Vissa konsumentfrågor

LUs betänkande 2005/06:LU20

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 6 april 2006

Beslut

Nej till motioner om konsumentfrågor (LU20)

Riksdagen sade nej till motionsförslag om konsumentfrågor som lämnades in under den allmänna motionstiden 2005. Motionerna handlade bland annat om näringsidkares skyldighet att informera om och märka produkter, marknadsföring, konsumentskydd och resegarantisystemet.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2005/06:LU20 (pdf, 257 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

24 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2005/06:A370 Jämställdhet av Göran Hägglund m.fl. (KD)
motion 2005/06:Ju306 Tjugo krav för kvinnofrid av Maria Larsson m.fl. (KD)
motion 2005/06:Kr305 Kulturföremål av Ingegerd Saarinen (MP)
motion 2005/06:L222 Kostnadsredovisning vid marknadsföring av TV-kanaler av Christer Winbäck (FP)
motion 2005/06:L224 Lag mot reklam för sexuella tjänster av Helena Höij m.fl. (KD)
motion 2005/06:L233 Hantering av förkommen bankbok av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist (S)
motion 2005/06:L238 Könsdiskriminerande reklam av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
motion 2005/06:L270 Miljöinformation till konsumenter av Åsa Domeij m.fl. (MP)
motion 2005/06:L282 Annonsbedragare och falska fakturor av Barbro Feltzing och Ulf Holm (MP)
motion 2005/06:L290 Konsumentpolitik av Martin Andreasson m.fl. (FP)
motion 2005/06:L329 Stärkt konsumentskydd av Fredrik Olovsson (S)
motion 2005/06:L330 Utseendefixering och könsroller av Louise Malmström och Anders Ygeman (S)
motion 2005/06:L345 Betalning med kort av Luciano Astudillo (S)
motion 2005/06:L355 Konsumenters rätt till ersättningsvara vid reparation av Louise Malmström och Billy Gustafsson (S)
motion 2005/06:L360 Avgifterna på kontokort av Per Erik Granström och Kurt Kvarnström (S)
motion 2005/06:L369 Resegarantin för bussresearrangörer av Jarl Lander (S)
motion 2005/06:L379 Resegarantier av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (S)
motion 2005/06:L381 Könsdiskriminerande reklam av Carina Ohlsson och Monica Green (S)
motion 2005/06:L383 Bilars bränsleförbrukning enligt EU-körcykeln av Lars Lilja och Karl Gustav Abramsson (S)
motion 2005/06:L387 Genmanipulerad mat av Jan Emanuel Johansson (S)
motion 2005/06:L393 Konsumentbalk av Ulf Holm (MP)
motion 2005/06:L396 Konsumentskydd vid ingående av avtal av Ulf Holm m.fl. (MP)
motion 2005/06:MJ521 Märkning av importpäls av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)
motion 2005/06:MJ534 Handeln med hund- och kattskinn av Ulf Holm och Gustav Fridolin (MP)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2006-02-23
Justering: 2006-03-23
Betänkande publicerat: 2006-03-27
Trycklov: 2006-03-27

Reservationer 9
Betänkande 2005/06:LU20

Alla beredningar i utskottet

2006-02-23, 2006-02-21

Nej till motioner om konsumentfrågor (LU20)

Lagutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motionsförslag om konsumentfrågor som lämnades in under den allmänna motionstiden 2005. Motionerna handlar bland annat om näringsidkares skyldighet att informera om och märka produkter, marknadsföring, konsumentskydd och resegarantisystemet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-04-05

Webb-tv Debatt om förslag: Vissa konsumentfrågor

2 maj 2006
Debatt om förslag 2005/06:20

Dokument från debatten

2006-04-05

Protokoll för debatten

Pär Nuder (S)

Anf. 35 Pär Nuder (S)

Fru talman! Gunnar Andrén har frågat mig om jag avser att tillmötesgå riksdagens, vid nu nio riksmöten i rad, uttalade mening att avskaffa reklamskatten så snart det ekonomiska läget medger, och när i så fall. Regeringen anser att hela reklamskatten ska avskaffas. I budgetpropositionen för 2006 föreslog regeringen ett första steg i avskaffandet av den resterande reklamskatten från och med den 1 januari 2006. Regeringens avsikt är att även den resterande reklamskatten ska avskaffas så snart detta är möjligt och avser att gå vidare med förslag om detta.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 36 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det intressanta och väldigt klara svaret. Jag skulle ha kunnat nöja mig med det, men eftersom tillfälle till debatt gives i denna fråga tänkte jag utnyttja något av tiden. Jag har svårt att tolka svaret på annat sätt än att den regering som Pär Nuder numera tillhör haft nio år på sig - det är två fulla mandatperioder - att tillfredsställa skatteutskottets önskemål om att avskaffa denna skatt. Regeringen har dock inte funnit pengar till det. Jag för min del tror att det egentligen bara vittnar om en enda sak, nämligen att borttagandet av den skatten är lågt prioriterad. Det hindrar emellertid inte att man kan ha en del synpunkter på handläggningen. Jag tror att om en regering inte lägger fram förslag är det svårt för oppositionspartier att bifalla den här typen av framställningar. Det beror på att regeringen vid prioriteringen har ett väldigt övertag när det gäller att styra vad man ska satsa på. Det blir mycket besvärligt för små partier, och alla partier är ju små jämfört med statsrådets parti, att i en budgetprövning klara av detta, när man, vill jag påstå, är så oerhört låst som man trots allt är av regeringens olika förslag, särskilt som de under lång tid samförhandlats med ett par andra partier. Reklamskatten är inte den skadligaste skatten i Sverige. Det är alldeles uppenbart. Den är inte heller den mest orättvisa. Men för att uttrycka sig väldigt rakt på sak är den den mest korkade eftersom den leder till att man snedvrider konkurrensen. Den leder dessutom till att man framför allt inom tidningsvärlden sett sig föranlåten att bolagisera på ett, som jag som gammal tidningsman tycker, väldigt tråkigt sätt. Det är tråkigt att man tvingats in på den typen av åtgärder som pressen, med rätta, ofta går till storms mot på andra håll. Man har länge avhållit sig från det, men efter 1999 års beslut, då orättvisorna inom det här området faktiskt ökade, blev det på det sättet. Borttagandet av reklamskatten skulle framför allt ge en signal om att vi inte ska ha en beskattning av den goda journalistiken. Fru talman! Jag tror inte att den nuvarande regeringen kommer att klara det under innevarande mandatperiod. Vi får därför hoppas att någon annan regering får chansen under nästa mandatperiod. Den här regeringen har försökt under två mandatperioder. Möjligen skulle man kunna hoppas att en annan regering klarar det under endast en mandatperiod, även om jag medger att det handlar om ganska mycket pengar.

