Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1988/89:26

Riksdagens revisorers förslag om utvärdering av pörs

glesbygdsstödet 1988/89:26

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor angående
utvärdering av glesbygdsstödet. Revisorerna har inriktat sin granskning på
att utröna hur glesbygdsstödet kan följas upp och utvärderas på ett mer
ändamålsenligt sätt.

Revisorernas granskning visar att uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet
måste förbättras i syfte att utgöra en mer ändamålsenlig del i
styrningen av stödet. Samordningsbehovet när det gäller uppföljning och
utvärdering av de olika stöd som utgår från anslaget Regionala utvecklingsinsatser
m.m. måste härvid beaktas.

Såväl länsmyndigheternas som berörda centrala myndigheters uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet är föga utvecklad. Länsplaneringens
databas vid UMDAC har vidare visat sig mindre lättillgänglig och användbar.
Möjligheterna att ge kompletterande stöd i form av konsultinsatser är
också för närvarande mycket små på grund av att ytterligare glesbygdsstöd
endast kan ges till investeringar i maskiner, byggnader m.m.

Revisorerna föreslår därför
att en expertgrupp tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet,
att datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas
samt

att formerna för kompetenshöjande stöd utreds.

En sammanfattning av granskningsrapporten (1988/89:1, dnr 1986:35) och
remissutfallet är som bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

Glesbygdsstöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd.
Under budgetåren 1979/80-1986/87 har glesbygdsstöd utgått med totalt drygt
en miljard kronor. Av det totala glesbygdsstödet under budgetåret 1986/87
föll ca 3/4 på de sju skogslänen.

Glesbygdsstödet handläggs av regionala myndigheter, främst länsstyrelserna.

Revisorernas granskning har haft till syfte att utröna hur glesbygdsstödet
kan följas upp och utvärderas på ett mer ändamålsenligt sätt.

Vid granskningen har den hittills bedrivna uppföljnings- och utvärderingsverksamheten
och problemen i samband med den kartlagts. Vidare har

1 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 26

undersökts vilka problem som är förknippade med nuvarande användning av Förs. 1988/89:26
databasen vid Umeå högskoleregions datorcentral (UMDAC) i vad gäller
uppföljning och utvärdering. Centrum för regionalvetenskaplig forskning i
Umeå (CERUM) har medverkat i granskningen.

Av revisorernas rapport framgår att såväl regionala som berörda centrala
myndigheters uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet sammanfattningsvis
måste betraktas som föga utvecklad.

I rapporten framhålls att det finns flera orsaker till att erfarenhetsuppbyggnaden
i länen inte framskridit i en takt som kunde förväntas för en
verksamhet som pågått i nära tio år. Ofta hänvisas till brist på tid och andra
resurser. Men detta torde inte vara enda förklaringen. Att länsmyndigheter
inte arbetar med systematisk utvärderings- och uppföljningsverksamhet
beror med stor sannolikhet också på att metodikstödet och idérikedomen i
sammanhanget inte varit påtagligt stort från central myndighetsnivå. Några
allmänna råd eller riktlinjer för arbetet har inte utarbetats. Eftersom ett
flertal aktörer deltar i hanteringen av glesbygdsstödet är det ingen som funnit
anledning att ta på sig detta ansvar. En ytterligare orsak till att resultatanalysen
är föga utvecklad är att länsplaneringens databas vid UMDAC har visat
sig föga lättillgänglig och användbar.

Glesbygdsstöd kan för närvarande endast ges till investeringar i maskiner,
byggnader m.m. Många stödmottagare får emellertid problem i sin verksamhet.
Även kompetenshöjande stöd borde därför kunna utgå. Sådana
”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring, ekonomistyrning
och företagsledning.

Mot bakgrunden av i granskningen redovisade undersökningsresultat
konstateras i rapporten att uppföljnings- och utvärderingsverksamheten
måste förbättras i syfte att utgöra en mer ändamålsenlig del i styrningen av
glesbygdsstödet.

