Vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik

Utrikesutskottets bet 2005/06:UU18

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 5 april 2006

Beslut

Sveriges säkerhetspolitik (UU18)

Riksdagen har behandlat vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik och fastslår följande. Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap i EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. Arbetet för en alleuropeisk fredsordning, där Sverige samverkar med samtliga organisationer och länder som delar våra värderingar och intressen, utgör en av hörnstenarna i svensk politik. Vårt medlemskap i EU är det främsta instrumentet för detta jämte vårt engagemang i OSSE, deltagande i Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF) samt vårt omfattande bilaterala och multilaterala engagemang. Riksdagen sade nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2005 som tog upp olika säkerhetspolitiska frågor.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

bet 2005/06:UU18 (pdf, 392 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

30 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2005/06:Fö218 Ett försvar i framtiden av Eskil Erlandsson m.fl. (C, M, FP, KD)
motion 2005/06:U212 Folkrepubliken Kinas kärnvapenrustningar av Sten Tolgfors (M)
motion 2005/06:U216 Anställningsskydd för personer med fredsbefrämjande uppgifter utomlands av Hillevi Engström (M)
motion 2005/06:U229 Folkrepubliken Kinas hot mot Taiwan av Sten Tolgfors (M)
motion 2005/06:U235 Svenskt Nato-medlemskap av Peter Danielsson (M)
motion 2005/06:U243 Ändrad uppgift för IAEA av Kerstin Lundgren (C)
motion 2005/06:U246 Internationellt arbete för att motverka våld mot kvinnor av Eva Flyborg m.fl. (FP, M, KD, C)
motion 2005/06:U247 Sveriges terrorskyddsberedskap av Sten Tolgfors (M)
motion 2005/06:U248 FN och folkrätten av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
motion 2005/06:U251 En ny säkerhetspolitik av Cecilia Wigström m.fl. (FP)
motion 2005/06:U255 Ostasien - med fokus på Indien och Kina av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
motion 2005/06:U267 Slaget om jordens resurser av Maud Olofsson m.fl. (C)
motion 2005/06:U275 Sveriges säkerhetspolitik och Europa av Sten Tolgfors (M)
motion 2005/06:U279 Kvinnor och konfliktlösning av Berit Jóhannesson m.fl. (V, FP, KD, C, MP)
motion 2005/06:U285 Fred och frihet i Mellanöstern av Cecilia Wigström m.fl. (FP)
motion 2005/06:U289 Utrikes- och säkerhetspolitik av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)
motion 2005/06:U290 EU av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)
motion 2005/06:U297 Sveriges regering och Irans atomprogram av Mikael Oscarsson och Annelie Enochson (KD)
motion 2005/06:U311 Maktförhållanden och rättigheter i världspolitiken av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2005/06:U313 Bekämpande av fattigdomen av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
motion 2005/06:U317 Kärnvapenfri zon i Europa av Hans Stenberg och Göran Norlander (S)
motion 2005/06:U322 Den svenska alliansfriheten av Allan Widman m.fl. (FP)
motion 2005/06:U354 Mellanöstern av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
motion 2005/06:U362 Mellanöstern och arabländerna av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
motion 2005/06:U372 Vidgat säkerhetspolitiskt begrepp av Gudrun Schyman (-)
motion 2005/06:U376 Kärnvapen av Kristina Zakrisson och Karin Åström (S)
motion 2005/06:U380 Hiv/aids i ett globalt perspektiv av Rosita Runegrund m.fl. (KD)
motion 2005/06:U384 Säkerhetspolitiken av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
motion 2005/06:U385 Kvinnor, fred och säkerhet av Kristina Zakrisson och Karin Åström (S)
motion 2005/06:U386 Stopp för den globala vapenspridningen av Peter Eriksson m.fl. (MP, -)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2006-03-23
Justering: 2006-03-28
Betänkande publicerat: 2006-03-29
Trycklov: 2006-03-29

Reservationer 8
bet 2005/06:UU18

Alla beredningar i utskottet

2006-03-23, 2006-03-21

Sveriges säkerhetspolitik (UU18)

Utrikesutskottet har behandlat vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik och fastslår följande. Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap i EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. Arbetet för en alleuropeisk fredsordning, där Sverige samverkar med samtliga organisationer och länder som delar våra värderingar och intressen, utgör en av hörnstenarna i svensk politik. Vårt medlemskap i EU är det främsta instrumentet för detta jämte vårt engagemang i OSSE, deltagande i Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF) samt vårt omfattande bilaterala och multilaterala engagemang. Utskottet föreslår avslutningsvis att riksdagen säger nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2005 som tar upp olika säkerhetspolitiska frågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-04-05

Webb-tv Debatt om förslag: Vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik

5 april 2006
Debatt om förslag 2005/06:18

Dokument från debatten

2006-04-05

Protokoll för debatten

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 1 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! I Sverige råder god samstämmighet kring svensk säkerhetspolitik, i alla fall så som det kommer till uttryck i det här betänkandet. Denna samstämmighet mellan regeringspartiet och den borgerliga alliansen manifesteras huvudsakligen, tycker jag, i en god uppslutning kring vår säkerhetspolitiska doktrin från år 2002 som klargör att vårt lands framtida säkerhet bygger på gemenskap och samarbete med andra länder. Jag tror också att den här samstämmigheten har sin grund i omvärldsförändringar sedan Berlinmurens fall. Fem av sju riksdagspartier drar samma slutsats kring vad både EU och Nato har betytt för utvecklingen och säkerheten i vårt närområde och för vårt land. Men det handlar också om att Sverige nu är med i EU. EU:s säkerhetsstrategi fastställer grundläggande principer för europeisk säkerhetspolitik. En bärande del i denna är att länderna förbinder sig att stärka förmågan till krishanteringsoperationer. Här ser alliansen med oro på de nedskärningar inom svenskt försvar som kan skada vår långsiktiga trovärdighet inom säkerhetspolitiken och som en del i EU:s ambitioner. Det saknas inte utmaningar. Det finns en stor efterfrågan på krishanteringsförmåga, både civil och militär, och på fredsbevarande insatser från FN, EU och Nato. Det pågår för närvarande 70 väpnade konflikter i världen, många av dem i Afrika, präglade av interna konflikter, inte konflikter mellan stater. Ursprunget är olika, men många gånger handlar det om till exempel kamp om resurser, maktmissbruk eller etniska motsättningar. Det som kännetecknar dessa konflikter är att det främst är civila som drabbas, inte minst kvinnor och barn, som dödas, skändas och lemlästas, och de överlevande får leva i omfattande misär och djup fattigdom. Vi från alliansen anser att Sverige måste ta sin del av ansvaret för att lindra och förhindra den här typen av konflikter. Det viktiga är då regelverket, inom FN, EU och OSSE, som är oerhört angeläget, men det är också det förebyggande arbetet där arbete för ökad demokratisering och rättsstatsbyggande är en viktig del. Det är viktigt att vi får länder som präglas av öppenhet och där vi använder verktyg som diplomati men också frihandel för att öka sambanden i världen. Men när det brister, när det förebyggande inte har fungerat, när det begås övergrepp och våld mot människor, är det viktigt att vi har en förmåga att bistå med internationella operationer. För Sveriges del är det kanske först och främst en moralisk fråga, men det handlar också om fred och säkerhet i vårt närområde och nuförtiden också i andra delar av världen. Genom att öka säkerheten i världen ökar vi vår egen säkerhet. Vi kan inte lämna gamla och bortglömda konflikter åt sitt öde. I en global värld är det oerhört viktigt att vi har förmåga att ingripa och agera långt utanför vårt eget lands gränser och att vi tillsammans med andra kan bidra för att öka säkerheten. Vi har en långt högre ambitionsnivå än de i dag drygt 700 som bidrar i fredsbevarande och internationella operationer från svensk sida. Alliansen har som målsättning att det ska vara minst 2 000 män och kvinnor som har en förmåga att bistå. Det motsvarar de förväntningar som finns på Sverige, och det motsvarar den tradition vi har haft på området. Men det är också viktigt att vi vet vad vi vill göra med dessa insatser. Vi har därför krävt att Sverige, i bred enighet helst, skulle ta fram en strategi för internationella operationer, så att vi hade en mer genomarbetad plan för hur det här ska gå till. Vi har sagt att utgångspunkter som bör ingå i en sådan strategi är att tydliggöra de prioriteringar där Sverige ska bidra med trupp att svensk trupp snabbt måste kunna vara på plats vid internationella krishärdar och att man ska kunna visa uthållighet att förstärkningar snabbt måste kunna komma på plats om så krävs, delvis för de enskilda soldaternas säkerhet men också för att kunna stävja konflikter som riskerar att eskalera att svensk trupp har rätt utbildning och rätt utrustning för de allt farligare uppdrag som väntar utomlands att personalförsörjningssystemen måste reformeras för att säkerställa att Försvarsmakten kan rekrytera kvalificerad personal till olika insatser. Kring en sådan här strategi har vi diskuterat större delen av mandatperioden, men det är betecknande att det har funnits en slapphänthet i den här frågan. Man har inte velat ta upp den här goda tanken från regeringspartiets sida. Därför känns det lite ad hoc -mässigt beträffande var Sverige bidrar. Men det jag också tror är viktigt med en sådan här strategi är att visa att det inte bara handlar om militära uppgifter utan att det civila och det militära måste gå hand i hand, precis som man säger: utan säkerhet ingen utveckling - utan utveckling ingen säkerhet. Om våra ambitiösa biståndssatsningar från svensk sida ska kunna samverka med säkerhetsbyggande för att kunna nå varaktig stabilitet i ett konfliktområde så måste andra grundläggande förutsättningar också vara på plats, såsom elektricitet, vatten, poliser och administration, för att nämna några exempel. Här är ju Sverige väldigt duktigt. Vi har god erfarenhet, och efterfrågan, som jag sade, fru talman, på vår delaktighet är omfattande. Jag tänkte också ta upp några andra aspekter. Som jag sade är betänkandet präglat av rätt stor enighet. Men det finns några punkter där jag tycker att det finns en otydlighet kring socialdemokratins ambitioner och prioriteringar och några frågor som vi från alliansen vill lyfta, och det vill jag också göra från Moderaternas sida. Jag tycker att det är ett gott tillfälle att göra det i dag - att diskutera inte minst massförstörelsevapen, nedrustning och icke-spridning, en klassiker i svensk säkerhetspolitik, och att koppla detta till det vi nu ser av internationell systemhotande brottslighet och terrorism. Hoten kring massförstörelsevapen har väl sällan varit så aktuella som i dag. De är också mycket svårare att hantera. Det är mer svårkontrollerbart. Det är andra aktörer som riskerar att komma i besittning av massförstörelsevapen. Det är en oerhört oroande utveckling vi kan se. Vad har vi för motmedel? Ett av de viktigaste tror jag är att bidra till demokratisering, att fler länder präglas av öppenhet och att vi kan lita på varandra i det internationella systemet. Tyvärr finns det alldeles för lite maktmedel att ta till. Jag tycker mig se detta i fallet Iran, som är brännande. Det är oerhört viktigt att det internationella samfundet nu kan agera gemensamt i denna fråga och inte är undfallande. Det är oerhört viktigt att hålla ihop kring detta. Det handlar dels om säkerhetsläget i en redan mycket ansträngd region där den iranska regimen tydligt uttalar hot mot staten Israels existens, vilket är fullkomligt oacceptabelt, dels om den bredare aspekten att vi måste se till att färre länder förfogar över kärnvapenteknologi, inte fler. Därför är frågan om Iran så oerhört viktig. Vi moderater har inför denna motionsbehandling motionerat om att man inom FN borde hitta system för att ännu mer kunna ha sanktioner mot dem som bryter mot befintliga avtal och hitta fler verktyg för att i tid kunna agera. Jag tror att det finns anledning för utskottet att återkomma till detta, för det har varit en inte alltför omfattande hantering av detta motionsyrkande. Det leder mig också in på FN-reformer, där vi kan se att väldigt mycket återstår. Det finns goda förhoppningar kring 60-årsfirande Förenta nationerna, men vi måste fråga oss: Hur ser det ut med den fredsbyggande kommission som nu är på plats? Hur kommer den att fungera? Kommer det att levereras in kapacitet så att den kan leva upp till sina fina ambitioner? Hur kommer rådet för mänskliga rättigheter att se ut i verkligheten? Kvardröjande svåra frågor som nu måste få sin lösning är bland annat hur man ska definiera terrorism och hur man ska kunna göra reformer av beslutsfattandet, inte minst i säkerhetsrådet. Men vi kommer också tillbaka till frågan: Hur kan vi få en bättre efterlevnad av exempelvis NPT? Hur kan vi medverka till icke-spridning? Ett sätt är att Sverige också agerar, att vi har en ökad närvaro i olika forum där detta spelar roll. Det finns ett amerikanskt initiativ som heter Proliferation Security Initiative som syftar till att ha god kontroll och bättre översikt över eventuella transporter av massförstörelsevapen. Här är det bara tragiskt att konstatera att Sverige inte tillhör den inre kärna av länder som vill medverka till icke-spridning. Det tycker jag är synd. Sverige har en väldigt fin tradition på detta område men lyckas nuförtiden inte hålla uppe de här frågorna. Detsamma gäller Natomissionen Active Endeavour i Medelhavet, som väldigt mycket har till syfte att kunna borda fartyg vid tecken på terroristaktiviteter men också för att hitta massförstörelsevapen. Också här står Sverige vid sidan av. Jag tycker att det är ett trendbrott mot den aktiva utrikespolitik som man tidigare har sagt sig ha från Socialdemokraternas sida. Vi står vid sidan av. Vi använder alla de fina orden, men när det finns arrangemang som vi kan delta i är vi inte med. Då tycker jag också att vi tappar en del av trovärdigheten. Det skulle osökt kunna leda mig in på Natofrågan. Få andra bokstavskombinationer väcker väl så mycket känslor. Problemet är att vi inte diskuterar innehållet i och utvecklingen av organisationen utan bara sätter upp olika stridslinjer, här i kammaren och i Sverige, kring en väldigt viktig organisation som Sverige är en stor del av. Vi är ett partnerland i Nato, vi deltar i väldigt många av Natos operationer, vår materiel har Natostandard och vi är väldigt mycket engagerade i Natos utveckling. Det är bara att konstatera: Nato är den militära säkerhetsryggraden i Europa. Men det är också en organisation som förändras, där insatserna nu är väldigt mycket mer out of area. Alliansen välkomnar denna utveckling och ser också att det är bra att vi får ett närmare samarbete mellan Nato och EU. Men jag skulle också vilja se att Sverige som ett partnerland till Nato vore mer delaktigt i den här processen. Här återkommer jag till att vi inte riktigt vet hur socialdemokratin och regeringen hanterar en del frågor. I höst är det ett stort toppmöte i Natos regi i Riga. Då kommer man bland annat att diskutera något som heter Global Partnership . Det är ett initiativ från Natos sida som syftar till att vara än mer multilateralt och knyta ihop olika samarbeten, dels för att visa att man kan ha olika sätt att vara med i Nato, dels för att hylla till exempel en del partnerländer. Sverige är ju ett aktivt partnerland och medverkar inte minst i Afghanistan i en stor multiinsats tillsammans med andra för att underlätta övergången till demokrati och rättsstat i det landet. Vi är med och återuppbygger, gagnar säkerheten och samverkar nära med bland annat Svenska Afghanistankommittén. Hur ser då dessa arrangemang inom Nato ut framöver? Vilka relationer ska partnerskapsländer ha till varandra? Är det bra eller dåligt om Sverige samverkar mer med exempelvis Australien? Dessa saker tycker jag att vi borde diskutera mycket mer. Jag tror att det som behövs för att vi ska komma bort från bokstavsångesten kring n-a-t-o är just en uppriktighet kring säkerhetspolitiken. Det har alliansen efterlyst. Vilka är prioriteringarna? Hur är inriktningen? Om vi har en dålig förankring av den svenska säkerhetspolitiken kommer vi nämligen inte att få den acceptans bland medborgarna som jag tror är nödvändig för att göra alla de insatser som vi faktiskt gör. Jag tror att det är avgörande för en effektiv och väl fungerande säkerhetspolitik att den blir mer uppriktig och bättre förankrad. Jag tänkte ta tillfället i akt att nämna några saker till, även om jag vet att jag kanske har anmält något för lite talartid. Det handlar om att utrikespolitiken måste ha förmåga till god analys men också kapacitet och kraft att engagera sig. Den måste ha kraft att sätta makt bakom det engagemang man säger sig uppvisa men också förmåga att agera om det blir kris. I alliansens slutdokument säger vi att det måste finnas en kapacitet att tänka nytt och blicka framåt för att aktivt bidra till att lösa internationella problem. Detta skulle jag vilja ställa i bjärt kontrast till hur jag nu uppfattar att den socialdemokratiska regeringen hanterar frågan om energisäkerhet. Ointresset har varit stort kring att lyfta upp detta som en internationell säkerhetspolitisk fråga och en fråga som vi på EU-nivå kanske borde fundera mer på. Hela den diskussionen har till min förvåning mötts av en väldigt ljum inställning. För mig är det uppenbart att det finns mycket grogrunder i kampen om resurser. Snabbväxande ekonomier har behov av naturtillgångar och resurser. Det finns en tilltagande aggressivitet från vissa länder för att tillgodose sina egna intressen och behov, något som redan i dag yttrar sig till exempel i Afrika. Men vi har också fått påminnelse om detta i vårt närområde. Vi har sett vad som skedde i Vitryssland och Ukraina. Vi har sett att gasledningar och gaspriser är effektiva påtryckningsmedel för att påverka länders egna val säkerhetspolitiskt. Det behövs inte så mycket fantasi för att inse vad man kan åstadkomma med detta. Därmed tycker jag att man borde ha en större öppenhet för att diskutera till exempel energisäkerhet som en ny viktig del i en aktiv svensk säkerhetspolitik. Avslutningsvis, fru talman, vill jag komma in på vårt närområde. Jag nämnde energisäkerheten. Vi är alla väldigt aktiva och engagerade när det gäller Vitryssland som alldeles nyss genomlevde ett odemokratiskt presidentval med många hot mot de uppstickare och motståndare som fanns till diktatorn Lukasjenko. Vi har också sett ett parlamentsval i Ukraina som visade att demokratin och debatten har etablerats på ett helt annat sätt än tidigare. Det är dock oerhört viktigt att vi stöttar de reformkrafter i Ukraina som vill se ett närmande till våra västliga europeiska strukturer. Jag tror att det är oerhört viktigt för vår egen säkerhet. Det handlar inte om att vi ska blanda oss i Ukrainas egna vägval, men att hålla dörren för ett EU-medlemskap öppen är den absolut viktigaste frågan i den delen. Vi ska också bejaka Ukrainas strävan efter att bli Natomedlem, bejaka utbytet. Jag vill sluta med några frågor kring vårt närområde: Har vi vad gäller svensk säkerhetspolitik och engagemanget för länderna i vårt närområde gjort tillräckligt? Har vi bildat allianser och drivit på i EU? Har vi använt tillräckligt effektiva verktyg? Har vi bidragit till att stärka det civila samhället och utbytet? Och om vi har gjort det, hur kommer det sig då att vårt land, som vill se ett ökat utbyte mellan människor, i värsta fall medverkar till att drastiskt höja viseringsavgifterna för studenter och ungdomar som vill resa ut ur till exempel Ukraina eller Vitryssland för att komma in på europeisk mark? Varför har Sverige inte gjort mer på det området? Den stora frågan, som vi förmodligen får anledning att återkomma till också, är om Sverige har gjort tillräckligt tydligt för Ryssland hur vi ser på de maktanspråk och den roll som landet spelar i vårt närområde.

