miljoner skol- och förskolebarn dela på en extrasatsning på drygt 100 miljoner kronor. Samtidigt som alla partier i riksdagen sa sig vilja satsa på barn i lägre åldrar innebar den S-ledda regeringens budget stora nedskärningar för just denna grupp. Jag vänder mig till landets socialdemokrater och S-sympatisörer: Var det detta ni röstade på?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Skolan är inte en kommunal verksamhet som alla andra. Den är en förutsättning för att ge barn framtidshopp och livsmöjligheter. Det är dags att regeringen öppnar ögonen och ser den kris som pågår ute i kommunerna. I Kiruna har 50 av kommunens 75 elevassistenter sagts upp. I andra kommuner pratas det även om nedläggningar av skolor, ofta på landsbygden för att koncentrera eleverna på större skolor på centralorterna.

Det alla dessa besparingar har gemensamt är att de görs för att rädda kommunernas ekonomi kortsiktigt, inte för att det skulle bli bättre för barnen i skolan. På samma sätt har regeringens politik en sammanhängande röd tråd, eller snarare en blå tråd, som handlar om att tillsammans med borgerliga partier fortsätta med den omvända Robin Hood-politiken: mer till landets allra rikaste på bekostnad av förskola, fritidshem och skola.

Så här kan det inte få fortsätta. Vänsterpartiet instämmer i slutsatsen av forskningsrapporterna, som tydligt visar att satsningar i tidigare åldrar ger bättre förutsättningar för alla barn att nå sin fulla potential.

Vänsterpartiet instämmer också i den massiva kritiken mot att i denna ansträngda situation för landets förskolelärare och lågstadielärare göra stora nedskärningar, som regeringen bidrar till. Därför lägger vi i Vänsterpartiets budget för 2020 2,2 miljarder mer till förskolan och 1 miljard mer till lågstadiet.

Herr talman! Om vi ska ha en välfärd att lita på i framtiden är det dags att ta välfärdshjältarna och hjältinnorna på allvar. Ett exempel på detta är Förskoleupproret, som med stort stöd bland de anställda i förskolan har sänt larmsignal efter larmsignal och lagt fram förslag till förändringar för att förbättra arbetsmiljön och i slutändan barnens tillvaro i den svenska förskolan. Mindre barngrupper, fler pedagoger per barngrupp, tid för planering och fortbildning på arbetstid och tillgång till specialpedagoger och anpassade lokaler är bara några av de ytterst viktiga förslag som man gett uttryck för. Svaret på detta får inte bli ytterligare borgerlig politik.

Välfärden, inte minst inom utbildningsväsendet, lider i dag av stor personalbrist, som beräknas öka de närmaste åren. För att garantera fungerande välfärd i hela landet föreslår Vänsterpartiet därför en stor utbildningssatsning för att säkra personalförsörjningen, där man kombinerar betalt arbete med utbildning. Satsningen som vi gör finansieras helt och hållet med statliga medel, omfattar en tioårsperiod och uppgår till 50 miljarder kronor. Det räcker exempelvis till att utbilda minst 10 000 nya lärare, förskollärare, sjuksköterskor och socionomer. Det räcker till att utbilda ungefär 1 000 barnmorskor och 3 000 specialistsjuksköterskor. Alla dessa satsningar är utbildningssatsningar värda namnet.

En annan viktig fråga handlar om den näring som våra barn och elever får. Hållbar skolmat ska ge barn och elever energi att gå i förskolan och skolan samtidigt som den bidrar till att ställa om matproduktionen till att bli mer hållbar för klimatet och miljön. Dessa mål är inte motsatser, men de kräver ett genomtänkt och hållbart arbete från början till slut.

Därför vill vi göra en satsning på ett skolmatslyft som kommer att innebära att vi ställer om till mer hållbar matlagning.

Det närmar sig slutet av detta år, och skolpolitiken är återigen på tapeten efter den nyligen publicerade PISA-rapporten. Det är en rapport där resultaten pekar åt helt rätt håll för vissa elever samtidigt som skolsystemet pekar åt helt fel håll - igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Nedskärningarna i den offentliga sektorn i början av 90-talet dränerade den allmänna skolans resurser. Kommersialiseringen av svensk förskola och skola, som sattes igång under samma period, och dess sammankopplade reformer fortsätter att leda skolsystemet åt fel håll.

Förlorarna på detta, vilka är det? Jo, det är barnen, eleverna och personalen. Med de stora nedskärningar som väntar majoriteten av landets kommuner under de kommande åren riskerar likvärdigheten och jämlikheten att försämras ytterligare.

Ändå står regeringen tyst. Ja till satsningar i lägre åldrar har blivit nedskärningar i lägre åldrar. Ja till att få bort vinstjakten för bara ett par år sedan har blivit ja till att behålla vinstjakten. Ja till ökad likvärdighet har i praktiken blivit ja till ökad segregering och minskad jämlikhet. Så blir det när man samarbetar med högerpartier.

Frågan om bildning och kunskap som en rättighet i stället för en handelsvara bör ses i ett större perspektiv. I grunden handlar det om demokratins framtid. En demokratiskt styrd och jämlik förskola och skola, där segregationen bryts och där alla barn och elever ges likvärdig utbildning, kommer att stärka vår demokrati och öka jämlikheten i vårt samhälle. Denna viktiga uppgift har varken den borgerliga S-ledda regeringen eller de övriga borgerliga, konservativa eller rasistiska partierna någon lösning för.

Jag vänder mig till personalen inom förskolan, fritidshemmen och skolan. Tack för det fantastiska arbete ni gör varje dag! Ni förtjänar bättre.

Anf. 41 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Jag delar Daniel Riazats oro för att ojämlikheten fortfarande är stor i svensk skola. Det är PISA-undersökningens kanske viktigaste budskap till oss beslutsfattare: Vilka föräldrar du har och hur många böcker som står i bokhyllan hemma blir allt viktigare för hur det går för dig i skolan.

Av det skälet tillsatte Gustav Fridolin under sin tid som utbildningsminister Skolkommissionen, där han samlade forskare och profession för att ta fram de förslag som ska möta de strukturella utmaningarna i svensk skola.

Jag är glad över att vi i januariavtalet är överens om att vi ska gå vidare på den väg som Skolkommissionen pekar ut. I mars presenteras en utredning för likvärdig finansiering och minskad segregation i svensk skola. Det är helt centralt om vi ska bekämpa ojämlikheten och få en jämlik skola.

I dag sorteras elever utifrån bakgrund. Det beror på bostadssegregationen, men det är faktiskt också det sätt på vilket skolvalet i dag fungerar - eller, kan man säga, inte fungerar - som brister.

Jag hoppas att vi i bred enighet här i kammaren kan komma överens om att prioritera de här frågorna under denna mandatperiod. Vi ser ju alla problemen.

Vi har också i denna budget stärkt likvärdighetsbidraget, de pengar som fördelar mer till alla men mest till dem som behöver det bäst, utöver de 5 miljarder i generella medel som går ut till kommunerna.

Anf. 42 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Jag är lite förvirrad; jag vet inte riktigt vad jag ska svara på, så jag förlänger mitt anförande. Men jag kan kommentera det som nämndes om Skolkommissionen och om segregation och jämlikhet.

Det var jättefint att Skolkommissionen tillsattes. Vissa förslag som kom från Skolkommissionen var väldigt bra. Samtidigt vet vi att det finns vissa nyckelfrågor. Annika Hirvonen Falk talar i sin replik om att hon och Miljöpartiet hoppas att vi alla är överens och så vidare. Men i det här fallet är det ju faktiskt så att ledamoten representerar regeringen.

Frågan om likvärdighet och jämlikhet handlar i grunden om den extrema privatisering av svensk skola som vi sett sedan 90-talet och framåt och som saknar motstycke i världen. Det handlar om det fria skolvalet till grundskolan, som enligt all seriös forskning har lett till att boendesegregationen förvärrats mycket, och att det inte längre är den största orsaken till segregationen i skolan. Det handlar också om skolpengssystemet. Det handlar om hela detta system med marknadsskola som stiftades någon gång i början av 90-talet.

Jag bara undrar vad Miljöpartiet tar för ansvar. Ibland när Miljöpartiet debatterar är det som att man inte är med i regeringen, och ibland är man det. När det är satsningar är man med i regeringen. När likvärdigheten ser ut som den gör, när vi har den friskolereform vi har och när det fria skolvalet leder till segregation, då låter man som att man är emot det. Men ni sitter ju i regeringen, så vad gör Miljöpartiet i dessa frågor?

Anf. 43 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Miljöpartiet tar ju ansvar genom att försöka förändra där vi ser problem i svensk skola. Under vår tid med utbildningsministerposten tillsatte vi Skolkommissionen. Vi tillförde mer pengar och gjorde historiska satsningar på höjda lärarlöner och ökad likvärdighet i skolan.

Vi fortsätter nu, i det samarbete där vi ingår i dag, att försöka bygga en mer likvärdig skola.

Under förra mandatperioden gick vi till riksdagen med förslag om att begränsa möjligheten till vinstuttag från skolor. Det röstades ned. Vi gick till riksdagen med förslag om att huvudmän ska ha ett ökat ansvar för att motverka skolsegregationen. Det röstades ned.

Då får vi hitta nya vägar. Jag tror att det som är bäst för svensk skola är att riksdagen försöker arbeta för att få igenom lösningar som kan bli verklighet.

Anf. 44 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag tror också på det.

Samtidigt tror jag att man ska ha en vilja och att man som politiskt parti ska ha ryggrad och inte enbart hålla upp fingret i luften för att se hur vindarna blåser. Politiska partier har ett ansvar för att också opinionsbilda och inte bara följa opinionen.

I den här frågan samarbetade vi ju under förra mandatperioden med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, den förra regeringen. Många av de satsningar som nämndes här har kommit till genom förhandlingar mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vinstjakten var ett krav för att vi ens skulle samarbeta med det regeringsunderlag som Miljöpartiet ingick i. Det var alltså inget som var direkt lätt att få igenom.

Jag håller med; vi ska självklart samarbeta för att få igenom förslag. Jag menar bara att man ska se sin del i det hela när man representerar ett parti som sitter i regeringen, vars system fortfarande är detsamma som den borgerliga regeringens.

Anf. 45 Gudrun Brunegård (KD)

Herr talman! Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap, stimulera elevernas intellektuella utveckling och förbereda barn och unga för vuxenlivet. Skolan har också ett bildningsuppdrag. Skolan ska bygga på och förmedla värden och dygder som är centrala för ett gott liv och ett gott samhälle. Skolan ska inte bara utbilda människor till att kunna ta ett jobb utan också till medborgare som är med och tar ansvar.

En gemensam etisk grund är viktig för att skapa en god miljö i skolan. Skolans värdegrund ska vara integrerad i hela skolans verksamhet.

Varje barn ska ha möjlighet att utveckla sin fulla potential. Vi ska ha en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Förändringar ska vara långsiktiga och skapa stabilitet, kontinuitet och arbetsro.

Att ha gått ut skolan med godkända betyg är den starkaste friskfaktorn. Det förebygger utanförskap och kriminalitet. Därför satsar Kristdemokraterna 925 miljoner mer än regeringen på skola och utbildning. Vi gör också en del omprioriteringar inom området.

Läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevens lärande. Elever i svensk skola har färre undervisningstimmar än OECD-snittet. Till det kommer att våra elever har färre lärarledda lektioner. För att avhjälpa det lägger Kristdemokraterna 260 miljoner kronor per år på att ge eleverna mer lärarledd undervisningstid.

Vi vill bidra till fler vägar in i läraryrket. Fler obehöriga lärare ska kunna komplettera betyg för att få full behörighet, och personer med andra akademiska examina ska kunna läsa in lärarbehörighet.

I dag har många skolor lärarbrist. Regeringens miljardsatsning på lärarassistenter riskerar att inte kunna utnyttjas eftersom det inte finns tillräckligt många lärarassistenter. Dessutom kan det slå fel med en specifikt utpekad yrkesgrupp på skolor som redan har god bemanning. Därför ger Kristdemokraterna i stället 1 miljard till fler vuxna i skolan.

Vi anförtror åt skolledningen att avgöra vilken eller vilka personalgrupper som det finns störst behov av just där. Kanske kan en pensionerad lärare förstärka arbetslaget så att elever med särskilda behov kan få extra stöd. Det gäller både den som behöver lite större utmaningar och kan gå snabbare fram än klasskamraterna och den som behöver extra stöd för att klara godkända betyg. På en skola behöver kanske elevvården förstärkas. På en annan kan man knyta idrottsrörelsen till skolan för att stimulera eleverna till mer fysisk aktivitet på rasterna. Vi vet att det leder till större koncentrationsförmåga på lektionerna.

Alla elever som har behov av specialpedagogik ska få tillgång till det. Kristdemokraterna satsar 230 miljoner mer än regeringen på ett speciallärarlyft, där lärare får möjlighet att komplettera sin utbildning med 80 procent av lönen under tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi lägger också 200 miljoner per år på en kompetenssatsning för att få fler lärare med behörighet i svenska som andraspråk och för att stödja språkutvecklingen och möjligheterna för elever med svenska som andraspråk att nå kunskapsmålen.

Herr talman! Elever som mår bra lär sig bättre. Kristdemokraterna tillför elevhälsovården 380 miljoner per år. En väl utbyggd elevhälsa förbättrar det förebyggande arbetet för fysisk och psykisk hälsa.

