Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

Anf. 54 Hans Ekström (S)

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Självklart är befolkningens inställning när man ska göra gränsdragningar för landsting eller regioner viktig. Självklart måste man väga in den i beslutet. Men det finns en mycket viktig skillnad jämfört med när det gäller gränsdragningar för kommuner, och det är att det finns andra intressen som är mycket starkare beträffande landstingsindelning.

Till exempel hör landstingsindelningen väldigt tätt samman lagstiftningsmässigt med statens indelning av sina regioner. Därför måste också statens intresse av hela landets indelning väga mycket tungt. Staten har ett ansvar för att hela landets organisation ska fungera. När man skapar landsting ska de framöver också vara ekonomiskt bärkraftiga. Det finns en sjukhusstruktur att ta hänsyn till, och det finns en kollektivtrafikstruktur att ta hänsyn till. Jag skulle nästan kunna säga att det blir att lura befolkningen på dess inflytande om man går väldigt långt med att säga att befolkningens inflytande ska vara nästan avgörande i frågan - som det bör vara vad gäller kommunindelningsfrågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

Jag kan ta ett exempel från min hembygd Mälardalen. Här har vi ett stort Stockholm och Stockholms län med över 2 miljoner invånare. Det verkar inte som att övriga landet, Stockholms län eller regeringar vill att regionen ska bli större, men det finns en naturlig arbetsmarknadsregion och ekonomisk region som är betydligt större än Stockholms nuvarande län. Det finns en stark uppfattning i väldigt många kommuner runt Stockholms län att man gärna vill tillhöra en större Stockholmsregion.

Om vi ska vara realister kan vi konstatera att ingen regering, eller övriga landet, kommer att släppa fram ett sådant förslag. Att då överbetona befolkningens inflytande över en sådan sak blir lite konstigt, för statens helhetsansvar vad gäller den regionala indelningen väger väldigt tungt.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Anf. 55 Agneta Börjesson (MP)

Fru talman! Regionfrågan är någonting som har utretts hur länge som helst, och det vi ska ta ställning till i dag är en liten pusselbit i hur man ska komma vidare i den surdeg som har jäst i så många år när det gäller regionfrågan. Bakgrunden till att man vill gå vidare med regionfrågan är det demokratiska underskott som finns på regional nivå och det som kallas den regionala röran.

Jag bor själv i en gränstrakt, och jag måste säga att jag brinner för den här frågan. När jag började med politik fanns fortfarande telefonkatalogen, Televerket och sådant - ni vet. Då var det på det sättet att två statliga myndigheter, Televerket och länsstyrelsen, inte kunde samarbeta så mycket att vi i Kungsbacka kunde få ha telefonnumret till vår egen länsstyrelse i telefonkatalogen. Det är en sådan typisk, fånig del i den totala regionala röra som finns.

I dag drabbas vi av en helt annan sak. Bara för ett litet tag sedan drogs en busshållplats in. Ja, sådant händer ju överallt i landet - det är väl ingenting att oroa sig för, tänker ni. Men i min hemkommun har vi ett samarbete med Västra Götaland om vår busstrafik, och sedan betalar vi och får inflytande över Hallandstrafiken. När man nu ska ta reda på varför vår busslinje har dragits in visar det sig att ingen vet var beslutets har tagits. Ingen vet, trots att alla som borde vara inblandade är inblandade. Det är ett totalt demokratiskt underskott, och det är hög tid att vi kommer vidare med regionfrågan.

Det vi debatterar i dag, betänkande KU25 Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning, innehåller en viktig pusselbit. Här talas det nämligen om vad som ska hända i själva övergångsstyret. Man ska utse indelningsdelegerade och underlätta genomförandet av beslut om bildande av nya landsting och omfattande ändringar i landstingsindelningen. Regeringen ska i dessa fall bestämma att ett särskilt organ, så kallade indelningsdelegerade, ska kunna utöva den beslutande rätten under en övergångsperiod. Detta är jätteviktigt.

Dels finns propositionen från regeringen, dels finns det en motion från Alliansen som Hans Ekström föredömligt har redovisat. I motionen skriver man att man gärna ser att regeringen går vidare och hör landstingen tydligare och att den ska återkomma i detta. Det tycker vi inte riktigt behövs; så får man väl säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

(Applåder)

Anf. 56 Andreas Norlén (M)

Fru talman! Relationen mellan centralmakten och lokala eller regionala intressen har varit ett centralt tema i Sveriges historia under de senaste tusen åren.

