Vissa förslag om personlig assistans

Anf. 29 Ann-Britt Åsebol (M)

Fru talman, åhörare och speciellt mitt barnbarn Noah, som sitter uppe på läktaren i dag och är med här på sportlovet för att lära om demokratin i Sveriges riksdag! Vi ska nu debattera socialutskottets betänkande 17, som rör vissa förslag om personlig assistans.

Under det senaste året har vi kunnat ta del av medierapporter om utebliven assistans, och det är många med mig som dagligen får ett antal mejl och sms om dessa frågor. Jag blir djupt berörd av alla berättelser och samtal med människor som har behov av personlig assistans och som kämpar och sliter varje dag. De vill inget hellre än att leva så självständiga liv som möjligt. Deras anhöriga vill inget hellre än att deras döttrar och söner, mammor och pappor, ska kunna få leva sina liv i trygghet och värdighet. Moderaternas linje är tydlig.

För det första: Syftet med LSS och personlig assistans är att människor ska kunna leva självständiga liv - och det värnar vi. Assistansreformen är en djupt sympatisk och central frihetsreform. Vi är stolta över att vi var med i den borgerliga regeringen 1991-1994 som tillsammans genomförde det. Den nu ändrade rättspraxisen har emellertid skapat oro bland människor med funktionshinder och deras anhöriga. Det är en oro som vi varmt förstår.

För det andra: Några av de senaste årens domar i Högsta förvaltningsdomstolen har skapat oro bland personer i behov av personlig assistans och deras anhöriga. Regeringens aktuella förslag innebär mindre justeringar i ett system som präglas av ett fortsatt delat huvudmannaskap. Detta system behöver vi se över i dess helhet.

För det tredje: Det är viktigt att de frysta tvåårsomprövningarna utgör en tillfällig åtgärd och ett undantag i lagstiftningshänseende. Det måste finnas fungerande system för att säkerställa att rätt ersättning går till rätt individ. Försäkringskassan framhåller i sitt remissvar att lagändringen får en negativ effekt på denna möjlighet, vilket är allvarligt.

För det fjärde: Fusk, bedrägerier och missbruk av förmåner undergräver systemet. Det drabbar främst dem som har störst behov av stödet. Därför krävs en utökad och mer systematisk tillsyn samt uppföljning av tillämpning och effekter av den samlade assistanslagstiftningen.

Regeringen bör även mot bakgrund av de nu föreslagna åtgärderna vidta särskilda åtgärder för att stävja felaktiga utbetalningar till följd av lagändringarna. Tillämpningen av de föreslagna reglerna bör följas noggrant, och det behövs ökad tillsyn och uppföljning.

För det femte: Det är helt avgörande att fler människor kommer i arbete och att fler företag startas och växer sig starka för att ge långsiktiga och hållbara förutsättningar för en trygg och väl fungerande personlig assistans och all annan välfärd i Sverige. Fler i arbete och fler starka företag stärker möjligheterna att LSS och personlig assistans kan säkerställas långsiktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

För det sjätte: Samtidigt arbetar LSS-utredningen vidare i syfte att bland annat skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling och för att insatserna inom LSS ska bli mer ändamålsenliga. Vi moderater anser att det är viktigt med ett helhetsgrepp och ett långsiktigt ansvarstagande och att det är bra att frågan utreds grundligt.

För det sjunde: Allt fusk med bidrag och skatter är djupt problematiskt. Det är något vi satsar resurser på att bekämpa. Såväl inom LSS som i andra välfärdssystem behövs skarpare uppföljning och tillsyn. Det avsätter vi resurser till i vår budget. Allt oupptäckt fusk är förlorade skattekronor. Det är resurser som i stället kunde ha använts till att utveckla välfärden för alla med behov av assistans, vård och omsorg.

Det är direkt stötande att mindre nogräknade personer skor sig på andras legitima behov av stöd och hjälp. Så kan det inte få fortsätta. Resurserna ska gå till dem som har rätt till samhällets gemensamma stöd. De som har personlig assistans ska få den hjälp de behöver och har rätt till. Ingenting annat duger. Samtidigt ska stöden vara långsiktiga och hållbara. Ett ekonomiskt balanserat ansvarstagande är nödvändigt.

Slutligen: Det är helt centralt att sträva efter långsiktighet och hållbarhet gällande assistansreformen. Kring frågor och avgöranden som rör LSS och personlig assistans krävs gemensamma lösningar, helhetssyn och balanserade avvägningar som syftar till långsiktighet, överblickbarhet och hållbarhet för den enskilde i behov av personlig assistans. Detta gäller även för att kunna ge ökad trygghet och förutsebarhet för alla anhöriga, alla utförare av assistans och de ansvariga huvudmännen stat och kommun.

Fru talman! Låt oss gemensamt se till att säkerställa långsiktighet, ansvarstagande och hållbarhet för dem som verkligen behöver det som mest - människor med behov och rätt till personlig assistans. Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nr 5.

(Applåder)

Anf. 30 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Jag ska fatta mig förhållandevis kort trots att det finns väldigt mycket att säga när det gäller assistans och LSS.

Jag skulle kunna prata om hur fel jag tycker det är med regeringens nedmontering av LSS. Jag skulle också kunna prata om de domar som fallit och påverkat så många människor negativt. Jag skulle också kunna välja att prata om det material som läckt från LSS-utredningen och hur jag tycker att det är uppseendeväckande förslag som innehåller en kraftigt reducerad assistans.

Ja, det finns mycket jag skulle kunna prata om. Men jag väljer i dag att hålla mig till dagens ämne och de förslag vi har på bordet. Det handlar det om ändringar i socialförsäkringsbalken och LSS. Trots den debatt som pågår just nu måste jag ändå säga att detta är ett steg i rätt riktning.

Det är positivt att regeringen nu skyndsamt väljer att se över dessa lagar. Det handlar framför allt om att tvåårsomprövningen tillfälligt fryses eller tas bort och också om att personlig assistans ska kunna beviljas för väntetid och beredskap. Det är viktiga förändringar som påverkar många människor och som det finns en enighet om att genomföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

När det gäller just tvåårsomprövningarna har jag länge debatterat och motionerat för en förändring. Mina främsta argument för det har varit att man gör omprövningarna för att behov kan förändras. Mitt argument har varit att det inte alltid är så. Det finns personer vilkas tillstånd tyvärr inte förändras. För dessa personer bör man se över systemet, och det ska kunna göras ett undantag för dem.

Som sagt: Nu stoppas förvisso dessa omprövningar, men jag menar att man långsiktigt måste se över systemet, hur det kan förändras och hur det kan förenklas. Därför bör regeringen ge ett tilläggsdirektiv till LSS-utredningen om just detta.

Fru talman! Trots att vi väljer att ställa oss bakom de förslag som regeringen nu har presenterat är jag till viss del både besviken och förvånad över att man i detta skede har valt att inte göra någon förändring gällande assistans och egenvård. Efter dom i Högsta förvaltningsdomstolen har praxis blivit att Försäkringskassan inte längre behöver betala ut assistansbidrag till barn med behov av avancerad vård i hemmet, till exempel barn som har andningssvårigheter eller som behöver hjälp med sondmatning. Jag tycker inte att det är rimligt att näringsintag och andning inte ska anses som grundläggande behov. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4.

Båda de förslag som jag har pratat om - det gäller tvåårsomprövning och egenvård - skulle ha kunnat bifallas om vi hade haft en enad allians, men tyvärr har Moderaterna i detta skede valt att inte ställa sig bakom dessa förslag. Därför finns det inte heller någon majoritet för detta. Men skam den som ger sig. Jag och Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att kämpa för dessa frågor. Vi kommer såklart med intresse att följa vad regeringen gör framöver, inte minst utifrån LSS-utredningen och det arbetsmaterial som har läckt ut när det gäller egenvård.

Vi har denna debatt i dag därför att vi tillsammans vill förbättra för personer med personlig assistans. Den viljan kommer jag att behålla oavsett om det gäller personer under 12 år eller personer över 80 år.

När det gäller det material som har läckt från utredningen kan jag säga att det inte finns mycket där som jag i dagsläget kan ställa mig bakom. Jag hoppas att regeringen lägger den där den hör hemma; i dagsläget anser jag att det är i papperskorgen.

Anf. 31 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag måste inleda med att säga att jag tycker att det är tragiskt att vi gång på gång måste ha dessa debatter i Sveriges riksdag kring assistansersättningen och LSS - beroende på att alla dessa debatter har varit föranledda av försämringar och av våra försök att stoppa de försämringarna.

Detta är en av de mest fantastiska välfärdsreformer vi har. Den sjösattes av en alliansregering under tidigt 90-tal, och den har möjliggjort för människor med svåra funktionsnedsättningar att få ett drägligt liv.

Sedan några år tillbaka ser vi hur denna fantastiska reform gradvis monteras ned. Det är inte en slump att det händer. Man försöker från både Miljöpartiet och Socialdemokraterna att skylla på att det handlar om myndigheter som gör fel eller om domstolar som har gjort fel, men det är inte sant. Orsaken till att det i dag är 1 200 färre som har personlig assistans än det var 2014 är en medveten politik från regeringens sida. År 2015 pekade finansminister Magdalena Andersson ut just den statliga assistansen som ett område där man skulle genomföra besparingar. Det har sedan skett försämringar på fyra olika områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Det första handlar om ett regleringsbrev till Försäkringskassan, där Försäkringskassan får order från den miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen om att ha en restriktiv tillämpning.

Det andra handlar om ett utredningsdirektiv. Man har tillsatt en statlig utredning med det tydliga syftet att göra besparingar inom den statliga assistansersättningen.

