Statsutskottets utlåtande nr 292.

1

Nr 292.

Ankom till riksdagens kansli den 7 december 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till abortförebyggande åtgärder m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e avd.)

1 propositionen nr 369 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 19 oktober 1945
föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till abortförebyggande åtgärder
m. m., som framlagts av chefen för socialdepartementet i förenämnda
statsrådsprotokoll, dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser,
som kunna bliva erforderliga för förslagens genomförande, dels ock å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa till Bidrag till folkbildningsorganisationerna
för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet
ett anslag av 15 000 kronor och till Abortförebyggande
åtgärder ett förslagsanslag av 80 000 kronor.

1941 års befolkningsutredning har den 22 november 1944 avgivit betänkande
i abortfrågan (SOU 1944:51).

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av bl. a. medicinalstyrelsen
(efter hörande av apotekarsocietetens direktion, centralstyrelserna
för Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund samt medlemmen
av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd professor Nils von Hofsten),
socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission (efter hörande av
kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft), statskontoret,
statens priskontrollnämnd, skolöverstyrelsen, kommerskollegium (efter
hörande av handelskamrarna i riket och Sveriges industriförbund), Överståthållarämbetet
(efter börande av polismästaren och förste stadsfiskal i
Stockholm ävensom av Stockholms stad), samtliga länsstyrelser (efter hörande
av vissa underlydande myndigheter samt, vad angår länsstyrelserna i
Malmöhus ävensom Göteborgs och Bohus län, Malmö stad respektive Göteborgs
stad), socialvårdskommittén, ungdomsvardskommittén, flera landsting,
svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Sveriges praktiserande

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 6 sami. Nr 292.

o

Statsutskottets utlåtande nr 292.

läkares förening, svenska arbetsgivax-eföreningen, landsorganisationen i Sverige,
tjänstemännens centralorganisation, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, yrkeskvinnornas samarbetsförbund, föreningen
Sveriges landsfiskaler, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, bankernas
förhandlingsorganisation, försäkringsbolagens förhandlingsorganisation, försäkringstjänstemannaförbundet,
Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, riksförbundet för sexuell upplysning, svensk
kuratorsförening, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, folkpartiets
kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund, handelns arbetsgivarorganisation
samt kvinnliga läkares klubb.

I förevarande proposition lämnas en redogörelse för de delar av betänkandet
som icke ha avseende vid lagfrågor.

Efter att lia behandlat sambandet mellan befolkningsfrågan och abortfrågan,
abortfrågans historiska utveckling och abortfrågans nuvarande läge
(s. 2—23) upptages befolkningsutredningens förslag och rekommendationer.

Härvid anför departementschefen beträffande ekonomiska och sociala
hjälpåtgärder för egen del följande.

Både ur humanitära och befolkningspolitiska synpunkter innebär den illegala
aborten ett allvarligt socialt ont. Även om det årliga antalet illegala
aborter icke låter sig beräknas med säkerhet, synes av olika uppskattningar
att döma antalet vara synnerligen stort. Några säkra hållpunkter för att det
minskat under de senaste åren ge icke de av befolkningsutredningen förebragta
utredningarna. De åtgärder som samhället hittills vidtagit för att söka
bemästra abortproblemet synas därför icke ha varit tillfyllest.

Intill slutet av 1920-talet Indes i huvudsak straffrättsliga synpunkter på
abortfrågan. Man sökte med hot om relativt stränga straff nedbringa abortfrekvensen.
Från nämnda tidpunkt har abortfrågan blivit föremål för en
mera positiv behandling. Detta är icke så att förstå, att området för de legala
aborterna i någon mera avsevärd omfattning vidgats. Däremot har ett vidhållande
av den uppfattningen, att den provocerade aborten som regel står
i strid med samhällets intressen, kombinerats med mer eller mindre allmänt
hållna förslag, att man borde genom olika åtgärder söka förebygga att en
kvinna försättes i sådant läge, att en provocerad abort för henne framstår
som enda utvägen.

Av den analys, som befolkningsutredningen ger av de abortsökande kvinnornas
psykologiska och sociala situation, framgår, att ett icke önskat havandeskap
i regel medför mycket svårlösta problem för kvinnan. Svårigheterna
äro ofta av den art att de hjälpåtgärder, som samhället kan erbjuda,
icke restlöst löser dem. I likhet med befolkningsutredningen drar jag härav
den slutsatsen att huvudlinjen i kampen mot aborterna är att motverka de
icke önskade havandeskapen genom att individernas ansvarskänsla starkes
och genom upplysning om antikonceptionstekniken. Jag vill i detta sammanhang
i likhet med befolkningsutredningen framhålla, att de legala aborterna
på blandat socialmedicinska indikationer ha fått en mycket begränsad omfattning.
Det kan ifrågasättas, huruvida en förändring av nu utbildad praxis
kan ske utan ändrad lagstiftning.

Statsutskottets utlåtande nr 292.

3

Flera av de svårigheter, som resa sig för kvinnor i denna situation, främst
de personliga och känslomässiga, komma alltid att vara besvärliga att röja
ur vägen. Befolkningsutredningens analys torde emellertid ge vid handen,
att det dock är de ekonomiska faktorerna som dominera i det kraftspel, som
leder en kvinna att söka abort. Dessa bör det finnas möjlighet att åtminstone
till större delen bemästra. Abortfrågan rullar på det sättet upp det
sociala trygghetsproblemet i allmänhet och mödrarnas behov av trygghet
och skydd i synnerhet.

I likhet med befolkningsutredningen är jag av den uppfattningen att hittills
genomförda reformer på det sociala området ofta icke förmå utbalansera
de ekonomiska svårigheter, vilka i flertalet fal! utgöra huvudmotivet för de
abortsökande. Förefintliga hjälpåtgärder framstå för dessa såsom kvantitativt
otillräckliga. Uppenbart är även, att flertalet sådana åtgärder icke ta sikte
främst på abortklientelet. Härtill kommer, att kunskapen om hjälpformernas
existens och innehåll visat sig vara påfallande liten bland de abortsökande.