Pär Nuder (S)

Anf. 37 Pär Nuder (S)

Fru talman! Den regering som jag tillhör har i motsats till oppositionen föreslagit en reformering, ett steg mot avskaffad reklamskatt, som också vunnit riksdagens gehör. Skatten på annonser i allmänna nyhetstidningar sänktes från 4 % till 3 % och reklamskatten i övrigt från 11 % till 8 % den 1 januari i år. Samtidigt höjdes gränsen för när skatt måste betalas från 12 till 50 miljoner kronor. Sammanlagt leder detta till att färre dagstidningar måste betala reklamskatt och att skatten sänks för dem som betalar reklamskatt. Totalt uppgår den skattesänkningen till drygt 300 miljoner kronor. Så visst går det att sänka skatten, och visst går det att gå vidare. Vi får återkomma i budgetpropositionen. Bland det första jag gjorde som finansminister var faktiskt att i riksdagen diskutera just reklamskatten med Gunnar Andrén. Jag sade då att vi får återkomma till frågan i budgetpropositionen 2005, vilket regeringen mycket riktigt också gjorde, och vi tog det första steget. Gunnar Andrén säger att det inte är så lätt för oppositionen att föreslå ett borttagande av reklamskatten. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår resonemanget att det skulle vara så komplicerat. Alldeles uppenbart har det ju varit lätt för Folkpartiet att gå med på försämringar i sjukförsäkringen. Det var tydligen lättare att göra det än att föreslå att reklamskatten ska tas bort. Så sent som för några timmar sedan presenterades någon form av gemensamt utspel från de borgerliga partierna. Nu ska erkännas att jag inte hunnit lusläsa den motionen, men såvitt jag kunnat se finns reklamskattens avskaffande inte med i det utspelet. Däremot fortsätter man att stå fast vid de försämringar som drabbar de arbetslösa, de sjuka, de förtidspensionerade och de föräldralediga. Tydligen har det varit lättare för Folkpartiet att gå med på det än att slåss för att avskaffa reklamskatten. Folkpartiet har dock en ny chans i morgon eftersom de då ska presentera sin egen budgetmotion. Det är ju så att de borgerliga partierna först gör ett gemensamt utspel dag ett, och dag två gör de sedan fyra olika utspel om den ekonomiska politiken. Det vore intressant att höra om reklamskattens avskaffande finns med i Folkpartiets ekonomiska budgetförslag, för uppenbarligen har ni inte lyckats övertyga era alliansbröder och systrar om nödvändigheten av att ta bort reklamskatten redan i år.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 38 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag vill fästa den intresserade kammarens uppmärksamhet på att finansministern i den här frågan ställer sitt hopp till Folkpartiet. Det är jag väldigt glad för. Även om det kanske inte kommer att uppfyllas just i morgon, eller vilken dag det nu blir, tycker jag att det är hoppfullt att han har den åsikten att det är Folkpartiet som kommer att uppfylla det. Det är bland annat av tryckfrihetsskäl som vi bör se till att reklamskatten tas bort. Det är väldigt svårt att prioritera på ett radikalt annorlunda sätt än vad en regering gör, vilket jag tror att finansministern vet för han har trots allt vid något tillfälle jobbat i opposition. Det är klart att man kan göra som ni gjorde 1991-1994, när ni till exempel föreslog att alla räntebidrag skulle finnas kvar. Det första ni gjorde när ni kom i regeringsställning var dock att överge det förslaget. Och på det, fru talman, tjänade man 30 miljarder kronor. Om man gör sådana saker blir det naturligtvis väldigt annorlunda. Det här är ingenting som Pär Nuder nu håller presskonferens om, utan det handlar om alla goda förbättringar och så vidare. Ifall vi ska diskutera den allmänna ekonomiska politiken finns där väldigt ofta saker som man måste kompromissa om. Jag är övertygad om att Pär Nuder i den regering som han sitter i varit med om att kompromissa med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det skulle förvåna mig mycket om Pär Nuder omfattade alla de beslut som han lagt fram. Låt oss ta flygskatten som exempel, fru talman. Den skulle enligt budgetpropositionen 2005 trätt i kraft i går. Nu blir det inte så, och det beror naturligtvis på tekniska omständigheter och allt möjligt annat. Allt blir inte exakt som man tänkt sig. Så är det i livet och i politiken. Att då göra en stor sak av detta tycker jag vittnar om att man inte har någon plan. Vi har fått klart besked av Pär Nuder att det inte finns någon plan för reklamskattens avskaffande. Den är för lågt prioriterad. Under två mandatperioder har man haft chansen! Sedan vill Pär Nuder diskutera en helt annan fråga. Jag förstår att den här frågan inte är så rolig att diskutera. Det är roligare att diskutera nedskärningar i omsorgen och de som är arbetslösa. Det som Pär Nuder emellertid glömmer bort, och som jag vill fästa den ärade kammarens uppmärksamhet på, det är att det också finns en annan sida av detta, nämligen att om vi fick fler som hade 100 % i lön skulle mycket färre behöva ha 80 %, eller något under, i ersättning. De som med Pär Nuders politik nu blir förtidspensionerade får 64 % i ersättning. Det är fortfarande mindre än 80 %.

Pär Nuder (S)

Anf. 39 Pär Nuder (S)

Fru talman! Jag vill inte alls diskutera i sak den borgerliga alliansens förslag att försämra villkoren för de sjuka, de arbetslösa, de förtidspensionerade och de föräldralediga. Nu diskuterar vi reklamskatten. Vad jag ville fästa uppmärksamheten på var att det uppenbarligen har varit lätt för Folkpartiet att gå med på den här typen av politik i förhandlingarna med de övriga borgerliga partierna men att det har varit väldigt svårt när det gäller reklamskatten. Det kanske säger någonting om var Folkpartiet befinner sig i det politiska landskapet i dag. Gunnar Andrén sade att jag hyser hopp om Folkpartiet. Hoppet är det sista som överger människan, och så även mig. Men jag börjar bli alltmer bekymrad över Folkpartiet. Jag har länge hoppats på Folkpartiet, inte minst i skattepolitiken. Nu för Gunnar Andrén ett resonemang om, om jag förstod det rätt, att ett oppositionsparti inte kan komma med förslag. Det kan komma med vissa förslag. Det kan komma med förslag om försämringar för arbetslösa och så vidare. Men det kan inte komma med andra förslag, för det är för jobbigt. Om det nu var resonemanget. Jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att enda sättet för Folkpartiet att röra sig i den här frågan är att regeringen gör någonting först. Först ska regeringen komma med en proposition. Men ni är ju en opposition. Ni ska komma med ett alternativ. Om ni inte är nöjda med vår politik vad gäller reklamskatten ska ni föra fram ett förslag som riksdagen får ta ställning till som alternativ. Även om det var en inlindad bisats uppfattade jag det som att inte ens i morgon kommer Folkpartiet att i sitt eget budgetförslag ha med reklamskattens avskaffande. Gunnar Andrén drar den riktiga slutsatsen. Branschen får vänta på att regeringen kommer med ett förslag. Nästa gång som regeringen har möjlighet att komma till riksdagen blir i samband med budgetpropositionen. Då får vi se om det finns ekonomiskt utrymme för att genomföra den angelägna reformen att avskaffa reklamskatten.