Det tredje handlar om ett antal domar från Högsta förvaltningsdomstolen som har gått i negativ riktning. En domstol i Sverige kan fatta ett beslut som vi politiker eller regeringen upplever så här: Så hade vi inte tänkt oss att lagen skulle tillämpas. Det en ansvarsfull regering ska göra i det läget är att omedelbart starta ett lagstiftningsarbete för att korrigera lagstiftningen så att myndigheter och domstolar fortsättningsvis dömer på det sätt som vi politiker har avsett. Det har denna regering valt att inte göra.

Det fjärde är att man har startat ett veritabelt korståg mot privata vårdgivare. Vi vet att det i dag är mer än 60 procent av de assistansberättigade som har valt privata utförare. Dessa utmålar nu regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, som stora bovar i sammanhanget - om man bedriver en verksamhet som går med vinst beror det nog på att man egentligen stjäl pengar av skattebetalarna.

Denna utveckling har varit tydlig från regeringens sida. Resultatet kan vi se i statistiken från Försäkringskassan: Det är 1 200 färre som i dag har statlig assistans. Då blir det ett hån, tycker jag, att läsa, som jag gjorde häromdagen, det som skrivits från det socialdemokratiska propagandamaskineriet på Sveavägen 68. Man skrev så här: När du som individ är som svagast ska vår gemenskap vara som starkast.

Det är ironi, fru talman, med tanke på alla dessa människor som nu har fått sina liv förstörda beroende på att de har blivit av med den statliga assistansen. De har hamnat i den djupaste kris. Vi får till och med rapporter om att det har förekommit självmord i samband med att man har fått assistansen indragen.

Det vi ska göra i dag är att ta ställning till en korrigering. Precis som tidigare talare har sagt försöker regeringen nu på något vis att föra undan denna diskussion i avvaktan på valet i höst. Det man gör handlar om den dom som kom i somras från Högsta förvaltningsdomstolen om att väntetiden, när man som assistansberättigad inte behöver sin assistans, inte ska räknas. Det skulle ha fått förödande konsekvenser. Beräkningen är att mer än 6 000 skulle ha fått sin assistans rejält neddragen. Regeringen väljer nu att lägga fram ett lagförslag som korrigerar i fråga om den domen.

Från Centerpartiets sida välkomnar jag det - det är bra att regeringen gör detta. Men då inställer sig frågan om en tidigare dom om egenvård, som har fått ännu svårare konsekvenser. Den ledde till att jag fick ett samtal från en pappa till en 29-årig kille i Gävle. Killen är respiratorberoende och har nu fått ett brev från Försäkringskassan där man meddelar: Nu ska vi dra in din assistans beroende på att det inte räknas som ett grundläggande behov att andas via respirator.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Då har jag förstås en fråga till Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Ni valde att göra en korrigering utifrån domen i somras. Varför i herrans namn tog ni inte tag i den andra, än mer orimliga, domen från Högsta förvaltningsdomstolen? Ni har nu visat att det går att göra en korrigering utifrån en dom. Varför då inte lösa hela problemet i stället för att försätta dessa människor i stor oro och stora bekymmer? Det är bra att vi i riksdagen korrigerar åtminstone utifrån en av domarna. Därför kommer vi från Centerpartiet självklart att rösta ja till detta, men vi kommer också att yrka på ett tillkännagivande om att regeringen snarast måste återkomma med korrigeringar så att det som alla människor tycker är rimligt, nämligen att andas och att äta, ska anses som grundläggande behov.

Det andra som vi här kommer att besluta om är de så kallade tvåårsomprövningarna. Det man nu gör från regeringens sida är att man stoppar tvåårsomprövningarna så att inga negativa beslut ska kunna fattas från och med nu fram till valet. Men sedan öppnar man för att det bara är att gå tillbaka till hur det tidigare har varit.

Det är bra att man gör ett halvstopp här, men man borde ha gått hela vägen och tittat över de orimliga tvåårsomprövningarna. Jag kommer aldrig att glömma när jag mötte ett äldre föräldrapar. De hade en son som var drygt 30 år och som var född med ett svårt missbildningssyndrom. Han klarade i princip inte någonting själv. De arma föräldrarna skulle en gång vartannat år träffa en tjänsteman från Försäkringskassan och bland annat svara på frågan: Har ni fått något barnbarn? Tänk vilket hån för dessa föräldrar! En gång vartannat år visste de att de skulle vara tvungna att svara på frågan: Har ni fått något barnbarn? Så orimlig är tvåårsomprövningen vissa gånger. Det är därför vi från Centerpartiet, Liberalerna och KD har ett yrkande om att man måste se över det. Detta är ett helt orimligt sätt att arbeta.

Återigen: Det känns tragiskt att vi gång på gång ska ha dessa debatter i riksdagen för att korrigera utifrån en fantastisk välfärdsreform som nu till viss del håller på att rasa samman. Den rasar samman beroende på både aktiva och passiva beslut från regeringens sida.

De två korrigeringar som nu görs är positiva. Vi kommer att yrka bifall till dem. Men man borde ha gjort om och gjort rätt redan från början. Därför yrkar jag också bifall till reservation 1 och reservation 4.

(Applåder)

Anf. 32 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Den konflikt som nu utspelar sig om den personliga assistansen är inte en konflikt om en insats vilken som helst. Det är en konflikt som handlar om dina och mina medborgerliga rättigheter, en konflikt grundad i vilken människosyn vi har och om rätten att leva som fria individer - att ingen ska kunna ta ifrån oss makten att styra över våra egna liv.

För mig och för mitt parti är välfärdssamhället en fantastisk konstruktion som bygger på insikten om att vi alla ska ha samma grundläggande rättigheter och skyldigheter och att vi ska bidra till vårt samhälle efter vars och ens förmåga för att kunna stå upp för varandra efter behov. I solidaritet med varandra ska vi hjälpas åt att säkerställa att var och en av oss ska få våra grundläggande rättigheter tillgodosedda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Det är ett system som inte bara garanterar mig och dem som jag har runt om mig att det finns ett skyddsnät när så behövs, utan det är ett system som gör oss till likvärdiga. Samhällen som tillförsäkrar sina medborgare deras rättigheter är samhällen som gör att vi ser varandras lika värde. Det är just därför som det vi ser hända med den personliga assistansen river upp något i själva hjärtat för oss. Det som händer när assistansen slås sönder är att dessa grundläggande rättigheter men också värdet tas ifrån oss.

Fru talman! Makten att bestämma över sitt liv är inte en liten fråga som berör några få. Det är en fråga som berör var och en av oss i det här landet. Men de flesta av oss har aldrig behövt fundera över det. De flesta av oss aldrig har behövt leva våra liv på en institution, har aldrig haft känslan att inte kunna gå upp ur sängen när man vill eller uträtta sina behov när man behöver. De flesta av oss har aldrig upplevt hur det känns att inte kunna komma ut när solen skiner eller hur det känns att vara helt och hållet utlämnad till någon annan utan att kunna ställa något som helst krav - helt fråntagen möjligheten att leva som en fri människa.

Före 1994 var detta den bistra verkligheten för tusentals människor i det här landet. Det var innan Sverige beslutade sig för att införa en av vår tids största frihetsreformer, LSS, som vi debatterar här i dag. Vi låste in människor för att vi hade bestämt att deras funktionalitet inte var tillräcklig för att de skulle ha rätten att bestämma över sig själva. Vi hade bestämt att deras kapacitet inte dög något annat till än att förpassas bakom lås och bom.

Det är med en mycket bitter eftersmak, fru talman, som jag tänker på att det här var en verklighet under min livstid och en del av vår moderna men mycket mörka historia som skapats av politisk vilja.

Införandet av LSS och den personliga assistansen är därför en frihetsreform verkligen värd namnet, en reform som gav tillbaka människor deras värde, en reform som för dem som föddes efter införandet gjorde det självklart att kunna leva som alla andra. Det är en lag som garanterar dig och mig att oavsett vår funktionalitet ska vår rätt att leva och bestämma över våra liv vara en självklarhet - ett fundament som i en demokrati aldrig borde bli ifrågasatt. Men nu är den det. I dag är LSS-reformen satt under mycket stort hot, ett hot skapat av politiskt hantverk.

Tänk dig att en dag kan din möjlighet att gå till ditt arbete, vara med din familj eller gå ut med dina vänner vara prissatt. En dag kan varje toalettbesök som jag gör och varje dusch och alla mina måltider äga rum till ljudet av ett tidtagarur och med en liten notering i hörnet om att jag kanske är en kriminell.

En dag kan du vara en av de 80 procent som inte får rätt till assistans. I den värsta av alla världar kan den framtida debatten i denna kammare komma att handla om huruvida ditt barnbarn ska ha rätt att leka och ha fritidsintressen eller att bara sitta och skrota för sig själv eller om min mammas rätt att bestämma över sitt liv ska ha en åldersgräns.

Inte en enda av oss är oberörd av det som sker med assistansen. Men det hot som nu vilar över LSS är inget som skett av en slump. Bakom den fruktansvärda utveckling vi just nu bevittnar står politisk handling eller avsaknad av politisk handling. Med skuggridåer och trolleritrick har två regeringar efter varandra gjort våra rättigheter till en fråga om pengar - en fråga om vad vissa i vårt samhälle får kosta. Men nu, med Socialdemokraterna i spetsen, är reformen på allvar hotad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet värnar inte LSS. Vi slåss för den i solidaritet med alla dem som drabbas i dag och med vetskap om att det är en reform som är för oss alla. Därför räcker det inte för oss med den lagändring som regeringen föreslår här i dag, för även om man nu inte sätter sista spiken i kistan kvarstår exakt den situation som vi har sett eskalera under regeringens tid vid makten. Lagen måste justeras efter alla de domar som fallit. Annars kvarstår hotet mot LSS, och då är det regeringen som bär ansvaret.