Cecilia Wigström (Fp)

Anf. 2 Cecilia Wigström (Fp)

Fru talman! Vi ska här diskutera vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik. Vi kan konstatera att Sverige är säkrare än på väldigt länge. Sedan muren föll i Europa och kommunismen dog ut har vi fått en mycket säkrare världsdel, mycket tack vare att fler av de före detta kommunistiska länderna har blivit demokratier, gått med i EU och även blivit medlemmar i Nato. Vi har ett säkrare Sverige tack vare EU:s och Natos utvidgningar. Men det finns nya hot. Vi har terrorismen till exempel, den islamistiska extremismen som är ett hot mot västerlandet, om än litet. Men det finns en risk att det växer sig starkare, och det är något som vi också i Sverige måste ta på allvar. Vi vet att två svenska soldater omkom tragiskt i Afghanistan i november, antagligen på grund av talibaner. Vi har också en påstådd al-Qaida-cell som kastat en brandbomb mot en irakisk vallokal i Kista i december. Även vi i Sverige måste ta oss an detta växande hot från terrorismen och inte tro att vi lever i något skyddat litet hörn i norra Europa. Vi har andra nya hot som vi ser i form av fågelinfluensan som nu också har drabbat Sverige. Det kom rapporter från kust efter kust, Blekinge, Kalmar och så vidare. Fågelinfluensan sprider sig. Det är väl inte många experter som tror att fågelinfluensan kommer att bli den pandemi som riskerar att döda många människor. Men någon gång snart, om 10, 20 eller kanske 30 år kommer vi att ha en pandemi. Både pandemi och terrorism, liksom alla de nya hot som vi står inför, måste vi möta i gemenskap med andra. Vi är för små i Sverige för att klara de här hoten själva. En global värld har globala problem och kräver globala lösningar. Därför är Sverige väldigt aktivt. Vi behöver vara aktiva i EU, FN, OSSE, WHO och så vidare. Vi är i alliansen helt klart eniga om att vi från svensk sida behöver ha ett aktivt internationellt samarbete. Folkpartiet vill ta något steg längre än alliansen. Det gäller Natomedlemskapet, där vi klart och tydligt säger att när vi nu bejakar samarbetet i så många organisationer, varför inte också i Nato? Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 4. Jag vill här ta upp tre argument som gör att vi från Folkpartiets sida tycker att det är angeläget att vi går med i Nato. Det första argumentet handlar om inflytandet. Vi ska få inflytande över beslut som berör oss. Det sägs i den utrikespolitiska deklarationen, och därom är vi alla överens, att den transatlantiska länken är viktig. Det är något slags kodord, transatlantisk länk. Det handlar om att ha en öppen telefonlinje mellan Sverige och USA. Den telefonlinjen fungerar ju bäst om vi är medlemmar i Nato. Då behöver vi inte bara ringa varandra utan vi kan sitta vid samma sammanträdesbord och diskutera och påverka den supermakt vi har i världen i dag. Vi behöver också inflytande därför att vi är så aktiva i Nato. Svenska soldater ingår i en Natoinsats i Afghanistan och i Kosovo - fredsuppdrag, vilket faktiskt är Natos främsta uppgift nuförtiden. De besluten behöver vi vara med och påverka också. Ett annat argument till att vi behöver gå med i Nato är ju att alliansfriheten i praktiken är överspelad. Vi samarbetar oerhört tätt med Nato. Vi har sagt att vi inte kommer att vara neutrala vid ett angrepp på ett annat EU-land. Vi håller på att omdana hela vårt försvar för att vi ska kunna vara med i EU:s snabbinsatsstyrka. Det är lite svårt att se att det går ihop med vår alliansfrihet. Ett tredje argument för Natomedlemskap är förstås att bejaka samarbete med andra länder. 26 länder är i dag medlemmar i Nato. Om vi tänker på Europas karta, ser kontinenten framför oss, ser Sveriges och Norges halvö som kommer ut från det ryska fastlandet och tänker på vilka som är Natomedlemmar inser vi att det är de flesta länderna runtomkring oss. Det är Norge, vars utrikesutskott kommer för att besöka oss i dag. Det är Danmark. Det är Polen och alla de tre baltiska länderna. Finland har en utredning som har tittat närmare på frågan. De flesta av de länder som vi brukar samarbeta med är medlemmar i Nato. Det är de tre argumenten: att vi ska få inflytande, att vi ska måla om vår flagnande neutralitetsfasad så att den bättre överensstämmer med den verklighet vi faktiskt deltar i och att vi ska agera solidariskt med våra grannländer. Det är skälen för att gå med i Nato, som vi ser det från Folkpartiets sida. Fru talman! Jag vill också säga några ord om en annan reservation som vi har gemensamt med allianspartierna. Det gäller behovet av en internationell strategi för Sveriges internationella fredsinsatser. För tio år sedan ungefär hade vi 1 500 soldater som kunde vara med ute i olika uppdrag och se till att hjälpa länder gå från konflikt till fred. Men i dag är det bara ungefär 700, hälften så många soldater som vi har ute i fält. Det beror mycket på för stora neddragningar inom försvaret men också på att vi inte använder de resurser vi har på ett effektivt sätt. Vi har varit i Kongo. Vi har åkt hem från Kongo. Vi har åkt till Liberia. Och vi kommer att åka hem från Liberia. Och nu åker vi till Kongo igen. Det är en del hattande med vårt utsändande av personal, och vi finns i ett tiotal länder. Det är väldigt dyrt att etablera och avetablera förband i olika länder. Om vi ska kunna hjälpa så många människor som möjligt måste vi hushålla och effektivisera mer med våra resurser. Då behöver vi en strategi som ser över och prioriterar våra insatser. Det handlar om att hjälpa så många som möjligt, så många kvinnor som möjligt, så många barn som möjligt och så många män som möjligt. Den strategin saknar vi från regeringens sida. Vi har efterfrågat den i flera år, och vi får ofta till svar att vi ska ställa upp där FN vill att vi ska ställa upp. Problemet är att vi inte bara kan göra som FN säger, därför att FN har omättliga behov. De ville att vi skulle vara i Liberia samtidigt som vi var i Kongo och gärna i många andra länder också. Vi i Sverige måste själva ta ansvar för våra prioriteringar så att vår militär används på bästa sätt för att hjälpa så många som möjligt och ställa upp för FN, för EU-insatser och för Natoinsatser. Avslutningsvis, fru talman, vill jag också nämna några ord om Vitryssland och Ukraina, som Gunilla Carlsson också gjorde i sin avslutning. Vi ser diktaturen stärka sitt grepp i Vitryssland. Vi ser Ukraina gå mot en mer demokratisk framtid. Men mycket kan hända båda de här två länderna. Spelet är inte avgjort på något sätt. Jag sade ju i min inledning att EU:s utvidgning och Natos utvidgning har spelat en oerhört stor roll för att vi har fått en säkrare kontinent. Självklart får vi en ännu säkrare kontinent om vi i framtiden får säkrat att Ukraina blir en demokrati och att Vitryssland blir en demokrati, att de blir handelsekonomier och att de respekterar de mänskliga rättigheterna. Vi måste jobba på för att stärka de demokratiska krafterna, stödja de människor i de länderna som vill säkra dessa länders väg mot demokrati och fred. Då gäller det att vi jobbar gemensamt från svensk sida för att övertyga andra europeiska länder om att vi måste stötta. Här kan Sverige inte heller agera självt. Vi måste jobba med andra europeiska länder och framför allt hålla EU-dörren öppen. Dörren får inte stängas. Europeiska unionen måste fortsatt vara öppen för alla länder i Europa som vill delta på samma demokratiska villkor som vi andra.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 3 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3. Fru talman! I detta betänkande behandlar vi bara några viktiga säkerhetspolitiska frågor utan att på något sätt beröra alla viktiga säkerhetsfrågor. I ett mer generellt perspektiv är vi över flera partigränser överens om att vi i det säkerhetspolitiska arbetet vill se Sveriges internationella agerande ske under FN-beslut och i samverkan med övriga medlemsländer inom EU. Många EU-länder har organiserat sitt säkerhetsarbete inom Nato. Detta arbetssätt gäller redan i dag för Sverige. Sverige är militärt alliansfritt, men vi bör ta ett långtgående ansvar för fred och säkerhet varhelst det behövs - i vår del av världen men också på andra kontinenter. Fru talman! Kampen mot den internationella terrorismen följer samma samarbetsformer men med den skillnaden att det saknas en tydligt definierad problemkälla eller aktör på andra sidan. Den kampen handlar huvudsakligen om civilt polissamarbete över nationsgränserna för att upptäcka och för att stoppa terrorhandlingar. Ytterligare ett samarbete är EU:s solidaritetsklausul till stöd för större naturkatastrofer med mera. Det är mycket samarbete. Fru talman! Vi kristdemokrater anser att begreppet säkerhet måste vidgas till att också omfatta epidemier av olika slag, inte minst hiv/aids. Vi tar upp detta i en särskild reservation, nr 2. I fattiga länder skapar dessa epidemier omfattande instabilitet ekonomiskt och därmed också försörjningsmässigt. Bristen på resurser leder till konflikter, och alltfler länder klarar varken den inre säkerheten eller att delta i omvärldens arbete för fred och stabilitet. Fru talman! Folkpartiet konstaterar i sin reservation, precis som vi övriga i Allians för Sverige, att svensk säkerhet byggs bäst i gemenskap med vår omvärld. Sedan drar man, tycker jag, alltför snabbt slutsatsen att Sverige ska ansluta sig till Nato. Man anser att ett motiv är att markera samhörigheten med USA via den transatlantiska länken i Nato. Att bygga säkerhetspolitiken i gemenskap med EU och Nato är vad vi har gjort under många år och därmed också vidareutvecklat detta samarbete. Jag har inget emot att markera samhörigheten med Nato och med det amerikanska folket, men jag kan också se situationer där Sverige skulle kunna spela en fredsroll just därför att Sverige är militärt alliansfritt som nation. Det skulle faktiskt underlätta samarbetet om Folkpartiet inte satsar alla sina politiska kort på enbart tydlighet utan också sparar några till en mer utvecklad smarthet i sammanhanget. Fru talman! Jag måste också få kommentera det verkliga klavertrampet i de föreliggande reservationerna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Först radar man upp allt man inte vill göra tillsammans med EU, men då vi ska bekämpa det internationella hotet från massförstörelsevapen begär man "att regeringen i EU skall verka för nedrustning". Ni behöver EU, men ni vill inte ha EU. Det är en mycket märklig politik. Är det inte hög tid att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inser och också erkänner Sveriges behov av EU för att åstadkomma en starkare påverkan på omvärlden för fred och säkerhet?