Från början var centralmakten - kungamakten - svag, och den verkliga makten låg hos landskapen och deras makthavare. Detta ändrades gradvis, och i mitten av 1300-talet kom Magnus Erikssons allmänna landslag, det första lagverket som gällde i hela Sverige. På 1600-talet inrättades länen, och samtidigt infördes landshövdingeämbetet för att det skulle finnas en konungens befallningshavande på plats i varje del av riket. I de nyvunna områdena inom rikets gränser skedde detta successivt.

Genom 1862 års kommunalförfattningar infördes ett regionalt folkvalt organ som fick den historiskt väl förankrade benämningen "landsting". Sedan länge är landstingens viktigaste uppgift som bekant hälso- och sjukvården, men landstingen har också en viktig roll att spela när det gäller till exempel kollektivtrafik och infrastrukturfrågor.

De senaste 20 åren har diskussionen om Sveriges regionala indelning åter väckts till liv, och röster har höjts för att skapa storregioner och storlän. Västra Götalandsregionen och Region Skåne bildades på 1990-talet, och 2007 föreslog Ansvarskommittén en genomgripande regionreform. Under förra mandatperioden pågick processer på många håll i landet för att se om det gick att hitta landstingssammanslagningar som politikerna i olika landsting kunde enas om. Det misslyckades. Det visade sig inte gå att hitta kombinationer som samtliga berörda landsting ville vara med i.

Efter valet 2014 tillsatte regeringen den så kallade Indelningskommittén, som ska utarbeta förslag till väsentligt färre län och landsting än i dag. Utredningen ska lämna ett delbetänkande den 30 juni i år och då lämna förslag på sådana sammanslagningar som utredningen menar kan genomföras redan den 1 januari 2019. Nästa år ska utredningen lämna sitt slutbetänkande och då lägga fram ytterligare förslag till sammanslagningar. Sedan är det naturligtvis en politisk bedömning av regeringen och så småningom riksdagen om det ska genomföras några landstingssammanslagningar alls, och i så fall vilka samt hur de ska se ut.

Den proposition vi nu diskuterar syftar till att lägga fast regler för hur processen vid landstingssammanslagningar ska gå till. När Region Skåne och Västra Götalandsregionen bildades stiftade riksdagen särskilda lagar för att reglera processen. Regeringen vill med dagens proposition skapa ett generellt regelverk för landstingssammanslagningar.

I propositionen föreslås att det när en landstingssammanslagning ska genomföras ska bildas ett nytt beslutsorgan, indelningsdelegerade, som ska fatta beslut å det nya storlandstingets eller - om man vill kalla det så - storregionens vägnar till dess allmänna val i den nya storregionen har kunnat hållas. Det föreslås också regler om ekonomisk utjämning mellan olika delar av den nya regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

De här förslagen har inte varit kontroversiella i konstitutionsutskottet. Om man ska slå ihop landsting är det rimligt att det finns på förhand utarbetade regler för hur sådana sammanslagningar ska gå till. Jag vill dock uppmärksamma en fråga som jag har fått kommentarer om från landstingspolitiker som deltar i diskussionerna med Indelningskommittén.

Det har förts fram från vissa håll, bland annat från Sveriges Kommuner och Landsting, att de landsting som inte ingår i regionbildning år 2019 kommer att styras av indelningsdelegerade i fyra år, alltså hela mandatperioden 2019-2023. Jag har uppfattat det som att detta argument har använts som påtryckning mot de landsting som tvekar om att gå in i den här processen redan 2019. Man säger: Ja, ni kan försöka fördröja och vänta, men då riskerar ni att bli styrda av indelningsdelegerade i fyra år.

För egen del vill jag framhålla att jag ser det som orimligt att landsting skulle styras av indelningsdelegerade i fyra år, alltså en hel mandatperiod. Ett sådant påstående bygger ju på förutsättningen att beslut om alla sammanslagningar fattas samtidigt men att en del verkställs 2019 och en del 2023.

Som jag ser det är det faktum att man ser framför sig att utredningen inte kommer att föreslå genomförande av alla sammanslagningar 2019 ett uttryck för att beredningen inte är klar, det vill säga att man inte kan säga hur de förslag som bör genomföras 2023 egentligen ska se ut.

Det måste finnas ett utrymme för rådrum. Annars vore det poänglöst att ha den här tvåstegsraketen som varit förutsatt hela tiden.

