Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Anf. 53 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Det råder sträng vinter, inte bara här utanför Riksdagshuset utan också i svensk ekonomi. Regeringen har därför lagt fram en återhållsam budget som innebär att vi tar ansvar i en ekonomiskt tuff tid och prioriterar det som är viktigast.

Vi stärker familjernas och företagens ekonomi när vanliga människor kämpar med höga el- och drivmedelspriser, hög inflation och höga räntor. Vi inleder den största offensiven någonsin mot organiserad brottslighet. Och vi rustar såväl det militära som det civila försvaret starkt - något som behövde göras långt före Rysslands anfallskrig mot våra vänner i Ukraina.

Den borgerliga regeringen prioriterar det som är viktigast. Det märks också på att vi prioriterar sjukvården och välfärden.

Situationen inom vården är ansträngd. Då tänker jag inte främst på den ökande smittspridningen av covid, RS-viruset och influensan, som nu härjar, utan på de långa vårdköer som Socialdemokraterna lämnat efter sig.

163 000 människor har inte fått den vård de behöver i tid, och bara 60 procent behandlas inom vårdgarantins tre månader. Det duger inte. Regeringen påbörjar därför sitt viktiga arbete med att kapa vårdköerna, så att den som är sjuk får vård i tid, och påbörjar arbetet för att skapa en mer jämlik vård för alla människor i hela landet.

Vi avsätter 100 miljoner till en nationell statlig vårdförmedling för att synliggöra vårdkapaciteten, korta köerna och erbjuda snabbare vård för människor oavsett var i landet de bor. Utöver de tre kömiljarderna inför vi dessutom en ny prestationsbaserad ersättning om 2 miljarder kronor för att öka antalet vårdplatser.

Att förbättra tillgängligheten inom hälso- och sjukvården genom att korta väntetiderna och minska köerna är en av de viktigaste frågorna för den borgerliga regeringen. Men det verkar tyvärr inte gälla för oppositionen, som flera gånger slagit rekord i vårdköer och dessutom stått för ett välfärdssvek under den föregående mandatperioden. Inte bara Socialdemokraterna utan också Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet - den samlade oppositionen - säger nej till regeringens satsningar som fokuserar just på att fler människor som är sjuka ska få den vård de behöver den dagen de behöver den.

Fru talman! Jag skulle också vilja nämna regeringens prioritering av den förstärkta och förlängda satsningen på förlossningsvården och kvinnors hälsa, som kommer att uppgå till 4,7 miljarder kronor under kommande tre år, så att fler kvinnor kan känna trygghet vid förlossning.

Jag hade själv förmånen att bli pappa för ett par år sedan och minns hur betydelsefulla Filippa och de andra barnmorskorna på Nya Karolinska var för mig och min familj när vår son föddes. Självklart vill jag att varje kvinna som väntar barn i landet ska bemötas på samma fina sätt. Därför tycker jag att det är väldigt bra att regeringen nu ska ta fram en nationell förlossningsplan som ska öka tillgängligheten till förlossningsvården och minska de regionala skillnaderna.

Det behövs nationella riktlinjer för att förebygga förlossningsskador och främja kompetensutveckling bland personalen. Men vi behöver också se till att det öppnas fler förlossningskliniker och att bemanningen ökar, så att så många som möjligt får tillgång till ett förlossningsteam genom hela vårdkedjan.

Det är inte bara när vi är som minst och kommer till jorden som vi behöver mötas av kärlek och omsorg, utan det behöver vi hela livet - inte minst när vi blir äldre.

Den ofrivilliga ensamheten och isoleringen är ett samhällsproblem som drabbar väldigt många människor i Sverige, inte minst äldre människor. Man kanske har slutat jobba, barnen är utflugna och i värsta fall kanske man har förlorat både sin livskamrat och flera av sina nära vänner.

Den ofrivilliga ensamheten är naturligtvis ett problem för den enskilda människan, men det är faktiskt också ett samhällsproblem. Den skapar ett större behov av hälso- och sjukvård, bidrar till för tidig död och även till hälsoproblem i form av psykisk ohälsa. Sverige behöver därför likt andra länder, exempelvis Storbritannien, nu kraftsamla mot den ofrivilliga ensamheten och isoleringen och dess konsekvenser.

Som kristdemokrat menar jag att man kan bedöma ett samhälle ganska mycket utifrån hur det behandlar sina äldre, och de ska behandlas med respekt. Därför är vi kristdemokrater väldigt stolta över att regeringen nu satsar 145 miljoner kronor för att stärka och utveckla arbetet för att bryta och förebygga ofrivillig ensamhet och isolering bland äldre. Det kan exempelvis handla om att utveckla de äldresamtal och hälsosamtal som finns i landets kommuner.

Fru talman! Om mindre än en vecka är det dags för de flesta av oss riksdagsledamöter att resa hem till familj och vänner för att fira jul. Vissa av oss kommer då att få möjlighet att träffa de äldre som finns i vår närhet. Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa min mormor, bland andra.

Tyvärr är det dock alltför många människor i Sverige som inte har ett hem att komma till. Hemlösheten i Sverige är ett alltför stort problem. För några veckor sedan träffade jag företrädare för Frälsningsarmén; det finns alltså 600 barn och unga i Sverige som lever i hemlöshet. Även om detta är ett problem under årets alla dagar kan jag inte låta bli att tycka att det känns lite extra tungt den här tiden på året. Nu biter kylan i, och adventsljusstakar och julgranar lyser upp tillvaron för oss som lyckligtvis har ett hem.

Jag är glad att den nya borgerliga regeringen höjer ambitionen när det gäller att motarbeta hemlösheten. Eftersom hemlöshet många gånger har sin bakgrund i psykisk sjukdom och missbruk är en del av hemlöshetsstrategin just statsbidrag för att möjliggöra att modellen Bostad först blir nationell. Det har Kristdemokraterna varit pådrivande för i decennier. Det är därför väldigt välkommet att regeringen skjuter till ytterligare medel till denna satsning, för att fler människor i Sverige ska ha en bostad att kalla hemma.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag som ordförande för socialutskottet passa på att kanske lite tidigt tacka talmannen, ledamöterna och all kanslipersonal för den här hösten. Jag vill också önska er en god jul och ett gott nytt år så småningom. Tack för gott samarbete!

(Applåder)

Anf. 54 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Coronakommissionens slutsatser var tydliga. Stora, välkända brister inom den svenska äldreomsorgen var förklaringen till de höga dödstalen. Kommissionen ansåg också att riksdag och regering måste se över vad som är tillräcklig bemanning på våra äldreboenden och i vår hemtjänst. Man inriktade sig inte minst på de demenssjuka som finns där. Dessutom måste kompetensnivån höjas i svensk äldreomsorg. Tyvärr utmärker sig Sverige genom att ha liten andel medicinskt utbildad personal inom äldreomsorgen.

KD:s partiledare talade i opposition om att den tidigare regeringen hade med berått mod låtit smittspridningen öka under coronapandemin. Nu sitter man i regeringsställning men gör ändå inga stora förstärkningar av äldreomsorgen. I stället för en rejäl satsning på äldreomsorgen väljer man ett antal tidsbegränsade, små riktade statsbidrag som inte bidrar till de strukturförändringar som behövs.

Man tar sig inte heller an frågan om bemanningen, som är den mest centrala under kommande år. I stället vill man, eftersom man inte litar på kommunerna, motverka den genom att införa nationella språkkrav och höjda lönegolv för arbetskraftsinvandring. Det kommer att slå mot personal även inom omsorgen och vården.

Jag har två frågor till Kristdemokraterna. Vilka överväganden gjorde ni när ni valde att satsa på små, tidsbegränsade statsbidrag till kommunerna i stället för strukturella reformer och generella statsbidrag till äldreomsorgen? Och hur ska kommuner och regioner klara personalrekryteringen när den de facto försvåras av regeringens förslag och Tidöavtalet?

Anf. 55 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! För att vi ska stärka svensk äldreomsorg behöver vi självklart klara personalförsörjningen på ett bra sätt. Ett bra sätt är både att rekrytera tillräckligt många som vill jobba inom äldreomsorgen och att de äldre personerna i äldreomsorgen kan känna trygghet, att de kan förstå personalen som arbetar där. Det är mot just den bakgrunden som regeringen nu utreder hur språkkraven ska utformas för att säkerställa de äldres trygghet på boendena.

Vad gäller den typ av vidareutbildningar som finns är det på det sättet att vissa av dem nu löper vidare. Men andra kommer att upphöra. Men frågan om personalförsörjning kommer inte att försvinna. Regeringen kommer att behöva ta ett samlat grepp om kompetensförsörjningsfrågorna inom äldreomsorgsområdet. Man kommer att behöva återkomma till hur vidareutbildningssatsningarna ska se ut framgent.

Anf. 56 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Jag noterar att jag bara fått svar på den ena frågan, den som handlar om personalförsörjningen, men inte på den som handlar om riktade kontra generella statsbidrag.

När jag läste Tidöavtalet noterade jag att äldreomsorgen endast nämns genom språkkravet på personalen. I Tidöavtalet nämns äldreomsorgen endast i samband med att det ska bli svårare att rekrytera personal till vår äldreomsorg i kommunerna. Det är märkligt.

Jag har inga problem att förstå att personalen i vår äldreomsorg måste tala svenska och att det behövs understödjande insatser för dem som har svårt med språket. Och det har många kommuner. Det är därför man i kommun efter kommun har röstat nej när Sverigedemokraterna har motionerat om just det som nu också är Kristdemokraternas politik, det vill säga införandet av språkkrav i äldreomsorgen. Det försvårar rekryteringen för kommunerna. Det försvårar när man ska bemanna omsorgen och ge äldre den hjälp de behöver.

Samtidigt hugger man också i den ände som handlar om lönekrav för arbetskraftsinvandring. År 2019 var 1 401 personer som jobbade i svensk vård och omsorg arbetskraftsinvandrare. 75 procent av dem skulle utifrån regeringens nya politik och Tidöavtalet bli av med sitt arbetstillstånd.

Det är alarmerande. Det är farligt för såväl kommuner som regioner och privata vårdgivare, som kommer att bli av med sin nödvändiga arbetskraft. Men framför allt slår det mot patienter, mot äldre och mot omsorgstagare som behöver personalen på sina boenden, sjukhus och vårdcentraler.

Anf. 57 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Man kan säga mycket om riktade och generella statsbidrag. Fördelen med de generella statsbidragen är att det ger kommunpolitikerna stort handlingsutrymme. Fördelen med de riktade statsbidragen är att de går till det som man anser behöver sättas fokus på.

Om man satsar väldigt lite pengar, oavsett om det är riktade eller generella statsbidrag, går det ofta ut över verksamheten. Det vet vi. Exempelvis skulle det innebära ett hårt slag mot Sveriges äldre om Centerpartiets budgetförslag vann bifall här i dag. Centerpartiet väljer nämligen att väldigt precist skära ned med 700 miljoner kronor på just stimulansbidrag för äldreområdet. Man riktar med precision in sig på de äldre.

Centerpartiet vill dessutom dra bort 5 miljarder från vårt utgiftsområde 9, som ska gå till sjukvård, äldreomsorg och social omsorg. Och man lägger i praktiken bara till 2,3 miljarder till utgiftsområde 25, som är generella statsbidrag. Då ligger bevisbördan inte på regeringen. Centerpartiet måste förklara varför man väljer att slå mot Sveriges äldre.

Anf. 58 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Personal, personal, personal - det är det vi kommer att prata om i fyra år, under mandatperioden. Det handlar om personal inom äldreomsorgen och personal inom hälso- och sjukvården.

Regeringen har gått in med 6 miljarder plus i statsbidrag, fast det, enligt SKR, hade behövts 20 miljarder bara för att behålla den nivå vi har nu.

Herr talman! Christian Carlsson nämnde Vänsterpartiets lite halvdana budget. Vi har gått in med 10 miljarder för att stärka personaltätheten inom kommuner och regioner. Vi har också gått in med extremt mycket till just statsbidrag. Det har inte ni gjort, samtidigt som man ser att det är fortsatt kris inom hälso- och sjukvården. Personalen får springa allt fortare. Jag är helt övertygad efter att ha pratat med personal, regioner och kommuner om att era statsbidrag som ni har, de 6 miljarderna, inte kommer att täcka upp för den kris vi står inför. Jag är väldigt orolig.

Jag undrar, Christian Carlsson: Hur snabbt ska vårdpersonalen springa de kommande åren? Hur många timanställda ska fylla äldreomsorgen? Man kommer inte att ha råd med den budget som ligger att fast anställa inom äldreomsorgen som jag ser set. Det är mina frågor till ledamoten.

Anf. 59 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! När det gäller utgiftsområde 9 satsar Vänsterpartiet 550 miljoner mindre än regeringen på sjukvård, äldreomsorg och social omsorg. Man satser i stället rikligt på generella statsbidrag. Det får man ge Vänsterpartiet. Men vi vet hur det är med dem. De kan kommuner och regioner använda till helt andra saker än det som Karin Rågsjö önskar.

Att rikta medel till en viss typ av ändamål inom ramen för de generella statsbidragen är heller inte förenligt med principerna. Det blir väldigt svårt för Vänsterpartiet att garantera att pengarna går till rätt ändamål, om det nu är just kompetensförsörjningssatsningar inom sjukvård och äldreomsorg som man är ute efter.

Vad gäller situationen för sjukvårdens personal är den ansträngd. Vi är helt överens om detta. Vi är också överens om att för att vi ska kunna få fler vårdplatser behövs det mer personal som väljer att söka sig till vård- och omsorgsyrkena och fler som väljer att stanna inom vård- och omsorgsyrkena.

Det är därför som regeringen avsätter 3,2 miljarder för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med kompetensutveckling och kompetensförsörjning. Vi har 500 miljoner 2023 för att öka vidareutbildningen för sjuksköterskor. Vi har 100 miljoner per år från och med 2023 för att möjliggöra utvecklings- och karriärmöjligheter.

Vi har mer riktade satsningar som går rakt in i sjukvård och äldreomsorg än vad Vänsterpartiet har. Det tror jag är bra om vi ska klara att få till fler vårdplatser och fler som väljer att söka sig till och stanna inom vårdyrket.

Anf. 60 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag kan nämna att de riktade statsbidragen kommer att sjunka med 25 miljarder under de kommande fyra åren. Det kommer inte att regna manna över kommuner och regioner från högerregeringen, måste jag tyvärr säga.

Vi har lyssnat av väldigt mycket vad regionerna vill ha och vad kommunerna vill ha. De vill ha långsiktiga satsningar så att de vet att de kan jobba, anställa och öka på det som de behöver öka på.

Det är uppenbart, anser jag, att era 6 miljarder, plus lite i kanten, inte kommer att räcka till att ge vårdpersonalen de möjligheter som den vill ha för att kunna göra ett bra jobb. Det kommer inte att gagna patientsäkerheten.

Jag tänker på äldreomsorgen som vi talade om. Vi har talat om äldreomsorgen under hela pandemin. Alla stod och smågrät i talarstolen. Nu när man ska göra verkstad av det kommer det att fattas pengar för att anställa dessa undersköterskor. Det kommer inte att finnas förutsättningar för det i er budget. Det är väldigt sorgligt.

Vänstern satsar 10 miljarder för att öka personaltäthet inom både regioner och kommuner. Vi tycker att det är rimligt. Jag kommer att gå in på det senare från talarstolen.

Jag undrar fortfarande, Christian Carlsson: Hur ska ni med budgeten kunna se till att vårdpersonalen får villkor att arbeta med? Det handlar om 3 miljarder hit och 1 miljard dit. Det blir en snuttifierad verksamhet.

Vi har verkligen lyssnat. Vi hade också den här typen av mindre riktade bidrag tidigare. Det är tyvärr så att era riktade statsbidrag inte kommer att växa. Det är precis som jag sa. De kommer att sänkas med 25 miljarder under den kommande mandatperioden.

Jag är bekymrad. Jag undrar: Är inte Christian Carlsson och KD det också? Hur ska exempelvis en vårdförmedling kunna pressas in nu?

Anf. 61 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Jag är bekymrad över den kris i personalförsörjningen som vänsterstyret lämnade efter sig som vi nu har att ta itu med. Jag är väldigt bekymrad över den.

Det är också därför som vi i regeringen har sagt att en viktig prioritering den här mandatperioden är att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjning. I det handlar det om att man kartlägger behoven som finns av personal nationellt men också att man ska komma fram till konkreta åtgärder för hur man får fler att söka sig till yrket. Det handlar om hur man förbättrar arbetsmiljön och villkoren för personalen inom vården.

Väldigt många medarbetare inom sjukvården är pressade av de långa vårdköer som den regering som Vänsterpartiet valt att stötta tidigare har orsakat. Det är väldigt märkligt när man tittar på Vänsterpartiets prioriteringar. Det är några saker som ni väljer att prioritera bort. Det är 300 miljoner som ska gå till att stärka vården på landsbygden. Det är tydligen inte så viktigt för Vänsterpartiet. Sedan är det de 2 miljarder kronorna som ska gå till ökad vårdkapacitet.

Det är det som är det stora problemet i svensk sjukvård. Vi lägger mycket pengar, och vi har bra kvalitet i vården som människor kommer till. Men för få sjuka människor får den hjälp de behöver i tid. Ändå väljer Vänsterpartiet att plocka bort de 2 miljarder som just syftar till att lösa svensk sjukvårds stora problem. Det är felprioriterat.

Anf. 62 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Vi lever i en orolig tid. Putins krig i Ukraina har stöpt om det säkerhetspolitiska läget och lett till skenande priser på el och energi. I Sverige pressas hushållen och företag både av hög inflation och höga räntor. Reallönerna urholkas, och den ekonomiska verkligheten tränger in i människors vardag.

