RIF, Rådspm CEAS, dp 14

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2012/13:2BA238

Rådspromemoria

2013-05-22

Justitiedepartementet

Enheten för migration och asylpolitik

Rådets möte (RIF) den 7 juni 2013

Dagordningspunkt nr 14

Rubrik
Det gemensamma europeiska asylsystemet.

Dokument
Det har ännu inte presenterats något dokument för behandlingen i rådet.

Tidigare dokument
–KOM(2008) 820 slutlig (Dublinförordningen), Faktapromemoria 2008/09:FPM73
–KOM(2010) 555 slutlig (Eurodacförordningen), Faktapromemoria 2011/12:FPM163
–KOM(2011) 319 slutlig (asylprocedurdirektivet), Faktapromemoria 2010/11:150
–KOM(2011) 320 slutlig (mottagandedirektivet), Faktapromemoria 2010/11:151

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden och överläggning med Socialförsäkringsutskottet
Inför RIF-råden den 27-28 oktober 2011, 13-14 december 2011, 8 mars 2012, 26-27 april 2012, 7-8 juni 2012, 25-26 oktober 2012 och 6-7 december 2012.
Bakgrund
EU:s målsättning om att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem genomfördes i en första etapp fram till 2005, genom att följande rättsakter antogs:

Asylprocedurdirektivet (2005/85/EG)
Skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG)
Dublinförordningen (2003/343/EG)
Mottagandedirektivet (2003/9/EG)
Eurodacförordningen (2000/2725/EG)

Det kvarstår fortfarande skillnader mellan EU:s medlemsstater vad gäller såväl lagstiftningen på asylområdet som tillämpningen av de redan befintliga gemensamma reglerna. Som en andra etapp i arbetet med det gemensamma europeiska asylsystemet presenterade kommissionen under 2008-2012 förslag till ändringar i de nu gällande asylrättsakterna. Syftet med den andra etappen är att fastställa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för personer som har rätt till internationellt skydd. Syftet är också att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU och att säkerställa ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Förhandlingar om kommissionens förslag till ändringar i asylrättsakterna har pågått sedan 2008.

Rådet och Europaparlamentet kom under hösten 2011 överens om det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Det omarbetade direktivet trädde i kraft den 9 januari 2012 och ska vara genomfört i nationell rätt senast den 21 december 2013. Den största förändringen som det omarbetade direktivet innebär är att alternativt skyddsbehövande i större utsträckning ska ges samma rättigheter som flyktingar.

Förslag till omarbetat mottagande- respektive asylprocedurdirektiv antogs av kommissionen 2008 respektive 2009. På grund av kritik från medlemsstaterna om att förslagen kunde leda till försämrad effektivitet och ökade kostnader beslutade kommissionen att anta nya förslag den 1 juni 2011. Vad gäller mottagandedirektivet, enades man i juli 2012 i rådsstrukturen om ett kompromissförslag som hade tagits fram i informella trilogsamtal mellan representanter för rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Europaparlamentets LIBE-utskott uttalade sitt stöd för förslaget den 19 september 2012 och förslaget antogs vid rådets möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 25 oktober 2012.

Beträffande asylprocedurdirektivet, nåddes i rådsstrukturen den 27 mars 2013 en överenskommelse om den text till det omarbetade direktivet som tagits fram i informella trilogsamtal mellan representanter för rådet, Europaparlamentet och kommissionen. LIBE-utskottet gav sitt stöd till samma text den 24 april 2013.

I december 2008 antog kommissionen ett förslag till omarbetad Dublinförordning. I juli 2012 enades rådet om ett kompromissförslag som hade tagits fram i informella trilogsamtal mellan representanter för rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Parlamentets LIBE-utskott uttalade sitt stöd för förslaget den 19 september 2012. I mitten av november 2012 kom rådet och Europaparlamentet vidare överens om den sista utestående frågan om vilka befogenheter kommissionen ska ges att genomföra och ändra eller komplettera Dublinförordningen. Den 27 november respektive 6 december 2012 bekräftade LIBE-utskottet respektive RIF-rådet den informella politiska överenskommelsen mellan rådet och parlamentet om hela förordningstexten, inklusive kommissionens befogenheter.

I rådsslutsatser från 2007 uppmanade ett enigt råd kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag som på vissa villkor ger brottsbekämpande myndigheter åtkomst till uppgifter i databasen Eurodac, för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra allvarliga brott. I september 2009 antog kommissionen ett ändrat förslag till omarbetad Eurodacförordning tillsammans med ett förslag till rådsbeslut, i syfte att tillmötesgå rådets uppmaning. Eftersom den rättsliga grunden för förslagen från september 2009 delvis upphörde i och med Lissabonfördragets ikraftträdande i december 2009, antog kommissionen i oktober 2010 ett nytt ändrat förslag till omarbetad Eurodacförordning, vilket emellertid inte innehöll några bestämmelser om åtkomst till uppgifter i Eurodac för brottsbekämpande myndigheter. Flera medlemsstater signalerade att man vill se ett förslag i enlighet med rådsslutsatserna från 2007. Kommissionen antog mot den bakgrunden ett nytt förslag till omarbetad Eurodacförordning i maj 2012, som omfattar brottsbekämpande myndigheters tillgång till uppgifter i Eurodac. Den 27 mars 2013 nåddes i rådsstrukturen en överenskommelse om det kompromissförslag till omarbetad Eurodacförordning som har tagits fram i informella trilogsamtal mellan representanter för rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Den 24 april 2013 gav LIBE-utskottet sitt stöd till samma förslag.

Rådet och Europaparlamentet väntas formellt anta de omarbetade mottagande- och asylprocedurdirektiven samt Dublin- och Eurodacförordningarna i juni 2013. Omröstning i plenum i Europaparlamentet om samtliga asylrättsakter är inplanerad till den 10 juni 2013. Vid rådets möte den 7 juni 2013 kommer ordförandeskapet att informera om läget i förhandlingarna om asylrättsakterna.

Det europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) är operativt sedan den 19 juni 2011.

EASO:s huvuduppgifter är att bidra till genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, stödja det praktiska samarbetet i asylfrågor samt stödja medlemsstater vars asyl- och mottagningssystem är utsatt för särskilt tryck. EASO:s huvudfokus ligger fortsatt på kapacitetsuppbyggnad av det grekiska asylsystemet. Stödkontoret har varit behjälpligt med asylstödgrupper bestående av nationella experter från medlemsstaterna, bland annat från Sverige, vilka har skickats till Grekland för att bistå grekerna. EASO förvaltar numera även European Asylum Curriculum (EAC), ett utbildningsprogram för asylhandläggare inom EU. EASO fokuserar vidare på trender inom EU och dess medlemsstater vad gäller antalet asylsökande m.m. EASO har därutöver utvecklat arbetet vad avser landinformation samt fortsatt arbetet med att bygga upp själva organisationen.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Rättslig grund för förslaget till ändringar i Dublinförordningen är artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), för förslaget till ändringar i Eurodacförordningen artikel 78.2 e, 87.2 a och 88.2 a i EUF-fördraget, för förslaget till ändring i mottagandedirektivet artikel 78.2 f i EUF-fördraget och för förslaget till ändring i asylprocedurdirektivet artikel 78.2 d i EUF-fördraget.

För samtliga rättsakter gäller att beslut fattas av Europaparlamentet och rådet gemensamt enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 294 EUF-fördraget), med kvalificerad majoritet i rådet.
Svensk ståndpunkt
Sverige eftersträvar ett fördjupat samarbete inom asylområdet och ser etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem som ett viktigt övergripande mål inom ramen för EU:s asylpolitik. Sverige anser att en asylsökande ska behandlas på ett likvärdigt sätt, oavsett vilken medlemsstat som har ansvaret för prövningen av asylansökan. Det är viktigt att arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem fortsätter, även efter det att den omarbetade asyllagstiftningen har antagits. Alla medlemsstater måste leva upp till överenskommen EU-lagstiftning. Det är även angeläget att stärka det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna, främst genom stödkontoret för asylfrågor, för att förbättra och harmonisera tillämpningen av lagstiftningen.
Europaparlamentets inställning
Beträffande kommissionens förslag till omarbetad Dublinförordning antog Europaparlamentet i maj 2009 en lagstiftningsresolution med vissa ändringsförslag, som i huvudsak innebar att parlamentet anslöt sig till kommissionens förslag.

Parlamentet antog i maj 2009 en lagstiftningsresolution avseende kommissionens ursprungliga förslag till omarbetad Eurodacförordning, men har inte antagit någon lagstiftningsresolution avseende de efterföljande förslagen. I fråga om det ursprungliga förslaget har parlamentet i huvudsak kunnat godta detta.

Vad gäller kommissionens förslag till omarbetat mottagande- respektive asylprocedurdirektiv från juni 2011 har Europaparlamentet inte antagit någon lagstiftningsresolution.

Som framgått ovan, finns dock nu informella överenskommelser mellan Europaparlamentet och rådet avseende ändringar i ovanstående rättsakter.
Förslagen
Syftet med förslaget från den 1 juni 2011 till omarbetat mottagandedirektiv är enligt kommissionen att uppnå effektiva och rättvisa förfaranden samt adekvata och jämförbara mottagningsvillkor i hela EU. Mottagandereglerna ska enligt kommissionen förenklas och förtydligas för att göra det lättare för medlemsstaterna att genomföra direktivet. Förslaget omfattar ändringar i bl.a. reglerna om förvar, materiella mottagningsvillkor, utsatta personer och personer med särskilda behov, tillträde till arbetsmarknaden och rättsmedel.

Enligt kommissionen är syftet med förslaget till omarbetat asylprocedurdirektiv från den 1 juni 2011 bl.a. att åstadkomma ett effektivt och rättssäkert asylförfarande. Förslaget omfattar ändringar i bl.a. reglerna om tillgång till asylprocessen, rättsligt bistånd, asylsökande med behov av särskilda processuella garantier, ensamkommande barn, prövningsförfarande och efterföljande ansökningar.

Förslagen till omarbetade mottagande- och asylprocedurdirektiv anger gemensamma regler. Medlemsstaterna får dock införa eller behålla förmånligare regler under förutsättning att dessa är förenliga med direktiven.

Det huvudsakliga syftet med förslagen till de omarbetade Dublin- och Eurodacförordningarna är enligt kommissionen att effektivisera Dublinsystemet, samtidigt som den sökandes rättsäkerhet tas till vara, samt att stärka skyddet för personuppgifter. Kommissionen har också föreslagit att brottsbekämpande myndigheter på vissa villkor ska få åtkomst till uppgifter i Eurodac.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
De svenska reglerna rörande mottagandevillkor återfinns huvudsakligen i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och utlänningslagen (2005:716) samt inom regelverken för andra berörda områden såsom t.ex. hälso- och sjukvårdslagstiftningen. En preliminär bedömning är att förslaget till omarbetat mottagandedirektiv i dess nuvarande form innebär att vissa ändringar kan behöva genomföras rörande bl.a. de nya förvarsbestämmelserna.

De svenska reglerna rörande asylförfarandet återfinns huvudsakligen i utlänningslagen (2005:716), förvaltningslagen (1986:223) och i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt en preliminär bedömning innebär förslaget till omarbetat asylprocedurdirektiv i dess nuvarande form att vissa ändringar måste göras i gällande regelverk, t.ex. vad gäller reglerna för överklagande.

Bestämmelserna i Dublin- och Eurodacförordningarna är direkt tillämpliga i Sverige. En preliminär bedömning är att förslaget till omarbetad Dublinförordning i dess nuvarande form innebär att vissa förändringar av den svenska lagstiftningen, främst utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97), kan komma att bli nödvändiga, bl.a. vad gäller offentligt biträde, reglerna för överklagande och förvar.

Enligt en preliminär bedömning kan förslaget till omarbetad Eurodacförordning i dess nuvarande form komma att påverka lagstiftningen om behandling av uppgifter hos de brottsbekämpande myndigheterna, bl.a. polisdatalagstiftningen.
Ekonomiska konsekvenser
Förslagen till förändringar i Dublin- och Eurodacförordningarna eller asylprocedur- och mottagandedirektiven förutses inte påverka gemenskapens budget.

En preliminär bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för den svenska statsbudgeten i fråga om Dublin- och Eurodacförordningarna, asylprocedur- och mottagandedirektiven är att förslagen i dess nuvarande form kan komma att medföra vissa ökade kostnader för statsbudgeten. Kostnadsökningarna bedöms dock för närvarande rymmas inom nuvarande anslagsramar, genom omfördelningar inom berört utgiftsområde.