Kenneth Kvist (V)

Anf. 4 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! Holger Gustafsson avslutade sitt anförande med att det är hög tid för Vänsterpartiet att tänka om i EU-frågan. Jag har motionerat till Vänsterpartiets kongress om just precis detta. Motionen blev tyvärr avslagen. Jag kommer att under nästa debatt på kammarens dagordning där KU ska diskutera EU-frågor närmare motivera varför jag har denna syn i EU-frågan. Det är inte alldeles ologiskt såsom partiet gör. Samtidigt som partiet vill utträda ur EU ser man också att när vi är med i EU förs Sveriges utrikespolitik till stora delar inom unionen, och då är det inom unionen man ställer krav för ett gemensamt agerande. Jag vill ändå säga det, trots att jag personligen har en annan uppfattning än partiets majoritet i den frågan. Fru talman! Det finns mycket i det här betänkandet som det råder betydande enighet om. Det känns angeläget att slå fast. Det ligger i oppositionens roll att markera och få fram kritik och skiljelinjer. Att Sverige för en säkerhetspolitik som syftar till att bevara freden, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och stärka internationell säkerhet är mycket bra utgångspunkter, likaså att Sverige är militärt alliansfritt. Jag skulle vilja betona en nyans i frågan om alliansfriheten, nämligen att den inte bara, som utskottet säger, har tjänat oss väl utan att den nog kan vara till nytta i det fredsskapande och medlande arbete som EU vill bedriva. Ett Europa med olika säkerhetspolitiska lösningar gentemot Nato är en för kontinenten nyttig tvåstämmighet. Det är som i musik ibland som i politik, nämligen att tvåstämmighet inte behöver vara dissonans utan också kan vara konsonans. Allianens reservationsskrivning, framför allt Folkpartiets reservation som ensidigt hyllar närmandet mellan EU och Nato, bortser från detta positiva värde. Det är glädjande att Holger Gustafsson ändå i sitt anförande betonar just det positiva värdet av vår alliansfrihet. Förutsättningarna för säkerhetspolitiken har förändrats. Det kalla kriget har upphört. Hotbilden i vår del av världen tycks för närvarande inte gälla mellanstatliga konflikter. Hoten i världen tycks totalt sett egentligen ha avtagit. Sanningen är faktiskt att till skillnad från ett tjugotal år tillbaka är det färre konflikter i världen och färre människor inbegripna i krigshandlingar mellan stater. Fortfarande finns motsättningar och oroshärdar som kräver all uppmärksamhet och alla insatser för att åstadkomma fred, men detta tycks vara fallet. Vi lever i en tryggare värld. Det gör att omstruktureringen av det svenska försvaret förefaller logiskt och korrekt handlat. Det finns ett fortsatt värde ändå i vår alliansfria hållning för att lösa de konflikthärdar som finns. Det är också bra att vi i svensk säkerhetspolitik betonar - jag tror utskottet är helt enigt i detta - mänskliga rättigheter och insatser för global ekonomisk utjämning. Dit hör uppmärksamheten av den utsatta situationen för kvinnor och barn i konfliktområden och konfliktzoner. Det är verkligen angeläget att kvinnor finns med och ges en viktig roll i arbetet för fred och säkerhet i konfliktområdena. Inte minst kan det ha betydelse för kvinnor som utsätts för olika övergrepp, och det är bra att detta understryks i betänkandet. Det är också bra att utskottet uttalar att demokrati, god samhällsstyrning och jämställdhet mellan kvinnor och män är delar av säkerhetspolitisk hållning. Däremot är det väl mindre bra, fru talman, att utskottet utan att prestera ett enda argument avstyrker Vänsterpartiets motion U311 från i år. Vi påpekar där att det är väl dokumenterat att Israel utvecklat och innehar kärnvapen och att staten vägrar att underteckna icke-spridningsavtalet. Israel är regionens enda kärnvapenmakt, och med sin ockupationspolitik över palestinska områden bär de en tung del av ansvaret för instabiliteten i denna region och försvårar nog också för sin egen säkerhet. Vi menar att riksdagen bör göra en meningsyttring till regeringen om att Israel bör uppmanas att avveckla sina kärnvapen och därefter underteckna icke-spridningsavtalet. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 5. När det gäller avtalet om begränsning och nedrustning av kärnvapen, som ratificerats av alla stater utom Indien, Israel, Nordkorea och Pakistan, ingår i detta att länderna ska avrapportera sin utveckling vart femte år. Tyvärr har, som påpekats i Miljöpartiets motion U386, i princip inga nedrustningsansträngningar gjorts sedan man sist avstämde avtalet. För fem år sedan hade de officiella kärnvapenmakterna åtagit sig att inom ramen för NPT förstöra vapen, men de har inget gjort för att leva upp till sitt åtagande. Sverige borde inom EU:s ram agera för att kärnvapenmakterna, även de som är medlemmar i EU, följer sina åtaganden enligt avtalet. Det borde givetvis ges regeringen till känna och att verka för det inom ramen för EU. Utskottsmajoriteten delar dessvärre inte denna uppfattning, men vi står bakom reservationen. Vi har också en helt gemensam syn med Miljöpartiet vad gäller förbud mot klusterbomber och ett totalt moratorium för användande av vapen med utarmat uran. Vi står alltså fortsättningsvis helt bakom innehållet i reservationerna 7 och 8. Fru talman! Med det här anförda ber jag att få yrka bifall till reservation nr 5.

Agne Hansson (C)

Anf. 5 Agne Hansson (C)

Fru talman! Det har hänt mycket i världen och Europa de senaste 10-15 åren som har påverkat svensk säkerhetspolitik. För drygt 15 år sedan föll muren. Människorna i Öst- och Centraleuropa lämnade kommunismens förtryck och har successivt blivit demokratier. De fick den frihet de kämpat för under lång tid. De fick den frihet och den demokrati som vi var vana vid. Det förändrade i ett slag också vår situation. Vi kunde öppna dialogen med miljontals människor på ett sätt som under lång tid tidigare inte varit möjligt. Ungefär samtidigt startade Balkankriget, och en etnisk rensning vidtog. Det som hände på Balkan, med FN och EU handlingsförlamade vid tillfället, rymmer fortfarande diskussioner om vilka lösningar som är de bästa. Det som hände på Balkan var ett folkmord. Det är viktigt att lösningar nu diskuteras som gör att detta inte upprepas på nytt. Det får inte upprepas. Därför är det viktigt att länderna på Balkan har ett framtida medlemsperspektiv i EU som är nåbart. Det stärker inte enbart vår säkerhetspolitik utan främjar säkerhet och demokrati också på Balkan. Svenskt medlemskap i EU, utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i EU, nya medlemsstater i EU och Nato - allt detta påverkar vår säkerhetspolitik i positiv riktning. Med ett vidgat internationellt samarbete blir världen säkrare. Internationellt samarbete som syftar till att lösa konflikter och hot i världen mellan länder och folk med hjälp av institutioner, med diplomati, förhandlingar och överenskommelser är den bästa vägen för fred och säkerhet. Motsatsen är konfliktlösning med våld. Det föder mer våld och mindre säkerhet och stärker inte det lilla landet eller den svage. Multilateralismen är viktig för svensk säkerhetspolitik. Men när de gamla militära hoten eller invasionshoten försvinner tenderar nya att dyka upp: terrorhot, sjukdomar, svält, brist på vatten, datasamhällets sårbarhet och mycket annat. Därför behöver vi fortsätta vårt säkerhetspolitiska arbete för en tryggare och säkrare framtid. Massförstörelsevapen och icke-spridning har nämnts av flera här, ett hot som tyvärr snarare har tilltagit än avtagit under de senaste åren. En misslyckad översynskonferens för ett år sedan och misslyckandena vid FN:s toppmöte i höstas att nå framgång med nedrustning på det här området gör att vi måste anstränga oss ytterligare. Sveriges säkerhetspolitik ska syfta till att bevara fred och självständighet för vårt land. Det står också i betänkandet. Den ska också bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och dessutom stärka internationell fred och säkerhet. Det är ett vitt begrepp, men det är nödvändigt. Ju aktivare och framgångsrikare vi är i det breda perspektivet, desto bättre är det för vår egen säkerhet. Även om det säkerhetspolitiska perspektivet förändrats behöver vi en säkerhetspolitisk doktrin i botten att leva efter. Den säkerhetspolitiska doktrin som vi för närvarande har, som citeras i betänkandets inledning - alliansfriheten, möjligheten till neutralitet i en krigssituation och samverkan med andra länder - håller fortfarande. Den har Centerpartiets stöd, och den har ett brett stöd hos det svenska folket. Det är i stora stycken en bred samsyn i det betänkande som nu diskuteras. Det har framhållits av flera här. Det finns naturligtvis ett stort värde i en bred politisk uppslutning bakom huvudlinjerna i svensk säkerhetspolitik. Säkerhetspolitiken ska dessutom vara brett förankrad hos medborgarna, indikera långsiktighet och stabilitet. Jag vill gärna tillägga det. Då kan Sverige agera med trovärdighet internationellt. Det ska vara självklart för omvärlden att Sverige står för en trygg säkerhetspolitik utan bindningar, står för utveckling och för mänskliga rättigheter. Det är utrikesministern och regeringen som i första hand ska personifiera detta efter att grunden har lagts här i riksdagen genom riksdagsbeslut. Från Centerpartiets sida har vi två motionsförslag som har resulterat i avvikande meningar eller reservationer. Det gäller för det första det säkerhetspolitiska begreppet. Det vill vi, i likhet med Kristdemokraterna, vidga. Vi vill ha in ett miljöperspektiv i det säkerhetspolitiska tänkandet, på samma sätt som synen på fattigdom och svält finns med. Det finns i dag en rad företeelser som har att göra med miljön och hur vi hanterar den som kan påverka vår säkerhet för framtiden. Totalt i världen konsumerar vi i dag 20 % mer av jordens förnybara tillgångar än vad de levande ekosystemen förmår återskapa. 90 % eller mer av energitillförseln kommer från kol, olja eller gas som leder till klimatförändringar och utsläpp. Brist på rent vatten, krympande skogar och växande öknar är påtagligt. Över hela världen pågår konflikter rörande vatten. Den stora omläggningen av och dammbygget i floden Yangtsekiang i Kina är ett exempel. Turkiets utbyggnad av dammar i vattendrag kopplade till Eufrat och Tigris är ett annat. De senaste 50 åren har över 500 konfliktsituationer och över 20 fall av regelrätta strider uppstått mellan stater på grund av oenighet kopplad till vatten. Det handlar också om eroderande jordar, stigande temperaturer, smältande isar och utfiskade vatten. Alla dessa saker påverkar människor och människors framtida liv och trygghet. Framtida säkerhet kommer att kräva helt nytt fokus på internationellt samarbete där miljöfrågorna får en betydligt mer framträdande roll. Kampen om jordens resurser blir mer och mer påtaglig. Det riskerar att hota säkerheten. Vi bör ha med det i vårt säkerhetspolitiska tänkande. Samarbete för miljön måste på samma sätt bli ett verksamt medel i vår säkerhetspolitiska strategi. Vi har utvecklat det ytterligare i vår gemensamma fyrpartireservation nr 1 som jag ber att få yrka bifall till. Fru talman! För att vår säkerhetspolitik ska bli trovärdig behöver vi en kapacitet inom försvaret som kan backa upp vår säkerhetsstrategi. Det krävs också internationella fredsinsatser för att behålla och utveckla fred. I reservation nr 3 tar vi tillsammans med de övriga allianspartierna upp kravet på en strategi för internationella operationer och att vi behöver öka numerären svenskar i internationella operationer. Jag ansluter mig självklart till den uppfattningen men nöjer mig, för tids vinnande, med att yrka bifall till reservation nr 1.