Det svåra ekonomiska läget sätter ljuset på behovet av ett tryggt samhälle, där välfärden levererar i hela Sverige och där vi möter tuffa tider tillsammans. Läget kräver en regering med ett tryggt och säkert ledarskap. Läget kräver en regering som man kan lita på.

Men i stället har vi i Sverige nu fått en löftesbrytarregering. Under åren i opposition har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna lovat allt åt alla.

Man har lovat ett högkostnadsskydd för el enligt norsk modell.

Man har lovat ett sänkt bensinpris med 6,50 kronor per liter.

Man har lovat en miljardsatsning för ett högkostnadsskydd i den svenska tandvården.

Man har lovat att höja pensionerna.

Man har lovat att förbättra karensavdraget.

Man har lovat mer pengar till äldreomsorgen och sjukvården.

Man har lovat stora satsningar inom funktionshinderspolitiken, inte minst höjd timersättning i assistansen, för att nämna något.

Allt detta har man lovat. Och inget av detta finns med som en leverans i den budget man nu har lagt fram.

I stället levererar regeringens första budget ett sparbeting till Sveriges kommuner och regioner. Ulf Kristersson dammar av den gamla principen från alliansåren om att i begynnande lågkonjunktur endast ersätta kommunernas och regionernas behov till en tredjedel. De övriga två tredjedelarna ska regionerna och kommunerna betala själva.

I lågskattekommuner ska det betalas med skattehöjningar medan man i de kommuner där skatten redan är alldeles för hög får betala det med nedskärningar. Samtidigt som regeringen alltså höjer skiktgränsen för statlig skatt till en kostnad av 13 miljarder kronor ska barn och äldre i landets fattigaste kommuner få mindre tid med sina förskollärare och undersköterskor.

Herr talman! Det är en iskall högerpolitik. Det är inte vad Sverige behöver.

Vi socialdemokrater har ett annat alternativ. Vi sätter välfärden främst och rustar därmed Sverige och svenska folket för att möta de tuffare ekonomiska tiderna. Genom satsningar på välfärden i hela landet och genom att förstärka barnfamiljernas ekonomi möter vi den annalkande krisen tillsammans.

Så prioriterar vi för att inte barnen i skolan, patienterna i vården och de äldre i äldreomsorgen ska få betala priset för lågkonjunkturen. Så prioriterar vi för att öka takten i klimatomställningen och skapa gröna jobb i hela Sverige. Så prioriterar vi för att återta den demokratiska kontrollen över välfärden.

Vi vet att vårt Sverige kan bättre. Inom utgiftsområde 25 innebär det att vi har föreslagit en fördubbling av regeringens satsningar till kommuner och regioner. Vi bedömer att det i detta läge är mest angeläget att säkerställa att vi i så hög utsträckning som möjligt kan kompensera regionerna och kommunerna för kostnadsutvecklingen. Eftersom det handlar om generella medel som kommuner och regioner kan använda som de vill vet vi att medlen i det här läget kommer att användas för att säkra nivån i välfärden.

Utöver det har vi inom utgiftsområde 9 föreslagit en sammanlagd nettoförstärkning om 300 miljoner kronor. Huvuddelen av dessa medel tillskjuts för att stödja de kommuner med utsatta områden som behöver satsa större medel för att förebygga kriminalitet.

För mig som tidigare ordförande i justitieutskottet är det en gåta hur regeringen här kan gå fram med en satsning på 10 miljoner kronor. 10 miljoner kronor motsvarar ungefär tio nya socialsekreterare i hela detta land. Det är ett hån mot alla de socialtjänster som i dag går på knäna och som skulle kunna åstadkomma så mycket mer om de bara hade tillräckliga resurser. Vi socialdemokrater satsar 50 gånger så mycket och lägger en halv miljard på att förstärka socialtjänstens brottsförebyggande arbete.

Utöver denna satsning gör vi vissa omfördelningar inom anslaget 1:6 för att budgeten tydligare ska stödja rekryteringen till hälso- och sjukvården. Här har regeringen aviserat att man avser att avsluta den personalsatsning om 2 miljarder kronor per år som löpt på sedan 2018.

Vi tycker att det är fel väg att gå. I stället behöver vi förstärka och permanenta denna satsning. Det är genom långsiktiga stöd som vi ger kommuner och regioner förutsättningar att på ett bra sätt omsätta dessa riktade medel i satsningar på personal. Vi avsätter också en kvarts miljard per år för en riktad satsning på VFU-platser, alltså verksamhetsförlagd utbildning.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga något om äldreomsorgen. Här gjordes under den socialdemokratiska regeringen historiskt stora ekonomiska satsningar. Dessa var helt nödvändiga, både för att möta den demografiska utvecklingen och för att kompensera mindre kommuner som har stora svårigheter att i tillräcklig grad prioritera sin äldreomsorg. Bristerna är på sina håll stora med för låg bemanning och därmed svårigheter att rekrytera rätt kompetens.

I detta arbete var Äldreomsorgslyftet en nyckelsatsning. Äldreomsorgslyftet innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Det har varit en enorm framgång. Över 25 000 personer har påbörjat en utbildning. Det har också varit en populär reform oavsett om det har varit en S- eller moderatledd regering.

Detta menar regeringen nu i budgeten att man avser att avsluta efter 2023. Det kan inte beskrivas som något annat än hål i hela huvudet. Det här är en reform som Sverige behöver. Det här är en satsning på svensk äldreomsorg som verkligen har visat att vi från den nationella nivån på ett tydligt sätt kan förstärka de lokala förutsättningarna att göra ett bra jobb.

Att plocka bort detta innebär att tusentals vårdbiträden som har påbörjat utbildningen inte kommer att ha möjlighet att slutföra den. Det skickar helt fel signaler att avbryta den här satsningen, och det kan leda till att kommuner inte fortsätter att göra de satsningar som behövs.

Sammantaget anvisar vi 300 miljoner mer på utgiftsområde 9. På utgiftsområde 25 tillför vi 6 miljarder mer än regeringen.

För oss är budgeten en helhet. Det innebär också att vi avstår från ett ställningstagande och i stället har ett särskilt yttrande inom utgiftsområdet. Vi kommer med alla våra förslag att komma tillbaka i kommande debatter utifrån vår budget och peka på vad vi tror är den bästa vägen för Sverige.

(Applåder)

Anf. 63 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Ledamoten Lundh Sammeli pratar om löftesbrott i sitt anförande. Låt oss prata om alla de löftesbrott som den socialdemokratiska regeringen begick under sina åtta år vid regeringsmakten.

Den nya regeringen har suttit i 58 dagar. Nu förväntar sig ledamoten Lundh Sammeli att regeringen ska leverera kortare vårdköer och fler vårdplatser, allt detta på blott två månader.

Låt oss tala om de löften som den socialdemokratiska regeringen gav till svenska folket. Man lovade till exempel att cancerpatienter skulle få vård inom fyra veckor. Vad är resultatet efter åtta år - 2 936 dagar - i regeringsställning? Det är att vårdköerna i Sverige har mer än fördubblats redan före pandemin, att inte ens hälften av alla kvinnor med bröstcancer får vård i tid och att inte ens var tredje man med prostatacancer får vård i tid. Det om något, herr talman, är löftesbrott.

Jag är stolt över att få stödja en regering som nu på allvar tar tag i Sveriges stora utmaningar, som tar ansvar för att stötta utsatta hushåll i svåra tider, som gör det billigare att tanka bilen och ta sig till jobbet, som ger stöd för att kunna betala elräkningen, som nu, på det här området, tar itu med den bristande tillgängligheten och som satsar på fler vårdplatser.

Vore det inte klädsamt, ledamot Lundh Sammeli, om du och ditt parti tog ansvar för alla de löftesbrott som ni har begått under de åtta år - de 2 936 dagar - som ni har haft regeringsmakten och styrt Sverige?

Anf. 64 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Tack, ledamot Hultberg, för frågorna!

Vi socialdemokrater tar definitivt ansvar för de år vi har haft regeringsmakten. Vi har prioriterat välfärden, vi har tagit Sverige genom en omfattande pandemi och vi har satsat på det som bygger Sverige starkt. Vi lägger också på detta område förslag om att stoppa utvecklingen av privata sjukvårdsförsäkringar som urholkar de generella och skapar en gräddfil och om att genomföra en politik som bygger ett starkt samhälle.

Jag tycker att jag i mitt anförande pekade på några av de utmaningar som politiken framöver verkligen behöver fortsätta att hålla i.

Det handlar om kompetensförsörjningen. Det handlar om finansieringen. Det är ett arbete vi som regering under våra år har påbörjat, och det är ett ansvar som sittande regering behöver ta vid. Det är inte så att jag efter 53 dagar förväntar mig att regeringen ska leverera svar på alla samhällets utmaningar. Men jag kan bara konstatera att ingenting av det man lovade och som jag valde att räkna upp, och som omfattar väldigt mycket, är något vi ser i den här budgeten.

Man möter inte heller SKR och deras tydliga besked att man behöver 20 miljarder för att den svenska välfärden inte ska urholkas.

Det är kanske en helt annan debatt, men ledamoten Hultberg valde ändå att säga att här skapar regeringen stöd för alla som är oroliga för sin elräkning. Då ska vi komma ihåg att man exkluderar halva landet eftersom Norrland inte har de möjligheterna. Det är en annan debatt, och där jagar jag möjligheten att debattera med energi- och näringsministern.

Anf. 65 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Låt mig bara kort ändå kommentera det sista. Den här regeringen får ett omfattande stöd för de höga elpriserna på plats - de höga elpriserna som är skapade av en målmedveten socialdemokratisk rödgrön politik där man har avvecklat välfungerande svensk kärnkraft. Det har lett till att vi nu har ett kraftigt underskott av planerbar elproduktion, vilket har lett till rekordhöga elpriser.

Vi tycker att det är orimligt att skicka hela denna nota till svenska hushåll, och vi får ett bra elstöd på plats. Det baseras på de historiska elpriserna, och då är det till konsumenter i elområde 3 och 4 som stödet går.

När det gäller välfärdens finansiering var det ändå så att den socialdemokratiska regeringen lovade Europas lägsta arbetslöshet. Och vad blev resultatet efter åtta år? Det blev Europas fjärde högsta arbetslöshet. Jag tror att det bara är grekerna, spanjorerna och portugiserna som har en sämre utveckling än Sverige.

Om Sverige bara hade haft en tillväxt motsvarande EU:s genomsnitt hade välfärden haft 40 miljarder extra varje år. Det, herr talman, understryker vikten av en stark arbetslinje och av en politik som skapar jobb och tillväxt. Detta har den tidigare socialdemokratiska regeringen flagrant misslyckats med. Man svek sitt viktigaste vallöfte, och det har urholkat resurserna till välfärden. Ska vi prata om välfärdens resurser är det detta löftesbrott vi behöver sätta fokus på.

Jag är stolt, herr talman, över att vi påbörjar arbetet med att få ordning på Sverige. Det gäller energiförsörjningen, och vi gör rekordstora satsningar på att rusta upp försvaret och rättsväsendet. Men vi förmår också ta itu med hälso- och sjukvårdens stora utmaningar. Vi gör riktade satsningar, och vi stärker också de generella statsbidragen och påbörjar ett mödosamt arbete med att se till att alla svenskar ska få vård och omsorg i tid och av en god kvalitet.

Anf. 66 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Om det skulle stämma, det som ledamoten Hultberg säger om att de höga el- och energipriserna beror på den förda socialdemokratiska politiken, skulle ju inte hela Europa stå i samma läge. För visst är vi socialdemokrater samhällsbyggare. Visst är vi en enorm kraft i svensk och internationell politik. Men det är inte så att hela Europas energikris beror på den förda politiken. Det pågår ett krig i Europa, och det är orsaken till att denna vinter kommer att bli väldigt, väldigt tuff.

I det här läget behöver man ändå konstatera att oavsett vem du är och var i landet du än bor måste du kunna känna trygghet om vi kommer att ha de här höga priserna och få extremt höga elräkningar. Därför är det helt galet att vi har en regering som exkluderar halva Sverige i frågan.

Men i det här läget är det också en tröst för kommuner och regioner runt om i detta land, oavsett vem som vann förtroendet att leda det denna mandatperiod, att vi förra mandatperioden hade en socialdemokratisk regering som så tydligt satsade på välfärden. För när den här regeringen sviker det ansvaret och inte möter den utmaning som väldigt mycket av välfärden kommer att stå inför är den lilla trösten att man på väldigt många områden har kunnat bygga upp en buffert utifrån de satsningar vi har gjort under de föregående åren.

Det är en buffert som kommer att hjälpa kommuner och regioner under kommande år. Men det är en buffert som inte kommer att räcka till att kompensera en nationell politik med en högerregering som inte satsar på välfärden. Kring detta behöver det bli en stor debatt.

Anf. 67 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Det var intressant att lyssna till Lundh Sammelis anförande här i talarstolen. Och visst - jag har också noterat att Socialdemokraterna lägger 500 miljoner mer, bland annat på socialt arbete, och att man har hög svansföring i det.

Samtidigt kan jag tycka att det är ganska intressant att Socialdemokraterna under de år de själva har suttit i regering har lagt cirka 670 miljoner på detta anslag när den här regeringen i stället levererar 1,2 miljarder och mer eller mindre fördubblar anslaget till socialt arbete.

Det är därför väldigt intressant att lyssna till ledamoten Lundh Sammeli som nu, efter åtta år i regeringsställning, plötsligt anser att det är oerhört viktigt att satsa på socialt arbete. Jag skulle vilja ställa frågan om varför man gör det till ledamoten Lundh Sammeli.

Det är tydligt från ledamoten att Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Jag kan faktiskt inte hålla med om det, herr talman. Man har haft åtta år på sig. Hur ser det ut i samhället i dag? Vi har en oerhört stark otrygghet. Man lyckades inte knäcka gängen. Man bjöd på saft-och-bulle-politik. Vi har en skyhög arbetslöshet. Man har underminerat hela välfärdssystemet genom att inte våga och lyckas ställa krav. Det pågår en enorm bidragsbrottslighet mot det svenska välfärdssystemet.

Vi har sett den största utförsäkringen i svensk tid under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Man har också underminerat personlig assistans och målet för denna för att under 2015 kunna bekosta invandringen. Så visst är det lätt att stå och säga att Socialdemokraterna är det svenska välfärdspartiet, men de är snarare det svenska bidragspartiet.

Återigen: Vad är det som föranleder att posten socialt arbete nu är så väldigt angelägen för Socialdemokraterna?

Anf. 68 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Oavsett vem man är och oavsett var man bor ska man kunna känna trygghet under dygnets alla timmar. För oss är det en otroligt viktig bild att jobba utifrån. Det är en vision vi ska se till att skapa politiken kring.

Vi har under våra år i regeringsställning både bekämpat brotten och brottens orsaker. I återkommande reformer och i återkommande debatter har vi pekat på vikten av det breda angreppssättet. Vi behöver förstärka polisen och tillföra ny lagstiftning och nya metoder och verktyg, vilket vi har gjort. Där finns en bred enighet i svensk politik.

Men den enigheten och den möjligheten att bilda breda allianser har vi inte sett när det handlar om att säkerställa mer pengar till skolan för att göra den mer jämlik, för att bryta segregationen i vårt samhälle och för att skapa bättre möjligheter att bryta nyrekryteringen.

Ska vi klara av att bekämpa brottsligheten som plågar vårt samhälle behöver vi klara av att göra både och. Det är ett arbete vi har gjort, och det är ett arbete vi också kommer att fortsätta. Det här är en viktig del. Vi ska hitta ett läge där vi ser att lika mycket pengar som vi satsar på att förstärka rättsväsendet behöver vi förstärka det sociala arbetet med.

Det innebär att vi i den här budgeten lägger 1,6 miljarder just för att förstärka socialtjänsten och öka arbetet för en jämlik skola. Vi lägger också 100 miljoner på idrottslivet, som är en viktig aktör för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungdom.

Anf. 69 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Ja, jag noterade också att ni har den inställningen att det för varje satsad krona på polisen också ska satsas 1 krona på socialt arbete. Innebär det då i praktiken att Socialdemokraterna i den förra regeringen inte har satsat så mycket på polisen tidigare eftersom de har haft ett anslag som har legat på omkring 670 miljoner? Det syns tydligt i det svenska samhället att just detta inte har varit så prioriterat. Man har i vart fall inte lyckats med det.

Men man ska i det här sammanhanget också komma ihåg att Socialdemokraterna har suttit vid makten i åtta år och att den här regeringen har suttit i ganska exakt tre månader sedan valet. Den har så klart inte varit invald sedan valet, men förändringen skedde ju egentligen redan då.

Vad jag skulle komma till är att vad regeringen nu får ta över är oerhört och olagligt långa vårdköer som den föregående regeringen inte har lyckats hantera utan som snarare har växt. Arbetsmiljön och kompetensförsörjningen ute i regionerna och kommunerna har man inte heller lyckats styra upp i rätt riktning. Detta är något som nu påbörjas när vi tar ett rejält grepp för att komma till rätta med det. Då duger det kanske inte att lappa och laga och slänga ut mer pengar på det, utan vi behöver backa tillbaka och få en nyanserad bild av hur vi kan göra detta på bästa sätt.

Jag tycker att det är en sund inställning. Man kan inte bara kan forcera fram detta, utan det behöver göras metodiskt och konstruktivt för att vi ska komma till rätta med de utmaningar som vi ser i den svenska hälso- och sjukvården.

Det är tydligt, herr talman, att man inte har lyckats om man har haft åtta år på sig vid makten. Jag skulle vilja säga till svenska folket: Ge oss åtminstone åtta år så att vi kan bevisa att det går att förändra den utveckling som vi har sett inom den svenska hälso- och sjukvården, för den har inte gått åt rätt håll. Det har inte heller det svenska samhället för den delen. Vad är det i ert budgetförslag som kraftigt skulle förändra hela den svenska hälso- och sjukvården som ni inte har lyckats med under de tidigare åtta åren?

