Anf. 43 Maria Ferm (MP)
Fru talman! Kompetensbristen är ett av de största hindren för företag i Sverige att utvecklas, expandera och behålla konkurrenskraft. Den internationella matchningen av arbetskraft ökar förutsättningarna för företag att hitta den specifika kompetens som behövs för att de ska kunna växa och utveckla sina verksamheter. Utöver matchningsproblemen innebär också den demografiska utmaningen att det finns ett stort behov av arbetskraftsinvandring under kommande decennier.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om arbets-kraftsinvandring
Försämrade villkor och förutsättningar för arbetskraftsinvandrare, till exempel långa handläggningstider på Migrationsverket eller ökad risk att få sitt uppehållstillstånd återkallat på grund av mindre misstag begångna av arbetsgivare, minskar Sveriges attraktionskraft och riskerar att hindra nödvändig kompetensinvandring. En väl fungerande arbetskraftsinvandring bidrar till ökat välstånd och tillväxt i landet och gör det möjligt för individer att utvecklas och skapa en bättre livssituation.
Svenskt Näringsliv har i två rapporter låtit undersöka arbetskraftsinvandringens betydelse för svenska företag och deras bidrag till produktion och välfärd. I den ena rapporten har uppgifter från Migrationsverket och SCB analyserats gällande ungefär 7 000 företag som tillsammans rekryterat närmare 52 000 personer från länder utanför EU/EES under perioden 2009-2013.
I rapporten konstateras att arbetskraftsinvandring har en positiv inverkan på företagens utveckling inom ett brett spektrum av branscher. Företag som rekryterar arbetskraftsinvandrare är relativt stora, producerar stora samhällsekonomiska värden och befinner sig ofta i tillväxtfaser. Då både mottagare och kontrollföretag på flera punkter skiljer sig från genomsnittliga företag kan resultaten inte generaliseras till att gälla samtliga svenska företag. Resultaten innebär inte att ett genomsnittligt svenskt företag kommer att öka sin produktionsförmåga enbart genom att rekrytera arbetskraftsinvandrare utan snarare att arbetskraftsinvandring tillför mycket stora mervärden för företag i utvecklingsfaser med behov av specifik kompetens för att utvecklas och skapa tillväxt.
Företagen beskriver själva att rekryteringar av motsvarande kompetens inte varit möjliga om de inte hade kunnat rekrytera personer på den internationella arbetsmarknaden i samma utsträckning som i dagens system. Det gäller företag inom olika sektorer och med både hög och låg kunskapsintensitet eftersom den arbetskraft som efterfrågas inte finns tillgänglig på den svenska arbetsmarknaden.
Det kan handla om mjukvaruföretag med behov av specialister med snäv programmeringskompetens, säsongsbetonade eller fysiskt krävande arbeten som inte attraherar individer på en svensk arbetsmarknad, eller kockar med specifik kunskap om mat med ursprung i andra länder än Sverige. Specialistkompetens, mångfald och internationella erfarenheter är faktorer som tillfört stora mervärden inom företagen.
I den andra rapporten har Svenskt Näringsliv låtit undersöka i vilken omfattning arbetskraftsinvandrare bidrar till den samhällsekonomiska utvecklingen genom att tillföra produktion och skatteintäkter. Man har kommit fram till att arbetskraftsinvandrares årliga bidrag till svensk produktion uppgår till ungefär 10 miljarder kronor. De direkta effekterna, som innefattar värdet av arbetskraftsinvandrarnas egen arbetskraft, uppgår till 7,4 miljarder kronor. Ytterligare 3 miljarder tillkommer i form av indirekta spridningseffekter i ekonomin.
Arbetskraftsinvandrarnas bidrag till skatteintäkter uppgår årligen till ca 4,2 miljarder kronor, varav 3 miljarder i direkta effekter och 1,2 miljarder i indirekta.
Om arbetskraftsinvandringen skulle minska med 10 procent sjunker bidraget till den svenska produktionsnivån med motsvarande 1 miljard. Skatteintäkterna skulle minska med nästan en halv miljard.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om arbets-kraftsinvandring
Sverige har sedan 2008 ett efterfrågestyrt regelverk för arbetskraftsinvandring, som Miljöpartiet tillsammans med den dåvarande borgerliga regeringen var med om att införa. De enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångspunkt. För att beviljas arbetstillstånd måste dock två grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Först måste anställningen göra det möjligt för arbetstagaren att försörja sig. Enligt praxis innebär det att bruttolönen måste uppgå till minst 13 000 kronor. Det andra villkoret är att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte ska vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen.
Under förra mandatperioden genomförde Miljöpartiet och den dåvarande borgerliga regeringen ett par förändringar i lagstiftningen. Det hade framkommit uppgifter om att oseriösa arbetsgivare missbrukat regelverket. En förändring som genomfördes var att arbetstillstånd ska kunna återkallas om det visar sig att förutsättningarna för tillståndet inte är uppfyllda. Det infördes också en straffsanktionerad uppgiftsskyldighet om anställningsvillkor för arbetsgivare. Migrationsverket fick möjlighet att genomföra så kallade efterkontroller. Omställningsperioden, det vill säga tiden för att söka ett nytt arbete efter att en anställning har upphört, förlängdes från tre till fyra månader. Tidsgränsen som man behöver ha haft ett arbete för att kvalificera sig för spårbyte till arbetskraftsinvandring sänktes också från sex till fyra månader för asylsökande. Det genomfördes också förändringar som gjorde det enklare att få permanent uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare.