Maria Hassan (S)

Anf. 153 Maria Hassan (S)

Fru talman! Jag ska presentera lagutskottets betänkande 20, ett motionsbetänkande. De frågor som vi i dag kommer att debattera berör oss varje dag och ibland flera gånger per dag. Alla är vi konsumenter. Konsumentpolitiken är viktig för välfärden. I betänkandet finns det nio reservationer. Avslag yrkas på samtliga. Hillevi Larsson kommer att argumentera för utskottets ställningstagande.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 154 Martin Andreasson (Fp)

Fru talman! I betänkandet berörs olika frågor på konsumentpolitikens område. Jag tror att den här debatten blir lite av en förövning inför den stora konsumentpolitiska debatt som riksdagen har senare i vår när vi behandlar den konsumentpolitiska propositionen. Av den anledningen kommer vi i Folkpartiet att fatta oss ganska kort i den här debatten. Vi har en reservation som gäller vilseledande produktbeteckningar som berör problemet med renommésnyltning - att mindre seriösa näringsidkare använder beteckningar som förknippas med väletablerade produkter eller väletablerade tjänster för att på ett vilseledande sätt marknadsföra produkter som i själva verket inte har samma egenskaper eller samma kvalitet. Detta är ett stort problem. Vi anser att erfarenheterna talar för att problemet har blivit större. I dag täcks det här av marknadsföringslagens bestämmelser. Men med tanke på att erfarenheterna, tycker vi, talar för att det är svårt att i sak pröva dessa bestämmelser anser vi i reservation 5 att det behöver göras en översyn av marknadsföringslagens bestämmelser samtidigt som Sverige ska driva på också inom EU för att se till att skydda fler produktbeteckningar än som i dag skyddas. Jag vill passa på att säga några ord om resegarantisystemet som behandlas under punkt 14. Resegarantisystemet är en fråga som riksdagen årligen har debatterat under en följd av år sedan det nuvarande resegarantisystemet infördes. Det är ett system som är viktigt ur konsumentsynpunkt men som i dag är konstruerat på ett sådant sätt att det missgynnar de små näringsidkarna inom resebranschen på ett sätt som försvårar nyetablering och som försvårar för små och medelstora företag. Till följd av tidigare tillkännagivanden från riksdagen är nu äntligen ett beredningsarbete på gång på Regeringskansliet. Vi ser med förväntan fram emot resultatet av den översynen. På grund av det har vi ingen reservation i år, men vi kommer att följa denna fråga mycket noga från Folkpartiets sida. Med de orden, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5 om vilseledande produktbeteckningar.

Ingemar Vänerlöv (Kd)

Anf. 155 Ingemar Vänerlöv (Kd)