Vi vill dessutom samla barn- och ungdomshälsan och lägga ansvaret hos regionerna. Barn som mår dåligt ska inte riskera att hamna mellan stolarna. En samlad barn- och ungdomshälsa skulle också öka tillgängligheten på vårdcentralerna, elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin. Den skulle också ha nära samarbete med skolledningar, lärare, specialpedagoger och kommunernas socialtjänster.

Vi vill även införa en elevhälsogaranti. Varje elev ska kunna komma i kontakt med elevhälsan varje dag. Barn ska veta att det finns vuxna som har tid för dem. Det krävs dock även en politik som ger föräldrar stöd, tid och ro för familjen och ett starkt civilsamhälle som stärker samhällsväven kring våra barn.

Det krävs en politik för en skola dit barn kan gå utan att ha en klump i magen. Att barn mår bra och känner sig trygga i skolan är avgörande för hur de lyckas i sitt lärande och sin utveckling. I skollagen tydliggörs elevens rätt till trygghet och studiero och att inte bli utsatt för kränkande behandling. Trots det mår många elever dåligt varje dag för att de blir mobbade. Därför upphör vi kristdemokrater aldrig att framhålla behovet av att arbeta med den etiska grunden för ett samhälle där människors lika värde och solidariteten med svaga och utsatta är i fokus. Skolan ansvarar för att förankra denna värdegrund hos eleverna och omsätta de etiska principerna i praktisk handling. I det arbetet ligger också det förebyggande arbetet mot kränkande behandling.

Det är viktigt att skolor använder sig av evidensbaserade metoder. År 2011 gjorde Skolverket en inventering av evidensbaserade metoder. Det är viktigt att Skolverket följer upp den. Men skolorna ska också avveckla metoder som inte är evidensbaserade. Vi avsätter 95 miljoner kronor för detta.

I genomsnitt tre barn per klass utsätts för sexuellt utnyttjande. Vi anslår 70 miljoner kronor för ett förebyggande arbete mot övergrepp mot barn. Det handlar om att utbilda förskolepersonal och införa arbetssätt som informerar barn om gränser och stärker barnets rätt till sin egen kropp och rätten att säga ifrån när något är fel.

Vi vet att elever som rör på sig utvecklar en starkare fysik och presterar bättre i skolan, vilket leder till att fler elever klarar målen. Kristdemokraterna vill öka antalet idrottstimmar från 600 i dag till 700. Det görs genom att minska elevens val med motsvarande antal timmar.

Herr talman! Föräldrarna är de viktigaste personerna för barnet. För att involvera dem mer i stödet kring barnets skolgång anslår vi 60 miljoner om året till särskilda utbildningsträffar för föräldrarna.

Skolverket påpekar att barn under tre år inte ska vistas i för stora barngrupper. Forskning visar att den viktiga anknytningen kan ta skada och påverka barnets tillit och koncentrationsförmåga. Vi vill lagstifta om minskade barngrupper i förskolan. Det ska vara max tolv barn i småbarnsgrupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi har en rad andra förslag också, men eftersom budgeten hänger ihop och beslutas vid ett samlat tillfälle avstår jag från att göra något yrkande eller någon reservation i den här debatten utan hänvisar till Kristdemokraternas särskilda yttrande.

(Applåder)

Anf. 46 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Nu har den här debatten om utgiftsområde 16, som handlar om utbildning och universitetsforskning, hållit på en stund. Nu är det dags för oss socialdemokrater att berätta vad vi vill. Detta är ju ett budgetbetänkande där vi har möjlighet att diskutera hela skolans område, och därför är det en viktig debatt. Den är dessutom uppdelad i två delar, där den första handlar om allt från förskola till vuxenutbildning och den andra om högre utbildning och forskning. Vi socialdemokrater har dock bara detta enda anförande i båda delarna.

Jag får ofta frågan vilka områden jag tycker är viktigast inom utbildningspolitiken, och mitt svar är alltid detsamma: Jag tycker att arbetet för ökad jämlikhet och ökad jämställdhet är det allra viktigaste. Ska vi uppnå detta måste vi jobba inom alla politikområden. Men förmodligen är det ändå allra viktigast inom utbildningens område eftersom förskolan och skolan ju ska ge en bra start i livet och vuxenutbildning och högre utbildning sedan ska möjliggöra en bra fortsättning och fler livschanser.

Skolan och utbildningen bidrar till grunden, värderingarna och förhållningssättet gentemot andra människor i livet. "När är skolan som allra bäst?" är en annan fråga jag får, och mitt svar är också där alltid detsamma: när alla barn verkligen får möjligheten att vara sitt allra bästa jag. Det lyckas vi inte alltid med. Till exempel ser vi att det vid den senaste räkningen var nästan 18 000 elever som inte tog sig vidare från grundskolan till gymnasiet. Det är en stor utmaning.

För mig är förskolan en av de allra viktigaste reformerna för ökad jämställdhet. Utan förskolan hade kvinnor aldrig kunnat ta det fantastiska kliv ut i arbetslivet som de nu har gjort i årtionden. Förskolan är också viktig för barnen. Alla kan se vilken fantastisk företeelse det är, där man lär sig språk, matte, andra kunskaper och inte minst att vara en i gruppen - färdigheter som är helt nödvändiga för den fortsatta skolgången och som samhällsmedborgare.

Förskolan är i dag det första steget i den långa utbildningskedjan, och den ska värnas. Därför är det viktigt att vi fortsätter att satsa på minskade barngrupper och på att förbättra arbetsvillkoren så att fler stannar kvar i yrket och fler vill utbilda sig för att arbeta i förskolan.

Förra mandatperioden tillsatte regeringen Skolkommissionen, en grupp sammansatt av representanter för forskning, profession, näringsliv och huvudmän. De arbetade i två år, först med att göra ett gediget analysarbete, och därefter enades de om långsiktiga spelregler. De lade fram en slutrapport som de i allt väsentligt var överens om. Där sa de att resursfördelningen måste förändras, att staten behöver bidra mer och att socioekonomiska variabler måste in i fördelningssystemet för att ge mer jämlika förutsättningar. Utifrån detta betänkande har flera utredningar startats, någon har redan levererats och fler är på gång under början av våren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Regeringen har också påbörjat arbetet med att styra om fördelningssystemet, men mer behöver göras. Vi behöver fortsätta arbetet med att stärka likvärdigheten; det visade inte minst PISA, som kom häromveckan. Först och främst var det ett resultat att glädjas åt när det handlar om kunskaperna, som trots allt har gått uppåt - en stor eloge till alla anställda och elever på våra skolor runt om i landet! Men PISA visade också, precis som vi har sagt här tidigare, att likvärdigheten brister. Därför behövs fler satsningar som motverkar bristande likvärdighet.

En viktig satsning som pågår är Samverkan för bästa skola, som innebär att staten och huvudmännen tillsammans arbetar för en positiv skolutveckling. Det är en satsning som har betytt mycket för de skolor som har det svårast och tuffast när det gäller att skapa trygghet och studiero och att nå kunskapsmålen. Detta är för mig en viktig satsning för en jämlik kunskapsskola.

Under det år som har gått har jag haft samtal med många organisationer utanför skolan som via samverkan med skolor gör ett fantastiskt arbete för att bidra till ökad jämlikhet. Det kan handla om insatser för de fem sex elever i varje klass som har föräldrar som på olika vis inte alltid lyckas i sitt föräldraskap. Det kan handla om språkutvecklande arbete för våra nyanlända barn och mycket mer. Jag hoppas att detta samarbete fortsätter, för jag tror verkligen att fler yrkeskategorier behövs i skolan, så att lärare kan få vara just lärare med ansvar för undervisning. Om vi lyckas med det tror jag också att fler vill stanna kvar i yrket och att fler vill bli lärare, för lärarbristen är en av våra stora utmaningar framöver. Därför är det bra att våra ministrar även denna mandatperiod fortsätter det viktiga arbetet med en nationell samling för fler lärare.

Stora tillskott till skolan har skett sedan den S-ledda regeringen tillträdde 2014. Vi måste fortsätta det arbetet och satsningarna på välfärden. Det är därför glädjande att höra statsministern och min partiledare fastslå att alla andra satsningar framöver ska vägas mot investeringar i välfärden.

För oss är vägen framåt att fortsätta att investera i utbildning och forskning. Kunskap är det som bygger det svenska samhället starkt inför framtiden och också det som kommer att bidra till att lösa våra samhällsutmaningar.

Vi vet i dag att en gymnasieutbildning är inträdesbiljetten till arbetslivet och att alldeles för många inte klarar av att få den. Det måste vi arbeta för att förändra. Men vi måste också öka möjligheterna till det livslånga lärandet.

Den tid är förbi när man utbildade sig till ett jobb för resten av sitt liv. Fler kommer att behöva byta bana och bygga på med nya kunskaper under hela arbetslivet. Det måste vara möjligt att stiga in genom dörrarna till gymnasial och högre utbildning också senare i livet. Och kanske man då inte ens behöver stiga in genom några dörrar mer än i undantagsfall utan kan sköta mycket av sin utbildning nära sin hemort.

För några veckor sedan var jag i Skottland och besökte University of Highlands and Islands, och jag åkte hem alldeles inspirerad. Det universitet som jag besökte har funnits i 13 år, och det består inte av en byggnad på en ort: Det består av 13 campus och ytterligare 70 utbildningsorter, där målsättningen är att ingen ska ha längre än 3 mil till högre utbildning. Nu ser ju Skottland lite annorlunda ut än Sverige, men ändå.

Hur de fixar de då detta? Jo, genom att använda vår nya - den kanske inte är så ny längre - teknik, alltså digitalisering. Ja ja, kanske någon som lyssnar nu tänker, då blir ju kvaliteten därefter. Just det: 69 procent av deras forskning är världsledande eller excellent. Det går uppenbarligen att arbeta på andra sätt än de traditionella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Jag följer med stor spänning det som händer i denna fråga i vårt land, där framför allt Högskolan Väst och Campus Västervik visar vägen genom sitt Vinnovastödda projekt Nya Vägar. Ska hela Sverige leva och utvecklas måste man kunna plugga med rimliga avstånd. Man ska inte behöva flytta för att få tillgång till högre studier - det borde vara alla partiers målsättning. Och ska vi lyckas med detta måste vi framöver ställa ännu skarpare krav på samverkan - inte bara mellan dem som traditionellt brukar samverka, utan vi behöver också fundera över vilka fler aktörer som behöver involveras.

Regeringen är mitt i arbetet med att ta fram en ny forskningsproposition. Vi är många här inne som ägnar dagarna åt att delta på olika möten och seminarier i riktning mot denna, eller också läser vi alla de tusentals sidor med inspel som har kommit. Många är förslagen och viljorna, och de pekar inte alltid åt samma håll. Men jag tror och hoppas att vi inser att det är viktigt att vi så småningom, oavsett politisk färg, kommer överens om riktningen framöver för att ge klara och tydliga spelregler i kommande forskningsproposition.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 47 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag och Daniel Riazat är överens om en sak. Jag skulle egentligen vilja upprepa det som Daniel tog upp redan i sitt anförande, nämligen: Hur kan Gunilla Svantorp prata om stora tillskott och investeringar i en skolbudget när vi har en skolbudget på över 83 miljarder och Socialdemokraterna lägger på ungefär 100 miljoner? Det motsvarar inte ens pris- och lönekompensationen. Hur kan det bli en stor satsning, ett stort tillskott och en investering, Gunilla Svantorp?

Herr talman! Sedan har jag en annan fråga. En god vän, Elisabet, brukar säga att det skulle vara en utmaning om hon och jag skulle bestämma oss för att åka Vasaloppet i vår. Det skulle kräva lite träning, och vi skulle behöva lägga ned lite tid, men det skulle förmodligen - kanske - gå. Gunilla Svantorp använder siffran 17 600 om de elever som inte får behörighet till de nationella programmen på gymnasiet - jag pratar om 24 700. När ska Gunilla Svantorp erkänna att detta är ett misslyckande och att det inte bara är en utmaning utan ett problem som kräver förslag till beslut? Det har inte sedan jag kom in i utbildningsutskottet kommit ett enda konkret förslag för att förbättra för barnen i skolan eller för att råda bot på lärarbristen. När ska Gunilla Svantorp erkänna att det inte bara är en utmaning utan att det faktiskt är ett problem?

Anf. 48 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! När man lyssnar på Kristina Axén Olin kan man få intrycket att riksdagen startade när Kristina Axén Olin kom in i riksdagen. Så är det inte riktigt. Det fanns ett liv också innan Kristina Axén Olin kom hit. Det startade, i alla fall när jag pratar om vad vi har satsat på, när Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet tog över regeringsmakten efter åtta år med Fredrik Reinfeldt. Då kunde vi verkligen börja satsa på ökad likvärdighet. Det är ett arbete som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Nu lyfter någon ut ett år och säger att vi är helt misslyckade. Den som gör det är en person vars parti faktiskt tar bort nästan 2 miljarder kronor från budgeten. Personen säger: Men ni satsar bara 100 miljoner.

Vi satsar 5 miljarder i ökade generella tillskott till alla våra kommuner. Vi har precis i denna kammare röstat igenom att de kommuner som har det allra tuffast ska få lite mer pengar. Vi satsar ganska mycket pengar. Sedan är det upp till kommunpolitikerna att se till att fördela detta utifrån jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet, vilket jag hoppas att de kommer att göra.

