Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Anf. 85 Bo Broman (SD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Efter åtta år av rödgrönt styre har vi äntligen en ny regering på plats och en blågul budgetproposition framför oss. Denna budget har vi sverigedemokrater varit med och tagit fram tillsammans med våra samarbetspartier Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi fyra partier är eniga om att Sverige har ett flertal stora problem, och vi är redo att göra det som krävs för att lösa dessa.

Denna budget är däremot inte ett alexanderhugg som kommer att lösa alla Sveriges problem inom ett år, men den är en bra början. Vi bibehåller a-kassenivåerna och sjukförsäkringarna, vi påbörjar arbetet med att sänka drivmedelspriserna och vi gör en rekordstor satsning på det svenska rättsväsendet. Dessa viktiga satsningar genomför vi nu i en ekonomiskt svår period, och det är nödvändigt för att genomföra de reformer som krävs för att Sverige ska bli bra igen.

I dag debatterar vi budgeten för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. För oss sverigedemokrater fyller kulturen en central roll för vår politiska och ideologiska grund. Vår kultur, den svenska kulturen, är fantastisk - detta är en av hörnstenarna som gör Sverige till just Sverige. För oss sverigedemokrater är kultur mer än konst och musik; det är socialt överförbara levnadsmönster som knyter oss samman med forna generationer. Den svenska kulturen är också det kitt som sammanlänkar alla oss som lever i Sverige genom gemensamma kulturella referensramar, och den är väl värd att lyfta fram och levandegöra. Därför är vi sverigedemokrater glada att exempelvis Riksantikvarieämbetet får ett ökat anslag samtidigt som medel beviljas till Skansen för att de ska få rusta upp sin verksamhet. Dessa institutioner är bara några av alla de som levandegör den svenska kulturen och kulturarvet varje dag.

Herr talman! På det stora hela är detta en stark kulturbudget med tanke på den tid vi lever i. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har snart pågått i ett års tid. Vi har en skenade inflation och höga priser på energi och drivmedel. Men trots detta kan vi konstatera att vi inte gör några större nedskärningar på kulturen. De medel som försvinner är de pandemistöd som tidigare år har fördelats ut. Myndigheten för kulturanalys har i dagarna i en ny rapport påvisat att pandemistöden har gett en önskad effekt: Kulturen är på god väg i sin återstart efter pandemin. Och trots det kärva ekonomiska läget är vi sverigedemokrater med och lägger i nominella tal den näst största kulturbudgeten någonsin. Det betyder, trots de kristider vi nu går in i, att kulturen alltjämt står stark.

Herr talman! Vi sverigedemokrater har även tidigare haft ett budgetsamarbete med våra samarbetspartier, men när vi nu utgör en del av grunden för den nya regeringen utövar vi inflytande över statens budget och den förda politiken på ett helt annat sätt. Det kan vi se på flera områden även inom detta utgiftsområde. En svensk kulturkanon ska tas fram, ett förslag vi sverigedemokrater drivit länge i riksdagen och kulturutskottet. En kulturkanon är ett viktigt och bra kulturpolitiskt förslag för att lyfta de verk som har spelat en särskilt stor roll för Sverige som land. Men en svensk kulturkanon är också ett erkännande av den svenska kulturen från centralt håll, något som föregående regering vägrade att göra. Vi får också en satsning på långsiktiga konstnärsstipendier. Det är en viktig satsning för att säkerställa trygghet och långsiktighet för de konstnärer som tillgodogör sig statliga stipendier.

Herr talman! En annan viktig punkt för oss sverigedemokrater är att stoppa den statliga bidragsgivningen till extremistiska och islamistiska organisationer inom det svenska civilsamhället. Under åren har vi hört om muslimska församlingar som inte tillåter kvinnor att skilja sig eller erbjuder så kallade njutningsäktenskap. Vi hör om församlingar som bjudit in hatpredikanter som spyr ut sig hat mot homosexuella och judar. De flesta människor tycker som vi: Sådana extremistiska trossamfund eller civilsamhällesorganisationer ska inte åtnjuta det offentligas stöd.

Herr talman! Nu påbörjar vi vårt arbete med att effektivisera och reformera folkbildningen. I september kom Riksrevisionen med en rapport där man granskat statsbidragen till studieförbunden. Det var ingen rolig läsning, men rapporten påvisar det vi sverigedemokrater länge har sagt om folkbildningen, nämligen att den är i behov av omfattande reformer. Därför är vi sverigedemokrater nöjda med det som skrivs i budgeten avseende de framtida reformer och effektiviseringar som ska ske inom folkbildningen. Det är nödvändigt för att förhindra fusk och oegentligheter med skattebetalarnas pengar.

Herr talman! Även om jag gärna skulle tala om storskaliga kulturpolitiska satsningar är budgetläget sådant att det inte är läge att utlova sådana satsningar just nu. Det vore inte seriöst. Däremot bibehåller vi en stark kulturbudget som nu återgår till de nivåer som rådde innan corona.

Nu går vi in i en annan tid av kris där andra åtgärder kommer att behöva genomföras. Det jag kan säga är däremot att vi tillsammans med regeringen har reformvilja och budgetutrymme för framtiden. Denna budget ger kulturen en stabil grund att vila sig mot.

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Leonid Yurkovskiy (båda SD).

Anf. 86 Lawen Redar (S)

Herr talman! Jag vill gratulera Bo Broman till rollen att vara med och styra Sveriges kulturpolitik. Det är ju så rollen är nu.

Jag har aldrig varit av uppfattningen att Sverigedemokraterna kommer att leva upp till den fundamentala kulturpolitiska och demokratiska principen om armlängds avstånd. Detta har inte minst visat sig under de senaste veckorna, då Sverigedemokraterna har krävt nedläggning av populära sagostunder för barn och stopp för luciatåg häromdagen. Bibliotekarier, konst- och kulturutövare och rektorer har måst utstå hatstormar. Region och kommunföreträdare har behövt ta debatten om konstens och kulturens frihet på regional och kommunal nivå.

Detta är kanske inte direkt kopplat till en budgetdebatt, men med anledning av att SD har allt med regeringsmakten att göra även om man inte sitter i regeringen - SD har till och med tjänstemän i Regeringskansliet - måste vi utnyttja tillfället att påminna väljarna om vem det egentligen är som styr vårt land och debattera de frågor som är högaktuella på vårt område.

De exempel som jag tar upp - stopp av luciatåg under gårdagen och att man vill lägga ned sagostunder - är helt och hållet orkestrerade av företrädare för Bo Bromans parti på kommunal och regional nivå, och de har även fått stöd på nationell nivå. Min fråga är: Kommer vi att få se mer av denna typ av agerande under den här mandatperioden? Hur länge ska detta få fortgå?

Anf. 87 Bo Broman (SD)

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för frågan! I dag debatterar vi som sagt budgeten för 2023. Vi debatterar inte kulturens styrning på detaljnivå eller på kommunal och regional nivå.

Vi står givetvis upp för principen om armlängds avstånd. Jag tar gärna den debatten en annan dag, men den hör inte hemma här i kammaren i dag.

Anf. 88 Lawen Redar (S)

Herr talman! I och med att Tidöavtalet stipulerar att detta ska ligga till grund för hela regeringens kulturpolitik är det ett anmärkningsvärt svar jag får här. Jag trodde att också detta låg till grund för den kulturpolitiska budget som man har lagt fram.

I sitt budgetanförande tar Bo Broman upp att man vill stoppa statligt stöd till islamistiska och antidemokratiska organisationer och att detta framgår. Men ändå har den här regeringen dragit tillbaka en proposition som här och nu hade kunnat verkställa ett stopp för dessa stöd. Det är ett arbete som jag har varit med och tagit fram, bland annat när jag satt i justitieutskottet för åtta år sedan och var med och arbetade med strategin mot terrorism. Under de gångna åren har detta kommit att ingå i en mycket stor proposition. När kommer vi att få se denna verkställas?

Anf. 89 Bo Broman (SD)

Herr talman! När det gäller demokrativillkor och propositionen som drogs tillbaka vill jag säga att det fanns olika anledningar till att den drogs tillbaka. För vår del handlar det om att vi gärna vill se demokrativillkor inom fler områden, områden som inte fanns med i propositionen.

Förhoppningen är att propositionen ska kunna läggas fram igen redan under våren, men vi sitter som sagt inte i regeringen och styr inte över när regeringen lägger fram propositioner. Men i vårt parti är förhoppningen att vi ska kunna se den här i kammaren igen under våren.

Anf. 90 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag vill tacka Bo Broman för anförandet. Det är trevligt att mötas i den här rollen i kammaren, där Bo Broman nu tillhör majoriteten och, precis som Lawen Redar sa, därmed också måste bära ansvar för kulturbudgeten.

Min första fråga till Bo Broman knyter an till Lawen Redars fråga om konstens frihet. När det gäller armlängds avstånd kan jag konstatera att det finns många sverigedemokrater som har uttalat sig på helt annat sätt än Bo Broman de senaste dagarna. Den diskussionen får vi ta.

Det finns andra frågor som rör konstens frihet som också har direkt med budgeten att göra, till exempel stöden till konstnärer och konstnärsstipendier. Vi vet att med goda arbetsvillkor och goda förhållanden att verka under ökar möjligheten att skapa fritt.

Här är jag förvånad, för Bo Bromans parti, Sverigedemokraterna, har i så gott som samtliga tidigare budgetförslag velat skära ned på konstnärsstipendierna. De har också velat ta från den fria konsten och stödet till fria grupper och lägga det på andra satsningar.

För det första undrar jag: Har Sverigedemokraterna ändrat sin politik när det gäller konstnärsstipendier?

För det andra talar Bo Broman om att kultursektorn står stark och har återhämtat sig väl. Jag läser inte rapporten från Myndigheten för kulturanalys på det positiva sätt som Bo Broman gör. Det gör inte heller en stor mängd av branschorganisationerna. Till exempel pekar man på att kulturarvssektorn har återhämtat sig betydligt svagare än vissa andra sektorer. Här har Sverigedemokraterna tidigare talat om stora satsningar. Vi ser inga sådana i budgeten. Vad säger Bo Broman om det?

Anf. 91 Bo Broman (SD)

Herr talman! Tack, Amanda Lind, för frågan! Tisdagen den 18 oktober tillträdde den nya regeringen. Tre veckor senare lämnades budgeten för 2023 in till riksdagen. Det är en budget som trots den väldigt korta förberedelsetiden är en stark budget som bygger Sverige inför framtiden i just en tid av kris, där vi befinner oss. Men det är klart att man på dessa tre veckor inte hann få med allt vad vi blågula partier vill göra. Det är en budget som på framför allt kulturområdet fortfarande präglas av socialdemokratiskt innehåll och socialdemokratisk politik. Det är såklart något som jag, som sverigedemokrat, inte är riktigt nöjd med. Budgeten för 2024 kommer att se helt annorlunda ut - det kan jag lova Amanda Lind.

För dem som har följt tidigare budgetdebatter är det väl känt att vi sverigedemokrater har en bred kulturpolitik med helt andra prioriteringar än den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vi kommer givetvis i det fortsatta budgetarbetet att föra fram våra önskemål om mer bidrag till kulturarvet och mindre till samtidskonsten.

Anf. 92 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag tackar Bo Broman för ett klart och tydligt besked. Ena stunden talar han väl om stärkta konstnärsstipendier. Nu får vi beskedet att den politiken ska se helt annorlunda ut och till och med minska om Sverigedemokraterna får bestämma - vi vet tyvärr att Sverigedemokraterna har det avgörande inflytandet över budgeten.

Detta är ett budskap som jag tycker att Sveriges konstnärer och kulturskapare ska lyssna väldigt noga på. Här lägger jag naturligtvis ett stort ansvar på de regeringspartier som har gett Sverigedemokraterna detta inflytande över kulturpolitiken.

Jag ska säga några ytterligare ord om återhämtningen efter pandemin. Bo Broman har talat om att det är den starkaste budgeten i nominella tal - eller den näst starkaste budgeten. Det är ju helt på grund av de satsningar som S och MP har gjort under den tid då vi styrde. Det är ingenting som Bo Bromans parti kan ta åt sig äran av.

Jag ser fram emot fortsatta debatter, och jag hoppas verkligen att ni får så lite inflytande som möjligt över konstnärspolitiken framåt.

Anf. 93 Bo Broman (SD)

Herr talman! Det finns många saker som påverkar och har påverkat budgetarbetet. Det första är den politiska verklighet som vi har att ta hänsyn till. Det finns inget parti i riksdagen som har egen majoritet. Vi har dock en majoritet i riksdagen för regeringens budget. Vi är fyra partier som förhandlar och tar fram budgeten tillsammans. Det betyder också att inget parti står ensamt för förslagen i budgeten. Det är inte en sverigedemokratisk budget och det är inte en moderat budget, utan det är ett samarbete, ett lagarbete, vi har framför oss.

Sedan har vi en ekonomisk verklighet att ta hänsyn till. Vi har en omvärld fylld av hög inflation och höga energipriser.

Hur budgeten kommer att se ut framöver får vi se om ungefär ett år, när vi möts här igen.

Anf. 94 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Vi lever nu i en orolig tid, en tid där kampen för frihet präglar även vårt absoluta närområde. Det vi nu ser hända i Ukraina, i Iran, i Belarus och i Ryssland både förskräcker och ger hopp.

Det är förtryckande maktfullkomliga regimer som vill beröva kvinnor, män och länder deras frihet och deras framtid. Det är Rysslands orättfärdiga invasion av Ukraina. Det är Irans brutala angrepp, fängslanden och hot om massavrättningar av demonstranter. Det är förtrycket av det fria ordet i Belarus och i Ryssland. Ja, allt det förskräcker.

Men modiga kvinnor och män står i spåren av Mahsa Aminis död upp mot den islamistiska regimen för rätten att inte bära slöja och för sin frihet. Ukrainare står upp mot Rysslands invasion. Journalister, författare, konstnärer, civilsamhällesföreträdare och MR-aktivister i Ryssland och i Belarus fortsätter oförtröttligt sitt arbete för att öppna omvärldens ögon och synliggöra förtrycket och övergreppen. Det ger hopp. Dessa röstbärare, herr talman, är en omistlig del av motståndet mot förtrycket, men de är också en del för en demokratisk utveckling.

Samtidigt som vi behöver göra vad vi kan här i Sverige för att stötta frihetskämparna i dessa länder behöver vi göra vad vi kan för att stärka de demokratiska grundpelarna här i Sverige. Då tänker jag närmast på den fria konsten och kulturen, ett starkt civilsamhälle, ett tillgängligt kulturarv, oberoende medier och journalistik i hela landet, bildningens nyfikenhet och möjliggörandet för mänsklig växt. Jag tänker också på det fria ordet och den fria tanken, som är avgörande i en demokrati och för att människor ska kunna höja sin röst. För allt detta, herr talman, behövs det en stark kulturpolitik med yttrandefriheten och den fria kulturen i centrum.

Miljöpartiet har ett särskilt yttrande, då vi menar att regeringens ramar för kulturpolitiken är alldeles för små. Jag ska göra några nedslag i vår budgetmotion med fokus på kulturområdet.

Herr talman! Folkbiblioteken fyller en utomordentligt viktig funktion just för bildning och för en jämlik tillgång till kultur och litteratur i hela landet. Den rödgröna regeringen införde ett statligt stöd till folkbiblioteken som har varit mycket uppskattat. Insatser för att öka tillgängligheten har därmed kunnat göras, och biblioteken har tagit en större plats i lokalsamhällena.

Herr talman! Vid utgången av 2020 hade 435 bibliotek lagts ned de senaste 22 åren. Bokbestånden minskar. Antalet bokbussar minskar, och vi ser att sparkraven fortsätter. Det finns naturligtvis undantag. Det satsas på kvartersbibliotek, på filialer i tunnelbanestationer, på meröppna bibliotek och på nya bokbussar. Det är några exempel.

Vi kan se att sedan 2015 har nedläggningstakten när det gäller bibliotek avtagit, och antalet folkbibliotek var år 2021 detsamma som det var år 2020. Det statliga stödet till folkbiblioteken utgör en viktig morot för att sådana här satsningar ska kunna komma till, herr talman. Det är en markering om att folkbiblioteken, denna bildningens bastion, är något som är värt att kämpa för och värt att prioritera även i bistra tider. Därför, herr talman, är det mycket olyckligt att regeringen väljer att halvera det statliga stödet till folkbiblioteken för kommande år.

Vi i Miljöpartiet vill se att detta stöd fördubblas och även ges en långsiktig utformning och finansiering. Det är naturligtvis också helt centralt att biblioteken, som de kultur- och bildningsinstitutioner de är, ges möjlighet att verka utan politisk klåfingrighet. Principen om armlängds avstånd måste upprätthållas.

Herr talman! Kultur och kreativitet måste vara en stark del av uppväxten för alla barn i Sverige. Det lägger grunden för kunskap och förståelse för vårt samhälle. Och det stärker barnen som individer och som demokratiska medborgare. FN:s barnkonvention slår fast att alla barn har rätt att delta i det kulturella och det konstnärliga livet.

Herr talman! Varje dag går tiotusentals barn och unga till kulturskolan. För många är det en trygg plats att öva sig i att stå på scenen, spela instrument, dansa eller spela teater. Kulturskolan bidrar till att barn i hela vårt land, oavsett nivå eller ambition, får möjlighet att upptäcka en större värld. Det är värt att försvara.

Med det statliga stödet till kulturskolan, som även det har tillkommit under den rödgröna regeringens tid, har 33 000 nya barn och unga hittat in i kulturskolans verksamhet.

Att halvera det statliga stödet till kulturskolan nästa år, som regeringen väljer att göra, innebär ett dråpslag för det arbete med att utveckla sin verksamhet som kulturskollärare just nu genomför runt om i landet. Hälften så många projekt kommer att få stöd nästa år, och jag vet att det här oroar många av landets kulturskolor. När kommunerna samtidigt inte får de höjda statsbidrag som de ser att de har behov av för att möta inflationen och den pågående lågkonjunkturen, ja, då hotar nedskärningarna även kulturskolan. Här måste en statlig kulturpolitik peka ut en annan färdriktning.

Miljöpartiet vill höja och också permanenta det statliga stödet till kulturskolan och även se över utformningen av det för att vi ska undvika de kortsiktiga projekten och kunna arbeta in alla de goda erfarenheter som dragits under åren som gått - alla nya metoder som har kunnat testas, alla nya konstuttryck som har kunnat inkluderas i kulturskolan, alla barn som inte har samma förutsättningar och vars föräldrars plånböcker kanske inte tidigare har gett dem möjlighet att delta i kulturskolan.

Vi vill ge dessa barn en bättre möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet, herr talman, och därför är det prioriterat för Miljöpartiet att värna och stärka detta anslag.