Fru talman! I det här betänkandet delar vi utskottsmajoritetens uppfattning i mångt och mycket. Av betänkandets nio reservationer står vi bakom två, en ihop med Folkpartiet, Centern och Vänstern om vilseledande produktbeteckningar. Den andra står vi ensamma bakom, och den handlar om könsdiskriminerande reklam. Den är oerhört angelägen, och därför tänker jag offra lite krut på den under några minuter här. Det är reservation 6, som jag inledningsvis yrkar bifall till. Ett samhälle som erkänner alla människors lika och okränkbara värde måste reagera när kvinnor systematiskt kränks och utnyttjas. Ett allvarligt problem i det sammanhanget utgör de sexklubbar som företrädesvis finns i våra storstäder. Den bild av kvinnor som sprids av klubbarna är starkt kränkande. Sexualbrottskommitténs betänkande från 2001 visar också tydligt att en omfattande kriminell verksamhet är kopplad till sexklubbarna. Brott mot sexköpslagen, koppleri, narkotikabrott, olaga hot, misshandel och utpressning följer i sexklubbarnas spår. Sexklubbarnas verksamhet måste därför bekämpas, liksom de så kallade porrbilar som i flera år kört runt i Stockholm med stora reklamskyltar med lättklädda kvinnor och gjort reklam för verksamheten. Fru talman! Vi har en lag som förbjuder sexköp, men vi klarar inte av att få bukt med reklam som bjuder ut kvinnor till försäljning. Det kan inte accepteras. Alltfler medborgare reagerar på sexualiseringen av det offentliga rummet och på den objektifiering av kvinnan och hennes kropp det medfört. I november 2004 beslutade fullmäktige i Stockholms stad att göra ett tillägg i de allmänna lokala ordningsföreskrifterna för att kunna förbjuda de bilar som på ett mycket uppseendeväckande sätt gör reklam för sexklubbarna. Länsstyrelsen hävde dock beslutet med motiveringen att förbudet strider mot yttrandefriheten. Länsrätten fastställde i dom länsstyrelsens bedömning, och så gjorde även kammarrätten förra året. Länsstyrelsen i Stockholm menar i en skrivelse till regeringen att eftersom det inte med ordningsföreskrifter eller på annat sätt gått att åtgärda de kringfarande porrbilarna med utmanande reklam för en verksamhet som kan utgöra täckmantel för kriminell verksamhet, kan det vara anledning att på nytt se över frågan. Det är nu mer än tio år sedan regeringen senast behandlade frågan, och länsstyrelsen anser att regeringen bör överväga behovet av en lag mot könsdiskriminerande reklam. Företrädare för regeringen har i en interpellationsdebatt sagt sig vilja avvakta resultatet av det arbete som regeringen påbörjat när det gäller sexualiseringen av det offentliga rummet, och man vill satsa på riktlinjer, självreglerande organ och påverkanskanaler utanför lagstiftningen. Det kan väl i och för sig vara en lovvärd inställning. Problemet är dock att de som ligger bakom sexklubbarnas verksamhet inte är mottagliga för opinionsbildning eller för att medverka till självreglering. Anmärkningarna till näringslivets etiska råd har mer än fördubblats det senaste året. Men det är knappast värt mödan för rådet att behandla dem eftersom sexklubbarna, i motsats till de flesta seriösa företag, inte bryr sig om rådets uttalanden. I debatten om förnedrande reklam har yttrandefriheten överordnats andra värden, värden som är lika grundläggande för vår demokrati. I debatten förträngs dessutom att yttrandefriheten på goda grunder redan är inskränkt, till exempel när det gäller reklam om alkohol och tobak. Frågan är alltså inte om vi inskränker yttrandefriheten utan hur vi inskränker den. Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det gått för långt när kvinnor systematiskt kränks och förnedras i reklam, och vi begär därför att regeringen ska tillsätta en utredning som har till uppgift att ta fram förslag på hur vi kan förbjuda reklam som kränker människovärdet på det sätt som till exempel porrbilarna gör. Utskottsmajoriteten hävdar att könsdiskriminerande reklam är helt oacceptabel men vill ändå inte agera eftersom man erfarit att Regeringskansliet bereder frågan i vilken omfattning sexualiseringen i reklamen har ökat. Vidare har utskottet erfarit att Regeringskansliet avser att på nytt ta ställning till behovet av en reglering. Det skulle vara intressant att veta vad Regeringskansliet bereder, hur länge beredningen har pågått och när man kan vänta sig att regeringen tar ställning till behovet av en reglering, ett behov som länge har varit högst påtagligt.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 156 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! I det här betänkandet har Vänsterpartiet åtta av de nio reservationerna och ett särskilt yttrande. Reservation 1 handlar om den osäkerhet som många människor känner inför förekomsten av genmodifierad mat. Här kräver vi i Vänsterpartiet informationsinsatser och märkning, en nationell strategi för konsumentupplysning om genmodifierad mat. I reservation 2 begär vi att det införs krav på miljöinformation för bildäck som innehåller cancerframkallande högaromatiska oljor, HA-oljor. I reservation 3 vill vi att biltillverkarna ska åläggas att ge information om bilars bränsleförbrukning och att den nuvarande EU-körcykeln görs om så att den bättre motsvarar verkliga förhållanden. I reservation 4 kräver vi märkning av skinn och päls från djur. I reservation 5 tar vi tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern upp frågan om vilseledande produktbeteckningar. Det har Martin Andreasson så fint berättat om i sitt anförande, så det går jag inte in på, men det är en viktig fråga. I reservation 9 begär vi att den konsumenträttsliga lagstiftningen samlas i en balk genom att vi inför en konsumentbalk. Fru talman! Så till reservation 8 om märkning av manipulerade fotografier. Eftersom vi har så många reservationer har jag valt att bara gå in på frågorna i reservationerna 8 och 7. Jag tycker att det är mycket märkligt att utskottet i det här betänkandet avstyrker en motion om märkning av manipulerade fotografier med motiveringen att förslaget "väcker . en rad frågor av såväl rättslig som praktisk natur". Det är precis, fru talman, vad utskottet säger på s. 14 i betänkandet. Utskottsmajoriteten menar att det kan ifrågasättas om förslaget är förenligt med upphovsrättslagstiftningen. Det är märkligt att lagutskottet kan uttala sig med en sådan säkerhet innan förslaget över huvud taget blivit utrett. Lagutskottet frångår sina tidigare principer just i den här enskilda frågan. Om en utredning skulle komma fram till att en sådan här märkning är helt omöjlig att genomföra, skulle jag naturligtvis inte säga något om det. Men så länge vi inte har undersökt frågan tycker jag att det är oerhört märkligt att lagutskottet gör de här uttalandena. Jag skulle vilja fråga er vad grunden är till detta och vad ni har på fötterna i den motiveringen. Nu vill ni inte ens se över frågan. Varför är ni i majoriteten av utskottet motståndare till en sådan här utredning? Är det inte viktigt att visa vilka fotografier som är så manipulerade att inte ens fotomodellerna själva kan leva upp till bilderna? Jag hoppas att ni i utskottsmajoriteten inser att det finns enorma problem speciellt bland ungdomar och barn med den kroppsfixering som råder. De här bilderna, som ni i utskottsmajoriteten inte vill märka, bidrar faktiskt till att tjejer och killar får anorexi och bulimi. Ser ni inte det? Eller har ni något bättre förslag på hur vi ska ta itu med problemet? I så fall vore jag tacksam om ni kunde berätta för mig hur ni har tänkt. Jag kan i alla fall se ett värde i att konsumenterna får veta om en reklambild är manipulerad eller ej. Det är inte okej att lura människor på det här sättet, speciellt inte när barn och ungdomar riskerar att bli sjuka av de här osunda normativa idealen. Osunda ideal, fru talman, för mig över till en annan av mina reservationer, och det är reservation nr 7, nämligen om ett förbud mot