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 6 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet fyra viktiga reservationer. Eftersom jag vet att ni andra inte delar våra tankar på att stoppa klusterbomber eller utbränt uran kommer jag nu bara att yrka bifall till min reservation nr 6. Den handlar om att EU i fortsättningen inte ska tillåta andra unionsmedlemmar att bryta mot NPT och att översynen av kärnvapennedrustningen ska ske oftare än blott vart femte år. Det har nämligen kommit därhän att den allmänna opinionen hinner somna mellan varven och rustarna tar över. Jag tycker inte att hoten har blivit mindre här i världen. Det som sker är de facto en upprustning av kärnvapen. Kina moderniserar. USA har många baser på europeisk botten. England skaffar nya stridsspetsar med EU:s goda minne. En gång i tiden var Europa som kärnvapenfri zon ett allomfattat krav som många medborgare kände delaktighet i. I dag har vi endast ett blygt s-yrkande om det. Det följs inte upp i vare sig utskottstexten eller någon reservation. Om det hade gjorts hade Miljöpartiet självklart biträtt det. Sten Tolgfors, Moderaterna, vill till och med att vi tittar efter en anslutning till något lämpligt missilförsvar. Världen går föga framåt just nu. EU-studieinstitutet Sieps gör i en av sina många rapporter - nr 2 i år - en historisk tillbakablick över hur EU:s militära kapacitet stegvis har vuxit fram sedan 1999. För mig personligen är det lätt att verifiera. Det sammanfaller precis med den tid som jag själv har varit verksam i rikspolitiken. Nu är det alldeles korrekt att rekapitulera alla de små stegens tyranni som gör EU till en alltmer genuin militär stormakt, precis den beskrivning som Miljöpartiet har gjort sedan 1999 men som frenetiskt förnekats av i stort sett alla andra politiska partier. Fritt översatt från rapporten står det så här: I enlighet med detta sätt att tänka är den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken och snabbinsatsstyrkorna de logiska första stegen i utvecklandet av en fullfjädrad EU-armé. Det resonemanget utvecklas och modifieras sedan. Miljöpartiets position i dag i den här utvecklingen är värd att förklaras. Jag ska läsa ur vårt särskilda yttrande i betänkandet. "Miljöpartiets beslut hösten 2004 att medverka till regeringens försvarsproposition" - när vi började skära ned 43 miljarder med blygsamma 3 - "var en kompromiss för att å ena sidan påbörja en neddragning av det traditionella militära invasionsförsvaret till förmån för internationellt verksamma snabbinsatsstyrkor som skall kunna agera i FN:s tjänst. Det som å andra sidan inte var Miljöpartiets genuina politik är att dessa trupper ingår i EU:s insatsstyrkor. Men eftersom de borgerliga partierna stöder sådan medverkan skulle Miljöpartiet ändå inte ha kunnat förhindra ett riksdagsbeslut till förmån för svenskt styrkebidrag till sådana insatsstyrkor. En annan bidragande orsak är att styrkan byggs upp i samarbete med bl.a. Norge, som inte är EU-medlem, och Finland, som är uttalat neutralt." I det förslag till EU-konstitution som, som tur är, vilar på hyllan för närvarande föreslås att det ska finnas starka solidaritetsförklaringar mellan EU:s medlemsländer, till och med starkare än Natos berömda artikel 5, enligt EU:s högste militära befälhavare. Denna solidaritet tillsammans med upprustning, inte minst genom skapandet av EDA - försvarsbyrån som ska ta fram nya vapen till EU - och en allt intimare Natokompatibilitet, banar gradvis vägen för ett svenskt Natointräde. Min bedömning är att det bara är en tidsfråga innan även Socialdemokraterna släpper masken och ansluter sig till det öppna Natoförespråkande som Folkpartiet fått med sig Moderaterna och kanske snart hela alliansen i. Ändå släpper man inte den retoriska besvärjelsen att medlemskap i EU, PFF och Euroatlantiska partnerskapsrådet inte hotar vår alliansfrihet. Hur länge ska vi vänta på en Siepsrapport som lugnt konstaterar till exempel att åren 2003-2007 präglades av ett målmedvetet uppbyggande av faktiska kapaciteter och en mental förberedelse för inte bara associativ utan också institutionell samverkan med Nato och en tydlig integrering av EU:s strukturer i ett utvidgat Nato? I dag hör vi på radio den nygamla nyheten att USA flyger över Europa med militära fångar utan att det är officiellt erkänt och utan att Sverige har protesterat. Våra militära flygledningar, och därmed regeringen, vet självklart om detta. Allt annat är uteslutet. Kan det finnas några samband mellan detta och Natokramandet? Avslutningsvis, och återigen, vill jag säga att säkerhet inte växer ur stridsvagnar, inte ur Excalibur, JAS, battle groups , tanks, kärnvapen eller kalasjnikov; den krymper. Ökad stabilitet runt Östersjön gynnas inte i första hand av Natomedlemskapet utan av gemensamma intressen, handel, kulturella, civila, vänskapliga och turistiska utbyten och demokratiuppbyggnad. Säkerhet är verkligen mycket mer, snarast allt annat, än vapen och rustning. Det är frihet från svält, vattenbrist, miljöhot, kärnkraftshaverier, internationell brottslighet, människohandel, epidemier, terrorism, energimissbruk och tyranni. Miljöpartiet säger: Folkomrösta om alla nya försök till konstitutionsskrivningar för EU! Behåll en verklig alliansfrihet! Stärk FN! Gör Europa till en kärnvapenfri zon! Stärk och förtäta NPT-processen! Stoppa kinesisk, iransk, amerikansk och brittisk kärnvapenupprustning! Stoppa ett israeliskt smyginnehav! Skriv en global vattenkonvention och en arms trade treaty mot spridningen av små och lätta vapen! Det kan skapa en säkrare värld.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 7 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! För några år sedan hade vi besök av FN:s generalsekreterare Kofi Annan i Sverige. Jag deltog i en lunch på UD och råkade sitta mitt emot honom. Jag ställde frågan: Hur ser generalsekreteraren på EU:s roll för världens säkerhetspolitik? Han blev tyst en stund och funderade, ungefär som han brukar göra. Sedan kom svaret. Han sade så här: Vi skulle behöva flera sådana organisationer runt om i världen som kan ta ansvar för sin egen säkerhet och också bidra till andras. FN kan aldrig spela den rollen. Hur ser Lotta Hedström på detta?

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 8 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Tack för att du vill debattera så att vi får lite fart på dagens övningar. Och tack för en väldigt bra fråga. Det är en mycket viktig och intressant fråga. Ja, det tål att funderas på. Detta är ett problem. Jag och mitt parti menar att FN behöver styrkebidrag. Tyvärr är världen inte så god att det inte behövs en militär kraft för att stävja övervåld. Frågan är hur detta ska organiseras. Det som sker i dag är att FN anropar de grupperingar, konstellationer och styrkor som de facto finns. Vad ska man annars göra? Man har inget annat val än att fråga EU, Nato och enskilda länder. Det som vi i Miljöpartiet önskar se är en ordning där den totala satsningen sker mer på civilt och förebyggande arbete, där de faktiska militära styrkebidragen och uppbyggnaderna inte är så stora och där fokuseringen och upprustningen inte är så enorm. Vi behöver från svensk sida vara med och bidra. Därför har vi, som jag försökte förklara i mitt anförande, också bejakat den delen av svensk omställning av försvaret som tar sikte på att kunna hjälpa till internationellt. Jag tycker att de styrkebidrag som Sverige har gjort har varit behövliga, med ett växande frågetecken för Afghanistan. Men i stort sett gör svensk militär rätt saker på rätt ställen. Vi vill kunna vara med och fortsätta bidra till det. Om detta sedan ska ske under en Natohatt ställer vi oss väldigt frågande inför. Om det ska ske med ett gemensamt och sammanhållet EU-försvar tar vi avstånd från det.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 9 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! När det gäller civila insatser och förebyggande arbete är vi helt överens. Men frågan gällde EU:s roll. Och i betänkandet finns en lång rad uppräkningar där Miljöpartiet beskriver varför man inte så att säga vill använda EU och bidra till ett starkare EU i detta sammanhang. Vi kan också konstatera att det är i Afrika som de kanske största bekymren finns just nu säkerhetspolitiskt. Där försöker Afrikanska unionen, som är en begynnande verksamhet, att bemästra situationen. Men vem får betala? EU är den stora finansiären i sammanhanget. Min fråga till Lotta Hedström är: Är det inte lite tokigt att inför svenska folket, bara för att stryka EU-motståndarna medhårs, inte vara med och bidra till en upplysningspolitik som världen behöver i dag, nämligen att EU har en viktig roll och spelar en viktig roll? Jag säger inte Nato, utan EU spelar en viktig roll säkerhetspolitiskt, civilt och militärt när det behövs. Skulle det inte vara rimligt om Miljöpartiet också bidrog till detta?

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 10 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Det som behövs är en närsynt granskning av hela EU-paketets alla beståndsdelar. Vi har accepterat och medverkat till uppbyggnaden av Battle Group, 1 av 13, därför att den sker i en kontext med andra krafter. Jag nämnde Finland, Norge och Estland. Den är acceptabel. Den komponenten är helt okej. Det är också okej för EU att hjälpa till och stärka AU. Det skulle till och med vara en prioriterad uppgift att få andra organisationer att fungera för att bättre kunna verka i sin egen kontext. Men om du tittar på den europeiska försvarsbyrån, EDA, vad fyller den för funktion? Det är ju en upprustningsorganisation. Den vill jag inte ha med i detta paket. Jag är inte heller intresserad av en gemensam och sammanhållen försvars- och säkerhetspolitik som kommer att tvinga oss till ställningstaganden och kanske truppsändningar till Irak eller ställen där vi över huvud taget inte vill sätta vår fot. Jag vill inte vara med om en stärkt solidaritetsklausul. Du måste titta på varje enskild komponent och inte säga att allt som EU gör är bra. Vi måste titta på bit för bit. Då är min slutsats: Ja till en internationell försvarsstyrka som den ser ut nu, nej till fortsatt rustning, nej till Natokompatibilitet fortsättningsvis i ledningsstrukturer och i materiel, och nej till en gemensam försvars- och säkerhetspolitik.

Cecilia Wigström (Fp)

Anf. 11 Cecilia Wigström (Fp)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik på Lotta Hedström eftersom jag tycker att hennes beskrivning av svensk säkerhetspolitik och hur tätt vi numera samarbetar med Natoländer är korrekt. Och vi från Folkpartiet håller med Miljöpartiet om att vi inte har en uppriktig säkerhetspolitik. Vi har tyvärr en regering som inte gärna vill tala klarspråk om hur nära vi samarbetar med Nato. Och jag tycker att Miljöpartiets frågeställning är riktig: Är vi verkligen alliansfria? Kan vi verkligen vara neutrala i framtiden? Där behöver vi en mer tydlig uppriktighet, en ärlighet och en öppen diskussion. Jag vill också säga att skillnaden mellan Miljöpartiet och Folkpartiet förstås är att det som du tycker är jättehemskt tycker vi är positivt. Vi tycker att det är positivt att Sverige som ett litet land i en globaliserad värld har gått med i EU och samarbetar med de övriga EU-länderna. Och vi tycker att det är positivt med internationellt samarbete och vill gärna se att Sverige också går med i den organisation där de flesta EU-länderna är med, nämligen Nato. Så det är skillnaden. Men det som gjorde att jag reagerade var när du sade: Finns det möjligtvis någon koppling mellan CIA-flygen och Natokramandet? Jag vill bestämt säga att det inte finns någon koppling över huvud taget mellan dessa CIA-flyg och att krama Nato. Jag är Natoanhängare, men jag vill definitivt ta avstånd från dessa CIA-flyg. Vi måste värna de mänskliga rättigheterna och se till att de efterlevs av alla stater. Folkpartiets Cecilia Malmström deltar i Europaparlamentets granskning av dessa CIA-flyg. Och det finns definitivt ingen koppling mellan CIA-flyg och Natomedlemskap. Det vill jag bara betona.

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 12 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Tack, Cecilia, det var väldigt skönt att höra det. Då ska jag notera det. Nej, det saknas uppriktighet på många håll och kanter. När vi nu ändå står här kan du gärna få berätta vilken uppriktighet du tycker att Folkpartiet har när det gäller Israels kärnvapeninnehav. Ni tar aldrig upp den frågan, och ni stöder aldrig reservationer om det. Ni ser och ni bekämpar helt med rätta alla andra kärnvapennationer men inte Israel. Berätta det för oss och protokollsläsarna!

Cecilia Wigström (Fp)

Anf. 13 Cecilia Wigström (Fp)

Fru talman! Från Folkpartiets sida är vi väldigt tydliga med att vi vill att NPT - det nedrustningsavtal som tyvärr har gått i stå - ska gälla i världen. Vi vill att de stater som inte har anslutit sig till NPT ska göra det. Det är väldigt tydligt från vår sida. Låt mig också passa på, när vi ändå står här som du säger, att också ta upp Europapolitiken. Jag håller inte riktigt med om din beskrivning av att EU är på väg mot ett europeiskt försvar. Det vill vi från Folkpartiets sida inte se. Vi vill inte se att Europa ska bygga upp en egen försvarsorganisation, utan det har vi Nato till. Jag tror att det är väldigt viktigt att här ändå tänka på orden. Ett EU-försvar, det som byggs upp inom försvarspolitiken inom Europa i dag, ska agera som fredsmäklare i olika konflikthärdar. EU finns i Bosnien. EU kanske kommer att ta över i Kosovo efter Nato. Det handlar om fredsinsatser. Det är därför som vi har ett försvarspolitiskt samarbete inom Europa. Men det handlar inte om ett försvar av EU, utan det är ett EU-försvar för fredsinsatser. Det skulle vara intressant att höra din syn på detta. Du säger att det är positivt med battle groups , snabbinsatsstyrkorna som EU nu ska bygga upp. Det tycker du är positivt, men du är emot EDA, krigsmaterielbyrån. Det låter ändå som att det kanske är på gång en omsvängning inom Miljöpartiet. Ni är med när det gäller snabbinsatsstyrkorna, och ni har varit positiva till EU:s utvidgning. Jag nämnde i mitt tal till exempel hur viktigt det är att EU nu fortsätter att hålla dörren öppen för till exempel Ukraina och Vitryssland. Och andra talare har tagit upp hur viktigt det är att EU har dörren öppen för Balkan och Turkiet just för att vi ska kunna se till att hjälpa dessa länder till demokrati och för att vi ska få en fredlig kontinent. Hur går detta ihop egentligen för Miljöpartiet när ni vill gå ur EU? Ni vill ta Sverige ur EU, och ni säger blankt nej till någon ny konstitution. Och en ny konstitution behövs för att vi ska kunna ha ett reformerat beslutsfattande med fler medlemmar inom EU.