Sedan lagändringarna trädde i kraft och en dom tydliggjort hur strikt lagarna ska tillämpas har flera beslut om återkallelse av uppehållstillstånd och beslut om att neka förlängning av uppehållstillstånd uppmärksammats i medierna. Detta har i sin tur skapat mycket stor oro bland arbetskraftsinvandrare och i företag som är beroende av utländsk arbetskraft.
Centrum för rättvisa har gått igenom 450 utvisningsärenden för perioden 2015-2016, varav de flesta gäller förlängning av arbetstillstånd. Kartläggningen visar att grunderna för utvisning kan delas in i tre typfall.
Det första typfallet är villkorsavvikelser, det vill säga mer eller mindre bagatellartade avvikelser från de anställningsvillkor som Migrationsverket kräver. De är ofta oavsiktliga och kompenserade av arbetsgivaren i efterhand. I 303 av de 450 fall som Centrum för rättvisa har granskat utvisades arbetskraftsinvandraren för att lagens anställningsvillkor inte ansågs vara uppfyllda. Det kan handla om att personen har tjänat några hundralappar för lite i lön i förhållande till gällande kollektivavtal, eller att arbetsgivaren har missat att betala in en försäkring.
Det andra typfallet är annonseringsfel, det vill säga att anställningen inte har annonserats på ett enligt Migrationsverket korrekt sätt. I 82 av de 450 fallen hade tjänsten inte annonserats korrekt. Enligt lagens förarbeten ska anställningen annonseras i tio dagar.
Det tredje typfallet är försenad ansökan, det vill säga att tillstånd inte har förlängts eftersom förlängningsansökan inte anses ha kommit in i tid eller när andra formkrav inte har uppfyllts. Det saknas lagstöd för att utvisa någon på denna grund, och Migrationsverket har därför i september 2015 ändrat sin praxis.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om arbets-kraftsinvandring
De personer som har beviljats uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige har ansökt enligt vissa regler. Men om de efter att de har arbetat med tillfälliga uppehållstillstånd i fyra år ansöker om permanent uppehållstillstånd granskas deras ansökan på nytt och kan då avslås utifrån krav som inte gällde när de först beviljades uppehållstillstånd. De kraven har tillkommit allteftersom vi har gjort förändringar i efterhand.
Det betyder att samma ansökan som tidigare gett uppehållstillstånd kan när den granskas på nytt leda till avslag på grund av ändrade regelverk eller ändrade rutiner. Förutsägbarheten för den enskilde är mycket bristfällig.
För arbetsgivarna är det svårt att veta vilka villkor som krävs eftersom kollektivavtal, som inte är offentliga handlingar, är svåra att få tag på och i många fall dessutom är svårtolkade. I flera fall har ansökningar avslagits på grund av att arbetsgivaren har missat en ändring i ett kollektivavtal.
Fortsatta långa handläggningstider och krångliga administrativa processer för nya ansökningar om arbetstillstånd och för förlängningsansökningar påverkar också förutsättningarna att rekrytera internationell arbetskraft negativt.
Regeringen har redan vidtagit åtskilliga åtgärder som svar på Riksrevisionens rekommendation att både korta ned Migrationsverkets handläggningstider vid tillståndsprövning och effektivisera kontrollen.
Utredningen Stärkt ställning för arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden föreslår, utöver förslag om att ge Migrationsverket direktåtkomst till vissa uppgifter hos bland annat Skatteverket och om stärkt kontroll, även bestämmelser om skenanställning och om straffansvar för arbetsgivare som uppsåtligen inte lever upp till de krav som ställs på lön och försäkringar.
I utredningen föreslås också att seriösa arbetsgivare ska få möjlighet att rätta till brister i villkoren så att arbetstagare får möjlighet att beviljas förlängning av sitt arbetstillstånd. Enligt utredningen ska inte mindre misstag kunna leda till att arbetskraftsinvandraren utvisas och till att arbetsgivare därmed förlorar nödvändig kompetens. Ett förslag om självläkning kommer alltså att genomföras.
Inom Regeringskansliet utreds nu ytterligare en möjlighet till självläkning, som gäller rättelse av mindre, inte uppsåtliga misstag efter att Migrationsverket påpekat brister i villkoren under tidigare tillståndsperioder. Även förslaget om direktåtkomst för Migrationsverket till vissa uppgifter hos bland annat Skatteverket bereds för närvarande.
Detta visar hur regeringen arbetar aktivt för att åtgärda de problem som har uppkommit till följd av den lagstiftning som infördes under förra mandatperioden. Jag ser fram emot att ännu fler förslag som förbättrar lagstiftningen om arbetskraftsinvandring genomförs i Sverige. Detta är en viktig fråga för de enskilda som berörs, för företagen och för Sveriges utveckling.
Jag yrkar bifall till reservationen från S, MP och V.