könsdiskriminerande reklam. Utskottet har avslagit Vänsterpartiets motion som handlar om att utreda om ett förbud är möjligt, bland annat med tanke på tryckfriheten, med motiveringen att frågan om sexualiseringen i reklamen har ökat bereds inom Regeringskansliet. Sedan ska man tydligen ta ställning till om det behövs en reglering eller inte. Fru talman! För mig och för oss i Vänsterpartiet är det här inte en fråga om moral. Vi vill inte moralisera över nakna och lättklädda kroppar, och det vet ni, i alla fall ni som känner mig. Det är inte nakenheten i sig som är problematisk utan det som den används till. Vi lever i ett av världens mest jämställda länder, men detta land är fortfarande ett patriarkat. I vårt land har män fortfarande mer makt än kvinnor. Det är bara att konstatera. Män misshandlar och våldtar fortfarande kvinnor. Att acceptera könsdiskriminerande reklam är tyvärr som att i förlängningen acceptera detta ojämställda samhälle som vi lever i. Det är ett problem när kvinnokroppar, för fortfarande är det speciellt kvinnor som framställs på det här sättet, hanteras som varor som kan köpas och säljas. Vad ger det för signaler? Jag tänker igen på barn och ungdomar som i ännu mindre grad än vi vuxna kan värja sig mot reklamens suggestiva inverkan. För mig är det här så enkelt. Det handlar om vad vi vill ha för sorts samhälle. Det handlar inte om att vi vill begränsa människors rätt att uttrycka sina åsikter, för det kan man göra utan att framställa kvinnor som produkter som är till för att konsumeras. Och visst är det, fru talman, viktigt med branschens självsanering. Men som den ser ut i dag tycker vi i Vänsterpartiet att den inte har tillräcklig udd, att den är tandlös. Därför tycker vi att det vore bra med en sådan här lagstiftning. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation nr 7 om könsdiskriminerande reklam och även till reservation nr 8, just på grund av att utskottet har hanterat frågan så oerhört märkligt, som handlar om märkning av manipulerade fotografier. Men jag står så klart bakom alla de andra reservationer i betänkandet som Vänsterpartiet står för.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 157 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag ska börja med att fylla på Tassos anförande med att jag är omanipulerad och äkta vara, så ni kan titta på mig om ni väldigt gärna vill. Vissa konsumentfrågor heter det här betänkandet och tar upp en mängd olika ströfrågor som var och en är viktiga på sitt håll. Jag tänkte använda lite grann av min talartid om det här betänkandet utifrån den erfarenhet som jag har från affärsgolvet på Ica i Sollebrunn. Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen att det här med information till konsumenter är oerhört viktigt för att ge kunskap. Och det är kunskap som ger makt. Min bakgrund, det som jag är tjänstledig från när jag tjänstgör här i riksdagen, är mitt arbete som styckare, kallskänka i Icabutiken i Sollebrunn. Jag har även suttit i kassan, haft hand om grönsakerna, mejerierna och allt som ni vet kan behöva göras, tomglasautomater och så vidare. Det jag har mött under alla mina år på Ica är enormt många kunder och konsumenter som har ställt frågor och krav och velat ha än det ena, än det andra. Jag har som yrkesprofessionell, antingen jag har varit styckare eller kallskänka, försökt att ta reda på svaren på de frågor man har ställt. Det jag har sett är att det finns enormt stora brister på märkningsområdet. Jag har en motion som är lämnad till riksdagen men som inte har kommit med i det här betänkandet, utan den ligger nog och skvalpar i något annat betänkande. Den handlar just om innehållsförteckning, ursprungsmärkning och även miljömärkning, så att kunder ska ha betydligt enklare att göra kloka val. Det som finns i dag när det gäller livsmedel är enormt stora krav på vilken prismärkning som ska finnas. Det ska finnas ordinarie priser, extrapriser, kilopriser och jämförpriser. Det ska vara väl märkt på alla de här fronterna. Men när det gäller kvalitet finns det ingen märkning mot kund. Det finns heller inte speciellt mycket i innehållsförteckningarna som man som konsument klarar av att förstå vad det faktiskt handlar om. Då kan man fundera på om det inte skulle vara betydligt bättre att ge även den informationen, inte för att jag ska bestämma vad kunden ska köpa, utan för att kunden ska ha en möjlighet att använda sin kunskap och använda den som ett maktmedel i butiken. Det jag säger i motionen som inte ligger med här handlar om de här sakerna: innehållsförteckning, ursprungsmärkning och även miljödeklarationer på olika varor. Jag säger inte att det ska lagstiftas fram. Hade jag varit konsumentminister hade jag sett till att bjuda in de stora branschorganisationerna som sysslar med livsmedels- och råvaruproduktion. Jag skulle också se till att bjuda in Ica, Coop, Hemköp och alla andra stora organisationer som är de som möter kunden för att gemensamt hitta former för märkning. Sveriges Konsumentråd jobbar med de här frågorna och är det närmaste en konsumentorganisation som vi har här i Sverige. Jämfört med övriga Europa har vi en väldigt svag konsumentrörelse. Jag hoppas att Konsumentrådet ska lyckas bli ännu starkare och vassare på det här området, för det behöver vi. Där har man tagit fram förslag till märkning, så det finns flera som jobbar på det här området. Jag ska också ta upp lite grann kring reklam och sexualiseringen av det offentliga rummet. Vi har hört Kristdemokraterna och Vänsterpartiet, som nästan är överens i den här frågan, vilket känns bra. De brukar inte vara överens när vi debatterar i lagutskottet, i alla fall inte när jag är med, så det känns lite bra. Trots det tänker jag inte riktigt gå med på lagstiftningen. Vi har arbetat fram ett annat förslag som vi tycker skulle vara bättre. Som förbundsordförande i Centerkvinnorna har jag agerat mycket i de här frågorna. Vi har även använt oss av det instrument som finns för att anmäla. Om jag nu inte haft den stora talarstolen i vägen hade jag kunnat visa en av de reklambilder som vi anmälde. Jag ska i stället försöka göra det i ord, även om det hade varit mer spännande utan talarstol - bara så ni vet det. Det man ser på bilden är en bar mage - nu blev ni glada att ni slapp se den, eller hur? Tröjan är uppdragen så långt det går utan att man ser mer än rundningen på brösten, för självklart är det en flick- eller kvinnokropp, och byxorna är neddragna så långt det går utan att könshåren syns. Då kan man fundera: Vad är det reklam för - får jag höra några kvalificerade gissningar? Navelsmycke kanske? Samarin? Brunkräm eller solskyddskräm? Det finns många olika saker som på något sätt skulle kunna ha en viss koppling till bilden, men det finns ingen naturlig koppling. I stället var det mobiltelefoner som skulle säljas med just den bilden. Vi anmälde bilden till det som i dag finns att anmäla till, nämligen Näringslivets Etiska Råd, som jag skulle vilja beteckna som en uddlös organisation som inte fyller sin funktion - tyvärr. Självklart fick vi inget gehör. Tyvärr händer i de allra flesta fall ingenting med de anmälningar som görs dit. Vi föreslår ändå den linjen eftersom jag tror att den tanken och den idén skulle kunna ha sin funktion. Vi vill därför inrätta ett etiskt råd med representanter för medierna - både ägare och journalister - samt för näringslivet, men framför allt skulle en majoritet av rådet bestå av konsumenter. Jag tror att lagstiftning är väldigt svårt. Det finns oerhört många gränsdragningsproblem som man aldrig helt och hållet kan klara av att lösa. I stället tror jag att det handlar om att bygga upp en konsumentmakt, dels via ett etiskt råd, dels genom en stark konsumentorganisation. Jag tror på möjligheten att använda information som ger kunskap som i slutändan ger makt. Det är den viktigaste delen i allt som rör konsumentfrågor.