Herr talman! Coronapandemin slog hårt mot kulturen. Återstartsutredningen pekade på behovet av långsiktiga stöd för återhämtningen. Kulturen var en av de sektorer som drabbades allra hårdast efter pandemin, just för att kultur bygger på möten mellan människor - i orkestrarna, på repetitionerna, mellan lärarna och elever på kulturskolan och mellan ensemblen och publiken på en teaterföreställning. Vi är alla väldigt glada över att det nu går att uppleva kultur igen, helt och fullt, både digitalt och fysiskt.

Vi avsatte många miljarder i stöd under åren i regering, både i akuta krisstöd och i stora återstartsstöd, och det är klart att dessa stora stöd har varit direkt avgörande för att vi nu börjar se vissa tendenser till återhämtning och att anställningarna ökar inom kultursektorn. Vi vet att det är många verksamheter som hade gått under om inte kris- och återstartsstöden hade skjutits till.

Svensk Scenkonst anser att regeringens återhållsamma kulturbudget är problematisk i detta avseende. Många verksamheter befinner sig i en lång och mödosam återstart efter pandemin. Man hade velat se fortsatta återstartsstöd och tydliga satsningar för att kulturen ska kunna återhämta sig. Samma budskap får vi från till exempel Fackförbundet Scen & Film och Riksförbundet Sveriges museer.

Det är bra att regeringen har avsatt 40 miljoner kronor i stärkta konstnärsstipendier. Det är positivt. Det var Återstartsutredningens förslag, och det är ett förslag som vi i Miljöpartiet delar. Men det är ju bara en liten del av allt det som Återstartsutredningen föreslog. Var är återstartsstöden till de fria grupperna, till dansen, teatern och musiken, till de kreativa näringarna, till hemslöjden, till bild- och formområdet, till alla landets museer? Var är de permanenta förstärkningarna som Återstartsutredningen pekar på är så viktiga just för en långsiktig återhämtning?

Det är positivt att vi kan se ljusglimtar nu. Men vad händer när alla de stöd som har funnits faktiskt försvinner nu när inflation och lågkonjunktur riskerar att än mer påverka kulturens återhämtning och när behovet av satsningar är så mycket större? Var, herr talman, är satsningarna på kulturarvet? Museisektorn har nu dubbla utmaningar - att återfå besökarna efter pandemin, samtidigt som behovet är skriande av både digitalisering och upprustning av de fysiska miljöerna.

Här är det också olyckligt, herr talman, att regeringen inte anslår mer pengar till region- och kommunsektorn. Vi vet ju att en stor del av kulturlivet finansieras kommunalt och regionalt, inte minst folkbiblioteken och kulturskolan, som vi redan har nämnt, men också stödet till den ideella kulturen och till alla de viktiga regionala institutionerna som länsmuseer och regionteatrar. Sveriges Kommuner och Regioner talar om behov i 20miljardersklassen, och att då enbart skjuta till 6 miljarder gör att risken för nedskärningar är stor. Då, herr talman, behöver den nationella kulturpolitiken visa vägen och visa att kulturen är ett viktigt välfärdsområde.

Det gör Miljöpartiet i sin budgetmotion. Vi har en mängd olika förstärkningar bland annat för att kunna genomföra Återstartsutredningens förslag. Vi tycker inte att det är läge att vänta på bättre tider under mandatperioden, utan vi ska här och nu skjuta till de stöd som behövs så att kulturen verkligen kan återhämta sig. Det är nu det gäller.

Herr talman! Detta var några nedslag i Miljöpartiets budgetmotion på detta utgiftsområde. Vi får återkomma i fortsatt debatt om andra delar. Jag vill avsluta med att säga att budgeten inte enbart handlar om siffror utan också om att ge en fingervisning, en riktning, åt vilket håll prioriteringarna för regeringen som helhet pekar och vad kulturministern kommer att jobba för under de år som kommer. Jag kan tyvärr konstatera att regeringens budget för 2023 saknar den typen av fingervisningar liksom ambitioner.

I tider av lågkonjunktur och inflation i en orolig omvärld behöver vi kulturen som mest, och vi behöver visa kulturlivet vårt stöd. Detta misslyckas man med. Man drar ned på stödet till folkbiblioteken och till kulturskolorna. Man tar bort i princip allt återstartsstöd och gör det svårare och dyrare för människor att ta del av kulturarvet, och man skär ned på folkhögskolornas budget när människor så väl behöver utbildning för att sedan kunna komma i arbete.

Herr talman! Det hade gått att prioritera annorlunda. Det gör Miljöpartiet. För oss är ett starkt och rikt kulturliv viktigt både för dess inneboende egenvärde och för att det är en bärande del av både välfärden och demokratin och därmed väl värt att satsa på.

Anf. 95 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amanda Lind för hennes anförande och vill börja med att rätta till och nyansera bilden av att vi från regeringssidan halverar stödet till kulturskolan. Egentligen är det så att vi återställer stödet till den nivå som var före pandemin. Det ligger 100 miljoner där, och jag tycker att det blir lite fel när man bara säger att vi halverar stödet. Det är pandemistödet som har funnits som nu tas bort, helt enkelt.

Det var egentligen inte därför jag bad om replik utan för att tala om den väldigt stora differensen mellan Miljöpartiets kulturbudget och regeringens. Det är väldigt mycket pengar. När jag läser alla tabeller blir jag väldigt intresserad av varifrån ni i Miljöpartiet hämtar alla de här pengarna. Vilka skatter är det som ska höjas? Ska det lånas in pengar? Totalt sett, om man ser på hela budgeten, är det en mycket stor differens.

Jag kan nästan bli lite avundsjuk när man säger att man har närmare 3 miljarder mer än regeringen att satsa på kulturen. Men jag blir faktiskt ännu mer orolig med tanke på den inflation som det kan innebära och som drabbar hushållen så att det blir dyrare att leva på grund av att man lånar in pengar till staten eller höjer skatter som drabbar hushållen. Det vill jag gärna ha svar på.

Anf. 96 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan. Detta framkommer naturligtvis i hela vårt budgetförslag. Jag kan dock glädja Roland Utbult med att vi även har förslag i vår budget som tydligt dämpar inflationen, alltifrån kraftfulla investeringar i klimatet till energieffektivisering. Vi har också vissa höjda skatter, vilket även det kan fungera inflationsdämpande.

Jag tycker framför allt inte att vi ska se satsningar på kulturen som någonting ovanligt eller någonting som vi ska behöva skämmas för här i kammaren. Jag tycker att det är viktigt att alla partier nu står upp för kulturens behov av investeringar. Alla de områden som jag pratade om i mitt anförande är ju sådana som det är lätt att prata om. Det är viktigt med kulturskolan, och det är viktigt med folkbiblioteken. Men då måste man även våga lägga pengarna bakom de orden.

Jag är glad att Roland Utbult så tydligt lyfter fram också här att man ligger på ganska höga nivåer i regeringens budget efter pandemin. Det är ju för att S och MP med samarbetspartier under många år har jobbat för att pressa upp kulturbudgeten för att kunna satsa på konstnärer, på kulturskola och på folkbibliotek.

Sedan är ju det här utgiftsområdet större. Det handlar också om allt från mediestöd till civilsamhälle. Här kan jag konstatera att ni i Kristdemokraterna har ett antal förstärkningar i er budget som vi är positiva till, till exempel när det gäller satsningar på att motverka äldres ensamhet.

När det gäller stöd som upphör är det ändå så, Roland Utbult, att man måste ta ställning inför varje budget när ett stöd upphör. Vi i Miljöpartiet gick till val på att förlänga och även stärka stödet till både kulturskola och folkbibliotek. Ni väljer att agera så att det halveras inför nästa år. Det är ett faktum.

Anf. 97 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag hör att ni i Miljöpartiet egentligen är ganska nöjda med den budget som regeringen har presenterat eftersom ni har medverkat, påstår ni, till den. På något sätt blir det då ännu märkligare att ni lägger 3 miljarder mer än regeringen på kulturen.

Jag har kollat lite vilka skatter det handlar om som ni tänker höja. Jag skulle vilja dra lite av det.

Det handlar om skatt på arbete och statlig inkomstskatt. De ska alltså höjas, så även kommunal inkomstskatt, skatt på kapital, skatt på konsumtion och insatsvaror, energiskatt, koldioxidskatt och övriga skatter på energi och miljö och skatt på vägtrafik.

Ja, då kanske det finns medel till den stora differensen mellan regeringens budget och Miljöpartiets. Jag kanske inte har decimalen helt korrekt, men enligt uppgift handlar det om en differens på 130 miljarder, totalt sett i budgeten, vilket är ganska märkligt och märkbart.

Anf. 98 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Att i tider med en rekordlåg statsskuld låna för att kunna göra långsiktiga klimatinvesteringar för att både klara klimatet och pressa ned kostnader för medborgarna föreslår inte bara Miljöpartiet utan också institut och framstående forskare.

Det handlar om prioriteringar - helt rätt, Roland Utbult. Att vi precis som andra oppositionspartier väljer att inte gå fram med den automatiska indexeringen på skattesänkning är en prioritering. Vi tycker att det är bättre att lägga de pengarna på välfärden i det här läget.

Kulturen har haft det oerhört tufft under pandemin. Då tycker vi att det är viktigt att vi går vidare med de förslag som är lagda för att kulturlivet ska kunna återhämta sig.

Jag kan konstatera när jag tittar på kulturbudgetens utveckling under tidigare mandatperioder att under åren 2010-2014, då jag vet att Alliansregeringen gjorde väldigt stora skattesänkningar och satsade på till exempel jobbskatteavdrag, höjde man kulturbudgeten med lite drygt 400 miljoner. Under åren 2014-2022, när den rödgröna regeringen styrde, höjde vi kulturbudgeten med över 2 miljarder.

Det handlar om prioriteringar. Vi står upp för kulturen.

Anf. 99 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag måste säga att jag blir lite häpen. Vi har förvisso väldigt många myndigheter under kulturutskottet, men vi har en myndighet som heter Myndigheten för kulturanalys som bara för ett par veckor sedan presenterade de senaste siffrorna på kulturområdet.

I den rapporten kan man läsa, herr talman, att kulturskolan förra året fick 2 859 000 000 kronor. Och det är kommunerna som finansierar kulturskolan. Sedan instiftade förvisso riksdagen ett särskilt statligt utvecklingsbidrag, som förra året var 200 miljoner. Det har den här regeringen varit tvungen att dra ned till 100 miljoner. Med det är fortfarande så att 2 859 000 000 kronor kommer från kultursektorn till kulturskolan.

Jag tycker att det skamligt, herr talman, att man då pratar om en slakt av kulturen och en halvering av pengarna till kulturskolan. Vi har 177 400 barn som studerar i kulturskolan. De 100 miljoner kronor man tar bort motsvarar 5 kronor och 60 öre per elev. Jag tror inte att våra elever i kulturskolan tycker att det är skamligt när miljontals människor i Ukraina svälter och inte har någon ström.

Att vi väljer att dra ned med 100 miljoner i en budget om nästan 3 miljarder är väl inte att halvera pengarna till kulturskolan, herr talman. Jag är förvånad om Amanda Lind inte har läst rapporten från Myndigheten för kulturanalys så att hon i stället kan använda riktiga siffror i debatten.

Anf. 100 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag tyckte att det var tydligt att jag i mitt anförande talade om det statliga stödet till kulturskolan, som är halverat till nästa år från 200 miljoner till 100 miljoner.

Jag sa också att kommunerna står för huvuddelen av finansieringen, precis som Kristina Axén Olin säger. Och jag sa att det är oroväckande när regeringen går fram med stöd till kommuner och regioner med statsbidrag på bara 6 miljarder när de själva ser behov av ungefär 20 miljarder.

Jag sa i mitt anförande att detta skapar en risk för neddragningar av kulturskolan. Vi vet, herr talman, att kulturskolan är en verksamhet som inte är lagstadgad. I tider av lågkonjunktur och i tider av kris tenderar kommunpolitikerna av nödvändighet, för de kanske inte ser några lagstadgade verksamheter som de kan skära i, att försöka minimera och dra ned på resurserna för till exempel kulturskolan.

Det här är inget man gör av illvilja, tror jag. Kulturskolan är älskad av befolkningen och av väldigt många kommunpolitiker. Därför hade det varit viktigt, som jag också sa i mitt anförande, om vi på nationell nivå hade kunnat visa vägen när det gäller statsbidragen till kommunerna, naturligtvis, men också det statliga stödet som vi vet har möjliggjort så många utvecklingsprojekt och varit så uppskattat runt om i landet.

Anf. 101 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag tycker att Amanda Lind måste använda rätt siffror. Det blir helt fel proportioner om man säger att en budget om 3 miljarder är halverad.

(AMANDA LIND (MP): Det sa jag inte.)

I själva verket är det det statliga bidraget om 200 miljoner som är halverat, inte budgeten till kulturskolan - som lärare i kulturskolan nu verkar tro, herr talman, eftersom jag får mejl där de skriver att det påstås att vi har halverat budgeten till kulturskolan. Det stämmer inte.

I övrigt kan man läsa följande i den här rapporten, som är väldigt intressant och som jag rekommenderar till utskottet: "När det gäller kommunernas utgifter är trenden på senare år stadigt ökade utgifter för allmän kulturverksamhet och musik- och kulturskolan. Utgifterna för bibliotek och stöd till studieorganisationerna har varit mer stabila. Det sistnämnda området fick dock ett betydande tillskott både under 2020 och 2021" - av kommunerna.

Det är alltså inte så, herr talman, att kulturen slaktas för att vi inte avsätter ännu fler miljarder här i den här salen. Vi har naturligtvis varit tvungna att prioritera det krig vi har och att hjälpa Ukraina. Vid sidan om elkris är det inflation och en rad andra problem som Sverige står inför. Men att påstå att pengarna till kulturen är halverade är att fara med osanning, herr talman.

Anf. 102 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag vill bara återigen upprepa att det har jag inte sagt. Det är det statliga stödet till kulturskolan som halveras, och det var väldigt tydligt i mitt anförande.

Kulturministern har tidigare i debatten uttryckt att man verkligen värnar det här stödet och att man är positiv till att man kunnat freda de här 100 miljoner kronorna som redan fanns i budgeten. Men när jag tittar tillbaka vet jag ju att 2019 kapade Moderaterna och Kristdemokraterna stödet till kulturskolan. Vi fick lägga stor kraft på att återinföra det. I tidigare budgetar har Moderaterna helt tagit bort det.

Ska jag tolka Kristina Axén Olins anförande nu som att man egentligen inte ser det här statliga stödet som så viktigt? Precis som Bo Bromans stöd till konstnärsstipendier kanske det är lite svajigt och riskerar att försvinna i nästa års budget. Kan Kristina Axén Olin ge besked om Moderaterna kommer att stå upp för det här viktiga bidraget till kulturskolan och även permanenta det framåt?

Anf. 104 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Ibland kan man få intrycket att kultur handlar om vad vi säger i den här salen och de statliga pengar vi avsätter. Men så är det ju tack och lov inte. Kultur är så mycket mer än vad vi beslutar om i statens budget.

Jag tror i och för sig kanske inte att vi här inne har exakt samma uppfattning om vad kultur är. Det som för en är böcker är för en annan att studera konst eller att gå på en konsert. Men jag tror att alla kan vara överens om att kultur är en omistlig del av vårt samhälle, och oerhört viktigt.

Det man sällan talar om, herr talman, är att vid sidan om en del statliga satsningar är kultur och kulturbranschen en del av svenskt näringsliv. Den kreativa och kulturella näringen består av 130 000 företag. Över 190 000 anställda i Sverige jobbar i den kulturella och kreativa näringen med en omsättning på över 400 miljarder.

Här har staten ett ansvar som vi borde diskutera mycket mer i riksdagen. Hur kan vi underlätta och skapa förutsättningar för blomstrande företag i kulturbranschen? Vi måste diskutera skatter, moms, immaterialrätt, upphovsrätt, sjukersättningar och ytterligare en rad frågor om vi vill skapa de bästa möjligheterna för att den här fantastiska branschen ska kunna anställa ännu fler och blomstra ännu mer.

Vi alla här är också stolta över till exempel Sveriges musikexportframgångar som säkert beror på att vi har haft en fantastisk kulturskola i decennier - det som tidigare var kommunala musikskolan. Här i huset kan vi diskutera hur man ska se till att ha utbildade lärare för att fortsätta den här fantastiska utvecklingen och hjälpa musiknäringen att fortsätta vara duktig på att sätta Sverige på världskartan.

Herr talman! Kultur sträcker sig över otroligt många områden i politiken, som vi alltför sällan diskuterar i den här salen. Jag ser fram emot att under mandatperioden få vara med och diskutera hur vi kan hjälpa till att få en ännu mer blomstrande kultur i Sverige.

Staten har självklart ett ansvar för vårt kulturarv och våra nationalscener. Där finns ett eftersatt behov just nu av bland annat renovering. Men i tider av krig i Europa med ett Ukraina där miljontals människor inte ens har ström och mat och där vi i Sverige har en energikris som innebär att folk faktiskt får gå från hus och hem, då kan regeringen inte prioritera kulturen även om vi skulle önska att man kunde göra ännu mer för att hjälpa våra nationalscener, Skansen och andra som har ett eftersatt renoveringsbehov.

Herr talman! Avslutningsvis ser jag fram emot att förhoppningsvis hamna i ett läge där kriget i Ukraina tar slut och vi får bukt med energiproblemen i Sverige så att vi kan återgå till en mer normal tid för Sveriges riksdag, men där är vi inte ännu.

Anf. 105 Lawen Redar (S)

Herr talman! Det var en väldigt intressant debatt här tidigare avseende kulturskolans finansiering och förutsättningar. Den analys som lyftes fram var helt rätt. Rapporten från Myndigheten för kulturanalys har verkligen visat att under de åtta år regeringen leddes av Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet gjordes oerhörda investeringar. Välfärdssatsningar i kommuner och regioner gjorde att man kunde expandera kulturbudgetarna kommunalt och regionalt, och det var också en otroligt expansiv kulturbudget på nationell nivå som presenterades år efter år.

Men trots det har vi haft utmaningar med kulturskolan. Över 30 000 barn står i kö. Många vill träda in i verksamheten. Den stora utredning som gjordes av kulturskolans verksamhet landade i slutsatsen att den primärt ska vara en kommunal angelägenhet och finansieras på det sättet, men att staten kan bistå när det gäller att utveckla verksamheterna och nå de grupper som kanske inte har kommit in i kulturskolans verksamheter.

Det har varit ett väldigt populärt bidrag, och det går inte att konstatera annat än att den här regeringen tar bort de 100 miljoner som var en särskild satsning med anledning av ett återstartsstöd. Som läget är nu har många ungdomar på grund av coronapandemin blivit stillasittande och stannat hemma. Det har varit tufft för dem att komma tillbaka till de verksamheter som erbjudits barn och unga.