Befolkningsutredningen behandlar i detta sammanhang de ekonomiska och
sociala hjälpåtgärder, vilkas genomförande skulle vara av särskild betydelse
ur abortprofylaktisk synpunkt. Sålunda föreslår utredningen en utvidgning av
förbudet mot arbetstagares avskedande i anledning av barnsbörd, vilket förslag
behandlas i särskild proposition denna dag. Beträffande förmedling av
anställning åt s. k. obemärkta utgår utredningen från att den specialförmedling
för partiellt arbetsföra och annan svårplacerad arbetskraft som är under
uppbyggnad inom den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna betjäna även
blivande mödrar. Statens arbetsmarknadskommission finner en sådan anordning
lämplig. Innan erfarenheter vunnits härav torde ytterligare åtgärder på
området icke böra vidtagas. I betänkandet och i vissa yttranden behandlade
sociala och ekonomiska hjälpåtgärder i övrigt — ersättning för inkomstbortfall
under ledighet för havandeskap eller barnsbörd, utökning och differentiering
av mödrahemsverksamheten, anordnande av bostäder och daghem
för ensamstående mödrar, anordnande av skolbarnsbespisning — äro uppenbarligen
värda beaktande ur abortprofylaktisk synpunkt. Då berörda åtgärder
till en del böra behandlas i större sammanhang och till en annan del
äro föremål för utredning genom sakkunniga eller försöksverksamhet, framlägger
jag icke nu förslag i dessa ämnen.

I anledning av befolkningsutredningens förslag i fråga örn upplysnings-
och rådgivningsverksamhet och i detta ämne avgivna
yttranden anför departementschefen följande.

Den medicinska sakkunskapen synes enig därom, att illegal abort är
förenad med väsentliga risker för kvinnans liv, hälsa och framtida fruktsamhet.
Ur olika synpunkter, icke minst befolkningspolitiska, torde därför
undvikande av havandeskap vara avgjort att föredraga framför havandeskap,
som leda till illegal abort. För att en sådan handlingsnorm skall vinna
tillämpning men även för att vid inträtt, icke önskat havandeskap kvinnan
skall förmås frambära barnet är det av största vikt, ali en inom hela folket
utbredd kännedom förefinnes beträffande sexuella och därmed sammanhängande
frågor i allmänhet, förebyggande födelsekontroll och de med
illegal abort förenade riskerna. Då av verkställda undersökningar att döma
allmänhetens kunskaper i berörda ämnen ofta äro uppenbart otillräckliga,
föreslår befolkningsutredningen anordnandet av en effektiv upplysningsoch
rådgivningsverksamhet pä området.

4

Statsutskottets utlåtande nr 292.

Även om den allmänna sexualhvgieniska upplysningsverksamheten upptages
i förevarande sammanhang, synes klart att dess betydelse såsom abortprofylaktiskt
hjälpmedel icke får överdrivas vid utformningen av verksamhetens
innehåll. Verksamheten bör avse spridning av sakkännedom beträffande
de sexuella frågorna, väckande av ansvarskänsla och vilja till ett värdigt
sexualliv och skapande av fördragsamhet och vidsynthet i fråga om
sexuella förhållanden. Utredningen finner, att upplysning i dessa ämnen bör
meddelas dels åt det uppväxande släktet såsom skolundervisning och dels
åt vuxna i form av föreläsningar, kurser och studiecirklar samt skrifter och
tidningsartiklar. Inom såväl folk- och fortsättningsskolor som högre läroanstalter
har sexualundervisning på senare år påbörjats, och man torde i
likhet med befolkningsutredningen våga räkna med att denna undervisning
kommer att i en nära framtid fa tillfredsställande omfattning och innehall.
Beträffande den allmänna sexualupplysningen för vuxna, vilken bör utformas
såsom en direkt fortsättning av sexualundervisningen i skolorna,
erinrar befolkningsutredningen om befolkningskommissionens i dess betänkande
i sexualfrågan framlagda förslag, att denna verksamhet bör anförtros
åt folkbildningsorganisationerna och att ett årligt belopp av 30 000
kronor bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande att fördelas mellan
nämnda organisationer såsom bidrag till kostnaderna för verksamheten.
Obestridligen har en upplysningsverksamhet genom folkbildningsorganisationerna
förutsättningar att nå stora delar av vårt folk. Med hänsyn till den
erfarenhet dessa organisationer förvärvat beträffande likartade uppgifter
torde även genom deras handliavande av upplysningsverksamheten garantier
skapas för att en samtidigt saklig och lättillgänglig upplysning kommer
att meddelas. Jag förordar därför i likhet med befolkningsutredningen, att
det av befolkningskommissionen framlagda förslaget i ämnet genomföres.

Den allmänna sexualupplysningsverksamheten bör såsom befolkningsutredningen
framhåller även ge kunskaper om förebyggande födelsekontroll.
Emellertid finner utredningen av behovet påkallat att särskild individuell
rådgivning i detta ämne anordnas för vuxna. Utredningen föreslår, att preventivrådgivningen
för kvinnor anordnas som ett led i den förebyggande
mödravården och således utan kostnad för den rådsökande meddelas vid
mödravårdscentraler och mödravårdsstationer. I motsats till ett antal remissinstanser
är jag av den uppfattningen, att en ansvarsmedveten preventivrådgivning
väl låter sig förenas med verksamheten i övrigt inom den förebyggande
mödravården. Enligt min mening torde vidare de farhågor vara
överdrivna, vilka i vissa yttranden uttalas för att en i fråga om födelsekontroll
rådsökande kvinna skulle avskräckas från att anlita en institution, avsedd
i huvudsak för rådgivning åt blivande mödrar. Jag biträder sålunda
utredningens förslag i denna del och ämnar, därest riksdagen icke framställer
erinran häremot, förorda av förslaget betingad ändring av kungörelsen angående
statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård. Erfarenheter
av till mödravården förlagd rådgivningsverksamhet torde böra avvaktas,
innan ställning tages till förslaget, ali kostnadsfri preventivrådgivning för
kvinnor skall meddelas även vid sjukhusens gynekologmottagningar och av
tjänsteläkare. Vad härefter angår preventivrådgivningen för män torde delina
kunna väsentligen meddelas i samband med en ansvarsstärkande, mera omfattande
sexualupplysning bland försvarets rekryter och manskap. Den
ytterligare rådgivning som kan visa sig erforderlig torde i enlighet med
befolkningsutredningens förslag böra lämnas kostnadsfritt vid de manliga

Statsutskottets utlåtande nr 292.