Hillevi Larsson (S)

Anf. 158 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Jag tänkte börja med de frågor som hittills i debatten varit mest brännande. Den första gäller märkning av manipulerade fotografier. Vi delar helt inställningen att utseendefixeringen är ett jätteproblem. Den psykiska ohälsan bland ungdomar växer, och det hänger tyvärr samman med utseendefixeringen. Vi vill emellertid vidga problemet. Det handlar nämligen inte bara om manipuleringen av bilden, där man skapar rosor på kinden, en lite mer solbränd hud, drar in midjan lite grann eller vad det nu kan vara, utan redan i valet av modell sker ett urval. Åldersgruppen är mycket begränsad och många är väldigt smala. Därmed är också mångfalden, som egentligen vore att eftersträva, väldigt liten. Dessutom är det hela ofta sexualiserat genom att kvinnor främst framställs som sexobjekt för männen. Redan där har man försökt påverka ungdomars uppfattning, och manipuleringen av bilden är egentligen bara kronan på verket. Den är bara det sista lilla steget. Vi tror att skolan har en stor roll att spela genom att faktiskt diskutera sexualiseringen, utseendefixeringen och de osunda idealen, där modellerna ofta är hårdbantade, plastikopererade och till råga på allt manipulerade. Bilden är alltså manipulerad genom att man ändrat kroppsform eller något annat. Därför ser vi detta som ett mycket större problem. Nästan alla bilder är i dag manipulerade på ett eller annat sätt. Till och med valaffischer är ofta lite manipulerade. Likaså manipuleras människors privata bilder; tänderna görs lite vitare och andra småsaker justeras. Även i andra avseenden är bilderna ofta manipulerade, till exempel genom att man lagt på en annan bakgrund. Och då är frågan: Var ska man dra gränsen för manipulering? Vad ska räknas som en alltför stor förändring mellan hur det såg ut från början och hur det ser ut efteråt? Vi är rädda för att frågan kommer att bli urvattnad eftersom nästan alla bilder i så fall får märkningssymbolen. Och när symbolen finns överallt ser man den inte längre till slut. Då är det betydligt mer intressant att se hur bilderna är manipulerade, vilket ju är kärnan i det hela. Regeringen har bland annat tagit initiativ till projektet Flicka, som vänder sig till unga tjejer för att stärka deras självförtroende. Man har där gjort före-och-efter-bilder genom att man tagit en bild på en helt vanlig tonårstjej och sedan på nästa bild visat allt som kan göras med bilden genom att förändra den så att man i vissa fall nästan inte känner igen människan. På så sätt kan man visa för ungdomarna att inte ens modellerna lever upp till de osunda, sjuka idealen, som ju inte har någonting med naturlighet att göra. Jag tror att det behövs mycket mer sådant, alltså att man går på djupet med dessa frågor, i stället för den lilla märkningen. Den kan de facto innebära förändringar i upphovsrättslagen eftersom man påtvingar detta, vilket kan medföra svåra gränsdragningsproblem. Det viktigaste argumentet i sammanhanget är dock att märkningen bli uddlös när nästan alla bilder är manipulerade och det inte framgår av märkningen hur bilden är manipulerad. Det är just det som är problemet. När det gäller den andra frågan, den om könsdiskriminerande reklam, kan man se ett tydligt samband mellan dessa två frågor. Det är framför allt kvinnor som är manipulerade, även om det naturligtvis också finns manliga modeller. Främst är det dock kvinnliga modeller som manipuleras just för att passa in i en stereotyp form. Ofta är bilderna dessutom sexualiserade. Tidigare ställningstagande har gått ut på att om lagstiftning är det enda alternativet för att komma till rätta med den könsdiskriminerande reklamen, ja då är vi beredda att ta det steget. Men det är sista utvägen. I första hand försöker vi hitta andra lösningar. Orsaken till det är att det kan komma att handla om en inskränkning av yttrandefriheten, vilket kan få andra konsekvenser som man då måste överväga. Lagstiftning är alltså inte på något sätt uteslutet. Tvärtom finns den möjligheten kvar, och vi har sagt att om omfattningen av den könsdiskriminerande reklamen blir väldigt stor kan det bli aktuellt. I så fall får regeringen återkomma. Regeringen har nu satt i gång ett arbete som handlar om sexualiseringen i reklamen, just för att problemet blivit så pass stort och det inte verkar lösa sig av sig självt. Tvärtom blir det bara värre och värre. Det är inte så länge sedan som det arbetet sattes i gång, och det intressanta är att arbetet på ett sätt är förutsättningslöst. Regeringen är alltså beredd att göra regleringar och i sista hand lagstifta. Därför finns det stora möjligheter för utredningen att arbeta. Men eftersom utredningen arbetat under så kort tid vore det märkligt att nu kräva långtgående resultat. Att införa tvingande lagstiftning är ju väldigt speciellt, och därför är det extra viktigt att ärendet bereds ordentligt så att man redan på förhand kan se de effekter det kan medföra och hur dessa ska hanteras. Här pågår det alltså ett arbete. När det gäller förslaget om inrättande av ett etiskt råd bestående av en majoritet konsumenter är det mycket intressant, och jag hoppas att det och andra goda idéer också når Regeringskansliet och det arbete som pågår där. Sedan får vi ta ställning så småningom. Vi vill dock inte föregripa regeringens arbete genom att redan nu ta ställning, men det är roligt att det händer saker. Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det pågår redan mycket arbete, vilket är orsaken till de många avstyrkandena i betänkandet. Vi får alltså avvakta och se vad som händer med det arbete som pågår. Jag kan ta två exempel på frågor som är mycket viktiga. Det första gäller fakturaskojeri. Det har blivit ett gigantiskt problem, och det växer. Dessutom är det inte enbart företag som drabbas, vilket var fallet i början, utan nu drabbas även privatpersoner. Man skickar långtgående krav för att skrämma upp folk. Ofta har kravet en porranknytning för att människor ska tycka att det är pinsamt att anmäla det och i stället bara betalar. Utskottet har varit väldigt skarpt i denna fråga. Vi kom fram till att ogrundade ansökningar om betalningsförelägganden, alltså ogrundade fakturor, ska vara skadeståndsgrundande på samma sätt som det redan är när det gäller ogrundade konkursansökningar. Detta har tillkännagivits för regeringen, och regeringen arbetar faktiskt nu med ett förslag med den inriktningen, och under det här året kommer det att komma en departementspromemoria. Det andra området, där det pågår mycket arbete som är viktigt, gäller resegarantisystemet. Man har sett att framför allt små reseföretag, till exempel på Gotland där man är beroende av både båtresa och logi, drabbas av nuvarande system. Därför har Jordbruksdepartementet satt i gång ett arbete för att finna modeller för att ställa säkerhet för de här små reseföretagen. Vi tycker att tiden är mogen för detta, och det är väldigt tillfredsställande att regeringen nu arbetar med det.

Ingemar Vänerlöv (Kd)

Anf. 159 Ingemar Vänerlöv (Kd)

Fru talman! Ja, det handlar, Hillevi Larsson, om den könsdiskriminerande reklamen. Jag fick uppfattningen, när du stod där uppe och pratade, att du inte alls är motståndare till att det kan behöva lagstiftas om det här. Du sade att det har ökat och så vidare. Sedan sade du också att det är väldigt viktigt att det bereds väldigt noggrant. Det kan jag också hålla med om. Det här är mycket angeläget. Därför skulle jag vilja fråga: Har Hillevi Larsson någon uppfattning om hur lång tid det kan ta för regeringen att bereda frågan för att så småningom komma fram till ett ställningstagande om att man bör överväga lagstiftning?

Hillevi Larsson (S)

Anf. 160 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Vad jag har förstått har detta hög prioritet för regeringen. Det är något som de arbetar hårt med. Det är Jens Orback som driver den här frågan, och vad jag har förstått ska man få fram någonting så snabbt det är möjligt. Jag vet inte exakt när det blir, men det är ingenting som har lagts i en byrålåda, utan tvärtom arbetas det aktivt. Men precis som Ingemar Vänerlöv själv säger är det viktigt att man verkligen utreder alla aspekter av det här, så att det inte kommer som en överraskning i efterhand. Därför är det viktigt att det inte förhastas. Det är också viktigt att man remitterar det här till så många berörda instanser som möjligt, så att man får intressanta synpunkter i förskott.

Ingemar Vänerlöv (Kd)

Anf. 161 Ingemar Vänerlöv (Kd)

Fru talman! Jo, jag frågar lite grann dels eftersom det är angeläget, dels eftersom vi har sett skrämmande exempel på när regeringen avser saker och ting. Ta bara det här med fastighetsmäklarlagen, när den skulle ses över! Jag tror att vi väntade i sju år innan det verkligen hände någonting. Och det vore förfärande om vi nu skulle vänta i fem år eller kanske fyra år eller tre år. Jag tycker att det är bra att Hillevi Larsson säger att det är högsta prioritet och att det kommer att ske så snabbt som möjligt. Därmed kan nog riksdagen räkna med att regeringen inom ett år bör ha kommit till klarhet i om det behöver lagstiftas om de här sakerna eller inte.

Hillevi Larsson (S)

Anf. 162 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Jo, jag tror säkert att det finns ett förslag inom ett år. Skulle så inte vara fallet och det inte finns goda skäl för det - goda skäl skulle ju vara att man arbetar intensivt men att man ytterligare vill se över några möjligheter eller höra några instanser - finns det ju möjlighet för riksdagen att kräva att det händer något. Jag berättade ju precis att vi har gjort ett tillkännagivande när det gäller resegarantilagen, så det finns möjligheter att återkomma, men det är alldeles för tidigt att redan nu kräva något sådant. Vi får följa arbetet, och det här har hög prioritet för regeringen, så jag tror inte att det finns någon risk att det förhalas i onödan.