En av de verksamheterna är just kulturskolan, som i fortsättningen skulle behöva ha ett återstartsstöd för att nå de barn och unga som nu har hamnat ännu längre från kulturskolans verksamhet. Varför skär man ned med 100 miljoner som hade kunnat gå till att nå de barn och unga som med anledning av pandemin har kommit långt från verksamhetens insatser och inte fått möjlighet att träda in i kulturskolan?

Anf. 106 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för en intressant fråga! I regeringens budget har vi lagt 6 miljarder mer till kommunerna, om jag inte minns alldeles fel. Det är kommunerna som har ansvaret för kulturskolan. Och som jag sa i mitt anförande, herr talman, skulle ingen vara gladare än jag om vi hade haft mer pengar att lägga på kulturskolan. Jag tror att det många gånger är en investering som gör att fler barn hittar till musiken som ett särskilt språk.

Men det är krig i Ukraina, enorm kris här hemma i Sverige och hög inflation. Vi är på väg in i en lågkonjunktur. Människor tvingas till och med gå från hus och hem för att de inte har råd att betala elräkningen. I en sådan tid är det svårt att prioritera ännu mer statlig finansiering av kommunala musikskolan, som är ett kommunalt uppdrag.

Ändå gör regeringen flera satsningar i budgeten, till exempel på att ta fram ett fritidskort för att få fler barn och unga att röra på sig. Det finns särskilda uppdrag till kulturskolan och idrotten att försöka nå barn i utanförskapsområden på olika sätt. Jag hoppas att tiderna blir annorlunda om det är så att man behöver ännu mer statligt stöd, men primärt är dessa uppgifter kommunala.

Anf. 107 Lawen Redar (S)

Herr talman! Jag betvivlar verkligen inte ledamoten Kristina Axén Olins engagemang för framför allt musiken och barns och ungas tillgång till den. Men den moderatledda regeringen har lagt mindre resurser på kulturskolan - det är ett faktum. Man kommer inte att nå ut till de barn och unga som med anledning av en återstart nu faktiskt skulle behöva mer resurser.

Man hänvisar också till satsningar på välfärden. SKR har meddelat att det krävs 20 miljarder om kommuner och regioner ska kunna behålla nuvarande nivå på bland annat kulturbudgetar. Regeringen lägger 12 miljarder och prioriterar höginkomsttagare i vårt land. Det är så den här budgeten ser ut.

Jag vill ställa en fråga sist i det här replikskiftet. Det lyftes fram av den sverigedemokratiska ledamoten men också av Kristina Axén Olin att man gör en särskild satsning på Skansen. Jag finner inte den bland anslagen. Vad är det för en typ av satsning? Har jag missuppfattat anförandet?

Vi socialdemokrater lägger 10 miljoner mer på de renoveringsbehov som Skansen har. Gör Moderaterna någon särskild satsning i budgeten vad gäller just Skansen?

Anf. 108 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Vi får nog återkomma till några delar, men när det gäller den sista frågan tycker jag att det är intressant att Lawen Redar tar upp den, för även jag blev ganska chockad när jag hörde Skansens vd berätta att de eftersatta renoveringarna skulle kosta 150 miljoner och att man borde ha fått pengarna för tio år sedan.

Vi har tyvärr inte avsatt några särskilda pengar i vår budget för renoveringsbehoven som vd:n John Brattmyhr redovisade i medierna häromdagen. Men det är helt klart djupt bekymmersamt att Skansen har ett sådant eftersatt renoveringsbehov.

Lawen Redar har tyvärr inga fler inlägg nu, men jag kan undra varför Socialdemokraterna, som ändå innehaft makten, inte har gjort någonting åt Skansens renoveringsbehov, som enligt John Brattmyhr skulle ha behövt åtgärdas för många år sedan.

Varför har man inte fattat beslut om ett nytt operahus när det är så illa i Operan? Det var Lena Liljeroth som tillsatte utredningarna om att bygga ett nytt operahus eller renovera Operan. Det är så illa att man måste sätta upp nät för att det ramlar ned stenar från taket, och man måste pumpa bort vatten som rinner in från Strömmen.

Det har ju varit högkonjunktur, och statens finanser har varit stabila. Varför har då Socialdemokraterna med sina miljöpartistiska kulturministrar inte gjort något åt vare sig Skansen eller Operan, herr talman? Det tycker jag är ganska sorgligt.

Anf. 109 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag tänkte begära ordet, för det blev lite fel i det förra replikskiftet. Jag ställde en fråga till Kristina Axén Olin om kulturskolan och om Moderaterna nu, till skillnad från 2019 då man helt tog bort det statliga stödet till kulturskolan, står bakom det stödet och också är beredda att förlänga och permanenta det. Det vore ett viktigt besked till landets kulturskolor. Just nu är de 100 miljonerna bara för nästa år.

Den andra frågan jag tänkte ställa till Kristina Axén Olin rör kulturella och kreativa näringar. Jag delar ledamoten Kristina Axén Olins engagemang för KKN-politiken. Jag upplevde också att detta var en fråga där vi kunde enas under förra mandatperioden, när det gällde de olika krisstöden till kulturen. Inte minst Moderaterna var talespersoner för att få till stöd som fungerar även för egenföretagare och företagare inom kultursektorn. Jag tackar för det engagemanget.

Vad ser Kristina Axén Olin mer konkret där? Återstartsutredningen hade förslag inom KKN-området. Jag ser inga sådana budgetsatsningar, men Moderaterna kan ju ha andra idéer på detta område. Min fråga är hur ni konkret tänker gå vidare med KKN-arbetet.

Anf. 110 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag antar att Amanda Lind talar om de kulturella och kreativa näringarna. Jag är inte säker på att alla vet vad KKN betyder.

För att börja med den första frågan är den budget vi har fattat beslut om nu budgeten för nästa år. Jag kan inte stå här och lova hur kommande budgetar kommer att se ut. Det beror naturligtvis på vad som händer både i världen och i Sverige. Vi kan inte berätta om några definitiva beslut när det gäller den statliga extrasatsning som gjordes i form av ett utvecklingsbidrag till kulturskolan.

Men, herr talman, jag upprepar det jag har sagt: Kulturskolan är en kommunal uppgift. Kommunerna lägger nästan 2,9 miljarder på kulturskolan. Det man gjorde från statens och riksdagens sida var att instifta ett särskilt utvecklingsbidrag som, enligt vad som sades redan från början, skulle löpa under några år för att kulturskolan skulle kunna hitta nya metoder och kanske nå nya grupper. Att det bidraget halveras i en tid då det som sagt var är krig i världen och även kris här hemma tycker inte jag är så konstigt. Det är 5 kronor per elev vi talar om - att det bidraget är halverat borde inte innebära att kulturen är raserad i Sverige.

Jag får helt enkelt återkomma till om det finns möjlighet till statliga utvecklingspengar längre fram, när vi ser hur budgetläget ser ut för 2024.

Herr talman! Jag får frågor om de kulturella och kreativa näringarna. Det handlar om både moms, skatter, upphovsrätt och immaterialrätt. Vi inväntar med spänning den utredning som kommer om det som förhoppningsvis skulle kunna underlätta för kombinatörer inom kultursektorn, som kombinerar sina tjänster på olika sätt. De har i dag problem med både sjukpenning och annat.

Det finns otroligt mycket som vi borde göra, som vi kanske borde diskutera och ägna tid åt i stället för att sprida myter om en kultur som är raserad. Jag ser fram emot det!

Anf. 111 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag hör att Kristina Axén Olin inte är så passionerad när det gäller kulturskolestödet. Det kanske ligger i linje med att Moderaterna för några år sedan helt skar bort det.

Det är precis som Kristina Axén Olin säger ett utvecklingsstöd, och det har inneburit väldigt mycket positivt för verksamheten, inte minst för att barn och unga som har stått långt från kulturskolan kan ges möjlighet att testa och att komma in i kulturskolans verksamhet. Det Miljöpartiet säger är: Låt oss ta del av de positiva erfarenheterna av stödet, och låt oss permanenta det och hitta nya former för det. Det skulle vi vilja se - inte att man tar bort det och säger att det var tillfälligt. Man har alltid möjlighet att ompröva den typen av beslut.

När det gäller KKN gläder det mig att Kristina Axén Olin tar upp SGI-utredningen. Den var Miljöpartiet med om att driva fram - ett viktigt steg, inte minst nu efter pandemin, när det har blivit smärtsamt tydligt hur svårt många kulturskapare och kombinatörer har det. Detta är något som jag tror att både Kristina Axén Olin och jag har varit medvetna om väldigt länge, men nu måste vi komma framåt.

Flera andra viktiga utredningar är också på gång när det gäller de kreativa och kulturella näringarna. Det handlar om trygghetssystemen, där det nu finns tre olika utredningar på bordet, som ska landa under mandatperioden, och om den strategi för kreativa näringar som har tagits fram, också på initiativ av vår regering.

Jag följer noggrant vad som händer här och hoppas verkligen att det kan bli rejäla förstärkningar och förbättringar på detta område. Det skulle vara bra för svenskt kulturliv.

Anf. 112 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag ser fram emot att dessa utredningar kommer och att vi för en diskussion om hur vi på olika sätt kan bidra till att näringen får bättre villkor och kan blomstra ännu mer. Men jag noterar också att man i förordet till den statliga utredning om det kreativa Sverige som kom i augusti påtalar den ryckighet och brist på beslut som har rått under de senaste tio åren när det gäller kulturområdet; man hoppas att detta ska få ett slut.

Jag ser fram emot många positiva och förhoppningsvis pragmatiska diskussioner med Amanda Lind i dessa frågor.

Anf. 113 Lawen Redar (S)

Herr talman! I förra veckan ledde jag ett samtal på ABF-huset här i Stockholm om barns uppväxtvillkor i det alltmer ojämlika Sverige. En av paneldeltagarna var Nicolas Lunabba, författare, sommarpratare i P1 och verksamhetsansvarig för organisationen Hela Malmö. Samtalet kom att kretsa kring hans uppmärksammade bok Blir du ledsen om jag dör?, som skildrar vad det innebär att ta sig an ett barn som växer upp i ett område där samhällsväven har trasats sönder, där fattigdomen kommer till uttryck i skolan genom att elever äter en större måltid till lunch. Det är ett område där barnen vet att de går i samhällets sämsta skola och, värst av allt, ett område där barn mördar och mördas. Vad gör det med barn att växa upp i områden som präglas av arbetslöshet, trångboddhet, dåliga skolresultat och kriminalitet?

Nicolas beskrev forskaren Abraham Maslows trappa över barns basala behov. Det handlar om de fysiologiska behoven, som mat på bordet, om den gemenskap som kärlek och vänskap ger och om hur dessa nivåer lägger grunden för att stärka individens självkänsla och egenmakt genom trygghet, säkerhet och stabilitet, för att slutligen möjliggöra en ung människas självförverkligande - ett förverkligande av allt man vill och kan vara.

Pojken som Nicolas tog sig an, Elijah, är basketproffs i USA i dag, medan hans vänner dessvärre antingen är mördade eller har mördat.

Motsvarande slutsatser drar två andra författare. Journalisten Diamant Salihu beskriver i boken Tills alla dör en tröstlös, ändlös, meningslös serie tragedier i våldsspiralens spår.

Advokaten Evin Cetin har kommit ut med en ny bok, Mitt ibland oss, om unga killar från invandrarfamiljer, födda och uppvuxna i Sveriges förorter, som har hamnat långt från föräldrarnas ursprungskultur. I stället har de uppfostrats av män som de säljer narkotika åt. Hon kallar dem narkotikans barnsoldater, och de är offer för den kriminella världens största skam: utnyttjandet av barn för att själv undgå straff. Men hon beskriver också samhällets agerande, med hårdare straff för 16-åringar, som gör att kriminella nu rekryterar 11-åringar. Detta är ett cyniskt och alldeles fruktansvärt utnyttjande av samhällets yngsta.

Herr talman! Enligt dessa tre författare är det påtagligt att de barn som rekryteras sällan har föräldrar som finns där för dem för att skjutsa till fritidsaktiviteter eller läsa läxor med dem. Det typiska offret för kriminalitet är barnet som saknar en närvarande pappa och har en ensamstående mamma med dålig ekonomi. Enligt Rädda Barnen är de fattigaste barnen i Sverige de som lever med en ensamförsörjande förälder. Det är 196 000 barn som lever i det som betecknas som barnfattigdom.

Trenden är tydlig. De ekonomiska klyftorna i Sverige ökar. De allra fattigaste barnfamiljerna halkar efter samtidigt som majoriteten har fått det bättre ställt. Det kan också konstateras att den välfärds- och skattepolitiska profil som har rått från 1990-talet till i dag, med marknadisering av skolan, vinstuttag i välfärden och kapitalinkomster som går om arbetsinkomster, framför allt har gynnat de redan välbeställda i samhället.

Herr talman! När vi socialdemokrater presenterar vårt alternativ till nationell budget tar vi utgångspunkt i att de som drabbas värst av hög inflation, redan ökade räntor, höga elpriser och en stundande lågkonjunktur är de som har det tuffast ställt. Reallönerna urholkas, och den ekonomiska verkligheten tränger rakt in i barnfamiljernas ekonomier. Konsekvenserna riskerar att bli fler barn i barnfattigdom och minskade möjligheter till fritidsaktiviteter som idrott, kulturskola med mera.

Högerregeringens budget är inte bara ett pärlband av löftesbrott. Den visar också tydligt vad Sverigedemokraterna och regeringspartierna prioriterar: att underlätta för dem som har det bäst ställt.

Den höga inflationen gör att brytpunkten för att betala statlig inkomstskatt höjs. Fler höginkomsttagare kommer att undgå den statliga inkomstskatten på 20 procent. För den som tjänar 60 000 kronor i månaden kommer en skattesänkning på posten med 1 300 kronor i månaden. Är det verkligen en nödvändig prioritering här och nu?

Till och med kulturministern har uttryckt att man måste ha en återhållsam budget. Varför gäller inte det dem i samhället med de absolut högsta arbetsinkomsterna?

Herr talman! Vi socialdemokrater valde att slopa denna uppräkning, vilket enligt Moderaternas språkbruk är att höja skatten.

Dessutom säger regeringsföreträdare att man satsar på välfärden. Men det som kommer att ske och som svenska folket kommer att känna av är mindre personal och mindre resurser till vår välfärd, till barnen och till kulturen.

SKR menar att det krävs 20 miljarder för att upprätthålla nuvarande kvalitet och standard på välfärden, men Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna satsar 12 miljarder. Vi står alltså inför stundande nedskärningar.

Den nationella högerbudgeten kommer också att ha en inverkan på kulturbudgetarna på kommunal och regional nivå och därmed drabba grundfinansieringen av bland annat kulturskolan, folkbiblioteken, idrottsföreningarna, civilsamhället och lokalt medborgardrivna mötesplatser - egentligen all verksamhet som våra yngsta behöver för att möta vuxna förebilder och odla sitt självförverkligande.

Vårt förslag till budget innebär en fördubbling av de generella statsbidragen till välfärden, ett förhöjt barnbidrag under de tuffa vintermånaderna, en kraftfull satsning på socialtjänsten för att motverka nyrekryteringen av unga till kriminalitet och över 1 miljard för att stötta de skolor som har störst utmaningar.

Herr talman! Vi socialdemokrater prioriterar välfärden, för vi vet att det är den enskilt viktigaste faktorn för att utjämna skillnader i livsvillkor. Därför är vårt förslag till kulturbudget en fråga om välfärd för barn och unga.

Vi lägger 600 miljoner mer i kulturbudgeten, och de prioriteringar vi gör är följande.

Vi lägger 100 miljoner mer än regeringen på kulturskolans utvecklingsbidrag, vilket ger en satsning på totalt 200 miljoner kronor.

Vi vill att barn ska kunna låna hem instrument, att fler barn får möta engagerade pedagoger och att fler barn ges möjlighet till en fritid fylld av bildning, kultur och musik. Konsekvenserna av regeringen nedskärning ska min kollega Kristoffer berätta mer om senare i debatten.

Vi avsätter 100 miljoner mer än högerregeringen på idrott för barn och unga och satsar totalt 200 miljoner kronor. Vad kan vara viktigare och roligare än att vi tillsammans utökar möjligheterna för barn att vara med i den verksamhet som har lägst trösklar och som ger både tävlingsfostran och föreningsfostran enligt den svenska folkrörelsetraditionen? Här måste vi dock komma åt den snedrekrytering som uttrycks genom att pojkar idrottar mer än flickor och att barn till mer bemedlade föräldrar idrottar mer än andra barn.

Folkrörelsebakgrunden och det ideella engagemanget gör att idrott engagerar föräldrar, och det blir därför en viktig plats för nyanlända att möta Sveriges föreningsliv och människor som levt och verkat i vårt land betydligt längre än de.

Vi skriver också i vårt förslag till budget att det är hög tid att utreda frågan om en anläggningsfond i Sverige. Kulturutskottet gjorde ett intressant studiebesök i Danmark förra mandatperioden, och vi vet att kommunerna har ansträngda förutsättningar att kunna bygga idrottsarenor eller renovera befintliga. Det är därför hög tid att börja titta på denna fråga och se om det finns möjlighet för det nationella att stötta upp.

Vi avsätter 200 miljoner mer än regeringen på folkbildningen för att nå framför allt de unga som kanske inte har klarat den grundläggande utbildningen, de unga som behöver en andra chans eller de unga vuxna som står längst från arbetsmarknaden i en stundande lågkonjunktur.

Vi vill också att studieförbunden ska kunna utveckla sitt demokrati, kultur- och bildningsarbete som når nästan alla i vårt land.

Vi vill förstås behålla den fria entrén på statliga museer, som innebär att barnfamiljer tillsammans kan ta del av konsten, kulturen och det svenska kulturarvet. Jag tycker att det är så oerhört tråkigt att det i denna svåra ekonomiska tid för barnfamiljer håller på att byggas kassor på våra statliga museer. Under åren med fri entré lyckades vi sänka trösklarna för de människor som kanske inte hade gått till ett museum annars och väckte även nyfikenheten för svensk kultur hos turister och andra Sverigebesökare. Högerregeringens förslag tycks gå ut på att barnen ska på museum själva.

Denna reform kommer min kollega Louise att tala mer om i sitt anförande.

Vi lägger även 10 miljoner extra till Skansen eftersom det råder ett akut behov av renoveringar där för att kunna säkerställa att detta viktiga och folkkära kulturarv kan bibehållas. Det är kanske inte det anslag som Skansen efterfrågar, men det är i varje fall en start för att kunna åtgärda det mest akuta. Jag noterar att regeringsunderlaget inte lägger en krona på detta.