Vi ställer oss självklart bakom utskottets förslag men yrkar också bifall till reservation 3.

Anf. 33 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! I propositionen som vi debatterar i dag föreslår regeringen dels en lagändring för att assistans även ska kunna beviljas för väntetid och beredskap, dels ett tillfälligt stopp för de så kallade tvåårsomprövningarna. Vi liberaler accepterar dessa två förslag som en tillfällig lösning i det nu uppkomna katastrofala läget. Men det tar inte bort den otroliga press, oro och ångest som alla dessa personer som är assistansberättigade tvingas leva med i väntan på besked.

Vi liberaler står naturligtvis upp för varje person som räddas från att bli av med sin assistans, de som räddas till sitt liv och till sin relativa frihet. Därför stöder vi dagens förslag. Men samtliga domar behöver tas om hand och motverkas, och vi menar att tvåårsomprövningen i sin nuvarande form behöver tas bort permanent.

Fru talman! Det som vi beslutar om i dag är långt ifrån tillräckligt. Det innebär ingen förbättring över huvud taget för de 1 200 eller 1 400 personer - vi får lite olika rapporter - som har förlorat sin assistans sedan 2015 och för de rekordmånga som fått nej på sin nyansökan. I dag får bara en av tio ja. Resten, nio av tio, får nej.

Som flera av remissinstanserna påpekar innebär den nya regeln som vi inför i dag att personer som i dag har assistans kommer att behandlas mer förmånligt än personer som har förlorat den eller som ansöker för första gången. Detta, fru talman, är en särbehandling som är fullständigt oacceptabel.

Fru talman! Personlig assistans är en stor frihetsreform, som samtliga föregående talare har sagt. Den ger en möjlighet att leva som andra. LSS betyder ju faktiskt Leva som Svensson, för det är vad det handlar om. Men den har steg för steg urholkats. Regeringen har sedan 2015 beställt nedskärningar av den personliga assistansen, och Försäkringskassan har levererat och skurit ned. Det är inte enbart enskilda assistansberättigade som känner av detta in på bara skinnet varje dag. Landets kommuner känner också av det varje dag när deras ansvar ökar alltmer. En ny genomgång som gjorts av Socialstyrelsen visar att bara mellan 2015 och 2016 var glappet 1 miljard kronor. Det planeras gruppboenden och barnboenden i en takt som vi inte sett sedan ädel- och psykädelreformernas tid. Det pågår en institutionalisering av människor i dag. Detta är otillständigt och fullständigt oacceptabelt.

Fru talman! Från regeringens sida hävdas att förklaringen till de kraftiga nedskärningarna är ändrad rättspraxis i domstolarna och därmed hos Försäkringskassan. Det har fått till följd att personer som under flera år, kanske mer eller mindre hela sina liv, har ansetts vara assistansberättigade plötsligt inte är det och har fått assistansen indragen helt och hållet eller delvis. Det finns dock kraftiga skäl att motsätta sig och ifrågasätta denna beskrivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

För det första, fru talman, har den ändrade rättspraxisen inte uppstått i ett vakuum, inte av sig själv. De prejudicerande domarna har tillkommit när myndigheter, det vill säga politiskt styrda organisationer, valt att driva en hårdare tolkning av reglerna till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är inte enskilda personer och inte domstolarna själva som har gjort det.

För det andra har inte heller Försäkringskassans tolkning av rättspraxis uppstått i ett vakuum. Det tydligaste exemplet är den så kallade egenvårdsdomen från 2012, som flera talare har tagit upp. Den började tillämpas av Försäkringskassan 2016 - inte 2013, inte 2014, inte 2015, utan 2016 - efter det att regeringen i regleringsbrevet skrev: "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen." Det avviker markant från vad som normalt förekommer i ett regleringsbrev. Därför har jag också begärt att konstitutionsutskottet ska granska om detta är i enlighet med regeringsformen.

För det tredje, fru talman, hävdar regeringen att den pågående LSS-utredningen ska föreslå en moderniserad lagstiftning med helhetssyn. Men med de direktiv som utredningen nu har att följa är det inte möjligt. Det går inte. Det står uttryckligen i direktiven att alla förslag som kommer att läggas fram måste vara billigare än i dag, och alla eventuella förändringsförslag inom de olika andra LSS-insatserna, förutom den personliga assistansen, ska bekostas av besparingar inom den personliga assistansen. Dessutom kan besparingar behöva ske av statsfinansiella skäl. Man kan behöva skära mer. I dagarna gödslas mycket vallöftespengar ut, så man kan undra vem som ska betala.

Nu har ju, som många här i salen vet, delar av utkast till utredningen kommit ut till allmän kännedom. De visar på att regeringen har beställt nedskärningar i LSS-utredningen, och utredaren har tagit direktiven på mycket stort allvar. Siktet är inställt på nedskärningar för de allra mest utsatta, på barn med omfattande funktionsnedsättningar och på årsrika som ska få vård i stället för att leva så självständigt som möjligt. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. För personer med omfattande neuropsykiatriska problem - autism och autismspektrumdiagnoser med flera - kommer sannolikt den personliga assistansen att tas bort helt och hållet för att det i stället ska hänvisas till rena vårdinsatser.

Fru talman! I Facebookinlägg försöker ansvarigt statsråd, Åsa Regnér, döda kritiken, och i en intervju försöker också statsminister Stefan Löfven dämpa den hårda kritiken mot regeringens hantering av människor: "En socialdemokratiskt ledd regering kommer aldrig att besluta om att vi ska försämra möjligheterna. Vi har inte förändrat lagen överhuvudtaget, vi ska se till att människor som behöver det ska kunna leva ett fritt och oberoende liv, det är en rättighetslagstiftning."

Det statsministern säger i intervjun är inte trovärdigt. Det är ett hån mot dem som drabbas varje dag, och det är att bortse från sina egna utredningsdirektiv. Jag måste verkligen få ställa frågan till regeringsföreträdarna: Har inte de två ledande ansvariga statsråden läst sina egna direktiv? Det regeringen har beställt får nu regeringen levererat. Utredningen kan inte, och får inte, komma med förslag på något annat än kraftfulla besparingar. Om det inte kommer tilläggsdirektiv som öppnar för utveckling av LSS kommer Åsa Regnér och Stefan Löfven att få stå till svars för mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Fru talman! Liberalernas krav är solklara. Nedmonteringen av den personliga assistansen måste få ett stopp nu. Regeringen måste ge tilläggsdirektiv till LSS-utredningen som anger hur lagen kan förtydligas, moderniseras och komma fler till del. Vi måste komma bort från dagens snäva tolkning. Nya direktiv måste helt och hållet ha fokus på goda levnadsvillkor, självständighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning, inte på minskade kostnader.

(Applåder)

Anf. 34 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Precis som flera har sagt debatterar vi i dag regeringens proposition där det föreslås ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade - LSS. Regeringen föreslår att tvåårsomprövningen av rätten till assistansersättning tas bort. Dock kommer möjligheten till omprövning att finnas kvar på grund av väsentligt ändrade förhållanden. Vidare föreslås också att rätten till personlig assistans ska kunna beviljas för beredskap, väntetid och när en aktivitet sker utanför hemmet.

Regeringens avsikt med det tillfälliga stoppet är att dämpa påverkan av den snabba praxisförändringen som nu sker på området.

Med dessa skarpa förslag har regeringen eliminerat en stor del av de konsekvenser som rättspraxisen har fått för enskilda assistansberättigade. Regeringen har agerat snabbt och visar att vi med kraft värnar och skyddar frihetsreformen LSS.

Flera prejudicerande domar från Högsta förvaltningsdomstolen har medfört stora förändringar i tolkningar av grundläggande behov. Flera talare har sagt att detta har medfört att många assistansberättigade har fått minskad hjälp eller minskat stöd från framför allt den statliga assistansersättningen. Dock skulle domen som kom i somras ha medfört allvarliga konsekvenser i form av att all tid mellan hjälpinsatser skulle ha begränsats kraftigt - om inte regeringen hade agerat. Försäkringskassan var snabbt ute och klargjorde att deras rättsliga tolkning av domen skulle medföra en snabbt förändrad och oförutsägbar situation för nästan hälften av de personer som har stöd i dag. Grunden för hela rättslagstiftningen om stöd och service skulle i stort sett upphöra, vilket är helt otänkbart för en rödgrön regering.

Fru talman! För oss är LSS en viktig frihetsreform som ger människor med funktionsvariationer möjligheter till full delaktighet i samhället och jämlika levnadsvillkor. Men att lagen är ihålig och ger utrymme för stora juridiska tolkningar är inte nytt. Redan 2009 fastslog Högsta förvaltningsdomstolen en annan tolkning av hur vissa kvalificerade insatser skulle ligga som grund för grundläggande behov. Efter det har det kommit nya rättsliga tolkningar på löpande band som har förändrat lagen i stora avseenden. Därför kan jag med fog påstå att det är absolut nödvändigt med den nu pågående utredningen av LSS.

Samtidigt vill jag påminna den här församlingen och lyssnare om historien. Redan 2012 - observera 2012 - lade Inspektionen för socialförsäkringen fram en rapport, Utfall av beslut om statlig assistansersättning. I den rapporten konstateras att redan från 2008, alltså under alliansregeringens första mandatperiod, fattas ett ökat antal avslagsbeslut inom personlig assistans. I en motion från 2013/14, när Socialdemokraterna då var i opposition, kan man utläsa att riksdagen redan 2012 i ett tillkännagivande till regeringen gav regeringen i uppdrag att ta reda på hur många som hade drabbats och vad som hade hänt med dem som hade fått kraftigt minskad assistans. Men någon sådan redovisning har regeringen inte levererat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Den förra alliansregeringens svar visar att den kritik som i dag framför allt liberaler, kristdemokrater och centerpartister framför faller tillbaka på dem själva. Om det är så att den nuvarande regeringen hade kunnat agera tidigare gäller det i ännu högre grad den förra regeringen. Det är samma oro och samma kritik som har diskuterats i minst tio år. Därför tycker jag, fru talman, att det är väldigt förvånande och tråkigt att höra sådana uttalanden som har gjorts i debatten i dag. Det vore klädsamt av vissa företrädare att ha lite självrannsakan i sin kritik.