Anf. 70 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Det är fascinerande - när man hör ledamoten Lindberg kan man få bilden av att väldigt mycket av det som görs har varit helt galet.

Jag har välkomnat att mycket i både Tidöavtalet och budgeten är att kroka arm och fortsätta det som redan pågår. Många prioriteringar och satsningar som vi Socialdemokraterna har sjösatt tas nu vidare. Det är jättebra!

Samtidigt är jag starkt kritisk till att man drar undan mattan för en så bra reform som Äldreomsorgslyftet, som har träffat så rätt och som omfattar så många människor. Det kommer att innebära att väldigt många vårdbiträden som har påbörjat utbildningar inte kommer att bli klara.

Det förvånar mig - om man nu menar allvar med att personalförsörjning är det viktiga och vi delar bilden att kompetensförsörjningen är välfärdens absolut största utmaning - att man i den budget som ledamoten Lindberg står bakom och kanske är utformare av så tydligt plockar undan den satsning på 2 miljarder som vi i vår budget i stället menar behöver förstärkas med ytterligare 850 miljoner och permanentas.

För all del, den här regeringen har inte suttit länge, och jag hoppas att det inte blir så många dagar till. Men man lovade väldigt tydligt en miljardsatsning på tandvården, höjda pensioner, förbättrat karensavdrag, mer pengar till äldreomsorg och sjukvård och stora satsningar på funktionshinderspolitiken. Ingenting av detta finns med i budgeten. Även om man bara har suttit i 53 dagar är det här den budget som kommer att forma verklighet och vardag i vårt land och inriktningen för de kommande åren.

Anf. 71 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Visst är det fascinerande att höra en socialdemokrat tala om löftesbrott med tanke på det välfärdssvek som Socialdemokraterna har stått för under de senaste åtta åren.

Vårdköerna var rekordlånga redan före pandemin, och 163 000 sjuka människor har ännu inte fått vård i tid. Socialdemokraterna har haft åtta år på sig. Den här regeringen har haft åtta veckor att åtgärda problemen. Det är ingen tvekan om att det är Socialdemokraterna som står för ett välfärdssvek.

Projektion tror jag att man inom psykologin kallar den försvarsmekanism som Socialdemokraterna nu tillämpar för att försöka dölja de egna bristerna och applicera dem på någon annan för att rädda sin egen självbild. Det är möjligt att det är effektivt, och det är kanske bra för opinionen, men det är faktiskt inte särskilt smickrande.

Det jag tänkte tala om är det brottsförebyggande arbetet. Den här regeringen inleder nu den största offensiven mot brottsligheten någonsin. Vi tillskjuter 5 miljarder kronor till rättsväsendet, vilket kommer polisen, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och domstolarna till del. Vi skapar ekonomiska förutsättningar för 10 000 fler polisanställda, och vi tillför resurser så att polisen kan få effektivare verktyg i kampen mot brottsligheten.

Men vi satsar också på det förebyggande arbetet. Socialtjänstens brottsförebyggande arbete stärks, och inte minst byggs föräldraskapsstödsprogrammen ut med hela 200 miljoner kronor 2023. Detta görs helt enkelt för att det verkligt trygga samhället byggs av starka familjer med tid för barnen och av människor med goda värderingar och barn och unga som har hopp om framtiden.

Anf. 72 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Varken jag eller Socialdemokraterna har någonting att dölja från de gångna åtta åren. Vi har levererat en politik som har tagit Sverige genom en pandemi. Vi har stärkt satsningar på välfärden. Vi har skapat reformer och förslag för att bygga Sverige starkare.

Välfärdens största utmaning handlar om kompetensförsörjning, men det handlar också om finansiering. Låt oss då ha en diskussion om hur politiken nationellt kan stärka förutsättningarna för våra kommuner och regioner att verkligen leverera en bra välfärd. I den här budgeten visar ju regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna att man inte är beredd att göra de prioriteringarna. Man möter behoven till en tredjedel, men resten får lösas med höjda skatter eller slaktad välfärd lokalt och regionalt. Det kommer inte att göra Sverige bättre eller tryggare för människor.

Det brottsförebyggande arbetet är ett område som jag har jobbat med under de senaste fyra åren. Där kan det i tonfall och i debatter låta som att vi står enormt långt ifrån varandra. Tittar man på angiveri och borttagna tolkar, några av de förslag som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna levererar, står vi också långt ifrån varandra. Men i målet om att få 10 000 poliser på plats och förstärka hela rättsväsendet tycker vi ju lika. Men det är viktigt att också bredda den debatten. Det kommer vi att behöva göra på vårt område, för det brottsförebyggande arbetet behöver prioriteras.

Anf. 73 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Ja, det brottsförebyggande arbetet behöver prioriteras. Därför byggs föräldraskapsstödprogrammen ut med 200 miljoner 2023, och socialtjänstens brottsförebyggande arbete stärks.

Men faktum är att de förebyggande insatser som regeringen föreslår säger Socialdemokraterna i flera fall nej till, särskilt de insatser som handlar om att förebygga innan socialtjänsten behöver komma in. 50 miljoner kronor för att stärka förebyggande arbete genom hembesöksprogram inom BVC ryker med Socialdemokraternas förslag. 50 miljoner kronor för att finansiera en utökning av medel till barn- och ungdomsorganisationer inom utgiftsområdet Kultur, medier och trossamfund försvinner. Ni säger också nej till fritidskortet, som syftar till att stärka barns och ungas möjlighet att delta i idrotts- och föreningslivet. Det är en satsning som riktar sig framför allt till barn och unga i de socioekonomiskt utsatta områdena. Det tycker jag är beklagligt.

Jag noterar att Socialdemokraterna har ambitionen att satsa mer pengar på utveckling när det gäller det brottsförebyggande arbetet, och i grunden välkomnar jag det.

Nästan lika mycket som Socialdemokraterna vill höja anslagen vill Centerpartiet skära i den budgetposten. Frågan är alltså: Vad är alternativet till regeringens politik? Det kan nog ingen svara på. Det är tydligt att det råder rödgrön splittring även på det här området.

Anf. 74 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Jag är den förste att välkomna alla de partier från regeringssidan som vill ta ett fast grepp och se till att vi får breda allianser när det handlar om brottsförebyggande arbete. Alltför lång tid har debatten om att knäcka gängkriminaliteten handlat bara om fler poliser, tuffare tag och hårdare straff. Men jag är helt övertygad om att vi vet att det handlar om att bryta nyrekryteringen tidigt - att se till att barn och ungdomar inte ser kriminalitet som en väg och att de inte blir rekryterade av gängen.

Jag välkomnar att man nu från regeringens sida avser att gå vidare med den stora gängbrottsutredning som vi har tillsatt och som nu har lagt fram sina förslag. Föräldraskapsprogrammet är också bra. Hur skapar vi trygghet för föräldrar att vara närvarande?

Men när ledamoten Carlsson räknar upp 50 miljoner hit och 50 miljoner dit och pekar på det vi har sagt nej till stämmer det, för vi satsar 1 miljard mer på skolan för att öka jämlikheten. Vi väljer att satsa en halv miljard mer på socialtjänsten i det brottsförebyggande arbetet. Det är att prioritera. Det är att inte dutta här och var för att alla partier ska kunna vara nöjda och säga "Titta, vad vi har fått igenom!", utan här har vi lagt en budget som skapar förutsättningar för ett bättre Sverige.

Anf. 75 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Som ni alla vet debatterar vi nu alltså utgiftsområde 9. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Den 11 september gav svenska folket samarbetspartierna förtroendet att leda landet, med Sverigedemokraterna som det största partiet på högersidan. Den 11 september valde våra svenska medborgare att byta ut den rödgröna regeringen till en blågul regering som på allvar ser problemen och är beredd att genomföra sin politik.

I valrörelsen lyfte vi i Sverigedemokraterna särskilt fram att Sverige ska bli bra igen. Det är det primära målet. Visst vill vi bli bäst, men Sverige behöver inte i detta läge vara bäst på allt. Vi ska däremot inte vara dåliga på något. Men vi ska vara bra.

Svensk hälso- och sjukvård står, som vi alla vet, inför många utmaningar. Samarbetspartierna har höga ambitioner och är beredda att arbeta hårt för att ändra den riktning som nu varit färdvägen i alldeles för många år. Svensk hälso- och sjukvård präglas tyvärr av långa vårdköer, bristande tillgänglighet och ett otillräckligt antal vårdplatser. Vi ser att låg produktivitet, otillräcklig kompetensförsörjning och bristande kontinuitet och samordning gör att svenska medborgare i dag inte får den vård de borde kunna förvänta sig.

Därtill lägger Sverige mer pengar på vården än våra grannländer. Ändå får vi ut mindre vård. Det tyder på ineffektivitet, och då krävs det mod att våga agera. Det handlar om att ta ett omtag i nya hjulspår. Det är tydligt att man inte har haft rätt arbetssätt.

Vi vill få en ökad statlig styrning i vården.

Vi vill också ha en bred grundläggande utredning om den svenska hälso- och sjukvårdens organisering. Den svenska sjukvården, skattebetalarna och människor som är i behov av vård måste nu prioriteras.

Att arbeta inom vården är något man ska vara stolt över, och det ska vara en arbetsplats där anställda trivs och vill gå till jobbet. Det ska vara en plats där cancersjuka får snabb vård och där unga med suicidtankar inte behöver gå ifrån sin psykolog med orden "du är välkommen tillbaka när eller om vi har tid".

Vi gör nu satsningar som kommer att göra skillnad. Vi behöver korta vårdköerna. Det är ett av de primära målen. Vi satsar ytterligare 1 miljard för att öka antalet vårdplatser. Vi satsar också 3 miljarder på prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna. Brist på disponibla vårdplatser innebär en stor patientsäkerhetsrisk.

Parallellt med detta vill vi kartlägga vårdplatserna över landet och ta fram en nationell plan för hur vi ska kunna åtgärda de köer som nu pågått i åratal. Det är inte pandemiköer utan vårdköer - vårdköer som vi har ärvt från tidigare regering, som den inte har förmått att minska. Det är köer som är olagliga och orimligt långa. Köerna har faktiskt gjort att människor har dött i väntan på vård.

För att synliggöra ledig vårdkapacitet, få ned vårdköerna och göra vården mer tillgänglig ska vi tillsammans med den satsning jag precis nämnde även få till en nationell statlig vårdförmedling. Målet är att uppfylla den lagliga vårdgarantin, alltså att patienten ska få sin operation eller annan behandling utförd inom ramen för vårdgarantin. Den har kraftigt försämrats under de senaste mandatperioderna.

Visst, man ska vara lite ödmjuk, vi har haft en pandemi som har ställt till det. Men likaså är skillnaderna i väntetider mellan regionerna och mellan olika delar av hälso- och sjukvården alldeles för stora i dag. Så här ska det inte få se ut i vårt Välfärdssverige.

För att klara detta behöver vi också personal. Arbetssituationen för de anställda i hälso- och sjukvården behöver verkligen förbättras. Alla som sitter här i kammaren i dag är helt överens om detta. Därför avsätter vi bland annat medel för att särskilt prioritera vårdyrket med kompetensutveckling och kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med detta.

Vi avsätter också medel för att fler sjuksköterskor ska kunna utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Samtidigt ger vi i Tidöavtalet tydliga besked om en kartläggning av medicinskt utbildad vårdpersonal, där det ska framgå vilka insatser för befintlig och ny personal som behöver göras för att förbättra kompetensförsörjningen.

De rödgröna partierna har faktiskt inte lyckats med just detta, herr talman. Man har inte lyckats lyssna på vårdpersonalen och prioritera arbetsmiljön. Ja, lyssnat har man givetvis gjort, men det har inte givit tillräckliga resultat. Det är hög tid att vi kommer till rätta med dessa utmaningar. Vi behöver på riktigt satsa på att göra arbetsmiljön bra och få en trygg och attraktiv miljö för att komma till rätta med de här utmaningarna.

Ytterligare en dimension i detta är satsningen på kvinnors hälsa, som vi är väldigt glada för. Vi ser en forskning på kvinnosjukdomar och kvinnodominerade yrken inom vården. Hälso- och sjukvården är ju en kvinnodominerad bransch, och det är främst kvinnor som blir utbrända på grund av dålig arbetsmiljö. De arbetar delade turer och sliter med att få ihop familjen, arbetet och vardagslivet.

Vi satsar också 145 miljoner kronor på stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre. Det är också en väldigt viktig satsning, en satsning som andra partier i sina budgetförslag väljer att ta bort. Men jag är glad över att det finns majoritet för vårt förslag till budget.

Tidöavtalet och budgeten är viktiga för Sverige, med nya reformer på många områden, och med ambition och framåtanda i tron att vi på riktigt ska få reda på Sverige. Det känns verkligen gott att stå här i dag, tre månader efter valet, med både Tidöavtalet och budgeten i ryggen.

Förändring åstadkommer man dock inte på tre månader. Den förra regeringen hade, som jag nämnde, åtta år på sig men lyckades inte i någon större utsträckning. Till er som lyssnar på debatten vill jag säga: Ha tålamod - det här kommer att ta tid. Det duger inte med snabba mediala utspel där pengar pressas ut för att blidka några väljare. Vi ska göra detta systematiskt och klokt och med rätt prioriteringar. Jag kommer att göra vad jag kan för att införliva Sverigedemokraternas politik i så stor utsträckning som möjligt.

Äldre får det bättre med denna statsbudget. Kvinnohälsa prioriteras, och den svenska hälso- och sjukvården prioriteras på riktigt.

Anf. 76 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Tidöavtalet innehåller ju förslag som kommer att ha mycket stor påverkan på svensk sjukvård framöver. Visst finns det en del positiva inslag i Tidöavtalet, men de drunknar liksom i de två mest centrala sverigedemokratiska punkterna, det vill säga den om angiveri och den om att förvägra människor rätten till tolk.

Den så kallade angiveriparagrafen innebär att personal hos kommuner, regioner och statliga myndigheter ska vara skyldig att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när man kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Den inre gränskontrollen flyttas över till bibliotekarier, förskollärare och vårdpersonal.

Den andra punkten handlar om att förvägra människor rätten till tolk. Den har fullständigt sågats av vårdpersonal, som ser framför sig hur det kommer att göras felaktiga bedömningar av patienters tillstånd och hur man kommer att ha svårt att förmedla den diagnos man ställer eller den behandling som man rekommenderar eftersom den inte kan uppfattas på rätt sätt av patienten. Barntolkar riskerar att återigen bli en vanlig och viktig del på svenska sjukhus och svenska vårdinrättningar. Vårdpersonalen har varit helt enig om att detta hotar patientsäkerheten och arbetsmiljön.

Jag har två frågor till Sverigedemokraterna. Kan Sverigedemokraterna verkligen se något enda fall där det faktiskt är rimligt att sjukvårdspersonal är skyldig att anmäla till gränspolisen att en patient saknar de fyra sista siffrorna i personnumret? Och kommer Sverigedemokraterna, trots att vårdpersonal larmar om hotad patientsäkerhet, att hålla fast vid punkten i Tidöavtalet om att begränsa rätten till tolk?

Anf. 77 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för repliken.

Jag har tittat lite på Centerpartiets budgetmotion. Man plockar hem en hel del satsningar som görs i regeringens budget. Jag noterar att man tar ganska mycket från de olika myndigheterna.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur man tänker när man plockar hem pengar som egentligen skulle ha gått till de olika myndigheterna för att sedan lägga dem på statsbidrag till kommuner och regioner. Det hade varit intressant att höra, tycker jag.

Det står inte i Tidöavtalet att någon ska förvägras rätten till tolk eller att någon inte ska få tolk. Den springande punkten i just det stycket är vem som ska betala för tolken. I andra länder har man gjort liknande tolkningar och kommit fram till att det är fullt rimligt att det utgår en viss kostnad, eller en patientavgift, för att använda sig av en tolk.

Jag vill passa på att fråga: När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man förväntas kunna tala det svenska språket i så stor utsträckning att man inte behöver ha tolk när man exempelvis besöker hälso- och sjukvården? Är det efter 10, 20, 30 eller 50 år i landet? Hur länge anses det rimligt att man har gratis tolk på skattebetalarnas bekostnad? Detta vore intressant att få svar på.

Det hänger någonstans ihop med språkkravet inom äldreomsorgen. Det säger sig självt att det är viktigt att man kan göra sig förstådd. Det är viktigt att man kan förstå varandra. När det gäller tolkfrågan är det också, som vi har lyft fram i Tidöavtalet, viktigt att det finns incitament att faktiskt lära sig det svenska språket.

När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man själv ska bekosta sin tolk?

Anf. 78 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Centerpartiet tycker inte att detta med tolkarna är en rimlig åtgärd.

Vi ska ha en bra integration i Sverige. Det bygger på att vi har ett utbildningssystem och sfi som fungerar och får ut människor i arbete. Det betyder inte att vi ska hota deras patientsäkerhet när de söker vård, oavsett om de har varit här i 1, 3 eller 20 år. De kanske har varit här hela livet men har blivit dementa och glömt sitt nya språk och kommer bara ihåg sitt gamla modersmål.

Patientsäkerheten måste gå först. Det är ju den som ni vill slå sönder genom att försämra möjligheten till tolk i svensk sjukvård. Vi förstår naturligtvis att det handlar om den sverigedemokratiska synen på invandrare i allmänhet och viljan att göra det så svårt som möjligt att leva i Sverige, men ni kanske inte hade räknat med den stora stormen från vårdpersonal som ser att detta kommer att hota både patientsäkerhet och personalens arbetsmiljö framöver. Sverige riskerar att återigen få ett system där barn ska gå in och tolka åt sina föräldrar. Det tror jag inte att någon vill se igen.