Jag reagerar också på Sverigedemokraternas prioriteringar. De har i många års tid byggt upp förväntningar på att svenskt kulturarv ska prioriteras. Men nu slår de undan alla ben för det som finansierar detta.

Konsten och kulturen kräver särskilda insatser i en tid av återstart efter pandemin och brist på biljettintäkter på grund av hushållens ansträngda ekonomi och höjda elkostnader. Här satsar vi totalt 90 miljoner för att Sveriges konst- och kulturskapare ska kunna återhämta sig.

Herr talman! Vi tycks vara tillbaka i den klassiska ekonomiska formuleringen av samtiden. Medan de högerkonservativa underlättar för väletablerade höginkomsttagare gör vi socialdemokrater allt i vår makt för att mildra den kris som nu uppstått hos Sveriges barnfamiljer i spåren av sämre ekonomi, höjda elpriser och inflation. Vi är av uppfattningen att barn och unga inte ska straffas i den ekonomiska krisen. Väl valda prioriteringar hade varit att stötta Sveriges framtid.

Socialdemokraterna deltar inte i beslutet, men jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Anf. 114 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Möjligheten att låna en gitarr, trumpet eller något annat instrument på kulturskolan kommer inte att förändras av regeringens budget. Som ledamoten Kristina Axén Olin sa tidigare satsar kommunerna mycket pengar på kulturskolan, och man kommer att kunna fortsätta att låna en gitarr även med vår budget, som ju ger 100 miljoner till kulturskolorna.

Men det var inte därför jag bad om replik. Kristdemokraterna har lanserat och drivit frågan om ett fritidskort, och det har vi debatterat många gånger här. Det började som en fritidspeng, men den idén ogillades av den dåvarande regeringen eftersom fritidspengen bara riktade sig till barn som var kopplade till socialtjänsten. I stället ville man ha en generell välfärd.

Det ändrades därför till ett fritidskort som, enligt den presentation jag gjorde tidigare, ges till alla barn i årskurs 5-9 och som laddas med 500 kronor. Då upplevde jag att de dåvarande regeringspartierna svängde och blev mer positiva till fritidskortet. Men nu säger Socialdemokraterna nej till fritidskortet. Varför?

Anf. 115 Lawen Redar (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Roland Utbult, för frågan! Det är helt riktigt att vi har debatterat beteckningen fritidskort många gånger med stort intresse.

Vi socialdemokrater är av uppfattningen att krisen är här och nu. Det är nu man behöver investera i barnfamiljerna. Det är nu de behöver stöd och hjälp. Det är inte läge att prioritera de människor som redan har goda ekonomiska förutsättningar att klara krisen. Det är hög tid att i stället rikta resurserna till dem som behöver det allra mest, därav en budget på 100 miljoner extra till kulturskolan och 100 miljoner till idrottsverksamheterna för att understödja all verksamhet som kan nå ut till barn och unga. Det är också därför vi höjer anslaget till välfärden - för att se till att det inte blir kraftfulla nedskärningar, som vi nu riskerar att få se i de kommunala förvaltningar som riktar sitt arbete till kulturområdet.

Vad gäller fritidskortet noterar jag i budgeten att det först ska avsättas 50 miljoner kronor i år för att utreda frågan eller bygga infrastruktur för fritidskortet. Men barn sitter ju inte och väntar ett helt år på en infrastruktur som ska komma, utan barn behöver insatser här och nu. Detta är anledningen till att vi tycker vi att det är en dålig prioritering. Barn måste komma ut i fritidsaktiviteter här och nu. I stället får de nu sitta och vänta ett helt år tills högerpartierna har byggt upp sin infrastruktur med 50 miljoner kronor och sedan se om det blir något fritidskort över huvud taget till 2024. Jag menar att denna väntan inte kan prioriteras.

Men vi får se. En utredning om infrastrukturen ska stå klar till 2024. Då får vi veta hur fritidskortet ska utformas och byggas ut, och då kan vi som parti ta ställning till hur vi ser på saken.

Anf. 116 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Fritidskortet blir av, Lawen Redar. Om strategin tas fram under 2023, vilket jag räknar med att MUCF ska göra, och kortet införs som tänkt den 1 januari 2024 måste det sägas vara rekordsnabbt. Det är fantastiskt, nästan raketfart.

Jag hör i ledamotens anförande ett engagemang för barn och unga och för personer som lever i utsatthet, men jag får inte ihop det riktigt. Det talas om att barn och unga som lever i utsatthet behöver hjälp och stöd nu och så vidare. Men som jag sa kommer det att gå undan med fritidskortet, och det riktar sig till barn och unga som lever i utsatthet.

Jag vet inte exakt hur kortet kommer att se ut, men generellt kan ett kort laddas för väldigt många barn, till exempel alla i vissa årskurser. Det har talats om 500 kronor tidigare, men i tidigare resonemang gällande barn som lever i utsatthet och som är kopplade till socialtjänsten har det handlat om upp till 2 500 kronor. Jag förstår inte hur Socialdemokraterna kan avvisa detta. Jag vill verkligen be ledamoten att ta ett samtal med berörda inom socialdemokratin för att få en ändrad syn på detta, för det kommer att bli en succé i Sverige. Det är jag övertygad om.

Anf. 117 Lawen Redar (S)

Herr talman! Vi avvisar inte förslaget. Vi avvisar att man här och nu lägger 50 miljoner kronor på att utreda en infrastruktur för fritidskortet.

Den stora finansieringen av fritidskortet ska komma 2024; det är så jag läser högerpartiernas budget. Men ett års väntan i ett barns liv är lång tid, och satsningar på idrott hade behövt komma nu, liksom satsningar på kulturskolan. Att det byggs kassor på bland annat Nationalmuseum, där hela barnfamiljer kan besöka verksamheterna, är vad som sker här och nu.

Ett år i ett barns liv är lång tid när det är brist på fritidsaktiviteter och möjligheter att kunna förverkliga sig själv och sitt intresse och möta pedagoger som vill barn och unga väl. Det behövs här och nu.

Högerregeringen har valt att prioritera höginkomsttagare. Det är så deras budget ser ut, och detta beklagar jag. Men jag avvisar inte fritidskortet till 2024, utan jag avvisar de 50 miljoner kronor som man har valt att här och nu lägga på infrastrukturen för utbyggnation av kortet. Vi hade mycket hellre velat att dessa pengar går till idrotten, till kulturskolan och till alla andra verksamheter som här och nu hade främjat barns och ungas fritidsaktiviteter.

Anf. 118 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Vi går mot en ekonomisk vinter med hög inflation och svag tillväxt. Sverige förväntas befinna sig i lågkonjunktur under 2023. Många människor kämpar med höga elräkningar och drivmedelspriser, hög inflation och höga räntor.

Den budget som de fyra samarbetspartierna har lagt fram prioriterar det allra viktigaste, nämligen att stötta hushållen i en svår situation, att stärka sjukvården och öka antalet vårdplatser och att få bukt med kriminaliteten med ett stärkt rättsväsen och förebyggande insatser samtidigt som vi förhåller oss till ett tuffare geopolitiskt läge.

Vi gör detta utan att spä på inflationen, för den är ett reellt hot mot familjernas ekonomi och även företagens. Vi ser också till att det skapas handlingsutrymme om nedgången i ekonomin blir djupare än vad vi ser framför oss nu.

Herr talman! Jag blir bekymrad när jag ser Miljöpartiets kulturbudget. Det lovas mer pengar i nästan varje anslagspost, och det är inga småpengar. Närmare 3 miljarder kronor mer än regeringen lägger Miljöpartiet på utgifter för kultursektorn. Detta indikerar att inflationen späs på. Vi har redan i dag en inflation på drygt 9 procent, mot normalt runt 2 procent.

Vänsterpartiet är inte långt efter, medan Socialdemokraterna har en mer sansad nivå.

Hur är det då med Centerpartiet? De skiljer sig från alla andra genom att dra ned på nästan varje anslag i kulturbudgeten. Till och med hemslöjden får minskade bidrag. Först tror man att det är ett skrivfel, men sedan ser man att det faktiskt stämmer.

Herr talman! Kulturbudgeten omfattar många olika kostnadsanslag, men låt mig nämna en av våra satsningar som omfattas av betänkandet och som ligger oss kristdemokrater mycket varmt om hjärtat. Det gäller anslaget Insatser för den ideella sektorn, där vi satsar 300 miljoner kronor, varav 75 miljoner per år 2023-2025 för insatser för att motverka ofrivillig ensamhet. Regeringen gör nu en unik satsning i budgetpropositionen på detta område - den största satsningen någonsin på att bryta ensamhet och främja gemenskap.

Ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem med allvarliga konsekvenser. I ensamhetens sällskap kan man drabbas av kronisk stress som får blodkärlen att rent fysiskt dra ihop sig i ett slags kroppens protest mot att leva i konflikt med den mänskliga naturen. Det leder till fler hjärt- och kärlsjukdomar som infarkt och stroke och skadar immunförsvaret. Ensamheten ökar också smärtan och risken för depression och demens. Barn som lever i ofrivillig ensamhet löper större risk att misslyckas i skolan.

Herr talman! Att jag tar upp ensamheten i mitt anförande beror på att jag tror att kulturen har en viktig roll när det gäller att bryta ensamheten. Varje initiativ som vi tar och varje krona som vi lägger på kulturanslagen är därför oerhört viktiga för människors hälsa och välmående.

Den enda faran som lurar bakom hörnet är om vi spär på inflationen och gör det svårare för hushållen att överleva, så att de därmed inte har råd att ta del av kultur i olika former. Det gäller inte minst familjer som lever i socioekonomisk utsatthet, där vi vet att det redan i dag finns en stor brist hos barn och unga när det gäller att ta del av olika kulturella aktiviteter.

Fru talman! För att värna barns och ungas tillgång till idrotts- och föreningslivet avser regeringen att införa ett fritidskort. Barn och unga ska med fritidskortet få förbättrade möjligheter att delta i förenings- och fritidsaktiviteter.

Regeringen föreslår, som vi hörde i replikskiftet, att 50 miljoner kronor avsätts under 2023 för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas 730 miljoner kronor gå till att införa fritidskortet. Samma summa gäller från 2025 och framåt.

Äntligen, utropar jag som kristdemokrat. Och jag har fått mycket feedback här i kammaren från både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när jag har presenterat fritidskortet. Men nu hör jag att dörren stängs från Socialdemokraterna, och det gör mig väldigt besviken.

Fru talman! Vi kristdemokrater värnar folkbildningen och har alltid ställt upp för dess betydelse, inte minst för att skapa en väg in i det svenska samhället. Vi följer i stort sett den ekonomiska plan som den tidigare regeringen lagt fram när det gäller själva grundanslaget.

Jag ska också säga någonting om en kulturkanon. Vi kristdemokrater har drivit på frågan om en kulturkanon och menar att den bland annat kan vara ett sätt att skapa förståelse för Sveriges historia. En debattör uttryckte det på följande sätt: Listan skulle åtminstone ge mig något att börja med, och sedan kunde jag söka mig vidare på egen hand.

Men politiker ska inte avgöra vad som ska ingå i en kulturkanon. Det överlåts åt kunniga personer på området. Jag har personligen tidigare föreslagit att Skolverket ska ha huvudansvaret i samarbete med de litteratur och idéhistoriska institutionerna vid universiteten.

Fru talman! Till sist vill jag önska mina kollegor i kulturutskottet och vårt fantastiska utskottskansli en god jul och ett gott nytt år med Stig Dagermans ord.

Jorden kan du inte göra om.Stilla din häftiga själ!Endast en sak kan du göra:en annan människa väl.

Men detta är redan så mycketatt själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindrebetyder en broder mer.

Anf. 119 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag begärde replik för att få chans att lugna Roland Utbult. Han lät så orolig över att vår kulturbudget är för stark och kommer att skapa problem i svensk ekonomi. Jag tänker att det absolut inte behöver vara på detta sätt, utan det är en mycket ansvarsfull budget som Vänsterpartiet har presenterat.

Ledamoten beskriver här sitt engagemang kring ensamhet och social utsatthet. Det har vi diskuterat i många budgetdebatter. Jag och Roland Utbult står väldigt nära varandra i analysen om att vi behöver värna de barn och unga som har det tufft och svårt att komma in i föreningsverksamhet och även värna de människor som lever i social utsatthet av olika anledningar.

Jag tycker att det är lite problematiskt med den budget som Roland Utbults parti har ställt sig bakom när man säger sig stå för dessa värden. Det är framför allt de som inte har ekonomiska resurser som riskerar att hamna i isolering och ensamhet för att de inte har medel för att kunna delta i aktiviteter, vara ute och träffa människor och vara en del av sociala sammanhang.

Därför satsar vi i Vänsterpartiet på dem som har de minsta marginalerna, och vi ser också till att vi nu har en stark kulturbudget. Det är en viktig del för att stärka välfärden.

Jag vill därför fråga Roland Utbult varför det skulle vara ett stort problem att vi till exempel vill höja medverkansersättningen för konstnärer som ställer ut. De har väldigt låga inkomster i dag. Och varför skulle det vara ett problem att vi vill satsa på skolbibliotek, när Roland Utbults parti i denna budget sänker skatterna med 13 miljarder kronor för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden? De kan gå direkt till privatkonsumtion och sätta fart på inflationen, som Roland Utbult är orolig för. Men vi har förslag på riktade satsningar på att stärka kulturen, till exempel att se till att barn i skolan får ta del av scenkonstföreställningar två gånger om året. Detta kommer att skapa jobb bland kulturarbetare. Menar Roland Utbult att det vore bättre om kulturarbetare fortsätter att vara arbetslösa för att det annars riskerar att höja inflationen?

Anf. 120 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det som skiljer oss på regeringssidan och Vänsterpartiet åt är att ni har så mycket mer pengar att röra er med. Då är jag jätteintresserad av att veta varifrån ni får dessa slantar. Det handlar om nästan 2 miljarder kronor mer än vad regeringen så att säga har.

Jag har en hel lista på skatter som ni vill höja. Det som oroar mig när det gäller familjer är naturligtvis att detta, enligt mig, drabbar hushållen genom att inflationen späs på - vilket jag kanske inte har bevisat, men det är möjligt - men framför allt att man lägger pålagor som är ganska svåra att bära på familjerna.

Jag är därför inte alls övertygad på något sätt om att Vänsterpartiets budget skulle gynna barn och unga som lever i utsatthet. Höjda skatter drabbar nämligen i princip alla människor. Jag menar därför att hushållens ekonomi redan nu är väldigt pressad på grund av drivmedelspriser, elpriser och så vidare och att höjda skatter skulle förvärra deras situation ännu mer.

Anf. 121 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag tackar Roland Utbult för svaret som jag inte riktigt tyckte var svaret på min fråga, som handlade om hur de satsningar som vi föreslår skulle spä på inflationen. Nu vill Roland Utbult prata mer om att det kanske är våra skattehöjningar som skulle vara ett problem. Men skattehöjningarna skulle i så fall vara ett sätt att dämpa inflationen. Jag hänger därför inte riktigt med i resonemanget här.

Anledningen till att vi har mer pengar i vår budget är att vi till exempel låter bli att sänka skatten för höginkomsttagare. Det handlar om 13 miljarder kronor som vi har möjlighet att se till att stärka välfärden med. Vi ser till att kommuner och regioner får ökade resurser så att de både kan behålla befintlig personal och göra personalförstärkningar som verkligen behövs.

Dessa 13 miljarder kronor skulle verkligen behövas i budgeten. Flera ledamöter från regeringspartierna har tidigare pratat om att de tycker att det är kris och ett tufft läge. Men se då till att ha resurser för att möta de problem som vi står inför!

När det gäller inflationen drivs den på väldigt mycket av höga elpriser. Det är där man ska sätta in krutet, inte gå in och kapa i kulturbudgeten för att man är orolig för att konstnärer som tjänar 13 000 kronor i månaden skulle leva något lyxliv och spä på inflationen. Jag tycker att det är ett jättekonstigt resonemang som förs i denna debatt i dag.

Vi har en tydlig profil i vår budget, nämligen att det är de som tjänar allra mest, som har de stora marginalerna, som har stora förmögenheter och som klarar sig väldigt väl både i dag och med högre priser som får vara med och bidra lite mer, så att de som har det tufft och redan lever på marginalen kan klara sig igenom denna kris.

I den svåra situation vi står inför vill vi alltså se till att de prisökningar och problem vi ser fördelas på ett sätt så att de som har det gott ställt får vara med och bidra lite mer och de som har det riktigt tufft får hjälp igenom krisen. Det tycker vi är en bra politik.

Anf. 122 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för inlägget. Vi har ofta hittat varandra i synen på barn och unga som lever i utsatthet.

Jag har inte sagt att konstnärer ska lida särskilt eller något sådant; tvärtom vet jag faktiskt hur det är att vara musiker, att frilansa och att försöka få ekonomin att fungera utifrån den verkligheten. Det är ingen lätt verklighet. Jag vet alltså mycket väl hur det känns och hur man kämpar med sådana saker. Jag vill naturligtvis att vi ska ge konstnärerna alla möjligheter att utveckla sin verksamhet och sin ekonomi, och här tror jag att det finns väldigt mycket att göra framöver. Kanske kan Vasiliki Tsouplaki och jag hitta varandra där också.

Jag är dock övertygad om att vi har lite olika syn på verkligheten. I min värld är höjda skatter inte rätt väg att gå för att skapa större utrymme för människor. Det ger i stället mindre utrymme. När vi införde jobbskatteavdraget fick människor 1 000 eller 1 500 kronor mer per månad, det vill säga mer att röra sig med. Man sänkte så att säga skatten, och människor fick i stället ett bidrag per månad.

Vi har alltså olika syn på skatterna, och det är kanske det som skiljer oss åt egentligen. Jag har en hel lista över skatter ni vill höja, Vasiliki Tsouplaki, och det är faktiskt en ganska dryg lista. Vi har en annan syn där, och det gör att vi kommer till lite olika slutsatser emellanåt. Så är det.

Anf. 123 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Det är första gången på länge som vi har att ta ställning till ett budgetförslag utan pandemistöd eller återstartsstöd till kulturen, idrotten och civilsamhället. Regeringen har kommit fram till att det inte längre behövs.

Det vore ju fantastiskt om det var på det sättet, men tyvärr finns det fortfarande verksamheter inom kulturutskottets område som fortfarande inte är tillbaka på de nivåer som de hade innan pandemin. Det gäller såväl de ekonomiska nivåerna som antalet deltagare på träningar och publik på matcher eller föreställningar. Pandemin visade också vilka hål vi hade i våra trygghetssystem och hur svag ställning många kulturarbetare hade gentemot sina uppdragsgivare.