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 14 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Ja, vi är många som undrar hur argumentationen ska gå ihop. Hur kan man tala så mycket om fred och samtidigt konsekvent och i alla sammanhang vilja ha mer militär upprustning? Nato är en militär allians. Allt tal om fred och fredsinsatser sjunker som en sten, och man inser att det handlar om mer vapen. Det är inte det som bygger fred. Problemet med både EU:s och Natos militära kapacitet är att den inte är särskilt effektiv för att skapa säkerhet och fred. Den grundsynen saknas i den här kammaren. Den saknas i svensk politik. Man tror att vapen ger fred. Det är en grundsyn, och den slår fel. Därför måste hela tiden kravet på avrustning och demilitarisering vara i fokus. Sedan inser man att ibland behövs det. Det finns skurkar och banditer, och det finns tyranner som tar till vapen och övervåld som ett legitimt våld precis som en polis i en stat måste kunna möta det. Folkpartiet pratar fortsättningsvis och alltid om EU som ett samarbete, men det är en överstatlighet. Det är inte så att man därför att man är kritisk till EU är mot samarbete, Cecilia! Kan vi inte en gång för alla avskriva detta? Samarbete - om det nu verkligen var samarbete överallt - skulle skapa en fredligare värld utan vapen.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 15 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Svensk säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Den här säkerhetspolitiska linjen, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och i samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap i EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. Den säkerhetspolitiska utvecklingen under de senaste åren har inte varit helt oproblematisk. Den påtvingade uppdelningen av Europa har upphört, och länderna i Central- och Östeuropa har återfått sin frihet. Men samtidigt har nya hot tillkommit. Den forna terrorbalansen har ersatts med en situation som är så komplex att inget enskilt land ensamt kan hantera situationen. Detta kräver bland annat militär förmåga att hantera kriser tillsammans med andra länder. Men det kräver också en vidgad uppsättning av åtgärder och instrument av annan natur än den militära. Sverige är engagerat i både den europeiska säkerheten och den globala säkerheten. Sverige bidrar med poliser, övervakare, utbildare och militärer till olika internationella fredsbevarande och även fredsframtvingande operationer. Det gäller till exempel Afghanistan, Liberia, Kosovo samt Bosnien och Hercegovina. I framtiden kommer Sverige att bidra till EU:s krishanteringsförmåga genom att från och med år 2008 ha en snabbinsatsstyrka som vi har ansvaret för att leda och som vi bidrar till med ungefär 1 100 personer. Deltar gör också Norge och Finland med 150-200 personer per land. Estland bidrar med 50 personer. Det är ett unikt samarbete där vi också engagerar ett land som inte är medlem i EU i denna EU-snabbinsatsstyrka men ett land som naturligtvis har ett nära engagemang i EU och som också är starkt beroende av EU. Det är en styrka som på EU:s uppdrag och på FN-mandat ska kunna agera runtom i världen under svensk ledning. Det här är ett framtida väsentligt bidrag till den internationella säkerheten. Nato har kommit upp i den här debatten. Både Folkpartiet och Moderaterna har redovisat att de vill gå med i Nato. Gunilla Carlsson berörde kanske framför allt den beröringsångest som hon upplever kring just bokstavskombinationen Nato, och Cecilia Wigström redovisade tre argument för ett Natomedlemskap för Sveriges del. Jag tycker att det står varje land fritt att självt välja linje, exempelvis när det gäller medlemskap i Nato eller inte. Jag respekterar Estlands, Polens, Rumäniens med flera länders beslut att gå med i Nato - de har sina argument för det - och jag kan förstå hur de menar att det ökar respektive lands säkerhet. Däremot kan jag inte se hur ett svenskt Natomedlemskap skulle öka Sveriges säkerhet. Vi har en annan bakgrund, en annan historia och andra bevekelsegrunder. Kärnan i Nato är artikel 5, den villkorslösa deklarationen om att ett angrepp på ett Natoland är ett angrepp på alla länderna. Det är för mig det avgörande för att Sverige inte kan gå med i en organisation som har detta så bestämda krav. Det är intressant att höra den debatt som här spelas upp mellan de olika partierna i alliansen. Detta blir lite grann av en inblick i högeralliansens interna Natodebatt, och det är ganska intressant. Jag är ivrigt nyfiken på den och också ivrigt nyfiken på hur ni i högeralliansen ska reda ut Natofrågan. Kommer ni att klara av att göra det? Fru talman! Lotta Hedström undrar när Socialdemokraterna ska släppa masken och insinuerar att det finns en skillnad mellan ord och verklig åsikt inom Socialdemokraterna när det gäller frågan om Nato. Jag kan försäkra att det inte finns någon sådan skillnad. Det jag säger är ärligt och allvarligt menat. Det är de här argumenten vi har mot ett Natomedlemskap, och dem står vi för. Det finns ingen dold agenda. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att vi för en diskussion och en debatt i Sverige om Natomedlemskapet. Jag känner också stor ödmjukhet inför att vi lever i en värld som ständigt förändras. Nato förändras också. Vi vet inte hur vare sig världen eller Nato ser ut om några år. Det skulle vara förödande om utvecklingen gick i en sådan riktning att det helt plötsligt kanske var så att Sverige av någon anledning trots allt gick med i Nato. Att inte ha haft en debatt och en diskussion om hur verkligheten förändras och plötsligt vakna upp och stå inför ett slags fullbordat faktum - nu är det rimligt att gå med - vore förödande. Därför är det viktigt med den här Natodebatten. Jag hoppas, precis som Gunilla Carlsson, att vi kan ha den utan beröringsångest. Till sist yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande UU18, Vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik .

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 16 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Kenneth G Forslund väljer den klassiskt digitala Natodebatten. Men jag kan återigen påminna om att alliansen har skrivit ihop sig. Ni borde också berätta att det är tack vare alliansens stöd som den socialdemokratiska minoritetsregeringen så aktivt kan delta som en partner i Natosammanhang, till exempel i Afghanistan, men också i många andra sammanhang. Vi hörde ingenting om de viktiga Natofrågor som vi nu har framför oss. Jag frågade bland annat om global partnership, vad det är för diskussion som förs av oss som partnerland och där socialdemokratin har ansvaret för de svenska relationerna med Nato. Vi skulle också kunna ta frågan om Natos engagemang i Darfurprovinsen i Sudan där Nato nu vill avsätta kraft och kapacitet för att träda till utsatta människors hjälp. Jag skulle vilja fråga Socialdemokraterna om situationen i Darfur. Från alliansens sida är vi väldigt glada över att vi i betänkandet fick in detta med utsattheten - mer än 2 miljoner människor är på flykt, och mer än 100 000 människor är dödade - och över enigheten om detta när vi också ser en utmaning för säkerhetspolitiken, för den här konflikten riskerar att sprida sig i regionen. I mitt anförande sade jag också att vår säkerhet är beroende av andras säkerhet och utveckling. Ingen annanstans kan det vara tydligare än i Afrika. Därför har jag med tanke på den utveckling vi nu ser en fråga. FN:s sändebud Egeland har förvägrats tillträde, likaså vår nuvarande utrikesminister Jämtin. Samtidigt har vi framgångsrikt genom FN-systemet medverkat till att vi har fått fram beslut som handlar om en skyldighet att skydda. I utskottstexten är vi överens och skriver att utskottet förväntar sig att Sverige nu mer aktivt inom EU och FN driver frågan om en ökad internationell närvaro till skydd för den utsatta civilbefolkningen i Darfur. Jag vill därför fråga Socialdemokraterna vad ni tänker göra när vi nu ser att den sudanesiska regeringen begår övergrepp på civilbefolkningen och förvägrar internationell närvaro.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 17 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag noterar att Gunilla Carlsson mycket snabbt river av punkten om Nato och enkelt konstaterar att alliansen har skrivit ihop sig i den här frågan. Den skrivningen låter kanske inte så hållbar när man lyssnar på debatten här mellan partierna i alliansen. Du sade i ditt inledningsanförande att det är fem partier av sju som står bakom den svenska säkerhetspolitiska linjen. Men det är två partier som faller ifrån vad gäller framtiden för den säkerhetspolitiska linjen i fråga om Natomedlemskapet. Det kräver något lite mer reflexion och debatt än vad Gunilla Carlsson ägnade det alldeles nyss. Situationen i Darfur upprörs vi alla över. Det är en fruktansvärd situation, och det är oerhört frustrerande att se att vi inte kan komma åt den på ett ordentligt sätt och bryta den händelseutveckling som finns där. Det här är en svår fråga att hantera rent praktiskt. Jag tror att den närmaste tiden, förhoppningsvis, kommer att leda framåt i denna fråga och att man ifrån FN:s och det internationella samfundets sida kan agera mera konsekvent och handfast i Darfur.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 18 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Inom alliansen är det fyra olika partier som har lite olika takt i Natofrågan, men vi har skrivit ihop oss om att vi tycker att det bland annat är bra att Nato och EU utökar sitt samarbete. Vi har skrivit ett gemensamt dokument som vi kan regera på, men ni är helt beroende av två Natofientliga partier, partier som vill lämna EU. Jag sade i mitt anförande att det finns en uppslutning kring vår säkerhetspolitiska doktrin där slutsatsen i alliansrapporten ändå är att Folkpartiet medger detta men skulle vilja gå något längre. Det är helt annorlunda än vad ni kan visa på er så kallade regeringssida. Men låt mig återgå till de viktiga och brännheta frågorna. Varför ska vi alltid fastna i en debatt om digitalt ja eller nej till Nato? Låt oss i stället titta på de säkerhetspolitiska utmaningarna i världen. Jag tog upp en konflikt, Darfur i Sudan. Det verkar som att ni bara har bekymmer med att hantera den rent praktiskt. Det är en konflikt som pågått i mer än två år och som lamslår hela världssamfundet. Socialdemokraterna har nu så småningom en nyinkommande utrikesminister med en lång erfarenhet av FN-systemet. Ska jag tolka ert svar som att ni över huvud taget inte har diskuterat situationen och att ni inte inser att det finns en uppslutning kring responsibility to protect ? Är ni inte, när vi ser att ett folkmord pågår, beredda att på ett annat sätt än tidigare agera från socialdemokratins och den svenska regeringens sida för att möjliggöra ett mandat från det internationella samfundet för att inte bara sända observatörer utan också aktörer för att skydda de utsatta människorna i Darfur och berätta för den sudanesiska regeringen att det här kan vi inte tolerera på 2000-talet?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 19 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Hörde jag rätt sade Gunilla Carlsson att man hade en gemensam syn inom alliansen på Nato men lite olika takt. Riktigt så har jag inte uppfattat situationen. Jag har uppfattat att Centerpartiet och Kristdemokraterna, i den mån vi ska diskutera det i termer av takt, i så fall står helt still. Där är takten noll. Det är i och för sig väldigt digitalt. Darfurkonflikten är en konflikt som helt riktigt förlamar hela världssamfundet. Sverige är en del av det. Det är en oerhört frustrerande situation. Jag hoppas verkligen att vi kan komma framåt och komma till lösningar i den konflikten. Det finns vissa öppningar, men det går oerhört långsamt. Visst är detta något som diskuteras både inom Socialdemokraterna och i Sverige. Inte minst i EU-nämnden bidrar Gunilla Carlsson själv till att ständigt lyfta fram frågan och även i andra sammanhang, exempelvis här. Visst finns det en diskussion. Det är inte så att vi sitter tysta och bara tittar.

Agne Hansson (C)

Anf. 20 Agne Hansson (C)

Fru talman! Kenneth Forslund och jag är överens om de stora grunderna i säkerhetspolitiken. Det finns fyra partier som står bakom den säkerhetspolitiska doktrinen. Jag tror att man ska vara väldigt rädd om kärnan i den i framtiden. Jag tror att det är viktigt. Men det finns två punkter där vi har skilda åsikter, i varje fall hade vi det när vi behandlade det här betänkandet. Den första gäller de nya hot som tillkommer och som Kenneth Forslund beskrev, något som också jag tog upp i mitt anförande, och där enskilda länder inte själva kan klara dem. Vi behöver mera av insatser i krissituationer. I dag har vi ungefär 700 man ute i världen. Vi vill höja ambitionen och öka det till åtminstone 2 000 svenskar ute i världen för att bevara freden. Hur ser regeringen och Socialdemokraterna på det? Ni har ju avstyrkt vårt motionsyrkande från alliansen. Den andra punkten gäller det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Vi måste ha med miljöfrågorna i framtiden. 20 % mer av jordens resurser än vad som är förnybart förbrukar vi i dag. Det är inte hållbart på sikt. 500 konflikter om vatten, däribland 20 direkta strider, finns dokumenterade. Det innebär naturligtvis att miljöhotet är också ett säkerhetspolitiskt hot. Precis på samma sätt som Socialdemokraterna ser att bistånd och utveckling är viktiga för säkerheten borde man se att miljön är viktig för säkerheten. Är vi överens om det?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 21 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Agne Hansson pekar på den ambition som han står bakom om att öka det svenska engagemanget i internationella uppdrag. Det är också det som kommer att ske i och med att vi sätter upp snabbinsatsstyrkan 2008. För att ha resurser till att klara det engagemanget planeras det nu för omfördelningar inom försvarsbudgeten för att möta den ökade uppgiften internationellt, bland annat genom neddragningar på Försvarshögskolan. Det är alltså omdisponeringar inom bland annat försvarsbudgeten. Jag tror att Agne Hansson om några år kommer att kunna se att Sverige har ökat sin ambition och i vart fall väsentligt närmat sig det mål som Agne Hansson pekar på om 2 000 personer som deltar i olika internationella uppdrag. Samtidigt ska man komma ihåg det historiska perspektivet på detta. Det finns inget land som sänt så många, i relation till sin folkmängd, på internationella uppdrag som just Sverige. Det finns inget annat land som har en så hög andel av sin befolkning som har varit engagerad i internationella uppdrag. Vi har en stolt tradition på det här området, och den ska vi fortsätta med. Vi har gott hopp om att vi ska öka vår ambition. Jag tycker också att det är för lite med dagens 700. Jag vill ta tillfället i akt när vi har Agne Hansson här och fråga: Hur ser Agne Hansson på den som jag upplever inbyggda konflikten i alliansen kring Nato och Natofrågan? Hur ska ni hantera den i en eventuell framtida borgerlig regering?