Vi behöver en väl fungerande vård. Vi behöver inte angiveri i den svenska vården. Vi behöver inte begränsa möjligheten till tolk, utan vi ska se till att vårdpersonalen får möjlighet att göra det som personalen är till för och att göra det på rimliga villkor samt sätta patienten först.

Vid triagering på våra akutmottagningar ska sköterskan i första hand fråga efter patientens tillstånd utifrån anamnes, symtom, vitalparametrar och så vidare. De fyra sista siffrorna i personnumret är inte det man ska ägna sig åt när någon kommer in och söker sjukvård.

Anf. 79 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag betackar mig för att få epitet klistrade på mig. Det är saker som är helt irrelevanta i den här kammaren och som jag inte tycker att vi över huvud taget ska pyssla med. Det finns inte någon här som har den inställning som ledamoten pratar om. Jag betackar mig för sådant.

Det handlar inte om att någon ska förvägras tolk eller om att begränsa rätten till tolk, utan det handlar i stora drag om vem som ska betala för tolken.

Vi har tidigare fört fram i våra motioner att barn och unga inte ska tolka. Det förekommer i dag på flera ställen att barn och unga får information som de ska översätta och tolka till sina föräldrar. Det är helt förkastligt, och utredningen kommer att titta på det. Detta är inte alls rätt väg att gå. Barn ska inte behöva tolka åt sina föräldrar, i synnerhet inte när det gäller vården, då det kan vara väldigt problematiska och tunga saker som barn och unga ska förmedla. Ledamoten Bergenblock behöver inte alls oroa sig för att någonting sådant skulle införas i Sverige - absolut inte.

Självklart ska äldre och dementa undantas. De kan på ålderns höst tappa kunskapen i det andra språket.

Här handlar det absolut inte om något martyrskap, utan det handlar om huruvida det är rimligt att svenska skattemedel bekostar gratis tolk år ut och år in. Detta måste vi titta på. Jag tycker inte att det är rimligt. Regeringspartierna tycker inte heller att det är rimligt. Partierna bakom Tidöavtalet är överens om att vi behöver titta på denna fråga. Det är högst relevant och högst rimligt.

Jag kan inte se den dramatik som Centerpartiet spelar upp i de här frågorna. Jag tror att man ska sansa sig en aning och inte blåsa upp någonting som faktiskt inte finns.

Inga barn och unga ska tolka, och äldre ska kunna få det stöd och den hjälp som behövs.

Anf. 80 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! SD är inte längre i opposition utan sitter i samma båt som regeringen, och har länge lyft fram frågor om vård och omsorg - alltså inte bara frågor om vem som ska vara lucia eller läsa sagor på biblioteken.

På den budget som lagts fram nu kommer välfärden att förlora ungefär motsvarande 15 000 anställda i skola, vård och omsorg. Det kan vi läsa på olika ställen, exempelvis hos SKR. Man har lagt extrapengar till statsbidragen på 6 miljarder kronor i stället för de 20 miljarder som hade behövts för att behålla den standard som finns inom hälso- och sjukvård, äldreomsorg och så vidare.

Samtidigt har ni i er allians gett en julklapp till de absolut rikaste, bland annat till mig. Vi får ungefär 1 400 kronor i månaden genom att man ändrar brytpunkten för statlig skatt.

Vad har Sverigedemokraterna för julbudskap till exempelvis personalen inom vården och äldreomsorgen? Blir det fler undersköterskor inom omsorgen? Vad händer med personalen som vill ha fler kollegor och bättre arbetsmiljö? Statsbidragen ni malt in i er budget är ganska torftiga. Varför satsar Sverigedemokraterna på de rikaste i stället för på vården? Det undrar jag.

Anf. 81 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Givetvis har vi, precis som ledamoten Rågsjö, tajta dialoger med SKR. Vi följer debatten som försiggår där. Jag vill göra det tydligt och klart att Sverigedemokraterna fortsätter att prioritera bemanning, kompetensförsörjning och arbetsmiljö ute i regioner och kommuner.

Det är oerhört viktigt att komma till rätta med den problematik som finns och har funnits i alldeles för många år. Tidigare regeringar har inte haft möjlighet att möta upp det behov som funnits. Professionen har signalerat jättelänge om kompetensbrist och behov av kompetensförsörjning. Vi satsar särskilt på förlossningspersonal och barnmorskor för att kunna möta upp de brister som finns där.

Man skulle givetvis vilja satsa allt för att alla ska vara hundra procent nöjda. I någon mening handlar det om prioriteringar, men i Tidöavtalet är det också tydligt att vi särskilt kommer att titta på hur vi på effektivaste och bästa sätt kan nå ut och stärka både kompetensen och personalförsörjningen ute i landet.

Varje gång vi ses, på alla möten och i alla debatter pratar vi om att den springande punkten för att komma till rätta med problemen i den svenska hälso- och sjukvården är personalen. Jag tror inte att det finns någon i den här kammaren som tycker någonting annat.

Vi måste säkerställa bra arbetsmiljö och bra personalpolitik men också att pengarna landar rätt. Det är ju bevisligen så att det år efter år har satsats pengar i regioner och kommuner men att man ändå inte lyckats växla upp. Det är ju ett faktum. Så är det.

Min fråga till Rågsjö och Vänsterpartiet, som varit stödparti till tidigare regeringar, är varför man inte har lyckats tidigare.

Anf. 82 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Nu är det jag som ställer mina små modesta frågor. Under förra mandatperioden var Vänsterpartiet i opposition, och då gjorde vi också en del dealar med M och KD, om ledamoten kommer ihåg.

Jag är väldigt bekymrad. Jag har träffat SKR, vårdpersonal och fack, och de är bekymrade över att statsbidragen är så låga. Även de riktade statsbidragen kommer att sjunka, dessvärre, och det med 25 miljarder under den här mandatperioden. Det tycker jag är bekymmersamt.

Det är en stor fråga vad som kommer att hända med bemanningen inom hälso- och sjukvården. Den ser dålig ut nu. Man hade velat att det satsades betydligt mer på välfärden, och det har Vänsterpartiet hela tiden flaggat för.

Jag är även väldigt orolig för äldreomsorgen. Ni tar bort Äldreomsorgslyftet efter 2024 trots att kontinuerliga satsningar verkligen behövs. Vården och omsorgen säger hela tiden att de vill ha långsiktiga satsningar, inte bara lite hitan och ditan.

Nu är detta Sverigedemokraternas ansvar. De sitter inte i regeringen men precis bredvid regeringen och har som jag uppfattar det väldigt stor makt. Jag har ändå uppfattat SD som ett parti med väldigt fokus på välfärden, men nu har de dessvärre ändrat karaktär i just den frågan. I stället för välfärden satsas det på helt andra frågor, exempelvis de rikaste i samhället. Det måste man ändå säga.

Jag ska inte prata elpolitik här, herr talman, för det vore ju tråkigt, men det är ju inte så att den politiken riktas till dem som har det absolut sämst. Det är genomgående för hela regeringens budget. Det blir mer till dem som redan har och mindre till dem som har det väldigt, väldigt knapert.

Anf. 83 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag delar inte ledamoten Rågsjös bild av det hela. Jag tycker inte att den världsbilden stämmer alls. Jag tycker att en bra och balanserad budget har lagts fram, även om det absolut finns mer att önska. Vi sverigedemokrater har såklart våra tankar och funderingar om vad som behöver stärkas och vad det behöver skruvas på. Så är det.

Jag instämmer i det ledamot Rågsjö sa om kompetens och bemanning ute i landet. Det är jätteangeläget att komma till rätta med de problemen, och som jag sagt tidigare tror jag att vi är helt överens i den här salen när det kommer till just den frågan.

Men åter till att detta skulle vara en budget för de mest välbärgade. Jag kan inte instämma i det. I budgeten finns många satsningar som gör gott för gemene man - inte minst tillgången till vården, där vi faktiskt satsar mer än vad Vänsterpartiet gör när det kommer till utgiftsområde 9.

Det handlar exempelvis om fritidskortet för barn och unga, som särskilt landar in i socioekonomiskt svaga områden. Det tycker vi är jätteviktigt. Vi vet också att det träffar rätt. Det blir fritidsaktiviteter för de barn och unga som inte kan få det genom sina familjer och sina föräldrar. Det är jätteviktigt. Det är en bättre satsning än att till exempel stärka barnbidraget, för då vet man ju egentligen inte var pengarna hamnar och om de verkligen går till barnen.

Sedan tycker jag också att satsningen som handlar om ofrivillig ensamhet bland äldre är oerhört viktig. Den riktar sig framför allt till dem som inte redan nås av vård och omsorg utan fortfarande bor hemma och har stor ensamhet, påfallande ohälsa och inte minst bristande kosthållning. Jag tycker absolut att det är en bra och balanserad budget som ligger på bordet.

Anf. 84 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Nu sitter Sverigedemokraterna i Regeringskansliet. De har regeringsmakten i allt utom ministerposter. De har det där politiska avtalet, och de har sina statligt anställda tjänstemän som bevakar dess efterlevnad i Rosenbad.

Man har lagt sin första gemensamma budget. I den budgeten sägs det enormt mycket om kriminalitet och om hur brott ska klaras upp och bestraffas efter att de skett. Det är i allt väsentligt bra politik - det har jag kommenterat tidigare. Det är samma politik som vi socialdemokrater sjösatte under förra mandatperioden. Det är bra.

Det sägs dock väldigt lite om hur brott ska förebyggas. Här är budgeten svag, och det tas få initiativ. På utgiftsområdet som vi nu debatterar tillför man endast 10 miljoner kronor för ändamålet. Det motsvarar, som jag sa i mitt anförande, ungefär tio nya socialsekreterare i hela landet. Vi socialdemokrater avsätter 50 gånger så mycket - sammanlagt en halv miljard - för att förstärka det här området.

Detta är ett tydligt exempel på Sverigedemokraternas logik. Det som inte går att beskriva med klickvänliga rubriker om hårdare tag mot buset prioriteras inte, trots att vi alla vet att det är nödvändigt. Det är det förebyggande arbetet som ser till att barn och unga inte hamnar i gängens klor redan från början.

Min fråga till ledamoten Lindberg är vad Sveriges 290 kommuner har för glädje av att få dela på tio socialsekreterare. Hur kan det förebygga gängkriminaliteten?

Anf. 85 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lundh Sammeli för repliken.

Ja, det är ett faktum att vi har tjänstemän som sitter i Regeringskansliet. Det har inte Socialdemokraterna längre. Det är sant.

Det är också sant att Socialdemokraterna lägger betydligt mer på punkten socialt arbete och anslaget socialt arbete i sin budgetmotion än regeringen gör i denna budget. Dock är det ett faktum att denna regering lägger dubbelt så mycket på anslaget socialt arbete årligen som Socialdemokraterna gjort tidigare under sina åtta år i regering. Det kan ju också säga en del.

Som jag sa i vårt replikskifte tidigare stod det särskilt tydligt i er budgetmotion att för varje krona som läggs på polisen ska det också läggas en krona på socialt arbete. Det tyder på att man inte har prioriterat vare sig polisen eller det sociala arbetet under de år man suttit i regering. Det är lite intressant.

För att faktiskt hålla mig till utgiftsområde 9, som vi i stort debatterar i dag, kan jag säga att man från den föregående regeringens sida med Socialdemokraterna i absoluta spetsen inte har lyckats komma till rätta med vårdköerna eller få ordning på bemanningen och arbetsmiljön och den problematik som finns kring arbetssituationen ute i landet.

Cancervårdens köer sticker ut särskilt i Sverige. Före pandemin påtalade Cancerfonden att endast 3 av 21 regioner klarade av målet att genomföra en bröstcanceroperation inom 28 dagar från att cancer misstänks.

Det är mycket som haltar inom den svenska hälso- och sjukvården, så min fråga till Fredrik Lundh Sammeli är: Varför har man inte gjort tillräckliga insatser och åtgärder tidigare när man haft chansen och möjligheten då man suttit i regering?

Anf. 86 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! När man står på den här sidan har man möjlighet att ställa frågor till den som hållit anförande. Vi hade ju det här replikskiftet när jag hade möjlighet att utveckla och svara på ledamoten Lindbergs frågor. Men jag tar det gärna igen.

Vi har under våra år gjort enorma satsningar på hela rättsväsendet. Vi är på väg att nå målet om 10 000 fler polisanställda 2024. Det är otroligt viktigt. Vi har skärpt ett sjuttiotal straff och tillfört nya metoder och verktyg.

Samtidigt har vi hela tiden pekat på att vi måste bekämpa både brotten och brottens orsaker. Det är därför det är otroligt viktigt att ha en jämlik skola som ser varje barn och ha en socialtjänst med muskler att tidigt och tydligt kunna gripa in. Där är mellantvånget en av de reformer som vi sjösatt och som verkligen kommer att ge bättre möjligheter att möta det här samhällsproblemet.

Vi har också utvecklat principen krona mot krona, som är det som vi behöver jobba mer tydligt med framöver. Det vi lägger på rättsväsendet som extra satsningar måste vi tydligt möta i det brottsförebyggande. Det är en princip jag gärna lånar ut till regeringsunderlaget, för jag tror att det är något som vi politiker behöver åstadkomma tillsammans.

Jag tycker att det är intressant att få möjlighet att ställa frågan till ledamoten Lindberg vad hon menar är regeringens agenda framöver för det brottsförebyggande arbetet. Sverigedemokraterna utgör en viktig del av regeringsunderlaget. Man sitter inte i regeringen, men han håller definitivt i taktpinnen.

Vi har också den lilla frågan som ledamoten berör om fritidsbidraget. Menar ledamoten Lindberg att det går att jämföra med mångmiljardsatsningen på barnbidrag som ligger i vår budget?

Anf. 87 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Nej, det går givetvis inte att jämföra med barnbidraget, så har vi rett ut det. Jag säger bara att det är en ganska sjyst satsning, för då vet vi i alla fall att det går till barnet och hamnar exakt där det ska vara så att man får den fritidsaktiviteten och den viktiga delen som barn och unga behöver - att komma ut och träffa andra barn och unga också utanför skolaktiviteten.

Det är också ett faktum - vi ser ju det nu - att vi både i justitieutskottet och socialutskottet haft en fantastiskt stark opposition föregående mandatperiod. Det ligger också till grund för det goda förarbete som nu finns till den regering som finns på plats i dag. Justitieutskottet tror jag är det utskott som föreslagit flest tillkännagivanden, och därefter kommer socialutskottet, så det är kanske inte helt ärligt att säga att det är den föregående regeringens politik man bedrivit. Det är i mångt och mycket oppositionen i riksdagen som föranlett den med många förslag till tillkännagivanden, och man har tvingats vidta vissa politiska åtgärder från regeringens sida.

Ledamoten ställde också en fråga tidigare som jag missade att svara på om vi tycker att det är viktigt med de förebyggande insatserna och andra välfärdsdelar.

Jag vill påminna om att vi ser det som väldigt angeläget. Vi värnar verkligen den svenska välfärden. Bland annat i socialförsäkringsutskottet har vi väldigt starkt drivit på för till exempel sjukförsäkringen. Där gick det långt om länge upp för Socialdemokraterna att det fanns stöd tillsammans med Sverigedemokraterna för att få igenom viktiga reformer och viktiga förslag för att förbättra sjukförsäkringen.

Det är inte Sverigedemokraterna som har nedmonterat exempelvis den personliga assistansen, där man till förmån för invandringen satte orimliga mål och försämrade den personliga assistansen oerhört mycket.

Vi är alltså fortsatt en garant för en bra välfärd och ett bra välfärdssystem som ska fungera.

Anf. 88 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Varför får den cancersjuka förskolläraren i glesbygd vänta i två år på en undersökning medan affärsjuristen i storstadsvåningen springer maraton, äter exklusiv wagyubiff och grönkål och skaffar en privat vårdförsäkring för att gå före i sjukvårdskön?

För oss i Vänsterpartiet är hälsa inte en fråga om livsstil som man väljer, utan det är en klassfråga. Ojämlikheten i hälsa och livslängd har ökat i Sverige. Under samma tid kan man se att marknaden har trängt sig djupt in i sjukvården och äldreomsorgen.

Den budget som Sverigedemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna tagit fram ger inte vård- och omsorgspersonalen en bra arbetsmiljö. Ingen etableringskontroll. Ingen åtstramning av vare sig nätläkare eller privata sjukvårdsförsäkringar. I stället nedskärningar. Sverigedemokraternas och regeringens sjukvårdspolitik ger inte mycket hopp inför de kommande fyra åren.

Vården är i kris. Köerna till både specialistvård och akutmottagningar ringlar ganska långa, sjuksköterskor går på knäna och bergen av både övertid och uppskjutna operationer som pandemin förde med sig gör sig ständigt påminda. Men trots att vårdpersonal, patienter och regionpolitiker ropar till er som just nu har makten efter långsiktiga reformer och mer resurser lyser dessa med sin frånvaro i slottsavtalet, Tidöavtalet, och även i Elisabeth Svantessons budget.

Vad hände, herr talman, med personalens behov av fler kollegor och bättre arbetsmiljö? Vad kommer att hända med primärvården? Med äldreomsorgen?

Den SD-styrda högerregeringens statsbudget blev en kalldusch för välfärden. Minst 20 miljarder i ökade statsbidrag hade behövts bara för att hålla den nivå vi har nu. Ni lade 6 miljarder extra.

Herr talman! Vänstern satsar 10 miljarder till kommuner och regioner för ökad personaltäthet i äldreomsorgen och vården under hela mandatperioden. Det handlar också om att socialarbetare ska kunna jobba med förebyggande insatser för att hindra nyrekryteringen in i gängen och om att få fler läkare och sjuksköterskor och fler undersköterskor inom äldreomsorgen. Behoven av personal tickar nämligen på. Det handlar också om att utbilda i samma takt, inte sant?