När vi hade vår replikrunda förut frågade jag Kristina Axén Olin om hennes lösningar på likvärdighetsutmaningen. Ingen här har fått något svar på den frågan.

Men jag ska svara på Kristina Axén Olins fråga om de 17 600. Man kan naturligtvis svänga sig med siffran 24 000, men det är de som har ett ämne som de kanske inte har lyckats med. De ca 17 000 är de som inte tar sig vidare till gymnasiet. Det är en jättestor utmaning. Jag tycker också att det är ett jättestort misslyckande. Men detta är ingenting som startade när Kristina Axén Olin kom in i riksdagen. Det fanns även under de åtta år som Fredrik Reinfeldt ledde regeringen.

Vad är Kristina Axén Olins lösning för att öka likvärdigheten och minska segregationen i svensk skola?

Anf. 49 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag frågade Gunilla Svantorp om de 17 600 elever som inte fick gymnasiebehörighet och som inte kom in på gymnasiet. Jag har förstått av Gunilla Svantorp att man har lagt fram förslag innan jag kom in i riksdagen. Det hoppas jag verkligen att man har gjort. Men det är ändå så, Gunilla Svantorp, att det inte har skett någon förbättring. Kurvorna går åt fel håll. Det är fler och fler barn som inte får fullständiga betyg. Det är färre och färre lärare. Det är färre sökande till vissa av lärarutbildningarna, och hälften av dem håller inte måttet.

Ni har nu haft regeringsmakten sedan 2014 - det är fem år - och det har inte skett någon förbättring. Då måste man väl ändå ta till sig att det kanske är dags att lägga fram andra förslag eller att ändra någonting i sin politik. Om ingenting har blivit bättre på fem år, utan det bara blir värre och värre, kan man väl inte bara prata om en utmaning och låta bli att lägga fram konkreta förslag till beslut. Det tycker i alla fall inte jag är ett ledarskap som fungerar.

Anf. 50 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Man blir lite fundersam över var Kristina Axén Olin har varit under dessa fem år. Hon har inte varit här i riksdagen, men hon måste ändå ha följt med och sett vad som hänt. Vi har faktiskt haft en stor utmaning. Det har kommit väldigt många barn till vår svenska skola som inte fanns där tidigare. Vi har en stor utmaning.

Det är klart att vår målsättning är att alla barn ska få vara just det som jag alldeles nyss sa: sitt allra bästa i skolan. Men man fixar inte saker så snabbt. Utmaningen har funnits i många år. När Kristina Axén Olins moderater styrde landet hade vi precis samma utmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Jag tycker att det är ganska oförskämt att stå och säga att det inte har hänt någonting över huvud taget under denna mandatperiod, för vi har tillsatt en hel massa utredningar som förhoppningsvis snart kommer med en massa förslag. När de bra förslagen kommer ska det bli väldigt intressant att se om Kristina Axén Olin säger: Ja, vad bra, det här tänker vi stödja.

Anf. 51 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Det är alltid spännande med oväntat stöd från oväntat håll. Jag vill dock poängtera att när jag kritiserar Socialdemokraterna gör jag det för att jag förväntar mig någonting av dem. Det gör jag inte av Moderaterna.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Gunilla Svantorp om finansieringen och varför man har valt att ta bort pengar från barn i lägre åldrar och satsa dem på barn i högre åldrar. Vi är ju allihop i denna kammare, i alla fall i teorin, överens om att tidiga satsningar är väldigt viktiga och har stor betydelse för huruvida eleverna senare i sin kunskapsinlärning och skolgång kommer att kunna uppnå sin fulla potential eller inte.

Det blir väldigt beklagligt när man ser denna budget. Som jag nämnde i mitt anförande ser man i den budget som regeringen har lagt fram med C och L att de som är höginkomsttagare i vårt samhälle får fortsatta skattesänkningar. Samtidigt omfördelar man resurserna i skolan från barn i lägre åldrar till barn i högre åldrar. Jag undrar bara hur den logiken går ihop med den socialdemokratiska politiken.

Det kan vara så att statsrådet eller utbildningsministern har väldigt bra skäl för att inte vara här, men jag vill ändå kritisera att vi inte har en minister på plats när vi har den största debatten under året.

Men jag skulle gärna vilja ha svar på budgetfrågan.

Anf. 52 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Jag tror att Daniel Riazat från Vänsterpartiet mycket väl vet vad vi i Socialdemokraterna vill med vår politik.

Daniel Riazat sa tidigare att det krävs vilja och ryggrad av ett parti och att man måste opinionsbilda och inte bara följa opinionen. Det håller jag fullständigt med om, men man måste också kunna kompromissa om man ska lyckas ta sig framåt i en sådan politisk situation som vi just nu har i denna kammare. Det är faktiskt över 60 procent som inte står på vare sig min eller din sida. Då måste man kunna kompromissa, och det är det vi har gjort med januariavtalet.

Vi har fått en hel del i januariavtalet som jag är stolt och glad över. Sedan har vi varit tvungna att gå med på saker som jag är mindre stolt och glad över.

Din specifika fråga handlar om lågstadiesatsningen. Den införlivas nu i likvärdighetsbidraget. En viktig anledning till det är att vi, precis som Skolkommissionen sa, vill sätta en mer socioekonomisk prägel på detta, så att det verkligen går till rätt barn och rätt skolor. Lågstadiesatsningen har varit väldigt bra, men nu ser vi till att den kommer till de skolor som har de allra tuffaste utmaningarna. Det är ett svar på din fråga.

Jag skulle också vilja säga något annat, eftersom jag har lite tid kvar. När det gäller januariavtalet kan man lyfta fram det som är dåligt ur socialdemokratisk och vänsterpartistisk synvinkel. Men man måste också titta på vad det är som är positivt för svensk skola. Och det är de punkter som handlar om att mer resurser ska tillföras till dem som har de allra största utmaningarna. Det kan väl inte Vänsterpartiet vara emot?

Anf. 53 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är också vana vid att kompromissa. Under hela förra mandatperioden fick vi kompromissa. När Vänsterpartiet föreslog 10 miljarder till den ena välfärdsreformen sa sossarna nej, och det blev kanske 5 till slut.

Vi vet hur man kompromissar. Om man i det här fallet jämför förra mandatperioden med den här mandatperioden är det intressant att ni förra mandatperioden kompromissade med Vänsterpartiet. Där ville vi få större satsningar. Ni stod emot ganska mycket, men vi fick ändå igenom en hel del. Just nu menar Gunilla Svantorp att ni står för vad båda våra partier står för. Var står egentligen Socialdemokraterna i de här frågorna?

Jag menade inte bara lågstadiesatsningen. Nu anser jag att det är helt fel, likt facket och många andra som har kritiserat er mycket. Jag menar också maxtaxan i förskolan och det som tas bort. Hur kommer det sig att man har tagit bort de miljarderna?

Anf. 54 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Jag måste få upprepa det jag sa tidigare. Det är klart att man kan önska att man skulle vara i vissa lägen. Nu är vi inte i det läget att vi kan önska att vi vill samarbeta med den eller den. Läget ser ut som det gör.

Det är bra att vi har brutit blockpolitiken. Jag tror väldigt mycket på januariavtalet och att vi kan komma överens där. Det är ändå partier som tar ansvar och som har skrivit ihop många bra punkter. Sedan finns det mindre bra punkter. Men vi ska komma överens och göra det bästa av det.

Man kan önska att vi hade det läge som vi hade förra mandatperioden, men det har vi inte. Därför har vi fått ge och ta både när det handlar om satsningar, som Daniel Riazat frågar efter, och när det handlar om att dra tillbaka vissa satsningar som vi gjorde förra mandatperioden. Så är det när man kompromissar. Man får ge och ta.

Anf. 55 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Gunilla Svantorp sa i sitt anförande att förskolan är viktigast av allt. Jag kanske inte själv skulle skilja ut den ena utbildningsformen och sätta den före den andra. Alla länkar i utbildningskedjan är viktiga. Det är grundskola, gymnasieskola, universitet och högskolor. Det är en lång utbildningskedja som vi tittar på.

Jag håller med om att förskolan är viktig. Det är där vi lägger grunden och skapar tryggheten. Om inte förskolan fungerar får vi problem senare i kedjan. Därför är jag lite förundrad när jag läser budgeten. Om man nu står här och säger att förskolan är viktigast av allt, varför väljer man då att kapa anslaget till just förskolan?

Om man nu anser att förskolan är viktigast av allt, varför väljer Socialdemokraterna att kapa bort 692 miljoner från anslaget 1:7, det vill säga anslaget till förskolan?

Är det att skapa goda förutsättningar för förskolan? Det är svårt att se vilken linje man för. Å ena sidan säger man att förskolan är viktigast av allt, å andra sidan sänker man anslagen till den del man anser viktigast av allt. Gunilla Svantorp får gärna förklara detta.

Anf. 56 Gunilla Svantorp (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! Man kan naturligtvis bygga sin replik på att påstå att jag har sagt någonting som jag inte har sagt. Jag kan en gång till läsa upp vad inledde med. Jag sa så här: "För mig är förskolan en av de allra viktigaste reformerna för ökad jämställdhet. Utan förskolan hade kvinnor aldrig kunnat ta det fantastiska kliv ut i arbetslivet" och så vidare. Så sa jag ordagrant, och ingenting annat.

Förskolan är jätteviktig. Över huvud taget satsar vi, som jag har sagt, väldigt mycket pengar på att öka jämlikheten och likvärdigheten i svensk skola. Vid vårt tidigare replikskifte ställde jag just frågor till Patrick Reslow om hur hans väg till ökad likvärdighet ser ut. Jag fick inget svar då. Jag väljer att ställa den frågan en gång till.

I Patrick Reslows anförande och i Sverigedemokraternas motion finns en oändlig mängd satsningar som ska göras på allt möjligt. Men jag ser inte ett ord om ökad likvärdighet och ingen satsning på ökad likvärdighet. Hur tänker Patrick Reslow öka likvärdigheten så att de barn som har de allra största utmaningarna i vår skola också får de mesta resurserna?

Jag tänker passa på att ställa en annan fråga. För mig som socialdemokrat är skolan vår främsta kunskaps- och bildningsinstitution. Det är ingen marknad vilken som helst. SD säger sig, så fort jag hör dem, alltid vilja satsa på välfärden hela tiden. Ändå säger ni okej till marknadssystemet som finns inom skolan, där man kan plocka ut pengar hur som helst ur välfärden som ni säger er värna om.

Jag skulle gärna vilja höra Patrick Reslow utveckla lite grann hur just marknadssystemet enligt Sverigedemokraternas syn bidrar till att utveckla den svenska skolan.

Anf. 57 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Senast jag kollade var det här ett replikskifte på Gunilla Svantorps anförande. Nu försöker Gunilla Svantorp att göra det till ett replikskifte på mitt tidigare anförande. Gunilla Svantorp har haft möjligheten att ställa frågor, och hon fick också svar på dem.

Jag noterar att jag inte får ett svar. Vi kan kolla i protokollet sedan. Det var inte i inledningen utan lite senare i Gunilla Svantorps anförande som hon sa att förskolan är viktigast av allt. Men ändå drar man ned 700 miljoner kronor.

Det är en bra och tydlig signal av Socialdemokraterna. Förskolan är viktigast när man debatterar skolpolitik. Men när det väl gäller i praktiken är det inte lika viktigt.

När det gäller att satsa på välfärd är vi för valfrihet. Vi tycker att det är bättre att föräldrar och elever själva väljer vilka skolor eleverna vill gå i, i stället för att Gunilla Svantorp och hennes kollegor ska välja det åt dem.

Anf. 58 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Återigen lägger Patrick Reslow ord i min mun och säger att vi inte skulle vara för valfrihet. Det är klart att vi är för valfrihet. Det vi inte är för är att pengarna inte går till välfärden. Det var vad jag ställde en fråga om. Jag kan inte ställa den på nytt igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Jag konstaterar bara att Sverigedemokraterna är väldigt bra på att säga en sak i talarstolen, och när de sedan ska rösta och trycka på knappen här inne i salen handlar det om att följa den borgerliga politiken och att ge mer pengar till skattesänkningar än till välfärden. Det är väldigt synd. Att det ser ut så borde alla som röstar på Sverigedemokraterna veta.

Anf. 59 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! Vi debatterar i dag statens budget för nästa år, 2020, med fokus på utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning. Det är otroligt viktiga områden för att stärka Sverige som kunskapsnation, utjämna livschanser och få en hållbar utveckling.

I budgeten som helhet har Centerpartiet fått genomslag för många viktiga reformer för att det ska löna sig mer för människor att arbeta mer. Det handlar om att se till att sänka kostnader för att anställa dem som står långt från arbetsmarknaden. Därmed bidrar vi till att vi får en bättre ekonomi och bättre förutsättningar på lång sikt att kunna ha en god välfärd.

Budgeten som Centerpartiet tillsammans med regeringen och Liberalerna är överens om tar väldigt många bra och viktiga steg för svensk skola och Sverige som kunskapsnation.

För två veckor sedan presenterades PISA-resultatet. Vi är nu tillbaka på 2006 års nivåer när det handlar om kunskapsresultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Det är framför allt en förtjänst för alla elever, lärare och rektorer som arbetar i svensk skola. Men det visar också att de reformer och steg som togs även under Alliansens tid med ökat fokus på kunskap och på vikten av tidiga insatser är rätt steg på vägen.