I rapporten har föreslagits att en expertgrupp tillsätts med uppgift att
utarbeta riktlinjer för uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet, att
datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas samt
att formerna för kompletterande kompetenshöjande stöd till verksamheter
som ej utvecklats på avsett sätt utreds.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är överlag positiva
till rapportens förslag.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

Utgifterna för glesbygdsstödet finansieras fr.o.m. budgetåret 1982/83 från
anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. (för närvarande anslag D4,
tionde huvudtiteln) som i huvudsak disponeras av länsstyrelserna. Från
anslaget betalas även utgifterna för av länsstyrelserna beslutade lokaliserings-
och investeringsbidrag, för företagsutveckling samt för regional
projektverksamhet.

Under budgetåret 1987/88 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt 2

652 milj. kr. med följande fördelning mellan ändamålen:

- lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag 252

- företagsutveckling 56

- glesbygdsstöd 216

- regional projektverksamhet 128

Vid remissbehandlingen av revisorernas granskningsrapport har även
stödets stora betydelse för glesbygden tagits upp. Enligt länsstyrelsen i
Norrbottens län hade mycket av nyföretagandet i glesbygden knappast
kunnat komma till stånd utan stöd. Behovet av nyföretagande i glesbygdsområdet
är stort, vilket enligt länsstyrelsen innebär att risktagandet därför i vissa
fall måste tillåtas bli större än eljest.

Genomförandet av regionalpolitiken är mycket decentraliserat i Sverige. I
handläggningen av glesbygdsstödets olika former deltar sålunda på det
regionala planet, förutom länsstyrelsen, lantbruksnämnden och den regionala
utvecklingsfonden. Eftersom ett flertal aktörer medverkar i hanteringen
av glesbygdsstödet har revisorerna funnit det angeläget att närmare granska
hur stödet följs upp och utvärderas.

Granskningen har visat att såväl länsmyndigheternas som berörda centrala
myndigheters uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet i stort måste
betraktas som föga utvecklad.

Den övervägande delen av remissinstanserna anser att revisorernas
granskningsrapport på ett riktigt sätt återspeglar rådande förhållanden.
Enligt revisorernas mening måste snarast ett arbete påbörjas med att
utveckla rutiner och metoder för uppföljning och utvärdering av stödet. Utan
dylika styrmedel anser revisorerna det vara mycket svårt att få till stånd en
effektiv mål- och resultatorienterad styrning av verksamheten.

När det gäller uppföljning och utvärdering vill revisorerna peka på
CERUM :s uppfattning att utan fungerande centrala utvärderingssystem blir
decentraliserade befogenheter okontrollerade. Detta brukar också medföra
att de som genomför decentraliserade uppgifter får svårare att lära sig av
varandras erfarenheter. Ett gemensamt referenssystem för handläggare på
och mellan olika verksamhetsnivåer saknas.

Revisorerna vill i detta sammanhang även peka på det pågående arbetet
med att reformera den statliga budgetprocessen. Utvecklingsarbetet syftar
till att förbättra statsmakternas beslutsunderlag. Sålunda skall myndigheterna
lämna en årlig resultatredovisning och en fördjupad anslagsframställning
vart tredje år.

Detta förutsätter att det utarbetas väl fungerande system för uppföljning
och utvärdering för de myndigheter och organ som handlägger glesbygdsstödet.

Revisorerna förordar därför att ett arbete snarast påbörjas med att
utveckla rutiner och metoder för uppföljning och utvärdering av stödet.

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

I granskningsrapporten har föreslagits att en expertgrupp med företrädare
för berörda myndigheter och organ tillsätts för att utarbeta riktlinjer för
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslaget har tillstyrkts av
samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län pekar i sitt remissyttrande på att kommu -

nema fått en allt viktigare roll i näringslivsarbetet i stort och därmed även i Förs. 1988/89:26
hanteringen av glesbygdsstödet. Revisorerna delar därför länsstyrelsens
uppfattning att kommunerna bör företrädas i den föreslagna expertgruppen.