5

poliklinikerna för könssjukdomar. — Uppenbart är, att de personer som
skola handhava ifrågavarande rådgivning själva måste äga tillräckliga insikter
i ämnet. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att vidtaga
erforderliga åtgärder i denna del.

Förekomsten av särskilda, av kommuner eller organisationer drivna
sexualhygieniska rådgivningsbyråer kan givetvis komma att påverka omfattningen
av den i det föregående berörda preventivrådgivningen. Emellertid
är jag icke beredd att föreslå statsbidrag till anordnande och drift av
sådana byråer.

Befolkningsutredningen påpekar, att preventivrådgivningen måste för att
syftet med densamma skall vinnas kombineras med en prisreduktion beträffande
preventivmedlen. Utredningen upptager därför ett tidigare förslag,
att apoteken skola vara skyldiga men icke ensamberättigade att försälja
preventivmedel. Genom konkurrens från apoteken skulle prissättningen
i den fria handeln kunna påverkas. Även andra fördelar skulle
kunna erhållas genom den föreslagna anordningen. Sålunda skulle hemlighetsfullheten
kring preventivmedlen kunna brytas och preventivmedelshandeln
komma att ske under mera tillfredsställande former. Utredningen
föreslår en begränsning av berörda skyldighet till ordinarie expeditionstid
på vardag. Jag ansluter mig till ifrågavarande förslag, vilket lämnats utan
erinran av apotekarorganisationerna. Föreskrifter i ämnet torde få utfärdas
av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till den genom verkställda undersökningar konstaterade
okunnigheten hos abortsökande kvinnor om de med illegal abort förenade
riskerna och om samhällets hjälpåtgärder till förmån för blivande mödrar
förordar befolkningsutredningen, att en omfattande och verklighetstrogen
upplysningsverksamhet i dessa ämnen igångsättes. Givet är att sådan upplysning
bör meddelas i olika sammanhang. Här må endast erinras om att
den bör ingå som ett led i den allmänna sexualupplysningen. Befolkningsutredningen
rekommenderar vidare utgivande av en för masspridning avsedd
folkskrift i abortfrågan. Då det synes vara av särskild betydelse att
upplysning i abortfrågan och därmed sammanhängande spörsmål meddelas
i saklig och samtidigt lättillgänglig form förordar jag, att åtgärd vidtages
i enlighet med rekommendationen. Denna upplysningsverksamhet torde
emellertid för vinnande av erfarenhet böra bedrivas i etapper. I första hand
synes man böra anlita huvudsakligen följande distributionsvägar för skriftens
utsändande, nämligen beträffande ungdom de skolformer inom vilka
mera kvalificerad sexualundervisning meddelas, i fråga om de vuxna kvinnorna
lasarettens gynekologmottagningar, mödravårdsinstitutionerna, kuratorerna
för abortsökande, tjänsteläkare och privatpraktiserande läkare samt
beträffande de vuxna männen försvaret i samband med där förekommande
preventivrådgivning. För att avsedd effektivitet skall ernås måste givetvis
skriftens distribution ske fortlöpande. Härav följer, att kostnaderna för
denna upplysningsverksamhet icke äro av engångsnatur utan återkomma
mod vissa intervaller. Emellertid kan man utgå ifrån att kostnaderna i
samband med verksamhetens igångsättande komma att bli väsentligt större
än därefter uppkommande kostnader. Inom medicinalstyrelsen, vilken torde
böra erhålla uppdrag att ombesörja skriftens avfattande, tryckning och
distribution, uppskattas berörda förslahandskostnader til! 10 0(10 kronor.

Vad slutligen angår den allmänna opinionens inställning till de ogifta
mödrarna framhåller befolkningsutredningen att man bör söka med olika

6

Statsutskottets utlåtande nr 292.

medel, bl. a. upplysningsverksamhet, påskynda den förändring mot större
tolerans som under senare tid kunnat iakttagas. Jag vill instämma i det
av utredningen uttalade starka ogillandet av den hårda press som samhälleliga
organ emellanåt utöva mot ogifta blivande mödrar inom de s. k.
ömtåliga yrkena.

I fråga om beredande av kostnadsfri liavandeskapsdiag
n o s anför departementschefen följande.

Erfarenheten synes ge vid handen, att risken för att en kvinna tillgriper
abort som utväg ur sina svårigheter, är störst under havandeskapets första
tid. Av denna anledning är det angeläget, att hon på ett så tidigt stadium av
sitt havandeskap som möjligt kommer i kontakt med samhällets abortförebyggande
verksamhet. Det är i själva verket ett av huvudproblemen i förevarande
verksamhet att uppnå denna kontakt. Befolkningsutredningen anser,
att en ökad möjlighet härför skulle vinnas genom att samhället ställde
kostnadsfri havandeskapsdiagnos till kvinnornas förfogande. Utredningen
föreslår, att denna diagnostiska verksamhet till en början förlägges till
mödravårdscentraler och mödravårdsstationer såsom ett led i den förebyggande
mödravården. Emellertid betonar utredningen önskvärdheten av
att sådan diagnos, sedan viss erfarenhet vunnits, införes även vid andra
samhälleliga institutioner, vilka kvinnor besöka vid misstanke örn havandeskap,
nämligen polikliniker och tjänsteläkarmottagningar.