När man diskuterar svensk skola målas det ofta upp en ganska mörk bild. Det är viktigt att poängtera att många elever möts av en bra skola och trivs i skolan. Det kvarstår samtidigt rejäla utmaningar. Närmare var sjätte elev lämnar grundskolan utan behörighet till nationellt program på gymnasiet. Alltför många upplever otrygghet och brist på studiero i den svenska skolan. Nästan var fjärde elev lämnar gymnasiet utan examen.

Vi kan också se i nya PISA-undersökningen att även om inte likvärdigheten försämras finns den kvar. Vi har sämre snitt än de övriga nordiska länderna. Svensk skola har de senaste åren mötts av växande problem med ökade elevkullar, lärarbrist och många nyanlända elever. För att stärka likvärdigheten behöver resurserna fördelas mer utifrån behov för att lärarna som undervisar ska finnas där barnen med de största behoven finns.

Med den här budgeten tar vi också ett viktigt steg vad gäller insatser för färre riktade statsbidrag, samtidigt som vi ökar de generella statsbidragen. Vi lägger samman mer pengar till det så kallade likvärdighetsbidraget. I likvärdighetsbidraget ser vi också till att kostnadsvillkoret, som har varit ganska kritiserat, tas bort för att pengarna på ett bättre sätt ska komma dit där de behövs och gör nytta för de elever, lärare och rektorer som finns ute i skolorna.

Fru talman! För att utjämna livschanser är en bra förskola otroligt viktigt, liksom att förskolan håller hög kvalitet. De barn som gynnas allra mest av en förskola med hög kvalitet är de med svårast förutsättningar. Satsningen på att stärka språkutvecklingen i svenska, särskilt för de barn som har ett annat dagligt umgängesspråk i hemmet, är ett viktigt steg. Det stöd som kan lämnas för insatser som syftar till att öka deltagandet i förskolan, stärka språkutvecklande insatser och kompetensutveckla personalen i förskolan är ett viktigt steg åt rätt håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

När det gäller att stärka kunskaperna och öka likvärdigheten i grund- och gymnasieskolan tar regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna flera steg i rätt riktning i den här budgeten. Skolverket får medel för att förbereda införandet av ämnesbetyg. Satsningen på naturvetenskap och teknik för alla förlängs. Vi ser till att det blir fler lärarassistenter. Likvärdighetsbidraget uppgår till 4,9 miljarder under 2020 för att sedan nå upp till 6,2 miljarder budgetåret 2021. Det tillförs mer resurser för digitalisering av de nationella proven och även för att stärka digitala tjänster för studie- och yrkesvägledning, så att fler elever får bättre möjlighet att göra kloka val.

Fru talman! En av vår tids stora utmaningar är att se till att få fler lärare i svensk skola. Skolverkets senaste prognos visar att det om ungefär 15 år kommer att saknas 45 000 lärare i svensk skola. För att få fler att vilja bli lärare behövs det bland annat insatser för dem som i dag finns i svensk skola. Det ska finnas bättre kompetensutvecklingsmöjligheter för lärare, förskollärare och rektorer. Därför är det bra att de första stegen för att införa ett professionsprogram nu tas i och med den här budgeten. Det görs även insatser för fortbildning, så att de obehöriga lärare som i dag finns i svensk skola och har funnits där under lång tid får förutsättningar att bli behöriga och legitimerade lärare.

Det finns en rad andra fortbildningsinsatser inom skolan som också fortsätter i den här budgeten. Fortbildningssatsningen Specialpedagogik för lärande förlängs, till exempel, och även satsningen på behörighetsgivande utbildning för yrkeslärare. Det sker också en satsning på fortbildning av rektorer, som permanentas på 20 miljoner och utvidgas så att även rektorer i förskola och biträdande rektorer ska kunna ta del av fortbildningen.

Därutöver har vi, tack vare januariavtalet, tillsatt en utredning för att se till att den lärarutbildning som i dag finns stärks med fler lärarledda timmar och mer fokus på ämnesdidaktik och metodik. Det handlar om att lärarutbildningen ska ge bättre förutsättningar. Vi stärker alltså de lärare som finns i dag, med bättre möjligheter till kompetensutveckling, men ser också till att fler söker sig till läraryrket.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag passa på att lyfta den högre utbildningen och forskningen, då jag är Centerpartiets enda representant i dagens utbildningsdebatt. Att stärka Sverige som kunskapsnation är helt avgörande för vår framtida tillväxt och för möjligheten för fler att ta del av den tillväxten, vilket ger oss mer resurser att satsa på vår gemensamma välfärd.

I den budget vi i dag diskuterar är det väldigt positivt att det tekniksprång som har varit ett sätt att rekrytera framför allt kvinnor och nyanlända till teknikyrken förlängs vad gäller resurser. Det sker en satsning på distansutbildningar inom högre utbildning så att fler kan mötas av en högre utbildning av god kvalitet i hela landet. Det görs satsningar på fler korta kurser när det gäller yrkeshögskolan, vilket är väldigt viktigt för möjligheten att ställa om, och det läggs 550 miljoner till universitet och högskolor för en satsning på forskning till följd av den forskningspolitiska proposition som lades fram 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Därutöver ökas resurserna till svensk rymdforskning, vilket är viktigt för att Sverige ska kunna ha ett deltagande i europeiska samarbeten.

Något som ligger lite utanför detta område är att vi utvidgar FoU-avdraget, alltså avdraget för företag som investerar i forskning och utveckling. Det är viktigt att öka de privata investeringarna i forskning och utveckling för att vi ska kunna stärkas som kunskapsnation, och jag är därför glad att det i den här budgeten finns förslag på det området.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 60 Roger Haddad (L)

Fru talman! Jag vill först och främst yrka bifall till utbildningsutskottets förslag.

Trots de ljusglimtar vi ser på den skolpolitiska himlen kvarstår omfattande utmaningar, liksom problem som bekymrar oss. Dessa problem borde bekymra alla ansvariga skolpolitiker i den här kammaren och inte minst dem som ute i landets kommuner fortfarande utgör huvudmän i svenskt skolväsen, från förskolan upp till vuxenutbildningen.

Våren 2019 hade andelen behöriga elever minskat bland samtliga elever, oavsett bakgrund och oavsett föräldrarnas utbildningsnivå. Skillnaden mellan skolor ökar; vi har skolor där 100 procent av eleverna blir behöriga till gymnasiet och skolor där 33 procent blir behöriga till gymnasieskolans nationella program. Det är en oerhört bekymmersam utveckling som kräver fortsatta skolpolitiska reformer, fru talman. Det behövs inte enbart ekonomiska reformer utan även reformer som höjer kvaliteten och genomströmningen i svensk skola.

Vi ser tyvärr också, efter några år av uppgång, att lärartätheten minskar. Vi har en lägre andel lärare med pedagogisk examen. Det finns scenarier - bilder - som visar att vi om tio år kan vara i en situation där 10 procent av de heltidsanställda på landets skolor har en utbildning motsvarande endast grundskola eller gymnasial nivå. Vi har fortsatta problem med studiero i skolan och med brist på respekt för Sveriges lärare, både från elever och inte minst från många föräldrar till eleverna.

Det finns också stora skillnader i tillgången till utbildade, behöriga lärare mellan och inom landets skolor. Liberalernas krav sedan decennier, att återförstatliga skolan och införa ett statligt huvudmannaskap, är mer aktuellt än någonsin. Vi har brister i likvärdighet, brister i kvalitet, brister i ambitioner, brister i form av skillnader och brister i tillgång på pedagogiska, utbildade lärare - vilket är den absolut viktigaste faktorn när det gäller att höja lärarnas status och höja undervisningens kvalitet och resultat.

Det är viktigt med en förskola som håller hög kvalitet. När jag är ute och besöker förskolor finns det en punkt som återkommande dominerar de medskick jag får med mig, och det är barngruppernas storlek. Det finns ingen annan fråga som engagerar barnskötarna och förskollärarna runt om i landet lika mycket när det gäller arbetsmiljön och de villkor de arbetar under. Det spelar ingen roll vilken majoritet som leder just den kommunen, och det spelar ingen roll vad Skolverket och statsministern säger - vi från politiken måste gå ned på barngruppsnivå för att verkligen ta reda på hur deras verklighet ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Allt syns inte alla gånger i den nationella officiella statistiken. Det är viktigt att vi erkänner detta: På nationell nivå kan det finns marginella nedgångar eller uppgångar, men lejonparten av de förskollärare och inte minst barnskötare jag träffar känner inte igen sig i dessa nationella siffror. Det måste vi ta till oss, för vi måste på nationell nivå få ett så korrekt underlag som möjligt.

Grundskolan har flera berört. Det är den viktigaste delen för att få de grundläggande kunskaperna i att läsa, räkna och skriva och för att eleverna ska kunna lämna den obligatoriska nioåriga skolan och ta sig vidare till gymnasieskolan. I våras var det 84,3 procent som blev behöriga till gymnasiet, men endast 75 procent uppnådde godkänt i alla ämnen i grundskolan. Det är färre än året innan. Det har nämnts att 17 600 elever inte hade behörighet till gymnasieskolan.

Jag är överraskad att nästan ingen har talat om gymnasieskolan, men den är oerhört central. Introduktionsprogrammen växer. Språkintroduktionen växer. Det gamla så kallade individuella programmet fortsätter tyvärr åter att växa.

Det handlar inte bara om att elever ska komma in på gymnasiet, utan de måste också komma ut från gymnasiet med en godkänd utbildning. Trots en viss uppgång när det gäller de högskoleförberedande programmen ser vi att andelen elever som lämnar de yrkesinriktade gymnasieprogrammen med en fullständig examen sjunker för första gången sedan 2011 års gymnasiereform. Det bekymrar mig särskilt, fru talman, när det gäller stora program som fordons- och transportprogrammet och vård- och omsorgsprogrammet, där genomströmningen och antalet uppnådda godkända resultat och examina sjunker kraftigt.

Det sker dessutom i en tid då den absolut viktigaste kompetens som väldigt många branscher efterfrågar är den gymnasiala yrkesinriktade utbildningen. Detta kräver fortsatta reformer, att vi fortsätter att satsa på yrkesutbildningarna och på lärlingsutbildningarna samt att vi fortsätter att satsa på branschlärlingar och branschsamverkan för att få ut dessa elever.

Reformer krävs för att återupprätta läraryrkets status. I Sverige ligger läraryrkets status på en mycket låg nivå. Särskilt tydligt blir detta, fru talman, när vi jämför oss med OECD-länderna. Då befinner vi oss långt ned på skalan medan andra länder ligger högt upp. Det är ett tecken och en signal om att något inte står rätt till i detta samhälle, som inte värderar läraryrket tillräckligt högt.

Läraryrkets status handlar inte bara om löner, karriärmöjligheter, fortbildningssatsningar eller arbetsmiljö utan även om respekten för Sveriges lärare. Jag kan ta ett exempel från när jag besökte Storvretskolan i Botkyrka kommun. Jag vill särskilt skicka en hälsning, fru talman, till Lillemor och Susanne. De leder denna skola, som på sju månader har lyckats med det ingen trodde att de kunde lyckas med.

Genom sin kompetens och sitt ledarskap, genom sin närvaro och bara genom att de fanns på plats lyckades de vända stök och bråk, bristande respekt, våld och hot mot lärare och en situation där elever totalt struntade i ordningsregler och allt vad de vuxna sa till dem till att man återigen började tala om betyg, om prov och om kunskapsuppdraget - om kärnan i skolan.

Jag vill gratulera dem. De måste känna allas vår respekt och vårt stöd för det de gör tillsammans med sina lärarkollegor och skolpersonalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Avslutningsvis: För att stärka studieron måste vi se över Skolinspektionen. Vi måste avveckla Barn- och elevombudet i dess nuvarande form. Vi måste fortsätta att satsa på lärarfortbildningen genom Lärarlyftet. Vi måste också anta en nationell plan för att locka tillbaka de 40 000 lärare som har lämnat yrket. Med behöriga och utbildade lärare och ett gott ledarskap kan vi vända utvecklingen vad gäller kvaliteten och resultaten i skolan.

(Applåder)

Anf. 61 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Det är glädjande att Roger Haddad instämmer i många av de saker som jag beskrev i mitt anförande, som att vart fjärde barn lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och att vi har färre behöriga lärare i dag än för några år sedan och än förra året.

I dag är 71 procent av våra lärare i grundskolan behöriga. I förskolan är det 43 procent av de anställda som är behöriga, vilket är 2 procent lägre än förra året. På fritidshemmen är det bara 37 procent av personalen som har en pedagogisk examen. Sämst av allt är det i grundsärskolan, den skolform som kanske mest av allt behöver utbildad personal. Där är det bara 25-35 procent som har behörighet för att jobba som lärare.

SCB presenterade i oktober statistik om mobbning. År 2014 var det 12,6 procent av våra barn i grundskolan som upplevde sig ha blivit mobbade. I dag är det 19,4 procent - nästan var femte elev - som säger sig ha blivit mobbade.

Fru talman! Roger Haddad och jag är fullständigt överens om problembilden när det gäller skolan. Jag har en enda fråga till Roger Haddad, med tanke på att Roger Haddads parti har styrt tillsammans med Socialdemokraterna sedan valet för ett år sedan.

Vi har inte fått ett enda konkret förslag för att råda bot på lärarbristen eller på problemen vad gäller lärarutbildningen, för att förbättra för barn i skolan eller för att förhindra mobbningen. Inte ett enda förslag, Roger Haddad! När kommer förslagen? När kommer alla lösningar på de problem som Roger Haddad ser i svensk skola?

