Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1985/86:15

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för ''

år 19S5 Redog.

driyöZ) 1985/86:15

1 Riksdagen 1985/86.2 sami. Nr 15

Redog. 1985/86:15

Jämlikt föreskrifterna i 37 § lagen för Sveriges riksbank får fullmäktige avge
härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning
under 1985.

I vissa väsentliga frågor, som fullmäktige behandlat under året och som
redovisas i berättelsen, har Staffan Burenstam Linder, Karl Boo, Ingegerd
Troedsson och Anne Vibble avgivit reservationer och särskilda yttranden till
vid varje tillfälle förda protokoll.

Stockholm den 30 januari 1986

ERIK ÅSBRINK

OLLE GÖRANSSON BENGT DENNIS STAFFAN

BURENSTAM LINDER

JAN BERGQVIST ANNE VIBBLE KARL BOO

/Hanna Ericsson

3

Redog. 1985/86:15

Innehåll

Inledning 5

Kredit- och valutapolitiken 6

Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen 1984 6

Kreditpolitikens huvuddrag och utveckling över året 8

Finansieringen av statens budgetunderskott 16

Kapitalmarknaden 17

Bankerna 19

Finansbolagen 21

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 22

Internationellt finansiellt samarbete 26

Betalningsmedelsförsörjningenm. m 31

Riksbankens bokslut 34

Förvaltningsåtgärder 40

Bilaga 1: Valutastyrelsens berättelse 48

Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank 59

4

Inledning

Redog. 1985/86:15

Sveriges riksbank är myndighet under riksdagen och står under dess garanti.
Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige, varav sex utses av riksdagen och en
av regeringen. Den av regeringen utsedde fullmäktigeledamoten är ordförande.
Fullmäktige utser inom sig riksbankschef och inom eller utom sig en
vice riksbankschef.

Riksbankens uppgift som centralbank består i att

- utge sedlar,

- ansvara för betalningsmedelsförsörjningen,

- förvalta guld- och valutareserven,

- fungera som statens och bankernas bank,

- föra kredit- och valutapolitik inom ramen för den allmänekonomiska
politiken

Riksbanken administrerar vidare valutaregleringen.

Riksbankens verksamhet bedrivs vid huvudkontoret i Stockholm och åtta
regionkontor samt under dessa fjorton kassakontor. Vidare sker ut- och
inlämning av sedlar vid två s. k. sedeldepåer i postverkets regi. Regionkontorens
och kassakontorens arbetsuppgifter består främst av betalningsmedelsförsörjning.

Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i
lagen (1934:437) för Sveriges riksbank och i lagen (RFS 1975:6) med
reglemente för riksbanken (Bankoreglementet).

I lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel regleras de kreditpolitiska
instrument som regeringen genom förordnande kan ställa till riksbankens
förfogande. Har förordnande om kreditpolitiska medel givits utfärdar
riksbanken de tillämpningsföreskrifter som behövs för användningen av
sådana medel.

De valutareglerande bestämmelserna återfinns dels i valutalagen (SFS
1939:350), dels i valutaförordningen (SFS 1959:264). Riksbanken har
utfärdat föreskrifter om tillämpning av valutaförordningen vilka återfinns i
riksbankens författningssamling, serie B.

Vid utgången av år 1985 hade fullmäktige i riksbanken följande sammansättning: Ordinarie

ledamöter
Erik Åsbrink, ordförande, Olle Göransson, vice ordförande och deputerad,
Bengt Dennis, riksbankschef, Staffan Burenstam Linder, Jan Bergquist,
Anne Vibble och Karl Boo.

Suppleanter

Lars Mathlein, personlig suppleant för ordföranden, Ivar Nordberg,
Birgitta Johansson, Johan Gernandt, Aina Westin, Ingemar Eliasson, Bertil
Jonasson och Kurt Eklöf, vice riksbankschef.

5

Kredit- och valutapolitiken

Redog. 1985/86:15

Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen

Tillväxttakten för den svenska ekonomin mattades något 1985. Exporten
ökade i betydligt lägre takt än föregående år medan importen steg kraftigt.
Överskottet i bytesbalansen 1984 vändes därmed på nytt i ett underskott.
Industriproduktionen ökade långsammare än föregående år. Den höga
vinstnivån bidrog emellertid till ytterligare investeringsökningar, som blev
kraftiga, särskilt inom industrin. Prisökningstakten dämpades men låg fortsatt
högre än i viktigare konkurrentländer. En starkt bidragande orsak till
den högre prisstegringstakten i Sverige var större timlöneökningar i kombination
med lägre produktivitetsstegring jämfört med omvärlden.

Den internationella bakgrunden och den svenska exporten

Den internationella konjunkturen försvagades under första halvåret för att
därefter förbättras något. För helåret steg BNP inom OECD-området med
knappt 3 % jämfört med 5 % 1984. I flertalet stora industriländer fördes en
stram finans- och penningpolitik i avsikt att minska budgetunderskotten och
dämpa inflationen. I USA fortsatte dock den expansiva finanspolitiken samtidigt
som penningpolitiken hölls mindre restriktiv. Sjunkande råvaru- och
oljepriser bidrog till att inflationstakten minskade överlag.

Bland industriländerna blev tillväxttakten i BNP högst i Japan med 5 %
medan den för USA och Västeuropa uppgick till 2-3 %. Detta innebar att
skillnaderna i tillväxttakt minskade jämfört med tidigare. Försvagningen i
USAs ekonomi var till stor del resultatet av en av dollarutvecklingen försvagad
konkurrenskraft som avspeglade sig i ett växande underskott i handelsbalansen.
I Japan och Västeuropa var den inhemska efterfrågan dämpad. I
Storbritannien resulterade hävandet av gruvkonflikten i en troligen tillfällig
högre tillväxttakt än genomsnittligt i Västeuropa. Även i de nordiska grannländerna
var tillväxten god. I Norge ledde en kraftig ökning av konsumtionsefterfrågen
till större avsättningsmöjligheter för svensk export. Den förstärkning
av tillväxten i Västtyskland som skedde under andra halvåret
grundades främst på exportefterfrågan och en uppgång i industriinvesteringarna.
Detta gynnade den svenska exporten av insatsvaror. Den svagare internationella
utvecklingen minskade emellertid avsättningsmöjligheterna
totalt och i kombination med en försämrad svensk konkurrenskraft dämpades
exporttillväxten.

Totalt beräknas den svenska exporten ha ökat med 2 % i volym 1985 jämfört
med nästan 7 % 1984. Råvaruexporten utvecklades svagt samtidigt som
svenska företag förlorade marknadsandelar vad avser exporten av bearbetade
varor. Att exportvolymen inte utvecklades i takt med marknadstillväxten
var sannolikt en följd av att de svenska exportpriserna ökade snabbare än
priserna på konkurrerande varor utomlands.

6

Inhemsk efterfrågan, lager och import

Redog. 1985/86:15

Den inhemska efterfrågan ökade starkt under 1985. Samtliga inhemska
efterfrågekomponenter bidrog till förstärkningen. Den ram lönekostnadsökningarna
på 5 % som regeringen och arbetsmarknadens parter enades om
under våren, och som ansågs vara förenlig med et uppsatta målet att begränsa
prisstegringen till 3 % under loppet av året, förefaller ha överskridits med
bortåt 2 procentenheter. Hushållens reala disponibla inkomst ökade 2 %,
vilket var något längre än ökningen av den privata konsumtionen.

Efter fyra års kraftiga neddragningar av lagren började dessa åter byggas
upp 1985. Lageromslaget bidrog därmed kraftigt till BNP-tillväxten. Det var
framförallt industrins lager som ökade.

Bruttoinvesteringarna ökade närmare 7 % 1985. Kraftigast steg industriinvesteringarna
- 20 % - men trots tre års uppgång låg dessa fortfarande lägre
än under högkonjunkturåren i mitten av 70-talet. Bostadsinvesteringarna
ökade också något. Ökningen hänförde sig helt till den fortsatta uppgången
i ombyggnadsinvesteringarna. Nybyggnadsinvesteringarna fortsatte att sjunka,
vilket de med undantag av något enstaka år gjort sedan början av 70-talet. Även de statliga investeringarna ökade, medan de kommunala gick tillbaka
något.

Importvolymen ökade kraftigt 1985. Ökningen beräknas ha uppgått till
8 %. Denna utveckling sammanhängde delvis med att den ökade efterfrågan
i hög grad riktade sig mot varor med hög importandel. Vidare medförde den
kalla vintern ökad oljeimport. Till detta kom att priserna på svenska produkter
steg betydligt snabbare än för konkurrerande importerade varor, vilket
ledde till marknadsandelsförluster för svensk industri på hemmamarknaden.

Produktion, arbetsmarknad och priser

Tillväxttakten i den totala produktionen (BNP) dämpades 1985. Den uppgick
till 2,2 %. Den inhemska efterfrågan drog upp tillväxten, medan utrikeshandeln
gav ett negativt bidrag. Industriproduktionen steg med drygt
3 %, vilket var en halvering av ökningstakten föregående år.

Arbetsmarknadsläget förbättrades ytterligare under 1985. Till skillnad
från 1984 ökade sysselsättningen trots att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
drogs ned. En tredjedel av sysselsättningsökningen skedde inom industrin.
Arbetskraftsutbudet fortsatte också att stiga men sysselsättningsökningen
räckte ändå till för att minska arbetslösheten med 10 000 personer.
Det gav en reducering av arbetslösheten i procent av arbetskraften från

3,1 1984 till 2,8 1985.

Konsumentpriserna steg med 5,6 % under loppet av 1985. Det innebar att
prisstegringstakten sjönk. Denna var dock drygt 2,5 procentenheter för hög i
förhållande till den dämpning av inflationstakten som regeringen syftat till att
uppnå. Högre ränte- och lönekostnadsökningar än vad som förutsatts
utgjorde de främsta orsakerna till den snabbare konsumentprisstegringen.

7

Bytesbalansen

Bytesbalansen försämrades kraftigt under första delen av 1985 jämfört med
motsvarande period 1984. Försämringen upphörde under andra delen av året
och för helåret beräknas underskottet ha uppgått till ca 10 miljarder kr, vilket
kan jämföras med överskottet 1984 på drygt 3 miljarder kr. Det var en kraftig
försämring i handelsbalansen som främst bidrog till omsvängningen i
bytesbalansen mellan åren. Handelsöverskottet minskade med ca 9 miljarder
kr jämfört med 1984. En snabbare volymutveckling för importen än för
exporten uppvägdes endast till en mindre del av ett mer gynnsamt bytesförhållande.
-

Bytesbalansen, miljarder kr.

1983

1984

1985

Handelsbalans (inkl korrigering
av handelsstatistiken)

9,7

23,1

14,4

Tjänster och transfereringar

-17,0

-19,9

-24,4

Bytesbalans

- 7,4

3,2

-10,0

Underskottet för tjänster och transfereringar fortsatte att växa även under
1985. Ökade räntebetalningar till utlandet, ett försämrat resevalutanetto
samt ökat utflöde av emigrationsvaluta bidrog till det växande underskottet.

Kreditpolitikens huvuddrag och utvecklingen över året

Mål och ramar för politiken

Styrande för uppläggningen och genomförandet av kreditpolitiken under
1985 var liksom under 1984 strävan att uppnå balans i valutaflödena och bidra
till att skapa förtroende för regeringens antiinflationspolitik. För att undvika
alltför stor ryckighet i politiken måste visserligen nettoflödet av löpande
betalningar och privata (och kommunala) kapitaltransaktioner tillåtas variera
över kortare perioder men på längre sikt skall dessa flöden balansera.
Staten skall alltså inte - utom möjligen temporärt - företa någon nettoupplåning
i utlandet för att balansera underskott i bytesbalansen eller privat kapitalutflöde.
Denna inriktning av politiken syftar till att förstärka tilltron till
att kronans yttre värde kommer att bevaras och utgör därmed ett viktigt led
i strävandena att bekämpa inflationen.

Förutsättningarna att upprätthålla balans i valutaflödet förbättrades av
att bytesbalansen successivt förstärkts under 1983 och 1984 som resultat av
de 1981 och 1982 företagna devalveringarna och av uppgången i den internationella
konjunkturen. Tidigare stora underskott i bytesbalansen kunde under
1984 förbytas i ett mindre överskott. För att förhindra ett valutautflöde
krävdes ändå en viss åtstramning av kreditpolitiken. För år 1984 som helhet
balanserade valutaflödet väl men en viss utströmning ägde rum mot slutet
av året.

Det statliga budgetunderskottet kunde väntas fortsätta att krympa under

Redog. 1985/86:15

8

1985. Det var dock fortfarande stort. För att förhindra en alltför kraftig in- Redog. 1985/86:15
hemsk likviditetstillväxt i ekonomin lades kreditpolitiken för 1985 upp efter
i stort sett samma linjer som gällde under 1984. En betydande del av budgetunderskottet
måste finansieras direkt av företag och hushåll samtidigt som
den inhemska utlåningen till dessa måste hållas stram. Utlåningstillväxten
skulle hållas tillbaka med räntepolitik men också med stöd av olika reglerande
åtgärder. Utlåningsregleringen för banker och finansbolag bibehölls. För
finansbolagen utfärdades föreskrifter efter det att förlängt förordnande erhållits,
medan regleringen för banker även fortsatt hade formen av en rekommendation.
För båda grupperna gällde att värdet av den genomsnittliga
utestående stocken av krediter i svenska kronor under 1985 fick överstiga
motsvarande medelvärde för 1984 med högst 4 %. Bankerna skulle också på
sedvanligt sätt hålla genomsnittsräntan för sin utlåning i svenska kronor vid
högst diskontot plus 4 procentenheter.

Tillgången på kredit till hushållen hade, trots utlåningsrestriktionerna för
banker och finansbolag, varit god under 1984. En stor del av den kreditefterfrågan
som dessa institut inte kunnat tillgodose, kanaliserades till bostadsinstituten.
Bankerna, som svarar för kundkontakterna för sina egna bostadsinstitut
kunde i själva verket i stor utsträckning själva välja vilken kre Diagram

1. Penningmarknadsräntor och riksbankens diskonto.

18

14

16

••••

Straffränta

statsskuldväxelränta

10

Diskonto

8

1982

1983

1984

1985

''Straffränta, inkl den extra avgift som under perioden 17 juni 1982 - 9 september 1982
togs ut av banker, som under minst sex dagar hade straffräntebelagd upplåning i
riksbanken.

9

ditkanal de ville erbjuda. Förhållandena hade lett till en kraftig expansion Redog. 1985/86:15
av bostadsinstitutens oprioriterade utlåning. Enligt riksbankens uppfattning
skulle effektiviteten i regleringssystemet i alltför hög grad urholkas om denna
utveckling finge fortsätta. För 1985 lades därför en begränsning också på
bostadsinstitutens oprioriterade utlåning. Enligt riksbankens rekommendationer
fick varje institut en utlåningsram som grovt räknat motsvarade 80 %
av värdet av dess utlåning under tolvmånadersperioden tom september

1984. Några mindre modifieringar genomfördes senare.

Livförsäkringsbolag och Allmänna Pensionsfonden ålades allmän placeringsplikt
enligt samma utformning som införts i september 1984. Instituten
ifråga skulle förvärva prioriterade obligationer direkt från riksgäldskontoret,
bostadsinstituten och Allmänna Hypoteksbanken till ett belopp som för
helåret skulle utgöra lägst 85 % av deras totala nettoplaceringar.

Turbulens på den internationella valutamarknaden och försvagad betalningsbalans.

Valutautflödet under de sista månaderna av 1984 fortsatte in över 1985 och
förstärktes. För att vända denna utveckling bedömde riksbanken det nödvändigt
att strama åt läget på penningmarknaden. Den 22 januari företogs
omfattande marknadsoperationer med det uttalade syftet att höja penning Diagram

2. Penningmarknadsräntor i Sverige och utlandet.

Månadsgenomsnitt

16

14

SEK

12

10

USD''

8

DEM

6

/“x,

4

1982 1983 1984 1985

''3-mån. statsskuldväxelränta. 2Eurocurrency deposit rate, bindningstid 3 månader.

10

marknadsräntorna med 2 procentenheter till ca 14 % (Diagram 1). Därmed Redog. 1985/86:15
etablerades de korta räntorna på den nivå de haft omedelbart efter straffräntehöjningen
vid halvårsskiftet 1984. Räntorna hade sjunkit under hösten
ehuru i något mindre utsträckning än dollarräntorna. Marginalen mellan
statsskuldväxel- och eurodollarräntor steg nu till 4 å 5 procentenheter (Diagram
2 och 3).