Utredningen anser, att av de båda metoderna för havandeskapsdiagnos —
den manuella och den laboratoriemässiga — den manuella bör som regel
ifrågakomma i första hand. Skälet härtill vore, att denna icke kräver särskilda
tekniska kostnader och att den ger möjlighet till upprepad kontakt
mellan kvinnan och den undersökande läkaren. Den laboratoriemässiga
diagnosen bör emellertid i fall, då det är angeläget att snabbt få diagnos
ställd, få komma till användning. Utredningen finner, att kostnaderna för
laboratorieundersökningarna helt böra bestridas av staten, och uppskattar
sagda kostnader till 100 000 kronor per år.

De i remissyttrandena gjorda erinringarna mot befolkningsutredningens
förslag i denna del avse huvudsakligen förläggningen av den kostnadsfria
havandeskapsdiagnosen. Sålunda uttalas, att denna diagnos icke bör knytas
till den förebyggande mödravården, då det för en kvinna, som misstänker att
hon råkat i ett icke önskat havandeskap, icke skulle vara lockande att
inställa sig på mödravårdsinstitutionen och därmed för utomstående uppenbara
sin misstanke.

För egen del finner jag i likhet med befolkningsutredningen, att den kostnadsfria
havandeskapsdiagnosen bör i första hand förläggas till de institutioner
vilka lia till uppgift ali ur medicinsk synpunkt utöva kontroll över
och bereda vård åt havande kvinnor i allmänhet eller således til! mödravårdscentraler
och mödravårdsstationer. Emellertid är jag medveten^ om
att farhågorna för alt den abortförebyggande verksamheten vid en sådan
anordning icke erhåller tillfredsställande kontakt med de abortsökande kvinnorna
kunna vara berättigade. Den till mödravården knutna kostnadsfria
havandeskapsdiagnosen får därför betraktas som en törsöksverksamhet. Av
erfarenheterna från denna får bli beroende, hur de organisatoriska spörsmålen
beträffande sagda diagnos skola mera shitgiltigt lösas. Det bör ankomma
på medicinalstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet för mödravården
alt nied uppmärksamhet följa ifrågavarande verksamhet och avgiva

Statsutskottets utlåtande nr 292.

1

förslag till sådana åtgärder beträffande denna, som kunna ur olika synpunkter
vara erforderliga.

Havandeskapsdiagnosens förläggning till den förebyggande mödravården
medför givetvis, att utgifterna från förslagsanslagen till bidrag till avlöningar
m. m. inom förebyggande mödra- och barnavård och till bidrag till resor i
förebyggande mödra- och barnavård komma att i viss omfattning stiga.
Nytillkommande kostnader, för vilkas gäldande särskilda anslagsmedel
måste begäras, inskränka sig till ersättningen till laboratorierna för undersökning
av graviditetsprov. Det tillkommer medicinalstyrelsen att tillvarataga
de möjligheter till nedbringande av laboratoriekostnaderna, som centralisering
eller andra anordningar beträffande provundersökningen erbjuda.
Tills vidare torde befolkningsutredningens uppskattning av dessa kostnader
— 100 000 kronor för år — få godtagas.

I fråga örn sociala kuratorer för det abortsökande
klientelet anför departementschefen följande.

Erfarenheten visar, att en kvinna som mot sin önskan blivit havande ofta
är i behov av personligt stöd för att icke den situation, i vilken hon befinner
sig, skall leda till havandeskapets avbrytande på illegal väg. Befolkningsutredningen
förordar, att särskilda organ skola tillskapas med uppgift att
på ett personligt sätt taga sig an kvinnan, hjälpa henne igenom svårigheterna
och förmå henne att bära fram barnet. Erfarenheten av den kuratorsverksamhet
för abortsökande som på privat och kommunalt initiativ anordnats
i Stockholm har nämligen bibringat befolkningsutredningen uppfattningen,
att man bör söka sig vidare på denna väg. Utredningen föreslår därför,
att kuratorsinstitutionen för abortsökande utbygges under statlig medverkan
och kontroll.

Befolkningsutredningen skisserar sambandet mellan den läkare, som —
väl regelmässigt i samband med havandeskapsdiagnosen —- kommer i kontakt
med en kvinna med mer eller mindre tydligt framträdande abortönskan,
och kuratorsinstitutionen samt institutionens uppgifter sålunda. De fall, där
läkaren finner förutsättningar föreligga för legal abort på medicinsk, eugenisk
eller humanitär indikation, behandlar läkaren i enlighet med författningsbestämmelserna
i ämnet. I övriga fall med undantag av dem, där abort
på blandat social-medicinsk indikation kan tänkas möjlig, bör det ankomma
på läkaren att avgöra, huruvida han själv kan hjälpa den abortsökande till
rätta eller om kvinnan bör remitteras till kuratorsinstitutionen. Utredningen

räknar med alt sådan remiss i flertalet fall kommer att ske, därest medicinalstyrelsen
i cirkulär till landets alla läkare framhåller önskvärdheten
härav. Beträffande de kvinnor för vilka abort på blandat social-medicinsk
indikation är tänkbar fäster utredningen sådan vikt vid alt de ekonomiska
och sociala förhållandena bli tillfredsställande utredda, alt utredningen förordar
skyldighet för läkaren att hänvisa dem till kuratorsinstitutionen. Vid
denna institulion, som skall bestå av en läkare, den s. k. abortspecialisten
och en eller flera kvinnliga kuratorer, skall kvinnan mottagas av läkaren för
en första undersökning. Därest uppenbara indikationer för legal abort saknas,
hänvisas kvinnan vidare till kuratorn. Denna skall taga sig an kvinnan,
reda ut och söka avhjälpa hennes svårigheter, i samråd med den offentliga
arbetsförmedlingen söka skalla henne anställning eller ombyte av sådan,
förmedla olika former av samhällshjälp och med till kuratorns förfogande
still Ida särskilda medel tillgodose tillfälliga hjälpbehov. Kuratorn skall

8

Statsutskottets utlåtande nr 292.

genom personlig påverkan och med anlitande av de hjälpmedel i övrigt som
kunna stå henne till buds söka förmå kvinnan att avstå från sin abortönskan.