Agne Hansson (C)

Anf. 22 Agne Hansson (C)

Fru talman! Miljön - glöm inte den, Kenneth Forslund. Det är ofta som Socialdemokraterna pratar vackert om miljön, men åtgärderna och handlingskraften är ringa. Jag vill gärna ha svar på min fråga. Jag ska svara på Natofrågan. Jag ser som politiker ganska pragmatiskt på det. Ingen i våra fyra partier är så dum att man vill riskera vår säkerhetspolitiska kärna. Den tycker jag att Socialdemokraterna också ska värna. Precis som Gunilla Carlsson, som har varit ordförande i den arbetsgrupp där också jag varit med, sade har partierna något olika uppfattning om Natomedlemskapet. Och i ert parti har ni det. Men så länge det finns en folklig bred förankring för ett Natomedlemskap kommer inte en ny, borgerlig regering att väcka den frågan. Det borde, tycker jag, vara tryggt för Socialdemokraterna att veta att ni då har lite av ett veto i den frågan. Det är klart att om ni provocerar fram någonting annat för mycket är ju inte den här kärnan hur säker som helst. Men den är viktig, och det är därför jag betonar den. Den bör vi alltså i framtiden kunna gå vidare med. Och när vi behöver utveckla säkerhetspolitiska doktriner ska vi göra det i samförstånd, som vi har gjort tidigare. Jag har själv varit med och förhandlat fram den nuvarande doktrinen. Slutligen en kommentar till att jag om några år får se ett ökat engagemang på det internationella området. Jag ser naturligtvis fram emot det. Men jag tror att vi då har en annan regering. Då vet jag att det kommer, men jag hoppas att det kan komma ändå. Men jag tror att Norge väl kan mäta sig med oss på det här området. Vi ska träffa norrmännen i eftermiddag.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 23 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag delar Agne Hanssons uppfattning att det är viktigt att vårda den säkerhetspolitiska doktrin som vi har. Jag hoppas att det även i framtiden kommer att finnas en bred uppslutning bakom den. Samtidigt inser jag den inbyggda konflikten i att ha ett samarbete som inkluderar partier som aktivt vill driva frågan om en Natoanslutning. När det gäller miljöfrågan håller jag med om att det är en säkerhetspolitiskt oerhört central och viktig fråga nu och i framtiden. Tillgången till vatten exempelvis, som Lotta Hedström tidigare pratade om, och också avsaknad av miljöförstöringar är oerhört centralt. Vattenbrist och miljöförstöring är faktorer som skapar osäkerhet och konflikter och driver folk från sina normala bostadsplatser. Det är ett hot som det pratas alldeles för lite om och som kanske till och med är underskattat. Jag delar oron och åsikten att detta är någonting som vi måste arbeta med. Sedan kanske vi ser lite olika vägar för hur det ska ske. Möjligen värderar vi det som redan görs lite olika och tycker att vi gör det vi klarar och det som är rimligt eller möjligen att vi borde göra ännu lite mer av det vi redan gör, som vi nog alla tycker är bra. Men jag delar Agne Hanssons engagemang för miljön och uppfattningen att miljön är en viktig säkerhetspolitisk dimension.

Cecilia Wigström (Fp)

Anf. 24 Cecilia Wigström (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att säga till Kenneth G Forslund att det var en njutning - det kanske var att ta i - men det var faktiskt roligt att höra dig. Jag tycker att du har haft en väldigt nyanserad bild av Nato. I talarstolen öppnade du till och med för att man skulle ha en diskussion och debatt om Nato. Det är nästan första gången som jag hör en socialdemokrat vara så öppen i Natofrågan, och det tycker jag är väldigt positivt. Du tog upp frågan om alliansen och ställningen i Natofrågan. Ja, vi kanske har några åsiktsskillnader inom alliansen i den här frågan, men vi har skrivit ihop oss. En sak är klar, och det är att vi aldrig har varit så samspelta inom alliansen som vi är nu. Vi går i samma riktning, om än vi i Folkpartiet kanske vill ta några steg ytterligare i närmandet till Nato. Men vi går i alla fall hand i hand, och vi går i samma riktning. Däremot har du betydligt större problem på din kant. De två partier som du samarbetar med, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, lever ju på en helt annan planet än vad du och jag gör. Vi inser, både du och jag, Kenneth, hur viktigt det är med EU-medlemskapet och ett nära samarbete med Nato, medan Vänstern och Miljöpartiet faktiskt vill vända EU ryggen och vill vända Nato ryggen. Så på din kant färdas ni på två olika planeter som går direkt på kollisionskurs, skulle jag vilja säga. Min fråga gäller egentligen den speciella relationen som Nato nu öppnar för. De vill ha en närmare relation med Sverige, Finland, Australien och Nya Zeeland efter det att de flesta partnerskapsländer, av vilka Sverige är ett, har blivit medlemmar i Nato. Därmed har partnerskapsländerna förlorat i vikt och fått en mindre roll. När vi nu är så aktiva med Nato i Afghanistan och Kosovo vill de ge oss en speciell relation. Det vore intressant att höra vad du anser om den möjligheten.

Ibrahim Baylan (S)

Anf. 24 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Axel Darvik har frågat utbildnings- och kulturministern om han är beredd att se till att science centers i Sverige får det stöd som krävs för att deras verksamhet ska kunna expandera och hålla en hög kvalitet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Science center är den internationella beteckningen på det som i Sverige i officiella sammanhang har kommit att kallas för teknik- och naturvetenskapscentrum. De flesta teknik- och naturvetenskapscentrum består av en fast, interaktiv utställning där besökaren själv kan utforska natur och miljö, ny teknologi, människans sinnen med mera. Utöver de interaktiva utställningarna erbjuder många teknik- och naturvetenskapscentrum en rad andra aktiviteter som föredrag, vetenskapsteater och kurser för barn och vuxna. Ett teknik- och naturvetenskapscentrum startas ofta av en eller flera entusiaster som på olika sätt lyckas ordna finansiering till materiel, lokaler och personal. Regeringen har sett positivt på detta, och på regeringens initiativ har staten sedan många år bidragit till finansieringen. Det årliga anslaget under perioden 1997-2000 var 12 miljoner kronor per år för att sedan successivt öka så att det år 2005 var 23,1 miljoner kronor. Det är av största vikt att stimulera barns och ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik. Regeringen har under flera år genomfört omfattande insatser för att öka barns, ungdomars och vuxnas intresse för naturvetenskap och teknik. Jag redogjorde för regeringens insatser inom området i en interpellationsdebatt med Axel Darvik för drygt ett år sedan. Några exempel är det av Statens skolverk och Högskoleverket gemensamt drivna NOT-projektet, kompetensutvecklingsinsatser för lärare och andra utvecklingsinsatser inom området för 75 miljoner kronor samt ett basår för vuxna för att öka rekryteringen till högskoleutbildningar inom området. Regeringen anser att det krävs en ökad samordning av de statliga insatserna inom området för att verksamheten ska bedrivas effektivt. Ett utryck för denna strävan är att bidragen till teknik- och naturvetenskapscentrum i högre grad än i dag bör kopplas till verksamhet som riktar sig till skolor. Myndigheten för skolutveckling fick därför från och med den 1 juli 2005 överta ansvaret från Högskoleverket för bidragsgivningen till dessa centrum. Vidare har Myndigheten för skolutveckling haft i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för myndighetens arbete med att stimulera barns, ungdomars och vuxnas intresse för naturvetenskap och teknik. I planen lyfter myndigheten fram behovet av en nationell strategi för samordning av olika aktörers insatser samt behovet av utveckling av undervisningen inom området. I november 2005 fick Myndigheten för skolutveckling dessutom regeringens uppdrag att initiera och genomföra utvecklingsinsatser inom det naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdet i enlighet med den tidigare presenterade planen. Insatserna ska fokuseras på kompetensutveckling av lärare och på utveckling av stödmaterial som ska hjälpa lärarna att utveckla nya metoder och förändrade arbetssätt. Myndigheten ska även ta initiativ till en nationell strategigrupp för samordning av olika aktörers insatser på området. Riksrevisionsverket konstaterar i sin rapport Översyn av statsbidraget till teknik- och naturvetenskapscentra ( RRV 2001:8 ) att det råder osäkerhet om vilka effekter som teknik- och naturvetenskapscentrumens verksamhet har. Verket bedömer dock att teknik- och naturvetenskapscentrumens verksamhet har en stor potential. Jag delar denna uppfattning. Jag anser dock att verksamheten inte bör behandlas separat utan ses som en verksamhet bland många andra som också syftar till ett ökat intresse för och ökade kunskaper om naturvetenskap och teknik. Genom att Myndigheten för skolutveckling nu har fått överta hanteringen av bidrag till teknik- och naturvetenskapscentrum tilldelas verksamheten fortsättningsvis medel utifrån ett helhetsperspektiv på utvecklingsbehovet inom området. Jag är övertygad om att verksamheten på detta sätt effektiviseras och att de statliga medlen används på ett mer ändamålsenligt sätt.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 25 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag får väl tacka för de värmande orden. Jag inser att jag kanske tar en risk genom att göra det, men ibland får man ta klivet ut i det okända. Jag tycker att det är viktigt att ha Natodiskussionen, därför att även om jag är benhårt emot ett Natomedlemskap tycker jag inte att den svenska offentliga debatten tjänar på tystnad och möjligheten att mytifiera och mystifiera vad svensk säkerhetspolitik är, borde vara och skulle kunna vara. Det är nämligen det som man öppnar för om man stänger dörren för debatten om Nato. Jag tycker att det är viktigt att ha den debatten. Jag inser också intellektuellt att vi lever i en ständigt föränderlig värld. Vi kan aldrig vara deterministiska. Det vore oerhört farligt, därför att om man har ett deterministiskt synsätt kan man inte hantera en ständigt löpande utveckling. Gör bara inte misstaget - jag vill göra det tydligt för Cecilia Wigström - att tro att det skulle vara så som Lotta Hedström försöker insinuera, att det finns ord som säger en sak och en mask som döljer någonting annat. Det är inte det det handlar om. När det gäller problemen med Vänstern och Miljöpartiet, som Cecilia Wigström målar upp, är det riktigt att vi inte har en gemensam uppfattning om försvarsfrågor och EU-frågor. Därför har vi också sagt att dessa inte ingår i samarbetet. Det är också en väsentlig skillnad i hur vi bygger vårt samarbete och har byggt det under de senaste åren. Det är inte en trepartiregering. Jag har ändå uppfattat att högeralliansens avsikt är att bilda en fyrpartiregering om ni vinner valet. Då har man tagit in konflikten i regeringen på ett annat sätt. Det blir svårare att hantera.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 25 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag tackar för svaret från skolministern. Vi vill se till att de killar som sitter längst bak i bussen ska vara med. Det är deras intresse för naturvetenskap och teknik som vi vill väcka. Så uttryckte sig Lars Rehnman, chef för Universeum, Sveriges största science center , som man kallar sig själv. Jag tycker att detta är en mycket god ambition. Man har också visat på ett mycket gott resultat, särskilt på Universeum, som jag känner till. Man har sett en stor tillströmning av besökare, en tillströmning som andra museer bara skulle kunna drömma om. Man har också fått en uppbackning från högskola, kommun och företag. Varje år tar Universeum emot 400-500 gymnasieguider som bidrar till verksamheten genom att de både får praktik och gör sitt projektarbete som en guide i verksamheten. Lars Rehnman berättade också om Joanna som kommer från Lövgärdet i Göteborg. Hon var från början helt inställd på att hon skulle ta över familjens thairestaurang. Men efter att ha gjort just sitt projektarbete i gymnasiet på ett science center fick hon en helt annan inblick. Och till hösten kommer hon att börja läsa teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola. Lars Rehnman sade att det är sådana upplevelser som värmer i hjärtat och gör att man får kraft att arbeta vidare. Men i den andra vågskålen ligger en ganska knackig ekonomi som gör att man tvingas vända på varje krona för att få verksamheten att gå ihop. Och man har aldrig råd att göra allt som man skulle vilja göra. Fru talman! Vi står inför en mycket stor global utmaning i Sverige. Vi har en konkurrens som är stenhård just nu. Ett land som Kina kommer väldigt starkt. Där tillverkas två tredjedelar av alla datorer, kopiatorer, mikrovågsugnar och dvd-spelare. Där konsumeras 30 % av allt kol i världen, 36 % av allt stål och 55 % av all cement. Lönerna där är låga. En ingenjör tjänar ungefär 5 000 kr i månaden och en metallarbetare får nöja sig med en tusenlapp. Vårt arbete i Sverige kommer aldrig att kunna vara så billigt, utan vad vi måste rikta in oss på är naturligtvis att vara bättre. Och då är intresset för matematik, naturvetenskap och teknik oerhört viktigt och att våra elever får med sig kunskaper i dessa ämnen. Science centers är inte det som kommer att lösa hela detta problem. Men de kan vara en del av lösningen på problemet med det ointresse och det vikande intresse som finns hos en del elever. Det positiva, som jag ändå måste lyfta fram, är att lärare vittnar om att elever som tidigare tyckte att det var tråkigt har fått en annan inställning genom detta problembaserade lärande och besöken som en del av undervisningen. Men trots dessa goda erfarenheter har staten varit ganska njugg, och alla science centers får dela på 23 miljoner. Om man jämför med regionala museer så får de 6,5 gånger mer, trots att de har kanske bara dubbelt så många besökare. Om man jämför antalet skolbesök tar de regionala museerna emot färre besökare än vad science centers gör. Vi är överens om att vi måste göra någonting åt problemet. Då tycker jag att man bör börja gräva där man står. Därför undrar jag om inte skolministern kan tänka om och göra en större satsning på just science centers i Sverige.