Den viktigaste orsaken bakom utflödet under slutet av 1984 och inledningen
av 1985 var utan tvivel dollarns utveckling. Efter att kortvarigt ha
försvagats under de första månaderna av 1984 fortsatte dollarn att stiga och
närmast i tilltagande takt. Detta ledde till att tidigare rådande förväntningar
om en nedgång i dollarn efter hand förbyttes i en växande tilltro till att dollarn
i stället skulle förstärkas ytterligare, i varje fall inom den horisont som
var intressant för kortfristiga placeringar. Trycket på kronan från dollaruppgången
var så starkt att uppdragningen av penningmarknadsräntorna endast
medförde ett kortare avbrott i valutautflödet. Under rådande turbulenta förhållanden
på valutamarknaden med stora svängningar i växelkurserna från
dag till dag framstod en ytterligare skärpning av penningpolitiken knappast
som meningsfull. En viss avlastning av trycket skedde genom att riksbanken
lät kronans värde sjunka. För första gången tilläts valutaindex stiga mer än

Diagram 3. Valutaflöde, riksbankens valutakursindex samt räntedifferens
gentemot utlandet.

Miljarder kr. resp procent

Räntedifferens

130

131

-4

Valutaflöde

132

-8

Valutakursindex

133

134

J | F | M , A | M | J ,J | A , S , O | N , D

1985

L

Anm. Valutaflödet och räntedifferensen avläses mot skalan till höger och valutakursindex
mot skalan till vänster. Staplarna illustrerar det ackumulerade valutaflödet
från årets början. Valutaflödet är definierat som valutareservens transaktionsförändring
minus statens och riksbankens utlandsupplåning och minus
tilldelningen av särskilda dragningsrätter (SDR). Räntedifferensen är mätt som

skillnaden mellan 3-mån. statsskuldväxelränta och 3-mån. eurodollarränta. 11

marginellt över sitt riktvärde.

Då dollarns kurs passerat sin kulmen under första delen av mars blev det
allt mer uppenbart att det fortsatta trycket på den svenska kronan i växande
grad härrörde från en starkt försämrad bytesbalans. Försämringen berodde
delvis på speciella faktorer, framförallt den kalla vintern som medförde ökad
oljekonsumtion, men också en allmänt högre efterfrågan än väntad.

För att dämpa efterfrågan och förstärka betalningsbalansen behövdes
samverkande ekonomisk-politiska åtgärder. Den 13 maj stramade riksbanken
åt kreditpolitiken ytterligare samtidigt som regeringen aviserade skärpta
regler för avbetalningsköp och kontokrediter, likviditetsindragning från näringslivet
samt vissa andra finanspolitiska åtgärder. De kreditpolitiska åtgärderna
innefattade en höjning av diskontot från 9,5 % till 11,5 %, av straffräntan
från 13,5 % till 16 %, ett slopande av taket på bankernas utlåningsräntor
samt en sänkning av utlåningstaket för banker och finansbolag från
4 % till 2 % 1985 och också för bostadsinstitutens oprioriterade utlåning.
Genom att räntetaket slopades, förstärktes åtstramningseffekten. Utlåningsräntorna
höjdes något mer än vad som motsvarade diskontoändringen.

Återhämtning och förbättrad stabilitet

Åtgärderna fick åsyftad effekt och innebar en vändpunkt i betalningsbalansens
utveckling. Valutautflödet som dittills under året hade uppgått till i det
närmaste 10 miljarder kr förbyttes i ett inflöde. Bytesbalansen upphörde att
försämras. Till detta bidrog också gynnsamma yttre faktorer såsom sjunkande
olje- och andra råvarupriser. Det förbättrade valutaläget återspeglades i
ett privat kapitalinflöde och i att kronans yttre värde stärktes successivt. Efter
att tidvis ha legat bara något under 134 under perioden från början av
mars till mitten av maj, sjönk valutakursindex från juni till mitten av juli för
att stabiliseras strax över riktvärdet 132, en appreciering av kronan med
drygt 1 %.

I juni beslöt riksbanken offentliggöra det intervall inom vilket valutakursindex
skulle tillåtas variera, den s k bandbredden. Fluktuationerna skulle
begränsas till högst 1,5 % runt riktvärdet, dvs index skulle tillåtas röra sig
mellan 130 och 134. Den tidigare, ej offentliggjorda bandbredden uppgick
till 2,25 % runt riktvärdet. Att bandbredden tillkännagavs, innebar inte att
valutakurserna skulle få utvecklas fritt mellan gränsvärdena. Riksbanken
deklarerade sin avsikt att även fortsättningsvis intervenera innanför bandbredden.
Syftet med att lägga fast ett snävare intervall och offentliggöra detta
var att skapa större säkerhet på valutamarknaden beträffande riksbankens
valutakurspolitik och därmed bidra till att förstärka incitamenten till
stabiliserande kapitalrörelser.

Den fortgående förbättringen i valutaläget gjorde det möjligt att redan i
juli vidta vissa lättnader i kreditpolitiken. Den 11 juli sänktes diskontot och
straffräntan med en procentenhet till 10,5 respektive 15 %. Valutainflödet
fortsatte om än i något måttligare takt i augusti och början på september. I
mitten av september, strax före riksdagsvalet, skedde ett visst utflöde. Detta
var dock mindre än väntat och uttryck för en viss riskgardering. Utflödets

Redog. 1985/86:15

12

begränsade omfattning visade att några mer allmänt spridda devalveringsförväntningar
inte förelåg. I den mån sådana förväntningar funnits i marknaden
under våren och försommaren hade de försvagats och i stort sett upphört
fram till valet.

Efter det kortare avbrottet i mitten av september fortsatte inflödet under
resten av året praktiskt taget utan avbrott. Ändå dämpades inflödet av ytterligare
sänkningar av straffräntan i oktober och november med en procentenhet
vardera till 13 % och av en successiv appreciering av kronan. Valutaindex
sjönk till en nivå kring 130,5. Till det lättare valutaläget bidrog, förutom
en allmänt ökad tilltro till den svenska kronan, att dollarn sjönk markant.
Det av den amerikanske finansministern med kort frist sammankallade
mötet mellan de fem stora ländernas finansministrar och centralbankschefer
i New York den 22 september gav omedelbart starkt utslag på marknaden.
Vid mötet deklarerade för första gången från amerikansk sida en önskan att
dollarns kurs skulle sjunka samtidigt som man från övriga länder förklarade
sig villiga medverka härtill. G-5-ländernas centralbanker har sedan dess företagit
omfattande interventioner för att sänka dollarkursen.

Avreglering på kreditmarknaden

Riksbanken har länge varit medveten om att de yttre förutsättningarna efter
hand begränsat möjligheterna att med stöd av direkta regleringar föra en
effektiv kreditpolitik. Nya, mer sofistikerade, finansieringsformer och finansiella
marknader har växt fram såväl på som vid sidan om den reguljära kreditmarknaden.
Ransoneringselementet på kreditmarknaden som helhet har
gradvis avtagit och räntepolitiken har kommit att spela en allt mer framträdande
roll.

En rad regleringar har lättats eller helt tagits bort under senare år. Likviditetskvoterna
för bankerna avskaffades 1983. Emissionskontrollen har mjukats
upp högst väsentligt. Omläggningen till bruttoplaceringskrav för försäkringsbolag
och AP-fond i september 1984 skapade förutsättningar för utvecklingen
av en andrahandsmarknad i stats- och bostadsobligationer. I maj
1985 togs som nämnts ytterligare ett steg genom att regleringen av bankernas
utlåningsräntor avskaffades.

Den ökade rörligheten på finansmarknaden har inneburit att lånebehoven
vid reglering av kredittillgången i växande utsträckning kunnat tillgodoses
utanför den reguljära marknaden. Bankerna kunde också genom avlyft av
delar av kreditportföljen temporärt kring månadssluten - avstämningstidpunkten
för utlåningstaken - hålla en genomsnittligt större volym krediter
än regleringen avsåg. För att nå åsyftad effekt måste doseringen av åtgärderna
göras allt kraftigare. Så hade också skett för 1985 dels genom att bostadsinstitutens
oprioriterade utlåning inordnats i regleringen dels genom att utlåningstaken
sänkts i maj. En långvarig, oavbruten användning av utlåningsregleringen
får på detta sätt en allt mer snedvridande effekt på kreditmarknadsstrukturen.
Mot denna bakgrund och med den gynnsammare utveckling
av betalningsbalansen som ägt rum under hösten beslöt riksbanken den 21
november, inför uppläggningen av kreditpolitiken för 1986, att med omedel -

Redog. 1985/86:15

13

bar verkan slopa utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag. Redog. 1985/86:15

Samtidigt med att utlåningsregleringen avskaffades höjdes kassakraven
från 1 % till 3 % varvid också räntegottgörelsen på dessa medel borttogs.

Vidare infördes en sk räntetrappa för bankernas upplåning i riksbanken.

Slopandet av utlåningstaken kunde förväntas komma att leda till högst betydande
förändringar i utlåningens fördelning på kreditmarknaden. Den grå
kreditmarknaden kommer att krympa samtidigt som framför allt bankernas
utlåning kommer att växa. Dessa förändringar borde leda till en bättre fungerande
kreditmarknad. Det förelåg dock risk för att utlåningstakens slopande
skulle medföra att den totala kreditvolymen i ekonomin växte snabbare
framöver än vad som var samhällsekonomiskt önskvärt. Skärpningen
av kassakraven syftade till att motverka en sådan utveckling. En viss anpassningsperiod
ansågs böra tillåtas. De nya kraven tillämpas därför först från
och med den 13 januari 1986.

Räntetrappan ersatte dittills tillämpade straffränta. Bankerna fick låna
till 10,5 %, ett belopp motsvarande högst 25 % av eget kapital. För större
belopp höjdes räntekostnaden stegvis enligt följande skala

mellan 25 % och 75 % av eget kapital 12,5 %

mellan 75 % och 125 % av eget kapital 14,5 %

mellan 125 % och 175 % av eget kapital 16,5 %

över 175 % av eget kapital 18,5 %

Om varje bank utnyttjade fullt ut sin möjlighet att låna till 10,5 % ränta,
skulle de totalt kunna låna drygt 2,5 miljarder kr. Varje steg därefter motsvarande
en upplåning på drygt 5 miljarder kr. Räntetrappan infördes för att
snabbare kunna anpassa de korta räntorna till förändringar på penning- och
valutamarknaderna. När det gällt att genomföra marknadsoperationer hade
rätten att låna i riksbanken till fast ränta utan någon beloppsbegränsning
utgjort ett problem. Den stora och växande rörligheten på penning- och valutamarknaden
motiverade en ökad automatik i ränteanpassningen. Räntetrappan
skapade en sådan automatik. Även i detta fall gavs utrymme för en
anpassning. De nya räntevillkoren tillämpades först fr o m den 9 december

1985.

De företagna åtgärderna var en teknisk omläggning och syftade varken
till att strama åt eller lätta på politiken. En del av den utlåning som nu skett
vid sidan om den reguljära kreditmarknaden, och kanske även genom finansbolagen,
kan efter utlåningstakens avskaffande väntas komma att kanaliseras
över bankerna i stället. Med de mått som vanligen används för kreditgivning
och likviditet kan detta ge intryck av att kreditpolitiken skulle ha
blivit mer expansiv. Det finns emellertid skäl att räkna med att en ganska
betydande sådan anpassning av utstående krediter kan komma att äga rum
utan att detta innebär någon ändring i stramheten i kreditpolitiken. Denna
anpassning kan komma att sträcka sig över en ganska lång tidsperiod.

14

Tabell 1. Bytesbalans och valutaflöden,
Miljarder kr.

1984

1985’

1984

1985

lhå

2hå

lhå

2hå‘

A. Bytesbalans

3,2

-10,0

5,4

-2,1

- 9,4

- 0,6

B. Privata kapitaltran-sanktioner, netto

-3,2

12,6

-7,3

4,0

2,8

9,8

Valutaflöde
(A+B = C-D-E)

0,0

2,6

-1,9

1,9

- 6,6

9,2

C. Valutareservens tran-saktionsförändring

-0,4

14,0

-0,9

0,5

16,4

- 2,4

D. Riksbankerns övriga
transaktioner

-0,6

- 0,1

-0,5

-0,1

0,0

- 0,1

E. Statens upp-låning, netto

0,2

11,5

1,5

-1,3

23,0

-11,5

''Preliminärt utfall för bytesbalans och privata kapitaltransaktioner.

Diagram 4. Marknadsräntor (effektiva årsräntor) för statsskuldväxlar och
riksobligationer.

18

Ränteläget den 10 juni 1985

Ränteläget den 30 december 1985

Ränteläget den 10 januari 1985

återstående

löptid

löptid

löptid

löptid

löptid

Läget vid slutet av 1985

Vid tillämpningen av det nya systemet med räntetrappa, företog riksbanken
marknadsoperationer med sikte på att anpassa bankernas upplåning i riksbanken
så att penningmarknadsräntorna skulle bli ungefär oförändrade. Beroende
på dagliga svängningar i bankernas kassaläge kan dock dagslåneräntorna
variera. Skillnader i olika bankers kassaläge kan också bidra till variationer
i högsta erlagda upplåningsränta. Sådana variationer bör dock kunna
begränsas i omfattning genom utveckling av en mer livaktig och effektiv
dagslåneverksamhet.

Valutainflödet fortsatte under december. Inflödet under senare delen av
året balanserade gott och väl det utflöde som ägde rum före de åtstramande
åtgärderna i maj (Tabell 1). Kronan var fortsatt stark och penningmarknadsräntorna
tenderade snarast att pressas ned.

Efter den kraftiga uppgången i räntorna under första delen av 1985, då
avkastningskurvan för lån efter återstående löptid fick en starkt negativ lutning,
närmade sig räntenivån mot slutet av året det läge som rått vid årets
ingång. Avkastningskurvan var dock fortfarande - om än svagt - negativt
lutande medan den vid årets ingång haft en svagt positiv lutning (Diagram

4).

Finansieringen av statens budgetunderskott

Det statliga budgetunderskottet fortsatte att minska under 1985. Budgetunderskottet
uppgick till 61 miljarder kr vilket är 13 miljarder kr mindre än
under 1984.1 uppgifterna över det statliga budgetunderskottet inkluderas de

Tabell 2. Finansiering av statens lånebehov 1984—1985
Nettobelopp, miljarder kr.

Statens budgetunderskott
Valutaförluster på statliga utlandslån

Statens lånebehov

1984

74

11

63

1985

61

8

53

Finansiering''.

Riksbanken

28

3

därav: företags och kommuners

insättningar i riksbanken

9

15

kassakravsmedel

-

-

övrigt

19

-12

Inhemsk marknad

35

39

därav: prioriterade obligationer

-4

-13

allemanssparande

6

10

premie- och sparobligationer

9

9

övrigt

24

33

Utlandet

0

11

Summa finansiering

63

53

Källa: Riksbanken.

bokföringsmässiga kursförluster som uppkommer vid omläggning av redan
upptagna utlandslån till lån med mer gynnsamma villkor. Dessa kursförluster
innebär dock inte att statens lånebehov ökar. Om budgetunderskottet
rensas från dessa kursförluster framkommer statens egentliga lånebehov.
Detta uppgick 1985 till ca 53 miljarder kr dvs en minskning med 10 miljarder
kr jämfört med 1984 (Tabell 2).

Statens utlandsskuld ökade med 11 miljarder kr under 1985 medan den
under 1984 hållits oförändrad, räknat netto. Den statliga nettoupplåningen
i utlandet 1985 motsvarades dock mer än väl av den uppbyggnad av riksbankens
valutareserv som ägde rum (Tabell 1).

Den statliga upplåningen inom landet blev mindre 1985 än 1984,
42 miljarder kr mot 63 miljarder kr. Liksom under tidigare år emitterade
staten prioriterade obligationer inom ramen för placeringsplikten för APfonden
och försäkringsbolagen. Till följd av stora belopp av förfallande äldre
statsobligationer kom dock på den inhemska marknaden den utelöpande
volymen prioriterade statsobligationer att minska med 13 miljarder kr. Under
1984 hade den utelöpande volymen minskat med 4 miljarder kr. Var
utestående prioriterade obligationer slutligen placeras är, sedan bruttoplaceringskraven
infördes, mer svårbedömbart.

Upplåningen från hushållssektorn fortsatte att öka under 1985. Det var
framförallt upplåningen genom allemanssparande! som ökade.

Emissioner av statsskuldväxlar och riksobligationer fortsatte att vara den
dominerande upplåningsformen för staten. Totalt ökade det utestående
beloppet av sådana statspapper på inhemska marknaden med 30 miljarder
kr.

Kapitalmarknaden

Kapitalmarknaden fortsatte att expandera under 1985. Kapitalmarknadsinstitutens
utlåning växte, emissionerna av värdepapper ökade och andrahandsmarknaden
för obligationer utvecklades.

Försäkringsbolagens placeringskapacitet fortsatte att öka under 1985. Allmänna
Pensionsfondens placeringskapacitet har under senare år stagnerat,
en viss tillväxt skedde dock under det gångna året.