Henrik von Sydow (M)

Anf. 163 Henrik von Sydow (M)

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen lade ju sent omsider den konsumentpolitiska propositionen på riksdagens bord, så lagutskottet fick bryta ut några frågor och behandla dem lite grann i förtid. Det är därför titeln på det här betänkandet är Vissa konsumentfrågor . Moderaterna har flera motioner och flera yrkanden för att stärka konsumentmakten, bidra till bättre och bredare utbud och lägre priser för den enskilda konsumenten. Alla dessa förslag kommer att behandlas i samband med den konsumentpolitiska propositionen, som kommer att behandlas av utskottet senare under våren. Det gör att karaktären på det här betänkandet nu är något splittrat. Mycket handlar om produktmärkning, produktinformation och marknadsföring. Och det är förstås en viktig del av marknadsekonomin att ge korrekt och tydlig information som hjälper konsumenten att fatta sitt beslut. Vi vet att reklamen berör, engagerar, bjuder in till debatt och dessutom är en viktig del i vår samhällsekonomi. Det är sällan någon som säger det. Därför vill jag här påpeka att det ofta är mycket konsumentvänligt med sponsring och reklam. Det bidrar till att göra produkter billigare, till att kulturarrangemang blir av. Annonser för med sig att dagstidningar blir mycket billigare för dem som prenumererar på dessa. Och reklam i tv gör att tv-program kan produceras och sändas. Jag tror inte att jag behöver det, men jag vill gärna peka på inför utskottet att det förs en väldigt intensiv debatt om gränserna för reklam och gränserna för marknadsföring. Utskottet har fått sällskap av självaste statsministern, som tillsammans - sida vid sida, axel mot axel - med statsrådet Jens Orback under det senaste året har påstått att sexualiseringen har ökat i medier och reklam och menat att lagstiftning är sättet att möta det problemet. Jag tror att det ibland finns starka skäl att rikta kritik mot reklam, annonser och medier. Det gör det tveklöst. Reklam är kraftfullt och berör. Just därför har reklammakare, tidningsredaktörer och annonsörer ett stort ansvar. Reklam som inte respekterar eller som förlöjligar slår oftast direkt tillbaka på annonsören. Löften som inte infrias riskerar att få katastrofala följder för den som gör reklamen eller för varumärket. För företagen finns både lagar och etiska riktlinjer som reglerar vad man får och inte får kommunicera. Branscherna arbetar med självsanering i form av egenåtgärder, där näringslivet självt slår fast viktiga normer för hur reklamen ska utformas. Det är ett viktigt sätt och som regel ett framgångsrikt sätt att föra debatten och samtidigt värna så viktiga värden som vår yttrandefrihet. Samtidigt får man inte göra det för enkelt för sig. Det finns en tendens att reklamen just får bära hundhuvudet för det som egentligen är mycket djupare och svårare problem i form av fördomar, missuppfattningar och orättvis behandling ute i samhället och inte bara i reklamens värld. Jag vill säga inför kammaren att det som statsministern och statsrådet Orback uttalar sig för är någonting som är tämligen kulturradikalt, tämligen långtgående. De säger att vi med lagar ska förbjuda det som inte upplevs passa för stunden eller som inte ligger i linje med den för stunden politiskt korrekta uppfattningen eller passar de politiska normerna. Vi har i dag här en sammansättning med statsministern, Ingemar Vänerlöv och Tasso Stafilidis som gärna vill dra gränser och agera reklampoliser i sammanhanget. Jag vill då bara stryka under det som Hillevi Larsson tidigare också var inne på, att det är stora värden som står på spel, grunderna för vår tryck- och yttrandefrihet. Det är som sagt viktigt att debattera och ibland protestera mot reklam. De egenåtgärder som näringslivet driver inom området reklam och marknadskommunikation är mycket viktiga. För den som vill ta del av den debatten, själv vara delaktig och driva på diskussionen finns Internetsajten www.klagareklam.se som gör det möjligt för alla att rikta anmälningar mot reklam som träder över och passerar gränsen. Det är så diskussionen ska föras. Och det görs oftast ganska bra, genom en levande debatt om etik och yttrandefrihet. Ska den etiska nivån höjas, vilket det finns goda grunder för, är just en flexibel självreglering inom branscherna effektivare än en stel lagstiftning som urholkar grunderna för vår yttrandefrihet. Debatten behövs, och självsanering är mycket viktigt. Men vi ska nog tänka oss för några varv innan vi börjar kompromissa med det som är grundbultar i en öppen demokrati.