Menar vi allvar med att intentionerna i LSS ska finnas kvar finns det väl alla möjligheter till en bred politisk uppgörelse, eftersom alla partier är måna om LSS och dess intentioner och att man ska bevara detta. Därför förutsätter jag att när rapporten presenteras i oktober månad, med den regering som då styr landet, är det inga problem att göra en bred överenskommelse och framför allt se till att de människor som är i behov av stöd och hjälp kommer att få det.

Vad har regeringen gjort hittills för att komma framåt, fru talman? Jo, man har tillsatt utredningen som jag har redovisat. Det är en bred, stor utredning. Tyvärr har tidigare utredningar - fyra fem stycken till antalet - hamnat i papperskorgen. Det visar att den här frågan har varit problematisk under många år.

Regeringen har också beställt ett flertal rapporter för att få fördjupade kunskaper om vilka effekter domarna får för enskilda som berörs av dem och även om hur framför allt kommuner och landsting berörs.

Som exempel kan nämnas Försäkringskassans rapport Assistansersättning - Inflöde, utflöde och konsekvenser av förändrad rättspraxis, som visar att förändringar i tillämpningen har fått betydande genomslag.

Även Socialstyrelsen har analyserat konsekvenser av domarna och visat att de har medfört begränsningar av möjligheterna att ge stöd vid genomförandet av egenvård via personlig assistans, framför allt med statliga medel.

Socialstyrelsen har tittat på hur kommunernas stöd ser ut och vilka insatser som ges till dem som har förlorat stöd eller fått minskat stöd. I kartläggningen framgår att de flesta kommuner erbjuder någon form av hjälp med genomförandet av egenvårdsinsatser. Dock ses skillnader mellan kommuner som kan påverka enskildas tillgång.

Regeringen har också tagit initiativ till att få fram fakta när det gäller reformens kostnadsutveckling och felaktiga utbetalningar. Av Socialdepartementets promemoria Personlig assistans - Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet framgår att sedan 2013 har antalet privata aktörer inom området minskat. Marknaden domineras i dag av fyra stora aktörer. Den minskade uppräkningen av schablonen de senaste åren har gjort att deras vinster har minskat. Man ser också att vinsterna i huvudsak beror på att de privata anordnarna har lägre lönekostnader, vilket man kan fundera en del på. Assistansmarknaden är i dag den mest privatiserade välfärdstjänsten i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Även Inspektionen för vård och omsorg har fått i uppdrag att särskilt jobba med tillståndsprövning och tillsyn av assistansanordnare.

Avslutningsvis, fru talman: Det är bara den nuvarande regeringen som har vidtagit åtgärder som gör det möjligt att ändra och tydliggöra lagstiftningen så att intentionerna i LSS säkras.

Jag vill än en gång understryka att det inte finns någon hemlig agenda om att försämra LSS. Mitt anförande visar tydligt att dagens situation beror på en process som startade redan tidigt under alliansregeringens tid utan att adekvata beslut togs.

Vår ambition är att se till att pengarna används rätt och effektivt. Det innebär att flickor och pojkar, kvinnor och män som är i behov av stöd och hjälp ska garanteras att få det. Det är behoven som styr, ingenting annat.

(Applåder)

Anf. 35 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Mikael Dahlqvist säger att det inte finns någon dold agenda. Nej, den agendan är inte dold - den är fullständigt öppen för alla som har lyssnat på finansminister Magdalena Andersson, som säger att den statliga assistansen ska man spara på för alla människor med svåra funktionsnedsättningar som har fått sin assistans indragen och de 1 200 färre som i dag har rätt till personlig assistans.

Jag tror att det framför allt är de människorna som i dag inte känner igen Socialdemokraterna - Socialdemokraterna som alltid har talat om solidaritet och som till och med skriver på Facebook att det är när du som individ är som svagast som vår gemenskap ska vara som starkast. De 1 200 färre som har statlig assistans har i dag all anledning att fråga hur det kommer sig att regeringen har råd att subventionera elcyklar och fackföreningsavgifter men att den som är respiratorberoende i hemmet ska få sin statliga assistans indragen.

Den fråga, fru talman, som jag vill ställa till Mikael Dahlqvist handlar om den här avvägningen. Ni går nu in och korrigerar den senaste domen från Högsta förvaltningsdomstolen. Det är bra att ni gör det. Men varför korrigerar ni inte den andra domen, som har fått ännu mer orimliga effekter?

Hade ni lagt fram förslag om att korrigera även den domen så att äta och andas skulle räknas som grundläggande behov hade ni helt klart fått en majoritet här i riksdagen bakom sådana förslag. Det är ju först när regeringen lägger fram förslag som vi andra partier kan rösta för dem och det därmed kan bli lagändringar. Men ni gjorde, och det är det jag inte kan begripa, det medvetna valet att lägga fram ett förslag om att korrigera den senaste av domarna och bortse från den näst senaste - just utifrån att ni såg möjligheten till besparingar på statlig assistans för att ha råd med andra saker, inklusive att subventionera elcyklar. Det är det jag funderar på. Hur tänkte ni egentligen?

Anf. 36 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack, Anders W Jonsson, för din fråga!

Vi börjar med varför vi inte har hanterat den andra domen som påverkar LSS. Det finns flera skäl. Ett huvudskäl är att det uppdraget redan finns i den pågående LSS-utredningen, och den särskilda utredaren var ytterst tydlig med att det ingår i hennes mandat att se över helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Sedan vet du också mycket väl, Anders W Jonsson, hur lagstiftningen sett ut. Det här med respiratorvård eller sjukvårdande insatser var inte avsikten med LSS. Det var inte avsikten 1994 ens en gång. Problemet har, precis som jag redogjort för, bollats fram och tillbaka - även på din tid. Varför gjorde inte du någonting då, när ni satt i regeringen? Ni bara utredde, och sedan lade ni förslagen i papperskorgen.

Det vi försöker göra nu är att med hjälp av olika rapporter och en seriös utredning se hur vi får hela lagstiftningen att hänga ihop. Framför allt kommer vi att se till att alla som behöver hjälp och stöd kommer i fråga.

Nu är det jätteviktigt att de som har drabbats, vilket är förfärligt, får hjälp. De flesta har tack och lov fått hjälp från kommunerna eller landstingen, men nu är det viktigt att dessa tar hand om det hjälpbehov som finns. Sedan får den kommande utredningen presentera hur vi får lagstiftningen att hänga ihop och vem som ska göra vad. Det är ju en väsentlig skillnad mellan hur det var när lagen stiftades och hur det ser ut i dag.

(Applåder)

Anf. 37 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Återigen försöker Socialdemokraterna smita undan sitt ansvar.

Från 1994 och framåt har att äta och att andas betraktats som grundläggande behov. Det var först 2016, när finansminister Magdalena Andersson gav order till Försäkringskassan om att börja ha en striktare tillämpning av assistansbesluten, man började fatta beslut om att respirator - det vill säga att andas - inte är ett grundläggande behov. Det var då man började dra tillbaka de besluten eller avslå de besluten och hänvisa till att det här får någon annan lösa i landsting eller kommun. Det är det som försätter de här människorna i en fullständigt orimlig situation, och det har varit känt sedan 2016.

Varför har ni valt att inte korrigera den domen, Mikael Dahlqvist? Nu har ni ju visat att det går att korrigera en dom från sommaren 2017 som egentligen inte hann börja få så mycket utfall. Men ni väljer att bortse från den dom som har fått betydligt allvarligare konsekvenser. Det är där jag inte kan förstå hur ni socialdemokrater resonerar.

Ni som parti säger att ni vill stå upp för de svagaste och talar om solidaritet. Här handlade det om att leverera konkreta lagförslag som faktiskt redan den 1 april skulle ha kunnat förändra livet för de människor som är respiratorberoende så att de får vårdas och leva ett normalt liv i dag. Hur tänkte ni egentligen när ni inte fattade det beslutet?

Om ni i Regeringskansliet under hösten hade dragit igång detta hade vi i dag tillsammans haft en majoritet i riksdagen som hade kunnat ändra livet för dem som i dag är respiratorberoende och som i dag är utlämnade åt en förhoppning om att kommunen och landstinget kanske löser det. Det är ni som har ansvaret, och det var ni som valde det här avgörandet. Hur tänkte ni då? Var inte solidaritet längre den viktiga ledstjärnan för Socialdemokraterna?

Anf. 38 Mikael Dahlqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Fru talman! Det är dags att påminna Anders W Jonsson om historien än en gång. Du kanske kan gå hem och sätta dig och läsa på lite grann, för det verkar som om du behöver det.

Redan 2009 fastslogs av Högsta förvaltningsdomstolen att vissa kvalificerade integritetsnära insatser inte kan räknas som grundläggande behov. Nu är jag ingen jurist, och det är väl tråkigt att det här blir en juridisk debatt, men vi måste ändå fatta vad det står. Det står tydligt i lagtexten att vissa grundläggande behov som är integritetsnära, personliga och kvalificerade räknas som grundläggande behov, men domstolen gjorde bedömningen att viss typ av födointag, andning och så vidare inte räknas. Detta kan vi ha många åsikter om, men det var känt redan 2009. Varför agerade inte ni under de år ni hade regeringsmakten? När det sedan blir socialdemokratiskt ledd regering förväntas vi helt plötsligt rätta till allt det som ni har sovit er igenom.