I september 1984 vidtogs en ändring av den för försäkringsbolagen och
AP-fonden gällande allmänna placeringsplikten. Kravet på nettoplacering i
prioriterade tillgångar ersattes med krav på förvärv av prioriterade
obligationer direkt från emittent. Bruttokravet gällde endast de sju största
livbolagen, för de mindre livbolagen och för sakbolagen behölls nettokravet
fram till slutet av 1984.

Även för 1985 tillämpades placeringsplikt i form av bruttokrav. Placeringsplikten
avskaffades dock för sakbolagen och avsåg endast livbolag. För
1985 gällde sålunda att bolagens förvärv av prioriterade obligationer direkt
från emittent skulle uppgå till belopp motsvarande minst 85 % av de totala
placeringspliktsgrundande placeringarna. Som prioriterade obligationer
räknades på samma sätt som 1984 statsobligationer utom riksobligationer
samt bostadsinstitutens och Allmänna Hypoteksbankens obligationer för finansiering
av prioriterade ändamål. Det föreskrevs vidare att av förvärven

2 Riksdagen 1985186. 2 sami. Nrl5

av prioriterade obligationer skulle en viss del, motsvarande 38 % av bolagens
placeringskapacitet, utgöras av prioriterade bostadsobligationer. En
särskild kvot på 10 % inom ramen för bostadskvoten infördes också för att
säkra tillförseln av medel till Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag. Detta
institut, som började sin verksamhet efter halvårsskiftet, ombesörjer den
bostadsfinansiering som tidigare skedde över stadsbudgeten. Nu nämnda
placeringskrav avsåg placeringarna för året som helhet. I syfte att åstadkomma
ett jämnt placeringsflöde föreskrevs även kvoter för de olika kvartalen.

Även för Allmänna Pensionsfonden tillämpades allmän placeringsplikt
under 1985. Kraven var desamma som gällde för livförsäkringsbolagen.

AP-fonden och livförsäkringsbolagens placeringskapacitet uppgick 1985
till 19 respektive 26 miljarder kr. De förvärvade prioriterade obligationer
för 16 respektive 24 miljarder kr. Detta motsvarade väl placeringskraven för
året som helhet. Försäkringsbolagen köpte därvid en större andel prioriterade
bostadsobligationer än som erfordrades för att fylla bostadskvoterna. För
1986 tillämpas allmän placeringsplikt för AP-fonden och livförsäkringsbolag
enligt samma konstruktion med bruttokrav som 1985. Perioden begränsas
till januari - november. Syftet är att i fortsättningen undvika årsslutet som
mättidpunkt, då försäkringsbolagen på grund av anhopningen av premiebetalningar
och osäkerheten om deras fördelning före och efter årsskiftet har
stora svårigheter att bedöma sin placeringskapacitet. För hela perioden januari
- november skall AP-fonden och livförsäkringsbolagen ha förvärvat
prioriterade obligationer till ett belopp motsvarande minst 80 % av deras
totala nettoplaceringar. Bostadskvoten för samma period har fastställts till
50 % och delkvoten för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag till 13 %.
Vissa minimikvoter skall liksom under 1985 vara uppfyllda för mellanliggande
perioder.

För bankerna gäller sedan likviditetskraven avskaffades 1983 inte längre
några placeringsdirektiv avseende prioriterade statsobligationer. Bankernas
andel av den prioriterade bostadsfinansieringen 1985 bestämdes i sedvanlig
ordning genom överenskommelse mellan delegationen för bostadsfinansiering
och bankerna. Bankerna förklarade sig därvid villiga till avlyft i färdiga
fastigheter genom att under året från bostadslåneinstituten och Statens bostadsfinansieringsaktiebolag
köpa prioriterade obligationer till ett sammanlagt
belopp av 7 650 mkr. Förvärven från emittenterna följde den ingångna
överenskommelsen.

En motsvarande överenskommelse har träffats för 1986 omfattande ett
belopp om 7 500 mkr.

Bostadsinstitutens oprioriterade långivning, som hade expanderat kraftigt
1984, begränsades vid ingången av 1985 genom att riksbanken angav ramar
för dess omfattning. För varje institut gällde att utlåningen under 1985 skulle
få uppgå till högst 80 % av utlåningen under 12-månadersperioden t o m
september 1984. S k ROT-lån, dvs lån med statligt räntebidrag för reparationer
samt om- och tillbyggnad, var undantagna. Några mindre justeringar
företogs för vissa institut i början av 1985.1 samband med åtstramningen vid
diskontohöjningen i maj drogs ramarna för bostadsinstituten ned med 25 %.
De slopades sedan helt i november, samtidigt som utlåningsbegränsningarna
avskaffades även för bankerna och finansbolagen.

Totalt uppgick den oprioriterade fastighetsfinansieringen under de tre första
kvartalen 1985 till 10,3 miljarder kr mot 13,6 miljarder kr motsvarande
period 1984. Utlåningen för helåret 1984 var 21,1 miljarder kr. Genom att
ramarna slopades i november 1985, förelåg möjligheter för en större utlåning
under fjärde kvartalet 1985 än under samma kvartal 1984. Bostadsinstitutens
oprioriterade upplåning hade under 1984 till stor del skett genom
emission av kapitalmarknadsreverser. Under 1985 skedde upplåningen huvudsakligen
på obligationsmarknaden.

För de övriga mellanhandsinstituten avvecklades i början av året vissa tidigare
gällande upplåningsramar. För 1985 gällde endast vissa upplåningsbegränsningar
för Allmänna Hypoteksbanken och Svensk Exportkredit. Allmänna
Hypoteksbanken fick samma ram för prioriterad upplåning som under
1984 dvs 1,5 miljarder kr. Svensk Exportkredits upplåningsbehov skulle
få täckas på den internationella lånemarknaden. Upplåning i kronor skulle
medges endast mot förlagsbevis för kapitaltäckningsbehov.

För de kommun- och näringslivsfinansierande instituten framgår utvecklingen
av utlåningen av följande tablå (nettobelopp, miljarder kr).

1984

1984

jan-sept

1985

jan-sept

Kommuninstitut

2,3

1,3

2,2

Jordbruksinstitut

2,5

1,6

2,0

Företagsinstitut

4,0

2,7

1,6

Den totala bruttoupplåningen på obligationsmarknaden blev under 1985
högre än 1984. Statens nettoupplåning i form av prioriterade lån minskade kraftigt
eftersom lån på sammanlagt inte mindre än 30 miljarder kr inlöstes. Den
minskade statliga obligationsupplåningen sammanhängde bl med att den
statliga bostadsfinansieringen vid halvårsskiftet lyftes ut ur budgeten och
överfördes till Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag. Det var detta instituts
upplåning som med 7 miljarder kr i emissioner bidrog till att höja volymen
för de prioriterade bostadslånen från nära 19 miljarder kr 1984 till drygt
28 miljarder kr 1985. Bostadsinstitutens oprioriterade upplåning på obligationsmarknaden
ökade från drygt 2 till 12 miljarder kr, men denna ökning
var främst betingad av att instituten i stället minskade sin upplåning i andra
former.

Företagens obligationsupplåning via egna emissioner och via de företagsfinansierande
instituten hade ungefär samma volym 1985 som 1984 nämligen
drygt 5 miljarder kr. Under senare år har företagen, och i viss utsträckning
även kommunerna, bedrivit en omfattande upplåning via certifikatprogram.
Denna upplåningsform är formellt kortfristig. Den används för likviditetsutjämning
men också i inte obetydlig utsträckning för medelfristig finansiering.
Lämnade tillstånd var något mindre omfattande 1985 än 1984.

Bankerna

Sedan likviditetskvoterna avskaffats 1983 styrde riksbanken bankernas utlåning
genom att ange en rekommenderad högsta ökningstakt. Så skedde även

för 1985 och rekommendationen var beträffande beräkningsmetodik och definition
densamma som året före. Ökningstakten angavs vid årets början till
i genomsnitt 4 % över 1984 års nivå för utestående lån. I samband med de
kreditpolitiska åtgärderna den 13 maj sänktes den rekommenderade ökningstakten
till 2 %. Rekommendationen slopades sedan den 21 november.
Vid rekommendationens avskaffande låg banksystemet som helhet i god
överensstämmelse med rekommendationen. Ökningstakten för perioden januari
till oktober uppgick till 2,6 %. En viss variation fanns dock såväl mellan
de olika bankgrupperna som mellan enskilda affärsbanker.

Bankernas oprioriterade utlåning uppgick, som framgår av tablån nedan,
till 9,4 miljarder kr 1985 mot 12,4 miljarder kr 1984. Utlåningen ökar
säsongmässigt starkt mot slutet av ett år. Den kraftiga tillväxten i utestående
krediter under november och december 1985 återspeglar också effekterna av
att utlåningstaket slopades. Till betydande del torde det ha rört sig om
krediter som tidigare kanaliserats utanför bankernas låneportföljer och som
nu lyftes in i bankernas balansräkningar. För året som helhet blev dock
bankernas utlåning mindre 1985 än 1984.

Bankernas oprioriterade utlåning i svenska kronor. Nettoflöde, miljarder kr

1983

1984

1985

1985

Jan-okt

Nov-dec

Affärsbanker
Större sparbanker
Föreningsbanker

10,2

5,4

0,5

10,2

1,5

0,7

6,2

2,3

0,9

- 8,4

- 2,2
- 0,1

14,6

4,5

0,9

Totalt

16,1

12,4

9,4

-10,7

20,0

I nedanstående tablå visas bankernas oprioriterade utlåning i svenska kro-nor till företag och hushåll under de tre första kvartalen 1983,1984 och 1985.
Av tablån framgår att bankernas utlåning minskat kraftigt och att neddrag-ningen huvudsakligen skett i kreditgivningen till hushåll.

Bankernas oprioriterade utlåning i
miljarder kr

svenska kronor, schablonfördelad. Nettoflöde,

Totalt

därav:

företag hushåll

Jan-sep 1983
Jan-sep 1984
Jan-sep 1985

10,3
4,4
- 8,4

4.7
2,2

1.8

5.0

1.0
-5,3

Vid ingången av 1985 hade riksbanken också utfärdat en rekommendation
till bankerna att ej bidraga till finansieringen av bostadsinstitutens oprioriterade
utlåning. Bankerna uppmanades därvid att som placering ej förvärva
obligationer eller kapitalmarknadsreverser utgivna av dessa institut. Även
denna rekommendation slopades i samband med att utlåningsrekommendationerna
avskaffades för bankerna.

Finansbolagen

Riksbankens styrning av finansbolagens utlåning skedde under 1985 enligt
samma principer som för banker med den enda skillnaden att för finansbolagen
tillämpades den kreditpolitiska lagstiftningen. Beräkningsmetod och
ökningstal för utlåningen var desamma. Jämfört med 1984 innebar regleringen
vissa lättnader så till vida att begränsningarna för såväl beviljade krediter
som leasing slopades.

Vid årets början angavs i särskilda föreskrifter att finansbolagens utlåning
under 1985 tilläts öka med i genomsnitt högst 4 %. I samband med de kreditpolitiska
åtgärderna den 13 maj sänktes ökningstakten till 2 %. Utlåningsregleringen
upphävdes sedan den 21 november.

Finansbolagens utlåning. Nettoflöden, miljarder kr

Lån Leasing Summa

Jan-sep 1983 4,5 1,9 6,4

Jan-sep 1984 -4,1 0,7 -3,4

Jan-sep 1985 -2,5 2,9 0,4

Som synes av ovanstående tablå sjönk finansbolagens utestående lån under
de tre första kvartalen 1985. Minskningen var dock inte lika stor som
under samma kvartal 1984. Leasingverksamheten expanderade kraftigt.
Detta kan sättas i samband med att regeringen, samtidigt med de kreditpolitiska
åtgärderna den 13 maj, skärpte villkoren för avbetalningsköp och kontokortskrediter.
De skärpta villkoren i kombination med sänkt utlåningsutrymme
ledde till ett ökat intresse för leasing, bl a utformades nya leasingformer
för hushållen.

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 1985

Redog. 1985/86:15

29 januari

Uppgörelse träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering och företrädare
för bankerna beträffande bankernas byggnadskreditgivning och
deras andel av den slutliga finansieringen 1985.

Bankerna förklarade sig villiga att svara för de byggnadskrediter som
behövdes för bostadslånefinansierade nybyggnader och ombyggnader samt
för allmänna samlingslokaler som finansierades med statligt stöd. Bankerna
förklarade sig härutöver villiga att medverka till att byggnadskrediter skulle
ställas till förfogande även för bostadsbyggande utan bostadslånefinansiering
och för tomträttsmark.

Beträffande den slutliga finansieringen förklarade sig bankerna villiga till
avlyft i färdiga fastigheter genom att under året från bottenlåneinstituten och
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag köpa prioriterade obligationer till ett
sammanlagt belopp av drygt 7 650 mkr. Ca 5 500 avsåg bottenlåneinstitutens
obligationer fördelade enligt följande på de olika bankgrupperna: 2 364 mkr
för affärsbankerna exkl. PKbanken, Sparbankernas bank och Föreningsbankernas
bank, 1 090 för PKbanken, 1 566 för sparbankerna inkl. Sparbankernas
bank och 476 för föreningsbankerna inkl. Föreningsbankernas bank.
2 160 mkr avsåg Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, fördelade enligt
följande: 930 mkr för affärsbankerna, 429 för PKbanken, 615 för sparbankssektorn
och 186 för föreningsbankssektorn.

14 mars

Fullmäktige beslöt ändra beräkningsgrunderna för bostadsinstitutens oprioriterade
utlåningsram under 1985. Basperioden ändrades från 12-månadersperioden
t. o. m. september 1984 till den genomsnittliga upplåningen under
de fyra 12-månadersperioderna t. o. m. september åren 1981-1984. Beslutet
innebar att utlåningsramen höjdes för några institut, däremot skedde inga
nedskärningar i tidigare utfärdade ramar. Totalt höjdes utlåningsramen från
13 050 mkr till 13 800 mkr.

22 mars

Valutastyrelsen beslutade om följande åtgärder:

- att upphäva förbudet för valutabankerna att, utan riksbankens tillstånd,
göra avistaaffärer med utländsk bank i utländsk valuta mot svenska kronor
på kortare tid än två bankdagar, exempelvis s. k. endagsswappar,

- att tillåta valutabankerna att göra terminsaffärer inte bara med utländsk
bank utan även med annan valutautlänning,

- att tillåta valutabankerna att göra terminsaffärer i utländsk valuta mot
annan utländsk valuta på obegränsad tid med utländsk bank eller annan
valutautlänning samt

- att tillåta valutabankerna att göra terminsaffärer med allmänheten med
tidigare förfallodag än den bakomliggande betalningen om förlängning
sker fram till betalningens förfallodag.

Anm. Ändringar i ränteläget - även relativt omfattande sådana - genom
marknadsoperationer upptas inte i denna förteckning.

22

13 maj

Riksbanksfullmäktige beslutade:

- höja diskontot från 9,5 % till 11,5 % med verkan fr. o. m. den 14 maj 1985,

- höja straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken från 13,5 % till
16 % med verkan fr. o. m. den 14 maj 1985,

- höja räntesatsen på prioriterade obligationer från 11 % till 12 % med
omedelbar verkan,

- slopa rekommendationen rörande bankernas utlåningsräntor och räntan
på kredit i räkning,

- sänka utlåningstaket för bankerna från 4 % till 2 % för 1985,

- sänka utlåningstaket för finansbolagen från 4 % till 2 % för 1985 samt

- sänka utlåningstaket för bostadsinstitutens oprioriterade utlåning med
25 % för 1985.

27 juni

Riksbanken beslutade offentliggöra det intervall inom vilket valutakursindex
skulle komma att tillåtas variera, den s. k. bandbredden. Fortsättningsvis
skulle fluktuationerna komma att begränsas till högst 1,5 % under resp. över
riktvärdet 132. Index skulle alltså kunna röra sig mellan lägst 130 och högst
134. Detta innebar ett snävare intervall än det dittills tillåtna.

11 juli

Riksbanken beslutade:

- sänka diskontot från 11,5 % till 10,5 % med verkan fr. o. m. den 12 juli

1985,

- sänka straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken från 16 % till
15 % med verkan fr. o. m. den 12 juli 1985 samt

- sänka räntesatsen för prioriterade obligationer från 12 % till 11,5 % med
omedelbar verkan.

24 oktober

Riksbanken beslutade sänka straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken
från 15 % till 14 % med verkan fr. o. m. den 25 oktober 1985.

14 november

Riksbanken beslutade sänka straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken
från 14 % till 13 % med verkan fr.o.m. den 15 november 1985.