Jag vill alltså mena att den typ av uttalanden som görs från en del håll om hot om indelningsdelegerade i fyra år är ganska signifikativa för hur den här processen verkar gå till. Man har från utredningens och en del andra intressenters sida ett högt tempo och använder allehanda påtryckningsmedel, i form av både morötter och piskor, för att få ihop landstingen och få sin vilja igenom. Jag tycker att det är en otillfredsställande process.

Det som i utskottet har varit kontroversiellt är det förslag som allianspartierna har lagt fram i en följdmotion. Där konstaterar vi från Alliansen att det i indelningslagen är särskilt föreskrivet att man vid kommunsammanslagningar ska ta särskild hänsyn till befolkningens önskemål och synpunkter. När det finns skäl till det ska en undersökning göras om befolkningens inställning genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande.

Någon motsvarande reglering finns inte vid ändringar i landstingsindelningen. Men om landsting slås ihop till storregioner påverkas människors vardag väl så mycket som vid förändringar i kommunindelningen. Till detta kommer att en ombildning av dagens landsting till sex storregioner, i enlighet med det förslag som Indelningskommittén arbetar med, skulle innebära en mycket stor samhällsförändring. Det skulle vara den största förändringen av Sveriges regionala indelning sedan 1600-talet och därmed också en stor förändring av hur vårt land styrs.

Det finns mot bakgrund av detta all anledning att ge medborgarna chans att yttra sig i någon form även när det gäller landstingssammanslagningar. Det är svårt att se något logiskt skäl till att medborgarperspektivet, underifrånperspektivet, skulle vara mindre viktigt när man slår ihop landsting än när man slår ihop kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

På vissa håll i Sverige, till exempel i Halland, Jämtland och Kronoberg, finns redan starka åsikter om de tilltänkta storregionerna. Det är en god illustration av varför det är viktigt att befolkningens önskemål och synpunkter förs in i processen på ett organiserat sätt och att det finns lagstöd för det.

Vårt förslag har dock mötts av betydande motstånd, särskilt från politiker som hårt driver att en regionreform ska genomföras och, vill jag påstå, i synnerhet från politiker i ledningen för organisationen Sveriges Kommuner och Landsting. Det har anförts att förslaget lagts fram för att försvåra en regionreform och att det är svårt för medborgarna att sätta sig in i en komplicerad fråga av detta slag. Det sägs också att en kommande regionreform kommer att bygga på en helhetsanalys och att man då inte bara kan plocka bort ett landsting, även om befolkningen där skulle vara emot.

Ur mitt perspektiv är det ett märkligt påstående att säga att landstingssammanslagningar är för svåra för medborgarna att förstå och därför bör överlåtas till politikerna. Landstingssammanslagningar handlar ju inte om tekniska, praktiska och formella frågor om till exempel samverkan på verksamhetsnivå mellan sjukhus i olika landsting eller samverkan om länsöverskridande kollektivtrafik eller något sådant. Landstingssammanslagningar berör grunderna för det demokratiska beslutsfattandet. Om man slår ihop fyra eller fem landsting till en storregion uppkommer mycket viktiga demokratiska frågor som direkt påverkar hur medborgarna kan verka politiskt i en region, hur deras ansvarsutkrävande kan gå till och vilken legitimitet som beslut som fattas får.

Man kan ställa frågor som till exempel: Hur påverkas avståndet mellan väljare och valda? Hur kan man säkerställa att hela den stora regionen får representation i de politiska organen? Vilka möjligheter finns det att verka som fritidspolitiker i en storregion som sträcker sig från Kiruna till Sundsvall? Hur blir det med legitimiteten i besluten?

Ett mig närliggande förslag är det om den östsvenska storregionen med Östergötland och de tre Smålandslänen. Om förslaget väcks i en sådan sammanslagning att rationalisera sjukhusorganisationen och lägga ned något av sjukhusen i Västervik eller Eksjö, som båda är ganska små - Västervik ligger som bekant i Kalmar län och Eksjö i Jönköpings län - hur ska då befolkningen i låt oss säga Eksjö eller gamla Jönköpings län känna att beslutet är legitimt om det fattas av en majoritet som består av politiker från de andra landstingen som ingår i den nya storregionen? Upplever man då att det har den legitimitet som demokratiska beslut bör få, eller ser man sig som överkörd av politiker från andra delar av den nya storregionen?