De människor som är mest utsatta och behöver stöd och hjälp känner vi stor oro och frustration för. Jag kan garantera dig, Anders, och Centern att vi kommer att se till att de får stöd och hjälp. Vi är ett parti som fortfarande garanterar detta och står fast vid det.

(Applåder)

Anf. 39 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Först ska jag rätta till ett förbiseende från mitt huvudanförande: Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

Mikael Dahlqvist, det var intressant att lyssna. Jag ställde i mitt huvudanförande en fråga till regeringsföreträdarna. Den handlade om direktiven till LSS-utredningen. När kommentarerna nu rullar fram och man lyssnar på Mikael Dahlqvists anförande verkar det som om de antingen inte har läst eller inte förstått vad som faktiskt står i direktiven. För mig verkar detta vara helt uppenbart.

Jag är tacksam om Mikael Dahlqvist skulle kunna förklara för mig var i direktiven utvecklingspotentialen står. Har utredningen möjlighet att komma med en utveckling eller ett förtydligande för att ge alla de människor som är berättigade till personlig assistans den möjlighet som Mikael Dahlqvist nyss hänvisade till?

För mig framstår det som solklart att utredningen inte har den möjligheten. Man har bara möjlighet att lägga besparingsförslag. Lägger man fram utvecklingsförslag inom andra områden, antingen det gäller de nio olika insatserna eller om man lägger till någon ny insats, vilket man förvisso har möjlighet till, är det personlig assistans som ska betala det. Det står uttryckligen i direktiven.

Jag är väldigt tacksam om jag skulle kunna få ett förtydligande.

Anf. 40 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack, Bengt Eliasson, för din fråga! Jag skulle kunna börja retoriskt och ställa en motfråga direkt till dig, Bengt Eliasson. Den skulle lyda så här: Var i direktiven står det att de som har behov av stöd och hjälp inte ska få det? Lika absurt är ditt påstående om att vi har snävat in direktiven för att inte ge hjälp och stöd till dem som behöver.

Sedan är det väl inte konstigt utan snarare något som visar att regeringen tar ansvar för ekonomin och har ordning på finanserna att man har direktiv om ekonomisk uthållighet. Det står i varje utredning, Bengt Eliasson. Det vet du också. Det är alltså inget unikt för den här utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Eftersom det handlar om en reform som kostar 30 miljarder är det klart att vi ska se till att de pengarna används så effektivt som möjligt. Men när förslagen väl presenteras kan jag garantera dig, Bengt Eliasson, att just dessa barn, unga och äldre som berörs av reformen kommer att få de insatser som de behöver på ett rättssäkert, modernt och adekvat sätt.

Anf. 41 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Frågan kvarstår naturligtvis. Var i direktiven kan man läsa om denna utveckling som Mikael nu beskriver? Det ska ju uppenbarligen kosta mindre, och det är bara den personliga assistansen som ska betala detta.

Det finns två andra frågor som också har varit uppe i debatten och som kräver förtydligande. Det ena är frågan om egenvården. Det andra är frågan om tvåårsomprövningarna, som vi också beslutar om i dag.

Detta med tvåårsomprövningarna är den korta frågan. Regeringen säger mycket tydligt att de snarast ska återställas. Vi hörde Anders W Jonsson uttolka detta som dagen efter valet, ungefär. Jag är beredd att hålla med honom om det. Man avser alltså att snarast återställa dem, samtidigt som man i dag slår sig för bröstet för att man ställer in tvåårsomprövningarna. För mig är detta väldigt märkligt. Man vet ju att det är den pressen och den oron som ställer till det för så många människor.

Det andra handlar om domen gällande egenvård. Det finns i dag nyfödda barn som blir kvar på sjukhus i många månader eftersom de behöver dygnetruntövervakning för att inte sluta andas. Det finns föräldrar som slutar jobba för att ta hand om sina vuxna barn som fortfarande är som barn - de förstår inte att eluttag och trafikerade vägar är farliga.

Det finns personer med omfattande rörelsehinder som får stanna hemma ensamma i sängen hela dagarna. Deras behov anses inte längre ligga till grund för personlig assistans. Varför, Mikael Dahlqvist, utlämnar man dessa personer åt sitt öde, åt kommuners och landstings välvilja, när man nu i dag har möjlighet att ta ett steg till?

Anf. 42 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Bengt Eliassons första fråga gäller stoppet för den så kallade tvåårsomprövningen. Jag vet inte var du, Bengt Eliasson, har fått din tolkning från när du säger att den snarast ska återställas. Det står ju att prövningen ska ses över när ett nytt lagförslag kommer.

Som lyssnare borde man känna sig trygg och säker när det gäller LSS framöver. Jag har aldrig hört en så enig kammare förut. Alla partier står ju här och bjuder över varandra när det gäller att ge mest till LSS.

Utredningen kommer garanterat att se till att det hela kommer att fungera och att ge stöd och hjälp åt alla som behöver det. Vi är ju politiskt överens. Varken du eller jag vet vad som ska gälla efter valet och vilken regering det blir då. Sannolikt kommer det att krävas blocköverskridande överenskommelser, vilket är bra. Vi måste se längre än till de juridiska spetsfundigheterna, för jag är helt säker på att det kommer att bli en jättebra reform där vi moderniserar systemet och ser till att alla får hjälp.

Sedan har vi detta med egenvården. Jag håller med. Jag beklagar, och det berör mig djupt, att barn och unga som har behov av avancerad vård, stöd och hjälp har drabbats. Men samtidigt måste jag också understryka att de flesta i dag får erforderlig hjälp från en annan huvudman. Om man tittar på den juridiska bedömningen är det trots allt inte LSS som ska stå för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Det viktiga för oss och regeringen är nu att se till att det blir fler överenskommelser liknande den som Region Uppsala har, så att man hjälper dessa barn och ungdomar tills vi har hittat en lösning och kan knäcka den juridiska nöten.

Anf. 43 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! För mig handlar det inte om vem som har gjort vad i historien, Mikael Dahlqvist, utan för mig handlar det om vilka problem vi har här och nu. Det gör det även för dem som i dag blir utan detta stöd.

Jag är jätteförvånad. Du talar om en bred överenskommelse, Mikael, och att vi absolut kan ha en sådan när utredningen är färdig. Var är den breda uppgörelsen och den breda samsynen i dag? Vi har haft dessa frågor uppe på bordet nu, till exempel detta med egenvård. Socialdemokraterna och regeringen väljer dock att inte ställa sig bakom det och väljer att inte ta tag i problematiken.

Du ska få möjlighet att svara på frågan igen. Vad är det för avvägning som har gjorts? Hur har man kunnat välja dessa prioriteringar? Man väljer vissa grupper och korrigerar domarna där, men när det gäller domen om egenvård väljer man att avstå från att göra en korrigering. Man tycker i stället att vi ska vänta på utredningen.

Anf. 44 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack för din fråga, Carina Ståhl Herrstedt!

När det gäller de avvägningar du frågar efter är huvudskälet till att vi lade fram den proposition som i dag ligger att den senaste domen skulle få oanade konsekvenser. Precis som Försäkringskassan tydligt signalerade skulle hela reformen, med möjlighet till ett aktivt och deltagande liv, havereras i grunden. Runt hälften av dem som i dag har stöd och hjälp skulle drabbas. Det är en av anledningarna.

Den andra anledningen är att detta är en komplicerad lagstiftning som berör flera olika typer av lagar. Därför behöver man titta på frågan i lugn och ro med hjälp av en utredning, vilket görs i dag, för att hitta lösningar. Fram till dess är väl ändå det viktigaste för oss - och det borde det vara för alla partiföreträdare - att se till att huvudmännen, alltså kommuner och framför allt landsting, löser problemen för dem som har fått nekande beslut eller för lite hjälp och insatser. Det viktigaste är väl att ingen blir lämnad vid sidan av.

Jag skulle vilja fråga dig hur SD kommer att agera för att garantera detta, Carina Ståhl Herrstedt. När jag tittar på er budgetmotion för detta år blir jag nämligen inte direkt trygg. Ni föreslår ganska stora nedskärningar i kommunala och landstingskommunala verksamheter. Hur kommer det i sin tur att garantera att det finns pengar kvar för att ge vård och omsorg? Det tycker jag är en adekvat fråga, fru talman.

Anf. 45 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Jag tänkte börja med något väldigt opolitiskt, nämligen att faktiskt svara på frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Först och främst: I vårt budgetförslag satsar vi mer på detta område än vad regeringen gör. Det kanske vi ska vara ärliga med att säga. Sedan satsar vi mer inom sjukvården än vad regeringen gör. Mikael Dahlqvist behöver alltså över huvud taget inte vara orolig. Det är bara att gå in och läsa rätt budgetförslag och inte enbart lyssna på vad man hör. Vi satsar faktiskt mer än vad regeringen gör på båda dessa områden.

Jag återgår till detta med egenvård. Ja, det är oerhört många som drabbas av den senaste domen. Är det viktigaste hur många som blir drabbade eller hur hårt drabbade de blir? Har man gjort den avvägningen? Det känns ju lite så, måste jag säga, så här i valtider. Det kan lätt ta två år till innan vi över huvud taget får rätsida på den här domen. Vi kan ju inte mena att det inte är ett grundläggande behov för folk att andas eller äta, det vill säga få sitt näringsbehov tillgodosett. Jag tycker inte att det är rimligt.

Mikael Dahlqvist säger att han kan garantera att de som mest behöver hjälp också ska få det. Vet du vad - det finns en möjlighet att göra det nu. Det är bara att yrka bifall till reservation 4.