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 164 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Oj, oj, vad spännande det skulle vara om det blev maktskifte till hösten! Lagstiftning eller självsanering, vad säger de andra systrarna och bröderna i alliansen egentligen om den frågan? Hm! Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 9. Jag står i princip bakom de flesta reservationer som finns i betänkandet. Miljöpartiet sitter inte med i utskottet med ordinarie plats. För tids vinning yrkar jag endast bifall till den tidigare nämnda reservationen. Jag vill fortsätta med det Henrik von Sydow talade om med marknadsekonomi. Ett av argumenten i en marknadsekonomi är att konsumenterna kan bestämma vad som produceras och hur. Det är ett viktigt inslag i marknadsekonomin. Konsumentinflytande har också varit av betydelse i miljöarbetet. Många konsumenter vill ta ett miljöansvar i sitt handlande. En förutsättning för att konsumenterna ska kunna spela denna roll är att de har tillgång till adekvat information. Näringsidkarna förväntas själva tillhandahålla information som de anser gagnar deras försäljning. Det finns också etablerade system för märkning av produkter med positiva miljöegenskaper. Däremot kan näringsidkare inte i samma utsträckning förväntas tillhandahålla information som inte förväntas öka försäljningen. Därför ställer samhället krav på viss typ av information. Ibland ställs informationskrav i särskild lagstiftning. Ibland uppnås enighet om krav genom förhandlingar mellan myndighet och branscher i frivilliga överenskommelser. Ibland tillämpas ett mer generellt informationskrav i lagstiftningen. Sverige har en marknadsföringslag som bland annat ska garantera konsumenterna relevant information. Det uttrycket står i 4 § i marknadsföringslagen. Där sägs: "Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådant information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt". Fru talman! I praktiken är den information som är tillgänglig för konsumenten ofta bristfällig. Dock har den svenska konsumentpolitiken en lång tradition av att sluta frivilliga branschöverenskommelser. Fördelarna kan vara många, som att EU inte kan utgöra något hinder och att frivillighet kan uppfattas som mer positivt än tvingande. En annan fördel är att man kan få lämpliga regler på ett smidigare sätt än genom lagstiftningen. Men samtidigt är det ett tidskrävande sätt att arbeta, och det går inte att ha någon formell insyn i hur reglerna följs. En ganska vanlig uppfattning är ändå att de många frivilliga uppgörelserna är bristfälliga och att de därför inte fungerar i praktiken. Regeringen bör göra en översyn av hur de frivilliga överenskommelserna har fungerat. Det ska redovisas hur de följs i praktiken. Dock finns det ändå tillräcklig erfarenhet för att komma fram till slutsatsen att det behövs göras en översyn av lagstiftningen som har till syfte att stärka konsumenternas rätt till produktinformation. Ett exempel som tas upp i den ena motionen från oss i Miljöpartiet i betänkandet är när det hösten år 2002 kom fram uppgifter i medierna om päls- och skinnindustrin i Sydostasien. Det var skrämmande bilder i tv av hur hundar knivhöggs till döds och hur katter dränktes eller kvävdes med snaror. Man gick till och med så långt att man flådde både katter och hundar levande. Allt detta gjordes för att få fram skinn för export till bland annat Sverige och den övriga EU-marknaden. Uppgifter kom fram att skinnen bland annat användes som kragar på jackor. Naturligtvis fanns det ingen märkning som visade att skinnen kom från hundar eller katter. Utifrån ett konsumentperspektiv är det mycket viktigt att det finns märkning på de produkter som finns att köpa på marknaden. Utan ett sådant system blir det omöjligt för oss konsumenter att kunna avgöra vad det är vi köper. I dag finns sådana uppenbara brister i märkningssystemet. Det finns ingen uttrycklig skyldighet för producenter och handlare att upplysa om vilken typ av skinn som används. Det är också uppenbart att en del producenter medvetet väljer att inte märka sina produkter med att det till exempel är hundskinn, eftersom de troligtvis kommer på tanken att de inte skulle kunna sälja produkten med en sådan märkning här i Sverige. Risken är då att producenterna väljer att saluföra sina skinnprodukter med falsk märkning eller något intetsägande som "äkta skinn". Utifrån detta är det oerhört viktigt att regeringen snarast inför regelverk för märkning av skinn så att vi konsumenter enkelt och lätt kan se vilka djur skinnprodukterna kommer ifrån. Detta är ett typexempel på en fråga som har stötts och blötts under ganska många år. Det har inte hänt någonting sedan hösten år 2002 när det var aktuellt. Det står att regeringen utreder frågan. Vi kan också tolka det som att regeringen funderar eller förhalar. Återigen står vi här med en riksdagsmajoritet bestående av sossar, moderater, folkpartister, kristdemokrater och halvhjärtade centerpartister som inte vill ge det beskedet hur länge det ska få fortsätta. När ska det komma krav på att det ska vara märkning? Det är inte så lätt för många konsumenter att enkelt hitta vilka rättigheter och skyldigheter man har. För att stärka medborgarnas makt vore det bra med en översyn av lagstiftningen för att så långt som möjligt samla all konsumentlagstiftning i en gemensam konsumentbalk. Det skulle betyda att bland annat konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och produktsäkerhetslagen skulle ges en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika sektorerna i ekonomin. Även de delar av marknadsföringslagen som berör konsumentskydd skulle kunna ingå i en konsumentbalk. Jag är ganska övertygad om att en sådan förändring också skulle gynna konsumentorganisationerna runtom i landet genom att göra det enklare och mer effektivt att tillvarata konsumenternas intressen. Frågan om konsumentbalk är inte ny. Det fanns för tio år sedan en utredning. Det ansågs i den i utredningen att det var alldeles för många nackdelar. Det lades aldrig fram något förslag. Vi har nu gått med i EU. Det fanns bland annat en hänvisning till EES-reglerna var ganska krångliga. Vi är som sagt nu med i EU och har en helt annan marknad att verka i både på gott och ont. Vi handlar med varor och tjänster över landgränserna. Med det följer att vi konsumenter känner oss alltmer hjälplösa eftersom vi inte har kunskap om vilka regler som gäller i EU samt mellan de olika länderna i EU. Fru talman! Det finns i dag en mängd olika varor och tjänster från den offentliga sektorn som erbjuds oss konsumenter under former som alltmer liknar den konkurrensutsatta marknaden. Den starka och tydliga gränsdragning som tidigare fanns mellan privat och offentligt håller på att suddas ut. Erfarenheterna med att samla till exempel miljölagstiftningen i en miljöbalk tycker jag talar för att en konsumentbalk ska skapas.

Beslut

Beslut: 2006-04-06

16 förslagspunkter, 12 acklamationer, 4 voteringar

Protokoll med beslut

2006-04-06

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Prisinformation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L222.

2. Information om genmodifierade produkter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L387.

Reservation 1 (v)

3. Miljöinformation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L270 yrkandena 1-3.

Reservation 2 (v)

4. Information om bilars bränsleförbrukning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L383.

Reservation 3 (v)

5. Märkning av skinn och päls från djur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ521 yrkande 1 och 2005/06:MJ534 yrkande 3.

Reservation 4 (v)

6. Vilseledande produktbeteckningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L290 yrkande 7.

Reservation 5 (c, fp, kd, v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (c, fp, kd, v)
s	125	0	0	19
m	40	2	0	13
c	0	15	0	7
fp	0	41	0	7
kd	0	25	0	8
v	3	15	0	10
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	168	112	0	69
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Könsdiskriminerande reklam

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju306 yrkande 12, 2005/06:L224, 2005/06:L238, 2005/06:L381 och 2005/06:A370 yrkande 37.

Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (v)
s	125	0	0	19
m	43	0	0	12
c	15	0	0	7
fp	41	0	0	7
kd	0	0	25	8
v	0	20	0	8
mp	0	12	1	4
-	0	1	0	1
Totalt	224	33	26	66
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Märkning av manipulerade fotografier

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L330.

Reservation 8 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (v)
s	124	0	0	20
m	44	0	0	11
c	15	0	0	7
fp	41	0	0	7
kd	24	0	0	9
v	0	19	0	9
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	248	33	0	68
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Rätt till ersättningsvara

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L329 och 2005/06:L355.

10. Svårtillgängliga avtal

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L396 yrkandena 1-3.

11. Fakturaskojeri

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L282 yrkandena 1-3.

12. Kortavgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L345 och 2005/06:L360 yrkandena 1 och 2.

13. Dödande av förkommen bankbok

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L233.

14. Resegarantisystemet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L369 och 2005/06:L379.

15. Godtrosförvärv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Kr305 yrkande 4.

16. Införande av konsumentbalk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:L393.

Reservation 9 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (v)
s	122	0	1	21
m	44	0	0	11
c	15	0	0	7
fp	41	0	0	7
kd	25	0	0	8
v	0	20	0	8
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	247	34	1	67
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om konsumentfrågor (LU20)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om konsumentfrågor (LU20)

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Prisinformation

2. Information om genmodifierade produkter

3. Miljöinformation

4. Information om bilars bränsleförbrukning

5. Märkning av skinn och päls från djur

6. Vilseledande produktbeteckningar

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Könsdiskriminerande reklam

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Märkning av manipulerade fotografier

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Rätt till ersättningsvara

10. Svårtillgängliga avtal

11. Fakturaskojeri

12. Kortavgifter

13. Dödande av förkommen bankbok

14. Resegarantisystemet

15. Godtrosförvärv

16. Införande av konsumentbalk

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag