Anf. 18 Nooshi Dadgostar (V)
Herr talman! Vi debatterar nu reduktion av avgift för lov, förhandsbesked och anmälan.
Reduktion av avgift för lov, förhandsbesked och anmälan
Regeringens proposition innebär att ett system införs där kommunen förhindras att täcka sina kostnader för bygglovshantering i händelse av att vissa tidsfrister överskrids. Det är en absolut lag på så sätt att förseningen inte behöver vara orsakad av kommunen utan kan vara orsakad av den sökande själv eller av utomstående. Det blir förbjudet att ta ut bygglovsavgiften från den sökande, som kan vara den som själv har orsakat förseningen.
I dessa ärenden kan det i vissa fall vara svårt att avgöra exakt hur lång tid det tar att hantera frågan. Ärenden kan skilja sig i omfattning och tidsåtgång.
Av förvaltningslagen följer att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt och snabbt som möjligt. Det är JO och JK som utövar tillsyn över myndigheter, och förluster som orsakas av dröjsmål kan ersättas genom skadestånd. Det är något helt annat än att införa en generell bestraffningsåtgärd så som regeringen gör här.
I plan- och bygglagen finns redan tidsfrister för lov och förhandsbesked. Eventuella omorganisationer och ändrade processer är därmed redan genomförda på plankontoren utifrån dessa riktmärken. Viss flexibilitet kan dock vara viktig för att kunna göra rätt prioriteringar och noggranna bedömningar.
Faktum är att en stor majoritet kommuner klarar tidsfristen i 90 procent av fallen. Det framstår därför som helt opåkallat att påföra en sådan här bot på kommunerna. Det medför ett inkomstbortfall som, tvärtemot regeringens syfte med propositionen, kommer att ge en försämrad statistik. Regeringens förslag kommer att göra kommuner som har svårt att rekrytera ännu fattigare.
Även om det kan tyckas enkelt är det inte ovanligt att det i ärenden om lov uppstår missförstånd, att detaljer glöms bort och att handlingar behöver kompletteras. Det är inte solklart när ärendet ska betraktas som komplett.
Eftersom propositionen föreslår att tidpunkten för komplettering ska få stora ekonomiska följder kommer vi att få se utdragna tvister om dessa saker. Det kommer att bli en komplicerad rättstillämpning med olika överväganden, till exempel om när undantagsregeln ska tillämpas i de enskilda ärendena. Det skyndar knappast på byggprocessen.
Eftersom det handlar om byggande rör det sig också i vissa fall om mycket stora investeringar och värden.
Bygglovsavgifterna innebär stora värden för kommunerna och behövs i arbetet för att hantera all bostadsproduktion och för att på ett seriöst sätt göra de intresseavvägningar som krävs så att samhälle och bebyggelse ska hänga ihop i våra städer i dag och hundra år framåt. Det är dessutom byggaktören som i slutändan får tillgodogöra sig värdeökningen av marken.
Ekonomiska sanktioner vid lovhantering kommer att öka belastningen på kommunerna eftersom möjligheten att prioritera och fördela arbetet begränsas. Det kommer att öka kostnaderna, och kommunerna kommer att bortprioritera sådant som är viktigare men där det saknas ekonomiska sanktioner. Detta leder till en växande byråkrati där utbildade professionella personer inte får förutsättningar att göra sitt jobb utan sitter fast i en djungel av detaljregleringar.
Jag beklagar att jag och regeringen inte är överens om att den typen av new public management-tänkande bara skapar problem och ineffektivitet.
Avgiften för lov motsvarar kommunernas genomsnittliga kostnad för den typ av besked, handläggning eller beslut som avgiften avser. Den betalas av den sökande eller den som gjort anmälan.
Propositionen förhindrar alltså kommunerna från att ta in dessa avgifter i vissa ärenden. Det innebär att kommunerna tvingas finansiera bygglovshanteringen på andra sätt, vilket leder till att medel som annars kunde ha använts antingen till bygglovshantering eller till skola och omsorg i stället går till enskilda byggaktörer. Kommunerna tvingas då att göra nedskärningar på ett eller annat sätt. Antingen höjer de avgifterna för byggloven för alla eller så sparkar de personal i skola och äldreomsorg.
Vi talar ofta om långa processer i bostadsbyggandet, och det är ett reellt problem. Det är också av vikt att förstå vad det är som tar tid och vad det är som måste få ta tid. Det tar längre tid för byggherren att söka bygglov än vad hela detaljplaneprocessen tar för kommunerna - det tar mer än ett och ett halvt år efter att detaljplanen vunnit laga kraft. För majoriteten av kommunerna tar det sedan mindre än tio veckor att behandla bygglovet.
Kommunerna har under den tid då byggloven blivit fler och bostadsbyggandet ökat snabbt hela tiden kompetensutvecklat och effektiviserat sina processer. Det framstår då som ovanligt missriktat att straffa kommunernas bygglovsenheter och de fattiga kommunernas invånare i stället för att öka resurserna dit och ställa hårdare krav på byggaktören att snabba på byggandet.
Detta är ett mycket ovanligt inslag i svensk rätt. Det framstår som mycket märkligt att detta inte gäller även för sökande till exempelvis Försäkringskassan eller Migrationsverket utan ensidigt gynnar svenska fastighetsägare.
Regeringen har inte heller genomfört någon proportionalitetsbedömning, vilket är nödvändigt när förslag inskränker det kommunala självstyret.
Utredaren som har tittat på detta menar att det inte är nödvändigt att koppla några sanktioner till dessa tidsfrister eftersom det övergripande målet om ökad effektivitet kan uppnås genom nuvarande tidsfrister. Jag vet inte varför regeringen har gjort en annan bedömning. Det finns inte redovisat någonstans.
Det framstår dessutom som ovanligt felriktat när nästan 200 av kommunerna klarar de nuvarande tidsgränserna till 90 procent. Förmodligen är det de allra fattigaste kommunerna som fortfarande har utmaningar, och nu gör regeringen dessa kommuner ännu fattigare. Risken är att glesbygdskommunerna tvingas skära ned på skola och omsorg för att bekosta fastighetsägarnas värdeökningar.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.
(Applåder)