Anf. 46 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Vi kan ju alltid tvista om er budgetmotion och hur den slår, Carina. När jag räknar på den och ser alla dess delar får jag inte riktigt er ekonomi att gå ihop, men ni drar ju ganska långtgående slutsatser gällande vad immigration och migration kostar och så vidare. Det kan vi gärna diskutera längre fram, men som väljare skulle jag vara oerhört bekymrad om det landsting eller den kommun jag bor i skulle styras med er budget.

Detta handlar inte om en prioritering utifrån storlek på grupp, utan detta handlar enbart om ett nödstopp för att konsekvenserna blir för stora. Nu är det ju så att de som ligger inom ramen för beslut i dag kommer att ha detta kvar tills en ny utredning gjorts och ett nytt lagförslag tas upp här i riksdagen. Det är klart att de som är drabbade är drabbade, och då gäller det att se till att de får den adekvata hjälp de ska ha från framför allt kommuner och landsting.

Här har vi i alla fall minst tre regioner i Sverige i dag som har gjort en överenskommelse och sett till att till exempel barn och unga med behov av respirator eller PEG-sond får det stöd och den hjälp de behöver. Det är kanske det som i första hand är deras ansvar som huvudmän. Vi har nämligen fortfarande kommunalt självstyre i det här landet, och detta ingår i arbetsuppgiften.

Vi hoppas verkligen på - och tror - att detta kommer att bli bra.

Anf. 47 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Vi förhåller oss inte till någon hemlig agenda, utan vi förhåller oss till det vi har sett under mandatperioden: en utveckling som har varit katastrofal, med 1 200 personer som inte får sina rättigheter tillgodosedda.

Jag håller med dig, Mikael Dahlqvist - vi har drivit kravet på en lagändring i nästan tio år. Det är helt sant att alliansregeringen stod med armarna i kors. Det var därför vi satte så stora förhoppningar till er. Jag ska säga att jag när ni kom till makten var helt övertygad om att ni skulle se till att ändra lagen efter alla de domar som föll. Men det var verkligen inte det vi fick.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Ni har ju gått ännu längre än vad den förra regeringen gjorde. Nu står jag plötsligt här och går i armkrok med den andra sidan. Det säger väl en hel del - eller hur? Vi har haft ett regleringsbrev om att man vill dämpa antalet timmar. Vi har fått en utredning där man faktiskt säger att man vill skära ned på assistansen och att det är assistansen som ska bekosta andra insatser inom LSS. Det är inte att gå tillbaka till grundintentionen med lagstiftningen.

Jag har egentligen bara en enkel fråga. Jag tycker nämligen att det blir lite för simpelt att stå och säga "De gjorde ingenting". Ni hade chansen! Ni har ju chansen! När ni nu gick in och ändrade för den senaste domen, som hade varit spiken i kistan för reformen, varför gjorde ni då ingenting? Varför gick ni inte tillbaka till 2009 - domen kanske kom 2007, men i alla fall - och såg till att justera för alla domarna? Det är ju ni som sitter vid makten, Mikael.

Anf. 48 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Det stämmer; det är vi som sitter med regeringsmakten - men vi har fortfarande inte majoritet i kammaren. Sedan vore det kanske klädsamt om du kom ihåg att Vänsterpartiet ingår i ett budgetsamarbete med oss, Maj Karlsson. Ni har faktiskt möjlighet att påverka förhandlingarna i vissa frågor, vilket ni har gjort med framgång i andra frågor. Helt fria från ansvar tycker jag alltså inte att ni är.

Precis som jag sagt tidigare är detta en komplex fråga. Om den hade lösts med tidigare utredningar hade vi inte suttit här i dag. När regeringen tog över vid mandatperiodens början tillsatte man direkt en utredning och bad om rapporter, för det fanns ju inget underlag. Vad är det som är fel? Hur ser det ut? Vem drabbas? Varför drabbas de? Vad bör göras? Precis detta har regeringen nu bett utredningen att presentera.

Nu kommer utredningens resultat tyvärr i oktober månad, men det var den komplexa materian som gjorde att man behövde lång tid på sig. Vi får hantera resultatet med den kammare som styr då, men jag är övertygad om att det kommer att bli väldigt bra eftersom vi har en så total enighet i frågan om LSS.

Det som kom nu var en snabblösning. Det var en möjlighet, juridiskt sett, att ta bort tvåårsomprövningar. Det är inte helt okomplicerat eftersom det ställer till en del andra bekymmer som en del remissinstanser, som Försäkringskassan med flera, har påpekat. Men det innebär i alla fall att de som är i systemet i dag och har den hjälp de har kommer att få behålla den. Det gäller även andra domar än enbart den så kallade transportdomen.

Anf. 49 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Jag tror att Mikael Dahlqvist är mycket väl medveten om vad vi gör i budgetförhandlingarna och vad vi där har lyckats med vad gäller LSS.

Jag tror också att Mikael är mycket väl medveten om att det inte är i budgetförhandlingarna man lägger fram lagförslag - eller hur? Det är det vi talar om just nu. Vi behöver en lagändring, och vi behöver se till att LSS går tillbaka till grundintentionen. Precis som du själv sa, Mikael, verkar vi ju vara rörande överens. Jag tror att vi med ganska stor enighet hade fått igenom en sådan lagändring i dag om ni bara hade lagt fram det förslaget. Det har ni inte gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Angående assistansen har du flera gånger sagt att alla ska få det stöd och den hjälp som de behöver. Men assistans handlar om så mycket mer än det. Assistans handlar om rätten till självbestämmande och om att ha rätt att leva sitt liv som alla andra. Jag vet inte vad det betyder att få stöd och hjälp. Det kan betyda alla möjliga insatser. Det kan handla om hemtjänst, om socialtjänstlagen eller om vad som helst.

Vad vi pratar om - det som vi slåss för - är att säkra grundintentionen i LSS och att se till att den personliga assistansen funkar som det är meningen att den ska göra för att vi alla ska ha rätt att leva våra liv. Att säga att man ska få stöd och hjälp är inte samma sak.

Min fråga är: Förstår du skillnaden? Förstår ni skillnaden?

Anf. 50 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Nu ska jag bli väldigt personlig, Maj Karlsson. Jag kan förstå denna fråga mycket bättre än vad du och resten av församlingen gör. Jag har en dotter med stora funktionsvariationer som får stöd i enlighet med LSS. Jag brukar aldrig tala om detta offentligt, men jag tyckte att du trampade på en fruktansvärt öm tå.

Jag förstår precis vad LSS innebär. Vad gäller min dotter får hon med den nya tolkningen de insatser som vi tycker behövs. Det låter som att ingen i hela landet får hjälp, men vi ska komma ihåg att de flesta får väldigt fin hjälp.

Jag vet vad LSS innebär. Det innebär att Maja, som hon heter, får följa med till kafeterian, köpa sig en pizza och vara med och titta på innebandyn. Men om jag i ett anförande skulle rabbla upp allt vad stöd och service innebär skulle det ta tid och bli ganska tröttsamt.

Jag vill ändå understryka en gång till att det är klart att ni i Vänsterpartiet kunde ha påverkat budgetförhandlingarna om ni hade haft detta som er högst prioriterade fråga. Ni prioriterade bland annat frågan om vinster i välfärden ganska rejält. Jag tycker att det vore klädsamt att vara lite mer nedtaggad i kritiken när man ändå ingår i ett visst samarbete. Det står jag för.

Anf. 51 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Åhörare, tittare och lyssnare!

Den rödgröna feministiska regeringen arbetar målmedvetet och långsiktigt med att utveckla välfärdspolitiken i en hållbar riktning.

Utskottets betänkande 17 Vissa förslag om personlig assistans är, tycker jag, ett tydligt exempel på hur den här regeringen tar tag i problem som borde ha varit åtgärdade för länge sedan.

LSS-lagstiftningen från 1993 innebar en revolution för dem som berörs av lagen. Medborgare med svåra funktionsvariationer fick helt plötsligt rätten att leva självständiga liv, precis som alla andra.

Om många politiker, till exempel från denna talarstol, upprepar att denna reform är hotad kan folk uppfatta det som en sanning. Nu har vi ett parti kvar som inte har talat i debatten, men jag har svårt att tro att detta parti skulle ha en annan uppfattning än vad samtliga andra partier här har redovisat, nämligen att vi är överens om att vi står för intentionerna från 1993.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Detta är en rättighetslagstiftning. Oavsett vilka budgetbeslut som fattas är det rättigheten som styr. Myndigheten är skyldig att följa lagen, och myndighetens budget kan dras över om det skulle vara så att politikerna avsätter för lite pengar till denna rättighet.

När lagen började att gälla, 1994, växte det fram ett stort antal företag som levererade den service som denna lag gav möjlighet till. I dag domineras marknaden av fyra stora företag. Jag hoppas att det är de oseriösa aktörerna som har rensats ut. De studier som har gjorts under dessa år - det har ju skett ett antal gånger - pekar också på att det från början förekom ett ganska omfattande fusk med skattemedel på detta område men att det har minskat.

Lagstiftning är ett komplicerat arbete. Antagligen gick det väldigt fort 1993, när lagen kom till. Kanske handlade det, som det ofta gör i politiken, om att ett fönster öppnade sig så att det under en kortare tid gick att genomföra en sådan fantastisk reform.

LSS-lagstiftningen fick väldigt många tydliga positiva effekter. Det fanns ingen kritik, utan det hela rullade bara på. Jag var kommunalpolitiker på den tiden, och jag tror att vi var ganska stolta när vi visade upp för delegationer från andra länder hur väl vi ordnade det för personer med funktionsvariationer här i vårt land.

Men sedan började det att komma smolk i bägaren. Domstolsprövningar ändrade på hur lagen kunde praktiseras av myndigheterna. År 2009 inskränkte en dom begreppet "grundläggande behov". År 2012 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att LSS inte kunde tillämpas vid behov som ligger utanför socialtjänstlagens område. År 2015 inskränktes vissa insatser till att enbart vara möjliga att bevilja för dem med psykiska funktionshinder.