Befolkningsutredningen föreslår, att kuratorsinstitutionen organisatoriskt
anknytes till den förebyggande mödravården. Härav följer, att landsting och
städer utom landsting skola vara huvudmän för verksamheten, att dennas
anordnande icke ålägges huvudmännen såsom en skyldighet men stimuleras
med väsentligt statsbidrag, att verksamheten skall stå under medicinalstyrelsens
ledning och uppsikt samt att avgift icke skall uttagas av dem som
anlita kuratorsinstitutionen. Beträffande institutionens yttre form finner
utredningen, att huvudmännen böra i samråd med medicinalstyrelsen äga
frihet vidtaga de anordningar som kunna befinnas bäst lämpa sig för de
lokala förhållandena. Härvid framliålles angelägenheten av att kuratorsmottagningarna
skiljas från mödravårdens sedvanliga mottagningar och i övrigt
anordnas på sådant sätt, att bästa möjliga kontakt med de abortsökande kan
ernås. Utredningen förordar vidare, att statsbidragsgivningen i ett första
utbyggnadsskede begränsas till 10 institutioner, envar med en läkare och
en kurator.

I ett antal remissvar ha visserligen anförts principiella erinringar mot befolkningsutredningens
förslag till kuratorsverksamhet för abortsökande eller
framhållits, att verksamheten med den föreslagna uppläggningen torde
komma att bli av betydelse endast för storstäderna. Påtagligt är emellertid,
att även de kritiskt inställda remissinstanserna äro av den uppfattningen, att
man icke bör underlåta att pröva denna form av abortprofylax.

För egen del är jag av den uppfattningen, att en kuratorsverksamhet som
förmår vinna de abortsökande kvinnornas förtroende kan bli ett betydelsefullt
hjälpmedel i det abortförebyggande arbetet. En kuratorsinstitution,
organiserad i huvudsaklig enlighet med befolkningsutredningens förslag, synes
äga förutsättningar härför, särskilt beträffande större städer och befolkningscentra,
d. v. s. de platser där enligt alla undersökningar abortfrekvensen
är störst. Då emellertid abortfrågan rymmer eif antal faktorer, beträffande
vilka vår kunskap är bristfällig, torde man vid kuratorsverksamhetens
anordnande böra framgå med försiktighet. Jag förordar därför, att
verksamheten till en början bedrives försöksvis och att härvid gjorda erfarenheter
vinna beaktande vid en mera definitiv utformning av organisationen.
Den utbyggnad utredningen i första hand föreslår synes lämplig för
denna försöksverksamhet. Med hänsyn härtill biträder jag i princip utredningens
förslag i denna del.

Såsom tidigare antytts skulle .särskilda medel ställas till kuratorns förfogande
för att denna därmed skulle kunna avhjälpa överhängande behov
hos de abortsökande. Denna hjälpverksamhet synes i den av befolkningsutredningen
föreslagna utformningen vara att betrakta såsom i viss mån en
nyhet inom svensk socialvård. Socialvårdstjänstemannen-kuratorn skulle
nämligen som regel själv bestämma angående medlens användning för att i
efterhand anmäla och motivera gjorda utbetalningar för den å institutionen
tjänstgörande läkaren. Denna förenklade handläggning motiveras med att
relativt lätt avhjälpta ekonomiska bekymmer ofta äro av väsentlig betydelse
för kvinnans abortönskan och att man genom att snabbt och utan omgång
avlägsna dessa bekymmer kan åvägabringa ett ökat förtroende från
kvinnans sida gentemot kuratorsinstitutionen och en sådan förändring av
kvinnans känsloläge att hon låter sig påverkas av övriga abortprofylaktiska

Statsutskottets utlåtande nr 292.

9

åtgärder. En förutsättning härför är enligt utredningens mening att ifrågavarande
tillfälliga hjälpbehov tillgodoses snabbt och utan formaliteter. Med
hänsyn härtill biträder jag utredningens förslag, att kuratorerna skola av
statsmedel tillhandahållas mindre penningbelopp — av utredningen angivna
till i genomsnitt 4 000 kronor för kurator och år — för ifrågavarande ändamål
och att beloppens användning får i huvudsak vara beroende av kuratorernas
fria prövning.

Då kuratorsarbetet för abortsökande är psykiskt mycket krävande, föreslår
befolkningsutredningen, att det såvitt möjligt ordnas i form av halvtidstjänstgöring
med som regel tre mottagningar i veckan. Häremot har jag
intet att erinra.

Vad härefter angår fördelningen av kostnaderna för kuratorsverksamheten
för abortsökande föreslår befolkningsutredningen, att staten skall bekosta
läkarens arvode och den särskilda ekonomiska hjälp som enligt det föregående
skall kunna lämnas av kuratorn samt bidraga till kuratorns avlöning
och till kostnaderna för kuratorns resor för hembesök, medan huvudmannen
skall svara för övriga kostnader i samband med institutionens anordnande
och drift. Med hänsyn till de stora krav i fråga om personlig duglighet, utbildning
och erfarenhet som måste ställas på innehavaren av kuratorsbefattningen
förordar utredningen, att statsbidragets erhållande göres beroende av
alt kuratorn tillerkännes en minimilön motsvarande lönegrad Alli det
statliga civila avlöningsreglementet. Utredningen finner, att statsbidraget
till kuratorns avlöning bör bestämmas till 20 kronor för mottagning och att
arvodet till läkaren bör utgå med belopp motsvarande minimiersättning till
läkare inom den förebyggande mödravården eller med 15 kronor för mottagning.
Statsbidraget för kuratorns resor för hembesök skall enligt utredningens
förslag utgå enligt motsvarande grunder som inom mödravården
eller med 70 % av de sammanlagda resekostnaderna inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, med 60 % inom Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 % inom riket i övrigt. — I
remissyttrandena ha erinringar framställts mot förslaget om kuratorns avlöning.
Ett stort antal remissinstanser har sålunda förordat, att minimilönen
väsentligt höjes. Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet
däremot hava ultalat farhågor för att fixerandet av en minimilön för kuratorerna
för abortsökande skulle komma att få återverkningar beträffande
lönesättningen för sjukhus- och anstaltskuralorer.

För egen del finner jag mig böra godtaga utredningens förslag till fördelning
mellan stat och landsting respektive stad utom landsting av kostnaderna
för kuratorsverksamheten. Vad angår kuratorns avlönande vill jag erinra
örn att i författning meddelade bestämmelser beträffande lönesättningen för
befattningshavare inom en organisation som åtnjuter väsentligt statsbidrag
icke innebära någon principiell nyhet. Exempelvis ha inom de närgränsande
områdena förebyggande mödra- och barnavård samt distriktsvård mycket
noggrant angivits de löneförmåner sorn skola tillkomma sjuksköterskor och
barnmorskor. Å andra sidan torde någon höjning av den av befolkningsutredningen
föreslagna relativt förmånliga löneställningen för kuratorerna
icke för närvarande böra ske. Däremot synes bestämmelsen örn statsbidrag
för kuratorns resor för hembesök böra kompletteras med möjlighet för de
abortsökande kvinnorna ali enligt samma grunder erhålla bidrag för resor
till kuratorsinslitutionen. Förutsättning härför torde dock böra vara, att
kvinnan av läkare hänvisats (ill institutionen. Genom nämnda anordning

10

Statsutskottets utlåtande nr 292.

torde institutionen kunna få kontakt även med mera avlägset boende. Bestämmelserna
i denna del torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med 10 § 3 mom. första stycket kungörelsen angående statsbidrag till
förebyggande mödra- och barnavård.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att kuratorns lämplighet och
kompetens äro av avgörande betydelse för verksamhetens framgång. Beträffande
anordnandet av kuratorsutbildningen framlägger utredningen följande
förslag. Den grundläggande utbildningen skall normalt omfatta genomgång
av socialinstitutets sociala linje jämte praktisk tjänstgöring på
sjukhus under cirka ett halvt år. I synnerhet under verksamhetens första
skede bör dock synnerligen meriterande social verksamhet få ersätta nämnda
grundutbildning. Härutöver skall den blivande kuratorn genomgå en särskilt
anordnad utbildningskurs vid socialinstitutet. Den första kursen beräknas
omfatta 15 elever och pågå under fyra månader. Undervisning skall meddelas
i de avsnitt av ämnena medicin, psykologi, socialpolitik, sociologi och
juridik, vilka äro av direkt betydelse för kuratorns uppgifter. Även praktisk
tjänstgöring skall förekomma i form av tjänstgöring vid en rådfrågningsbyrå
för abortsökande och vid en sjukhusavdelning för abortpatienter. Såväl
vid antagningen som under själva kursen skall sträng prövning verkställas
av sökandenas respektive kursdeltagarnas personliga kvalifikationer. Kursavgiften,
beräknad till 100 kronor per elev, skall bestridas av statsmedel.
Därjämte skall statsbidrag utgå till kursdeltagarnas uppehälle och bostad
med 100 kronor per elev och månad.

Befolkningsutredningens förslag beträffande utbildningens allmänna anordning
och beträffande statsbidrag till kostnaderna i samband med utbildningen
biträdas av mig. Med hänsyn till att erfarenhet saknas beträffande
utbildning av förevarande slag torde kursplanens utformning i detalj få bli
föremål för ytterligare överväganden.

Statens kostnader för en kurators verksamhet för de abortsökande av den
storleksordning som i det föregående föreslås bliva genomförd i ett första
utbyggnadsskede — 10 kuratorsinstitu tioner, envar med en läkare och en
kurator — beräknas av befolkningsutredningen till 95 400 kronor per år. Det
av mig framlagda förslaget, att statsbidrag skall utgå även till de abortsökandes
resor till kuratorsmottagningarna, föranleder en kostnadsökning,
vilken utan säkra hållpunkter torde kunna uppskattas till 1 000 kronor per
institution och år. Den sammanlagda årliga kostnaden för staten skulle sålunda
uppgå till ungefär 105 000 kronor. Härtill kommer det till 7 500 kronor
beräknade statsbidraget till den första kursen för de sökande till kuratorsbefattningarna.

Om anslagsberäkningen anför departementschefen slutligen
följande.

De i det föregående framlagda förslagen torde böra i möjligaste mån
genomföras per den 1 januari 1946. Härav föranledda nya kostnader för
staten avse dels bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av
allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet med 30 000 kronor för år,
dels utgivande av en folkskrift i abortfrågan med ett belopp i första omgången
av 10 000 kronor, dels kostnadsfria graviditetsreaktioner med
100 000 kronor för år, dels bidrag till kuratorsverksamhet för abortsökande
med 105 000 kronor för år och dels bidrag till en särskild utbildningskurs
för ifrågavarande kuratorer med ett första engångsbelopp av 7 500 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 292.

11

För förstnämnda ändamål synes böra å tilläggsstat för innevarande budgetår
upptagas ett obetecknat anslag av 15 000 kronor under rubriken Bidrag
till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk
upplysningsverksamhet.

Medelsanvisningarna för övriga angivna ändamål torde sammanföras till
ett gemensamt anslag, benämnt Abortförebyggande åtgärder. För innevarande
budgetår torde detta anslag böra beräknas sålunda. Kostnaderna för
utgivandet av en folkskrift i abortfrågan och för den särskilda kuratorsutbildningen
upptagas med angivna belopp, 10 000 respektive 7 500 kronor.
För kostnadsfria graviditetsreaktioner bör upptagas halva den uppskattade
årskostnaden eller 50 000 kronor. Vad angår bidragen till kuratorsverksamhelen
må erinras örn att sådan verksamhet i landstingsområdena är beroende
av landstings beslut, vilka icke kunna meddelas tidigare än hösten
1946. I städer utom landsting torde kuratorsverksamheten komma att få
begränsad omfattning under första halvard 1946, da de blivande kuratorerna
under större delen av halvåret komma att bevista utbildningskursen. Statsbidragen
till kuratorsverksamheten torde med hänsyn härtill kunna uppskattas
till ett begränsat belopp, förslagsvis 12 500 kronor.

Till abortförebyggande åtgärder bör sålunda å tilläggsstat för budgetåret
1945/46 äskas ett anslag av (10 000 + 7 500 + 50 000 + 12 500) 80 000 kronor.
Då några fasta hållpunkter för beräkningarna icke förefunnits, torde
detta anslag böra få förslagsanslags natur.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande inom andra kammaren väckta motioner,
nämligen

dels en motion av herr W. Svensson i Ljungskile m. fl. (11:669), vari
hemställts, att riksdagen måtte uttala som sin mening, att handeln med
preventivmedel vid apoteken ej bör göras obligatorisk,

dels en motion av herr ,/. IV. Johnsson i Stockholm (II: 6/0). vari framhållits,
att de kyrkliga och frikyrkliga ungdomssammanslutningarna böra
vara berättigade alt jämsides med andra organisationer komma i åtnjutande
av bidrag för sexualhygienisk upplysningsverksamhet, i anledning varav
hemställes, att det för denna bidragsverksamhet avsedda anslaget betitlas
»Bidrag till folkbildningsorganisationer och kristna ungdomssammanslutningar
för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet»,
dels ock en motion av fröken E. Andersson m. fl. (Il: 671), vari hemställts,
att riksdagen ville beakta de synpunkter, vilka i motionen blivit anförda.

I sistnämnda motion framhålles, att preventivrådgivningen för kvinnor
icke bör förläggas till mödravårdscentralerna och -stationerna, utan till
sjukhusens öppna mottagningar samt till tjänsteläkarna och de privata specialisterna
i den öppna vården, att preventivrådgivningen för män bör förläggas
lill sjukhusens och tjänsteläkarnas öppna mottagningar, att möjligheten
att erhålla kostnadsfri havandeskapsdiagnos icke ens lill en början
bör begränsas till mödravårdscentralerna och -stationerna, utan också beredas
vid sjukhusens öppna mottagningar samt hos tjänsteläkarna och de

12

Statsutskottets utlåtande nr 292.

Utskottet.

privata specialisterna i den öppna vården, att kuratorsinstitutionen bör anknytas
till centrallasaretten med rätt för huvudmannen att anordna kuratorsmottagning
på sätt som finnes lämpligast saint att kuratorerna erhålla
en förmånligare löneställning än den i propositionen föreslagna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ovannämnda motionsyrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag avser anordnande av allmän sexualupplysning
för vuxna, vilken verksamhet skulle anförtros åt folkbildningsorganisationerna,
preventivrådgivning för kvinnor och män utan kostnad
för de rådsökande, försäljning av preventivmedel genom apoteken, vilka
skulle vara skyldiga men icke ensamberättigade till sådan försäljning, upplysningsverksamhet
genom en folkskrift i abortfrågan om de med illegal
abort förenade riskerna och om samhällets hjälpåtgärder till förmån för
blivande mödrar, tillhandahållande av kostnadsfri havandeskapsdiagnos
ävensom tillskapande av en kuratorsverksamhet till stöd för kvinnor, vilka
mot sin önskan blivit havande.

De av Kungl. Majit i dessa avseenden föreslagna åtgärderna böra enligt
utskottets mening komma till utförande. Vad angår upplysningsverksamheten
genom folkbildningsorganisationerna vill utskottet i anledning av
motionen II: 670 framhålla, att Kungl. Majit bör vara oförhindrad att anlita
medel, som anvisas till ändamålet, för utlämnande av bidrag jämväl till
sådana ungdomsorganisationer, som avses i nämnda motion. I vad angår förslaget
om försäljning vid apoteken av preventivmedel, vilket förslag lämnats
utan erinran av apotekarorganisationerna, kan utskottet icke ansluta
sig till den i motionen 11:669 uttalade uppfattningen, att något åläggande
för apotekarna ej bör ifrågakomma.

Vad angår övriga förslag vill utskottet understryka, att dessa till största
delen allenast avse att igångsätta en försöksverksamhet på området. Vid den
följande bedömningen av vissa särskilda frågor utgår även utskottet från
att det ställningstagande, som nu kommer i fråga, blir föremål för omprövning,
sedan försöksverksamheten kommit i gång. Utskottet vill även framhålla,
att man utan erfarenhet av en dylik verksamhet knappast kan besluta
om åtgärder av sådan omfattning som i och för sig må framstå såsom
önskvärd.

I likhet med departementschefen och i motsats mot vad i detta ämne anförts
i motionen lii 671 anser utskottet, att en ansvarsmedveten preventivrådgivning
väl låter sig förenas med verksamheten i övrigt inom den förebyggande
mödravården och att erfarenheterna av till mödravården förlagd
rådgivningsverksamhet böra avvaktas innan ställning tages till frågan om
meddelande av kostnadsfri sådan rådgivning för kvinnor även vid sjukhusens
gynekologmottagningar och av tjänsteläkare. Icke heller föranleder
Kungl. Majits förslag i fråga om preventivrådgivning för män någon erinran
från utskottets sida.

Statsutskottets utlåtande nr 292.

13

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om kostnadsfri havandeskapsdiagnos avser
att skapa ökade möjligheter att under havandeskapets första tid nå kontakt
med kvinnor, som umgås med tankar att tillgripa abort som utväg ur sina
svårigheter. Då dessa kvinnor, därest de överhuvud taget söka läkare, av
naturliga skäl föredraga att vända sig till en privatpraktiserande läkare
framför en av samhällets institutioner vore det, såsom även framhålles i
motionen 11:671, önskvärt att meddelandet av kostnadsfri havandeskapsdiagnos
redan från verksamhetens början ej begränsades till mödravårdscentralerna
och mödravårdsstationerna. Vissa andra skäl, vilka framförts
till utskottet från sakkunnigt håll, synas jämväl lala mot en sådan begränsning.
Sålunda har framhållits, att endast en specialist kan tillämpa den
manuella metoden, vilken är avsevärt billigare än den biologiska och därtill
förutsätter upprepad kontakt mellan klienten och läkaren, i samband
varmed framhållits, att mödravårdscentraler av typ II och mödravårdsstationer
ej ha tillgång till specialist. Vidare ha bland annat farhågor uttalats,
att omhändertagandet av abortsökande, vilket kräver en avsevärd
tid, skulle komma att förrycka arbetet på mödravårdscentralerna.

Utskottet är ej berett att i detta hänseende frångå Kungl. Maj:ts förslag,
innan en lösning erbjudits av frågan, hur ersättning av statsmedel för utförd
diagnos skall kunna rekvireras och kontroll över rekvisitionerna från statens
sida åstadkommas, utan alt den på detta område nödvändiga diskretionen
blir åsidosatt. Men även bortsett härifrån föreligger behov av närmare
erfarenhet av den av Kungl. Maj:t föreslagna verksamheten för ett
bedömande av de gjorda invändningarna. Utskottet förutsätter, att anordningar
skola kunna träffas så att arbetet vid läkarmottagningarna inom den
förebyggande mödravården ej skall behöva alltför mycket störas genom
omhändertagandet av här ifrågavarande klientel och vidare att resultatet
av den biologiska graviditetsreaktionen, där sådan anlitas för diagnosticeringen,
ej skall meddelas kvinnan på annat sätt än av läkaren personligen.
I övrigt vill utskottet understryka vad departementschefen anfört därom, att
på medicinalstyrelsen bör i dess egenskap av tillsynsmyndighet för mödravården
ankomma att med uppmärksamhet följa ifrågavarande verksamhet
och avgiva förslag lill sådana åtgärder beträffande denna, sorn kunna ur
olika synpunkter vara erforderliga.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en kuratorsverksamhet,
som förmår vinna de abortsökande kvinnornas förtroende, kan bli
ett betydelsefullt hjälpmedel i det abortförebyggande arbetet. Verksamheten
föreslås utövad vid kuratorsinstitutioner, i organisatoriskt hänseende anknutna
till den förebyggande mödravården, och följaktligen drivna av
landsting och städer utanför landsting, vilka skulle stimuleras till ordnande
av en sådan verksamhetsgren genom ett väsentligt statsbidrag. I det första
utbyggnadsskedet föreslås statsbidragsgivningen begränsad till 10 institutioner,
envar med en läkare och en kvinnlig kurator. I dessa avseenden föran -

14

Statsutskottets utlåtande nr 292.

leder förslaget ej erinran från utskottets sida. I likhet med departementschefen
vill utskottet dock framhålla angelägenheten av att kuratorsmottagningarna
skiljas från mödravårdens sedvanliga mottagningar och i övrigt
anordnas på sådant sätt, att bästa möjliga kontakt med det ifrågavarande
klientelet kan ernås. Sker så kommer den organisatoriska anknytningen till
den förebyggande mödravården ej att bliva märkbar utåt, och utskottet kan
då ej finna bärande skäl för den i motionen 11:671 föreslagna från Kungl.
Maj:ts förslag avvikande organisationsformen.

Vidkommande frågan om statsbidrag till kuratorsverksamheten och fastställande
av minimilön för kuratorerna tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet är alltså ej berett att på det i motionen II: 671 framlagda
förslaget såsom villkor för statsbidrag föreslå högre minimilön än vad som
motsvarar lönegraden All i civila avlöningsreglementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som jämväl i
övrigt tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 669 godkänna vad i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 19 oktober 1945 anförts angående försäljning
av preventivmedel,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
11:670, i vad densamma avser grunderna för bidragsverksamheten,
samt med avslag å motionen 11:671 godkänna de
förslag till abortförebyggande åtgärder m. m., vilka utskottet
i övrigt förordat,

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att
Kungl. Maj:t må utfärda de bestämmelser, som kunna bliva
erforderliga för förslagens genomförande,

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen II: 670, i vad densamma ej behandlats under II.,
till Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande
av allmän sexual hygienisk upplysningsverksamhet å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under femte
huvudtiteln anvisa ett anslag av 15 000 kronor,

V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Abortförebyggande
åtgärder å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 80 000 kronor.

Stockholm den 7 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Statsutskottets utlåtande nr 292.

15

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Sven Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding,
Gillström, Johan Eric Ericson och Gunnar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Falla, Bergström, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Viklund, Holmström, Lindholm,
Åkerström och Johansson i Mysinge.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Mannerskantz och
Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottet bort biträda den i motionen
II: 669 uttalade uppfattningen, att handeln med preventivmedel vid apoteken
ej bör göras obligatorisk och att punkten I i utskottets hemställan följaktligen
bort hava följande lydelse:

»I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 11:689 uttala, att försäljningen av preventivmedel
vid apoteken ej bör göras obligatorisk, ävensom i övrigt
godkänna vad i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 19 oktober 1945 anförts angående försäljning av sådana
varor,»;

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Falla och Holmström,
vilka ansett,

dels att utskottet i motiveringen bort med anslutning till motionen 11:671
uttala, att preventivrådgivningen för kvinnor icke bör förläggas till mödravårdscentralerna
och mödravårdsstationerna utan till sjukhusens öppna
mottagningar samt till tjänsteläkarna och de privata specialisterna i den
öppna vården samt att möjligheten att erhålla kostnadsfri havandeskapsdiagnos
icke ens till en början bör begränsas till mödravårdscentralerna och
mödravårdsstationerna utan även beredas vid sjukhusens öppna mottagningar
samt hos tjänsteläkarna och de privata specialisterna i den öppna
vården,

dels ock att punkten II i utskottets hemställan följaktligen bort hava följande
lydelse:

»II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
11:671 samt med bifall till motionen 11:670, i vad sistnämnda
motion avser grunderna för bidragsverksamheten,
godkänna de förslag lill abortförebyggande åtgärder m. m.,
vilka utskottet i övrigt förordat,».