Vi kan därför inte gå tillbaka till den budget eller den politik som fanns före pandemin. I Vänsterpartiets förslag till budget finns en del återstartsmedel kvar - vi gör en stegvis nedtrappning. Vi ser också att vissa ersättningar till konstnärer behöver bli permanent högre och att de fasta anställningarna inom scenkonstallianserna behöver bli fler.

Det är uppenbart att kulturpolitiken behöver trygga kulturarbetarna med bättre villkor för att vi inte ska tappa ännu fler till andra branscher. Vi måste också snabbt som ögat säga till kommande generationer konstnärer att det finns möjlighet att vara föräldraledig, betala hyran och gå i pension även inom kultursektorn. För att dagens unga ska orka lägga tid och kraft och för att de ska våga låna pengar till de långa utbildningar som krävs för att man ska bli en riktigt duktig musiker, dansare eller bildkonstnär behövs tydliga besked.

Fru talman! För oss är kulturen en del av välfärden. Den är inte grädden på moset eller bara en liten extra guldkant i tillvaron utan en viktig del av vår vardag och en betydande beståndsdel av konceptet att vara människa. Som varelser är vi kreativa, analyserande och uttrycksfulla. Vi skulle ha kultur i vårt land även utan en kulturbudget, men kulturen skulle inte vara så bred, så tillgänglig eller hålla så hög kvalitet som i dag. Det är den här förståelsen som ligger till grund för att vi år efter år satsar på att kulturen ska kunna nå ut till fler.

Därför skjuter vi till medel för att rusta upp samlingslokaler där föreningar kan mötas, där professionella scenkonstgrupper uppträder eller där konstnärer kan ställa ut. Vi såg under pandemin att många kulturarrangemang på mindre orter arrangerades genom det ideella kulturlivet. Det var en väldigt bra modell för att fördela pengar, och därför avsätter vi nu resurser som hamnar riktigt nära människors vardag.

En bärande del av vår kulturpolitik är också att alla barn och unga ska få uppleva kultur som utövare, som medskapare och som publik. I dag kan tyvärr många barn gå genom hela sin skolgång utan att besöka en teater eller ett museum - detta trots att det är tydligt i barnkonventionen, i våra nationella kulturmål och i skolans styrdokument att barn har rätt att ta del av kultur och att det särskilt ska prioriteras.

Därför menar jag att det behövs ett nationellt grepp - ett kulturlyft för skolan som innebär att alla elever ska ha tillgång till ett bemannat skolbibliotek, att det ska vara hög kvalitet på de estetiska ämnena, att alla elever ska garanteras två scenkonstföreställningar om året och att varje skola ska ha tillgång till en kulturpedagog som kan vara bryggan mellan skolan och kulturlivet. Det behövs en tydlig struktur för att på allvar kunna säga att alla barn i vårt land får de kulturupplevelser de har rätt till.

Fru talman! Inom kulturutskottets område finns också medel för folkbildningen. Även den verksamheten är viktig för att vi ska få kultur i hela landet. Studieförbunden finns i landets alla kommuner och erbjuder såväl kulturprogram som studiecirklar och kurser inom en stor spännvidd av kulturella uttryck. Detsamma gäller folkhögskolorna, som i stor utsträckning finns på mindre orter där de är viktiga mötesplatser för kulturutövandet. Många deltagare får varje år chansen att läsa konstnärliga utbildningar och utbildningar inom hantverk och journalistik.

Själva grundidén med folkbildningen, att människor ska lära sig tillsammans med andra, har visat sig vara ett både framgångsrikt och populärt koncept de senaste hundra åren. Hela vår demokrati hänger tätt ihop med den bildningsverksamhet som har funnits inom olika folkrörelser från vänster till höger.

Folkbildningen finns nära människor och kan enkelt utgå från de frågor som känns relevanta här och nu. Det visade sig till exempel när många människor på flykt kom till Sverige runt 2015 och 2016. Då kunde man snabbt rigga en organisation för att erbjuda verksamheten Svenska från dag ett och genomföra många meningsfulla aktiviteter på boenden. När nästa stora våg med flyktingar kom från Ukraina fanns det redan väl utprövade metoder för att möta upp dessa människor.

Studieförbunden har också haft ett fint riktat arbete mot föräldralediga och insatser för dem som står långt från arbetsmarknaden.

Alla dessa insatser vill regeringen nu ta bort, utan en ordentlig konsekvensanalys. Det som blir kvar är runt 30 miljoner som man har tänkt sig ska räcka till Svenska från dag ett för flyktingarna från Ukraina. Det är inte tillräckligt.

Här kan man se att regeringspartierna tyvärr verkar ha anammat SD:s syn på integration. Man pratar gärna om att människor som kommer hit ska lära sig svenska, anpassa sig till svenska värderingar och skaffa ett jobb - men i praktiken försvårar man för dem. Det är en läpparnas bekännelse. Förslag efter förslag syftar till att försvåra för människor med annan bakgrund, och sedan insinuerar man - eller säger ibland rakt ut - att problemet ligger hos invandrare som inte vill lära sig och inte vill skaffa jobb. Människor på flykt ska inte få kosta oss någonting; det är väldigt tydligt. Möjligen kan empatin sträcka sig till människor från Ukraina - till dem kan man tänka sig att rikta bistånd och några studietimmar i svenska.

Fru talman! Låt mig också säga någonting om viktiga insatser inom den andra grenen av folkbildningen, nämligen folkhögskolorna och vad de står för.

Den bredd av kurser som landets 155 folkhögskolor erbjuder skapar stort värde för alla som får chansen att delta. Många deltagare uppger att utbildningen har ökat deras chanser till jobb, även om det inte är ett mål i sig från statens sida att de ska göra det. Det är också många som har kunnat läsa vidare på högre utbildningar efter avslutad folkhögskola.

I en undersökning av de rörelsedrivna folkhögskolorna uppgav så många som 94 procent av de intervjuade att studierna hade haft en positiv inverkan på deras personliga utveckling. Det är väldigt fina siffror. Det är tydligt att den pedagogik som bygger på deltagarnas egna behov och förutsättningar är ett väldigt lyckat recept som borde erbjudas fler, särskilt i tider av hög arbetslöshet.

Nu väljer regeringen att göra precis tvärtom. De extraplatser som skapades under pandemin vill man ta bort, trots att alla här inne vet att det är stor risk för högre arbetslöshet det kommande året. Många är till exempel de kommuner och regioner som kommer att få skära ned på personal när regeringen inte i tillräckligt hög grad skjuter till pengar för att trygga välfärden. Vi hör också om oro från många företag som inte klarar de höga elpriserna och behöver stänga ned sin produktion i väntan på besked från regeringen om när stöd kan tänkas komma.

Fru talman! De arbetslösa som har fått möjlighet att bli hänvisade av Arbetsförmedlingen till en folkhögskola har i stor utsträckning kunnat ta sig vidare till fortsatta studier eller jobb. Så har det sett ut under lång tid.

Men de senaste åren har någonting hänt. Arbetsförmedlingen har inte jobbat på samma sätt med att hänvisa deltagare. Man säger att detta har att göra med den senaste kaosprivatiseringsreformen, som vi brukar benämna den, som den förra regeringen tyvärr kom överens med Liberalerna och Centerpartiet om. Kontor lades ned, och det blev stora bekymmer när personalen inte hade möjlighet att jobba så aktivt med de arbetslösa. Det fanns inte administrativt it-stöd eller tillräckliga kunskaper om de nya regelverken för de privata utförarna. Det var många som inte fick chans att gå på folkhögskolor som hade behövt det.

I Vänsterpartiets budget ligger de extra utbildningsplatserna kvar. Vi höjer även ersättningen per utbildningsplats eftersom bidraget har urholkats över tid. Deltagarna har dessutom större behov av särskilt stöd än tidigare, så detta är väldigt viktigt.

Vi i Vänsterpartiet har så väldigt många satsningar i vår budget. Jag går vidare till den del som rör idrottsliv och friluftsliv, som är en viktig del av kulturbudgeten.

Det råder platsbrist på många ställen i landet. Det behövs satsningar för att kommunerna ska ha möjlighet att bygga nya hallar, och Vänsterpartiet har ett investeringsstöd för detta.

Vi tror att det också behövs satsningar på att fler personer med funktionsnedsättning ska komma in i idrottslivet, så vi vill se särskilda satsningar på parasport och tillgängliggörande av lokaler. Vi vill också se över färdtjänsten och reglementena för dessa delar, så att fler ska kunna delta.

Jag vill avslutningsvis gå in på frågan om höga avgifter, som vi har varit inne på. Detta gäller såväl idrotten som kulturskolan. Väldigt många barn hamnar utanför. Det är tydligt att Vänsterpartiet har medel i sin budget: 300 miljoner till kommunerna för att sänka avgifterna i kulturskolan.

Jag vill säga någonting positivt här på slutet utifrån replikskiftet med Roland Utbult tidigare. Jag tycker att det är ett litet ljus i mörkret att ett fritidskort kanske är på väg fram. Det kanske kan möjliggöra för fler att delta i föreningslivet framöver. Det är en liten ljusglimt i en annars ganska mörk tid.

Anf. 124 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag reagerade på någonting som ledamoten Vasiliki Tsouplaki sa. Det handlade om att vi drar ned så väldigt mycket på folkbildningen.

Först vill jag säga att vi värnar folkbildningen. Vi ser värdet av den när det gäller personer med låg utbildning som har möjlighet att komma igen och få en nystart. Det handlar om språksvaga personer som får möjlighet att lära sig språk. Det handlar om en väg in i samhället. Det handlar om integrationsarbete och om en andra chans för väldigt många, vilket jag tycker mycket om.

Det jag hör om att vi drar ned stämmer inte. Vi värnar det grundanslag som finns och som fanns före pandemin. Vi följer helt enkelt den plan som den tidigare regeringen har lagt fram. Ungefär som med resonemanget om kulturskolan tidigare kan det lätt bli så att människor som lyssnar på detta tror att vi drar ned väldigt mycket. Det redde vi ut förut.

När det gäller folkbildningen följer vi den plan som den tidigare regeringen har lagt fram. Det är detta som gäller för oss.

Anf. 125 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Tack, Roland Utbult, för chansen till replik!

Saker förändras. Om det för tre år sedan lades fram en plan för hur länge ett bidrag ska finnas måste man kunna ompröva planen. När vi ser att det fortfarande finns ett behov av insatser som Svenska från dag ett och att det fortfarande finns många asylsökande som inte får chansen att läsa sfi måste vi ompröva och fundera på vad som krävs för att människor ska få chansen att lära sig svenska och få en meningsfull verksamhet. Man skulle till exempel kunna tänka sig en högre ambitionsnivå som ett politiskt initiativ.

Det är så vi i Vänsterpartiet ser det. Här behöver det funderas politiskt. Hur ser verksamheten ut i dag, och vad är det som krävs för att den ska kunna bli ännu bättre?

Jag tycker nog att jag var tydlig med att det som försvinner är de extra pandemiplatserna. Vänsterpartiet säger att de fortfarande behövs. Arbetslösheten är hög, och det behövs extra platser på folkhögskolorna. Vi ser också att det finns många asylsökande som behöver Svenska från dag ett. Det finns många föräldralediga och människor som står långt ifrån arbetsmarknaden som behöver dessa insatser från studieförbunden, som har fått riktade pengar under ett antal år.

Det handlar om 600 miljoner som ni skär ned, Roland Utbult. Även om du kallar det att värna folkbildningen är det 600 miljoner mindre i verksamhetsmedel som ändå har funnits. Då måste man politiskt bestämma sig: Är detta verksamhet som ska fortsätta, eller tycker man att det är bra om den upphör? Vi från Vänsterpartiet tycker att den ska få fortsätta.

Anf. 126 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Som flera talare har uttryckt tidigare handlar det ju om prioriteringar. Vi satsar väldigt mycket på välfärden, hälso- och sjukvården och fler vårdplatser. Vi satsar på att bekämpa kriminaliteten och så vidare. Vi har ett stort antal reformer som vi prioriterar. De gäller psykisk ohälsa, hemlöshet, ensamhet, som jag var inne på, idrottslyft i utsatta områden och så vidare.

De 500 eller 600 miljoner som det handlade om under pandemin löpte ut 2022. Vi följer den tidigare regeringens strategi på detta område.

Vi har kvar Svenska från dag ett. Det var en idé från - tror jag - socialdemokratin och vänstersidan. Den finns ju kvar med 30 miljoner, och jag tror att det är en viktig del att man inte ska behöva vänta på sfi utan kan få snabb hjälp med språket. Detta stöder vi.

Än en gång: De nedskärningar som det fanns oro för kom ju inte. Med dessa ord vill jag lugna Vasiliki Tsouplaki.

Anf. 127 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Det är sant att många hade befarat mycket större nedskärningar; så är det ju. Roland Utbult kanske känner att man har värnat om detta, men det är ändå 600 miljoner mindre. Jag håller med om att det kunde ha blivit värre, till exempel sett till hur Sverigedemokraternas budget har sett ut tidigare, men jag tycker inte riktigt att det som Roland Utbult säger om att man i stället för att göra detta har satsat mycket på sjukvården och välfärden stämmer.

Det SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har sagt att de behöver bara för att hålla samma nivå och inte behöva skära ned var ju 20 miljarder. Inte ens det skrapar ni ihop, Roland Utbult, utan det kommer ju att bli stora nedskärningar i kommuner och regioner. Då kommer, som vi hörde i tidigare replikskifte, många av de frivilliga verksamheterna troligtvis att få stryka på foten. Kulturskolan kan vara ett sådant exempel. Jag är alltså oroad.

Om det är i linje med vad tidigare regeringar har tänkt har inte med det som ligger på bordet nu att göra. Det här är er regerings förslag. Ni har alla möjligheter att titta ut och fundera på vad ni vill och på hur verkligheten ser ut. Ni kan fundera på vilka satsningar som behövs för att säkra välfärden, för att stärka kulturen och för att se till att vi har bra folkbildning och möjligheter för människor att ta del av utbildning i svenska, till exempel när man är asylsökande.

Roland Utbult säger att det ligger kvar pengar för Svenska från dag ett. Det stämmer att det ligger kvar 30 miljoner. Men studieförbunden säger att det är inte tillräckligt. Det har oroat oss. Det är därför vi har lagt in pengar. Vi har tittat i de budgetäskanden och de volymer som man har räknat med. Det är svårt att veta hur många som kommer från Ukraina. Men det är bättre att ligga lite i överkant än att skära ned utan att göra konsekvensanalyser. Det hade jag velat höra eller se i dag.

Hur har man tänkt att det ska gå till? Vad är beräkningarna gjorda för? Det känns tyvärr som ett önsketänkande.

Anf. 128 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Det är med anledning av Vänsterpartiets inledningsanförande jag begär replik. Man antyder att regeringens och Sverigedemokraternas politik skulle vara dålig för flyktingar och för integrationen. Det väcker frågan: Hur har det gått med integrationen med de rödgrönas politik, mer specifikt kulturpolitik? Av allt att döma har det inte gått särskilt bra. Om man menar det motsatta skulle det vara intressant att få höra vilka belägg det finns för det, siffror eller någonting alls. Det är den första frågan.

En annan fråga är hur mycket pengar som är rimligt att lägga på invandringen utifrån kulturbudgeten. Det man har påpekat här är nog en artefakt från just den misslyckade politik som vi har sett och en del av det som har lett till misslyckandet med integrationen. Det är också en viktig anledning till att svenska folket faktiskt har velat byta regering.

Anf. 129 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Det jag påpekade i mitt anförande var just att Sverigedemokraterna inte har haft någon ambition att ha en integrationspolitik utan har alltid pratat om assimilering. Alla integrationsinsatser har man alltid strukit ur budgeten på kommunal nivå, på regional nivå och på nationell nivå. Det tycker jag mig nu se att regeringspartierna har anammat i ert samarbete, Leonid Yurkovskiy. Jag uppfattar inte att det har varit något som Sverigedemokraterna har hymlat med. Det har varit er egenart, er inriktning att vi inte ska ha en integrationspolitik utan en assimileringspolitik.

När ni tittar på hur samhället ser ut är det genom era glasögon och utifrån era värderingar. Mitt parti står för helt andra värderingar. Vi tycker att människor som kommer hit ska få ett välkomnande som är stabilt, gott och tryggt och där vi erbjuder bra språkinsatser, utbildade lärare och engagerade människor som möter upp och välkomnar människor.

Den politik som regeringen nu genom Tidöavtalet har slagit fast tillsammans med Sverigedemokraterna är en politik som syftar till att göra det svårare för människor på flykt som har kommit till Sverige och söker skydd här. Man vill avskräcka människor från att komma till Sverige. Det har varit en uttalad ambitionssänkning. Man vill försämra trygghetssystemen och försämra mottagandet för att människor inte ska tycka att det är attraktivt att komma till Sverige utan söka sig till andra ställen.

Så har debatten varit under lång tid. Den uttalade ambitionen är att människor inte ska komma hit. Därför får det inte vara för attraktivt att vara flykting och invandrare i Sverige. Jag tycker att det är en mycket tydlig ambition från Sverigedemokraterna, som man nu tyvärr har fått med sig de andra borgerliga partierna på.

Anf. 130 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Det stämmer inte att vi aktivt vill försvåra. Det stämmer däremot att vi har identifierat misslyckade integrationsåtgärder och nu arbetar på att städa upp dem. Det stämmer också att vi städar upp i och får ordning på kulturpolitiken.

Frågan kvarstår: Vad i de rödgrönas och specifikt Vänsterpartiets kulturpolitik har bevisligen fungerat? Vilka medel har lett till resultat? Det är fortfarande ett stort frågetecken som hänger i luften.

Jag vill veta hur mycket pengar det är rimligt att lägga på integrationsåtgärder som bevisligen inte har fungerat. En följdfråga kan vara vilka nya åtgärder Vänsterpartiet kan tänka sig.

Anf. 131 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Om jag ska bli lite konkret när det gäller det som ligger inom kulturutskottets område är det till exempel kurserna som finns inom folkbildningen och de insatser som studieförbunden har ansvarat för. De har gett goda resultat. Människor har efterfrågat ännu mer progression. Man skulle till exempel kunna satsa ännu mer på Svenska från dag ett för att få fler timmar. Det har efterfrågats just eftersom man har sett att det har gett mycket. De insatserna har varit värdefulla.

Det gäller också de insatser som jag beskrev att Arbetsförmedlingen har ansvarat för i fråga om att hänvisa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden till kurser för att få introduktion till studier och arbete. Det är motivationshöjande insatser för dem som har varit arbetslösa länge. Det har varit lyckade insatser med goda resultat. De har utvärderats, och vi och andra partier föreslår att de ska få fortsätta. Arbetsförmedlingen har också tyckt att samarbetena med folkhögskolorna har varit lyckade. Det finns många goda exempel.

Vi är kritiska till att inte fler flyktingar från Ukraina kan få till exempel sfi i stället. Det är en etablerad utbildningsform där det finns kursplan och en annan struktur. Där skulle man kunna satsa ännu mer, om man vill att människor snabbt ska lära sig svenska och komma in i det svenska samhället.

Hela privatiseringsvågen och marknadiseringen av sfi och vuxenutbildning har inneburit att skolor har ljugit om att man har utbildade lärare för att kunna lägga anbud. Sådant sänker kvaliteten i svenskundervisningen. Vi hör kritik på många ställen i landet, till exempel där vi är med i kommunfullmäktige, där sådant har skett. Vi bevakar noga att människor ska få rätt stöd för att lära sig språket.

Det ska inte finnas diskriminering på arbetsmarknaden. Vi behöver vara medvetna om att det sker i dag. Människor som har lång utbildning kommer till Sverige, söker 70 eller 100 ingenjörsjobb och har rätt utbildning men får inte ens komma på intervju.

Det finns mycket att göra för att människor ska komma in i vårt samhälle. SD:s politik är tyvärr inte vägen framåt.

Anf. 132 Robert Hannah (L)

Fru talman! Nika Shakarami var 16 år gammal. Jag vill att ni minns hennes namn. Hon är en av många unga som islamistdikaturen i Iran har mördat sedan revolutionen påbörjades. Den 20 september försvann hon. I sitt sista samtal ringde hon en vän och berättade att moralpoliserna förföljde henne. Sedan stängdes hennes mobil av. I tio dagar letade hennes familj frenetiskt efter henne. Till slut bad myndigheterna familjen att identifiera en död kropp. Det var Nika. Hon hade en sönderkrossad bröstkorg och hade blivit våldtagen. Hennes inre organ var stulna ur kroppen. Hon hade helt enkelt blivit mördad. Det här är bara ett av väldigt många exempel på brott mot mänskligheten som den iranska diktaturen just nu begår mot sitt eget folk.

Demonstrationerna i Iran är de ungas uppgörelse med politisk islam som i decennier styrt landets kultur och människor. Nika slogs, och Irans unga slåss fortfarande, för friheter som de flesta etniska svenskar här tar för givna. Det handlar om rätten att dansa, rätten att sjunga, rätten att idrotta, rätten att samlas i föreningar, rätten att yttra sina åsikter, rätten att häda och rätten att kritisera sina politiska ledare.

Fru talman! Även i Sverige i dag fråntas framför allt hedersutsatta flickor och pojkar rätten att leva och forma sig själva och delta i den svenska kulturen som man själv vill. Jag växte upp i en av Göteborgs förorter där unga flickor tvingades bära slöja, inte fick delta i idrotten, inte fick dejta och inte heller fick häda. Dessa svenska barns hela liv omgärdades av förbud.

Fru talman! Sverige ska vara en demokratisk förebild för resten av världen. Då är det vårt uppdrag att inte bara värna den fria kulturen i Sverige utan också säkerställa att våra friheter även omfattar svenskar med utländsk bakgrund. Det är bara då Sverige är en förebild för Irans frihetskämpar.

I Sverige ska kulturen vara fri. Armlängds avstånd ska gälla för politiker. Public service ska vara oberoende, och mediernas frihet ska värnas. Men den nya borgerliga regeringen kommer inte bara att försvara kulturens frihet utan också säkerställa att den omfattar alla i vårt land, i vårt Sverige.

Det handlar framför allt om två principer som jag tror att vi behöver lägga till i kulturpolitikens område. I varje fall behöver vi säkerställa att det blir på riktigt.

Den första principen är att inte en skattekrona ska gå till extremism. Att radikal islamism har fått fäste i Sverige beror inte på invandring. Det är exempelvis svenskarna med iranskt påbrå och iransk bakgrund ett bevis på. De är väldigt lyckade här. Radikal islamism har vuxit på grund av en feghet att bekämpa separatism. Det har berott på en bristande insikt om att vår frihet bygger på att det finns gemensamma grundläggande demokratiska värderingar, såsom jämställdhet mellan könen, en gemensam lagstiftning som vi alla följer, inte hederslagar, och ett gemensamt språk som vi alla kan prata med varandra, vilket för oss är det svenska språket. Svenska myndigheter idkar enligt min mening i dag självcensur när det kommer till islamism på ett sätt som man inte gör när det kommer till kommunismens och nazismens brott mot mänskligheten. Jag kommer personligen att kämpa för en förändring av detta.

Denna islamistiska separatism har även börjat organisera sig genom att ta del av skattebetalarnas stöd till föreningsliv. Svenska skattepengar som skulle ha gått till folkbildning, läxhjälp och kulturprojekt har i stället gått till koranskolor och extrema homofoba talare och slussats vidare till våldsbejakande organisationer runt om i världen. Det är totalt oacceptabelt.

Liberalerna är stolta över att regeringen den här mandatperioden kommer att reformera pengarna som går till folkbildning och stärka demokratikraven för ekonomiska bidrag. Jag vet att vi har tagit tillbaka den lagstiftning som fanns. Den kommer att komma tillbaka i en ännu starkare version. I framtiden ska inte en enda skattekrona gå till fuskare, skojare eller extremister.

Den andra principen är att alla barn som växer upp i Sverige måste få tillgång till den svenska kulturen och det svenska språket. Många inom kulturvärlden har uttryckt sig kraftigt negativt till en kulturkanon sedan förslaget presenterades i Tidöavtalet. Det är lätt att raljera över en kulturkanon när man tillhör kultureliten. Men i stället menar jag, fru talman, att det avslöjar någon form av snålhet. Kultureliten besitter ett massivt kulturkapital som de med självklarhet förmedlar till sina egna barn, som därigenom får ett försprång i att framgångsrikt kunna navigera i det svenska samhället. Varför missunna förortens ungdomar kulturens makt, fru talman? Det är min fråga.

Jag är uppvuxen i Tynnered i Göteborg med föräldrar som kommit till Sverige som flyktingar. De hade inte samma möjligheter att sätta mig i en kulturskola, som vi har debatterat i dag. Jag visste knappt vad det var innan jag blev politiker. Jag har gått i en av väldigt många stökiga kommunala skolor. De har många obehöriga lärare som inte har läst litteraturvetenskap och har därför inte heller verktygen att ge sina elever samma livschanser som skolor i Villa- och radhussverige.

Utanförskapet i Sverige handlar inte bara om ekonomi och jobb. Det är därför jag nu har kommit in på kulturutskottets område. Det handlar också om ett känslomässigt och kulturellt utanförskap som vi måste adressera. Alltför många ungdomar med utländsk bakgrund känner sig inte som svenskar. De upplever sig inte vara delaktiga i samhällsbygget här. De får inte heller samma tillgång till våra viktigaste texter.

Det var ett stort misslyckande att man historiskt sett tog bort de läslistor som fanns här i Sverige i skolorna. Det behövs både en kulturkanon och bestämda läslistor för alla skolor i Sverige, vilket också glädjande nog är en del av Tidöavtalet. Det kommer att göra att barnen i alla Göteborgs förorter börjar läsa samma böcker som kultureliten naturligt låter sina barn läsa.

Fru talman! Det är faktiskt så att svensk kultur inte främst finansieras av skattebetalarna utan genom ideella krafter, företagare och privatpersoner som betalar för kultur, idrotts- eller fritidsaktiviteter. Med det sagt är den budget som vi nu debatterar bortsett från coronabudgetarna den största som en svensk regering lagt fram på kulturområdet. Det är imponerande med tanke på den lågkonjunktur vi är på väg in i och Rysslands invasion av Ukraina. Vi liberaler är särskilt stolta över satsningen på idrott i utsatta områden, fritidskorten som nu kommer att bli verklighet, Svenska från dag ett för ukrainska flyktingar och de längre stipendierna för kulturarbetare.

Liberalerna yrkar bifall till den nya borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas budgetförslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Avslutningsvis vill jag säga: Jin, jiyan, azadi! Kvinna, liv, frihet! Sverige ska vara en förebild.

Anf. 133 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Kultur, medier, idrott och civilsamhälle behöver finnas tillgängligt för alla i hela landet. Alla dessa områden har stor betydelse för att ta till vara och säkra möjligheterna till ett starkt demokratiskt samhälle. Staten behöver naturligtvis vara med och bidra för att skapa goda förutsättningar.

Att möta kultur i olika former, både professionellt buren kultur och amatörers skapande, är berikande på många sätt. Det väcker vår nyfikenhet att lära mer och få nya perspektiv. Alla, oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsnedsättning och livssituation, ska ha möjlighet att delta i ett kulturliv. Kultur stärker självförtroende och gör att fler tar till vara yttrandefriheten. Det i sin tur stärker delaktigheten och demokratin i vårt samhälle.

För att lyfta kulturlivet i hela landet vill Centerpartiet stärka och utveckla kultursamverkansmodellen med syftet att regionerna ska få ett större inflytande. Därför är regionernas kulturplaner viktiga.

Fru talman! År 1985 utvecklades initiativet med att utse europeiska kulturhuvudstäder, bland annat för att framhäva rikedomen och mångfalden av kulturer i Europa, öka EU-medborgarnas känsla av att tillhöra ett gemensamt kulturområde och främja kulturens bidrag till städernas utveckling.

Detta skulle vi också kunna göra nationellt. Vi skulle kunna stärka kulturlivet i hela landet genom att inrätta ett system för ett nationellt kulturhuvudstadsår, där en ny svensk stad vartannat år skulle få status som nationell kulturhuvudstad. Då kan också mindre städer få uppmärksamhet och chans att visa upp och särskilt utveckla sitt kulturliv. Det har visat sig att man i de europeiska kulturhuvudstäderna förbättrat bilden av städerna i ögonen på deras egna invånare. Stadens kultur har fått nytt liv, och man har fått ökad turism.

Kulturen kan också vara en viktig del i integrationen för dem som kommer nya till vårt land. Här skulle jag vilja lyfta fram folkbildningen, som några tidigare talare gjort. Jag vill lyfta fram studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet och arbete. Studieförbunden har redan infrastrukturen klar. Den finns i varje by, om vi så önskar. Studieförbunden har betytt otroligt mycket för Svenska från dag ett.

Våra folkhögskolor är 155 till antalet, har vi lärt oss i dag. De är väl spridda över hela landet. Där möts deltagare med vitt skilda bakgrunder. Har man någon gång besökt en folkhögskola kan man inte ta miste på vad denna unika utbildningsform har för betydelse för deltagarna. Ett av målen för folkhögskolan är att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället. För många människor som behöver få en nystart eller omstart, ta nästa steg i livet och i utbildningstrappan eller närma sig arbetsmarknaden kommer folkhögskolorna fortsatt att vara viktiga.

Vi står mitt i en kompetensbrist inom många olika yrken. Vi bör som land vända på varje sten för att få människor att hitta sin väg till mer bildning eller till rätt utbildning. Landets folkhögskolor spelar här en viktig roll.

Det är olyckligt att regeringen sänker anslaget till folkhögskolorna under nästa år. Jag skulle vilja se mer pengar till just folkbildningen.

Fru talman! Till sist: Kulturens frihet är vår frihet. Den handlar om demokrati och samtalet i samhället. Att vi politiker håller minst en armlängds avstånd från kulturens innehåll måste vi ständigt bevaka i dag och varje dag framöver.

Med det vill jag ställa mig bakom vårt särskilda yttrande från Centerpartiet.

(forts. § 14)

Anf. 134 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Jag begärde replik på Catarina Deremars anförande först och främst för att säga att jag verkligen uppskattar den tydliga markeringen för principen om armlängds avstånd och konstens och kulturens frihet. Det är smärtsamt tydligt att den typen av markeringar behövs här i kammaren, och det gläder mig att Centerpartiet så tydligt står bakom denna princip.

Jag reagerar ändå lite på det Catarina Deremar säger om vikten av att kultur ska finnas i hela landet och så vidare. Jag delar naturligtvis den synen; det är en väldigt viktig ambition. Men min fråga till Catarina Deremar är: Hur bidrar Centerpartiets kulturbudget till detta? Tyvärr ser jag mer än tidigare år och i tidigare budgetar tydliga neddragningar inom en mängd områden. Det gäller allt från konstnärsstipendier till hemslöjden, för att ta några exempel.

Catarina Deremar nämner att det är viktigt att förstärka folkbildningen, men samtidigt gör man det med en ganska blygsam summa: 85 miljoner. Det kan man jämföra med de stora neddragningarna på nära en halv miljard.

Min fråga är därför: Hur bidrar Centerpartiets budget till att förstärka tillgången till kultur i hela landet?

Anf. 135 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Tack, Amanda Lind, för frågan! Jag förstår verkligen. Jag tackar först för de värmande orden. Vi delar denna syn, och jag tror inte att vi kan påminna oss tillräckligt ofta om hur viktigt det är med armlängds avstånd.

Budgeten är naturligtvis en helhet, och vi ser den som en helhet. Centerpartiet har varit noga med att vår budget ska vara finansierad. Vi har också prioriterat hela landet i en mängd olika frågor som inte finns inom kulturutskottets ramar, men däremot vill vi öka de generella statsbidragen med 10 miljarder kronor. Det är vår förhoppning att kommuner och regioner ska vara med och bidra till detta där de kan göra det på lokal nivå.

Vi vill inte öronmärka pengar; det har vi som tradition. Det är ganska centerpartistiskt att låta varje nivå besluta om sina pengar, och därför vill vi också skicka de generella statsbidragen i större utsträckning än andra partier.

Anf. 136 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Så är det absolut, och det tycker jag var positivt med Centerpartiets budget - just förstärkningen av de generella statsbidragen. Vi har debatterat i kammaren flera gånger under eftermiddagen hur viktigt det är för att det inte ska bli neddragningar på vare sig kulturskolan, folkbiblioteken, stöden till den ideella kulturen, samlingslokalerna eller idrottsrörelsen. Det är allt sådant som är viktiga saker och som kommunerna och regionerna i huvudsak finansierar.

Jag tolkar Catarina Deremars anförande som att man kanske ändå hade velat se lite större kultursatsningar, till exempel på kultursamverkansmodellen, från nationell nivå. Jag kan bara hoppas att Centerpartiet höjer ambitionerna under mandatperioden så att vi gemensamt kan sätta tryck på regeringen i de här frågorna.

Före valet uttryckte Centerpartiet i en enkät att Sverige behöver växla upp arbetet med digitaliseringen. Det är ett sådant område där jag också är lite förvånad över att Centerpartiet inte har med några nationella satsningar. Man talar ju om att det både behövs resurser för att kommuner och regioner ska kunna göra sitt jobb och en tydlig nationell satsning. Det här är också något som Återstartsutredningen lyfter fram som viktigt. Vi behöver ta detta krafttag under ett antal år och satsa ganska stort på digitaliseringen, för Sverige ligger efter jämfört med andra länder.

Personligen ser jag att vi här har en möjlighet att se detta som en del i vårt säkerhetsarbete. Vi vet att kulturarvet är någonting som är sårbart i händelse av kris och krig.

Min fråga är hur Centerpartiet ser på digitaliseringssatsningar och varför man inte har med det i sin budget.

Anf. 137 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Tack, återigen, ledamoten Amanda Lind, för denna viktiga fråga! Ledamoten ska inte ta miste på vår ambition. Vi kulturpolitiker i Centerpartiet är som kulturarbetare i stort; vi får slåss för varje krona.

Digitaliseringen är viktig i flera aspekter, inte minst när det gäller att värna kulturarvet och att veta vad vi faktiskt har i våra samlingar. Jag ser denna strävan som förmodligen långsam. Men den ska gå åt rätt håll. Det är inte bara så att vi har svarat så här, utan även vår partiledare har sagt i intervjuer att vi behöver öka takten när det gäller detta. Om inte det har kommit med i den här budgeten ska jag verkligen jobba för att det kommer i framtida centerpartistiska kulturbudgetar.

Anf. 138 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag vill börja med ensamheten. Man brukar säga att vi svenskar är det mest ensamma folket i hela EU. En del ensamhet är faktiskt självvald, men långt ifrån all. Den stora del som är ofrivillig är den som vi behöver prata om och sätta ljuset på i den liggande budgeten. Jag tror att både du och jag känner någon i vår närhet som sitter helt ensam.

Det har sagts tidigare i dag, men det är fortfarande aktuellt: Forskning visar att den ofrivilliga ensamheten påverkar den psykiska och fysiska hälsan negativt. Vi människor behöver vara en del av ett sammanhang för att må bra och känna mening.

När det gäller den fysiska hälsan går det tyvärr också åt fel håll. År 2021 var andelen överviktiga i Sverige över 50 procent, och andelen som har drabbats av fetma har mer än tredubblats på 50 år. Vi vet att övervikt är vanligare bland vissa grupper såsom män, äldre och dem som bor i socialt utsatta områden. Dessutom slår barnfetman olyckliga rekord. Det är hög tid att vi tar den frågan på allvar.

Svensk idrottsrörelse, vars framgångsrika idrottstradition sträcker sig många generationer tillbaka, ser i dag stora utmaningar. Även om uppemot 80 procent av alla svenska barn och unga har anslutit sig till eller på annat sätt någon gång har varit med i en idrottsklubb droppar de av allt tidigare. Det är också svårt att nå barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, och det är tufft att engagera ideella som är viktiga för att leda och stötta upp idrottsrörelsen och göra detta möjligt.

Idrott som helhet är oerhört effektivt när det gäller hälsoeffekter, men det är också brottsförebyggande. Idrotten ger inte bara färdigheter som förbättrad kondition, koordination och uthållighet. Idrottsrörelsen och detta att vara med i en idrottsförening lär oss att samarbeta, ta ansvar, komma i tid, sätta upp mål och fungera i en social kontext.

Barn som idrottar regelbundet brukar också vara bättre på att planera sin tid, och ibland lyckas de också bättre i skolan. Därför satsar den här regeringen just på att stötta upp där det behövs som allra mest. Vi ger inte allt till alla, utan vi prioriterar det som behövs just här och nu för att motverka ensamhet, för att stärka folkhälsan och för att fler ska kunna engagera sig i idrotts- och föreningslivet.

Som vi redan har redan pratat om tidigare inför vi en satsning på fritidskortet. Det är lätt att glömma att det är en väldigt effektiv investering. Varje satsad skattekrona på idrotten ger 30 kronor tillbaka till samhället i form av samhällsnytta.

Men pengar ensamt är långt ifrån lösningen. Det behövs också annat som inte kostar pengar men som kräver fokus: information, inspiration och organisation. Kunskap om att till exempel mat, fysisk aktivitet, sömn och stress är faktorer som påverkar vår hälsa och livskvalitet behöver förmedlas. Att idrotta bidrar till bättre hälsa men också till glädje och gemenskap. Därför behöver fler komma till, men fler behöver också stanna kvar och fler behöver återvända och återupptäcka något nytt. Det hade varit fantastiskt att se att fler tränade tillsammans som familj och över generationer.

Jag vill också i det här sammanhanget passa på att lyfta svenskt friluftsliv som en viktig pusselbit till att motverka den ofrivilliga ensamhet och psykiska och fysiska ohälsa som vi ser i Sverige. Tyvärr visar mätningar att vi nyttjar denna stora tillgång allt mindre. Det är färre som regelbundet spenderar tid i skog och mark.

Ute i vår fantastiska svenska natur väntar roliga och lärorika äventyr på fjäll, i vatten, på sjön, på isen och i skogar - året runt, för alla. Det kostar ingenting. Jag vill också passa på att uppmärksamma Skogsmulle, som i år fyller 65 år. Skogsmulle har sedan 1957 inspirerat över 2 miljoner barn att komma ut och upptäcka den svenska naturen. Det är viktigt att också nästa generation barn får upptäcka glädjen i ett aktivt friluftsliv för sin hälsa, men också för förståelsen och respekten för djur, natur och miljö.

Jag är stolt över denna välavvägda budget där vi trots tuffa ekonomiska tider väljer att prioritera viktiga områden: ensamheten, idrottsrörelsen och mycket mer. Att bidra till att stötta idrotten är en positiv kraft som kan motverka dagens utmaningar.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 139 Kristoffer Lindberg (S)

Fru talman! I dag debatteras kulturutskottets betänkande KrU1 som behandlar utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Jag vill inledningsvis hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande.

Alla människor har rätt till kultur och bildning. Våra kulturvanor skapas redan i barndomen. Tillgången till musik, teater, bildkonst och konstnärlig gestaltning kan inte tas för given. Här har kulturskolan en otroligt viktig roll i att ge barn och unga möjlighet till kulturutövande. Kulturskolan måste vara tillgänglig på jämlika villkor i hela landet för alla barn oavsett bakgrund.

Den kommunala kulturskolan är fantastisk. Den öppnar dörrar och vidgar vyer. Den lyfter människor, och den utvecklar. Den är en viktig verksamhet för den enskilda eleven och dennes utveckling men faktiskt också för Sveriges ställning som en stark musikexportnation. Grunden till ett konstnärligt yrkesval lägger vi inte sällan i den kommunala kulturskolan. Vi är så många som har kulturskolan att tacka för så mycket!

Behovet av nationell samordning, eventuell lagstiftning och kompetensförsörjning har varit en ständigt återkommande diskussion sedan kulturskolans tillkomst. För även om kulturskolan är i grunden ett kommunalt ansvar är den också en nationell angelägenhet, menar vi socialdemokrater. Riksdagen har därför beslutat att staten ska bidra till en mer tillgänglig och jämlik kulturskola av hög kvalitet i såväl utbud som undervisning.

För det är tydligt att deltagandet i kulturskolan är ojämlikt, fru talman. I en rapport framtagen av riksdagens utredningstjänst framgår att 81 procent av eleverna i kulturskolan har minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Det ska jämföras med siffran för riket som helhet som är 60 procent. Det finns också en underrepresentation i deltagandet av elever med utländsk bakgrund.

I budgeten för 2021 förstärktes det statliga bidraget till kulturskolorna och uppgår sedan dess till 200 miljoner kronor årligen. Utvecklingsbidraget är till för att främja den kommunala kulturskolans möjligheter att erbjuda såväl fördjupning som bredd i undervisningen. Uppföljningar som Statens kulturråd har genomfört visar att bidraget har använts just för att utveckla kulturskoleverksamheten och bredda den befintliga verksamheten, till exempel genom att nyanställa pedagoger som startat uppsökande verksamhet eller erbjuda nya kultur- och undervisningsformer för att nå barn och unga som inte tidigare hittat till kulturskolan. Detta är också något som bekräftas i mina samtal med kulturskolor hemma i Hälsingland om hur utvecklingsbidraget har använts.

Att nå nya elevgrupper är av stor vikt för att nå ett mer jämlikt deltagande i kulturskolan. Det är därför glädjande att en stärkt verksamhet i glesbygd samt i områden med socioekonomiska utmaningar har prioriterats av Kulturrådet vid bidragsgivningen till kulturskolorna.

Fru talman! Jag hoppas att vi alla är överens om att det behövs en medveten och långsiktig politik som skapar förutsättningar för att kulturen ska bli en naturlig del av barns och ungas vardag. Den kommunala kulturskolan når många barn och unga i hela landet och har potential att nå ännu fler och bidra till elevers utveckling och möjlighet att utforska sin kreativitet.

Därför är jag orolig för den utveckling vi nu ser. Regeringens politik riskerar att slå dubbelt mot landets kulturskolor när man halverar det statliga utvecklingsbidraget till barnens kulturskola samtidigt som kommunernas ekonomi blir mer och mer ansträngd då regeringen inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag för att klara det tuffa ekonomiska läge vi står inför. Med ett halverat statligt utvecklingsbidrag blir det svårt att nå ut till fler barn och unga, och utan en tillräcklig grundfinansiering till välfärden riskerar den kommunala finansieringen av kulturskolan att påverkas.

För oss socialdemokrater är det självklart att prioritera kulturskolan och kommunernas finansiering. Båda delarna är nödvändiga för att kulturskolan ska kunna utvecklas och fler kulturskollärare ska kunna anställas och för att man ska kunna nå dem som ännu inte tagit del av kulturskolans fantastiska verksamhet. I vårt förslag till budget sker ingen halvering av utvecklingsbidraget till kulturskolan. Vi ser också till att öka de generella statsbidragen till kommunerna för att säkra välfärdens finansiering.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill värna förutsättningarna för fler barn och unga att hitta kulturskolans verksamhet. Det är också i överensstämmelse med vår ambition att bryta segregationen och öka delaktigheten i samhället. Därför menar vi att kulturskolan bör behålla utvecklingsbidraget på nivån 200 miljoner kronor. Det är viktiga resurser som gör skillnad för de kommunala kulturskolorna och barns och ungas tillgång till kulturutövande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Anf. 140 Louise Thunström (S)

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen införde fri entré på statliga museer första gången 2005. Ambitionen var att tillgängliggöra våra gemensamt ägda museisamlingar för fler.

Reformen blev lyckad. Museernas besöksantal ökade kraftigt. Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 avskaffade den fria entrén varvid antalet besökare sjönk.

År 2016 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen åter fri entré på 18 statliga museer - återigen en lyckad satsning.

I den budget som de högerkonservativa nu presenterar slopas satsningen återigen. Redan från den 1 januari ska museerna bygga upp entrésystem och spärrar och kontrollera biljetter. Detta sker i en tid då kulturen fortfarande lider av sviterna efter pandemin och då inflation, elpriser och lågkonjunktur förändrar människors livsvillkor och beteenden. Ett museibesök är definitivt inget som prioriteras bland landets barnfamiljer eller pensionärer kommande vinter. Dessutom blir museerna dubbelt bestraffade i de högerkonservativas budget eftersom även återstartsstödet till kulturen försvinner.

Fru talman! Detta sker i en tid då tillgänglig kultur blir alltmer viktig och museernas roll som samhällsbärare inte nog kan betonas.

Våra museer är en källa till kunskap om vårt förflutna och om vår samtid. De är en mötesplats där barn och vuxna över generationsgränserna kan dela glädjen över en kulturupplevelse som genom sina berättelser för människor närmare varandra.

För nya och ovana besöksgrupper, för barnfamiljer och för dem som inte har möjlighet att ekonomiskt prioritera ett museibesök har fri entré-reformen gjort skillnad. Trösklarna har sänkts. Möjligheten att slinka in på ett museum om så bara för en liten stund, upptäcka en tavla eller ett föremål för att sedan gå ut igen och komma tillbaka inom en snar framtid för ytterligare ett besök är något som både varit uppskattat och möjliggjort för fler besök.

Alla vi som gått på museum med barn kan också vittna om att det där museibesöket mer än en gång har fått avbrytas i förtid för att små magar kurrade, för att någon ramlade eller helt enkelt för att energin plötsligt förvann.

Den kritik som under åren framförts från högerpartierna har bland annat varit att reformen främst gynnat Stockholmsbor. Men vi har Marinmuseet i Karlskrona, Järnvägsmuseet i Gävle, Skoklosters slott i Håbo kommun, Världskulturmuseet i Göteborg och Flygvapenmuseet i Linköping. Trots det: Ja, de flesta av våra statliga museer har sina utställningslokaler i Stockholm.

Det faktum att många statliga museer ligger i Stockholm utgör också en spegling av den historiska utvecklingen. Det kan därmed inte vara ett argument för att minska en kulturbudget. Med sina 2,4 miljoner invånare i länet, och med 15,2 miljoner gästnätter på hotell och vandrarhem, är Stockholm förstås också den folktätaste regionen i landet.

Fru talman! Debatten kring fri entré-reformen förefaller i stället visa på gamla och djupt ideologiska skillnader, inte bara genom den pingpongpolitik som förts vid de senaste regeringsskiftena utan också rent historiskt. Det traditionella museet, så som det utvecklades i Europa, var ursprungligen en elitistisk institution direkt utformad för att begränsa tillträde för alla som inte tillhörde de privilegierade klasserna.

Fru talman! För oss socialdemokrater finns en stark drivkraft att genom kulturen öka bildningen hos befolkningen för att åstadkomma ett demokratiskt samhälle och adressera den ojämlika strukturen. Upplysta, bildade människor kan ta makten i egna händer och vägra acceptera en underordnande struktur.

För oss socialdemokrater har därför kulturen och demokratin gått hand i hand, varigenom en aktiv kulturpolitik alltid varit demokratins katalysator. Vi socialdemokrater menar att våra museer, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter. Museerna ska utifrån sina ämnesområden främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Detta är en del av vårt gemensamma kulturarv i Sverige, som människor av demokratiska skäl ska ha tillgång till.

Fru talman! Vi vill att satsningen på fri entré på statliga museer permanentas och förstärks. Ska det verkligen vara så att museerna återigen ska bli en exklusiv plats för några få i stället för en öppen plats för alla?

(Applåder)

Anf. 141 Carl Nordblom (M)

Fru talman! År 2017 fick ett trettiotal ungdomar på en chanukkafest i Göteborg ta skydd och gömma sig när ett flertal personer attackerade synagogan med så kallade molotovcocktailar. År 2017 beslutade också Judiska föreningen i Umeå att lägga ned sin verksamhet på grund av hot, hat och skadegörelse. Det var också just 2017 i Malmö som vi i samband med demonstrationer kunde höra att judar ska skjutas.

Fru talman! Detta är bara några exempel på att antisemitismen fortsatt existerar och verkar i Sverige. Att ett tidigare kommunalråd i Malmö beskyllt den judiska minoriteten själv för antisemitismen, att Simon Wiesenthal Center utfärdat varningar till judiska besökare i Sverige om att iaktta extrem försiktighet när de besöker södra Sverige, att nio av tio svenska judar i en EU-rapport 2019 uppgav att de anser att antisemitismen ökar och att en av tre svenska judar i samma rapport uppger att de utsatts för antisemitiska trakasserier är inget annat än pinsamt, en skam och ett misslyckande med att hantera detta problem i Sverige. Jag tror att vi alla oavsett parti kan känna en stor samsyn på detta område.

Med anledning av exempel som dessa kan det förhoppningsvis glädja oss alla, fru talman, att vi i regeringens budgetproposition kan läsa att arbetet mot antisemitism ska prioriteras, att bland andra vår kulturminister i måndags presenterade ytterligare satsningar från regeringen gällande just kunskapsfrämjande åtgärder mot antisemitism och för levandegörandet av minnet av Förintelsen med fokus på fortsatta hågkomstresor samt att det inom översynen av strafflagstiftningen också ska utredas hur antisemitiska hatbrott kan straffas hårdare. Allt detta är bra och tydliga signaler från regeringen om att den här frågan prioriteras genom handling och inte bara genom ord.

Det är också glädjande att vi i budgetpropositionen kan läsa att regeringen tillför ytterligare medel för att just stärka säkerheten kring judiska synagogor, institutioner och evenemang och att regeringen inser att säkerheten är grunden för att trossamfund i Sverige ska kunna bedriva en religiös verksamhet.

Vi är nog många här inne som anser att samhället är större än staten. En stat ska vara stark, inte stor. En för stor stat kväver det fria och frivilliga i samhället och hindrar civilsamhället från att verka och växa.

Trossamfunden är en viktig del av civilsamhället som på många sätt bidrar och utvecklar Sverige som land. I budgeten kan vi se att regeringen också prioriterar dem i form av ökat anslag till Myndigheten för stöd till trossamfund.

Men samtidigt som vi bör uppmuntra och stötta civilsamhället att verka och växa måste också den starka staten ingripa när organisationer eller personer inte sköter sig, när extremismen får fäste och hotar gemensamma demokratiska värderingar. Det är glädjande att regeringen nu, samtidigt som den med ena handen ger stöd till de samfund och organisationer som sköter sig, med andra handen ska utreda hur man ska försvåra för de samfund och organisationer som inte sköter sig, detta bland annat genom att utreda ett förbud mot utländsk finansiering av trossamfund med kopplingar just till extremism och islamism. Regeringen är också väldigt tydlig med att i denna budgetproposition markera, vilket är glädjande, att offentliga medel inte ska betalas ut till sådana samfund.

Fru talman! Jag tror att vi på detta sätt, med en kombination av frihet, stöd, ordning och reda, värnar det svenska civilsamhället på det allra bästa sättet.

Anf. 142 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för anförandet! Jag har en fråga som jag egentligen hade velat ställa till kulturministern, men eftersom Carl Nordblom nu tar upp de satsningar som kulturministern presenterade i måndags tänkte jag ställa den till honom i stället.

Först och främst vill jag säga att jag välkomnar engagemanget mot antisemitism. Det är jätteviktigt, och det är viktigt att vi kan jobba vidare och bygga vidare på de satsningar som har gjorts och se till att det sker på ett strukturerat och strategiskt sätt. När Carl Nordblom nu lyfter fram att det är viktigt att agera och inte bara ha tomma ord hoppas jag att han inte avser den rödgröna regeringen, för de facto har vi gjort väldigt stora, konkreta satsningar under den mandatperiod som har gått, inte minst under Stefan Löfvens ledning. Han hade själv ett stort personligt engagemang för detta. Det har handlat om ett förintelsemuseum, hågkomstresor och de åtaganden som gjordes efter Malmöforum - alltifrån språk till att tillsätta utredningen om en strategi för judiskt liv och också ett antal kunskapshöjande insatser inom skolväsendet.

Jag delar riksdagsledamotens uppfattning att mer behöver göras. Därför var jag väldigt glad när det kom besked om att hågkomstresorna får en fortsättning nästa år. Jag delar den bild som har framförts här i kammaren tidigare att detta var ett misstag och att man nu har hittat pengar för att rätta till det. Det är bra.

Min första fråga är: Vet riksdagsledamoten varifrån dessa pengar tas - är det någon annan del av budgeten där man nu skär ned? Detta framgick inte av kulturministerns anförande i måndags. Min andra fråga är: Vad är det mer för konkreta nya satsningar man har? Det nämndes en utbildningssatsning. Kan riksdagsledamoten berätta lite mer om den, och är det nya friska pengar det handlar om där?

Anf. 143 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Tack, Amanda Lind, för frågorna! Jag kan bara instämma i vad Amanda Lind säger. Jag tror att detta är en viktig fråga för oss alla, och åtminstone jag själv anser att det inte finns något större utrymme för debatt eller diskussion oavsett vilket parti man tillhör.

Jag tror att samsynen i den här frågan är tillräckligt stor för att vi alla ska kunna lägga partibeteckningarna åt sidan. Jag kan absolut instämma i allt det goda som den rödgröna regeringen och andra tidigare regeringar har gjort i den här frågan genom historien. Amanda Lind lyfte själv fram Stefan Löfven, och även den socialdemokratiske statsministern Göran Persson har gjort stora och viktiga insatser för just levandegörandet av Förintelsen.

De frågor som egentligen riktas till kulturministern är det nog bäst att hon själv får svara på. Men jag tackar för frågorna.

Anf. 144 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Då ska jag inte förlänga debatten. Jag ser fram emot fortsatt dialog i de här frågorna, inte minst när det gäller strategin för att främja judiskt liv. En del sådana frågor kan komma att falla på kulturutskottet, till exempel satsningar på judisk kultur och judiskt språk, men också på andra utskotts områden.

Jag vill också avslutningsvis säga att jag tycker att det är positivt med initiativet att se över om det går att skärpa det straffrättsliga skyddet när det gäller hatbrott. Den utredningen kommer jag att följa noggrant.

Anf. 145 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Som det ofta heter i sådana här långa och spännande debatter hade jag egentligen inte tänkt gå upp i debatten till att börja med. Men det har sagts en del saker som jag skulle vilja kommentera. Jag vill dock börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverigedemokraternas inriktning på det här området har redan presenterats föredömligt av min partikollega Bo Broman. Men de rödgröna har nu under debatten målat upp ett nästan skrämmande scenario av något slags kulturell omstörtning. Men även om det uppenbarligen finns många problem att städa upp efter tidigare regering saknas det faktiskt belägg för vänsterns oro i den budget som vår majoritet presenterar.

Armlängds avstånd är fortfarande ingen fast definierad och vedertagen term. Det är en välvillig princip som vägleder den nya regeringen, men det är inte ett frikort för att göra vad som helst med skattebetalarnas pengar. Här har faktiskt politiken ett förvaltningsansvar för såväl inriktning som resurser, utan att styra enskilda kulturutövares arbete. Väljarna har faktiskt också rätt att förvänta sig att vi politiker tar ansvar för detta.

Vad vi såg när det gäller armlängds avstånd under de rödgrönas styre var en väldigt kort och ganska otränad arm som väldigt löst och slarvigt håller i skattebetalarnas plånböcker. Vi har alla läst rapporten om konstens frihet som Myndigheten för kulturanalys publicerade. Där visade man tydligt att den då rådande kulturpolitiken begränsade kulturutövarnas arbete genom sin värderingsstyrning. Det måste vi komma ifrån.

Därutöver har miljarder kronor gått till islamism och fuskande studieförbund. Det är också ett väldigt stort problem. Det förstnämnda är då ett bevis på att armlängds avstånd inte har fungerat i praktiken för de rödgröna, och det sistnämnda är ett bevis på att vi andra behöver ta tag i situationen, vilket vi också avser att göra.

Sedan har jag bara en kort kommentar gällande de olämpliga sagostunderna. Det är faktiskt en kommunal fråga. Från kommunernas sida både kan man och bör man ha synpunkter på om detta faller under det budgeterade uppdraget för biblioteken.

Fru talman! Man ska fråga sig vad allmänheten tjänar på att normbryta barn. Man ska också fråga sig varför vuxna män vill ha barn som målgrupp för sitt normbrytande.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Anf. 146 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det är inte min ambition att förlänga den här debatten, men jag måste ändå få framföra några korrigeringar till anförandet.

Det är riktigt att man analyserade den bidragsgivning som fanns på statlig, regional och kommunal nivå. Myndigheten för kulturanalys fick i uppdrag av den tidigare regeringen och den dåvarande kulturministern Amanda Lind att titta vidare på detta.

En rapport föreslog ett flertal åtgärder. Åtgärder vidtogs direkt av kulturminister Amanda Lind och den S-ledda regeringen för att ta bort de skrivningar som fanns i regleringsbrevet.

En annan punkt som fanns med i rapporten var att man skulle vidta åtgärder för kunskapshöjning avseende de delar som handlar om regionala och kommunala verksamheter för att upprätthålla principen om armlängds avstånd. Det arbetet åligger den nuvarande regeringen och dess samarbetspartier.

Men med kunskaper från Myndigheten för kulturanalys ser jag att det nu är helt andra ambitioner som man har på kommunal och regional nivå. Man lägger ned populära sagostunder som har pågått sedan 2017. Det är ingen som har reagerat på dem. Tvärtom har mammor, pappor och föräldrar kommit dit. Det har varit populära sagostunder. Det har varit intressanta samtal som man har bjudit in till. De har skett öppet på folkbiblioteken i Kalmar, Malmö och flera andra städer. Men nu plötsligt tycker en sverigedemokratisk kommunal företrädare att de ska läggas ned.

Under gårdagen skulle ett luciatåg ha ägt rum. Man hade planerat och vidtagit åtgärder för att det skulle få lyfta verksamheten. Men det kom en sverigedemokrat och ville avbryta den verksamheten. Det var en regional företrädare. Detta understöds också av nationella företrädare, inte minst ledamoten själv, som i talarstolen uttryckt att man har problem med dessa.

Hur tänker Sverigedemokraterna leva upp till principen om armlängds avstånd när man nu uttrycker att man vill stoppa dessa verksamheter, mot bakgrund av det som också framfördes i rapporten från Myndigheten för kulturanalys?

Anf. 147 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Rapporten visade att man till exempel villkorade bidrag till film baserat på filmens förmåga att representera hbtq och olika mångfaldsperspektiv, vilket resulterade i att filmskaparna kände att det inte fanns någon mening med att söka bidrag. Detta om något är ju politisk styrning och en ganska direkt sådan. Det har fått förekomma under väldigt lång tid, och att det krävdes att Myndigheten för kulturanalys påpekade detta för att man skulle få till stånd en förändring säger ganska mycket om hur de rödgröna ser på detta med armlängds avstånd.

Regionerna kvoterar också utifrån kön. Det ser vi också att man gör inom public service med Sverigespeglingen. Detta är alltså ett problem som ligger kvar, och vi kommer att behöva arbeta vidare med det.

Detta med sagostunderna är det bara skrämmande att politikerna inte har uppmärksammat tidigare. Då är det bra att Sverigedemokraterna har blivit invalda och kan uppmärksamma sådana saker.

Det vi kommer att göra från den nya koalitionens sida är att faktiskt få till en fast, tydlig och logisk definition av en armlängds avstånd. Det är det första steget, så att det inte bara blir en vag paragraf som leder till de problem som vi har sett tidigare.

Anf. 148 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det finns mycket att oroa sig över. I dagens debatt har det framförts att det ska göras ett alexanderhugg. När det gäller nästa budget, för 2024, ska vi nog vänta oss att Sverigedemokraterna har ännu mer att säga till om och att det inte kommer att vara en budget motsvarande den som nu har presenterats.

Nu framförde också ledamoten att man ska definiera en armlängds avstånd utifrån Sverigedemokraternas reflektioner och värderingar. Det tycker jag känns mycket oroväckande. Det behöver inte göras några större definitioner av principen om en armlängds avstånd. Åtgärder för hur man ska tolka och förstå detta vidtogs av historiska företrädare, inte minst Winston Churchill i hans ambition att demokratisera Europa efter andra världskriget.

Principen har legat fast i förvaltningsstrukturen. Den har legat fast i många av de västerländska demokratierna. Den förra regeringen har redan utrett och tittat vidare på frågorna genom att ålägga Myndigheten för kulturanalys att ta fram den här rapporten. Därefter vidtogs åtgärder. Dessa kunskaper finns. Rapporten finns. Åtgärder har vidtagits.

Där man inte har vidtagit åtgärder är väl på kommunal och regional nivå. Där möter man nu också stort motstånd av sverigedemokrater. De går in i kulturella verksamheter och säger att detta ska stoppas. Om vi inte ser till att detta får ett slut här och nu är jag oroad över att de kommer att börja stoppa fler verksamheter och fler kulturella innehåll som inte är i enlighet med det som Sverigedemokraterna tycker är kultur.

Låt kulturen vara fri! Låt konsten och kulturen vara baserade på en armlängds avstånd! Vi politiker ska inte definiera innehållet. Vi ska understödja verksamheten så att våra medborgare nås av en mångfald av kulturella yttringar och själva får kapacitet att ta ställning till vad de gillar och vad de inte gillar. Den värderingen behöver inte Sverigedemokraterna sätta på verksamheter.

(Applåder)

Anf. 149 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Vi har blivit valda av en anledning, och det svenska folket har faktiskt inte röstat på Winston Churchill utan på Sverigedemokraterna.

Det alexanderhugg man pratar om har redan diskuterats i den budgetdebatt som har pågått under dagen. Det är en återgång till mer av ett normalläge efter corona. Det är en anpassning till ett mycket svårt ekonomiskt läge som kräver prioriteringar.

En definition av armlängds avstånd behövs uppenbarligen, för det har inte de rödgröna lyckats med. Att denna debatt fortfarande äger rum är ett bevis på det. Men det är korrekt uppfattat att Sverigedemokraterna kommer att spela en avgörande roll med sitt inflytande. Det är en naturlig konsekvens av det demokratiska statsskicket.

Anf. 150 Anne-Li Sjölund (C)

Fru talman! Idrotten får samhället att hänga ihop. Det är en del av det ideella Sverige som är kittet mellan oss människor. Det är många gånger helt oberoende av bakgrund, ekonomiska förutsättningar, om man har bott i Sverige hela livet eller i flera generationer eller om man har levt en kort tid i Sverige. Idrotten för människor samman.

Idrottsföreningar finns över hela landet, och de flätar effektivt ihop olika delar av samhället. Det är förmodligen viktigare än någon av oss kan ana. Till det kommer all den glädje och samhörighet som idrotten ger, den integrationsmotor som idrotten är och allt den bidrar till gällande folkhälsan.

Nästan 150 000 barn och ungdomar går till träning varje dag. Det är en fantastisk folkrörelse.

Riksidrottsförbundet har uppskattat att om man skulle ersätta ledarna med en fritidsledarlön skulle kostnaden uppgå till omkring 20 miljarder. Varje investerad krona i idrottsrörelsen ger mångfalt tillbaka till samhället.

Det viktigaste politiken kan göra är att underlätta för föreningar att bedriva sin verksamhet. Därför behövs det enklare och bättre anpassade regler för hur idrottsrörelsens samarbete med det offentliga ska se ut.

Centerpartiet vill förbättra möjligheterna för det civila samhället att göra samhällsinsatser. Ett sätt handlar om bättre kunskap om de utmaningar som finns i samhället. Här kan det offentliga bli mycket bättre på att samarbeta med det civila samhället.

Det måste också finnas tillgång till samlingslokaler till rimlig kostnad även i städer för att möjliggöra denna typ av aktiviteter. Därför behöver det offentliga på alla nivåer bli bättre på att tillgängliggöra sina lokaler för föreningslivet på tider som annars är outnyttjade.

Fru talman! Jämlikheten är en annan viktig fråga att lyfta fram. I dag slutar flickor idrotta alltför tidigt. Sökljuset är satt på frågan, men än mer ljus behövs för att man ska komma till rätta med detta. Flickor och pojkar ska med självklarhet ges lika förutsättningar för sitt idrottande.

Lagstiftningen när det gäller sponsring av idrott är fortsatt ojämlik. Den behöver göras om och, som sagt, anpassas för att fungera i ett jämlikt samhälle.

För personer med funktionsnedsättning kan det ibland vara svårt att hitta en lämplig idrottsaktivitet. Parasport kan vara en väg in i fysisk aktivitet. Men det är långt ifrån alla ungdomar som har möjlighet att delta i den idrott som finns på orten eller i den idrott som de brinner för. Har man en funktionsnedsättning kan man till exempel behöva färdtjänst för att komma till träningen. Man kan behöva en ledsagare för att kunna delta. Man kan behöva speciella hjälpmedel. Man kan också behöva en ledare som är kunnig i parasport.

Det är såklart väldigt svårt att sätta ett exakt pris i kronor och ören för idrotten. Men ett är säkert: Idrotten behöver de allra bästa förutsättningarna för att ge möjligheter till både elitsatsningar och OS-medaljer men kanske mest för folkhälsans, samhörighetens och glädjens skull.

Anf. 151 Jonas Andersson (SD)

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande. Det är mycket glädjande att Sverigedemokraterna och regeringspartierna nu ser till att genomdriva fler och fler beslut i riksdagen i linje med Tidöavtalet.

Det kulturpolitiska budgetbeslut som vi nu debatterar är en del av det politiska paradigmskifte som vi fyra partier ska genomföra tillsammans de kommande åren. Tidöavtalet domineras egentligen inte av frågor som rör kulturpolitik, utan det har snarare områden som energipolitik, kriminalpolitik och så vidare i fokus. Men även på kulturpolitikens område återfinns en rad viktiga punkter i avtalet. Även kulturpolitiken kommer att få se stora och nödvändiga reformer under denna mandatperiod. Det finns mycket för oss att städa upp efter att de rödgröna har fått lämna över departementen.

En viktig fråga som vi fyra samarbetspartier kommer att ta tag i ordentligt är folkbildningen, något som också lyfts upp här i budgeten. Det är ett område som negligerades när de rödgröna styrde. Här vill vi med kraft se till att skärpa uppföljning, kontroll och transparens vad gäller statsbidraget.

Vi ser också över frågan om att överföra ansvaret för statsbidraget till en riktig myndighet för att slippa jäv, självgranskningar, timjakt, skattepengar till islamism och andra stora problem som vi har sett gällande folkbildningen. Sedan flera år tillbaka har Sverigedemokraterna här i Sveriges riksdag på egen hand motionerat om att ansvaret för statsbidraget till folkbildningen ska flyttas över till en riktig myndighet. Således är det givetvis en stor seger för oss att denna punkt nu återfinns i Tidöavtalet.

Fru talman! Det är uppseendeväckande att vänstersidan kan står här i dag och debattera i ett så högt tonläge med tanke på hur de själva helt har struntat i att ta kontroll vad gäller folkbildningen. Det är ett stort anslag på över 4 miljarder kronor som utgör en mycket stor del av den totala kulturbudgeten. Bara till studieförbunden handlar det om miljardbelopp.

När dessa partier styrde blev folkbildningen känd i medierna för problem med skattemedel till islamistiska studieförbund, studieförbund som tillåts granska sin egen verksamhet och studieförbund som fuskar och blåser upp sina siffror för att få mer pengar från skattebetalarna. Det har haglat sådana fall i den mediala rapporteringen de senaste åren.

Men nu är det slut på det här. Vi fyra samarbetspartier som har majoritet här i riksdagen kommer att sätta stopp för att skattebetalarnas pengar sugs upp i svarta hål av fuskande, islamism och så vidare. För mig är det här en viktig fråga. Det handlar om respekt för skattebetalarna och hur deras pengar används.

Vi kommer att se till att det blir ordning och reda i folkbildningspolitiken och på kulturpolitikens andra områden. Vi sverigedemokrater utövar nu mycket riktigt ett betydande inflytande över svensk kulturpolitik, och vi kommer att vara en garant för att så blir fallet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Anf. 152 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag hade tänkt prata kulturarvsfrågor, men jag måste bara få kommentera det här med ett svart hål.

Det är väl ändå så att det pågår så mycket bra folkbildningsarbete runt om i vårt land. Jag tycker att ledamoten verkligen skåpar ut allt som görs dagligen av ideella aktörer och studiecirkelledare. Ledamoten ignorerar så mycket fin verksamhet på våra folkhögskolor och studieförbund. Jag vill bara markera mot det, för jag tycker att det är väldigt konstigt.

Under de fem år som jag har suttit i kulturutskottet har jag noterat ett förslag från Sverigedemokraterna som jag har tyckt varit bra, så det tänkte jag passa på att ta upp. Det är ett förslag som har legat väldigt nära Vänsterpartiets politik när det gäller hur vi skulle kunna utöka fri entré-reformen till att gälla hela landet. Ledamotens företrädare Aron Emilsson lyfte ofta att vi behöver se till att det blir fri entré även på kommunala och regionala museer. Det finns det dock inte ett spår av i den här budgeten. Man har snarare gått åt andra hållet och tar nu bort fri entré-reformen.

Det är väldigt beklagligt, för det försvårar verkligen tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv. Från Vänsterpartiet ser vi att det är just vårt gemensamma kulturarv som ska vara tillgängligt för ännu fler, men här har Sverigedemokraterna gått med på att gå åt ett helt annat håll.

Min fråga till ledamoten är om man helt har släppt sina ambitioner på kulturarvsområdet och köpt den syn som kanske framför allt Moderaterna har drivit här tidigare, nämligen att det behövs avgifter framför allt för de vuxna till museerna. Vi ser att detta kommer att försvåra även för barn att besöka museer, eftersom de behöver en vuxen att hålla i handen vid sitt besök. Det här är därför en mycket beklaglig utveckling.

Anf. 153 Jonas Andersson (SD)

Fru talman! Det är kul att höra att Vänsterpartiet ändå vill ge sken av att bry sig om kulturarvsfrågor. Det är inte någonting jag har sett så mycket av förut vare sig här i Sveriges riksdag eller i någon annan politisk församling där jag har varit aktiv. Jag välkomnar det givetvis; det vore kul om Vänsterpartiet nu vill visa både i ord och handling att man bryr sig om kulturarvet.

Det är mycket riktigt så att vi sverigedemokrater gör det. Det har alltid varit en viktig fråga för oss. Precis som varit aktuellt i många andra debatter om den här statsbudgeten måste man förstå att det här bara är ett första steg i genomförandet av Tidöavtalet och de viktiga frågor som vi har däri. Jag tror därför att Vasiliki Tsouplaki kan vara lugn. Vi kommer naturligtvis att verka för att genomföra de punkter som står i Tidöavtalet, och självklart kommer vi också att i samtalen med våra samarbetspartier lyfta vikten av kulturarvsfrågor.

Det finns mycket att se fram emot den här mandatperioden när vi tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna genomför punkterna i Tidöavtalet. Jag tror att det kommer att vara till glädje för väldigt många där ute i Sverige och förhoppningsvis även för Vänsterpartiet.

Anf. 154 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Det finns en rad satsningar på kulturarvet i vår budget i år liksom det gjorde förra året och även året innan det. Vi har gjort stora satsningar på kulturarvsdelen, men jag hann inte nämna dem alla i mitt anförande tidigare.

Till exempel finns det en digitaliseringssatsning på 65 miljoner som sträcker sig över flera år för att vi ska kunna digitalisera samlingarna och göra dem tillgängliga både för allmänheten och för forskare. Vi har lagt pengar på kulturarvsmiljöer så att länsstyrelserna ska få mer bidrag att fördela ut för att underhålla och tillgängliggöra kulturarvet ute i landet. Vi har pengar för att dokumentera romska bosättningar och för att ta hand om arkeologiskt material som kommer in till staten från regionerna. Vi har genom åren också föreslagit en höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen. På punkt efter punkt föreslår vi olika typer av satsningar och fokus på kulturarvsfrågorna.

Det som ledamoten inte svarade på var just hur man kan ha gått med på någonting som går på tvärs mot det man har drivit tidigare. Det blir ett väldigt stort steg om det är så att ledamoten fortfarande menar att ni vill utöka fri entré till hela landet. Att ta bort den fria entrén för en väldigt stor grupp är verkligen att börja i fel ända.

Vi har sett tidigare när man har gjort den här förändringen att det innebär väldigt stora omställningskostnader. Vi hörde från socialdemokraten tidigare här i talarstolen hur snabbt museerna nu måste agera för att bygga spärrar och ordna nya betalningssystem. Det är väldigt kostsamt för museerna med de tvära kasten varje gång det kommer en högerregering till makten. Det är verkligen inte bra, för museerna behöver satsa på att ta hand om sina samlingar, vårda dem, göra dem tillgängliga och se till att fler kan besöka våra museer. Man försvårar verkligen med den drastiska neddragning som gäller från årsskiftet.

Anf. 155 Jonas Andersson (SD)

Fru talman! Jag kan garantera ledamoten att vi inte har släppt frågan om den reform som ledamoten tidigare pratade om och som berör kulturarvet. Vi tycker givetvis fortfarande att det är ett mycket bra förslag. Det är viktigt och helt i linje med vår kulturarvspolitik för övrigt.

Det är i varje fall intressant att höra om Vänsterpartiets kulturarvspolitik. Den är inte speciellt känd där ute bland folket. Men nu har vi fått höra lite mer om den här i Sveriges riksdag.

Mitt anförande handlade egentligen om folkbildningen och de stora problem vi har sett gällande folkbildningen. Nu kan inte ledamoten svara, men det jag tog upp var de enorma problem vi sett med pengar som går till fuskande, islamism och så vidare. Är det inte konstigt att Vänsterpartiet inte har agerat tidigare i riksdagen för att sätta stopp för detta? Det har i alla fall inte hänt under de år som jag har varit med. Ni har snarare understött den utveckling som har möjliggjort att pengar kan gå till detta. Ni har inte på något sätt visat respekt för skattebetalarnas pengar eller tagit folkbildningspolitiken på allvar.

Det här är ett stort problem som hotar hela legitimiteten i folkbildningspolitiken. Inte minst Riksrevisionens rapport som kom tidigare under hösten har visat hur enorma problemen är. Den punkt som vi har med i Tidöavtalet är därför helt i linje med vad vi behöver för att komma till rätta med dessa problem.

Jag beklagar verkligen att ni inte har tagit ansvar för folkbildningspolitiken. Jag kan också försäkra ledamoten om att vi kommer att driva kulturarvsfrågorna. Vi har inte släppt den reform som ledamoten pratar om. Självklart hoppas jag att vi ska kunna genomföra våra ambitioner på det här området under mandatperioden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)