Dessa domar fick naturligtvis stora negativa konsekvenser för hur rättigheterna i LSS-lagstiftningen kunde tillämpas. Försämringarna blev så omfattande att regeringen beslutade att tillsätta en stor utredning 2016. Vi såg hur de intentioner som låg bakom LSS-reformen steg för steg gröptes ur när lagen prövades av rättsväsendet.

Vi såg att vi måste försvara rättigheterna genom att försöka att skriva om lagen så att den skulle hålla för att prövas av domstolarna. Som vi har hört i tidigare ordväxlingar i debatten har det egentligen varit uppenbart under ganska lång tid att politiken borde ha tagit i detta långt tidigare. Självklart ska ingen som har behov av de rättigheter som finns med i LSS-lagstiftningen för att kunna leva ett normalt liv fråntas den rätten, så som jag tycker att en del mindre seriösa debattörer försöker att påstå. Någon sådan ambition känner jag inte till.

Så kom då, fru talman, domen 2017 som omöjliggjorde rimliga arbetsvillkor för assistenter och gav anordnarna hopplösa förutsättningar för att anställa. Helt plötsligt räknas inte tiden mellan insatserna som arbetstid - ungefär som om spärrvakten i tunnelbanan bara skulle få betalt när någon passerar spärren eller som om telefonisten på SOS Alarm eller 1177 inte skulle få betalt för tiden mellan samtalen. Man kan också tänka sig räddningstjänstpersonal som inväntar att ett larm ska komma - ska personalen inte ha någon anställning då?

Regeringen såg problemen med domen. Denna problematik fanns inte med i den utredning som tillsattes 2016. Regeringen gav alla berörda myndigheter i uppdrag att snabbt titta på vilket underlag de kunde få fram för att regeringen skulle kunna vidta åtgärder, till exempel genom lagstiftning för att korrigera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Tyvärr innebär rättssäkerhetskraven och behovet av genomarbetade underlag när man lagstiftar att det tar tid att få fram åtgärdspaket. Bedömningen var, som jag redan har sagt, att de nya tillkommande problemen inte gick att hänskjuta till den stora LSS-utredningen. Detta beror på att vi inte vill förlänga den - vi tycker att det vore synd att ge tilläggsdirektiv som gör att vi kanske måste skjuta fram den från oktober till någon gång nästa vår. Här krävs det ett snabbspår.

I samband med domstolsprövningar har det visat sig att det i den nu gällande LSS-lagstiftningen ur många olika perspektiv är otydligt när det är möjligt att bevilja personlig assistans. Detta är ett problem, och vi måste förtydliga vad som gäller.

Med denna proposition från regeringen, som vi har skrivit ett betänkande om, blir det tydligt att det ska gå att bevilja assistans, såväl vid väntetid och beredskap som vid situationer då man kan förvänta sig att det kan uppstå behov.

Propositionen tar också hand om tvåårsomprövningarna, som flera har berört. Vi väljer att ha kvar möjligheten att kunna göra omprövningar vid drastiska förändringar av situation för den berörde. Det är ju inte så kortsiktigt att det skulle ändras efter valet, om vi sitter kvar, utan det står väldigt tydligt i det här att det är en bedömning.

Man väljer att citera det man vill. Ni valde att citera den första meningen, men i nästa mening står det att enligt regeringens uppfattning bör detta - som då stod i den föregående meningen - bli aktuellt tidigast när en reformerad assistanslagstiftning träder i kraft. Och när gör den det? Det tar väl säkert ett halvår efter att utredningen är klar innan förslaget kan användas, även om en regering jobbar snabbt, så någonstans där, kanske om drygt ett år från i dag.

Man ska alltså läsa hela texten och inte bara de bitar man tycker är intressanta för den egna argumentationen.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, fru talman. Det har kommit in en del följdmotioner. Jag måste säga att jag tycker att det har argumenterats bra för dem här, och jag tror att en del av det som finns i dem mycket väl skulle kunna bli regeringens förslag så småningom.

Vi har dock sett att det är viktigt att åtgärda saker snabbt, och därför har vi så fort vi har kunnat tagit fram ett snabbspår för det vi har kunnat få fram beslutsunderlag för. Det ställs ju ganska stora krav på underlagen för att man ska kunna lägga fram en proposition till riksdagen. Det får inte regeringen göra hur som helst.

Jag tror mig veta att det också kommer ytterligare förslag utifrån det arbete som har pågått sedan i höstas, så jag hoppas att vi kommer att kunna få ytterligare förslag från regeringen rätt så snart. Om det sedan blir ytterligare någonting före den stora utredningen vågar jag inte säga.

Det tar lite lång tid om jag ska kommentera alla de förslagen, så jag nöjer mig med ett av dem. Jag vill då från Miljöpartiets sida påpeka att vi självklart är väldigt angelägna om att vi har bra kontrollmetoder och uppföljningsarbete för att se till att resurser används på rätt sätt.

För oss är det en väldigt viktig försvarslinje när det gäller alla typer av välfärdsreformer att de inte missbrukas, för då kan de få dåligt rykte. Medborgarnas stöd bygger på att politiken klarar av att styra resurser så att den som ska ha en resurs verkligen får den och inte andra som inte ska ha den. Det är jätteviktigt, annars fungerar inte demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Jag vill bara än en gång påpeka att det inte finns några intentioner från regeringens eller Miljöpartiets sida att försämra villkoren i LSS-lagstiftningen. Tvärtom är vår ambition just att säkerställa att lagen fungerar så som den ursprungligen var tänkt.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf. 52 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag begärde ordet när jag hörde Jan Lindholm från Miljöpartiet säga att när man lyssnar på debattörerna låter det som om LSS är hotat.

Då, fru talman, undrar jag vilken värld Miljöpartiets riksdagsgrupp och Jan Lindholm lever i. Har man inte fått alla dessa hundratals mejl från förtvivlade människor? Möter man inte de funktionshindrades organisationer? Möter man inte de assistansberättigade? Läser man inte Försäkringskassans statistik som säger att 1 200 färre har assistans i dag jämfört med 2014?

Ett sådant uttalande är för mig något svårt att förstå.

Sedan säger Jan Lindholm att någon ambition att försämra LSS känner han inte till. Nej, fru talman, men sex mycket kloka, framstående miljöpartistiska landstings- och regionpolitiker känner till det. I Dagens Samhälle skrev man så här: "Direktivet till utredningen är dock tydligt; att göra besparingar av statsfinansiella skäl. Det är därför inte konstigt att många reagerar starkt mot förslagen och vad de skulle innebära i form av inskränkningar i människors liv."

De sex ledande miljöpartisterna i landsting och regioner skriver vidare att "nu måste regeringen tydligt ta avstånd från förslagen och skriva om direktiven till utredningen".

Jag skulle förstås vilja ställa frågan till Åsa Regnér eller till de miljöpartister i Regeringskansliet som har godkänt dessa direktiv, men de finns inte i kammaren, så jag ställer därför frågan till Jan Lindholm: Håller Jan Lindholm med de sex kloka miljöpartisterna, som säger att regeringen måste ta avstånd från förslagen och skriva om direktiven till utredningen?

Anf. 53 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Anders W Jonsson tillhör tyvärr dem som bidrar till att försöka blåsa upp inställningen att LSS-lagstiftningen skulle vara hotad. Jag beklagar det. Om Anders W Jonsson lyssnade på den politiska debatten skulle han förstå att det inte finns något parti som vill hota LSS-lagstiftningen. Vi försöker försvara den, men vi har olika roller som oppositionspartier och regeringspartier. Vi måste ta ansvar för processen. Det är skillnaden. Jag har varit oppositionspolitiker själv, så jag vet att det finns rollfördelningar.

Sedan tycker jag att det är lite magstarkt att komma här och säga att vi ska ta avstånd från förslagen. Utredningen kommer med sina förslag i oktober - vi får diskutera det då.

Anf. 54 Anders W Jonsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Fru talman! Miljöpartiets riksdagsgrupp och Jan Lindholm har en helt annan verklighetsbild än den som jag och Centerpartiet har. Vi möter ju de här människorna som i dag är förtvivlade därför att de blir av med sin assistans. Då låtsas Miljöpartiet som om det här inte har någonting med politiken och regeringen att göra, men finansministern i den regering som Miljöpartiet stöder sa tydligt redan 2015 att det skulle ske besparingar på det här området. Det är också det som har gått ut i regleringsbrevet till Försäkringskassan, och det är det som står i det direktiv som Miljöpartiet har varit med och skrivit till utredningen.

Jan Lindholm som representerar Miljöpartiets riksdagsgrupp säger att det är magstarkt att göra den koppling som de här miljöpartistiska politikerna, jag och Centerpartiet ser. Det innebär i så fall att Jan Lindholm och Miljöpartiets riksdagsgrupp tycker att kollegerna har fel. De tycker inte, som miljöpartisterna runt om i landet uppenbarligen gör, att kravet på besparingar på assistansersättningen av statsfinansiella skäl får svåra konsekvenser för människors liv och att regeringen därför, som miljöpartisterna runt om i landet skriver, tydligt måste ta avstånd från förslagen och skriva om direktiven till utredningen.

Jag håller till punkt och pricka med om vad de här miljöpartisterna har skrivit i Dagens Samhälle, men min tolkning är att Jan Lindholm och Miljöpartiets riksdagsgrupp tycker att det är ett magstarkt påstående att säga precis som de säger.

Mitt intryck är snarast att det här är sex politiker som har kontakt med de människor som drabbas stenhårt och kanske dessutom läser den statistik från Försäkringskassan som visar att 1 200 färre har assistans i dag jämfört med 2014 när Miljöpartiet klev in i Rosenbad.