Cecilia Wigström (Fp)

Anf. 26 Cecilia Wigström (Fp)

Fru talman! Vi har ingen konflikt inom alliansen. Vi är överens och har skrivit ihop oss om att Natomedlemskap inte är aktuellt så länge det inte finns en majoritet för det i riksdagen och bland svenska folket. Men det hindrar ju inte att jag som folkpartist kan tala om fördelarna för att påverka opinionen. Det är det som det handlar om. Det problem som du ändå erkänner att du har på din kant med Vänstern och Miljöpartiet, som vill vända EU och Nato ryggen, är ett problem som är aktuellt. Du har rätt i att de inte har ingått i regeringen nu på grund av de här problemen. Men ni vill ju ta in dem i regeringen framöver. Därför vore det klädsamt att få höra: Kommer vi då att gå ur EU? Kommer vi då att minska ned på vårt samarbete med Nato? Jag vet att du inte vill det, men kommer ni kanske att bli tvingade till det i nästa regering, om ni skulle vinna valet? Den fråga som jag inte fick svar på var den om den speciella relationen som Nato nu har erbjudit oss, Sverige, Finland, Australien och Nya Zeeland. Ser du det som något positivt, något som Sverige ska bejaka? Du sade att du förstår att Estland har kommit fram till, och gör nog rätt bedömning, att deras säkerhet ökar om de går med i Nato, men att det är upp till dem att bestämma. Självklart är det upp till dem att bestämma. Vi är alla eniga och skriver i betänkandet att svensk säkerhet har ökat därför att så många länder - Polen, Estland, Lettland, Litauen - har gått med i EU och i Nato. Varför skulle då inte vår säkerhet öka om vi också gick med i Nato? Deras säkerhet ökade när de gick med och vår säkerhet ökade när de gick med. Varför skulle inte vår säkerhet öka om vi gick med? På vilket sätt skulle Sveriges säkerhet försämras om vi gick med i Nato? Det skulle jag gärna vilja ha ett besked om. Vem ska vi vara neutrala mot i dag? Natoländerna omringar oss nu. Det är våra samarbetsländer som deltar där.

Ibrahim Baylan (S)

Anf. 26 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Det är just en större satsning som vi har gjort. Som jag redovisade i mitt svar har vi sett en ökning av det statliga anslaget till de science centers , teknik- och naturvetenskapscentrum, som vi har. Det är dessutom så att de 143 miljoner som vi bidrar med till de regionala museerna fördelas på 30 olika institutioner. Så det är också viktigt att framhålla att det inte är 143 miljoner till ett fåtal, utan det är ganska många olika institutioner som detta går till. Jag håller med om att detta är viktigt. Jag tror att det är en av de absolut viktigaste frågorna hur vi ser till att vi kan locka ungdomar till detta och också göra våra teknik- och naturvetenskapsutbildningar attraktiva, så att det kan vara ett naturligt val för en ung tjej eller kille som funderar över yrkesvalet inför framtiden. De insatser som vi gör är naturligtvis viktiga. Men jag tror att det finns ytterligare insatser som man skulle kunna göra ännu bättre från skolans sida, och det handlar om kopplingen till arbetslivet. När eleverna gör sina val till gymnasiet är det ofta ett större söktryck till de utbildningar där man ser en tydlig koppling till en bra arbetsmarknad och en tydlig koppling till ett arbete än till de utbildningar där kopplingen till arbetsliv och kopplingen till arbetsmarknaden är svag. Därför tycker jag att det också i detta sammanhang är väldigt viktigt att betona att vi både kan och ska ha bättre samarbete också med arbetslivet, med näringslivet. Jag tror att det är väldigt viktigt att elever får komma ut och se vad teknik och naturvetenskap används till i dag, se på vilket sätt de kommer att behöva det i framtiden och vilka yrken som är öppna för dem om de väljer denna väg, och framför allt vad matematik, naturvetenskap och teknik används till i vardagen. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi kan stärka också den kopplingen. Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en tvåmannakommitté bestående av industrimannen Carl Bennett och förre Metallordföranden Göran Johnsson. De ska arbeta just för att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv. Vi kan, som sagt, av goda exempel runtom i landet se att där man har ett tätt samarbete med näringsliv och arbetsliv har man ofta också lätt att attrahera elever. Man får också ofta ett högre söktryck på de utbildningarna, nästan oavsett utbildning. Vi ser nu en tydlig koppling när det gäller byggbranschen. Alltfler elever väljer sådana inriktningar därför att de ser att arbetsmarknaden är god. Därför är det också väldigt viktigt att i det här sammanhanget framhålla att förutom de insatser vi gör både via dessa teknik- och naturvetenskapscentrum och via de satsningar vi gör på universitet och högskolor - 30 miljoner kronor går till att stärka kopplingen till matematiken, till att stärka matematiken i skolan, något som naturligtvis är en väldigt viktig ingrediens också när det gäller naturvetenskap och teknik - liksom de satsningar vi gör på kompetensutveckling i skolan kan allt detta sammantaget, tror jag, bidra till att öka intresset för både teknik och naturvetenskap. Det är naturligtvis väldigt bra för dem som går på dessa utbildningar och får en gedigen utbildning men också för vårt lands framtida möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 27 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag hann helt enkelt inte med att besvara frågan om ett utvecklat samarbete med Nato. Jag antar att Cecilia Wigström avser den diskussion som nu förs mellan å ena sidan Sverige och flera andra länder och å andra sidan Nato om möjligheten till ökat inflytande vad gäller gemensamma uppdrag som Sverige deltar i, Natoledda fredsskapande och fredsframtvingande operationer. Om det är det som avses är jag klart positiv. I sitt inledningsanförande ställde Cecilia Wigström den något retoriska frågan vad det är för fel på att Sverige och Australien samarbetar, om det finns något fel i det. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, men ungefär så frågade hon. Nej, det finns inget generellt fel i att Sverige och exempelvis Australien samarbetar. Det avgörande är vad vi samarbetar om. Om det exempelvis hade varit fråga om att samarbeta om att sända trupp för en invasion av Irak för tre år sedan hade det varit fel. Däremot finns det säkert en lång rad andra uppgifter som vi på ett rimligt och hållbart sätt kan samarbeta om. Jag är alltså positiv till det som nu diskuteras om ett ökat svenskt inflytande över exempelvis de Natoledda operationer som Sverige deltar i. Cecilia Wigström framhöll tidigare att de aldrig varit så samspelta som nu inom högeralliansen. Sätter man in det i ett historiskt perspektiv kanske det säger mer om hur det varit än om hur det kommer att vara. Det återstår att se. Skulle det öka säkerheten för Sverige att gå med i Nato? Nej, jag tror inte det. Jag tror, precis som Holger Gustafsson och Kristdemokraterna, att det tvärtom skulle försämra Sveriges möjligheter att aktivt bidra i exempelvis medlingsuppdrag i samband med internationella konflikter. Vi har en stark fördel genom vår alliansfrihet.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 27 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Vad skolministern säger låter, tycker jag, mycket bra. Men sedan är det ju detta med pengarna. Det är ändå en väldigt stor skillnad. Det finns sammanlagt 23 miljoner att dela på, medan de regionala museerna har ett stöd på 150 miljoner. Detta är bara en jämförelse. Man kan säkert göra många andra jämförelser. Särskilt om man tycker att det vore viktigt att den här typen av verksamhet etablerades i Sverige borde man nog lite mer också i handling och i siffror visa att det är betydelsefullt. Antalet verksamheter har i och för sig växt. Precis som Riksrevisionen konstaterat är detta en bransch i utveckling men med en mycket svag ekonomi många gånger. Det är tråkigt. Det innebär att man inte kan utveckla verksamheten och göra de satsningar som man kanske skulle vilja göra. Hela tiden måste man hålla tillbaka den initiativkraft som finns bland medarbetarna på dessa science centers . Särskilt skulle de nog kunna bidra till att göra någonting av vikt för att utveckla undervisningen inom naturvetenskap, matematik och teknik. Jag har själv besökt tre olika science centers - i Borås och i Stenungsund samt Universeum i Göteborg. Allihop har de olika inriktning. I Borås satsades det mycket på att använda kultur och skådespel. I Stenungsund var det mycket experimentellt. Man fick göra egna kemiska experiment. I Universeum var det en stor satsning. Man hade till och med byggt en egen djungel inne i museet. Det är inte konstigt att det blir medryckande för dem som kommer dit. Också lärare har inspirerats när det gäller att väva in undervisningen i skolan i detta och koppla ihop undervisningen med sådana här besök. Man ser att det finns en väldig potential att också utveckla ordinarie undervisning. Historiskt sett startade de första centrumen i och med den så kallade sputnikkrisen när Sovjetunionen höll på att köra ifrån USA i rymdkapplöpning. Det här är en ganska ny företeelse. Kanske är det därför som det här är lite ovant i familjen av olika kulturinstitutioner. I det mera näraliggande Storbritannien har man insett vilket stort bidrag dessa science centers utgör. Det har gjorts en mycket kraftfull satsning på att utöka antalet verksamheter. Jag hoppas att skolministern är beredd att göra en sådan här satsning - 23 miljoner är inte så mycket i sammanhanget; det handlar ju om ganska stora anläggningar - och att en tydligare prioritering görs.

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 28 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Det är inte nådigt att vara representerad i regeringspartiet. När den säkerhetspolitiska doktrin som vi nu lever under ingicks var positionerna följande: Folkpartiet var för Natomedlemskap, och Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ingick i överenskommelsen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet var inte tillfrågade. De ansågs som icke rumsrena. Jag tror på dig, Kenneth. Jag har ingen anledning att betvivla din ärlighet eller tro att du har en mask. Däremot är det, precis som du själv antyder, fråga om en process. Det handlar om flexibilitet, skott på rörligt mål. Det som sker just nu är att jag, väljarna och protokollsläsarna behöver veta precis var i processen socialdemokratin befinner sig. Jag ska läsa upp tre meningar ur vårt betänkande, och du ska få tillfälle att förklara hur dessa saker går ihop i dag, om det som jag läser upp inte sägs med kluven tunga eller är ett dubbelt budskap. På s. 21 i betänkandet står: "Det finns ingen motsättning, anser utskottet, mellan den militära alliansfriheten och den starka solidariteten mellan EU-länderna. - - - Den sätter, bortsett från avtal om ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp, inga hinder för ett svenskt allsidigt och aktivt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete. Vi har i dag möjlighet att delta i alla former av internationellt samarbete i de delar som gäller ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp." Är inte det att både äta kakan och ha den kvar? Åt vilket håll är vi på väg, Kenneth?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 29 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag tackar Lotta Hedström för frågan och för att hon ger mig en ingång som jag knappt vågade hoppas på när jag hörde hennes anförande. När det gäller vart Sverige är på väg är just det som hon läser ur betänkandet belysande. Om vi sätter in detta i ett historiskt perspektiv, vilket är viktigt, blir frågan hur Sverige skulle agera i dag jämfört med hur Sverige agerade 1940 när Norge och Danmark invaderades av Tyskland. Skulle vi i dag kunna säga, och moraliskt stå för, att vi inte kan komma Norge och Danmark till hjälp i en sådan situation? Jag anser inte det. Jag anser till och med att det var moraliskt tvivelaktigt att agera som vi gjorde 1940. Det som är avgörande mellan det som står i betänkandet och att vara medlem i Nato är att vi där beskriver en ambition. Natos artikel 5 är fast, och den är låst till när och hur det hela ska gå till. Jag tycker att det som står där är bra eftersom det ger oss möjligheten att vid varje tillfälle besluta hur det ska gå till och i vilka fall det ska ske. Det är bra att vi förklarar vår solidaritet med andra länder i exempelvis EU, såsom vi har gjort, och att vi pekar på att vi har möjlighet att delta i alla former av internationellt samarbete i de delar som gäller ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp. Tack, Lotta Hedström, för frågan!

Lotta Hedström (Mp)

Anf. 30 Lotta Hedström (Mp)

Fru talman! Ja, man ska fortsättningsvis både äta kakan och ha den kvar. Även om EU:s högste befälhavare säger att den solidaritetsklausul som fanns i konstitutionsförslaget till och med är starkare än Natos artikel 5 - jag kan visa dig citatet om du vill - menar du alltså att vi fortfarande är alliansfria även om vi lovar att ställa upp. Jag får inte den logiken att gå ihop. Det finns ytterligare en mening i betänkandet, som jag också tog upp i utskottet när vi gick igenom detta - inte för min skull utan för att tydliggöra för alla er som ställer upp på det dubbla budskapet - och den ger möjlighet att tolka ordet alliansfrihet precis som man vill. På samma sida står nämligen: "Det är Sverige självt som definierar den närmare innebörden av den militära alliansfriheten." Så bra! Orden har ingen betydelse längre. Det betyder, mina damer och herrar, att Sveriges förhållande till Nato är en ödesfråga. Dessa tolkningar, dessa glidningar, kommer att få mycket stor betydelse framöver.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 31 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Självfallet ska Sverige självt definiera vad som är dess militära alliansfrihet. Det ska inte någon annan göra. Det tror jag att även Lotta Hedström inser är det rimliga. Sedan har vi olika syn på världen och säkerhetspolitiken. Det är sannolikt en av orsakerna till att jag och Lotta Hedström är medlemmar i två olika partier. Det är väl gott och riktigt så långt, och det är också därför vi kan ha en debatt om världen och säkerhetspolitiken. Jag tror att det bidrar till att föra frågan framåt och vidareutveckla den svenska säkerhetspolitiken. Att göra detta till något slags pågående smyganslutning till Nato, eller att dra slutsatsen att det i själva verket skulle vara än mer bindande än artikel 5, den uppfattningen delar jag inte.