I revisorernas förslag till riksdagen om den regionala projektverksamheten
(förslag 1986/87:8) påtalade revisorerna att utvärderingen av de regionala
projektmedlens användning hade påtagliga brister. Konstaterandet ledde till
att revisorerna även i detta fall föreslog att riktlinjer skulle utarbetas för
utvärderingen av projektverksamheten. Statens industriverk (SIND) anmäler
i sitt remissvar att verket för närvarande bedriver ett utvecklingsarbete av
ett datoriserat uppföljnings- och utvärderingssystem för länsstyrelsernas
projektverksamhet. Enligt SIND kan flera paralleller dras från utvecklingen
av detta system till förslagen om utvärdering av glesbygdsstödet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att flera regionalpolitiska
stöd har sådana likheter med glesbygdsstödet att ett system för uppföljning
bör utformas med tanke härpå.

Med anledning av de anförda synpunkterna vill revisorerna framhålla
vikten av att vid utvecklingen av system och metoder för uppföljning och
utvärdering möjliga samordningsvinster tas till vara. Detta gäller speciellt för
de stödformer som ingår i anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m.

I granskningsrapporten har CERUM hävdat att i nedskärningarnas
tidevarv är utvärdering och uppföljning i nämnd ordning det som först hyvlas
bort. Revisorerna finner liksom länsstyrelsen i Kalmar län att även frågor om
resursåtgången för uppföljnings- och utvärderingsarbetet bör beaktas i den
föreslagna expertgruppen.

Revisorerna förordar att nämnda expertgrupp med företrädare för berörda
myndigheter och organ tillsätts för att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet. Revisorerna anser att de synpunkter som
redovisats av CERUM och remissinstanserna utgör en lämplig utgångspunkt
för detta arbete.

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

Vissa data rörande beviljade glesbygdsstöd lämnas kontinuerligt till länsplaneringens
databas vid Umeå högskoleregions datorcentral (UMDAC).

Granskningen har visat att tillgängligheten och innehållet i denna centrala
databas inte gör den helt lämpad för uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Detta förhållande torde vara en väsentlig anledning till att resultatanalysen
av glesbygdsstödet är föga utvecklad. Bristen i den centrala databasens
användbarhet torde också ha bidragit till att datorstöd för handläggningen av
glesbygdsstödet har byggts upp eller är under uppbyggnad vid flera myndigheter.

Konsumentverket har således ett eget datasystem för erfarenhetsåtervinning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar i sitt remissvar att
samtliga länsstyrelser med omfattande glesbygdsstödshantering har ordnat
eller håller på att ordna egna databaser för glesbygdsstödet. Lantbruksnämnden
i Uppsala län pekar på att man nu står mitt uppe i en datoriseringsprocess
och att det är nödvändigt att ett program för utvärdering av glesbygdsstödet

blir användbart även på länsplanet. 4

Den angivna utvecklingen ger enligt revisorernas uppfattning anledning Förs. 1988/89:26
till oro.

Revisorerna anser därför såsom föreslagits i granskningsrapporten att
UMDAC-databasens tillgänglighet och innehåll snarast måste ses över och
anpassas till de behov som den i avsnitt 2.2 föreslagna expertgruppen
definierar. Vidare bör samordningsbehovet både gentemot det centrala
registret och mellan främst länsstyrelsernas dataregister utredas. Huvudparten
av de remissinstanser som yttrat sig över dessa förslag har ställt sig bakom
dem. Sålunda framhåller SIND det som önskvärt att de lokala systemen för
erfarenhetsåtervinning på resp. länsstyrelse med en enkel procedur kan
användas för uppdatering av det centrala systemet vid UMDAC. På detta
sätt kan onödigt dubbelarbete undvikas. I idealfallet kopplas systemen ihop
till ett gemensamt med en lokal och en central nivå.

2.4 Kompetenshöjande stöd

Uppföljningen av glesbygdsstödet sker som nämnts i begränsad omfattning
och syftar främst till att bevaka statens rätt som kreditgivare. Uppföljningen
avser också att ge beslutsunderlag i de fall ytterligare stöd skall utgå. Stöd till
företag kan enligt glesbygdsstödsförordningen endast utgå till ”hårda”
investeringar i maskiner, byggnader m.m. En allmän uppfattning bland
handläggare som arbetar med glesbygdsstödet är att möjligheterna behöver
förbättras att ge företag som inte utvecklats på avsett sätt kompetenshöjande
stöd. Sådana ”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring,
ekonomistyrning och företagsledning. I granskningsrapporten har
föreslagits att formerna för ett dylikt kompletterande stöd bör utredas.

Revisorerna liksom samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer
sig bakom detta förslag och förordar en utredning. Revisorerna vill
understryka vad som anförts av länsstyrelsen i Jämtlands län att små företag i
utsatta områden inte alltid själva kan förväntas klara de insatser som krävs
när företagen står inför oväntade problem.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande glesbygdsstödet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om

1. utarbetandet av riktlinjer för effektivare uppföljning och utvärdering,

2. en utredning angående utveckling och samordning av datorstödet
för uppföljning och utvärdering,

3. en utredning av formerna för kompetenshöjande stöd.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m). Hans Lindblad (fp). Kjell
Nilsson (s). Stig Gustafsson (s), Anders G Högmark (m). Bengt Silfverstrand
(s), Rune Jonsson (s), Maja Bäckström (s), Margit Gennser (m), Ulla Orring
(fp) och Bengt Kronblad (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran Förs. 1988/89:26

Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Leif Rindlöw

(föredragande).

Stockholm den 21 april 1989
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Leif Rindlöw

6

Sammanfattning av rapport 1988/89:1 (dnr 1986:35)
om utvärdering av glesbygdsstödet och de
remissyttranden som avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Glesbygdsstöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd.
Under budgetåren 1979/80-1986/87 har glesbygdsstöd utgått med drygt en
miljard kronor.

Styrningen på olika nivåer av glesbygdsstödet har ifrågasatts. Bl.a. har
anförts att det råder brist på uppföljning och särskilt utvärdering av
stödinsatserna.

Revisorernas granskning har syftat till att i första hand utröna hur
glesbygdsstödet kan följas upp och utvärderas på ett mer ändamålsenligt sätt.

I undersökningen har samtliga länsstyrelser kontaktats rörande handläggning
och utvärdering av glesbygdsstödet. En fördjupad kartläggning har
gjorts genom enkät och intervjuer i sex län med bl.a. länsstyrelser,
lantbruksnämnder och utvecklingsfonder. För att få med från glesbygdsstödsynpunkt
”tunga” län och en spridning över landet har denna kartläggning
avsett Norrbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Värmlands, Östergötlands
och Kronobergs län.

I granskningen har Centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå
(CERUM) medverkat. CERUM har bl.a. analyserat metoder i genomförda
uppföljningar och utvärderingar. Vidare har CERUM undersökt vilka
problem som är förknippade med nuvarande användning av databasen vid
UMDAC i vad gäller uppföljning och utvärdering. Dessutom har man
diskuterat metoder i en förbättrad uppföljning och utvärdering samt
genomfört en översiktlig analys av databasens utvecklingsmöjligheter.

1.2 Glesbygdsstödets stödformer och handläggning

Av förordningen om glesbygdsstöd (1985:619, senast ändrad 1988:699)
framgår syftena med glesbygdsstödet. I 1 § uttrycks allmänt att stöd kan
lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Stödet ges för
närvarande i fyra olika former. Dessa är stöd till företag, stöd till intensifierade
kommunala sysselsättningsinsatser (IKS), stöd till kommersiell service
och stöd till samhällelig service. Den dominerande stödformen är stödet till
företag.

Enligt glesbygdsstödsförordningen får föreskrifter i fråga om stöd till
företag i glesbygder avseende de areella näringarna (jordbruk, skogsbruk,
fiske) meddelas av lantbruksstyrelsen. I fråga om stöd till kommersiell
service i glesbygder gäller detsamma för konsumentverket.

Huvudansvaret för glesbygdsstödets handläggning är decentraliserat till
länsstyrelserna. Dessa får dock vad gäller stöd till företag överlämna
prövningen av ärende eller viss grupp av ärenden till länets lantbruksnämnd
eller regionala utvecklingsfond.

Förs. 1988/89:26

Bilaga

7

Glesbygdsstödet betalas från reservationsanslaget Regionala utvecklings- Förs. 1988/89:26

insatser m.m., som i huvudsak disponeras av länsstyrelserna. Över anslaget Bilaga

bestrids även kostnaderna för stödformerna lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag,
företagsutveckling och regional projektverksamhet.

Genom intervjuer har framkommit att arbetsbelastningen för personalen
på de regionalekonomiska enheterna är hög. Den successiva ökningen av
anslaget till regionala utvecklingsinsatser har skett utan att större personalförstärkningar
erhållits.

1.3 Uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet

I granskningen behandlas främst utvärderingen av effekterna på den stödda
verksamheten. Även uppföljningen av stödverksamheten har studerats. Med
uppföljning avses en mer löpande analys av verksamhet och prestationer mot
planer och budgetar inom myndigheterna.

Av granskningsrapporten framgår att de olika mått och metoder som
hittills använts för att uttrycka glesbygdsstödets effekter i regel haft en rent
statistisk inriktning. Handläggarnas erfarenheter har ej kopplats till dessa
mått eller indikatorer, vilket gjort att de fått ett begränsat förklaringsvärde.

De har därför ej kunnat ligga till grund för uppföljnings- och utvärderingsstrategier
för att effektivisera glesbygdsstödet.

Såväl centrala myndigheters som länsmyndigheternas uppföljning/utvärdering
av glesbygdsstödet kan i sammanfattning karaktäriseras som föga
utvecklad.

I allmänhet verkar idérikedomen bland centrala myndigheter inte enligt
CERUM vara påfallande stor i fråga om glesbygdsstödets uppföljning/
utvärdering. Exempel finns dock på utvärderingar som är praktiskt orienterade
och håller mer än godtagbar metodologisk standard.

I rapporten framhålls att det finns flera orsaker till att erfarenhetsuppbyggnaden
i länen inte framskridit i en takt som kunde förväntas för en
verksamhet som pågått i nära tio år.

Ofta hänvisas till brist på tid och andra resurser. Att länsmyndigheter trots
föreskrifter inte arbetar med systematisk utvärderings- och uppföljningsverksamhet
beror med stor sannolikhet också på att metodikstödet och
idérikedomen i sammanhanget inte varit påtagligt stort från ansvarig central
myndighetsnivå. Några allmänna råd eller riktlinjer för arbetet har inte
utarbetats. Eftersom ett flertal aktörer deltar i hanteringen av glesbygdsstödet
är det ingen som funnit anledning att ta på sig detta ansvar.

Mot bakgrunden av redovisade iakttagelser konstateras i rapporten att
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten måste förbättras i syfte att
utgöra en mer ändamålsenlig del i styrningen av glesbygdsstödet.

Enligt rapporten bör i utvecklingsarbetet även tas upp frågan om storleken
av de resurser som kan avsättas för förbättrad uppföljning och utvärdering.

Härvid måste en avvägning göras mot de behov av uppföljning och
utvärdering som kan finnas av de övriga stödformer som finansieras via
anslaget.

8

1.4 Datorstödet för uppföljning och utvärdering

Databasen över glesbygdsstödet vid UMD AC innehåller en mängd relevanta
data för uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet.

Granskningen har dock visat att tillgängligheten till dessa data inte är den
bästa. Registerföringen är inte helt lämpad för uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Vidare saknas vissa data som skulle vara av värde för en
fördj upad utvärderingsverksamhet.

Länsstyrelserna har börjat att i ökad omfattning använda datorer i arbetet
med glesbygdsstödet. Härvid kan det bli aktuellt att lägga upp myndighetsegna
system för erfarenhetsåtervinning. Risk finns för att samordningsbehovet
mellan länsstyrelserna och mot databasen vid UMDAC inte tillräckligt
beaktas.

1.5 Kompletterande kompetenshöjande stöd

Mångå stödmottagare får problem i sin verksamhet. Möjligheterna att ge
kompletterande stödinsatser är för närvarande mycket små på grund av att
ytterligare glesbygdsstöd endast kan ges till investeringar. För statens del kan
härigenom ökade förluster uppstå.

En spridd uppfattning bland tjänstemän som arbetar med glesbygdsstödet
är att möjligheterna behöver förbättras att ge företag även kompetenshöjande
stöd. Sådana ”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring,
ekonomistyrning och företagsledning.

1.6 Rapportens förslag till åtgärder

De iakttagelser och de analyser som gjorts under granskningen har gett
anledning till följande förslag, nämligen
att en expertgrupp tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet,
att datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas
samt

att formerna för kompetenshöjande stöd utreds.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har avgetts av elva remissinstanser. Dessa är
konsumentverket, lantbruksstyrelsen, statens industriverk (SIND), lantbruksnämnderna
i Västernorrlands och Jämtlands län, länsstyrelserna i
Kalmar, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens
län. Dessutom har lantbruksstyrelsen efter underremiss bifogat
yttranden från lantbruksnämnderna i Uppsala, Älvsborgs, Skaraborgs och
Västerbottens län.

2.1 Allmänt

Revisorernas rapport har sammanfattningsvis fått ett mycket positivt mottagande
av remissinstanserna. Den helt övervägande delen av dessa anser att 9

Förs. 1988/89:26

Bilaga

rapporten på ett riktigt sätt återspeglar rådande förhållanden i vad avser Förs. 1988/89:26
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslagen har i stort Bilaga
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Några remissinstanser tar även upp frågan om glesbygdsstödets betydelse.

Konsument\’erket framhåller att det i dag råder en samstämmig uppfattning
hos myndigheter, kommuner och handel att glesbygdsstödet till kommersiell
service är en effektiv stödform. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att
mycket av nyföretagandet i glesbygden knappast hade kunnat komma till
stånd utan stöd. Behovet av nyföretagande i glesbygdsområdet är stort,
vilket enligt länsstyrelsen innebär att risktagandet därför i vissa fall måste
tillåtas bli större här än eljest.

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

I granskningsrapporten föreslås att en expertgrupp med företrädare för
berörda myndigheter och organ tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslaget har tillstyrkts av
samtliga remissinstanser. Konsumentverket ställer sig positivt till den föreslagna
expertgruppen. Verket anser att betydelsen av en fungerande
uppföljning/utvärdering på central nivå ökar vid decentraliserade verksamhetsformer.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig i huvudsak till att de föreslagna åtgärderna
i rapporten vidtas. Styrelsen anser det i första hand vara en fråga för
länsstyrelserna i respektive län att åstadkomma en förbättrad utvärdering av
glesbygdsstödet med hänsyn till skillnader som föreligger i målsättning,
medelstilldelning och organisation av stödets handläggning. Styrelsen pekar
vidare på att man efter statsmakternas beslut år 1982 inte längre är
besvärsinstans och att länsstyrelserna förklarat att de inte önskar centrala
tillämpningsanvisningar för stöd till företag, även om lantbruksstyrelsen får
utfärda sådana. Därmed fick fortsatt uppföljning och utvärdering av
glesbygdsstödet låg prioritet inom lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att effektstudier bör göras för såväl
enskilda företag och regioner som tillämpade principer.

Beträffande frågan om samordning med andra stödformer framhåller
länsstyrelsen i Norrbottens län att uppföljning och utvärdering är angelägen
för alla regionalpolitiska stödformer. Såväl glesbygdsstöd, lokaliseringsstöd
som till exempel rationaliseringsstöd inom jordbruket har sinsemellan
sådana likheter att ett system bör utformas med tanke på åtminstone samtliga
dessa tre.

I granskningsrapporten föreslås att expertgruppen även tar upp frågan om
storleken av de resurser som kan avsättas för förbättrad uppföljning och
utvärdering. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det positivt att frågan om resursåtgången
för uppföljningsarbetet kommer att utredas. Om resursbehoven konkretiseras
minskar risken för att utvärderingsarbetet prioriteras lågt.

Några remissinstanser tar upp kommunernas roll vad gäller glesbygdsstödet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att berörda kommuner har kommit 10

att få en allt viktigare roll i näringslivsarbetet i stort och därmed också i Förs. 1988/89:26

hanteringen av glesbygdsstödet. Kommunernas roll har mycket litet berörts i Bilaga

rapporten. Dessa skulle enligt länsstyrelsen kunna ha en viktig roll i

uppföljningen av glesbygdsstödet. Länsstyrelsen förutsätter därför att om

den av revisorerna föreslagna expertgruppen tillsätts, kommunerna kan

företrädas i denna grupp.

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

I rapporten föreslås att datorstödet för uppföljning och utvärdering,
regionalt och centralt ses över. Förslaget i rapporten har fått ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Särskilda synpunkter har lämnats av
konsumentverket, som anför att en samordning av vissa för samtliga
stödformer gemensamma grunddata mellan UMDAC:s, länsstyrelsernas och
konsumentverkets datasystem skulle kunna innebära stora möjligheter till
arbetsbesparing och effektivisering av uppföljnings-/utvärderingsverksamheten,
centralt och regionalt. Verket anför att länsstyrelsernas rapportering
av beslut i enskilda ärenden samt bearbetningar av dessa i den databas som
successivt byggs upp hos verket är en viktig förutsättning för verkets centrala
samordningsarbete, som innefattar bl.a. uppföljningar och utvärderingar.

Om den föreslagna översynen inte resulterar i att verkets informationsbehov
kan tillgodoses måste verket även fortsättningsvis inhämta informationen i
särskild ordning.

SIND föredrar en gemensam databas och att de regionala systemen för
erfarenhetsåtervinning på resp. länsstyrelse med en enkel procedur kan
användas för uppdatering av det centrala systemet. På detta sätt kan enligt
verket onödigt dubbelarbete undvikas. Enligt verket är det av största vikt att
ett sådant system utformas så att varje användare själv kan dra nytta av
detsamma och därmed inse fördelarna med att lägga in uppgifter. SIND
anför att verket självfallet är berett att medverka i utvecklingsarbetet.

Vidare påtalas att verket för närvarande driver ett utvecklingsarbete av ett
datoriserat uppföljnings- och utvärderingssystem för länsstyrelsernas projektverksamhet
tillsammans med Länsdatabolaget AB. Flera paralleller från
utvecklingen av detta system kan enligt SIND:s uppfattning dras till förslagen
om uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar, i likhet med vad som
framkommit i rapporten, att UMDAC-databasen är svårtillgänglig och att
den inte ger den service som är önskvärd. I Västernorrlands län har en egen
och fullständig databas byggts upp som är lättillgänglig. Enligt länsstyrelsen
har samtliga länsstyrelser med omfattande glesbygdsstödhantering ordnat
eller håller på att ordna databaser för glesbygdsstödet. Därför behöver inte
några resurser läggas på att förbättra UMDACts dataregister, enligt
länsstyrelsen.

Lantbruksnämnden i Uppsala län anför att lantbruksnämnderna nu står
mitt uppe i en datoriseringsprocess. Nämnden anför att det är nödvändigt att
ett program för utvärdering av glesbygdsstödet blir användbart även på
länsplanet.

11

2.4 Kompletterande kompetenshöjande stöd Förs. 1988/89:26

Bilaga

I rapporten föreslås att formerna för kompletterande kompetenshöjande
stöd till verksamheter som ej utvecklats på avsett sätt utreds. Förslaget har
genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Enligt konsumentverket är omfattningen av det bistånd som handelns
konsulenter i dag ger glesbygdsbutikerna enligt verkets uppfattning klart
otillräcklig. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län finner att behov av stöd
till s.k. ”mjuka” investeringar inom ramen för glesbygdsstödet föreligger och
är i linje med att sådana möjligheter redan erbjuds inom ramen för det
regionala stödet till jordbruket i norra Sverige. Länsstyrelsen i Jämtlands län
påpekar att eftersom glesbygdsstödet vänder sig till mycket små företag i
utsatta områden kan företagen inte själva förväntas klara de kostnader och
övriga insatser som uppkommer när företagen står inför oväntade problem.

12

Innehållsförteckning

Förs. 1988/89:26

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 2

2.1 Allmänt 2

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering 3

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering 4

2.4 Kompetenshöjande stöd 5

3 Hemställan 5

Bilaga

1 Rapporten 7

1.1 Bakgrund och syfte 7

1.2 Glesbygdsstödets stödformer och handläggning 7

1.3 Uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet 8

1.4 Datorstödet för uppföljning och utvärdering 9

1.5 Kompletterande kompetenshöjande stöd 9

1.6 Rapportens förslag till åtgärder 9

2 Remissyttrandena 9

2.1 Allmänt 9

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering 10

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering 11

2.4 Kompletterande kompetenshöjande stöd 12

13