Anf. 55 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Jag har väldigt svårt för den debatteknik som Anders W Jonsson håller på med, att liksom tala om vad motståndaren säger och tycker och så vidare.

Jag besöker många kommuner runt om i landet, och jag träffar många funktionshindrade. Jag vet exakt och precis lika väl som Anders W Jonsson hur de här förändringarna slår, och jag vet att det började redan den förra mandatperioden.

Jag vet att LSS har urholkats och att det är en process som har pågått länge. Jag är jättekunnig på det området, ska jag tala om. Jag kan jättemycket om hur människor drabbas. Det betyder inte att det finns några partier här som inte vill att intentionerna som fanns från början, 1993, ska finnas kvar. Det betyder inte det, utan vi försöker ta ansvar, vilket Anders W Jonsson inte har gjort. Han har inte tagit ansvar för att försöka förstärka lagstiftningen så att de grundläggande intentionerna från 1993 kan leva kvar.

Vi försöker göra det. Vi tillsatte en utredning 2016 som har ambitionen att se till att vi får en lagstiftning som håller för de här prövningarna, för vi såg att den inte gjorde det. Det är det vi arbetar med.

Att sedan komma och prata om budget hit och dit - det här är en rättighetslagstiftning, Anders. Glöm inte det! Det är en rättighetslagstiftning.

Anf. 56 Bengt Eliasson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Fru talman! Jag ska göra något lite ovanligt och instämma med Jan Lindholm. Både i talarstolen och repliktalarstolen sa han, likt många andra här inne: Vi vill såklart att alla som har rätt till hjälp ska få det.

Ja, det är lätt att säga - så länge man inte är beredd att erkänna att rättigheterna faktiskt inskränks varje dag och att det har beställts ytterligare metoder för att dessa rättigheter, i grunden mänskliga rättigheter, ska inskränkas. Hjälpen stämmer inte längre överens med behoven, Jan Lindholm. Det är solklart. Vi ser det i medierna, och jag ser det i min mejlbox och telefon. Varje dag kommer nya rapporter.

Jag vill gärna ha ett förtydligande av Jan Lindholm: Varför är det en diskrepans mellan ert "självklart vill vi, och självklart får alla sitt stöd" och det faktum att det inte är så?

Det andra Jan Lindholm lyfte fram var de tusen företagen, och jag tolkade det som att det var ett problem, och att det är fyra större bolag som dominerar. Frågar man de enskilda assistansberättigade tror jag varken att de fyra stora dominerar eller att det är ett problem att det är tusen företag. För mig är det definitivt inget problem utan en fördel, för det visar att valfriheten fungerar. Det visar att lagens intentioner att man fritt ska kunna välja sin assistans fungerar, och det ska vi värna, Jan Lindholm, inte motarbeta.

Anf. 57 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Jag tackar Bengt Eliasson för frågan.

Jag tog upp de många företagen - som har blivit betydligt färre, och många är inte aktiva - för att jag ville ha ett underlag för att visa på det som jag tror har skett. Det startades många företag, och i början var det ganska mycket fiffel och pengar som försvann ut ur systemet. Att utredningar visar att fusket har minskat tror jag hänger ihop med att större företag har en större del av marknaden och att de minsta har försvunnit eller är inaktiva eftersom det inte är lika lukrativt längre och det krävs mer juridisk kompetens.

Jag håller med om och tycker att jag försökte säga i mitt anförande att det är jättestor skillnad mellan lagens intentioner och vad vi politiker vill och det stöd man får i dag. Det är därför som vi, till skillnad från vad ni gjorde under er tid vid makten, aktivt försöker ändra på detta.

Vi har tillsatt en utredning för att se över hur vi kan få en LSS-lagstiftning som håller, så att de intentioner som ligger bakom också kan klara domstolsprövning. Är det inte tillräckligt tydligt uttryckt vad som faktiskt gäller kommer vi så småningom att få problem med att det vi vill ska bli praktik inte blir det.

Jag håller med om att det är ett jätteproblem att det är så stor skillnad mellan vad tanken med lagstiftningen är och vad som faktiskt levereras. Folk far illa på grund av det, och det är därför vi är oroliga och jobbar med detta.

Anf. 58 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Jag tackar Jan Lindholm för svaret, även om jag givetvis inte är helt nöjd med det.

Nu är vi tillbaka där debatten började, med direktiven till utredningen. Var i direktiven står allt det goda som Jan Lindholm vill att den ska leverera?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Besparingar och ekonomi nämns fyrtiotalet gånger i utredningsdirektiven. Valfrihet nämns i en bisats, om vi ska jämföra med det. Det står uttryckligt i direktivet att man inte får lov att komma med något förslag som kostar mer än i dag, att det är den personliga assistansen som ska betala det och att ytterligare besparingar kan komma att ske av statsfinansiella skäl, vilket tidigare nämnts.

Fru talman! Här har vi knuten till alltihop. Det är ett omöjligt läge för såväl utredaren som för de ca 16 000 människor som är assistansberättigade. Av dessa får 14 000 assistans i dag; resten får det inte.

Ett annat bekymmer är just vilka som får och inte får. Det framhålls att de får det från kommunen eller att de får andra insatser i stället. Men Socialstyrelsen visar i sin senaste rapport att av dem som har fått avslag är det 17 procent som inte har någon insats alls och som inte har fått något annat i stället trots att de tidigare har haft omfattande assistansinsatser. Vi har ingen aning om hur dessa 17 procent lever sina liv i dag. Sannolikt är ett flertal av dem instängda i ett mycket fattigare liv än tidigare.

Detta är ett bekymmer, Jan Lindholm. När kommer kraven på tilläggsdirektiv?

Anf. 59 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Jag tror inte att det kommer några tilläggsdirektiv, för vi är rädda att det ska försena processen. Jag vet att tilläggsdirektiv har diskuterats, men jag bedömer att det skulle vara till nackdel för brukarna. Vi vill ha en så snabb process som möjligt.

Jag kan erkänna att jag inte är nöjd med utredningsdirektiven. Men alla erfarna politiker vet att det är ovanligt att man inte har den typen av skrivningar eftersom Finansdepartementet, som är tredje statsmakten eller något sådant, har oerhört stort inflytande på alla dokument som går ut från Regeringskansliet. Det normala är därför att ha formuleringar som ska säkerställa att offentliga medel inte spenderas på ett ansvarslöst sätt.

Detta kan uttryckas på mer eller mindre bra sätt, men här handlar det om en rättighetslagstiftning. Visst kan en sådan formulering påverka utredningens förslag, men syftet är i grund och botten att säkerställa att lagstiftningen från 1993 klarar att prövas i domstol och att dessa rättigheter ska gälla. Det är grundtanken.

Jag har inte den texten här, men jag vet att ni citerar just den del som har med ekonomin att göra. Jag förstår det, för det är tacksamt för oppositionen att göra det. Men i alla utredningar som skedde under er tid fanns detta med i nästan alla utredningsdirektiv, för det är en hållhake som systemet kräver.

Anf. 60 Emma Henriksson (KD)

Fru talman! Ett samhälle ska bedömas utifrån hur vi hanterar och stöder varandra i de situationer i livet när vi är i störst behov av varandra. Det är detta som är att vara samhälle tillsammans. Politikens främsta uppgift är att se till att våra gemensamma resurser används till det som är det viktigaste.

Vi har en regering som säger sig ha ett reformutrymme på 40 miljarder men som satt stilla och tittade på när man i Försäkringskassans budgetprognos konstaterade att utgifterna för assistansersättning minskade med 4,8 miljarder under 2016. År 2017 minskade de, i förhållande till prognos, med 2,7 miljarder, och för innevarande år visar den senaste prognosen att de kommer att minska med ytterligare 1,4 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans

Ambitionsnivån har sjunkit, och regeringen har valt att inte vidta de aktiva åtgärder som behövs för att styra upp den utveckling som allt snabbare går åt helt fel håll.

Dagens debatt handlar inte så mycket om vad propositionen innehåller utan om vad den inte innehåller.

Det finns en stor enighet om att de nödbromsåtgärder som regeringen nu gör är nödvändiga, men vi är inte överens om att, som regeringen nu väljer att göra, passivt se på när det gäller de förändringar som har pågått sedan 2015.

Jag förstår att det är svårt att hänga med för den som inte följer denna fråga noga. Vi ser en rättsutveckling med domar från 2009, 2012 och 2015. Den nuvarande regeringen pekar bakåt i tiden och säger: Ni gjorde ingenting då. Men myndigheternas analyser - den senaste kom före jul - är väldigt tydliga: Det skedde något 2015. Det var då man började göra nya tillämpningar.

I den senaste budgetprognosen från Försäkringskassan pekar man på att det blev en fördubbling av antalet indrag. Personer som kanske hade haft assistans i tio år fick det inte längre, trots att behoven var desamma. Det blev en fördubbling under 2016. Detta har den nuvarande regeringen valt att inte göra något åt.

Utöver det som redan har framförts av de andra som står bakom våra gemensamma reservationer vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nr 2.

Något har uppstått genom det som regeringen nu gör, vilket går helt emot de rättsprinciper vi har. Det skapar en olikhet inför lagen. Regeringen stoppar det som hade kunnat drabba många: att få sin assistans indragen. Men inget görs när det gäller att återupprätta stödet för dem som redan fått ett negativt beslut, fördubblingen av antalet indrag eller den enorma ökningen av antalet avslag för dem som söker för första gången. För dem hjälper det som regeringen har lagt fram i dag inte över huvud taget. Samma sak gäller alla som får stöd från kommuner och som nekas på samma grund, eftersom kommunerna är bundna av samma domar från Högsta förvaltningsdomstolen.

Jag hoppas att enskilda ledamöter från partierna väljer att stödja våra reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)