21 november
Riksbanken beslutade:

- upphäva gällande rekommendation om utlåningstak för bankernas och
bostadsinstitutens oprioriterade utlåning med omedelbar verkan,

- upphäva gällande tillämpningsföreskrifter avseende utläningsreglering för
finansbolag med omedelbar verkan,

- höja kassakraven från 1 % till 3 % med verkan fr. o. m. den 13 januari

1986. Fr. o. m. detta datum skulle ej ränta gottgöras på kassakravsmedel,

- för bankernas behållning på checkräkning i riksbanken utöver kassakravsmedel
gottgöra ränta till 8,5 % fr. o. m. den 9 december 1985 samt

Redog. 1985/86:15

23

- ändra villkoren för bankernas upplåning i riksbanken. Gällande straffränta Redog. 1985/86:15
på 13 % vid banks upplåning utöver 25 % av dess eget kapital ersattes med
följande räntetrappa gällande fr. o. m. den 9 december 1985.

Upplåning

upp till 25 % av eget kapital 10,5 %

mellan 25 % och 75 % av eget kapital 12,5 %

mellan 75 % och 125 % av eget kapital 14,5 %

mellan 125 % och 175 % av eget kapital 16,5 %

över 175 % av eget kapital 18,5%

21 november

I samband med beslutet att upphäva utlåningsregleringen för bankernas,
finansbolagens och bostadsinstitutens oprioriterade utlåning skulle riksbankens
tillämpning av emissionskontrollen få följande utformning.

Emission av obligationer, förlagsbevis, företags- och kommuncertifikat
och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev skulle även
fortsättningsvis erfordra riksbankens tillstånd. I sin tillämpning av emissionskontrollen
hade riksbanken dittills inte medgivit emissioner för fastighetsbolag
och mindre kommuner. Riksbanken såg för tillfället inga skäl att
utestänga dessa låntagare från värdepappersmarknaden. För kreditinstituts
upplåning skulle gälla de villkor som riksbanken i varje särskilt fall bestämde.

Riksbanken skulle vid behov komma att i samråd med emissionsinstituten
ordna emissionskö för att undvika störningar på emissionsmarknaden.

21 november

Riksbanken begärde hos regeringen förordnande om allmän placeringsplikt
och räntereglering för livförsäkringsföretag samt allmän placeringsplikt för
Allmänna Pensionsfonden att gälla under 1986.

22 november

Valutastyrelsen beslutade höja den gräns för investeringsbelopp, vid vilken
krav på utlandsfinansiering inträder, från lmkr till 10 mkr.

22 november

Valutastyrelsen avskaffade fr. o.m. den 1 december det dittillsvarande
förbudet mot införsel och utförsel av obearbetat guld, vissa guldvaror samt
guldmynt. Därmed upphörde guldregleringen att gälla.

17 december

Valutastyrelsen beslutade att allmänheten fr. o. m. den 1 januari 1986 inte
behövde anmäla betalningar om högst 25 000 kr till eller från utlandet.

19 december

Fullmäktige beslutade utfärda tillämpningsföreskrifter avseende placeringsplikt
och räntereglering för livförsäkringsföretag under perioden januarinovember
1986. Kvoten mellan bolagens förvärv av nyutgivna prioriterade
obligationer direkt från emittent och ökningen av deras placeringspliktsgrundande
placeringar skulle för perioden som helhet utgöra 80 %. Bostadsobli -

gationskvoten skulle utgöra lägst 50 %. För kvartalssluten skulle vissa Redog. 1985/86:15
minimikvoter gälla.

19 december

Fullmäktige beslutade utfärda tillämpningsföreskrifter avseende placeringspliktför
allmänna pensionsfonden under perioden januari-november 1986.

Placeringskvoten mellan fondens förvärv att nyutgivna prioriterade obligationer
direkt från emittent och ökningen av fondens placeringspliktsgrundande
placeringar skulle utgöra lägst 80 %. Bostadsobligationskvoten skulle
utgöra 50 %.

25

Internationellt finansiellt samarbete

Redog. 1985/86:15

Den internationella skuldsituationen

Utvecklingen under 1985 har inneburit att läget komplicerats för det stora
flertalet u-länder med allvarliga skuldproblem. Den svagare tillväxten i
världsekonomin, i kombination med fallande råvarupriser och stagnerande
långivning till u-länderna, har medverkat till denna försämring. Med ett par
undantag - främst Argentina - har de viktiga skuldländerna ej heller lyckats
genomföra en fortsatt intern anpassning som planerat. Varken Mexico eller
Brasilien har kunnat fullfölja de ekonomiska anpassningsprogram som
uppgjorts i anknytning till utlåning från Internationella valutafonden, IMF.

Brasilien har dessutom deklarerat att man inte kommer att ansöka om ett
nytt låneavtal med IMF.

Även för de fattiga u-länderna, som i betydande grad är beroende av
finansiering av biståndskaraktär, har situationen blivit mera prekär under
1985. En indikation härpå är att långvariga betalningseftersläpningar uppkommit
gentemot multilaterala institutioner som Valutafonden och Världsbanken
för ett växande antal länder i denna kategori. Sådana eftersläpningar
har tidigare varit utomordentligt sällsynta.

Med hänvisning till de växande svårigheterna förordades från amerikansk
sida ”en förstärkning av den internationella skuldstrategin” i samband med
IMF/IBRDs gemensamma årsmöte i oktober 1985. Det amerikanska förslaget,
som fått beteckningen Baker-planen, innefattar tre huvudelement:

- en fortsatt anpassningspolitik i skuldländerna som är inriktad på tillväxt i
stället för åtstramning,

- en fortsatt central roll för IMF i kombination med utvidgad strukturlångivning
från Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken. Dessa
båda institutioners årliga utlåning till de viktigaste skuldländerna om USD
6 miljarder bör öka till USD 9 miljarder,

- netto nyutlåning från de privata bankerna till de viktigaste skuldländerna
om USD 20 miljarder under en treårsperiod. Även denna nyutlåning skall
vara till stöd för omfattande anpassningsprogram.

Finansminister Baker framlade också en skiss till ett finansieringsarrangemang
till stöd för ekonomisk anpassning i de fattigaste u-ländema. Detta
arrangemang baseras i första hand på de medel (ca USD 2,7 miljarder) som
under de närmaste åren återbetalas till den s. k. Trust Fund i IMF.

Efter årsmötet har Baker-planen kommit att stå i centrum för diskussionen
i skuldfrågan. Från amerikansk sida har vissa preciseringar gjorts, t. ex. vilka
viktiga skuldländer man haft i åtanke vad gäller finansieringsinsatserna i
planens första del. Femton skuldländer har nämnts, av vilka tio är latinamerikanska.

I stort sett kan planen sägas ha fått ett välvilligt mottagande, även om kritik
framförts, särskilt mot att den inte innehåller några ekonomisk-politiska
åtaganden från i-ländernas sida. Valutafondens och Världsbankens chefer
har uttalat allmänt stöd för planen. På liknande sätt har bankerna i flera stora
i-länder förklarat sig beredda att medverka under förutsättning att även 26

andra parter gör detta. De latinamerikanska länderna i den s. k. Cartagenagruppen
har i ett gemensamt uttalande välkomnat USAs initiativ men
samtidigt förklarat att finansieringsinsatserna enligt Baker-planen måste
kompletteras. Gruppen kräver större utlåningsökning än i Baker-planen från
såväl banker som multilaterala organ. Dessutom förordas uppmjukning av
lånevillkoren samt åtgärder för att få till stånd en nedgång i det internationella
ränteläget.

Betalningsdröjsmål gentemot IMF

Ett problem, som under det senaste året snabbt ökat i omfattning såväl
beloppsmässigt som i avseende på antalet inblandade låntagarländer, avser
dröjsmål i samband med fullgörandet av ränte- eller återbetalningsförpliktelser
till Valutafonden. Vid den senaste halvårsöversynen av situationen, vid
slutet av september 1985, hade tio länder betalningseftersläpningar på tre
månader eller längre. Totalsumman av dessa dröjsmål uppgick därvid till 398
miljoner SDR (ca 3,3 miljarder kr). Under det sista kvartalet 1985 har detta
belopp ökat ytterligare.

Inom IMF har ett antal åtgärder vidtagits för att möta den uppkomna
situationen. Riktlinjer har fastställts för behandlingen av länder med
betalningsdröjsmål. Generellt kan sägas, att sanktionerna från fondens sida
blir allt starkare, ju mer långvariga betalningseftersläpningarna är. Samtidigt
tas dock viss hänsyn till låntagarnas vilja och förmåga att fullgöra sina
förpliktelser, förekomsten av ekonomisk-politiska problem m.m. Två
medlemsländer, Vietnam och Guyana, har förklarats ”ineligibla”, dvs. de
har helt avstängts från att utnyttja fondens resurser. För ett antal länder
gäller restriktioner att använda fondens resurser så länge som betalningsdröjsmål
kvarstår.

Valutafonden har också vidtagit vissa bokföringstekniska försiktighetsåtgärder.
Normen för den årliga förstärkningen av fondens reserver har höjts.
Vidare har beslutats att för länder med längre dröjsmål i fortsättningen
endast bokföra som intäkt sådana upplupna räntor som de facto erlagts. I
december 1985 beslöts dessutom att införa särskilda räntepåslag på eftersläpande
betalningar i syfte att förstärka incitamenten till rättidig betalning.

Valutafondens löpande verksamhet

Under 1985 gjordes kreditåtaganden uppgående till SDR 3,3 miljarder
(härav 1,9 miljarder under Valutafondens ordinarie resurser) mot 4,1
miljarder under 1984. Utbetalningarna till låntagarländerna uppgick till SDR
3,9 miljarder - att jämföra med 1984 års utbetalningar om 7,3 miljarder.
Återbetalningar på lämnade krediter utgjorde SDR 3,6 miljarder under 1985
mot 2,3 miljarder 1984.

I april 1985 beslöts att, om inte prognosen för valutafondens ”rörelseresultat”
kraftigt försämrades, utlåningsräntan för fondens ordinarie resurser för
budgetåret 1985/86 (maj-april) skulle hållas oförändrad, 7,0 %. Vid den
reguljära halvårsöversynen vid utgången av november visade det sig dock att
fondens intäkter för budgetåret kunde komma att minska markant. För att

Redog. 1985/86:15

27

Tabell 1. IMFs kronbehållning, Sveriges nettoställning i IMF och SDRinnehav.

Uppgifter vid slutet av respektive år. Miljoner SDR

Kronbehållning

Nettoställning,1

belopp

SDR-innehav,

belopp

belopp

procent av
kvoten

1982

531,8

79

143,2

233

1983

823,6

77

240,7

122

1984

806,0

76

258,3

181

1985

814,7

77

249,6

224

1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig reservtranch (i reservtillgångar
inbetalt insatskapital), särskild reservtranch (det belopp fonden netto disponerat av
det i kronor inbetalda insatskapitalet) och långivning till IMF. Vid utgången av 1985
innefattade nettoställningen inte någon långivning till IMF.

säkerställa önskad reservökning för hela budgetåret beslöts därför att
fr. o. m. den 1 november höja utlåningsräntan till 7,87 %. Räntan för de
upplånade, icke ordinära, resurserna är lika med upplåningskostnaden plus
en mindre marginal.

IMFs kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF, vilken inräknas i
valutareserven, framgår av Tabell 1. Riksbankens nettoställning gentemot
IMF minskade under 1985 med SDR 8,7 miljoner. Valutafonden har under
året använt svenska kronor i sin utlåning.

Riksbankens innehav av SDR har under 1985 ökat med SDR 43 miljoner.
Ökningen förklaras främst av att riksbanken erhållit SDR från andra
medlemsländer inom ramen för IMFs s. k. designationsförfarande, varigenom
fonden utser vissa medlemmar att emottaga SDR i utbyte mot valuta.

Medlemsländerna i Valutafonden har ej heller under 1985 kunnat enas om
tilldelningar av SDR under den s. k. fjärde basperioden, som inleddes 1982.
Sedan starten av SDR-systemet, år 1970, har medlemsländerna totalt
tilldelats ca SDR 21 miljarder.

I och med att Tonga under 1985 beviljats medlemskap i IMF uppgår antalet
medlemsländer till 149.

Världsbanksgruppen

I världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden
(IDA) och Internationella finansieringsbolaget (IFC). Omfattningen
av gruppens finansieringsverksamhet framgår av Tabell 2.

Världsbanken får medel till sin utlåning huvudsakligen genom upplåning.
Vid utgången av bankens budgetår 1984/85 uppgick den utestående upplåningen
till ca USD 50 miljarder. Enbart under detta budgetår lånade banken
upp ca USD 11 miljarder.

Räntan på lån från Världsbanken, som står i relation till de genomsnittliga
upplåningskostnaderna, var vid utgången av 1985 8,82 %. I januari 1985

Redog. 1985/86:15

28

Tabell 2. Världsbanksgruppens långivning under budgetåren 1980181 -1984I851

Miljarder USD

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

Utfästelser

IBRD

8,8

10,3

11,1

11,9

11,4

IDA

3,5

2,7

3,3

3,6

3,0

IFC

0,8

0,6

0,8

0,7

0,9

Summa 13,1

13,6

15,2

16,2

15,3

Utbetalningar

IBRD

5,1

6,3

6,8

8,6

8,6

IDA

1,9

2,1

2,6

2,5

2,5

IFC

0,6

0,5

0,4

0,4

0,4

Summa 7,6

8,9

9,8

11,5

11,5

1 Världsbanksgruppens budgetår löper 1 juli - 30 juni. För IFC ingår även bidrag till
riskkapital.

avvecklades den särskilda engångsavgiften (front-end-fee) på 0,25 %. Man
har dock behållit möjligheten att återinföra avgiften när så behövs.

En proposition om Sveriges deltagande i den år 1984 beslutade selektiva
höjningen av Världsbankens kapital (prop 1985/86:71) framlades i december

1985. Den selektiva höjningen innebär, om samtliga medlemsländer tecknar
de andelar som erbjuds, att bankens kapital kommer att öka med USD
8,4 miljarder. Sverige har inom ramen för kapitalhöjningen erbjudits teckna
andelar för ca USD 125 miljoner, varav 8,75 % skall inbetalas. Liksom vid
tidigare kapitalhöjningar har riksbanken förklarat sig beredd att svara för det
svenska kapitaltillskottet. Förberedande diskussioner om en mera omfattande,
generell kapitalhöjning pågår inom Världsbanken. USAs negativa
inställning i denna fråga, som hittills utgjort det största hindret, synes ha
mjukats upp. Vid årsmötet 1985 förklarade USAs finansminister att man
under vissa förutsättningar var beredd att allvarligt överväga en allmän
kapitalhöjning i Världsbanken. Förutsättningarna sammanhängde med
förverkligandet av det nya amerikanska initiativet på skuldområdet, den s. k.
Baker-planen, som behandlats ovan.

IDAs kreditgivning, som går till u-länder med låg inkomst per capita,
baseras så gott som helt på gåvobidrag från de ekonomiskt starka medlemsländerna.
Eftersom den sjunde påfyllnaden blev mindre än man väntat sig -USD 9 miljarder - fanns planer på ett tilläggsarrangemang. Efter upprättandet
av en särskild låneordning för afrikanska länder (se nedan) har man dock
helt skrinlagt dessa planer och inriktar sig nu på den kommande åttonde
påfyllnaden, som skall omfatta treårsperioden 1987/88 - 1989/90. Förhandlingarna
om denna påfyllnad inleds i januari 1986 och skall vara avslutade i
september samma år.

Sveriges bidrag till den sjunde påfyllnaden uppgår totalt till 1 758 mkr.
Sverige inbetalade i november 1985 439 mkr, vilket utgjorde den andra

Redog. 1985/86:15

29

delbetalningen under sjunde påfyllnaden. Inbetalningen skedde liksom
tidigare via skuldsedlar deponerade i riksbanken.

I maj togs en resolution om en ny facilitet med inriktning på de fattigaste
länderna i Afrika söder om Sahara, The Special Facility for Sub-Saharan
Africa. Bidragen till faciliteten är frivilliga. Tio länder, däribland Sverige,
har lämnat direkta bidrag till fonden och ytterligare fem länder har dessutom
gått in med en form av samfinansiering. Fondens resurser uppgår till ca USD

1,3 miljarder och skall användas under en treårsperiod. Villkoren för denna
utlåning är desamma som för utlåningen från IDA. Faciliteten påbörjade sin
utlåningsverksamhet i juli 1985.

Under 1985 gjorde Sverige en första inbetalning till ”Afrika-faciliteten”
om 146,5 mkr. Inbetalningen skedde i form av en skuldsedel.

Vid Världsbankens årsmöte i oktober 1985 antogs stadgarna för en ny
institution - Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA). Syftet
med detta institut är att främja investeringar i u-länderna genom att ge
försäkring mot olika icke-kommersiella risker. Världsbankens president
skall vara ex officio-ordförande i MIG As direktion. MIGA skall i övrigt vara
en från Världsbanken fristående organisation. MIGA har ännu inte påbörjat
sin verksamhet.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) inbetalade Sverige under
1985 1,25 mkr under den sjätte påfyllanden av bankens grundkapital.
Inbetalningen skedde i form av en skuldsedel.