Vi fyller också på med 14 miljarder i statsbidrag till välfärden. Ibland talar man om en tryckpress i källaren, men det har inte vi. Detta är inom ram, vill jag påpeka, så om ni vill säga något till mig sedan behöver ni inte säga det.

Om vi räknar med regeringens 6 miljarder blir det totalt 30 miljarder årligen mer i statsbidrag till välfärden under de följande åren. Det är en stor satsning vi gör - det är välfärden först för oss, inom ram som sagt. Det handlar om långsiktiga satsningar, precis som vården och omsorgen har bett om.

Det är klart att vi måste ha en ökad nationell styrning för en jämlik sjukvård i hela Sverige; det håller vi helt med om. Människor i exempelvis glesbygdskommuner har mycket sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har mycket bättre hälsa. Tillgången till och användningen av sjukvården är som störst där flest och friskast människor bor - det finns utredningar som visar detta.

För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs en solidarisk satsning via skatten så att resurserna till glesbygden ökar. Hela Sverige ska förstås kunna lita på den sjukvård vi har.

Vi vill också ge utökade resurser för att kunna erbjuda sjuksköterskor och barnmorskor betald specialistutbildning i hela landet. Det har vi pratat om ganska länge, och här måste man öka tempot.

Så till äldreomsorgen. Så mycket vi talade om äldreomsorgen under pandemin! Vi gjorde också vissa gemensamma satsningar. Vi var alla så upprörda. Behoven av att anställa personal och ge ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar är väldigt stora. Därför har vi avsatt medel för att kunna fortsätta med Äldreomsorgslyftet. Det ska kunna pågå även efter 2024; det är oerhört viktigt. De satsningar vi gör måste vara långsiktiga för att hålla ihop.

Vi kan inte ha en äldreomsorg baserad på timanställda, med få undersköterskor. Äldre som har hemtjänst eller bor på äldreboenden ska känna sig trygga; det är oerhört viktigt.

En fråga vi har pratat om väldigt mycket är den psykiska hälsan, och den är inte på topp; det kan vi se. Ändå är psykiatrin ett av sjukvårdens mest eftersatta områden. Fokus ligger oftast på korta behandlingar och medicinering, och det är väldigt ojämnt mellan regionerna när det gäller vad man får. Var är samtalen? Olika medicinska behandlingar är förstås jätteviktiga, men det behövs också terapi. Ofta får du som patient köpa terapi på stan, hos privata terapeuter. Detta blir till slut en klassfråga.

Vi måste börja likställa den psykiska hälsan med den fysiska; det är oerhört viktigt och centralt. Här går vi in och satsar extra, just för att kunna erbjuda bättre samtalsterapi för dem som finns inom både primärvården och psykiatrin.

Herr talman! Tänder är en tydlig klassfråga. Om någon visar sina tänder kan man i stort sett säga vilken klass personen kommer från. Tänderna är en del av kroppen och ska ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar.

Vi vill likställa tandvård med sjukvård; det tycker vi är oerhört viktigt. Vi har lagt in en sådan satsning i vår budget. Det kostar 6,5 miljarder att få ihop helheten, så att vi får en trappa. Det finns en utredning om detta, och jag vet att det här också står i Tidöavtalet. Titta gärna i den utredningen och kom loss med detta, säger jag till regeringen och SD. Det behövs en reform inom tandvården.

Vi har i debatt efter debatt lyft vårdpersonalens och äldreomsorgspersonalens behov av fler arbetskamrater och bra arbetsmiljö, inte sant? I den budget som regeringen och Sverigedemokraterna nu har lagt fram är det, anser vi, tydligt att man återigen lämnar vård- och äldreomsorgspersonalen på perrongen med en käck applåd och ett lycka till.

Det är tydligt att exempelvis primärvården nu skulle behöva resurser för att axa upp. Vi tror att statsbidrag skulle betyda väldigt mycket. Det blev inte så. Vi ser inte de stora satsningarna på primärvården. Däremot blir det en utredning om att ta bort pengarna för tolkar för dem som har behov av tolk inom vården och om att sjukvården, som lyder under sekretess, ska ange patienter som inte har uppehållstillstånd. Sverigedemokraterna har, anser vi, fått igenom sina krav. De måste vara väldigt nöjda. Ni andra får sitta i en regering och mer administrera delar av SD:s önskelista.

Det finns många fina ord i slottsavtalet om hälso- och sjukvården. Vissa punkter är jättebra, tycker jag, men det saknas resurser. Vi har ställt oss bakom ett antal av regeringens punkter, om exempelvis fritid, äldre och så vidare. Det tyckte vi var självklart, för det är bra grejer, helt enkelt. Då måste man kunna säga yes, det kör vi på.

Men det fattas resurser, statsbidrag, för långsiktiga satsningar på hälso- och sjukvårdspersonalen som är absolut nödvändiga för en hållbar sjukvård och satsningar för att socialtjänsten ska kunna bli mer offensiv. Socialtjänsten måste lämna sina skrivbord och gå ut i sina samhällen och vara mer hands-on. För detta behövs resurser och fler socialarbetare.

När högern styr blir det ofta så att resurserna till välfärden försvinner och man satsar på dem som har det bäst i samhället. Det är en klassiker och inget som jag blir förvånad över. Men nu anser jag att även Sverigedemokraterna åker med på det tåget. Det tycker jag är viktigt att poängtera. Vi får se vart det här tåget går. Jag är gärna stinsen som säger stopp.

Anf. 89 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag förstår om ledamoten Rågsjö, som är vänsterpartist, kanske inte tittar så mycket på kommersiell tv, men i en av de kommersiella kanalerna finns ett program som heter Lyxfällan. Vänsterpartiet skulle egentligen kunna vara föremål för det programmets uppmärksamhet i en hel säsong, för den politik som Vänsterpartiet för påminner precis om det beteende som deltagarna i programmet har. Man lever över sina tillgångar, konsumerar på kredit och har en politik som är lite som att kissa i byxan - det blir varmt först, men det kommer kallt efteråt.

Vänsterpartiet säger att man minsann finansierar sin verksamhet inom ram. Men tittar man på Vänsterpartiets budgetförslag ser man, herr talman, att de höjer skatterna med 68 miljarder. Det är en rejäl käftsmäll mot företag och hushåll som redan pressas hårt av stigande priser och en allt svagare ekonomisk utveckling.

Men det räcker inte för att finansiera Vänsterpartiets satsningar. Tittar man på Vänsterpartiets motion och tar del av deras egna siffror, herr talman, ser man att de lånar över 200 miljarder. Det är att elda på den inflationsbrasa som gör oss alla fattigare. Det driver upp räntorna. Det skulle driva upp pensionskostnaderna för Sveriges kommuner och regioner. Det är detta som gör att Sveriges kommuner och regioner nu önskar ökade statsbidrag - för att bland annat kompensera för de kraftigt ökade kostnaderna för pensionerna. Då driver Vänsterpartiet en politik som skulle leda till ännu högre inflation och ännu högre pensionskostnader och långsiktigt skulle urgröpa förutsättningarna för att finansiera välfärden. Är detta, ledamoten Rågsjö, att ta ansvar?

Anf. 90 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag trodde att den ekonomiska debatten var i går. Jag tycker absolut att vi har en väldigt rimlig budget. Vi satsar på välfärden. Vi satsar på dem som har det lite sämre i samhället. Men ni brassar på. Jag tänker inte prata om elen och om att halva Sverige inte får ett öre. Jag tänker inte prata om att den som har tre sommarstugor kan casha in lite mer elstöd till swimmingpool och lite annat.

Men jag kan prata om något annat som jag också tycker är intressant. Det finns en rapport av Grant Thornton som heter Så mår den privata vård- och omsorgssektorn i Sverige. Man har tittat på hur mycket de privata företagen cashar in - det tycker jag hör till den här vårddebatten, för det är väl en sådan vi har?

Vi kan se att de privata vårdbolagens vinster 2021 ökade med 7,3 miljarder kronor, till 141,7 miljarder. Det kan vi börja fundera på; det tycker jag att vi ska gräva i. Var kommer pengarna ifrån? Vad har de för inspel i den regionala politiken? Det vore intressant att titta på. Hur kommer det sig att jag, om jag har en privat vårdmottagning som har avtal med regionen, också kan ta emot dem som har privata vårdförsäkringar? Det är relevant att prata om.

Det är också relevant att i den här debatten prata om hur det kommer sig att de som har sämre utbildning och ekonomi också har sämre och sämre hälsa.

Vi befinner oss i en extremt otrygg värld just nu, och det är klart att Sverige då måste låna till några av de saker som måste göras. Det handlar till exempel om att få igång tågen. Vore det inte bra om de tuffade på i stället för att man bara förbättrar vägarna?

Jag tänker inte ha någon budgetdebatt här i dag, utan jag tycker att vi ska fokusera på hälso- och sjukvården. Jag tycker att vi ska diskutera frågor som berör hälso- och sjukvården.

Vi har gjort denna budget. Det vi har presenterat inom ram, det är tydligt. Vi har en helt balanserad budget, och vi satsar på dem som har det absolut sämst ställt.

Anf. 91 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Ursäkta att jag ler lite grann, men det är häpnadsväckande att i debatten om utgiftsområde 9 i statens budget säga som ledamoten Rågsjö att hon inte vill ha en budgetdebatt. Då får ledamoten Rågsjö nog komma tillbaka vid ett annat tillfälle, för det är just vad vi har i dag. Vi har en debatt om Sveriges statsbudget inför det enskilt kanske viktigaste beslut vi ska ta om svensk hälso- och sjukvård och socialtjänst i kammaren i år. Då får man faktiskt vara lite mer seriös.

Faktum är att Vänsterpartiet i sin budgetmotion föreslår att Sverige ska låna upp över 200 miljarder. Detta kommer att driva på inflationen, göra människor fattigare, minska resurserna till välfärden och tvinga Sveriges kommuner och regioner att lägga mer på pensionsavsättningar i stället för att satsa på personalen, alltså det som ledamoten Rågsjö säger sig vara för.

Herr talman! Vi måste prata om grundläggande ekonomisk politik för att kunna ha en seriös diskussion om hur vi ska kunna prioritera våra resurser och kunna satsa på att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Jag måste säga att jag är förvånad.

Den regering som Vänsterpartiet indirekt stöttade i åtta år drev ju fram det som Vänsterpartiet är så kritiskt till, nämligen förekomsten av privata sjukförsäkringar. De har vuxit till på grund av att den tidigare regeringen så flagrant har misslyckats att leverera en tillgänglig hälso- och sjukvård.

Vi moderater föreslår därför tillsammans med våra samarbetspartier en nationell vårdförmedling och prestationsbaserade ersättningar för att förbättra tillgängligheten. Hela denna satsning på 3 miljarder för att korta vårdköerna stryker Vänsterpartiet. Hur ska människor i Vänsterpartiets Sverige då få vård i tid?

Anf. 92 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Självklart har vi en budgetdebatt, men vi pratar hälso- och sjukvård, inte sant? Jag undrar hur dessa 3 miljarder till den nationella vårdförmedlingen ska landa i 21 regioner som kommer att ha en superkris nästa år på grund av att ni skär ned så mycket.

Ni går in med 6 miljarder, och det är inte tillräckligt för att fylla upp inom hälso- och sjukvård, omsorg, skola och så vidare. Vi går exempelvis in med 10 miljarder bara för att få en funktionell personaltäthet.

Vem ska jobba med er vårdförmedling? Vilka i regionerna ska jobba med den? Är det inte tänkt så att de privata aktörerna ska flockas runt detta? Finns det inte en tanke om det? Frågar ledamoten i de 21 regionerna om de kan ta hand om en vårdförmedling så att Karin kan få operera sitt knä här kommer det inte att finnas så många som kan det. Men då kan man kontakta de privata aktörerna, för det är de som kommer att komma in när det visar sig att regionerna inte fixar detta.

Det är uppenbart att er budget för hälso- och sjukvård och socialtjänst inte är tillräcklig. Detta kommer vi att prata om varje år, kanske flera gånger i veckan. Vad vet jag?

I SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har man oavsett om man är moderat eller vänsterpartist varit väldigt kritisk till det låga statsbidraget. Det är klart att jag undrar över de 6 miljarderna. Även om ni gör andra satsningar kommer ni inte upp i det som behövs för att täcka behoven.

Anf. 93 Johan Hultberg (M)

Herr talman! För tre månader sedan gick Sverige till val. Då röstade svenska folket för maktskifte och förändring. Moderaterna har därefter tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna bildat en stark regering som genom ett nära samarbete med Sverigedemokraterna har majoritet i Sveriges riksdag. Därmed har vi äntligen en regering med förmåga att göra vad som krävs, en regering som kan genomföra de många reformer som behövs för att lösa Sveriges många och stora samhällsproblem. Tidöavtalet utgör en stabil grund för ett omfattande och nödvändigt reformarbete.

Efter åtta år av rödgrön vanskötsel är regeringens uppgifter krävande. Det är en krävande uppgift att knäcka kriminaliteten och åter skapa trygghet i hela landet. Det är en krävande uppgift att återuppbygga vårt elsystem, som en gång var kanske världens bästa men som nu är mycket skört och sårbart efter att de rödgröna med sin politik har stängt ned sex av tolv svenska kärnkraftsreaktorer.

Också inom det område vi nu debatterar, det vill säga hälso- och sjukvård och social omsorg, är problemen många och utmaningarna stora.

Men nu, herr talman, är äntligen arbetet för att få ordning på Sverige påbörjat. Arbetet är påbörjat för att korta vårdköerna. Genom att inrätta en nationell statlig vårdförmedling vill vi stärka patienternas ställning och nyttja all den kapacitet som sammantaget finns runt om i vårt land. Samtidigt satsar regeringen 3 miljarder årligen på en prestationsbaserad ersättning till regionerna i syfte att korta köerna och förbättra tillgängligheten över hela landet.

För att korta vårdköerna behövs många insatser, inte minst fler vårdplatser. Därför ska en nationell långsiktig plan för att minska bristen på vårdplatser tas fram och en prestationsbaserad ersättning införas om hela 2 miljarder årligen.

Avgörande för att korta vårdköerna och öka antalet vårdplatser är en god kompetensförsörjning. Arbetsmiljön inom vården och omsorgen behöver förbättras och personal erbjudas goda möjligheteter till fortbildning och kompetensutveckling. För 2023 satsar regeringen omkring 1,2 miljarder för att stödja kommunernas och regionernas arbete med kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hälso- och sjukvården. Därtill satsar regeringen ytterligare en halv miljard årligen för att öka vidareutbildning av sjuksköterskor och för att skapa bättre utvecklings- och karriärmöjligheter.

Vi i de fyra samarbetspartierna är övertygade om att det krävs ett ökat nationellt ledarskap och ansvarstagande. Särskilt gäller detta strategiska och övergripande uppgifter såsom kompetensförsörjning. Därför blir arbetet med att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen viktigt.

Herr talman! Arbetet är också påbörjat med att stärka de sociala insatserna och landets alla socialtjänster. Särskilt viktigt är att utveckla det förebyggande arbetet och ge socialtjänsten bättre förutsättningar att tidigt gripa in, inte minst för att vi ska kunna få stopp på de kriminella gängens nyrekrytering. Barn och unga ska inte dras in i kriminalitet eller missbruk. Barn och unga ska gå i skolan och ges en trygg, kärleksfull och bra start i livet.

Därför är jag glad att regeringen riktar särskilda medel till att stärka socialtjänstens arbete mot ungas brottslighet och inte minst att regeringen satsar flera hundra miljoner på att förstärka föräldraskapsstödet. Att vara förälder är det viktigaste men också det svåraste uppdraget i livet. Därför är det viktigt att man som föräldrar kan få stöd och hjälp för att på ett bra sätt axla den uppgiften.

Herr talman! Satsningen på ett förstärkt föräldraskapsprogram är en av många satsningar i regeringens budget som har en förebyggande ansats. I dag bemöter vi såväl hälsoproblem som sociala problem på tok för reaktivt - detta trots att vi vet att egentligen alla sociala problem och väldigt mycket av sjukdom och ohälsa är möjliga att förebygga, till exempel omkring en tredjedel av all cancer.

Att ställa om till att jobba mer förebyggande och hälsofrämjande inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården är svårt, särskilt givet hur hårt pressade dessa verksamheter är av akuta uppgifter, men likväl är det precis vad som behöver göras. Genom fler förebyggande insatser kan nämligen mycket lidande och stora ekonomiska resurser sparas. Därmed kan trycket på socialtjänsten liksom hälso- och sjukvården långsiktigt minskas.

Ett av de största hälsoproblem vi har i dag är problemen med psykisk ohälsa, inte minst hos barn och unga. Därför är det mycket välkommet att regeringen i budgetpropositionen avsätter 380 miljoner kronor för att förbättra tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Dessutom görs insatser för att utveckla arbetet med psykisk hälsa i allmänhet och suicidprevention i synnerhet. Detta är på riktigt livsviktigt.

Herr talman! En orsak till psykisk ohälsa och rent av självmord är ensamhet. Det är ett problem som regeringen vill adressera genom att för första gången göra en rejäl satsning på ett stärkt och utvecklat arbete för att bryta ofrivillig ensamhet och isolering, ett arbete som jag ser framför mig behöver göras i mycket nära samarbete med civilsamhället.

Apropå civilsamhället och föreningslivet påbörjar regeringen i och med budgeten för 2023 en omfattande satsning på att stödja främjandet av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga. Ett särskilt fritidskort ska införas för att förbättra tillgången till idrott och föreningsliv, särskilt för barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden. Detta är en viktig satsning för att förebygga såväl fysisk som psykisk ohälsa men också sociala problem.

Herr talman! Budgeten är tjock och omfattande, och jag har därför bara kunnat göra några snabba nedslag. Hade jag haft mer tid skulle jag ha pratat ytterligare om hur vi satsar på en utvecklad cancervård och hur vi förstärker och förlänger satsningen på förlossningsvården och kvinnors hälsa. Jag hade pratat om våra satsningar på att stärka primärvården och barn- och ungdomshälsovården.

Jag hade också velat berätta mer om satsningarna och reformerna för en tryggare äldreomsorg, om regeringens satsning på metoden Bostad först för att minska hemlösheten och om den i sammanhanget lilla men ack så viktiga satsningen på att förstärka Bris stödlinje. Att stärka skyddet för barns rättigheter har länge varit en prioriterad fråga för oss moderater. Därför är jag glad och stolt över att vi nu har en regering som använder både ekonomiska och politiska muskler för att tillförsäkra barn deras rättigheter och att vi nu har en särskild socialtjänstminister som ser just detta som en av sina absolut viktigaste uppgifter.

Med detta, herr talman, konstaterar jag att ett mycket omfattande arbete ligger framför den nya regeringen. Att korta de rekordlånga vårdköerna, minska bristen på vårdplatser och stärka socialtjänsten är inte enkla uppgifter, men vi fyra partier som står bakom regeringen och Tidöavtalet är fast beslutna att lösa dem. Med den budget vi nu debatterar tas många både stora och viktiga steg för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Allra sist vill jag framföra en hälsning från min goda kollega Lina Nordquist från Liberalerna, som tyvärr har blivit sjuk. Hon hade laddat och sett fram emot dagens debatt men var tvungen att stanna hemma på grund av sjukdom. Att som Nordquist hålla sig undan för att inte smitta oss andra är att ta ansvar, och den budget som regeringen har lagt fram innebär att ta ansvar för svensk hälso- och sjukvård och den sociala omsorgen.

Anf. 94 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Innan jag sätter fokus på kompetensförsörjningen är det med glädje jag konstaterar att vi säkerställde att barnkonventionen blev lag under den föregående mandatperioden. Då vurmade Moderaterna inte alls för barns rättigheter på samma sätt som ledamoten Hultberg gjorde i talarstolen nyss.

Men min fundering handlar om kompetensförsörjning. I går bjöd vi socialdemokrater in fackförbund, professionsförbund och arbetsgivarorganisationer på välfärdsområdet, med fokus på hälso- och sjukvård, till ett möte om kompetensförsörjningen inom sjukvården, omsorgen och socialtjänsten.

Organisationerna beskrev en situation som under en följd av år har blivit sämre. Det är tufft för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och socialsekreterare. Man lämnar sina arbetsplatser på grund av låga löner, låg bemanning och bristande arbetsmiljö. De organisationer vi träffade undrar vart de stora statliga satsningar som den förra regeringen gjorde har tagit vägen. De vill att staten ska tänka nytt och ta nya initiativ och att politiken nationellt ska förmå att fokusera på och jobba med dessa frågor framöver.

Förutom att dubbla satsningen på välfärden, som vi gör i budgeten i förhållande till regeringen och som jag lyfte upp i mitt anförande, har vi socialdemokrater i vår budgetmotion tagit initiativ till en välfärdsberedning. Vi har sett hur Försvarsberedningen har gjort ett bra arbete, även i ett polariserat politiskt landskap, och vi tror att något liknande skulle behövas på välfärdens område. Min fråga till ledamoten Johan Hultberg är: Hur ställer ni er till vårt förslag om en välfärdsberedning med fokus på kompetensförsörjning?

Anf. 95 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att vi nu, för första gången på många år, har en regering som har stöd här i Sveriges riksdag, en regering som kan få igenom sin politik, en regering som kan driva precis det ambitiösa reformarbete som vi behöver för att lösa de många och stora utmaningar som vi står inför, inte minst kopplat till kompetensförsörjningen.

Jag är stolt över att tillhöra ett parti som tydligt har sagt att vi är beredda att prata med alla partier i Sveriges riksdag. Vi är beredda att kroka arm med alla som är beredda att ta ansvar för att lösa de problem vi har, och jag är absolut beredd att titta närmare på det förslag som ledamoten Lundh Sammeli nämner.

Jag tror att det är jätteviktigt att vi bortom mandatperioder och bortom parti- och blockgränser kan hitta lösningar för att adressera de långsiktiga problemen, som naturligtvis inte kommer att vara borta ens efter denna mandatperiod. Jag ska vara ödmjuk och säga att de utmaningar vi har på kompetensförsörjningsområdet är så stora att de inte kommer att vara lösta om fyra år, men jag är övertygad om att vi kommer att ha tagit viktiga steg på vägen.

Jag nämnde i mitt anförande hur vi gör viktiga satsningar på kompetensförsörjningen: 3,2 miljarder under 2023. Jag tror att det är oerhört viktigt också med de många andra reformer som vi påbörjar, till exempel att skapa en bättre it-infrastruktur. När man gör undersökningar bland personalen inom hälso- och sjukvården lyfts det ofta fram att dåliga it-system är en större anledning till att sluta sin anställning än den låga lönen.

Att rensa upp i träsket av dysfunktionella system som inte kan kommunicera med varandra är en konkret, viktig arbetsmiljöförbättring. Det är också en åtgärd som kan frigöra tid för det där viktiga patientmötet, i stället för att sköterskan, undersköterskan eller läkaren frustrerat ska ägna tid åt att rapportera i ännu ett dåligt system.

Det krävs ett brett arbete här, och jag är glad att Socialdemokraterna sträcker ut en hand för att vi ska kunna hitta breda, långsiktiga lösningar.

Anf. 96 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Det som ledamoten Hultberg glömmer att berätta är att regeringen består av tre partier som alla backade i valet. Den enda orsaken till att man har ett regeringsunderlag med majoritet är att Kristersson sitter i Jimmie Åkessons regering. Så länge regeringen är beredd att dansa efter Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas pipa kommer man att ha stöd, men den dag man inte är det kommer regeringen inte att vara en vinnarregering med en kraftfull agenda.

Socialdemokraternas agenda är tydlig. Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och stoppa vinstjakten på det området. En stark välfärd i vårt land är det bästa verktyget för ökad trygghet och jämlikhet. Vi socialdemokrater har prioriterat att leverera fler anställda i välfärden framför sänkta skatter under vårt regeringsinnehav. I vårt budgetalternativ fördubblar vi resurserna till välfärden i förhållande till regeringen.

Om jag och ledamoten Hultberg delar bilden och är överens om att kompetensförsörjningen är välfärdens kanske största problem blir ändå frågan: Varför ser man inte det tydligare i den budget som regeringen nu har lagt fram? Och vad är regeringens och Sverigedemokraternas besked till alla de kommuner som nu inser att regeringen i ett tufft läge lämnar dem i sticket, där valet handlar om att skära ned eller höja skatten för att bibehålla nivån på välfärden inom hälso- och sjukvården, inom omsorgen och socialtjänsten?

Anf. 97 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Grunden för en stark välfärd är att Sverige arbetar - att svenska folket går till jobbet och betalar skatt. Tyvärr har vi haft en regering som har nedmonterat arbetslinjen och som har fört en politik som har gjort att vi har en rekordhög långtidsarbetslöshet.

Jag ska återkomma till det som jag sa i mitt tidigare replikskifte. Hade det varit så att Sverige bara hade haft samma ekonomiska utveckling som EU-snittet hade vi haft 40 miljarder kronor mer årligen till välfärden. Om man översätter det till kompetensförsörjning, herr talman, hade det inneburit 65 000 fler grundskolelärare, 80 000 fler undersköterskor eller 59 000 fler poliser. Det är därför så otroligt viktigt att vi nu har fått en regering som kan återupprätta arbetslinjen, sätta fokus på en stark ekonomisk politik och skapa konkurrenskraft för våra företag så att fler människor kan komma i arbete och så att fler människor kan bidra till den offentliga välfärden. Det är oerhört centralt.

Herr talman! När vi zoomar in på frågan om kompetensförsörjning tycker jag att vi tar stora och viktiga steg i denna budget. Vi gör stora satsningar på att stödja kommunerna och regionerna i deras arbete för att stärka kompetensförsörjningen och erbjuda karriärvägar och utbildningsvägar. Och vi påbörjar arbetet med att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjningen.

Det är framför allt det övergripande ansvaret som jag tror att det är viktigt att staten tar. Det är trots allt kommuner och regioner som behöver göra läxorna för att bli bättre arbetsgivare - förbättra arbetsmiljön. Men staten behöver samordna arbetet bättre och titta på hur man ska utveckla utbildningsväsendet för att matcha de behov som finns.

Jag är också stolt och glad över att vi har en regering som för en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att om krisen blir tuffare finns det utrymme att göra ytterligare satsningar på att stödja kommuner och regioner i deras viktiga välfärdsarbete.

(forts. § 10)

Anf. 174 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Det blir en lång dag i dag med budgetdiskussioner.

Jag har en fråga till ledamoten Hultberg. Det gäller de olagligt långa köer som har varit ett problem under lång tid i Sverige. Det är en av de saker som också har nämnts tidigare i debatten i dag.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen valde att hänskjuta problemet till Tillgänglighetsdelegationen. Delegationen kom fram till ett förslag om ett nytt kontor i Stockholm med ansvar för ett nationellt vårdsöksystem. Nu väljer den nytillträdda regeringen att gräva vidare i de socialdemokratiska byrålådorna och damma av förslaget. De har tänkt inrätta ett kontor i Stockholm som ska få ansvar för att administrera den nationella vårdfördelningen. Detta ska göras utan att något i övrigt förändras i strukturen i sjukvården.

Om detta hade varit en del av Kristdemokraternas önskemål om att förstatliga hela sjukvården skulle det ha varit rätt naturligt, men nu blir det bara ytterligare en byråkratisk koloss man bygger upp. Det gynnar varken regionerna eller patienterna.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Alternativet är att skapa ett enklare system och tillgängliggöra vårdkötider och kvalitet direkt via 1177. Min fråga till ledamoten Hultberg är alltså: Varför vill Moderaterna skapa en ny centralistisk byråkrati i statlig regi à la Socialdemokraterna i stället för att ge patienterna makt och självbestämmande genom en möjlighet att själva söka tillgänglig information om köer och kvalitet direkt via 1177?

Anf. 175 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Nej, självklart vill inte vi moderater skapa en byråkratisk koloss. Det faller naturligtvis på sin egen orimlighet. Ledamoten Bergenblocks glasögon måste vara väldigt starka om han kan se in i framtiden och förstå exakt vilka konsekvenser de olika reformer som vi nu går fram med kommer att ha för effekter.

Det vi vill skapa, herr talman, är en stark ställning för patienten. Vi vill med den nationella vårdförmedlingen säkerställa att den enskilda patienten kan få stöttning med att hitta var i landet det eventuellt är kortare köer där man snabbare kan få sin operation eller behandling. Det är vad vi vill åstadkomma med den nationella vårdförmedlingen.

Men detta är bara en av de reformer som vi gör för att korta vårdköerna, herr talman. Som ansvarig minister lyfte fram i den nyss avslutade frågestunden är detta bara en liten pusselbit i arbetet för att korta vårdköerna. Vi fortsätter med en rejält stor satsning på prestationsbaserade ersättningar för att korta vårdköerna, och vi tar fram en nationell plan för hur vi kan jobba med kompetensförsörjning.

Dessa frågor är ju de mer grundläggande förutsättningarna för att vi ska kunna korta vårdköerna, herr talman, och detta är vad vi i Moderaterna gör tillsammans med våra tre samarbetspartier.

Jag kan också passa på att ställa en fråga till ledamoten Bergenblock om varför Centerpartiet väljer att minska anslaget till hälso- och sjukvården och till välfärden. Är det verkligen det som kommer att resultera i kortare vårdköer?

Anf. 176 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Ledamoten Hultberg får gärna ställa frågor till mig när jag har hållit mitt anförande alldeles strax.

Det gläder mig att även Moderaterna talar om att man vill skapa en starkare ställning för patienten i den svenska vården, även om kanske inte detta förslag gör just det som ledamoten säger. Det är ju inte mer statlig detaljstyrning vi behöver i vården. Det är inte det som är lösningen på köerna, utan det är att se till att regionerna har rätt förutsättningar. Där delar jag mycket av det som ledamoten Hultberg säger. Vi behöver kömiljarderna.

Vi behöver framför allt bygga ut kompetensförsörjningen i den svenska vården och se till att vi på det viset kan ha en effektiv vård där vi minskar köerna. Där har det å andra sidan framkommit tidigare i debatten att de förslag som man har lagt fram riskerar att göra det ännu svårare i svensk vård och omsorg, just vad gäller personalförsörjningen.

Jag återgår till frågan och vill då säga att för att ge patienten en starkare ställning och mer makt tror jag att det som vi från Centerpartiet har föreslagit är en bättre och framför allt en mindre kostsam idé. Det handlar om att utnyttja de befintliga system vi har i dag genom 1177 och se till att tillgängliggöra den information som redan finns i regionerna om vårdköerna och om kvaliteten på specialistvården. Därmed kan man själv sätta sig in i hur det ser ut och också utnyttja de resurser som finns i andra regioner än den egna.

Anf. 177 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Låt mig ge beröm till ledamoten Bergenblocks hemregion Halland som är ett föredöme inom svensk hälso- och sjukvård när det gäller tillgänglighet. Det är resultatet av ett mångårigt borgerligt styre med en moderat regionstyrelseordförande. Dit kan många regionpolitiker bege sig på studieresa för att se hur man kan korta köerna i praktiken.

När det gäller den nationella vårdförmedlingen ska vi naturligtvis dra nytta av befintliga strukturer. Vi ska inte bygga upp någon byråkratisk koloss, utan vi ska ta vara på de system som finns och bygga vidare på dem. Vi får återkomma till de exakta detaljerna om hur den nationella vårdförmedlingen ska utformas.

Jag kan dock lugna ledamoten Bergenblock med att vi moderater alltid kommer att gå i främsta ledet när det gäller att stärka patientens ställning. Det har vi gjort i alla tider, om jag får använda det uttrycket. Vi har varit pådrivande för att stärka patienträttigheter, och vi kommer att fortsätta att vara det nu i regeringsställning.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock duckade för den fråga jag ställde, så jag får väl ta en replik på Bergenblock senare när han har haft sitt anförande.

Anf. 178 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det finns ju sådant som det inte står något om i vare sig budgeten eller Tidöavtalet, Johan Hultberg, exempelvis pengar till privat sektor. Det är alltid en intressant diskussion att ta upp.

Man har gjort en studie, Så mår den privata vård- och omsorgssektorn i Sverige. Den mår superbra! Under 2021 ökade de privata vårdbolagens vinst med 7,3 miljarder kronor från 2020, och man kom upp till 141,7 miljarder i vinst. Det är en ansenlig summa, inte sant?

I Sverige är marknaden helt oreglerad när det gäller etableringsfriheten, till skillnad från exempelvis Danmark. Etableringsfriheten är också stärkt av de band som kan finnas mellan företagen och politiken på olika sätt. Det har också ökat ojämlikheten. Det har man sett i olika utredningar.

Är detta med etableringsfriheten något som skaver, eller är det något som ska rulla på? Jag är ju väldigt stockholmsk, vilket Johan Hultberg vet sedan tidigare, och här i Stockholmsregionen har det gått väldigt långt. Vårdbolagen har fått styra. Det vimlar av vårdcentraler i Stockholms stad, alltså i innerstaden, medan man kan behöva ta ut en semesterdag om man ska gå till gynekologen och bor i exempelvis Haninge. Så ser det ut.

Jag tycker att just detta med etableringsfriheten är en viktig fråga. Min fråga till Johan Hultberg är: Kommer det att hända något med den? Kommer ni att titta på Danmark? Danmark är ju ett land vi tittar på i olika hänseenden. I Danmark har man lyckats bättre just när det gäller etableringsfriheten.

Anf. 179 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågan! Det är alltid kul att få debattera med ledamoten Rågsjö, för då blir debatten ofta ideologisk, och det välkomnar jag. Vi behöver prata om vad vi har för ideologiska utgångspunkter för den politik som vi för.

Som moderat är min främsta utgångspunkt alltid den enskilda människan. Vi ska ha en hälso- och sjukvård och en välfärd som utgår från den enskilda personen. Mot den bakgrunden drar jag slutsatsen att det är viktigt att man som patient har en valfrihet och att man som medarbetare i hälso- och sjukvården har en valfrihet när det gäller arbetsgivare.

Herr talman! Det kom nyligen en rankning över vilka vårdgivare som är mest uppskattade av sjuksköterskor. Jag kan konstatera att det var flera privata vårdgivare som låg högst och var de populäraste. Detta är något som jag tycker att de offentliga aktörerna måste fundera på: Hur kommer det sig att de privata aktörerna uppskattas mer av vårdens medarbetare? Hur kan man ta efter dem? Kan man kanske kapa byråkrati och på andra sätt göra att man blir en mer attraktiv arbetsgivare?

Mitt svar till ledamoten Rågsjö är att vi gärna tittar på Danmark. Danmark har mer av statlig styrning av hälso- och sjukvården. Man har mer av nationellt ledarskap, alltså precis det som den här nytillträdda regeringen kommer att driva.

Vi kommer att jobba målmedvetet för att korta köerna, öka tillgängligheten och stärka den enskilda patientens ställning.

Anf. 180 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna ska titta just på Danmark i den här frågan. Där har man inte den här typen av etableringsfrihet.

Om ledamoten och jag skulle tröttna på politiken skulle vi kanske få lust att öppna en vårdcentral tillsammans. Var ska vi då öppna den? Då öppnar vi den där folk är som friskast och inte som sjukast. Så ser det faktiskt ut runt om i landet.

Det är väldigt många andra kloka regioner som inte har gått i Stockholms fotspår. De har kanske inte varit motståndare, men de har sett förutsättningarna.

Ledamoten talar om den lilla människan. Jag tänker också på den lilla människan och möjligheten till en jämlik vård för alla personer i Sverige. Vården i dag är inte jämlik. Snarare är den ojämlik. Valfrihet är väl bra, men det är patienter som ska välja. Men när det gäller etableringsfriheten är det företagen som väljer var de ska etablera sig. Det har inte varit lyckosamt i alla lägen. Det har inte varit lyckosamt i de regioner, specifikt Stockholm, där man öppnade dörren för hela marknaden och sa: Kör!

Jag tycker faktiskt att det är politiker som ska se till att vårdcentraler etablerar sig i områden som har exempelvis eftersatt hälsa. Det kanske inte behövs fler vårdcentraler i Lomma, i Göteborgs innerstad eller i Stockholms innerstad. Dessa vårdcentraler kanske behövs på helt andra ställen. Det är kanske där man ska satsa för att få en bättre hälsa generellt. Det är väl ändå detta vi jobbar för: en jämlik hälsa.

För oss är etableringsfriheten en jättefråga. Det har glidit i väg, och det måste finnas förutsättningar för Sverige att i denna fråga titta på andra länder. Titta på Danmark! Där är det inte företagen som bestämmer var de ska etablera sig. Det gör man utifrån helt andra förutsättningar. Man tittar på var behoven finns. Det är ingen dålig grej. Det handlar också om hälso och sjukvårdslagen.

Anf. 181 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Vi moderater kommer aldrig att ha den planekonomiska utgångspunkt för vår politik som Vänsterpartiet har. Vi kommer att stå upp för att man som patient ska ha en valfrihet när det gäller vårdgivare, och vi kommer att stå upp för att vi tror att det är bra att det finns en mångfald av aktörer inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag är av den bestämda uppfattningen att mångfald när det gäller utförare också skapar mångfald när det gäller vad man kan få för vård och vad det finns för möjligheter för vårdens medarbetare att välja var de vill arbeta. Jag och Moderaterna kommer inte att ta initiativ för att ta bort den mångfalden.

Vi kommer att jobba vidare med att stärka patientens ställning. Vi kommer att jobba vidare för att korta köerna. Vi kommer att jobba vidare för att ta oss an de grundläggande och stora problem som den avgående regeringen inte förmådde ta itu med.

Vi tar nu viktiga steg i den här budgeten för att korta köerna genom att satsa på en prestationsbaserad ersättning. Jag beklagar att Vänsterpartiet helt stryker de tre miljarder som vi satsar på detta. Om Vänsterpartiets budgetalternativ hade vunnit majoritetens gillande här i kammaren - jag är tacksam över att det knappast kommer att göra det - skulle det ha inneburit att köerna hade blivit ännu längre och att patienterna hade fått vänta ännu längre på sin vård.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande påbörjar vi nu arbetet med att korta köerna, att stärka patientens ställning och att genomföra en lång rad reformer för att stärka tillgängligheten och se till att vi alla kan få den vård som vi har rätt till och att vi kan få den i tid.

Anf. 182 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! De senaste två åren har riksdagsdebatten inom vård- och omsorgsområdet dominerats av pandemin och dess konsekvenser. Pandemin är fortfarande inte över, och det finns alltjämt anledning till försiktighet. Men samhället har öppnat upp, barn går i skola, anhöriga får besöka sina äldre och pappor får åter vara med på BB även efter förlossningen.

Vad har vi då lärt oss av pandemin? Jo, vi har lärt oss att det finns strukturella problem i svensk sjukvård och äldreomsorg. Vi har lärt oss att personalen är vår viktigaste resurs, och vi har lärt oss att vi måste lägga våra pengar på rätt saker. Det sistnämnda för oss tillbaka till ämnet för dagen, det vill säga statens budget för hälsovård, sjukvård och social omsorg.

För Centerpartiet är det centralt att vi har en vård och omsorg som är tillgänglig för alla oberoende av ålder, kön eller bostadsort, som utgår från den enskilda människans behov, som ger var och en självbestämmande och inflytande och som håller hög kvalitet i alla delar av landet.

Herr talman! Sverige har generellt sett en god hälso- och sjukvård, men den saknar inte utmaningar. Sjukvården har i dag inte samma tillgänglighet över hela landet, och kvaliteten kan skilja sig mellan olika regioner. Den som vill göra det enkelt för sig ropar naturligtvis på förstatligande i en sådan situation, men en gigantisk omorganisation av svensk sjukvård är det absolut sista vården behöver. Det viktiga är att rätt vård hanteras på rätt nivå och att patienterna upplever vården som sömlös.

Den kommunala hälso- och sjukvården har blivit allt viktigare och en allt större del av vården under senare år. Fortfarande upplevs dock brister i gränssnittet mellan kommun och region, där den enskilde - ofta en äldre person - hamnar i kläm. Våra äldre ska kunna få långtgående vård hemma - vare sig det är i deras lägenhet, i deras hus eller på ett äldreboende - utan att behöva åka in till vårdcentralen eller sjukhuset i onödan. När man väl är i behov av akutsjukvård eller förlossningsvård ska det finnas inom rimligt avstånd från hemmet. När man är i behov av specialistvård ska det inte spela någon roll vilken region eller vårdgivare som utför den.

I Centerpartiet tror vi inte på gigantiska centraliseringsreformer eller på ökad byråkratisering av vården. Däremot tror vi på att utnyttja de resurser som finns på ett klokt och effektivt sätt. Därför vill vi se en jämförelsetjänst för väntetider, tillgänglighet och kvalitet som kanaliseras via 1177. Detta ger den enskilde rätt till självbestämmande och snabbare specialistvård utan att det läggs pengar på att bygga upp nya byråkratiska institutioner i Stockholm. Det är bra för vårdköerna.

Den del av sjukvården där vi ser störst behov av att satsa är dock primärvården. Det är genom en lättillgänglig primärvård som man borgar för ett förebyggande arbete och för att patienten lotsas rätt i vårdkedjan. Tyvärr ser vi att tillgången till vårdcentraler är bristfällig på sina ställen och att det samtidigt är svårt att rekrytera läkare. Centerpartiet ser att primärvården behöver fortsätta att förstärkas under kommande år, och det finns ett extra stort behov på landsbygden. Därför resursförstärker vi primärvården med 200 miljoner kronor mer än vad regeringen gör under kommande år.

Vidare har Centerpartiet länge arbetat för att fler så kallade särläkemedel ska inkluderas i läkemedelsförmånerna. Det är inte rimligt att patienter inte får tillgång till verksamma mediciner utifrån att patientgrupperna är för små. Varför ska den som drabbats av exempelvis spinal muskelatrofi inte få tillgång till subventionerade läkemedel när de faktiskt finns att tillgå? Centerpartiet avsätter därför 100 miljoner kronor i en särskild satsning på särläkemedel.

Herr talman! Att bli gammal i Sverige ska inte vara förknippat med oro. Tvärtom ska det vara förknippat med glädje över att få rå över sin egen tid efter ett långt arbetsliv och över att man får göra de saker man har skjutit på och drömt om innan åldern tar ut sin rätt. När stöd behövs ska man veta att äldreomsorgen fungerar och att sjukvården levererar. Fokus ska vara på den enskilde och inte på systemet. Sjukvården och äldreomsorgen behöver organiseras och samordnas bättre än vad som är fallet i dag. Runt om i Sverige finns dock många exempel på kommuner och regioner samt ideella och privata vård- och omsorgsgivare som har mött problemen och löst dem. Vi måste ta vara på dessa goda exempel.

Samtidigt ställer den demografiska utvecklingen och den förändrade åldersstrukturen i befolkningen helt nya krav på hälso- och sjukvården. När fler äldre och multisjuka ska få sin hälso- och sjukvård krävs det en betydligt större geriatrisk kompetens med fler specialistutbildade sjuksköterskor och läkare. Centerpartiet vill se en utveckling av det förebyggande hälsoarbetet. Vi vill se en ökad geriatrisk kompetens inom vården. Vi vill också se en utökad screening - även av äldre.

Herr talman! År 1994 infördes LSS. Detta var en radikal frihetsreform för väldigt många personer med olika former av funktionsnedsättningar. I dag är lagen kantstött, och intentionerna följs inte längre fullt ut. Rättigheterna skiljer sig mellan olika delar av landet; detta gäller framför allt den personliga assistansen.

Den huvudmannaskapsutredning som nu pågår ska presentera sitt slutbetänkande den 1 mars nästa år, och då kommer ett sammanhållet statligt huvudmannaskap att föreslås. Frågan har ju inte varit om personlig assistans ska få ett statligt huvudmannaskap utan hur detta ska gå till. Därför har jag haft svårt att förstå varför inte regeringen och dess samarbetspartier tydligt kan sätta ned foten och säga att detta kommer att ske under mandatperioden. Exakt hur det ska gå till behandlas ju i utredningen och kommer att nagelfaras av remissinstanserna innan propositionen kan skrivas, men att det kommer att ske borde regeringen kunna ge besked om redan nu.

För Centerpartiet är det en självklarhet att samhället ska vara tillgängligt för alla och att alla har rätt att vara en del av samhällsgemenskapen. Därför vill vi se en integrering av funktionshindersperspektiv inom alla politikområden och en ambitionshöjning som innebär att samtliga politiska beslut måste reflekteras av ett funktionshindersperspektiv. Det handlar om medborgerliga fri- och rättigheter. Svensk politik kring funktionsnedsättningar utgår till stor del från ett rättighetsperspektiv, men det saknas ett fokus på möjligheter och alla människors förmåga och vilja att bidra, oavsett funktionsförmåga. Inte minst är det viktigt att barn och unga med funktionsnedsättning får delta i samhället på lika villkor som deras jämnåriga.

Herr talman! Centerpartiet är ett decentralistiskt parti och har en stark tilltro till regioner och kommuner. Det är därför vi inte tror på storskaliga centraliseringsprojekt eller ökad byråkratisering. Rätt beslut ska fattas på rätt nivå, men erfarenheten säger att det är på den lokala nivån som man är närmast sina invånare och har bäst kunskap om de geografiska och sociala förutsättningarna. Därför vill vi också undvika riktade statsbidrag så långt det är möjligt.

Vi förstår mycket väl att man som regering vill visa handlingskraft genom att dutta ut småsummor på än det ena, än det andra. Varje liten del är naturligtvis viktig, men ingen hänsyn tas till de lokala förutsättningarna och behoven. Dessutom har vi kunnat se att små landsbygdskommuner kontinuerligt blir missgynnade eftersom de sällan har tid eller resurser att lägga på ansökan och uppföljning. Som före detta kommunpolitiker gläder jag mig därför åt att vi lägger 4 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag och låter kommuner och regioner göra prioriteringen av var dessa pengar gör mest nytta i deras olika verksamheter.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag självklart står bakom Centerpartiets budgetmotion i dess helhet. Jag står också bakom det särskilda yttrande som vi lämnat i socialutskottet.

Anf. 183 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Visst finns det mycket man skulle kunna säga. Det är dock en satsning som Centerpartiet vill göra som jag intresserar mig lite särskilt för, nämligen satsningen på 15 miljoner kronor på kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma som möter barn. Detta är säkert bra, men man kan lugnt säga att det sticker ut i mängden i Centerpartiets budget.

Centerpartiet sparar drygt 5 miljarder på utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det är inte bara satsningarna på fler vårdplatser och en nationell vårdförmedling som försvinner, utan det gör också föräldraskapsstödet och satsningarna på våra barn och unga. Satsningen på det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomshälsovården i form av hembesöksprogram inom BVC försvinner också. Centerpartiet skrotar fritidskortet för barn och unga, som ska få möjlighet att ta del av idrotts- och fritidsaktiviteter även om de kommer från en socioekonomiskt utsatt familj. Särskilt allvarligt är det att Centerpartiet också vill skära ned i socialtjänstens insatser när det gäller det sociala arbetet.

Jag får inte ihop detta. När Centerpartiet nu gör en satsning - visserligen en väldigt liten sådan, men ändå en satsning - på kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma som möter barn, varför bedriver man då i övrigt en politik som leder till färre möten med de här barnen? Varför är inte Centerpartiet berett att prioritera barn och unga?

Anf. 184 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Centerpartiet är berett att prioritera barn och unga, och det gör vi också på en rad olika sätt. Allting handlar inte om att man ska lägga pengar med hjälp av riktade statsbidrag, även om vi gör det i liten skala på just det området.

Regeringen har i stället valt att lägga väldigt mycket pengar på exempelvis fritidskortet, och det kanske inte är det mest prioriterade från statens sida i den situation vi befinner oss i dag. Kommunerna har stort ansvar för barns och ungas tillgång till fritidsverksamhet, och det sker ju framför allt via civilsamhället.

Centerpartiet har drivit på för ökad fysisk aktivitet i skolorna, vilket är en viktig del av barnens möjligheter att röra på sig. Vi har också drivit på för att hjälpa inte bara barn och unga utan även studenter i deras psykiska mående när de har problem på det området.

Det som är intressant är däremot att regeringen och dess samarbetsparti väljer att dutta med riktade statsbidrag på område efter område. Som kommunpolitiker vet man att de pengarna kommer att ta slut efter ett par tre år, och därefter finns de inte kvar. Det gör att väldigt många små kommuner väljer att helt enkelt inte söka de här bidragen. De stora kommuner som gör det använder pengarna under begränsad tid, och sedan brukar de verksamheterna försvinna. Det ger inte den kontinuitet och stabilitet som man behöver i kommuner och regioner i Sverige.

Därför behöver det i stället läggas mer pengar på generella statsbidrag, och precis det gör Centerpartiet. Vi satsar 4 miljarder mer än regeringen.

Anf. 185 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Jag har respekt för att inte alla partier anser att satsningar på barn och unga är de mest prioriterade frågorna, men det är ju tyvärr inte bara barn och unga som drabbas av Centerpartiets politik, utan också de äldre.

När Centerpartiet väljer att skära i budgeten riktar de in sig på stimulansbidragen inom äldreområdet. De vill också skrota satsningen för att motverka ofrivillig ensamhet bland landets äldre. Totalt vill Centerpartiet slopa 5 miljarder kronor jämfört med vårt anslag, och det man tillför i generella statsbidrag innebär i praktiken bara 2,4 miljarder.

Det här handlar alltså inte om huruvida det ska finnas riktade statsbidrag eller om de ska vara generella. Det handlar om att det inte finns något annat parti i Sveriges riksdag som är berett att nedprioritera och skära lika mycket i de resurser som ska gå till sjukvård, äldreomsorg och social omsorg om våra barn som Centerpartiet.

Centerpartiets politik drabbar barn och äldre, men den kommer också att drabba barn och äldre på den svenska landsbygden - var så säker.

Anf. 186 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Centerpartiets politik ger kommuner och regioner mer makt att fördela de pengar de får. Det är därför vi vill gå från riktade statsbidrag till generella.

Det är ingen nyhet att det är detta kommunerna efterfrågar. De vill inte ha något småduttande som ofta blir väldigt lite pengar i slutändan i den enskilda kommunen. De vill ha generella statsbidrag, långsiktighet och möjlighet att själva bedöma var pengarna gör bäst nytta. Är det ytterligare satsningar på civilsamhället, föreningsbidrag eller ytterligare satsningar i äldreomsorgen och sjukvården i regionen?

Den möjligheten tycker vi i Centerpartiet att kommuner och regioner ska ha. Den tilltron ska man ha till kommuner och regioner och till de politiker som finns där. Jag vet att Kristdemokraterna inte har den tilltron, för de vill ju i grunden förstatliga hela det regionala Sverige och hela sjukvården. Då är det klart att man förstår att de inte heller har någon tilltro till regionpolitiker. I Centerpartiet har vi den tilltron. Sedan ska vi också hjälpa dem på rätt sätt, till exempel genom att tillgängliggöra mer information på 1177.

Anf. 187 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag fick inte svar på de frågor jag tidigare ställde till ledamoten Bergenblock. Därför upprepar jag dem. Låt mig börja med det.

Varför vill Centerpartiet spara på hälso- och sjukvården, socialtjänsten och det utgiftsområde som vi nu debatterar? Det är ju en rejäl neddragning som ledamoten Bergenblock och hans parti föreslår.

Herr talman! Jag konstaterar att den regering som ledamoten Bergenblock tidigare har stött och varit en förutsättning för, nämligen den rödgröna, inte levererade på välfärdens område. Det blev längre köer och försämringar inom en lång rad områden.

Jag förvånades också tidigare när ledamoten Bergenblock närmast raljerade över att vi vill ställa språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förstod även av vad Bergenblock då sa att det tydligen är med arbetskraftsinvandring som man ska klara bemanningen inom äldreomsorgen. Jag vill bara försäkra mig om att det verkligen är vad Centerpartiet ser framför sig. Ska man trygga välfärden och klara äldreomsorgen genom arbetskraftsinvandring? Är det inte med språkkrav som man ska trygga kompetensen och kvaliteten i äldreomsorgen?

Anf. 188 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Jag börjar med den sista delen. Jag noterade att Maria Malmer Stenergard alldeles nyss svarade på en fråga under frågestunden och faktiskt sa att det inte på något vis ska läggas hinder i vägen för personal som finns i den svenska vården, oberoende av var de kommer ifrån. Hon var väldigt tydlig. Men det är inte det som står i Tidöavtalet. Där står det att man på olika sätt ska försvåra för just arbetskraftsinvandring.

Svensk sjukvård ska inte byggas på arbetskraftsinvandring, och inte svensk äldreomsorg heller. Men vi ska inte slå sönder de strukturer som finns i dag och inte heller ta personal från regioner, kommuner eller privata vård- och omsorgsgivare för att de har ursprung i ett annat land. 75 procent av dem som är arbetskraftsinvandrare i svensk vård och omsorg i dag ligger under det golv som regeringen har tänkt att införa på 33 000 kronor, och det gör att man blir av med en stor del av personalen inom vård och omsorg i Sverige.

Vad gäller budgeten är det som jag sa tidigare så att vi prioriterar generella statsbidrag framför riktade därför att vi har tilltro till att kommuner och regioner använder pengarna på ett klokt sätt och lägger dem där de bäst behövs. Det är centerpartistisk, decentralistisk politik.

Anf. 189 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Nu var det ju äldreomsorgen jag lyfte fram. Låt oss ändå konstatera att det är väldigt grundläggande att man som äldre ska kunna känna sig trygg med att man kan kommunicera med den omsorgspersonal man möter, ofta i en ganska utsatt situation om man är beroende av hemtjänst eller hemsjukvård eller bor på särskilt boende för äldre.

Vi kan också konstatera, herr talman, inte minst utifrån Coronakommissionens utvärdering under pandemin, att just språkfrågan var en rätt så allvarlig kvalitetsbrist då, och att den bidrog till sämre kvalitet i omsorgen. Den var också en patientrisk.

Därför tycker jag att det är en viktig reform som vi aviserar i Tidöavtalet om att det ska införas språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förvånas över att Centerpartiet inte kan ställa upp på det, och över att Centerpartiet inte tycker att våra äldre ska kunna förvänta sig att den personal de möter inom äldreomsorgen har tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock säger att Centerpartiet prioriterar generella statsbidrag framför riktade. Det är sant i stor utsträckning, men summa summarum är det ju så att anslagen som Centerpartiet har till hälso- och sjukvården och till välfärden totalt sett är lägre, även om man tittar på att Centerpartiet höjer de generella statsbidragen. Jag konstaterar alltså att Centerpartiet prioriterar höjt bistånd framför att göra satsningar på svensk hälso- och sjukvård, korta köerna och stärka kvaliteten inom äldreomsorgen.

Anf. 190 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Det är ju så att budgeten är en helhet. Det har ledamoten rätt i.

Centerpartiet tar ansvar i en lång rad frågor där regeringen fullständigt duckar. Det är inte bara biståndet, som ledamoten nämner. Det är klimatet, som man slaktar politiken kring helt och hållet. Det är näringslivet, där det inte finns några stora satsningar. Det är landsbygden, där det också saknas satsningar från regeringens sida. Det här är frågor som Centerpartiet har prioriterat.

Vi har också gjort prioriteringar inom välfärden, och där har vi valt att rikta in oss på de generella statsbidragen i stället för de riktade.

Det är också det som ministrarna i ledamotens regering själva efterfrågar. Jag läste en intervju med Anna Tenje, vår äldreminister, där hon sa följande: "Kommunerna själva är de som vet vad som ger bäst 'pang för pengarna' . Jag skulle verkligen vilja rensa upp i antalet riktade statsbidrag." Det här sa hon för någon vecka sedan i en av de intervjuer hon gav, och jag hoppas att det är den inriktningen som kommer att styra framöver. Det här är ju också en partikollega till ledamoten.

Anf. 191 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Hälso- och sjukvård är ett ständigt viktigt område som berör oss alla. Mycket av den ohälsa som vi ser i dag kan förebyggas, och mycket beror på hur vi utformar vårt samhälle.

Det finns partier som menar att lösningen är att staten ska ta över ansvaret för hela hälso- och sjukvården. Det anser Miljöpartiet inte är någon bra lösning. Det är inte en gigantisk, resursslukande omorganisation som hälso- och sjukvården behöver. Vården och omsorgen behöver i stället kunna fortsätta utvecklas utifrån de behov som finns i olika delar av Sverige, men det statliga stödet behöver utökas. För oss är det viktigt att öka de generella statsbidragen till kommuner och regioner så att de själva kan göra egna prioriteringar.

Att regeringen valt att lägga sitt bidrag till Sveriges kommuner och regioner på en nivå som är mindre än en tredjedel av vad de själva uppger behövs kommer att leda till ytterligare försämringar i en redan utsatt samhällssektor som sjukvården.

Den absolut viktigaste frågan för hälso- och sjukvården är personalens arbetsmiljö. För att fler ska söka sig till yrket och vilja stanna och för att få arbetsmiljön att bli stabilt bättre vill Miljöpartiet göra en permanent statligt finansierad storsatsning som ska vikas för fler anställda och möjliggöra högre löner. Arbetsmiljöproblemen i vården och omsorgen är stressrelaterade på grund av för hårt tryck och för få medarbetare, och just nu pågår en ond cirkel som behöver vändas kraftfullt och långsiktigt. Frågan om brist på vårdplatser hänger också samman med detta. När det inte finns någon vårdpersonal finns det inga vårdavdelningar som kan vara öppna.

I vår budgetmotion har vi gjort ett flertal satsningar inom det utgiftsområde som vi debatterar här. Jag kommer att fokusera på några av dessa. Det gäller arbetsmiljölyftet för personal inom vård och omsorg som jag just pratade lite om, återhämtningsbonusen för personalen och våra satsningar på personlig assistans, på att förbättra arbetet med kvalitetsregister inom vården och på preventivmedel för unga.

Jag vill också nämna lite om den oro som finns hos många som arbetar inom vården eftersom det av Tidöavtalet framgår att de som behöver tolkar i vården inte kan vara säkra på att få det framöver om de inte kan betala själva. Det står också i Tidöavtalet att det kan komma att införas en anmälningsplikt eller en informationsplikt där myndighetspersoner kan bli skyldiga att rapportera personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Även om det nämns att undantag från informationsplikten behöver utredas närmare till exempel när det gäller sjukvården skickar regeringen med de här förslagen signaler som är mycket oroande.

Herr talman! Miljöpartiet vill bygga ett samhälle som är hållbart för både människor och miljö. Det kräver en stark välfärd och att kvinnodominerade yrken en gång för alla värderas högre - det är både en välfärdsfråga och en jämställdhetsfråga. Det är hög tid att staten tar ett större ansvar för arbetsmiljön och villkoren inom vården.

Det räcker inte med tillfälliga satsningar av olika slag. Regeringen har till exempel föreslagit en konstruktion med bonus kopplat till hur många vårdplatser som inrättas. Det ser vi som ett feltänkande som leder bort från det verkliga problemet, som är personalens arbetsmiljö, arbetsvillkor och löner. Vården står inför stora utmaningar. Det behövs fler kollegor i både sjukvården och den kommunala vården och omsorgen för att skapa en bra arbetsmiljö för personalen med ett lugnare tempo och ökad attraktivitet för yrket.

Enligt flera fack- och yrkesförbund finns det stor potential i att ett ansenligt antal personer kan lockas tillbaka med bättre villkor. Vårdförbundet har till exempel i en arbetsmiljörapport från i år pekat på att om arbetsmiljön var sundare så att alla orkade arbeta heltid skulle det motsvara ungefär 790 fler barnmorskor, 470 fler biomedicinska analytiker och 7 645 fler sjuksköterskor. Det vore ju väldigt bra om de personerna kunde lockas att stanna kvar i sina yrken.

Miljöpartiet vill därför införa en helt ny kompletterande struktur där staten tar ett förstärkt ansvar genom ett permanentat stöd på hög nivå.

Staten bör göra en satsning som utökas med runt 10 miljarder per år de kommande tre åren för att från och med 2026 övergå till ett permanent statligt stöd på 40 miljarder per år. Det ska gå till landets regioner och kommuner och vikas för nyanställningar och möjliggöra högre löner. Fler ska vilja söka sig till vården, och fler ska vilja och orka stanna.

Herr talman! Sedan 2021 finns den så kallade återhämtningsbonusen, en satsning som Miljöpartiet drivit igenom och som är medel hos Socialstyrelsen som finns att söka för arbetsgrupper inom vården och äldreomsorgen som vill pröva nya arbetssätt för förbättrad arbetsmiljö. Det kan inkludera arbetstidsmodeller. Syftet är att ta till vara personalgruppers egna utvecklingsidéer och ge dem möjlighet att pröva dessa. Återhämtningsbonusen infördes sommaren 2021 i mindre skala. Från och med 2022 avsätts 1 miljard kronor årligen. Till detta har det även tillkommit 300 miljoner kronor för att minska eller ta bort så kallade delade turer, vilket förstås också är värdefullt.

Vi vill förstärka bonusen med ytterligare 1 miljard för mer medel som kan stärka den här utvecklingen. Vi anser också att regeringen bör verka för att göra modellen mer känd. Jag kommer med intresse att följa upp hur medlen har använts lokalt och regionalt och hur de kunnat bidra till fortsatt utveckling genom idéer och förslag som har kommit från personalgrupperna själva.

Herr talman! Trots att vi länge haft lagar mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning och trots att Sverige står bakom FN:s funktionsrättskonvention återstår mycket att göra innan orden stämmer överens med verkligheten. Jag kan förstå att det ibland finns en trötthet hos människor i "rörelsen" över att det går så trögt.

Ett viktigt område är till exempel att personer med funktionsnedsättning måste få lika stora möjligheter som befolkningen i övrigt att komma in på arbetsmarknaden. Det ger grunden för bra levnadsvillkor att ha en rimlig inkomst. Men då måste annat som till exempel den personliga assistansen också fungera.

Miljöpartiet är ett av de partier som tydligt står bakom att alla grundläggande hjälpbehov behöver ses i sin helhet, vilket flera av regeringspartierna också gjorde i opposition. Jag hoppas verkligen att de står fast vid det.

Miljöpartiet vill också höja schablonersättningen för personlig assistans. För att assistans ska fungera på ett bra sätt behöver arbetsvillkoren för att vara personlig assistent helt enkelt vara tillräckligt bra. Den låga nivå på uppskrivning som regeringen gör med 1,5 procent räcker inte. Många assistansbolag larmar om att de låga uppskrivningarna håller på att utarma deras möjligheter att rekrytera och behålla assistenter och att bedriva ett seriöst arbete.

Schablonens nivå handlar om vilka löner man kan ge och att kunna värdera medarbetare, ge handledning och utbildning med mera. Därför är schablonnivån i sig viktig för en väl fungerande och seriös sektor.

Miljöpartiet anser att ersättningen bör skrivas upp med 5 procent. Vår föreslagna höjning är tänkt som ett första steg på vägen mot att i slutet av mandatperioden kunna sluta det gap som har uppstått efter ett flertal år med alltför liten uppskrivning, vilket har gjort det omöjligt att komma upp i kollektivnivåer på löner för personliga assistenter.

I Tidöavtalet finns också oroande skrivningar om rätten till assistans som riskerar att sätta personer i behov av assistans i ett slags moment 22. Regeringspartierna och SD vill utreda en modell för kvalificering till välfärden, bland annat assistansersättningen. Som exempel på vad som leder till kvalificering finns arbete. Det här kommer att sätta många personer i behov av personlig assistans i en väldigt knepig situation - utan assistans ingen möjlighet att arbeta.

Herr talman! I Sverige finns cirka 100 nationella kvalitetsregister för olika delar av vården, bland annat för barncancer och gynekologiska operationer. Modellen finansieras genom en överenskommelse mellan staten och SKR. Dessa register är centrala för att vi ska kunna följa kvaliteten och säkerställa effekterna av vården. Registren ska innefatta åtgärder som har vidtagits över tid för att det ska vara möjligt att göra bedömningar av om en viss vård får optimal effekt.

Miljöpartiet vill att finansieringen säkras för Könsdysforiregistret, som i dag inte har några pengar alls trots att Socialstyrelsen har poängterat vikten av uppföljning av den vård som ges. Vi vill därför avsätta medel för att säkerställa att registret ska kunna fungera.

Vi vill också ge Socialstyrelsen i uppdrag att verka för att ett nytt nationellt kvalitetsregister för endometrios inrättas. Likaså finns behov av ett kvalitetsregister för abortvård. Detta är angeläget inte minst eftersom abortvården väntas förändras radikalt framöver, med ökad tillgång till hemaborter, och säkerhet och uppföljning blir ytterst angeläget. I samband med detta vill vi även att regelverket förändras när det gäller vilka professioner som kan ge information till registren samt vilken typ av data det handlar om. I det syftet bör aktuell lagstiftning ses över. Vi vill öka anslaget till Socialstyrelsen med 10 miljoner kronor per år.

Herr talman! Miljöpartiet anser att preventivmedel för alla upp till 26 år ska vara kostnadsfria. I dag ser det olika ut i olika regioner. Detta är inte gynnsamt för jämlikheten eller ungas möjlighet till en god sexuell och reproduktiv hälsa. Vi vill avsätta stöd för att det ska se likadant ut över hela landet.

Herr talman! Miljöpartiet har lagt fram ett samlat budgetförslag med förslag för ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid för både människa, miljö och klimat - inte minst vad gäller det område som vi debatterar här i dag. En budget visar vad i politiken som prioriteras. Det spelar ingen roll att ett parti eller en regeringskonstellation i teorin är för något om det inte ger avtryck i konkreta satsningar. Vi har i vår budget gjort satsningar på bland annat vårdpersonalens arbetsvillkor och förbättringar av den personliga assistansen. Regeringen har valt en annan väg.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande, där vi beskriver vår politik och vår budget i dess helhet.

Anf. 192 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Det är kul med debatt, eller hur? Jag skulle vilja fram lyfta ett par frågor. Jag skojade tidigare här i kammaren om att jag rekommenderade ledamoten Rågsjö från Vänsterpartiet att ratta in en av de kommersiella kanalerna och titta på programmet Lyxfällan. Jag såg i tv-tablån att det faktiskt sänds klockan 18 i kväll, så jag rekommenderar även ledamoten Westerlund att titta på programmet.

Miljöpartiets budget är nämligen - hör och häpna, herr talman - nästan ännu mer inflationspådrivande än Vänsterpartiets. Hela 275 miljarder föreslår Miljöpartiet ska lånas upp de kommande åren. Detta skulle ytterligare bidra till den väldigt allvarliga inflation vi har i Sverige just nu, som gör att till exempel pensionskostnaderna för kommunerna och regionerna skenar så att de har svårt att få resurserna att räcka till.

Jag vill fråga ledamoten Westerlund hur hon ser på det faktum att ni har tagit på er guldbyxorna, att ni inte för en ansvarsfull ekonomisk politik utan eldar på inflationen med den budgetmotion ni har lagt på riksdagens bord - om den nu skulle bli verklighet.

Sedan, herr talman, vill jag också ställa en annan fråga till ledamoten Westerlund. I Miljöpartiets förslag tar ni bort den riktade satsning på fler vårdplatser som regeringen gör. Jag måste, herr talman, fråga ledamoten Westerlund: Hör hon inte larmropen från akutmottagningarna om vårdplatsbristen? Hör hon inte hur personalen gång på gång slår larm om bristen på vårdplatser och hur den leder till patientsäkerhetsrisker och pressar personalen? Hör hon inte larmen, herr talman?

Anf. 193 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan jag fick av ledamoten Hultberg. Jag antar att det är anslag 1:6 som det refereras till. Där är det minus i Miljöpartiets budget jämfört med i regeringens; det är helt sant. Men detta beror på att det är de prestationsbaserade vårdplatserna som ryms inom detta anslag. Vi vill i stället öka de generella statsbidragen, vilket framgår av en annan budgetpost som är mycket högre än den minskning vi har gjort på just det här anslaget. Det är alltså en konsekvens av att vi inte vill se det prestationsbaserade tillskottet utan har valt en annan väg för att uppnå samma effekt som ledamoten Hultberg just refererade till. Vi ser att det är stora problem i vårdpersonalens arbetsmiljö och arbetssituation, och det är också detta som de allra flesta satsningarna i vår budget handlar om - att komma till rätta med dem. Fast vi har valt att göra det på ett annat sätt. Det är alltså svaret på den frågan.

Vad gäller budgeten i stort har vi fått höra att den är inflationsdrivande. Vi har gjort stora investeringar i förnybar energiproduktion och energieffektivisering, och det är sådant som på sikt kommer att sänka priserna på energi i stället för att de fortsätter att öka. Vi gör också vissa skattehöjningar som dämpar inflationstakten.

Dessutom är Miljöpartiet av uppfattningen att klimatomställningen är så viktig att vi inte kan pausa den. Om vi inte fixar klimatet - försöker komma med olika åtgärder som syftar till detta - kommer det att stå oss otroligt mycket dyrare på sikt.

Anf. 194 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Risken med den politik som Miljöpartiet driver är, skulle jag säga, att man pausar satsningar på sikt. Om man driver en så expansiv politik som Miljöpartiet gör eldar man på inflationen. Det gör att vi långsiktigt kommer att ha lägre skatteintäkter och en sämre ekonomisk utveckling. Regionerna och kommunerna kommer att ha sämre ekonomi.

Detta kommer att göra att det blir svårare att göra satsningar på välfärden och, för den delen, det andra viktiga område som ledamoten Westerlund nämnde, klimatet. Hur ska vi långsiktigt ha råd att vara uthålliga i våra satsningar på klimatet om man driver en så expansiv politik, där man inte tar ansvar för ekonomin? Den frågan förtjänar fortfarande ett svar, men jag förstår att ledamoten Westerlund är svarslös.

Anf. 195 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Jag anser att jag gav ledamoten Hultberg ett svar, även om vi kanske inte förstår varandra fullt ut. De skattehöjningar som vi bland annat föreslår är inflationsdämpande, enligt vår mening.

Det är lite ironiskt att höra klimatet nämnas av en person från ett parti som ingår i den regering som har lagt fram en budget där stora pengar, ungefär en tredjedel av reformutrymmet, läggs på åtgärder som kommer att skynda på klimatkatastrofen. Det är väldigt svårt för Miljöpartiet att ta hänsyn till detta när vi lägger fram vår budget. Där har vi försökt göra insatser som syftar till att bromsa klimatkatastrofen och den utveckling som vi tyvärr ser, så att det på sikt ska krävas mindre insatser. Men det krävs att vi gör satsningar nu, och det speglas i vår budget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)