Birgitta Ahlqvist (S)

Anf. 32 Birgitta Ahlqvist (S)

Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU18. Jag har valt att endast ta upp en fråga i den säkerhetspolitiska debatten i dag. Det är en fråga som under den här mandatperioden inte alltför ofta debatterats i kammaren, nämligen den om massförstörelsevapen och kärnvapen. Till begreppet massförstörelsevapen hör både biologiska vapen, kemiska vapen och kärnvapen. Gemensamt för alla dessa tre vapengrupper är att om de används skapar de stor förödelse och stort lidande för mänskligheten, vilket många fick uppleva i Hiroshima och Nagasaki 1945. En hel värld chockades då av de atombombningar som skedde i dessa städer. Genèveprotokollet från 1925 förbjuder all användning av biologiska och kemiska vapen, men det förbjuder inte utveckling, produktion och lagring, och det saknar helt någon form av kontrollmekanism. Däremot finns det en konvention från 1972, BTWC, som förbjuder användning, lagring och produktion av biologiska vapen. I den åläggs de stater som redan har biologiska vapen att förstöra dem. I dagsläget har 144 stater ratificerat konventionen. Kemiska vapen är förbjudna enligt en annan konvention som trädde i kraft 1977. Den förbjuder användning, utveckling, produktion, innehav, överföring och att man hjälper eller uppmuntrar någon annan stat att skaffa kemiska vapen. Och den konventionen har ratificerats av 151 stater. Innehav av kärnvapen, den tredje vapengruppen bland massförstörelsevapnen, regleras i icke-spridningsavtalet, som har varit uppe här i debatten, från 1970. Det avtalet initierades ju av Irland. När avtalet slöts fanns det fem stater som man visste hade kärnvapen: USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike. Enligt avtalet får de här staterna inte sprida kärnvapen till andra stater men inte heller kunskap och teknik i annat än fredligt syfte. Och andra stater får inte utveckla och anskaffa kärnvapen. I dag står Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea utanför avtalet. Provstoppsavtalet från 1996 innebär ett fullständigt förbud mot kärnvapensprängningar och att delta i någon annan stats provsprängning. För att det avtalet ska gälla krävs det att 44 stater har undertecknat det och att lika många har ratificerat det. I dagsläget fattas det både underskrifter och ratifikationer. Det är den lagstiftning som finns i världen. Nu är ju sanningen den att ingen FN-konvention, ingen lagstiftning i världen kan ge oss en vapenfri värld. Till det krävs också andra insatser. Det krävs att vi politiker i alla länder i hela världen och alla andra som arbetar med att få en fredlig och säker värld driver frågan om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Vi måste se till att stärka opinionen mot kärnvapen så att krig med kärnvapen förhindras. Sverige bidrar med 13 miljoner kronor till den internationella kommissionen om massförstörelsevapen, och kommissionen bildades efter ett initiativ från Sverige. Den består av 14 kommissionärer och avslutar nu sitt arbete under våren. I maj, preliminärt, lägger man fram rapporten. Hans Blix är ordförande för kommissionen, och vi hoppas att rapporten ska innehålla många bra förslag på hur nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen och missiler ska ske. Förekomsten av kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen utgör ju ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet, och det behövs nya initiativ i arbetet för nedrustning och icke-spridning. Jag hoppas att kommissionen ska blåsa nytt liv i det globala arbetet mot massförstörelsevapen och att slutrapporten innebär nya bra rekommendationer och förslag på området. Men Sverige kan inte ensamt driva de här frågorna, nedrustningsfrågorna, och icke-spridningsarbetet. Alla stater måste hjälpas åt. Vad händer då ute i världen? I Europa har en bred opinion i flera länder börjat ifrågasätta de ca 500 amerikanska kärnvapen som finns i Belgien, England, Holland, Tyskland och Turkiet. Och i det norska Stortinget har frågan väckts om att USA ska dra bort sina kärnvapen i Europa. De stater som för närvarande hyser amerikanska kärnvapen på sina territorier bör säga upp sina avtal med USA. Den breda opinion som nu finns i Europa visar att detta borde vara möjligt. Hur ser då arbetet ut i EU för en kärnvapenfri värld? Fredspriset till internationella atomenergiorganet IAEA satte faktiskt fart på arbetet. Den motivering som man gav för att ge IAEA fredspriset löd så här: "I en tid då nedrustningsarbetet står och stampar, då det finns risk för spridning av atomvapen både till stater och terroristgrupper, och då kärnkraften på nytt ser ut att spela en allt viktigare roll, är IAEA:s insats av ovärderlig betydelse." IAEA inrättades 1957 för att utveckla fredlig användning av kärnkraft. Det är ett FN-organ, ligger i Wien och har 137 medlemsstater. I höstas antog Europaparlamentet ett betänkande om icke-spridning av massförstörelsevapen. Betänkandet heter Icke-spridning av massförstörelsevapen: En roll för Europaparlamentet . Det betänkandet är mycket bra och innehållsrikt. Jag rekommenderar verkligen att ni läser det. I betänkandet uppmanar Europaparlamentet kärnvapenstaterna att enligt NPT - och i synnerhet Natomedlemmarna Förenade kungariket, Frankrike och Förenta staterna, som man anser bör stärka sin moraliska auktoritet och trovärdighet - vidta lämpliga, successiva och betydande åtgärder för att avskaffa sina kärnvapenarsenaler i enlighet med åtagandena i rättsligt bindande fördrag och avtal. Europaparlamentet uppmanar vidare Israel, Indien och Pakistan att bli parter i NPT. År 2002 sade Nordkorea upp NPT-avtalet och kastade ut IAEA ur landet och deklarerade att de hade kärnvapen, men förra året övergav man åter kärnvapenprogrammet efter förhandlingar med bland annat USA och Ryssland. Nu i år, den 1 januari 2006, bröt Iran förseglingen av kärnvapenanläggningen i Natanz och återupptog sin kärnenergiforskning under mycket hård kritik från både Europa och USA. Mycket händer ute i världen. Jag ser att min talartid är ute, fru talman. Men jag vill avsluta med att säga att kärnvapen är alltför farliga för en vanlig människa, som till exempel den amerikanske vicepresidenten. En vanlig människa kan inte klara av att hantera dem utan att det kommer en katastrof förr eller senare. Det här skriver Frida Sundberg i senaste numret av tidningen Läkare mot kärnvapen, och hon har rätt. Den mänskliga faktorn, som det heter, kan vara framme när som helst och orsaka en olycka. Låt oss därför alla, oavsett vilken partitillhörighet vi har, kämpa för en kärnvapenfri värld! I detta anförande instämde Kenneth Kvist (v) samt Lotta Hedström och Gustav Fridolin (båda mp).

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 33 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Jag ville bara ta tillfället i akt och tacka Birgitta Ahlqvist för att hon lyfter fram en livsavgörande fråga ur en säkerhetspolitisk aspekt. Frågan om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen har ju, som jag också sade i mitt huvudanförande, sällan varit så aktuell som nu, men den är också svårgripbar. Risken är att tekniken blir tillgänglig inte bara för stater. Många stater som förfogar över teknik eller vill omfamna den är bräckliga, hotas av brottssyndikat och annat, men vi ser också väldigt mycket utomstatliga organisationer som riskerar att kunna komma i förfogande av massförstörelsevapen. Det är väldigt roligt att det är min tidigare kollega från Europaparlamentet som just lyfter fram frågan. Därför skulle jag bara vilja säga att jag tycker att det är synd att vi i detta parlament inte har kunnat ha en mer seriös hantering av Moderaternas yrkande. Det går ut på att Sverige bör vara pådrivande för att EU ska utarbeta en strategi för hur man inom ramen för FN ska agera när ett land som till exempel Iran eller Nordkorea bryter mot icke-spridningsavtalet. Trovärdigheten i våra system och avtal som vi nu har måste upprätthållas. Även om vi ser nya hot måste vi se till att icke-spridningsavtalet fullföljs och att man kan agera gentemot Iran just nu för att ha trovärdigheten i den här frågan. Jag har inte svaren på hur man bör agera. Men jag hade önskat att vi skulle kunna diskutera lite mer i riksdagen. Vad finns det för sanktionsmöjligheter? Hur ska vi kunna agera i tid innan det blir för sent och innan en fundamentalistisk regim i Iran får tillgång till den här typen av förfärliga vapen i en väldigt instabil region? Det hade jag önskat att vi hunnit diskutera mer i utskottet.

Birgitta Ahlqvist (S)

Anf. 34 Birgitta Ahlqvist (S)

Fru talman! Det känns bra att egentligen alla partier i riksdagen är eniga om att det är en oerhört viktig fråga. Men trots detta har vi inte haft speciellt mycket debatt. Du säger också att vi kanske i utskottet skulle ha haft mer diskussion av den här arten när det gäller framför allt kärnvapen. Jag är i varje fall glad att nästan alla mer eller mindre har tagit upp frågan i dag i sina anföranden. När det gäller EU finns det en bred enighet. Det kan man se i betänkandet. Nästan alla partier har röstat för. Det är bara fem personer som har röstat emot förslaget i betänkandet. Det finns en stor enighet om att man måste sätta ned foten och göra mer när det gäller massförstörelsevapen. Det visade också EU nu gentemot Iran. Men det är också viktigt att FN finns med i det arbetet.

Beslut

Beslut: 2006-04-05

9 förslagspunkter, 3 acklamationer, 6 voteringar

Protokoll med beslut

2006-04-05

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Säkerhetspolitiska utgångspunkter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U267 yrkande 1, 2005/06:U275 yrkande 6, 2005/06:U372 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:U384 yrkande 14.

Reservation 1 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
s	124	0	0	20
m	0	45	0	10
c	0	18	1	3
fp	0	42	0	6
kd	0	27	0	6
v	23	0	0	5
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	164	132	1	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Epidemier och det vidgade säkerhetspolitiska begreppet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:U380 yrkande 7.

Reservation 2 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (kd)
s	124	0	0	20
m	45	0	0	10
c	19	0	0	3
fp	42	0	0	6
kd	0	27	0	6
v	22	0	0	6
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	269	27	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Förenta nationerna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U216, 2005/06:U246 yrkande 2, 2005/06:U251 yrkande 9, 2005/06:U279, 2005/06:U313 yrkande 9 och 2005/06:Fö218 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
s	124	0	0	20
m	0	44	1	10
c	0	18	0	4
fp	0	42	0	6
kd	0	27	0	6
v	23	0	0	5
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	164	131	1	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Europeiska unionen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U248 yrkande 16, 2005/06:U251 yrkande 7, 2005/06:U275 yrkandena 1-3, 2005/06:U290 yrkande 25, 2005/06:U362 yrkande 8, 2005/06:U384 yrkande 15 och 2005/06:U385 yrkande 1.

5. Nato

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U235, 2005/06:U251 yrkandena 5, 6, 8, 10 och 11, 2005/06:U275 yrkandena 4, 5 och 7, 2005/06:U289 yrkande 33, 2005/06:U322 yrkandena 1-3, 2005/06:U362 yrkandena 9 och 12 samt 2005/06:U384 yrkande 13.

Reservation 4 (fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (fp)
s	124	0	0	20
m	45	0	0	10
c	19	0	0	3
fp	0	41	1	6
kd	27	0	0	6
v	23	0	0	5
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	255	41	1	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Globala och regionala utmaningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U212 yrkandena 1-4, 2005/06:U229 yrkandena 1, 4 och 8, 2005/06:U243 yrkande 1, 2005/06:U247 yrkandena 2 och 4, 2005/06:U248 yrkande 5, 2005/06:U251 yrkande 3, 2005/06:U255 yrkandena 5-7, 9, 10 och 13, 2005/06:U285 yrkande 16, 2005/06:U289 yrkandena 17 och 24, 2005/06:U297, 2005/06:U311 yrkandena 12 och 24, 2005/06:U317, 2005/06:U354 yrkande 6, 2005/06:U362 yrkande 15, 2005/06:U376 och 2005/06:U386 yrkandena 24 och 25.

Reservation 5 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (v, mp)
s	123	1	0	20
m	45	0	0	10
c	18	0	1	3
fp	42	0	0	6
kd	27	0	0	6
v	0	23	0	5
mp	0	16	0	1
-	0	1	0	1
Totalt	255	41	1	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Icke-spridningsavtalet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:U386 yrkande 23.

Reservation 6 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)
s	122	0	0	22
m	45	0	0	10
c	19	0	0	3
fp	42	0	0	6
kd	27	0	0	6
v	0	23	0	5
mp	0	16	0	1
-	0	1	0	1
Totalt	255	40	0	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Klusterbomber

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:U386 yrkandena 18 och 19.

Reservation 7 (v, mp)

9. Vapen med utarmat uran (DU-vapen)

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:U386 yrkande 20.

Reservation 8 (v, mp)

Var är ärendet nu?

Beslut

Sveriges säkerhetspolitik (UU18)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Sveriges säkerhetspolitik (UU18)

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Säkerhetspolitiska utgångspunkter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Epidemier och det vidgade säkerhetspolitiska begreppet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Förenta nationerna

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Europeiska unionen

5. Nato

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Globala och regionala utmaningar

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Icke-spridningsavtalet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Klusterbomber

9. Vapen med utarmat uran (DU-vapen)