En tredje delbetalning av insatskapitalet till Afrikanska utvecklingsbanken
gjordes under året. Detta skedde i form av en skuldsedel som uppgick till 18,3
mkr. Till Afrikanska utvecklingsfonden inbetalades - också i form av
skuldsedel - 182 mkr vilket utgjorde den första delbetalningen under den
fjärde påfyllnaden.

Till Asiatiska utvecklingsbanken gjordes en kontantbetalning om 1,0 mkr
avseende den andra delbetalningen under den tredje allmänna kapitalökningen.
Till Asiatiska utvecklingsfonden inbetalades, i form av en skuldsedel,

63,1 mkr som en tredje delbetalning under den tredje påfyllnaden.

En andra kontantinbetalning under höjningen av Nordiska investeringsbankeris
kapital gjordes under 1985. Betalningen uppgick till SDR 4,1
miljoner.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av dollar och kronor förlängdes
1985 för ytterligare ett år. Det belopp som avtalet omfattar uppgår till USD
300 miljoner. Arrangemanget har inte utnyttjats under året.

Redog. 1985/86:15

30

Betalningsmedelsförsörjningen m. m.

Redog. 1985/86:15

Riksbanken svarar enligt lag för utgivningen av sedlar samt övertar och
distribuerar myntverkets hela produktion av mynt. Riksbankens samtliga
kontor har därmed uppgiften att tillhandahålla sedlar och mynt åt post och
banker liksom att mottaga den inströmning av sedlar och mynt som
föranledes av överskott hos post och banker.

Vid sidan av den service som riksbanken sålunda alltid tillhandahållit har
riksbanken i enlighet med uttalande av 1982/83 års riksdag (FiU 1982/83:27,
sid 14) under år 1984 infört också avgiftsbelagd service på betalningsmedelsområdet.
Riksbanken har sålunda åtagit sig att i samband med ut- och
inväxling av sedlar och mynt mot avgift tillhandahålla vissa speciella tjänster
åt post och banker.

Sedel- och myntinströmning

Förändringar av beloppet utelöpande sedlar liksom av beloppen och av
antalen av de sedlar som under ett kalenderår inlämnas respektive utlämnas
från riksbanken anges i tablån.

Utelöpande
sedlar vid
slutet av året,
mkr

Inströmning

Utströmning

mkr

milj.

sedlar

mkr

milj.

sedlar

1981

37 056

69 398

870,0

71 473

877,0

Proc

förändring

+ 7,7

+ 8,8

+ 6,8

+ 8,2

+ 5,9

1982

38 985

75 718

912,9

76 905

905,3

Proc

förändring

+ 5,2

+ 9,1

+ 4,9

+ 7,6

+ 3,2

1983

42 719

80 288

908,5

83 280

898,9

Proc

förändring

+ 9,6

+ 6,0

- 0,5

+ 8,3

- 0,7

1984

46 520

87 834

934,1

91 703

944,4

Proc

förändring

+ 8,9

+ 9,4

+ 2,8

+ 10,1

+ 5,1

1985

48 096

100 301

1 006,3

101 898

989,0

Proc

förändring

+ 3,4

+ 14,2

+ 7,7

+ 11,1

+ 4,7

Ökningen i in- och utströmningen av sedlar ökar snabbare i belopp än i antal.

Detta speglar den sucessiva övergången till högre sedelvalörer. Den markanta
skillnaden i antal in- och utlämnade sedlar år 1983 jämfört med tidigare år
förklaras av indragningen av femkronorssedeln.

I maj 1985 introducerades den nya 500-kronorssedeln. Sedeln har successivt
fått en större spridning och den svarar nu för över 5 % av det totalt
utelöpande beloppet. 31

Under året har 5- och 25-öringarna dragits in. Riksbanken har tagit emot Redog. 1985/86:15
76 mkr i 25-öringar och 16 mkr i 5-öringar. Vikten av de indragna mynten
uppgå till närmare 1 500 ton. Av det som bokförts som utelöpande har totalt
ca 40 % lämnats in till riksbanken. Indragningen av de två valörerna
medförde en oväntat stor inströmning även av andra mynt. Detta har
inneburit att riksbankens lager av mynt nu är mycket stort.

Riksbanken har under 1985 ytterligare påskyndat övergången till maskinell
sedelräkning. Under 1986 beräknas hälften av alla sedlar räknas och
sorteras maskinellt.

Avgiftsbelagda tjänster

Riksbankens service på betalningsmedelsområdet har fram till hösten 1983
lämnats utan ersättning. Graden av service har varierat mellan riksbankens
kontor beroende på kontorens olika personal- och lokalmässiga förutsättningar
för att påta sig arbetsuppgifter. Vid vissa kontor har riksbanken t. ex.
kunnat utan ersättning ta på sig att dela upp och packa sedlar i ett stort antal
försändelser till banker för distribution till deras olika kontor. Vid andra
riksbankskontor har resurser ej funnits härför utan bankerna har fått hämta
sedlar i en förpackning för respektive bank.

Uppbyggnaden av ett taxesystem för de avgiftsbelagda tjänsterna har
nödvändiggjort att riksbanken lagt fast en enhetlig nivå för den service
riksbanken lämnar utan ersättning. I princip innebär denna servicenivå att
riksbanken utan ersättning är beredd att motta en försändelse (bestående av
ett eller flera kollin) per inlämnare och dag liksom att leverera en försändelse
per mottagare och dag. I varje försändelse skall valörerna vara sorterade.

Banker som vid inlämning av sedlar i riksbanken vill slippa besväret att ordna
sedlarna har alltså möjlighet att låta olika sedelförpackningar från de egna
kassorna och kontoren gå in obrutna till riksbanken men får då betala en
särskild ersättning för att riksbanken bryter försändelserna och ordnar
sedlarna valörvis. På motsvarande sätt tillgodogör sig riksbanken en
ersättning för att packa sedlar i skilda försändelser till bankernas olika
filialkontor och kassor.

Även på myntområdet har en liknande avgiftsfri servicenivå fastlagts.

För post och banker har riksbankens avgiftsbelagda service den fördelen
att de mot en ersättning, som genom riksbankens stordriftsfördelar kan
hållas låg, får hjälp med att kapa de arbetstoppar i sedel- och myntgenomströmningen
som eljest vållar organisatoriska påfrestningar. Därtill kommer
att insättning ibland kan ske en dag tidigare än eljest varvid en räntevinst
uppstår hos banken eller posten.

Ur mer allmän synpunkt innebär riksbankens avgiftsservice att vissa
improduktiva arbetsmoment kan utgå. Sedelbuntar som på väg från ett
varuhus via en affärsbank till riksbanken tidigare måst räknas i såväl
varuhuset, affärsbanken som i riksbanken behöver, om riksbankens service
utnyttjas, i fortsättningen ej räknas i affärsbanken. I flera fall kan också de ur
säkerhetssynpunkt alltid farliga omlastningarna, de s. k. trottoarmomenten,
undvikas genom att sedeltransporterna går direkt från varuhus och liknande

32

in i riksbanken.

Intäkterna från riksbankens avgiftsbelagda service på betalningsmedels- Redog. 1985/86:15
området har under 1985 fortsatt att öka snabbt. Sammanlagt har riksbanken
under året fakturerat ca 6,5 mkr för denna service. Prognosen för 1986
innebär en fortsatt ökning med 25 %.

En annan del av affärsverksamheten består av medverkan vid försäljning
av premieobligationer. Bruttoinkomsterna härav har uppgått till ca 10,5 mkr.

Kontoren blir genom affärsverksamheten bättre fungerande administrativa
enheter och den personalminskning som föranledes av övergången till
maskinell sedelsortering har kunnat hanteras på ett smidigare sätt.

3 Riksdagen 1985/86. 2 sami. Nrl5

33

Riksbankens bokslut

Redog. 1985/86:15

Tillgångar, Mkr Balans

.1984

1985

Guld och utländska tillgångar

Guld och valutareserv

33 744

44 644

Guld

1 168

1 168

Särskilda dragningsrätter i

Internationella valutafonden

1 543

1 982

Reservposition i Internationella valutafonden

2 166

2 220

Utländska banker och värdepapper m. m., nettobe-

lopp

28 867

39 274

Sveriges andel i Internationella återuppbyggnadsban-

kens grundfond, inbetalt belopp

375

375

Övriga

2

3

Inhemska tillgångar

Statspapper och obligationer

64 542

65 237

Statsskuldväxlar och riksobligationer

19 502

25 170

Övriga statspapper

44 771

40 067

Övriga obligationer

269

-

Utlåning

1 363

6 621

Banker

546

5 857

Allmänheten

817

764

Skiljemynt

108

153

Checkar och postväxlar m. m.

59

2

Övriga

67

1 955

Summa

100 260

118 990

34

Redog. 1985/86:15

räkning Skulder, Mkr

1984 1985

Utländska skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter i Interna -

tionella valutafonden

2 064

2 190

Övriga

436

293

Inhemska skulder

Utelöpande sedlar

46 520

48 095

Checkräkning

1 715

1 670

Staten

139

92

Banker

930

618

Övriga

646

960

Särskilda räkningar

12 953

28 204

Konton för investering m. m.

6 215

10 338

Särskilda investeringskonton

4 307

6 745

Likviditetskonto för företag

1 927

7 750

Likviditetskonto för kommuner

-

2 272

Exportdepositionskonton

504

1 099

Övriga

61

208

Värderegleringskonto för valutor

8000

5 000

Värderegleringskonto för svenska statspapper

5 000

7 000

Avsättning till myntskuld

2 000

Eget kapital

Grundfond

1 000

1 000

Reservfond

500

500

Dispositionsfond

15 121

17 010

Årets resultat

6 890

5 820

Summa

100 260

118 990

35

Resultaträkning

Mkr

1984

1985

Utländska rörelsen

Ränteintäkter
Räntekostnader
Kursdifferenser
Övriga inkomster

2 519
- 182
1 944
7

3 356
- 209
-3 181

Inhemska rörelsen

Ränteintäkter av statspapper och obligationer
Ränteintäkter av utlåning till banker m. m.
Räntekostnader
Övriga inkomster

6 135
919

- 212
6

6 751
2 435
- 881
20

Summa

11 136

8 291

F ör val t ningskostnader

- 278

- 337

Resultat före bokslutsdisposition

10 858

7 954

Bokslutsdisposition

Avsättning till/ianspråktagande av värde-regleringskonto för valutor
Avsättning till värderegleringskonton för
svenska statspapper
Upp/nedskrivning av statspapper och obligationer
Reservering för övertagande av myntskuld

-2 000

-2 500
532

3 000

-2 000
-1 134
-2 000

Årets resultat

6 890

5 820

Redog. 1985/86:15

36

Kommentarer till 1985 års bokslut

Redog. 1985/86:15

I riksbankens bokslut för år 1985 redovisas ett resultat om 5 820 mkr (6 890
mkr).

Riksbanken är inte ett vinstdrivande verk, utan det överskott som
uppkommer är en naturlig följd av riksbankens uppgifter som centralbank
och sedelutgivande institution. Sedelutgivningen kan ses som en helt räntelös
inlåning. Riksbankens övriga uppgifter som centralbank tar sig i riksbankens
balansräkning framför allt uttryck i ett innehav av utländska valutor (den
svenska valutareserven), ett innehav av svenska statspapper samt en utlåning
till de svenska affärsbankerna. Samtliga dessa tillgångar ger upphov till
betydande ränteinkomster.

Utöver denna del av riksbankens rörelse förvaltar riksbanken medel på
s. k. särskilda räkningar. Till dessa räknas medel på allmänna och särskilda
investeringskonton samt likviditetskonton och exportdepositionskonton.
Under 1985 har en fortsatt betydande uppbyggnad av medel på dessa konton
ägt rum. Behållningen på dessa konton ökade under 1985 med 15 251 mkr
(8 451 mkr). Detta har fått till resultat att riksbankens totala balansomslutning
fortsatte att öka relativt kraftigt under 1985.

Den ökade omslutningen 1985 tog sig framför allt uttryck i en ökning av
riksbankens valutareserv. Riksbankens innehav av inhemska statspapper var
däremot av ungefär samma storlek som året innan.

Den utländska rörelsens ränteintäkter blev 1985 större än året innan, 3 356
mkr mot 2 519 mkr.

Vid beräkning av bokföringskurserna för riksbankens utländska tillgångar
och skulder tillämpas en princip som baseras på ett genomsnitt av marknadskurserna
under de senaste sex månaderna. Framför allt på grund av den
kraftiga kursnedgången för den amerikanska dollarn har riksbankens valutor
under året skrivits ned med 3 181 mkr, vilket redovisas under rubriken
utländska rörelsen, kursdifferenser. För att balansera denna bokföringsmässiga
förlust har värderegleringskontot för valutor ianspråktagits med ett
motsvarande belopp, 3 000 mkr.

Riksbankens innehav av guld har - liksom under tidigare år - värderats till
6 190, 08 kr/kg fint.

Inom den inhemska rörelsen uppgick ränteintäkter av statspapper och
obligationer till 6 751 mkr under 1985 jämfört med 6 135 mkr under 1984.

Riksbankens utlåning till de svenska affärsbankerna var under stor del av
1985 relativt betydande som en följd av den strama penningpolitiken.
Ränteintäkterna från utlåning till banker m. m. ökade därför relativt kraftigt
och uppgick till 2 435 mkr mot 919 mkr under 1984.

Inhemska räntekostnader utgörs bl. a. av ersättning för kassakravsmedel.
Utöver dessa kostnader kommer de räntekostnader som betalas för medel på
likviditetskonton och exportdepositioner och som uppgick till 563 mkr.

Riksbankens förvaltningskostnader uppgick 1985 netto till 337 mkr (278
mkr). Från bruttokostnaderna har avdrag då gjorts med ca 12 mkr för
förvaltningsintäkter (4 mkr). Fördelningen av kostnaderna på olika huvudkostnadsslag
framgår av nedanstående tablå.

4 Riksdagen 1985186. 2 sami. Nrl5

1984 1985

Sedlar

65

63

Personal

144

149

ADB

25

26

Transporter och säkerhet

3

2

Maskiner och inventarier

9

29

Fastigheter

20

51

Kontorsservice

7

8

Resor, utbildning, representation

4

4

Information

2

3

Övrigt

3

14

Summa

282

349

Sedelkostnaderna för 1985 blev avsevärt lägre än beräknat och lägre än

1984. Detta beror på en försening av den nya 100-kronorssedeln, sorn medför
att drygt 40 mkr i stället kommer att belasta verksamhetsåret 1986.
Kostnaderna för sedlar beräknas under 1986 öka till ca 120 mkr.

Personalkostnaderna har ökat med 3,5 % till 149 mkr (144). Lönekostnaden
har påverkats av den förstärkning av ekonomiska avdelningen som
fullmäktige beslöt om i slutet av 1984. Detta har dock helt uppvägts av
svårigheterna att till olika tjänster rekrytera kvalificerade personer med
påföljd att flera tjänster varit vakanta under stor del av 1985.

Riksbanken genomför för närvarande ett intensivt program med investeringar
i dels fastigheter, dels maskiner för räkning, kontroll och sortering av
sedlar. Detta investeringsprogram redovisas närmare under avsnittet förvaltningsåtgärder,
sid. 42. De största maskininvesteringarna 1985 avser sedelsorteringsmaskiner.
Kostnadsökningen för fastigheter 1985 avser projektering
för om- och nybyggnad av kontorsfastigheter. Det bör tilläggas att
investeringskostnader i sin helhet belastar det år då betalningen fullgörs.

Bland övriga kostnader ingår ett belopp på 10 mkr avseende obligationer,
som överförts till den fond varifrån kostnaderna för riksbankens pris i
ekonomisk vetenskap tas. För att denna fonds avkastning skall täcka de
åtaganden som riksbanken gjorde 1968 beslöt fullmäktige under 1985 att
överföra värdepapper till ett nominellt belopp på 20 mkr till fonden
(motsvarande värdepapper var vid det tillfället bokförda till 50 % av
nominella värdet).

Med förvaltningsintäkter avses främst inkomster från affärsverksamheten
med sedlar och mynt, ca 6,1 mkr (3,2) samt hyror för uthyrning av
kontorslokaler vid vissa region- och kassakontor, 6,1 mkr (4,1). I den senare
summan ingår 1985 även likvid för försäljning av kontorsfastigheten i
Kristianstad. Provisioner för försålda premieobligationer och vinstavstämpling
uppgick till drygt 10 mkr och redovisas under rubriken övriga inkomster
under inhemska rörelsen.