Jag har inget bestämt svar på det. Det går kanske att hantera, men jag vill ändå peka på att det här väcker viktiga demokratiska frågor och att det därför är mycket viktigt att befolkningen engageras i denna diskussion och får möjlighet att kommentera dessa viktiga frågor.

Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (M).

Anf. 57 Jonas Millard (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

Fru talman! Innan jag kom in i riksdagen fick jag ofta höra från politiker, framför allt politiker som inte var sverigedemokrater, men också från statsvetare och andra att en röst på Sverigedemokraterna var en röst som kastades i sjön och att vi inte kunde påverka. Men det kan vi. Det är uppenbart, och det är därför jag med glädje i dag kan meddela att vi kommer att rösta på bifall till utskottsmajoritetens förslag, vilket kommer att bidra till att det faktiskt inte kommer att bli så lätt som regeringen nu vill att det ska vara att bilda dessa storregioner utan att först ha lyssnat på folket.

I dag har vi i konstitutionsutskottet debatterat mycket här i kammaren. Det finns ju som alla vet ingenting som väcker mer spänning än ett rykande färskt utskottsbetänkande. Inte ens dagens EM-match mellan Sverige och Irland kan väl konkurrera med oss? Nåväl, jag förstår att ni helst vill hem och titta på matchen, så jag ska fatta mig mycket kort.

Fru talman! Senast i slutet av augusti 2017 ska en utredning presentera sina förslag till ny länsindelning. Med anledning av det har regeringen valt att lägga fram en proposition om att föreskriva hur en länsindelning ska gå till i lag. Sverigedemokraterna har i och för sig ingenting emot att det går lika till i alla delar av Sverige. Men om nyttan och lämpligheten att slå sönder över 400 år gamla länsindelningar har vi dock en hel del synpunkter, och vi kommer med all säkerhet att återkomma i frågan när det blir aktuellt att diskutera den.

Fru talman! Sverigedemokraterna värnar de lokala identiteterna och den nära kontakten med folket. Vi ställer oss allmänt skeptiska till bildandet av storregioner och ser riskerna med ett system som centraliserar makt och brister i kommunikationen med och förankringen hos medborgarna.

Att lokala och regionala identiteter med en djup historisk förankring bevaras även i framtiden är av stor betydelse för Sverigedemokraterna. Bland annat av denna anledning anser vi att försiktighet bör iakttas vid planer på att bryta upp kommun- och landstingsgränser som vilar på naturliga geografiska avgränsningar och en historiskt förankrad identitet.

Om sådana beslut ändå måste fattas är det nödvändigt att ansvariga politiker först försäkrar sig om att de har ett djupt förankrat folkligt stöd.

Vi står därför bakom utskottet när det föreslår ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bestämmelser av innebörden att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid ändringar i landstingsindelningen. Den lokala viljan måste väga mycket tungt vid en eventuell omdaning. Med dessa ord tackar jag för mig.

(Applåder)

Anf. 58 Per-Ingvar Johnsson (C)

Fru talman! Regeringen vill genom propositionen Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning förbereda genomförandet av en regionreform i hela landet.

Som landstings- och regionpolitiker i Skåne var jag med när de två tidigare landstingen i Skåne och Malmö kommun bildade Region Skåne 1999. Det var en regionbildning som föregåtts av drygt fyra års förberedelser. Men sedan tog det mer än tio år att genomföra sammanslagningen av de två universitetssjukhusen i Lund och Malmö, vilket var ett av de viktigaste målen när själva regionbildningen genomfördes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

Motsvarande den regionbildning som skedde i Skåne 1999 skedde samtidigt i Västra Götaland. De här regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland krävde särskild lagstiftning av regering och riksdag för att genomföras. Tanken med den proposition som vi nu behandlar är att den ska ge förutsättningar för att formerna för regionbildningar ska vara gemensamma för alla nytillkommande regioner. Men det är viktigt att betona att bildandet av regioner måste föregås av ytterligare lagstiftning och riksdagsbeslut. Det är inte tillräckligt med det som finns i den här propositionen.

Allianspartiernas företrädare i konstitutionsutskottet har lämnat en följdmotion till riksdagen i detta ärende. Den är en, som jag ser det, viktig följdmotion i vilken vi betonar att när nya regioner bildas i landet måste invånarna i berörda delar ges möjlighet att komma med synpunkter.

Vi lyfter i följdmotionen fram att sådana regler finns vid kommunsammanläggningar men inte i reglerna för sammanläggningar av landsting. Vi vill att liknande regler för landsting ska införas.