Anf. 62 Roger Haddad (L)

Fru talman! Det är inte sant att vi har suttit i regeringsställning i ett år. Det slöts en så kallad januariöverenskommelse i slutet av januari 2019. Jag vill också notera att Kristina Axén Olin i samband med detta kom till vårt utskott.

Den nya regering som tillträdde har slutit ett avtal - eller i detta fall en januariöverenskommelse - där lejonparten av skolpunkterna kommer direkt från Liberalernas skolpolitiska program. Det gäller till exempel möjligheten att flytta och omplacera elever. Det gäller också det senaste utredningsförslaget om att man från statens sida inte bara ska kunna återkalla tillståndet för dåliga friskolor utan även gå in och lägga ned kommunala skolor.

Sedan finns det ju förslag som inte passerar riksdagen. Det går att ge ett uppdrag genom budgeten men också genom regleringsbrevet till Skolverket och Skolinspektionen, till exempel vad gäller hur man ska bli bättre på att granska verksamheter. Det har riktats ett tillkännagivande om Skolinspektionen, som jag hoppas kommer med i regleringsbrevet, gällande att man ska avsluta ärenden på ett korrekt sätt för att säkerställa att de brister som har upptäckts verkligen rättas till innan man avslutar ett ärende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Det finns flera instrument, som likvärdighetsmiljarderna och lärarassistentpengarna. Det finns saker som redan är på gång. Men oavsett vilken regering som sitter vid makten - och detta är mitt nionde år som riksdagsledamot - måste vissa lagändringar beredas av en utredning. De kommer sedan tillbaka till riksdagen i form av en proposition.

Jag ser fram emot väldigt många liberala reformer, och jag utgår från att Kristina Axén Olin kommer att bifalla dem.

Anf. 63 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Tillkännagivandet om att ge Skolinspektionen ett tydligare uppdrag att göra uppföljningar efter inspektioner var det vi moderater som lade fram förslag om, men det var ju glädjande att det blev full enighet i utskottet kring de delarna.

Förvisso har det inte gått så mycket som ett år, men det är ändå så att Roger Haddads parti tillhör regeringsunderlaget och har lagt fram förslaget till den budget som nu har gått igenom. I denna budget, som omsluter mer än 83 miljarder, har ni gått med på vad som presenterades som en stor satsning om 100 miljoner. Men, Roger Haddad, 100 miljoner motsvarar inte ens pris- och lönekompensationen! Tvärtom innebär Socialdemokraternas budget, med instämmande av Centerpartiet och Liberalerna, en neddragning till skolan.

Jag undrar fortfarande, fru talman: Var är förslagen? När kommer det en konkret budget som kommer att ge förbättringar för svensk skola?

Anf. 64 Roger Haddad (L)

Fru talman! Jag hade väl inte de högsta betygen i matematik, men jag kan tillräckligt för att veta att vi satsar åtminstone ett par miljarder mer än Moderaterna och Kristina Axén Olin i den utbildningsbudget som utbildningsutskottet ska fatta beslut om i morgon: 2 miljarder mer än Moderaterna.

I tabellerna i det här budgetunderlaget står det minus 1,9 miljarder. Det är vad Moderaterna skickar till samtliga skolverksamheter. Det är oförskämt att Moderaterna inte håller sig till fakta.

När det gäller kommande propositioner och förslag avviker ingenting av det som Kristina Axén Olin har sagt här i kammaren eller i medierna på något sätt från de förslag som mitt parti, som ni har stått bakom i 25 år, har drivit, och vi kommer att fortsätta att driva dem. Och till skillnad från Moderaterna har vi fått in det i januariavtalet, så det kommer att bli verklighet.

Anf. 65 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det var väldigt lite som jag kunde ha invändningar emot. Det var nästan så att jag i vårt eget program kunde bocka av de förslag som Roger Haddad förde fram, och det är ju glädjande. Just därför är det mindre glädjande att Roger Haddad har valt att stödja en regering som vi vet har helt andra ingångsvärden för skolan än de ingångsvärden vi nu hör och som vi alla vet om att Roger Haddad alltid har haft.

Känns det inte besvärande, Roger Haddad, att samarbeta med en regering som under så många år har bidragit till en skolutveckling som inte har varit gynnsam? Och vilka möjligheter tror Roger Haddad att Liberalerna som ett litet parti har att påverka det stora maktpartiet att ändra sin roll? Ser inte Roger Haddad något problem med att samarbeta med en regering som trots allt väljer en annan väg och har en annan syn på skolpolitiken än Roger Haddad och hans parti?

Anf. 66 Roger Haddad (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! Det här ligger ju så långt från utbildningsutskottets budgetdebatt som man kan komma. Men av respekt för Patrick Reslow ska jag besvara frågan. Vi gick till val på en borgerlig alliansregering, som tyvärr inte blev fallet efter att väljarna hade sagt vad de ville ha, och vidhöll det som vi hade sagt före valet, nämligen att vi inte tänkte medverka till att släppa fram en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Vi bekräftade bara vårt löfte före valet.

Jag antar att Patrick Reslow har läst januariavtalet, där lejonparten av de skolpolitiska punkterna kommer från Liberalerna. Vi må vara ett parti som hade drygt 5 procent i valet senast. Men när det gäller skol- och utbildningspolitiken tycker jag att vi har en respektfull dialog med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Även om det står om statligt huvudmannaskap i januariöverenskommelsen vet jag att Socialdemokraterna och Centerpartiet inte är för ett statligt huvudmannaskap, men nu har vi liberaler fått in den punkten. Det innebär att ett beslutsunderlag ska tas fram, vilket vi är överens om. Sedan får vi gå till kammaren, eller hur vi nu ska processa frågan vidare för att uppnå våra politiska mål.

Som vår partiledare Nyamko Sabuni har sagt är det för tidigt att ett drygt halvår efteråt börja ta avstånd. Vi har ju inget att utvärdera ännu, på grund av att det har gått så kort tid från det att vi slöt avtalet till att vi nu har påbörjat det viktiga arbetet.

Anf. 67 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det finns ju faktiskt en koppling till budgetdebatten, så det här är inte så långt ifrån som möjligt, som Roger Haddad säger att det är. Om man sluter upp bakom en regering och dess målsättningar får det också konsekvenser för en budget. Och jag har svårt att sätta likhetstecken mellan det som förs fram i budgeten och det som Roger Haddad står och säger här i talarstolen.

Det är möjligt att Liberalerna har åsikten att det är bättre att vänta, att vänta på utredningar och sedan se vad man får ut av det. Men jag tycker att det allra bästa för Liberalerna hade varit att samsas med de partier som har en liknande ståndpunkt - det finns fler i denna kammare som har det - så att vi snabbt skulle kunna genomföra kraftfulla reformer och inte ha med oss en skolpolitik i bagaget som leder någonstans dit vi inte vill.

Därför kvarstår frågan: Ser inte Roger Haddad problem med att samarbeta, också budgetmässigt, med en regering som har en helt annorlunda utgångspunkt för skolpolitiken än Liberalerna?

Anf. 68 Roger Haddad (L)

Fru talman! Jag företräder hellre en linje och en budget som inte drar ned 2,6 miljarder på lärarnas löner och 3 miljarder på bidraget till ökad likvärdighet, som är till just för att rycka upp och stötta de kommuner som har det absolut svårast och inte minst socioekonomiskt tuffast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! När Liberalernas reformförslag om tioårig grundskola, obligatorisk språkförskola, ökade och skärpta krav på lärarutbildningen och ökade befogenheter för Sveriges lärare, som vi har fått in i januariavtalet, kommer till riksdagen utgår jag från att Sverigedemokraterna bifaller våra förslag.

Anf. 69 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Fler elever lär sig mer. Resultatet från 2018 års PISA-undersökning är en arbetsseger för Sveriges elever och lärare och något som många har firat de senaste veckorna.

I mätning efter mätning ser vi nu hur utvecklingen i skolan går framåt. Pojkar läser bättre, fjärdeklassare har mer intresse för matematik, lärarnas status ökar och 15-åringars kunskap i naturvetenskap, läsförståelse och matematik har förbättrats. Samtidigt vänder resultaten uppåt också i skolor i hela vårt land som har tagit sig an många nya klasskompisar med flykt, krig och förföljelse i bagaget. Det är glädjande och viktigt för barnen och eleverna och för Sveriges framtid.

Men, fru talman, det går inte bättre för alla. Vilka föräldrar du har spelar allt större roll för dina möjligheter att klara skolan. Skillnaderna mellan skolor är stora, och de ökar när barn sorteras efter bakgrund. PISA-mätningens kanske viktigaste budskap till oss politiker är att ojämlikheten i skolan består.

Fru talman! Barn som inte har så många böcker i bokhyllan får det tuffare att klara skolan. Vårt politiska svar måste därför vara att vi garanterar att alla skolor har skolbibliotek och bibliotekarier som vet vilka böcker som gör att just ditt barn ligger vaket i smyg med läslampan tänd.

Vi vet att vissa barn behöver mer stöd för att kunna koncentrera sig i stället för att störa andra. Därför satsar vi mer resurser till de skolor som har fler barn med få böcker i bokhyllorna och en socioekonomiskt svår bakgrund. Därför ser vi till att öka kunskaperna hos alla lärare om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och att göra detta obligatoriskt på lärarutbildningen.

Fru talman! Vi vet att den som har ont i magen har svårare att fokusera på vad läraren ritar på tavlan. En väl fungerande elevhälsa är därför inte bara viktig för att barn som mår dåligt ska få hjälp. En väl fungerande elevhälsa är en central del för att skolan ska klara kunskapsmålen.

Under dagens debatt har flera talat om de där barnen som har lite mer spring i benen - barn som är fulla av tankar och kreativitet och har en busig blick i ögonen, en blick som kanske lite för ofta tittar lite längre bort än svarta tavlan.

Dessa barn har en fantastisk potential som vi måste ta till vara. Med fel och för lite resurser riskerar den busiga glimten i ögat att slockna helt och kreativiteten att bytas ut till likgiltighet eller, i värsta fall, destruktivitet.

Vi måste ha en skola som tar vara även på dessa barn. De är en del av samhället och kommer att fortsätta att vara det som vuxna. Hur vi behandlar dem i dag kommer att spela roll för vilket samhälle vi får framöver.

På det sättet är skolpolitiken också i allra högsta grad en politik för vilket framtida samhälle vi vill ha. Om elever inte möts i klassrummet oavsett bakgrund och förutsättningar får vi ett samhälle där vuxna inte känner varandra och där tilliten kommer att minska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Skolsegregationen är därför vår allra största utmaning. Vi har partier som på punkt efter punkt vill öka skolsegregationen och med kirurgisk precision välja ut de elever som har störst behov av att möta svenska språket och separera dem från klasskompisar som talar just svenska.

Fru talman! Den allra viktigaste faktorn för att elever ska klara skolan är kompetenta lärare. Lärares professionsutveckling har fått stå tillbaka under en rad år. Skolministrar har gjort reformer - karriärtjänster under Liberalernas tid och lärarlönelyft under Miljöpartiets tid - men nu behöver vi ta ett samlat grepp för lärares professionsutveckling. Därför är jag glad över att professionsprogram för lärare och rektorer är en punkt i januariavtalet.

Det är detta system vi ska bygga upp och knyta karriärtjänster, lärarlönelyft och andra satsningar till så att vi kan öka läraryrkets attraktivitet och höja kvaliteten hos alla de redan duktiga lärare som finns i dag. Jag tror att det är en viktig åtgärd för att få fler att välja att stanna kvar i läraryrket.

Fru talman! Miljöpartiets talesperson för högre utbildning och forskning, Mats Berglund, kommer att redogöra för vår hållning i de delar av betänkandet som rör detta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och regeringens budget, där vi ökar anslaget för en mer likvärdig skola.

(Applåder)

Anf. 70 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Att utbildningsfrågor är viktiga har framgått av alla anföranden och repliker. Vi är inte alltid överens, men vi är nog överens om att de är viktiga för samhällets utveckling.

För att människor ska kunna studera på högskola och kanske forska vidare krävs bra förskola, bra grundskola, bra gymnasieskola och bra vuxenutbildning.

Det finns i dag mer än 400 000 studenter på Sveriges lärosäten, och 76 000 är anställda där. Det är alltså ett stort och viktigt område. Jag vet efter tidigare högskolestudier och forskning att det är en intressant, krävande och framför allt givande tid som måste värnas.

Fru talman! År 2019 har präglats av resursfördelningsutredningen, Strut, och nästa år kommer en forskningsproposition, vilket har nämnts tidigare. Det är viktiga frågor som berör hela högskole- och forskningsvärlden, och vi har mött många olika inspel och representanter. Det här är avgörande för vår framtid inom denna värld.

Vi ser gärna samarbeten mellan olika lärosäten. Till exempel besökte jag Linnéuniversitetet, som är en sammanslagning av Högskolan i Kalmar och Växjö universitet. Här satsar man mycket på gemensamma utbildningsinsatser och just nu på fortbildning av lärare inom digitalisering och ledarskap.

I regeringens mål står det att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla hög internationell klass och bedrivas effektivt. Vi håller med regeringen, men vi tar högre höjd och vill ha utmärkt forskning av högsta kvalitet och mer effektivitet. Det kan låta som semantik, men det handlar om att ge viktiga signaler. Vi kan inte stå och titta på eftersom utvecklingen går fort och vi snabbt blir passerade. Därför måste vi satsa på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

I regeringens förslag får innovation inte särskilt stor plats. Men forskning och innovation är viktigt och leder till förändring och utveckling i samhället. De statliga investeringarna är viktiga men även de privata investeringarna i FoU, och de har tyvärr minskat. Vi måste alltså göra forskningen mer attraktiv för företagare och industri.

När Alliansen styrde infördes en premie på 300 miljoner till den excellenta forskningen. Dessa pengar fasades ut av S-regeringen, men vi vill återinföra denna satsning.

Vi måste hänga med i utvecklingen och kunna locka studenter från Europa, och svenska studenter måste kunna läsa i Europa. Vi måste också satsa mer på distansstudier. Vi behöver få nya kunskaper från studenter och professorer från andra länder och hela tiden höja kvaliteten. Svensk forskning håller hög kvalitet, men tyvärr går många europeiska länder förbi oss vad gäller framlagda forskningspapper och citeringar. Här måste vi därför öka tempot.

Fru talman! Moderaterna anser att det är viktigt att grundforskningen är av högsta kvalitet och att den fortsätter att stödjas och främjas. Därför föreslår vi att Vetenskapsrådets forskningsresurser ökar med 150 miljoner kronor under de närmaste tre åren. Regeringen har i stället föreslagit att anslaget till Vetenskapsrådet ska minskas med 150 miljoner, vilket förstås vore fatalt.

Vad gäller rymdforskning är det stora satsningar och långa ledtider. Därför skulle det behövas lite längre budgetperioder. Vi vill satsa 150 miljoner till rymdforskningen, också för att kunna behålla de 12 000 arbetstillfällena inom rymdforskning. Av dem finns 6 000 i Västsverige och en del i Kiruna.

När EU-länderna möttes i Bryssel för två veckor sedan, den 29 november, samlades alla forsknings- och rymdministrar. Det talades bland annat om ett hållbart Arktis, vilket Sverige är engagerat i. Det talades också om främjande av rymdekonomi och digital omvandling för klimatet, alltså hur vi ska sköta klimatet och följa det med satelliter.

Vidare talades det om utformningen av Horisont Europa, som är Europas ramprogram för forskning och innovation 2021-2027. Här är det viktigt att vi håller oss framme, annars blir vi lätt omkörda. Att jag påpekar detta hela tiden beror på att jag är orolig för att vi tror att vi är duktiga nog. Vi är duktiga, men vi måste hela tiden spetsa till oss.

Högre studier kräver bra studiemedel, och det kommer vi att debattera i övermorgon.

Jag vill fortsätta att vara stolt över Sverige och våra universitet och högskolor. Därför behövs en moderat budget.

Anf. 71 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna har inget yrkande utan hänvisar till sitt särskilda yttrande.

Fru talman! Många aktörer, både politiker och andra, talar om att vi måste satsa på excellens när det gäller högre utbildning. Men det räcker inte att bara prata om det. För att det ska bli verklighet måste det drivas en politik som leder fram dit.

Jag läser i en rapport från UKÄ, refererad till av Jusek i år, att svenska universitets- och högskolestudenter har minst lärarledd undervisningstid i Europa och bara hälften av vad studenter i exempelvis Polen, Schweiz och Danmark har. Detta borgar ju inte för excellens, tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Sverigedemokraterna lägger nästan 1 miljard mer än regeringen på högre utbildning och forskning. Vi tar bland annat bort produktivitetsavdraget och ger den summan till högskolorna, just för att öka mängden lärarledd undervisning - en som vi menar direkt kvalitetshöjande åtgärd. Utöver det satsar vi 250 miljoner kronor för att ytterligare öka andelen lärarledd undervisningstid.

Någon nämnde rymden. Där satsar vi också mer, 300 miljoner mer. Det ger enorma spinoff-effekter för hela industrin och även på högskoleområdet.

De här pengarna räcker sannolikt inte för att Sverige ska komma i kapp Polen och Schweiz vad gäller nivån på lärarledd undervisningstid; låt oss vara ärliga med det.

En annan aspekt av detta är att vi inte bara kan öka antalet studieplatser och lägga alla resurser på det medan kvaliteten på utbildningarna blir lidande. Nej, i stället för att som ensidigt mål öka antalet studieplatser borde vi säkra kvaliteten på våra utbildningar, och då kan vi samtidigt passa på att bygga tillräckligt med studentbostäder så att studenterna får tak över huvudet när höstterminen börjar.

Samtidigt som vi värnar den akademiska friheten måste vi fråga oss hur resurserna till universitetsvärlden används. Beslutande politikers uppgift är ju att optimera system, till exempel ansökningsförfarande och resursfördelning, utan att inskränka på den akademiska friheten.

Jag blir beklämd när jag läser listan över anslagsbeviljande från Vetenskapsrådet innevarande år. Det är som om forskarna vet vilka ämnen som ger anslag, vilket sedan besannas när besluten tas.

Jag frågar mig hur mycket nya, intressanta tankar som kommer fram av de pengar vi lägger här. I alla fall premieras inte de samhällsproblem vi politiker och medierna beskriver som de allvarligaste.

Jag tycker att det är passande med ett citat från Erik Ringmar, doktor i statsvetenskap, här: "Gång efter annan bevisar svenska statsvetares forskning att fred är bättre än krig, att demokrati är bättre än förtryck . Att trivialiteterna sedan kombineras med citat från diverse franska filosofer gör bara saken värre."

Våra universitet har många uppgifter, men den främsta anser jag är att lära studenterna att tänka. I gymnasiet är fakta viktigast, men absolut ingen utveckling kommer att ske utan tänkande människor. En tänkande människa godtar inga fakta eller åsikter utan att först kritiskt pröva dem. Lär vi våra studenter att tänka behöver vi inte oroa oss för fake news. Ni kan vara helt säkra på det.

Uppfyller våra universitet denna uppgift i dag? Nja, jag tänker på när Richard Jomshof var inbjuden till Göteborgs universitet för att hålla ett föredrag. Reaktionerna från en del akademiker tydde snarast på att de ansåg att universitetets uppgift var att skydda studenterna från "Jimmie moments".

Universitetens uppgift är inte att skydda studenterna från några "moments" alls utan att lära dem att själva kritiskt pröva alla fakta och åsikter - helst också att kunna skilja på fakta och åsikter, fast det kanske är överkurs. De akademiker som reagerade genom att försöka stänga ute Jomshof från föreläsningen har inte förstått vad akademins innersta väsen och uppgift består i - sorgligt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Med tanke på Jomshof och Göteborgs universitet vill jag avrunda med ytterligare ett citat av den tidigare nämnde vänsterakademikern Ringmar - han säger själv att han med emfas tillhör vänstern: "Att tänka rätt har återigen blivit viktigare än att tänka fritt och vi har blivit dummare än vi borde vara.

I dag är vänstern definitivt dummare än vad den borde vara. - - - Jag är förstås övertygad om att högerns intellektuella har fel, men de tänker ju åtminstone fortfarande."

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow och Michael Rubbestad (båda SD).

Anf. 72 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag blir lite nyfiken på en sak i ert budgetförslag, Robert Stenkvist. Ni tar bort 9 miljoner kronor till Konstfack för konstnärlig forskning och utbildning, ni tar bort 10 miljoner till Kungliga Musikhögskolan och ni tar bort 8 miljoner till Göteborgs universitet, där ni specifikt pekar ut att det är Nationella sekretariatet för genusforskning som ska tas bort.

Nationella sekretariatet för genusforskning har alldeles nyss fått tre nya uppdrag av Nordiska ministerrådet. Det första är kartläggning och analys av forskning och kunskap om sexuella trakasserier i arbetslivet, det andra är hållbarhet och jämställdhet i framtidens högteknologiska arbetsliv och det tredje är hållbarhet och jämställdhet inom hbtq-området i Norden.

Då vill jag fråga Sverigedemokraternas Robert Stenkvist: Tycker ni att detta är oviktiga områden att forska kring, eller varför har ni tagit bort de här pengarna?

Att ta bort pengar från Konstfack och Kungliga Musikhögskolan är dessutom någonting som försvårar den så viktiga bildningsfunktionen i Sverige. Jag vill också veta varför ni tar bort de pengarna.

Anf. 73 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Dessa pengar lades ju till en gång, innan Gunilla Svantorp blev ordförande, på grund av en sammanslagning. Vi såg ingen anledning till att dessa pengar skulle tillföras på grund av denna sammanslagning. Det var förra mandatperioden, och de här minusposterna har legat kvar ända sedan dess. Vi har inte funnit någon anledning att ta bort dem efter det. Vi tyckte inte att det skulle tillföras mer pengar på grund av sammanslagningen, och vi tycker fortfarande likadant.

Till slut blir detta naturligtvis en obsolet uppgift. När det har gått ett antal år sedan sammanslagningen kan man fundera på om de ska vara kvar. Men det var orsaken till att vi drog bort dessa pengar. Jag tror att det var i början av förra mandatperioden.

Av de uppdrag till Nationella sekretariatet för genusforskning som Gunilla Svantorp räknade upp, fru talman, tycker jag att en del är alldeles utmärkt, till exempel att forska om sexuella trakasserier. Det ska inte förekomma sexuella trakasserier. Bedriver man seriös forskning om detta kanske man kan komma åt problemet - alldeles utmärkt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Men sedan har ju detta sekretariat ägnat sig åt en massa andra saker, som vi kunde läsa om bland annat i Ivar Arpis stora artikelserie i Svenska Dagbladet. Bland annat tvingade de in genusvetenskap i kurser som kunde handla om historia eller vad som helst. Det tycker vi är fel.

Det här sekretariatet ligger inom Göteborgs universitet. Göteborgs universitet får forska om precis vad de vill. Vi har akademisk frihet. De får forska om dessa saker som Gunilla Svantorp läste upp. Vi tycker dock inte att sekretariatet har utmärkt sig på ett positivt sätt.

Anf. 74 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Det är väldigt spännande att höra Robert Stenkvist från Sverigedemokraterna stå här och säga att det är klart att man forska om vad man vill - bara man inte forskar om maktstrukturer mellan könen, för då är det fara å färde.

I Ungern har man tagit bort genusstudier som godkänt ämne i masterexamina. Jag blir jätterädd när jag hör Robert Stenkvist säga att de får forska om vad de vill, bara de inte forskar om det här och det här.

Därför funderar jag verkligen på om Sverigedemokraterna står bakom den akademiska friheten, särskilt när det handlar just om att forska om maktstrukturer mellan män och kvinnor - någonting som är oerhört viktigt och som vi verkligen skulle behöva forska mycket mer om, men det är ju upp till universiteten att själva bestämma.

Varför tar Sverigedemokraterna bort pengar till så viktig forskning? Det har jag inte fått svar på.

Anf. 75 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Nej, där lade Gunilla Svantorp ord i munnen på mig. Vi har inte förbjudit någon forskning. Låt mig upprepa det: inte någon forskning. Varje universitet får självt bestämma vad man vill forska i.

Jag säger tvärtom: Det är ju Sverige som är Ungern här och påtvingar kurser i historia genusvetenskap. Till och med den här Butler, som de var tvungna att läsa en bok av, var emot det. Det är Sverige som är det omvända Ungern - precis tvärtom!

De får absolut forska om maktstrukturer och genusvetenskap. Det ska bygga på vetenskaplig grund och prövas som all annan forskning. Det är vårt krav: att det ska vara samma krav på detta som på all annan forskning.

Det finns maktstrukturer. Det är inte bara patriarkala maktstrukturer i vårt land, utan det finns många andra maktstrukturer som kan vara intressanta att forska om.

Anf. 76 Ilona Szatmari Waldau (V)

Fru talman! Jag vill, precis som Gunilla Svantorp, säga några ord om Nationella sekretariatet för genusforskning. Sekretariatet ska med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskningen i Sverige inom universitets- och högskolesektorn.

Nästa år planeras en systematisk undersökning av det hat och våld och de hot och trakasserier som forskande och undervisande personal inom högskolesektorn utsätts för. Det är en undersökning och forskning som tidigare inte har gjorts i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Sekretariatet publicerade så sent som i september i år en översikt över svensk och internationell forskning kring förebyggande arbete mot sexuella trakasserier. Och i januari planeras det dialogträffar om hur man kan motverka sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin.

Sekretariatet är alltså drivande i arbetet för jämställdhet inom akademin, och vi vet att akademin är ojämställd, att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier, att det är svårare för en kvinna att bli professor och att kvinnor missgynnas när forskningsanslag ska fördelas. Vänsterpartiet vill uppnå jämställdhet inom akademin, och vi har vid ett flertal tillfällen motionerat och fört fram olika förslag.

Men som vi hörde finns det ett parti i riksdagen, Sverigedemokraterna, som vill gå i motsatt riktning och som föreslår att Nationella sekretariatet för genusforskning ska läggas ned. Det är ett förslag som alltså innebär att partiet drar undan mattan för arbetet med jämställdhet och mot sexuella trakasserier inom akademin.

Fru talman! Universitets- och högskolerådet kom med en rapport i september i år som visar att lärosätena inte kommit igång med det förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier. Trots att ansvaret för det förebyggande arbetet gäller anställda, doktorander och studenter visar undersökningen att arbetet mot sexuella trakasserier i stort sett enbart riktar sig till anställda. Det är vanligt att insatser riktade till studenter sker i samarbete med studentkårerna och att lärosätena ofta förlitar sig på studentkårerna. Här måste lärosätena bli mycket bättre och ta ett eget ansvar, och alla aktörer behövs i detta arbete.