Inom linjen har förts riksbankens fastigheter, aktierna i AB Tumba Bruk,
aktier i banken för internationell betalningsutjämning (BIS), obligationer
som tillhör fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels Minne (till ett nominellt värde av 46,6 mkr), riksbankens mynt- och
medaljsamling samt lån till riksbankspersonalens semesterförening.

Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner uppgick 1985 till 7 954

Redog. 1985/86:15

38

mkr (10 858). Som tidigare nämnts har värderegleringskontot för valutor
ianspråktagits med 3 000 mkr för att balansera den bokföringsmässiga
kursförlusten på valutareserven.

Värderingen av riksbankens imhemska statspapper och obligationer har
skett efter samma princip som föregående år. Det innebär att obligationerna
värderas med hänsyn till deras återstående löptid. Riksbankens innehav av
statsskuldväxlar värderas till marknadsvärdet vid utgången av året. Innehavet
av statspapper och obligationer har skrivits ned med 1 134 mkr.

Liksom under tidigare år har medel avsatts till värderegleringskonto för
svenska statspapper.

Den 1 juli 1986 övertar riksbanken myntverket, som skall ingå i AB Tumba
Bruk. I samband härmed övertar riksbanken den befintliga utelöpande
myntskulden som från detta datum kommer att redovisas som en riksbankens
skuld på samma sätt som utelöpande sedelskuld. I bokslutet har ett
motsvarande belopp, 2 000 mkr, reserverats för riksbankens övertagande av
myntskulden den 1 juli 1986.

Efter vidtagna bokslutsdispositioner redovisar riksbanken ett årsresultat
för 1985 om 5 820 mkr (6 890).

Förslag till disposition av riksbankens resultat förär 1985

Fullmäktige föreslår att 1985 års resultat - 5 819 563 995 kr - disponeras enligt
följande (1984 års uppgifter inom parentes):

Årsresultat 5 819 563 995 (6 889 704 979)

Inleverans till statsverket 5 660 504 000 (5 000 000 000)

(därav redan inlevererat som förskott) (1 660 504 000) ( - )

Överföring till dispositionsfond 159 059 995 (1 889 704 979)

I samband med 1984 års bokslut föreslog fullmäktige att det nettoöverskott
som uppstår på behållningen på särskilda räkningar i sin helhet bör
inlevereras kvartalsvis till statsverket. Det slutliga bokslutet och dispositionen
av den totala rörelsen skulle dock även framdeles göras en gång per år
enligt hittills tillämpad praxis. Riksdagen godkände fullmäktiges förslag.

För år 1985 har de kvartalsvisa inleveranserna av överskotten på särskilda
räkningar uppgått till 1 660 504 000 kr. Fullmäktige föreslår att av riksbankens
resultat för 1985 inlevereras till statsverket 4 000 000 000 kr utöver de
redan inlevererade kvartalsvisa förskotten.

Redog. 1985/86:15

39

Förvaltningsåtgärder

Redog. 1985/86:15

I detta avsnitt redovisas under året vidtagna organisatoriska förändringar
inom riksbanken samt vissa administrativa åtgärder. Vidare lämnas en
sammanställning av under året avgivna remissyttranden.

Riksbankens organisation

Under 1985 har, i enlighet med den av fullmäktige fastställda verksamhetsplanen,
endast mycket begränsade förändringar av personalstaten företagits.
Organisationskontoret har förstärkts med två tjänster som systemerare och
programmerare. Ekonomiska avdelningen har utökats med en tjänst som
utredare.

Den nya regionala organisation som trädde i kraft den 1 januari 1984
innebar mycket stora förändringar. Dessa genomfördes fullt ut under 1985.

Genom en organisatorisk förändring, som genomfördes den 1 mars 1985,
bildades en ny avdelning inom riksbanken, betalningsmedelsavdelningen.
Samtidigt försvann den tidigare bankavdelningen. Till betalningsmedelsavdelningen
har knutits en central enhet, de åtta regioner inom landet som
fanns tidigare samt en region Stockholm, som bildats under året och som tagit
över bankavdelningens verksamhet inom stockholmsregionen. Omorganisationen
syftar till att effektivisera den verksamhet inom riksbanken som har
att göra med betalningsmedelsförsörjningen och riksbankens tillhandahållande
av avgiftsbelagda tjänster genom att föra samman all sådan verksamhet
till en organisatorisk enhet.

Under året beslutade riksdagen avskaffa de regionala styrelserna fr. o. m.
utgången av 1985. Styrelserna har på senare tid framför allt beslutat i ärenden
om eftergift med återbetalningar av bosättningslån.

Riksdagen har i december 1985 bifallit en proposition vari föreslås att
rätten att låta tillverka och ge ut mynt överförs från regeringen till
riksbanken. Mynttillverkningen skall fr. o. m. den 1 juli 1986 ske i aktiebolagsform
med riksbanken som huvudman.

För att förbättra betalningsbalansstatistiken, som såvitt avser tjänstebetalningar
från utlandet är helt otillfredsställande, har fullmäktige beslutat införa
ett nytt rapporteringssystem för betalningar från utlandet. Systemet, som är
avsett att träda i kraft i mars 1987, ger samtidigt en förbättrad valutakontroll.
Fullmäktige har tillika avlåtit skrivelse till riksdagen med förslag till
förbättrat sekretesskydd för insamlade uppgifter om utlandsbetalningarna
liksom till viss ändring av valutalagen. Framställningen har ännu ej behandlats
av riksdagen.

40

Verksamhetsplanering och budget

I juni fastställde fullmäktige de långsiktiga målen för riksbankens verksamhet
enligt följande.

Riksbankens förvaltning ska kännetecknas av god service, hög effektivitet
och goda arbetsförhållanden. Ett viktigt medel för att höja effektiviteten i
verksamheten är ökad samverkan mellan de olika enheterna i banken.

För riksbankens verksamhet gäller följande inriktning:

Riksbanken skall svara för utgivning och försörjning av sedlar och mynt
samt verka för ett effektivt betalningssystem.

Riksbanken skall därvid:

- tillmötesgå postverkets och bankernas behov av betalningsmedel av rimlig
kvalitet och till fastställd servicenivå utan avgift samt ha en god beredskap
för extraordinära förhållanden.

- främja betalningssystem som ger låga totalkostnader och som fyller rimliga
säkerhetskrav.

Riksbanken skall föra kredit- och valutapolitik inom ramen för den
allmänna ekonomiska politiken.

Riksbanken skall därvid:

- vidta åtgärder som bidrar till inre och yttre balans i samhällsekonomi,

- administrera valutaregleringen så att den stöder kredit- och valutapolitiken,

- inom ramen för valutapolitiken placera valutareserven så att kraven på
säkerhet, likviditet och förräntning tillgodoses i nämnd ordning.

Riksbanken skall övervaka kredit- och valutamarknaderna.

Riksbanken skall därvid:

- upprätthålla en nära kontakt med kredit- och valutamarknaderna samt
deras institutioner,

- samverka med bankinspektionen och andra offentliga organ,

- verka för en sund utveckling av det finansiella systemet och vid behov vara
beredd att ingripa för att säkra dess stabilitet.

Riksbanken skall i övrigt fullgöra de uppgifter som åligger en centralbank
eller som statsmakterna beslutar om.

De övergripande målen har i riksbankens verksamhetsplanering brutits
ner i delmål för bankens olika enheter. Resursbehovet för olika grader av
måluppfyllelse har härigenom kunnat bli föremål för en effektivare analys.
Planeringsarbetet har resulterat i att fullmäktige i december kunde fastställa
en verksamhetsplan för perioden 1986-1988. Verksamhetsplanen innefattar
delplaner för sex olika områden: Huvudkontoret, Betalningsmedelsavdelningen,
Administrativ utveckling, Personalutveckling och jämställdhetsfrågor.
Investeringar och underhåll av riksbankens fastigheter samt Sedelkostnader.

Arbetet med att finna nya former för riksbankens planering, budgetering
och kostnadsredovisning har fortsatt under året och för första gången har
fullmäktige fastställt en budget som omfattar samtliga kostnadsslag inom
riksbankens förvaltning för det kommande året. Förvaltningskostnaderna
kommer under 1986 att öka kraftigt. Ökningen beror helt på stora
investeringar i riksbankens kontorshus (som i sin helhet belastar det år
kostnaden uppstår) samt kostnader för en ny 100-kronorssedel.

Redog. 1985/86:15

41

Huvudkostnadsslag Budget 1986, kronor

Sedel- och myntkostnader

121 905 000

Personalkostnader

161 687 500

ADB

30 666 860

Transporter och säkerhet

6 155 420

Maskiner, inventarier

24 693 760

Fastigheter

143 945 000

Kontorsservice

7 950 000

Resor, utbildning, reparation

4 312 619

Information

4 180 000

Övrigt

3 417 280

Summa kostnader

508 913 430

Riksbankens personal

Nedan lämnas uppgifter om antalet anställda, den faktiska bemanningen och
personalstaten. Med personalstaten avses det av fullmäktige fastställda
antalet årsarbetskrafter. Den faktiska bemanningen anger antalet tjänstemän
omräknat till årsarbetskrafter. Under rubriken Betalningsmedelsavdelningen
redovisas för 1985 dels de åtta regionkontorens personal, dels
betalningsmedelsavdelningens centrala enhet och region Stockholm. Dessa
senare redovisades 1984 och tidigare under rubriken ”Huvudkontoret”.

Antal anställda Faktisk be- Personalstat.

manning.

Årsarbets- Årsarbets -

dec -84

dec -85

krafter
dec -84

dec -85

krafter
dec -84

dec -85

Huvudkontoret
Direktion och avdelnings-chefer
Handläggande personal i
övrigt
Biträdespersonal

15

215

282

14

207

183

15

207

259

14

200

171

15

228

264

14

225

171

Summa huvudkontoret

512

404

481

385

507

410

Betalningsmedelsavd.
Avdelnings- och region-chefer

Handläggande personal i
övrigt
Biträdespersonal

62

4111

10

74

5032

62

362''

10

73

4492

65

366

10

73

437

Summa betalnings-medelsavdelningen

473

587

424

532

431

520

Totalt3

985

991

905

917

938

930

1 Inkl. 46 tillfälligt anställda för sedelräkningsarbete; exkl. lokalvårdsresurser.

2 Inkl. 12 tillfälligt anställda för sedelräkningsarbete.

3 Exkl. tjänstemän som var tjänstlediga.

Investeringar

Mynt- och sedelhanteringen

Under året har första delen av fullmäktiges treåriga program för investeringar
i sedelsorteringsmaskiner genomförts. En övergång till maskinell räkning

Redog. 1985/86:15

42

och sortering av sedlar innebär en stor rationalisering. Genom att sedelinströmningen
ökat mer än beräknat har investeringsprogrammet delvis
tidigarelagts. Under 1985 installerades sålunda 17 halvautomatiska sedelsorteringsmaskiner
typ ISS 300 mot planerade 13. Fullmäktige beslöt i december
1985 att ytterligare sex maskiner (mot tidigare planerade tre) skall installeras
under 1986.

En översyn av mynthanteringen har gjorts i samråd med bl. a. myntverket.
Som en följd härav har under verksamhetsåret inköpts 17 myntförpackningsmaskiner.

Datorutrustning

En utredning om riksbankens behov av datorkraft vid driftstopp på den ena
eller båda av riksbankens stordatorer ledde till att fullmäktige i juni
beslutade att riksbanken skulle satsa på en egen backupcentral. En stordator
av märket Burroughs A9 skulle utgöra reservkapacitet. Fullmäktige anvisade
i november 9,1 mkr för inköp av denna dator och kompletterande utrustning.
En förutsättning för köpet är emellertid att minst hälften av merkostnaden
för stordatorn jämfört med kostnaden för en utgående dator av typ B 6900
kan täckas genom backupavtal med externa intressenter. Förhandlingar med
dessa kommer att slutföras i början av 1986.

Under året har ett reservkraftaggregat för riksbankens datorer installerats.

Riksbankens fastigheter

Den pågående ny- och ombyggnaden av riksbankens region- och kassakontor,
som beslutades av fullmäktige 1983 genom fastställandet av en preliminär
byggplan, har rullat vidare. Byggnadsarbeten har under året påbörjats på
de orter där fullmäktige 1984 beslöt om större ombyggnad eller nybyggnad,
dvs. i Härnösand, Falun och Växjö. Under 1985 har förprojekteringen
avslutats för ytterligare tre stora projekt, nämligen nybyggnad i Örebro,
Karlstad och Linköping. Fullmäktige har fastställt investeringskalkyl för ett
nytt regionkontor i Örebro till en kostnad av 41 mkr vari ingår en viss
reservyta för uthyrning. Beslut om en nybyggnation i Karlstad till en
beräknad kostnad om 27,5 mkr har under hösten fattats av fullmäktige. I
Linköping har riksbanken förvärvat en tomt för ett nytt regionkontor. I den
av fullmäktige fastställda investeringskalkylen för Linköpingskontoret beräknas
produktionskostnaden uppgå till 53,5 mkr. Byggnaden omfattar en
ganska stor uthyrningsyta vilken till större delen kunnat uthyras redan i
projekteringsskedet.

Projekteringen för nya kassakontor i Borås, Halmstad, Kalmar och
Vänersborg/Trollhättan har inte påbörjats. Investeringskostnaderna förnya
riksbankslokaler har utvecklats mycket oförmånligt. Detta tillsammans med
ändrade planeringsförutsättningar vad gäller bl. a. sedelinströmning och
maskinell sedelsortering har föranlett en omprövning av byggnadsprogrammet
och avser fem mindre kontor. Denna berör även det planerade
kassakontoret i Eskilstuna. Omprövningen pågår för närvarande och kommer
att redovisas särskilt för riksdagen under våren 1986.

Redog. 1985/86:15

43

Det ökade behovet av kontorsytor vid huvudkontoret har kunnat tillgodoses
genom att riksbanken hyrt kontorslokaler i Sveriges investeringsbanks
fastighet. I de nya lokalerna har revisionsavdelningen och byggnadskontoret
flyttat in.

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1985

17.1 § 2. Skrivelse med förslag från Svenska Bankföreningen till ändring i
banklagsutredningens förslag till bankaktiebolagslag

7.2 § 2. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva aktier i Union Bank of Finland och Bergen Bank

7.2 § 3. Framställning från Företagskapital AB om godkännande av
ändring i bolagsordningen

21.2 § 2. Delbetänkandet Statsskuldspolitiken - samordningsfrågor
(SOU 1984:89)

21.2 § 3. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva ytterligare andelar i Skandic do Brasil Limitada, Sao Paulo

21.2 § 4. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva genom fondemission emitterade aktier i ett indiskt utvecklingsbolag

21.2 § 5. Ansökan från Bergen Bank om tillstånd att öppna representationskontor
i Stockholm

28.2 § 2. Medlemsförslag inom Nordiska rådet om utvidgade rättigheter
för nordiska medborgare vid flyttning eller resa inom Norden

28.2 § 3. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva aktier i Aureus AB

14.3 § 2. Promemoria ang. Samordning av mynt- och sedelproduktion
m. m. samt promemoria ang. Utgivning av sedlar och mynt

14.3 § 3. Ansökan från Sparbanken Skåne att driva fondkommissionsrörelse 14.

3 § 4. Ansökan från United Gulf Bank BSC om tillstånd att inrätta ett
representationskontor i Stockholm

21.3 § 2. Ansökan från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa om
ändring av stadshypotekslagen

28.3 § 2. Framställning från bankinspektionen om lagstiftning beträffande
aktieoptioner

25.4 § 2. Framställning från Sveriges Väderpappersfonders Förening om
ändring av 19 § aktiefondslagen

25.4 § 3. Ansökan från Banco Finans AB om tillstånd att äga aktier och
teckna garantifondförbindelser

25.4 § 4. Ansökan från Kommunlåneinstitutet AB om godkännande av
ändring av bolagsordningen

25.4 § 5. Hemställan från Götabanken om tillstånd att ställa garantiförbindelse 23.

5 § 2. Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva och äga aktier i
ett planerat bankinstitut i Ner York

23.5 § 3. Ansökan från Wermlandsbanken om tillstånd att förvärva
ytterligare aktier i Oslobanken A/S

Redog. 1985/86:15

44

23.5 § 4. Ansökan från The Dai-Ichi Kangyo Bank Ltd (DKB), Tokyo, Redog. 1985/86:15
om tillstånd att inrätta representationskontor i Stockholm

23.5 § 5. Framställning från Svenska Skeppshypotekskassan om ändring
av 5 § lagen (1980:1097) om Svenska Skeppshypotekskassan

30.5 § 2. Ansökan från Svenska Handelsbanken om tillstånd att få
förvärva ytterligare aktier i Svenska International Ltd, London

30.5 § 3. Betänkandet Underskott vid joint venture- och annan verksamhet
i utlandet, m. m.

13.6 § 3. Framställning från Svenska Sparbanksföreningen om ändring av
sparbankslagen

27.6 § 2. Framställning från Svenska Handelsbanken om tillstånd att
förvärva aktier i Svenska Finans AB Svefina

11.7 § 2. Ansökan från Föreningsbankernas Bank om tillstånd att få
mottaga genom fondemission emitterade aktier i London & Continental
Bankers Ltd

22.8 § 2. Ansökningar om godkännande av ändring i bolagsordningen
från vissa finansieringsinstitut

- PKkredit AB

- PK bostadsrättsfinansiering AB

- Göteborgs Intecknings Garanti AB

- Gigab Bostadsfinans AB

- Svensk Fastighetskredit AB

- Svensk Bostadsrättsfinans AB

22.8 § 3. Ansökan om godkännande av ändring i bolagsordningen från
SPABO. Sparbankernas Bostadsfinansieringsaktiebolag

22.8 § 4. Ansökan om godkännande av förslag till bolagsordning för ett
blivande kreditaktiebolag, AGRO Jordbrukskredit Aktiebolag

22.8 § 5. Ansökan från Sundsvallsbanken om utökning av andelsinnehavet
i Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication,

Société, Coopérative (SWIFT), Bryssel

22.8 § 6. Översyn av besvärsstadgan för riksdagen och dess verk

5.9 § 2. Ansökan från Skaraborgsbanken om tillstånd att förvärva aktier i
ett blivande fondbolag, Skaraborgsbankens Avkastningsfond Aktiebolag

5.9 § 3. Ansökan från Kommunkredit Aktiebolag om godkännande av
ändring i bolagsordning

5.9 § 4. Ansökan från Post- och Kreditbanken om tillstånd att förvärvra
garantifondbevis

5.9 § 5. Ansökan från Helsingfors Aktiebank om tillstånd att få öppna
representationskontor i Umeå

5.9 § 6. Ansökan från Sundsvallsbanken om att överta den av Uplandsbanken
drivna rörelsen

19.9 § 2. Motion 1984/85:559, yrkande 5, rörande upphävande av Stockholms
fondbörs monopol på börshandel

19.9 § 3. Ansökan från Sundsvallsbanken om tillstånd till kapitalförstärkning
i dess participationsbank Dow Seandia Holdings Ltd (DSH), London

3.10 § 2. Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva ytterligare
aktier i PK Christiania Bank (UK) Ltd

45

5 Riksdagen 1985/86. 2 sami. Nrl5

10.10 § 2. Framställning från bankinspektionen om begränsning av förvärv
och innehav av bankaktier

10.10 § 3. Ansökan från Den norske Creditbank om tillstånd att inrätta ett
representationskontor i Sverige (Göteborg)

17.10 § 2. Ansökan från Första Sparbanken om tillstånd att förvärva
aktier i ett administationsbolag för aktiefondsverksamhet m. m.

24.10 § 3. Ansökan från Föreningsbankemas Bank (FBB) om tillstånd att
förvärva aktier i Agro Finans AB (Agro)

14.11 § 3. Hemställan från generaltullstyrelsen om lagstiftningsåtgärder
för att möjliggöra informationsöverföring mellan tullverket och riksbanken

21.11 § 3. Betänkandet Ny räntelag (SOU 1985:11)

28.11 § 2. Bankinspektionens yttrande över ansökningar från utländska
banker att driva bankrörelse i Sverige

5.12 § 2. Ansökan från Bergen Bank A/S om tillstånd att öppna representationskontor
i Göteborg

5.12 § 3. Ansökan från Föreningsbankemas Bank om tillstånd att förvärva
aktier i ett planerat kreditaktiebolag för kreditgivning till kommuner

5.12 § 4. Framställning från Sveriges allmänna hypoteksbank om ändring
i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar 19.

12 § 5. Framställning från kungl myntkabinettet angående myntverkets
förändrade organisation

19.12 § 6. Ansökan från Föreningsbankemas Bank om tillstånd att förvärva
aktier i Eurocard-Köpkort AB

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Som ett led i celebrerandet av riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken
ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall årligen
utdelas såsom belöning till den som inom ekonomisk vetenskap utfört ett
arbete av den framstående betydelse, som avses i Alfred Nobels den 27
november 1895 upprättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien
enligt de grunder, som gäller för utdelandet av de genom
testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet överensstämmer med
det för dessa pris fastställda beloppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
utdelades år 1985 till professor Franco Modigliani, Massachusetts Institute of
Technology, USA för hans grundläggande analyser av sparande och
finansiella marknader.

Riksbankens jubileumsfond

Riksbankens jubileumsfond tillkom genom en riksbankens donation till
hugfästande av riksbankens 300-årsjubileum. Fondens syfte är att främja och
understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning. Den ursprungliga
donationen utgjordes av värdepapper till ett bokfört värde om 250 mkr.
Därefter har ytterligare värdepapper till bokfört värde om sammanlagt 200

Redog. 1985/86:15

46

mkr tillförts fonden. Fondens värdepapper förvaltas av riksbanken som
tillgodogör fonden avkastningen.

För år 1985 uppgick den till fonden överförda avkastningen till 54,2 mkr.
För en närmare redogörelse för fondens verksamhet och ekonomi hänvisas
till den verksamhetsberättelse fondens styrelse årligen avger till riksdagen.

Redog. 1985/86:15

47

Valutastyrelsens berättelse

Till fullmäktige i Sveriges riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge verksamhetsberättelse för år 1985.

Valutaregleringens författningsmässiga grund är valutalagen (1939:350) och
valutaförordningen (1959:264). Dessa kompletteras av riksbankens föreskrifter
om tillämpning av valutaförordningen (RBFS, serie B). Förordnande
om fortsatt reglering får meddelas för ett år i taget. Så har senast skett
t.o.m. 30 juni 1986.

Valutaförordningens bestämmelser har utformats som en serie allmänna
förbud mot betalningar till och från utlandet samt vissa andra utlandstransaktioner.
Från förbuden kan riksbanken meddela dispens, generellt eller på
ansökan i enskilt fall. Redan i valutaförordningen har dock löpande
betalningar och normala leverantörskrediter undantagits från förbuden.
Dessa betalningar omfattar omkring 80 % av Sveriges totala betalningar till
och från utlandet. Valutaregleringen omfattar därför endast kapitalbetalningarna
mellan Sverige och utlandet. För en del av dessa har riksbanken
meddelat generella dispenser.

Under 1985 gjordes inga ändringar i valutalagen och valutaförordningen.
För ändringar under året i riksbankens föreskrifter redogörs i det följande i
anslutning till en översiktlig beskrivning av regler och praxis inom några av
valutaregleringens huvudområden.

Administration

Riksbankens befogenheter enligt valutalagen utövas av valutastyrelsen. I
valutastyrelsen avgörs ärenden rörande valutaföreskriftema samt tillståndsärenden,
som rör principfrågor eller av annan anledning är av stor betydelse.
Övriga ärenden är delegerade till valutadirektionen eller enskild tjänsteman.
Vid utgången av 1985 var styrelsens sammansättning följande:

Ledamöter: Kurt Eklöf, ordförande, Olle Göransson, vice ordförande, Åke
Gustafsson, Claes-Göran Källner, Lars Lidén, Lars Mathlein och Lennart
Ribohn samt, endast för ärenden rörande direkta investeringar i utlandet,
Gösta Dahlström, Bert Ekström, Gösta Karlsson och Berit Rollén.
Suppleanter: Lars Nyström, Johan Gernandt, Robert Sparve, Bengt-Göran
Löwenthal, Patric Fredell, Kurt Malmgren och Thomas Hagdahl samt,
endast för ärenden rörande direkta investeringar i utlandet, Jan-Erik
Moreau, Olle Stångberg, Gunnar Fond och Stina Wahlström.

Valutadirektionen förbereder ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen
och beslutar i viktigare ärenden. Dess sammansättning var vid 1985 års
utgång följande:

Redog. 1985/86:15
Bilaga 1

48

Ledamöter: Kurt Eklöf, ordförande, Åke Gustafsson, vice ordförande, Lars
Nyström, Robert Sparve och föredragande gruppchef (eller motsvarande).
Suppleanter: Nils Bjärtun och Jan Nipstad.

Antalet anställda på valutaavdelningen har under året uppgått till omkring
100 personer och antalet ärenden som där handlagts till ca 29 000.

Valutaregleringen 1985

Direkta investeringar

Direkt investering i utlandet kräver tillstånd från riksbanken. Tillstånd ges
alltid med undantag för vissa investeringar i finansiella företag och fastigheter.
Det ställs dock normalt krav på att finansieringen sker genom upplåning i
utländsk valuta och att lånet har en löptid av genomsnittligt minst fem år.

För vissa slag av investeringar görs undantag från upplåningskravet. Det
gäller investering i land som är huvudmottagare av svenskt utvecklingsbistånd.
Det har tidigare också gällt investering som understiger en miljon
kronor och investering i försäljningsföretag, som i betydande omfattning
säljer svenska varor. I november 1985 beslöts att höja den gräns för
investeringsbelopp vid vilken krav på utlandsfinansiering inträder, från 1
mkr till 10 mkr. Samtidigt avskaffades det särskilda undantaget från
finansieringskravet för försäljningsbolag. Då flertalet direkta investeringar i
sådana bolag sker med belopp under 10 mkr, kommer denna åtgärd endast i
mycket få fall att innebära en förändring från nuvarande förhållanden.

Även i andra sammanhang kan undantag från krav på upplåning i utlandet
göras, i första hand i samband med investering i de nordiska länderna.

Tillstånd till utländsk direkt investering i Sverige ges alltid. Upp till hälften
av det erforderliga beloppet kan få lånas inom landet. Finansiering genom
lån i Sverige medges dock till hela beloppet, när det gäller rörelsekapital eller
investering upp till 5 mkr.

Finansiell upplåning i utlandet

Föreskrifterna om finansiell upplåning i utlandet ändrades i flera omgångar
under 1983 och 1984. Härefter återstår inga hinder för företag och kommuner
att få tillstånd att ta upp finansiella lån i utlandet i utländsk valuta för
användning i Sverige, bortsett från kravet att den genomsnittliga löptiden
skall vara minst två år. Utan riksbankens tillstånd får företag hos valutabank i
utländsk valuta uppta lån som inte överstiger 10 mkr.

Beträffande tillstånd till förtida inlösen av lån i utländsk valuta tillämpas en
fortsatt restriktiv praxis. Anledningen till detta är att det av betalningsbalansskäl
är angeläget att motverka tidigareläggning av återbetalningen av
utestående utlandslån. Förtidsinlösen medges som regel endast under
förutsättning att låntagaren tar ett nytt lån i utländsk valuta på minst den
genomsnittliga löptid som återstår för det inlösta lånet. I övriga fall är
riksbanken mycket restriktiv och tillåter förtida inlösen endast under vissa
bestämda förutsättningar. Dock görs en något liberalare bedömning för
förtida återbetalning av lån understigande 1 mkr.

Redog. 1985/86:15

49

Kommersiella krediter

Redog. 1985/86:15

Bestämmelserna i valutaregleringen är sedan länge liberala vad gäller
finansiering i utlandet av svensk export och import av varor och tjänster.
Sålunda lämnar riksbanken som regel tillstånd till svensk exportör att i
utlandet uppta lån i utländsk valuta för att finansiera egen leverantörskredit
vid förestående varuexport och till svensk importör för att finansiera
förestående varuimport. Motsvarande bestämmelser gäller för finansiering
av transitohandel samt för export och import av tjänster.

Om kredittiden inte överstiger sex månader kan utlandsfinansiering via
valutabank av varuexport och varuimport ske utan att riksbankens tillstånd
behöver sökas. I stället kan företagen vända sig direkt till valutabankema,
som för detta ändamål fått generella tillstånd att ta upp lån i utländsk valuta i
utlandet för vidareutlåning till företag. Tillämpningen av dessa regler medför
att det utan krav på tillståndsansökan föreligger möjligheter för export- och
importföretag att ta upp kortfristiga lån i utländsk valuta även för andra
ändamål än finansiering av export och import.

I samband med större order kan svensk exportör även få tillstånd att låna i
utlandet i utländsk valuta för att finansiera sina upparbetningskostnader.

Den kreditgivning som AB Svensk Exportkredit bedriver med statligt stöd
sker med generell dispens från riksbanken.

Guldregleringen

Den svenska guldregleringen har byggt på att guldet varit ett betalningsmedel
och jämställts med utländsk valuta. Under senare tid har guldets speciella
roll i stor utsträckning upphört och guldet har mer jämställts med andra
metaller. Det ursprungliga skälet för guldregleringen har därmed successivt
försvagats.

Mot bakgrund härav avskaffades fr. o. m. 1 december 1985 det hittillsvarande
förbudet mot införsel och utförsel av obearbetat guld, vissa guldvaror
samt guldmynt. Den sedan lång tid upprätthållna guldregleringen upphörde
därmed att gälla.

Anmälnings- och rapporteringsregler

Valutastyrelsen beslöt i december 1985 att allmänheten fr. o.m. den 1
januari 1986 inte behöver anmäla betalning om högst 25 000 kr till eller från
utlandet. Därmed höjdes för olika slag av betalning tidigare gällande
beloppsgränser till en och samma nivå.

Sedan den 1 februari 1983 finns ett system för valutabankemas rapportering
till riksbanken av betalningar till utlandet som bl. a. innebär att denna
rapportering sker på magnetband i stället för som tidigare på särskild
blankett. Ett nytt system för betalningar från utlandet kommer att införas
den 1 mars 1987.1 samband därmed utvidgas allmänhetens anmälningsplikt
för betalningar från utlandet att omfatta även varuexportbetalningar.

50

Övriga ändringar i valutaföreskrifterna under 1985

Redog. 1985/86:15

Mars

Förbudet upphävdes för valutabankerna att, utan riksbankens tillstånd, göra
avistaaffärer med utländsk bank i utländsk valuta mot svenska kronor på
kortare tid än två bankdagar, exempelvis s. k. endagsswappar.

Valutabankerna tilläts göra terminsaffärer inte bara med utländsk bank
utan även med annan valutautlänning, att göra terminsaffärer i utländsk
valuta mot annan utländsk valuta på obegränsad tid med utländsk bank eller
annan valutautlänning och att göra terminsaffärer med allmänheten med
tidigare förfallodag än den bakomliggande betalningen, om förlängning sker
fram till betalningens förfallodag.

Maj

Det beslöts att betalningar under avtal om ränteswap eller valutaswap, eller
en kombination av dessa, som valutainlänning med lån i utländsk valuta
träffat, får ske utan riksbankens tillstånd, under förutsättning att avtalet ej
omfattar svenska kronor. Härvid krävs att riksbankens valutaavdelning
omedelbart skriftligt underrättas om sådant avtal.

Marginalbetalningar på grund av ingånget kontrakt avseende financial
futures skulle betraktas som löpande betalning, om betalningen görs eller
mottas av valutainlänning, som i sin rörelse upptagit lån i utländsk valuta och
som ingått kontraktet för att säkra lånets framtida räntekostnad.

Även betalningar på grund av ett future rate agreement skulle anses som
löpande, under förutsättning att avtalet ingåtts av valutainlänning, som i sin
rörelse upptagit lån i utländsk valuta och som genom avtalet avser att säkra
lånets framtida räntekostnad. Med future rate agreement avses här ett avtal,
varigenom en låntagare garanteras en räntekostnad för ett lån från en senare
tidpunkt än avtalstidpunkten.

Riksbanken har tidigare normalt lämnat företag, kommuner och valutabanker
tillstånd att förlänga lån upptagna i utlandet i utländsk valuta. Nu
beslöts att sådana lån får, utan att riksbankens tillstånd behöver inhämtas,
förlängas genom att slutförfallodagen senareläggs ett år eller mer. Riksbankens
valutaavdelning skall omedelbart skriftligt underrättas om sådan
förlängning. Kortare förlängning kräver riksbankens tillstånd.

Statistisk redovisning

Tillståndsgivningens utveckling för vissa intressanta transaktionskategorier
redovisas i Tabellerna 1 och 4 - 10. Som komplettering till tillståndsstatistiken
över medel- och långfristig upplåning i utlandet redovisas i Diagram 1
och Tabell 2 utestående lån samt i Tabell 3 en amorteringsplan för dessa lån.

Tillståndsgivningen till försäljning av svenska aktier till utlandet, som ökat
kraftigt under senare år, har möjliggjort en expanderande handel med
utlandet. Denna handel redovisas i Tabell 11. 51

Diagram 1. Utestående medel - och långfristiga utlandslån fördelade på
sektorer.

Stockuppgifter vid slutet av varje halvår. Miljarder kr.

270

250

230

Totalt

210

190

170

150

Staten och riksbanken

130

110

Näringslivet

70

Kommuner

10 -

1979

1980

1981

1982

1985

1983

1984

Tillståndsbelopp i utländsk valuta har omräknats till svenska kronor efter
den kurs som gällde då tillstånden gavs. Uppgifter om faktiskt genomförda
transaktioner återfinns i den av riksbanken redovisade betalningsbalansstatistiken.

Tillståndsgivningen till medel- och långfristig upplåning i utlandet fortsatte
att öka under 1985 till 34,5 miljarder kr. Ökningen i tillståndsgivningen gäller
främst finansiering av inhemsk verksamhet. Det ska dock framhållas att
kategorin övrig upplåning inte är definitiv eftersom tillstånd inte i alla fall är
märkta för ett specifikt ändamål. Riksbankens tillståndssiffror ger en långt
ifrån fullständig bild av hur den medel- och långfristiga upplåningen i
utlandet utvecklas. Den statliga utlandsupplåningen omfattas inte av tillståndsgivningen
och uppgick till 11,5 miljarder kr. under året. En del av den
upplåning som sker via valutabank kräver inte heller tillstånd. Sådan
upplåning uppgick till ca 3,1 miljarder 1985. Av det redovisade tillståndsbeloppet
avser 25 % obligationslån och 75 % övriga lån. Andelen lån som
skulle upptas genom valutabank utgjorde ca 25 %.

Den utestående medel- och långfristiga låneskulden som omräknats efter
vid resp. årsslut gällande valutakurser, uppgick till ca 245 miljarder kr. vid
utgången av 1985. Nettoupplåningen i utlandet har ökat skulden med ca 15
miljarder kr. under året. Samtidigt har kursförändringar, främst dollarkursens
nedgång minskat låneskulden med drygt samma belopp.

De svenska företagens kortfristiga export- och importfinansiering i
utländsk valuta sker i huvudsak i svensk bank. I mindre omfattning upptas

Redog. 1985/86:15

52

krediter direkt i utländsk bank. Vid årsskiftet 1985/86 beräknas de svenska
bankernas utestående krediter av detta slag ha uppgått till 50,5 miljarder kr.
jämfört med 41,5 miljarder kr. vid föregående årsskifte. Företagens motsvarande
krediter i utländska banker uppgick till drygt 3 miljarder.

Krediter till svensk exportörs eller importörs utländske motpart eller
dennes bank lämnas av valutabankerna och AB Svensk Exportkrédit (SEK).
Det gäller främst längre krediter vid leverans av kapitalvaror framför allt till
u-länder och statshandelsländer. Tillstånd för valutabankerna att ge sådana
krediter lämnades under 1985 med 2,7 miljarder kr. mot 2,4 miljarder kr.

1984. Krediterna avsågs till övervägande del bli refinansierade i utlandet.
Krediter med löptider på fem år eller mer uppgick till 0,3 miljarder kr. Under
det statsstödda systemet för exportkreditfinansiering lämnas krediter av SEK
och av valutabankema med refinansiering hos SEK. Sådan kreditgivning
som sker med dispens från riksbanken uppgick 1985 till ca 4 miljarder kr.

Tillståndsgivningen till direkta investeringar i utlandet har ökat mycket
kraftigt under den senaste femårsperioden och uppgick till 19,9 miljarder kr.

1985. USA har under femårsperioden varit det dominerande mottagarlandet.
1983 var dock Norge största mottagarland på grund av ett mycket stort
enskilt tillstånd (Svenska Petroleum).Under 1985 har ett antal tillstånd till
fartygsöverlåtelser till dotterbolag i Liberia på avsevärda belopp medfört att
detta land återfinns som näst största mottagare av svenska direktinvesteringar
efter USA. Vissa av fartygen har tidigare ägts av dotterbolag i Norge och
dessa transaktioner återfinns därför också i tillståndsstatistiken för desinvesteringar
i utlandet. I övrigt är det OECD-länderna som är de klart största
mottagarländerna av svenska direktinvesteringar i utlandet.

Av det totala tillståndsbeloppet 1985 avsåg drygt 60 % tillstånd till
nyetableringar. Av det totala antalet tillstånd som uppgick till 2 102 avsåg
1 159 nyetableringar. Med nyetableringar avses här både nyförvärv av
existerande bolag och nybildning av bolag. Av tillståndsbeloppet avsåg 54 %
insatser i form av aktiekapital och resten lån m. m.

De uppgifter som lämnas här gäller direkta investeringar. Detta begrepp
betecknar kapitaltillskott från moderbolag i ett land till hel- eller delägda
bolag i annat land och är det begrepp som är av intresse i valutaregleringsoch
betalningsbalanssammanhang. Dotterbolaget kan finansiera sig genom
en kapitalinsats från moderbolaget (direkt investering) men också med egna
överskott och med egen upplåning. Sådan upplåning kan ske utan eller med
borgen eller garanti från moderbolaget. Tillståndsgivningen till borgens- och
garantiåtaganden, som till övervägande del avser lånegarantier, är betydande
och redovisas i Tabell 7. För 1985 var tillståndsbeloppet 18,7 miljarder kr.,
en minskning jämfört med föregående år då tillståndsgivningen uppgick till

23,2 miljarder kr. För dotterbolagens upplåning utan säkerhet från moderbolagen
krävs ej riksbankens tillstånd och statistik över sådan upplåning kan
därför ej redovisas.

Riksbanken lämnar också tillstånd till s. k. desinvesteringar, dvs. hemtagning
av investeringskapital. Sådana desinvesteringar kan innebära dels
försäljning av andelar i bolag, dels återbetalning av lån som tidigare bokförts
som direkta investeringar (Tabellerna 8 och 10).

Tillståndsgivningen till utländska direkta investeringar i Sverige har ökat

Redog. 1985/86:15

53

avsevärt under den senaste femårsperioden och uppgick till 6,9 miljarder kr.

1985. Norge är under 1985 det klart största investerarlandet. Det höga
tillståndsbeloppet för Norge, 3,2 miljarder kr, förklaras till stor del av
Statoils förvärv av ESSO. USA är annars det traditionellt största investerarlandet.
Även Finland har under de senaste åren genomfört avsevärda
investeringar i Sverige. Andelen nyetableringar uppgick till 36 % av
tillståndsbeloppet 1985. Antalet nyetableringar uppgick till 522 av det totala
antalet tillstånd på 927. Tillstånd för lån från svenska kreditinstitut till
utlandsägda bolag i Sverige mot borgen av utländska moderbolag och banker
ingår ej i de redovisade tillståndsbeloppen för direkta investeringar i Sverige.
Sådan tillståndsgivning uppgick till 1,9 miljarder kr. 1985.

En kraftig tillståndsgivning under de senaste åren till försäljning av svenska
aktier till utlandet har möjliggjort en livlig handel med utlandet. Denna
handel som 1983 resulterade i ett kraftigt exportöverskott på drygt 6
miljarder kr. mattades under 1984 och gav ett exportöverskott på 1,5
miljarder kr. Under 1985 ökade intresset åter för svenska aktier vilket
resulterade i en nettoexport på 4,8 miljarder kr.

Tillståndsgivningen till emigranters överföringar uppgick under 1985 till

1,7 miljarder kr., en omsvängning efter den kraftiga tillståndsgivningen på

3,1 miljarder kr. under 1984. Tillståndsgivningen till förvärv av rekreationsbostad
i utlandet ökade 1985 till 180 mkr.

Tabell 1. Tillstånd till medel- och långfristig nyupplåning i utlandet
Mkr

1981 1982 1983 1984 1985

Kommunupplåning

1 091

383

1 192

788

1 398

Finansiering av direkta in-

vesteringar i utlandet

3 016

4 099

7 908

5 857

5 557

Fartygs finansiering

1 983

1 117

1 757

1 719

1 733

Exportfinansiering

5 235

12 596

6 138

11 955

11 001

Finansiering av import och

transito

1 249

4 078

Kraftbolagens finansiering

884

404

Övrig upplåning1

5 636

4 906

3 353

3 308

10 313

Summa 16 961 23 101 20 348 25 760 34 484

''Här ingår även lån som kan komma att användas till alternativa ändamål.

Anm. Uppgifterna avser tillstånd till nyupplåning, dvs. exklusive tillstånd avseende
ersättningslån vid förtidsinlösen av tidigare upptagna lån.

Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på mer än ett år.
Tabellen upptar inte tillstånd avseende bankers refinansiering av till utlandet lämnade
lån eller utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. De sistnämnda
räknas som utländska företags direkta investeringar i Sverige och redovisas i Tabell 9.

Redog. 1985/86:15

54

Tabell 2. Utestående medel- och långfristiga utlandslån

Miljarder kr. Stockuppgifter vid utgången av 1985

Staten och
riksbanken

Kommuner

Övriga

Totalt

Procen-tuell andel

USD

75,5

1,9

51,5

128,9

53

DEM

18,2

0,2

7,4

25,8

10

CHF

11,7

1,2

7,7

20,6

8

JPY

8,8

1,3

4,5

14,6

6

GBP

4,4

-

4,6

9,0

4

NLG

4,9

0,7

2,1

7,7

3

Övriga

5,1

0,8

11,1

17,0

7

Multicurrencylån''

-

1,2

20,1

21,3

9

Summa

128,6

7,3

109,0

244,9

100

''Lån som under löptiden kan byta valuta.

Anm. Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på mer än ett år.
Tabellen upptar inte bankers lån för refinansiering av till utlandet lämnade lån eller
utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag.

Tabell 3. Förfallande amorteringar på utestående medel- och långfristiga
utlandslån

Miljarder kr

Staten och
riksbanken

Kommuner

Övriga

Krediter utan

fastställd

amorteringsplan

Totalt

1986

11,1

0,7

17,3

29,1

1987

5,5

1,3

18,1

24,9

1988

6,9

1,0

15,2

23,1

1989

9,1

0,8

14,7

24,6

1990

12,4

0,9

14,2

27,5

1991

21,0

0,9

6,3

28,2

1992

5,6

0,5

7,0

13,1

1993

3,6

0,6

2,6

6,8

1994

3,5

0,3

3,1

6,9

1995-

49,9

0,3

7,6

57,8

Summa

128,6

7,3

106,1

2,9

244,9

Anm. Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på mer än ett år.
Tabellen upptar inte bankers lån för refinansiering av till utlandet lämnade lån eller
utlandsägda bolags lån från moderbolag eller koncernbolag.

Redog. 1985/86:15

55

Tabell 4. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet

Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr

1981

1982

1983

1984

1985

USA

1 862

2 498

2 348

4 222

6 188

Liberia

24

31

59

6

4 476''

Norge

181

510

3 037

1 114

1 482

Storbritannien

1 086

978

1 380

1 517

1 039

Nederländerna

144

335

201

791

980

Italien

33

85

390

1 387

768

Finland

132

121

261

356

713

Västtyskland

450

999

621

554

645

Frankrike

303

558

762

1 168

520

Danmark

237

440

312

595

439

Schweiz

438

200

252

655

419

Belgien

107

174

118

39

342

Singapore

44

70

118

87

334

Spanien

62

175

51

208

255

Brasilien

80

289

376

162

193

Övriga

1 228

1 455

1 709

2 191

1 146

Summa 6 411

8 918

11 995

15 052

19 939

Norden

550

1 073

3 610

2 067

2 637

Övriga OECD

4 911

6 590

6 813

11 604

11 715

Övriga länder

950

1 255

1 572

1 381

5 587

''Här ingår överlåtelser av fartyg på 2 755 mkr som

samtidigt redovisas som

desinvestering i Norge, se Tabell 8.

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1985 överstigit 150
mkr ordnade efter beloppsstorlek.

Tabell 5. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet

Procentuell fördelning efter transaktionsform

1981

1982

1983

1984

1985

Betalning från Sverige

15

20

17

18

13

Upplåning i utlandet

77

66

67

65

49

Aktiemission i utlandet

-

-

11

11

6

Insats av varor (inkl.
fartyg) och tjänster

_

4

_

1

21

Disposition av varufordran

5

3

2

2

1

Disposition av vinstmedel

1

5

1

0

1

övrigt

2

2

2

3

9

Summa

100

100

100

100

100

Redog. 1985/86:15

56

Tabell 6. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet

Procentuell fördelning på investeringsobjekt

1981

1982

1983 1984

1985

Produktionsföretag1 62

54

42 47

38

Försäljningsföretag2 10

9

9 7

5

Rederier3 3

5

6 1

23

Övriga4 25

32

43 45

34

Summa 100

100

100 100

100

''Härmed avses utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag.

2Företag vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen

svenska exportvaror i utlandet.

Svenska varvs och rederiers investeringar i utländska rederier.

Inkl. investeringar i oljesektorn.

Tabell 7. Tillstånd till svenska företag att ställa borgen/garanti för utländska
dotterbolag

Mkr

1981

1982

1983

1984

1985

Norden
Övriga OECD
Övriga

Ej länderfördelat

675
5 619
2 318
148

1 176
5 621

2 685
398

1 554
18 283
1 949
1 341

794
21 093
1 115
207

1 008
14 845
1 615
1 192

Summa

8 760

9 880

23 127

23 209

18 660

Anm. Tillstånd till borgen/garanti i tabellen ovan avser till övervägande del dotterbolags
upplåning.

Tabell 8. Tillstånd till svenska desinvesteringar i utlandet

1981 1982 1983 1984 1985

Antal 135 162 132 199 255

Belopp i mkr 394 1 050 953 1 533 5 3031

''Här ingår avveckling av rederiverksamhet med 2 755 mkr. som samtidigt redovisas
som direkt investering i Liberia (överflyttning av fartyg), se Tabell 4.

Redog. 1985/86:15

57

Tabell 9. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige

Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr.

1981

1982

1983

1984

1985

Norge

318

130

344

304

3 177

USA

273

392

547

379

1 496

Nederländerna

25

83

56

212

877

Finland

123

275

529

703

362

Storbritannien

134

224

157

643

197

Luxemburg

2

8

-

2

173

Schweiz

45

342

131

117

168

Danmark

71

44

109

131

147

Västtyskland

178

37

140

40

81

Panama

-

-

2

-

48

Frankrike

147

33

51

27

47

Övriga

58

232

242

235

108

Summa 1 374

1 800

2 308

2 793

6 881

Norden
Övriga OECD
Övriga länder

512

835

27

449
1 234
117

982
1 300
26

1 139
1 576
78

3 686
3 099
96

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1985 överstigit 25 mkr
ordnade efter beloppsstorlek.

Tabell 10. Tillstånd till utländska desinvesteringar i Sverige

1981

1982

1983

1984

1985

Antal

159

187

205

223

176

Belopp i mkr

236

577

1 507

1 008

3 223

Tabell 11.
Mkr

Export och import av svenska aktier

Export

Import

Netto

därav riktade
emissioner till
utlandet

1979

90

194

- 104

_

1980

220

400

- 180

-

1981

1 531

1 116

415

303

1982

2 704

1 335

1 369

128

1983

11 951

5 840

6 lil

3 904

1984

5 958

4 471

1 487

371

1985

10 915

6 lil

4 804

547

1984 1 Kv

1 261

1 852

- 591

_

2 Kv

1 455

1 150

305

291

3 Kv

1 714

645

1 069

-

4 Kv

1 528

824

704

80

1985 1 Kv

2 967

1 019

1 948

252

2 Kv

1 611

890

721

8

3 Kv

2 085

1 235

850

210

4 Kv

4 252

2 967

1 285

77

På valutastyrelsens vägnar:
Kurt Eklöf/

Thomas Engström
Stockholm den 21 januari 1986

Redog. 1985/86:15

58

SVERIGES RIKSBANK

Gäller from 85-03-01

RIKSDAGEN

BANKOFULLMÄKTIGE

VALUTAS

TYRELSE

VALUTADIREKTION

DIREI

<>

RIKSBANKSCHEF
VICE RIKSBANKSCHEF

REVISIONS AVDEININGEN -

Revisionskontor

Sede (förstöring skontor

RIKSBANKSDIREKTÖR

EKONOMISKA

AVDELNINGEN

Informations grupp -

Ekonomisk

analysgrupp

Betalnings balansgrupp -

FOND AVDELNINGEN -

KREDITMARKNADS AVDELNINGEN -

Internationellt

sekretariat

UTRIKES AVDELNINGEN -

Arbitrage

Utlands redovisning -

RIKSBANKSDIREKTÖR

VALUTA AVDELNINGEN -

Valutasekretariat

Licensgrupp 1

Licensgrupp 2

Licensgrupp 3

Kontrollgrupp

Statistikgrupp

Direktionssekretariat

ADMINISTRATIVA

AVDELNINGEN

Personalkontor

Organisations kontor -

Redovisnings kontor -

Intendentur kontor -

Byggnads kontor -

Sakertiets kontor -

RIKSBANKSDIREKTÖR

BETALNINGSMEDELS

AVDELNINGEN

8 REGION
KONTOR

Kassaexpedition

14 Kassakontor

Sedel räknings-expedition

2 Sedeldepåer

Låneexpedition

Redog.
Bilaga 2