Jag tycker att några skrivningar i reservationen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, där de lyfter fram sina åsikter om hur regionbildningarna ska gå till, är något anmärkningsvärda.

På s. 15 i sin reservation skriver Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bland annat:

Landstingsindelningen är avhängig av länsindelningen på det sättet att varje landsting ska omfatta ett län, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Om staten ändrar sin administrativa indelning kan det således bli nödvändigt att ändra landstingsindelningen. Detta samband mellan statens indelning och den regionala indelningen gör att det finns andra utgångspunkter för landstingsindelningen än för kommunindelningen. En ändring av landstingsindelningen kan således vara föranledd av statens önskan att ändra den administrativa indelningen. Att i sådana fall ställa upp krav i lag på att man ska utreda och beakta befolkningens inställning framstår inte som motiverat.

De säger också att det kan få negativa konsekvenser för landstingens funktionssätt om kommuner på grund av önskemål från befolkningen flyttas från ett landsting till ett annat.

Sammanfattningsvis säger de tre partierna att det inte bör införas särskilda bestämmelser om att beakta befolkningens önskemål och synpunkter vid ändringar av landstingsindelningen.

Det är alltså tydligt uttalat från S, MP och V att det kan få negativa konsekvenser om befolkningens önskemål får genomslag i besluten när det gäller regionbildningar. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

I slutskedet är det alltid regering och riksdag som avgör indelningsfrågorna för kommuner och landsting, men det är viktigt att lyssna på vad invånarna tycker i indelningsfrågorna liksom i andra politiska frågor.

Centerpartiet har lyssnat och uttalat som en del i diskussionen om regionbildningarna, där det nu finns ett förslag från Indelningskommittén, att det kan behövas mer än sex regioner i landet. För oss är det viktigt att vi har lyssnat på den debatt som har funnits. Vi måste ha den möjligheten, och vi vill fortsätta att lyssna.

Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag, som innebär att de synpunkter som tas upp i vår följdmotion ska beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergångsstyreoch utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning

(Applåder)

Anf. 59 Agneta Börjesson (MP)

Fru talman! Det är bra att vi kan få lov att reda ut missförstånd, för detta är ju något som kommer att fortsätta.

Den första meningen i vår reservation lyder: Inledningsvis bör understrykas att befolkningens uppfattning är viktig.

Så tycker vi verkligen att det är; den är oerhört viktig.

Det vi är lite bekymrade över är om vissa små delar skulle ha veto och det kan bli regioner över hela landet som består av en liten remsa som inte ingår någonstans. Regeringen vill ju ha en helhet över hela landet. Vi behöver det, och då kan vi inte tillåta vilken form av folkomröstningar som helst.

I värsta fall skulle de områden som har störst skattekraft och är rikast kunna bilda en egen region. Det skulle inte vara bra för de övriga regionerna eller för landet.

Anf. 60 Per-Ingvar Johnsson (C)

Fru talman! Vi har inte sagt att kommuner eller landsting ska ha vetorätt. Vi har varit tydliga med att det är regering och riksdag som har slutordet.

Men samtidigt är det viktigt att lyssna på vad befolkningen tycker. De som fattar beslut i regering och riksdag ska veta vad befolkningen tycker innan de fattar beslut.

Det är en viktig grund som jag tycker att ni bortser från i er reservation.

Anf. 61 Agneta Börjesson (MP)

Fru talman! Jag tror att detta ingår i hela processen. Regeringen har redan tillsatt två förhandlingspersoner som åker runt och har dialog med hela landet. Det är viktigt för oss att lyssna in vad befolkningen tycker.

Men får man möjlighet att folkomrösta blir man väldigt besviken om det inte blir så som folkomröstningen säger, och det kan bli krav på att det ska bli som den säger.

Vi regeringspartier menar att det viktigt att lyssna in, men det är också oerhört viktigt att göra en helhetsbedömning där både den statliga indelningen och den underifrån kommande regionbildningen får stor betydelse.

Anf. 62 Per-Ingvar Johnsson (C)

Fru talman! Folkomröstningar är kanske inte det viktigaste sättet att lyssna. Det viktigaste är att vi politiker lyssnar.

I Sverige har vi en tradition av rådgivande folkomröstningar. Vi har inga beslutande folkomröstningar. En folkomröstning är inte avgörande i en fråga, och det vet folk om.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)