När Folkhälsomyndigheten i september förra året kom med sin rapport om studenters psykiska ohälsa konstaterade myndigheten att cirka hälften av studenterna rapporterar ängslan, oro och ångest, vilket är betydligt mer än bland yrkesverksamma. Och besvären var vanligare bland studenter som identifierar sig som kvinnor. Även i ett studenthälsoperspektiv behöver vi alltså en genusmedveten strategi.

Mer än ett år efter Folkhälsomyndighetens rapport tillsatte regeringen en utredning för att kartlägga och komma med förslag på hur studenters hälsa ska förbättras.

Det är uppenbart att vi borde ha gjort mer tidigare, sa ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans när hon presenterade utredningen. Jag håller med. Det är verkligen uppenbart att regeringen borde ha gjort mer tidigare.

Vänsterpartiet har redan i sitt budgetförslag en satsning på studenthälsan efter att Sveriges förenade studentkårer, flera utredningar och nu senast Folkhälsomyndigheten slagit larm om studenternas hälsa. Det är också något som de studentföreträdare som jag träffat har tagit upp.

Troligen kostar sjukskrivningar och avhopp från utbildningar på grund av studenternas hälsa mer än vad en satsning på studenthälsan skulle göra, för att inte tala om vad det kostar studenterna som inte får det stöd som de behöver. Psykiska besvär i form av svår stress och symtom på utmattning kan leda till sämre studieresultat, sämre yrkesberedskap, mindre engagemang och minskad professionalitet i yrket, konstaterar Folkhälsomyndigheten.

Vi i Vänsterpartiet välkomnar att regeringen nu tillsatt en utredning men konstaterar också att en utredning inte är en satsning på studenthälsan i dag utan möjligen en satsning längre fram. Det är för sent. Studenterna behöver åtgärder nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! Vänsterpartiets budget innehåller också en satsning på studentkårerna. Trygghet under studietiden kräver att det finns fungerande stödsystem för studenterna på lärosätena, och studentkårerna får i dag ta ett stort ansvar både för studenternas hälsa och för arbetet mot sexuella trakasserier. Studentkårerna behövs också för att kunna föra studenternas talan. Alla studenter måste ha möjlighet att påverka sin högskola och förbättra sin utbildning.

Vänsterpartiet vill också öka kvaliteten på den högre utbildningen och föreslår därför en höjning av ersättningen per helårsstudent till lärosätena. Om Vänsterpartiets rambudget hade gått igenom skulle ersättningen ha höjts med 1 000 kronor per helårsstudent, vilket skulle kosta totalt 293 miljoner kronor.

Hela ersättningssystemet till lärosätena behöver göras om i grunden, och vi är nog många som väntar på att regeringen ska komma med en proposition utifrån de förslag som finns i den så kallade struten. Struten innehåller också flera förslag om forskningens villkor och finansiering, något som vi får anledning att återkomma till när forskningspropositionen når riksdagen.

Regeringen lägger en liten slant på arbetsintegrerad lärarutbildning. Men man har glömt bort dem som ska erbjuda arbeten, det vill säga kommunerna. Regeringens takt är alldeles för långsam. Vi måste ta tag i välfärdens personalförsörjning. Den satsning som Vänsterpartiet vill göra skulle räcka till att utbilda minst 10 000 lärare, förskollärare, sjuksköterskor, socionomer och andra bristyrken inom välfärden.

Jag beklagar att Vänsterpartiets ramar för budgeten redan har röstats ned. Skattesänkningarna och utökandet av RUT-avdraget i den rambudget som riksdagens majoritet har antagit innebär en satsning på dem som har höga inkomster. Studenterna får precis som låginkomsttagarna stå tillbaka. Vi behöver en budget som satsar på välfärd, men i stället får vi en budget som prioriterar skattesänkningar och bidrag till rika framför välfärd för alla.

Fru talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

Anf. 77 Maria Nilsson (L)

Fru talman! Sverige är en kunskapsnation. Inte minst är vi ett ingenjörsland som har tagit fram ett stort antal världsomvälvande innovationer. Jag säger Tetra Pak, lättbetong, separatorn, skiftnyckeln, pacemakern, rullatorn, för att inte tala om dynamiten. Många av dessa innovationer och forskningsframsteg har skett på universitet, i laboratorier och så vidare, medan andra har uppfunnits av personer besjälade av stor kunskap men kanske framför allt av stor vilja.

En av mina goda vänner har efter en Chalmersutbildning på sin egen fritid tagit fram patent för en speciell borr för betong. Det må låta tråkigt, men det hade aldrig skett om det inte hade funnits en grundutbildning i civilingenjörsvetenskap på Chalmers.

Vi ska vara stolta över den universitets- och högskoleutbildning som vi har i Sverige. Liberalerna stöder det betänkande som ligger på riksdagens bord. Därmed inte sagt att det inte finns saker som vi behöver förbättra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Jag vill till exempel ta upp att vi behöver utveckla hur vi snabbt kan få in nyanlända akademiker på arbetsmarknaden och att universitet och högskolor måste ges förutsättningar för att bedriva kompletterande utbildningar, till exempel inom vården där vi vet att behovet är stort.

Fru talman! Jag vill också använda en del av min talartid till att tala om den akademiska friheten. Vi har hört det sägas tidigare här i talarstolen. Jag vet att debattvågorna gick höga med anledning av att journalistutbildningen vid universitetet i min hemstad Göteborg bjudit in Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof för en föreläsning om partiets mediestrategi.

Det här hände för några veckor sedan. Även om jag inte delar Sverigedemokraternas åsikter i sak delar jag åsikten att Sverigedemokraterna måste ha rätten att föra fram sina åsikter. Det är någonstans grundläggande för en akademisk frihet.

Sveriges lärosäten har en viktig roll som samhällets kritiska självrespekterande spegel. De ska vara platser där åsikter bryts, där åsikter diskuteras och där man argumenterar för olika åsikter. Jag tror att vi är flera här inne som har suttit och suckat oss igenom vissa föreläsningar på universitet eller högskola där vi har upplevt att det är uppenbart att föreläsaren har en så kallad bias. Var vår smärtgräns har gått beror nog på politisk åskådning och ideologisk övertygelse.

Vi måste ställa oss frågan: Vem bestämmer vad som är acceptabelt eller inte? Vem ska i så fall bestämma vilka kurser som är samhällsnyttiga från en tid till en annan? Vem ska ges den makten? Det är ju därför vi har en akademisk frihet, som ska vara grundläggande.

För vad är motsatsen? Motsatsen finns till exempel i Belarus, där makten använder universiteten för sina egna syften. Där kan studenter bli relegerade om de är politiskt aktiva i opposition till den sittande makten. Motsatsen finns i Ungern, där det centraleuropeiska universitetet har tvingats flytta ut ur landet för att man har fortsatt att bedriva forskning på vetenskaplig grund. Motsatsen finns i Polen, där den akademiska friheten har backat i takt med att det konservativa och nationalistiska partiet Lag och rättvisa har vuxit.

Denna verklighet vill vi inte ha i Sverige. Det är därför den akademiska friheten är så viktig att värna i dag och i morgon.

(Applåder)

I detta anförande instämde Roger Haddad (L).

Anf. 78 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Att, kanske som ung människa, fatta beslutet att söka till en högre utbildning - kanske en lång utbildning på fyra, fem eller sex år - och börja plugga på högskola eller universitet är att fatta ett stort beslut. Det är ett beslut som får betydelse för lång tid framöver, kanske för hela livet. Men förhoppningsvis är det ett bra beslut.

För våra över 400 000 studenter, men också för att vi ska ha ett hållbart och resilient kunskapssamhälle, måste vi hålla hög kvalitet på våra universitet och högskolor. Vi ska erbjuda våra studenter de allra bästa utbildningar vi kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi ska ha en utbildning med både bredd och spets, och vi behöver fortsätta att bredda rekryteringen så att fler får chansen att läsa på universitet eller högskolor. Den högre utbildningen ska vara närvarande över hela landet - om inte med campusområden och lektionssalar, så åtminstone via distansutbildningar.

Vi behöver sänka trösklarna till de högre studierna, och vi behöver fortsätta att bygga ut antalet studieplatser. Jag är glad att vi har ett förslag till budget som möter de här kraven.

Breddad rekrytering innebär också att vi kommer att behöva ta hand om våra studenter på ett bättre sätt. Vi ser tyvärr en ökning av psykisk ohälsa bland studenter. Det är alarmerande. Psykiska besvär är vanligare bland studenter än bland yrkesverksamma i motsvarande åldersgrupper. Det här visar utredningar, och det här måste vi möta.

Det behöver bli lättare att sjukskriva sig som student, och det behöver bli möjligt att deltidssjukskriva sig också för kortare perioder. Rehabiliteringsansvaret behöver förtydligas. Här är studenthälsan en central aktör, men den fungerar väldigt olika vid de olika lärosätena. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att tillse att studenthälsan ska bli mer jämlik över hela landet. Det är ett bra och viktigt steg på vägen.

Fru talman! Universitets- och högskolestudier handlar om att bilda sig, att förbereda sig för och att rusta sig för ett arbetsliv. Det handlar om att tillgodogöra sig kunskaper på en högre nivå men också om att lära sig hur man tillgodogör sig kunskaper.

Kvalitet i undervisningen når vi bäst genom att lita på våra universitetslärare och genom att ge lärarna bättre förutsättningar. Studenterna behöver mer lärarledd tid i undervisningen. Undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund och de senaste forskningsrönen. Vi behöver därför en stark koppling mellan forskning och utbildning. Studenter behöver få möta lärare som är aktiva forskare, och då kan universitetslärarnas forskningstid behöva utökas.

Det är ett ansvar som ligger på lärosätena och på arbetsmarknadens parter att utforma lektorat och andra tjänster, men resurser har tillförts bland annat genom riktade satsningar och ökade basanslag de senaste åren.

Med detta sagt om utbildningen ska jag också säga något om forskningen. Sverige är en ledande forskningsnation. Vi satsar mycket pengar, vi är framgångsrika och vi ligger i topp bland världens länder vad gäller exempelvis hur mycket pengar vi satsar på forskning, antalet forskare och utbildningsnivå i stort. Men vi vet att när det gäller kvaliteten, mätt i publikationer och citeringar, finns det problem. Här vill jag ändå - utan att på något sätt förminska problemen - framhålla risken med den här typen av kvalitetsindikatorer. Vi kan behöva andra sätt att mäta kvalitet i forskningen, men nu är det framför allt de här vi har.

Forskningen ska vara fri. Forskning ska drivas av nyfikenhet, vetgirighet och en vilja att upptäcka, att komma vidare, att se något nytt och att se samband. För att forskning ska vara framgångsrik krävs goda miljöer.

Ett problem vi har i dag är att vi har alltför många lärare och forskare med otrygga anställningar. Det är korta tillsvidareanställningar, timvikarier i undervisningen och deltidsanställningar. Det här är inte bra. Det är inte bra för den enskilda läraren eller forskaren. Det skapar oreda i privatekonomin, och det slår sönder möjligheterna att skapa trygga forskarmiljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Här behöver universiteten bli bättre arbetsgivare. Fler universitetslärare ska ha tillsvidareanställningar, alltså fasta jobb som lektor eller biträdande lektor, och färre ska ha tidsbegränsade anställningar. När vi ökar basanslagen ska de gå till trygga anställningar och mer forskartid för undervisande lärare - inte till nya forskningsprojekt eller till seniora forskare, som jag förstår att Sverigedemokraterna vill med sin budgetmotion.

Jag är naturligtvis medveten om att en sådan önskan kolliderar med principen om autonomin. Men ambitionen och viljan uttrycks tydligt i den forskningspolitiska propositionen från 2016. Kvalitet i forskningen kräver starka forskningsmiljöer med trygga forskare. Lärosätena behöver ta ett större ansvar för detta.

Fru talman! Jag ska lyfta upp några punkter för forskningspolitiken framöver.

Den högre utbildningen och forskningen har ett stort ansvar att ta för ett levande och växande svenskt företagande. Kompetensbristen är en svår utmaning. Innovationer och samverkan mellan forskning, utbildning, myndigheter och näringsliv är viktiga delar för att Sverige fortsatt ska vara ett framgångsrikt land för företagande.

Men företagandets kanske viktigaste drivkraft och mest påtagliga effekt är tillväxt. Det är enligt många ett mycket positivt ord. Men ännu har vi inte sett ett enda exempel på att vi har lyckats lösa frikopplingen mellan tillväxt och ökade utsläpp. Drömmen om den hållbara tillväxten är fortfarande bara en dröm, eller som Greta Thunberg så pricksäkert formulerade det i sitt tal i FN: Talen om evig tillväxt är bara sagor.

Det här är smärtsamt. Som vanligt trycker Greta Thunberg ett finger i ögat på oss genom att säga det obekväma. Men så är det. Och det finns tyvärr fortfarande många också i den här församlingen, i vårt parlament, som talar om den hållbara tillväxten. Det är sagoberättare som menar att klimatfrågan ska lösas genom mer el och att kärnkraften ska lösa allt.

Men så funkar det inte. Den här extremt obehagliga och obekväma frågan behöver adresseras av forskningen. Vad är hållbart företagande? Vad ska utgöra de levande, innovativa och viktiga företagens drivkrafter i framtiden?

En annan fråga, som också rör klimatet, är att vi vet relativt väl vilka effekter klimatets förändringar för med sig. Men vi vet alltför lite om hur vi ska tackla dem. Vad kostar klimatförändringarnas effekter? Vem ska betala, till exempel för översvämningar och skogsbränder? Hur kan vi använda naturbaserade klimatlösningar för att både minska koldioxiden i luften och hantera ett föränderligt klimat med kraftiga vindar, extrema temperaturer och stora nederbördsmängder?

Enligt FN kan vi komma att ha en kvarts miljard klimatflyktingar vid seklets mitt. Hur ska vi hantera denna migrationsutmaning globalt, i Europa och i Sverige? Om vi inte gör någonting åt klimatet står vi inför en ny folkvandringstid i Europa och globalt. Forskningen behöver möta också den utmaningen, och det är bråttom.

Ett tredje område som jag vill nämna är hälsoutmaningen. Vi blir allt äldre och allt fler. Sverige är och ska vara en ledande nation vad gäller medicinsk forskning. Vi gör stora satsningar inom området, och vi har satsat på infrastruktur. Men vi får inte glömma det kanske mer jordnära: vården. Vårdforskningen är eftersatt. Vi behöver veta mycket mer om varför vi har 100 000 vårdskador i Sverige. 1 200 personer dör i onödan i vården varje år. Vi pratar sällan om dessa människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi kan jämföra med trafikdöden, som är minst lika förfärlig men där vi i alla fall lägger stora resurser på forskning, eller med skjutningar, som har dominerat medierna under lång tid nu. Senast i morse fick vi höra om två skjutna i Uppsala, en död. Det är förfärliga händelser. Vi ska inte ha en situation där fler än 100 personer årligen skjuts ihjäl, men vi ska heller inte ha tolv gånger så många som dör i vården. Socialstyrelsen har tagit fram en nationell handlingsplan för patientsäkerhet som börjar gälla nu efter nyår och där de tydligt pekar på bristen på kunskap och forskning. Detta är också en utmaning för forskning och högre utbildning.

Hållbart företagande, klimatanpassning och patientsäkerhet är tre viktiga områden som jag vill lyfta upp för den framtida forskningspolitiken.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 79 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Då står jag här igen, Mats Berglund. Det gäller samma fråga som förra gången.

Mats Berglund pratade om sagor och sagoberättande och nämnde i det sammanhanget kärnkraft. I dag består Sveriges elproduktion till 40 procent av kärnkraft. Det gjorde den i alla fall sist jag kollade siffrorna - den kan ha sjunkit lite grann. Det är ingen saga, utan det är reell elektricitet, som vi använder här i denna sal vid just detta tillfälle.

Tyskland avvecklar all sin kärnkraft efter Fukushima, med följden att de inte kan göra sig av med sin kolproduktion och kolkonsumtion, som producerar enorma mängder koldioxid. Detta är ingen saga, utan det är verklighet.

Jag vet att Miljöpartiet vill premiera vindkraft och kanske solkraft eller solel, men detta är lite av en saga i dagens läge. En stor del av det kanske kan bli verklighet - det tvivlar jag inte på. Det produceras en del el med vindkraft, och det är inte fel. Men det kommer inte att räcka. Miljöpartiet är för snabbtåg, som kommer att sluka enorma mängder el.

Saga och verklighet - jag ställer mig lite frågande här, fru talman.

Anf. 80 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Tack, Robert Stenkvist, för frågan! Och tack för diskussionen om kärnkraft, både förra gången och den här gången! Jag tycker att det är roligt att få diskutera kärnkraft.

Kärnkraften är naturligtvis viktig för dagens elförsörjning, och vi ska inte lägga ned den pang bom just nu. Vi kommer att klara en omställning. Framför allt vindkraften kommer att öka i effektivitet, och vi kommer att bygga ut den. Det finns alla möjligheter att bygga ut vindkraften. Solkraft är också något som blir alltmer effektivt.

Jag skulle säga att det är sagor att tro att vi ska fortsätta att bygga ut kärnkraften och att den ska lösa de klimatutmaningar vi har. Det kommer den inte att göra. Kärnkraften är dyr. Kärnkraften är fullkomligt livsfarlig, både för oss här och för dem som bryter uran någonstans på jorden - vi vill helst inte veta var och vad de har för arbetsvillkor. Kärnkraften kommer att vara livsfarlig många generationer framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi kan naturligtvis prata om framtida generationers kärnkraft, speciellt när vi pratar om forskning, och om vi ska utveckla en ny generations kärnkraft. Men det är ju fortfarande långa tider för nedbrytning av det utbrända uranet som vi pratar om, även om vi går från flera hundra tusen år till bara några tusen år. Hur ska vi kunna gömma undan något i berggrunden eller vad vi nu ska göra i flera hundra tusen år? Vi vet ju inte ens vad som doldes under marken här där vi står för bara ett par hundra år sedan. Vi upptäckte Gustav Vasas stadsmur när vi skulle bygga ett garage åt oss här. Vi vet fortfarande väldigt lite om Gustav Vasas stadsmur och hur den drogs och låg runt Stockholm. Hur ska vi kunna veta något om vad som händer om flera tusen år?

Anf. 81 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Tekniken har förhoppningsvis utvecklats en del sedan Gustav Vasas tid. Med vår berggrund tror jag att vi kan hålla koll på kärnbränsle i tusen år framöver.

Kärnkraften innebär risker. Det kan inträffa olyckor. Det kan det med alla energislag. De kärnkraftsolyckor som hänt har skett genom enormt slarvigt förfarande, såsom i Tjernobyl, där de nästan medvetet framkallade en kärnkraftsolycka. Jag hoppas att vi har bättre utbildade operatörer än så. I Fukushima var det en tsunami. Sverige kommer inte att drabbas av någon tsunami. Men det är inte riskfritt. Vindkraft kan haverera. Det dör en massa rovfåglar i vindkraftverk, vilket gör mig mycket beklämd. Det har inte utvecklats någon teknik för att förhindra detta. Det borde vi forska på i första hand.

Jag tror att kärnkraften har en plats tillsammans med vindkraft och solkraft.

Anf. 82 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Först, när det gäller rovfåglar, tror jag att det forskas på det. Jag läste en amerikansk rapport som motsa att det sker en massdöd av rovfåglar. Jag har inte verifierat med fler undersökningar, men det där stämmer förmodligen inte. Vi ska dock inte undvika att se de problem som finns med vindkraft och djurliv, för de finns naturligtvis.

När det gäller att det kan hända olyckor med kärnkraft: Det händer olyckor med kärnkraft. Jag kan räkna upp ett antal olyckor som har hänt med kärnkraft, och det kommer att hända olyckor framöver. Man kan naturligtvis bortförklara varenda en med att det var en tsunami här, något annat där och mänskliga faktorn i det tredje fallet, men olyckor händer. Problemet med kärnkraftsolyckor, till skillnad från vindkraftsolyckor, är att det blir enorma skador när ett kärnkraftverk går sönder. Ett fallande vindkraftverk kanske inte är lika farligt som ett exploderat kärnkraftverk.

Anf. 83 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Under dagens debatt blir det uppenbart vad som är Socialdemokraternas, men också delvis Centerpartiets, prioritering. Deras främsta fråga är vad Moderaterna egentligen tycker om en mätning - en mätning som dessutom har presenterat en bredd av olika resultat på olika områden inom utbildningssystemet. Att Moderaterna är glada över en del men oroade eller kanske till och med upprörda över en annan accepteras inte som svar.

Fru talman! Det parti som har styrt detta land och därför haft absolut störst påverkan på utbildningssystemet och dagens resultat, alltså Socialdemokraterna, anser inte dagens skoldebatt vara tillräckligt angelägen för ett tyngre fokus på tryggheten i skolan, lärarbristen i skolan eller för den delen resultaten i skolan. Vilka är det då som drabbas av detta ointresse? Jo, det är de som redan drabbats absolut hårdast av konsekvenserna av ett nästan hundraårigt socialdemokratiskt styre. Det är de barn som växer upp med sämre förutsättningar, barn med föräldrar som gärna vill men som kanske inte kan hjälpa till med läxan, barn som växer upp i betongblocken, barn som går till skolor utan behöriga lärare och många gånger svaga skolledningar och barn som tvingas förhålla sig till normer som vi i denna kammare aldrig skulle acceptera. Det är helt enkelt barnen som drabbas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! När vi sist klubbade igenom en budget i denna kammare var den moderat och kristdemokratisk. Då fanns det en väldigt bra satsning på förstelärare i utanförskapsområden. 26 miljoner skulle de få. Regeringen vägrade att betala ut pengarna och befäste därmed en ytterligare undermålig skolgång för just de barn som har störst behov.

Nu har regeringen satsat 4,9 miljarder på så kallade likvärdighetsbidrag - bidrag som dock aldrig kommer att komma de barn och de kommuner med störst behov till del. De kommuner som har sämst ekonomi och störst svårigheter får nämligen inte söka pengarna. Så ser det ut i verklighetens Sverige i dag. Utbildningsministern kommenterar detta lite hastigt och meddelar att man kanske kommer att behöva se över detta. Men inga beslut fattas.

Fru talman! I dag demonstrerar Malmöborna. Barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, lärare och rektorer demonstrerar. Barn som går i skolan i Socialdemokraternas Malmö demonstrerar i dag utanför Stadshuset. Varför? På grund av nedskärningar i skolan.

Med Moderaternas budget skulle 7 miljarder komma dessa barn till del. 7 miljarder skulle komma kommunerna till del och faktiskt kunna påverka den likvärdighet som det så ofta talas om men som också så ofta saknas. Hade jag inte varit i kammaren i dag och debatterat just utbildningspolitik, fru talman, skulle jag ha stått sida vid sida med Malmöborna och demonstrerat mot Socialdemokraternas nedskärningar.

(Applåder)

Anf. 84 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! När man har suttit här i flera timmar och lyssnat på debatten är det tydligt att det går en skiljelinje mellan vår skolpolitik och framför allt regeringens skolpolitik. Vi sverigedemokrater har ordning och reda och god arbetsmiljö i fokus. Regeringen tror på mer och mer bidrag till vissa skolor. Man kallar det likvärdighet. Egentligen blir det jätteolikvärdigt eftersom vissa skolor får så mycket mer pengar än vad andra skolor får. Konsekvensen blir att man utarmar vissa skolor. Eftersom det är kommunerna som är huvudmän har man redan i dag system som ger vissa skolor 50-60 procent mer pengar än vad andra skolor får. Man tar alltså pengar från några skolor som har bra skolresultat och ger till dem som har lite sämre skolresultat.

Det är så man gör. Strukturersättningar kallas det, men det är så verkligheten ser ut, och det är där vi ska hålla oss. Vi ska inte hålla oss till retorik; vi ska hålla oss till verkligheten. Detta vill man fortsätta med att öka. Vi ska ha ännu mer av detta, och så kallar man det likvärdighetsbidrag. Vi tycker att det är tråkigt. Vi vill i stället satsa dessa pengar och lite till - vi lägger faktiskt en halv miljard mer än regeringen på den totala utbildningsbudgeten - på framför allt god arbetsmiljö. Vi har flera fina förslag på det. Det handlar om bättre elevhälsa, fler specialpedagoger, itpersonal, regler och ordning och reda i skolan, ändringar i skollagen, extra resurser till Skolinspektionen och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Vi har också hört om PISA-undersökningen, och vi har sett i skolorna att det är jättemånga elever i Sverige som misslyckas med att få fullständig behörighet. Det har vi talat om flera gånger här i dag. Det är i alla fall ungefär 25 procent som inte går ut med fullständiga, godkända betyg när de lämnar grundskolan och ska vidare till gymnasiet.

Den här klyftan ökar med likvärdighetsbidragsprincipen. Man har gjort detta i flera år. Nu vill man öka ytterligare, och klyftan fortsätter att växa. Man måste förstå, tycker jag i alla fall, att om man vidtar åtgärder och det inte blir bra resultat och man fortsätter med åtgärderna och det fortfarande inte blir bra resultat måste man välja en annan väg. Det vi vet med garanti är att vägen vi är på i dag inte kommer att minska klyftorna. Snarare blir det tvärtom. Klyftorna kommer att fortsätta att öka, och det är inte bra. Då måste man välja en annan väg.

Vår väg innebär god arbetsmiljö, ordning och reda i skolan och mängder med förslag som framför allt kanske gynnar dem som har det svårast i dagens skola. Det är bland annat de nyanlända. De har jättesvårt att komma in i den svenska skolan. Varför? Jo, de kastas in i skolan ett par veckor efter att de har kommit till Sverige. Så ser det tyvärr ut i verkligheten. Det finns några skolor i någon av våra 290 kommuner som har gjort lite grann för att förbättra detta. Men det krävs naturligtvis att man gör det överallt. Det är därför vi bland annat har sådana här fina förslag som det om förberedelseskola. Där får dessa elever chansen att lära sig om Sverige och lära sig svenska och kan sedan komma in i skolan som några som inte är helt utanför utan får komma in och på riktigt få en chans att lyckas i den svenska skolan. Lätt kan det inte vara för dem, det måste alla förstå.

Det jag skulle önska är mindre retorik och mer slutledningsförmåga. Det är vad vi behöver allihop.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)