Anf. 30 Saila Quicklund (M)
Herr talman! Låt oss påminna oss om att de 2 miljarderna till stor del redan är intecknade av rikspolischefen till civilanställda, som jag sa tidigare, och att det mesta av pengarna kommer efter valet. Jag frågade också om specifika förutsättningar för Jämtlands län men har inte fått svar på det.
Jag kommer nu att beskriva händelser direkt från verkligheten i mitt län.
Rickard Svedjesten är ordförande för Svenska Fjällräddares Riksorganisation, och han är oerhört kritisk till den nya organisationen. Han avser såklart regionledningscentralen i Umeå, som nu leder också fjällräddningen.
Han beskriver en man som var 60 år och som bröt benet på fjället. Tidigare har det inte varit något problem att få ambulanssupport vid en så pass allvarlig skada. Men nu nekade RLC i Umeå helikopter, och det innebar att fjällräddaren fick bära mannen - med de smärtor som vi vet att det är - flera kilometer till närmaste väg.
Fjällräddningen har väntat på en samordnare i över ett år. Jag vet nu att det är på gång och att det kommer en samordnare. Men det handlar om ett år, och vi pratar ändå om liv och död för många människor i den här regionen.
På 90-talet hade Strömsund 17 polistjänster, vilket kan anses vara helt relevant med de stora avstånd som råder där uppe. I sommar kunde vi se att det fanns en enda polispatrull på en yta från Arvidsjaur till Östersund, vilket är 45 mil.
I medierna ser vi också intervjuer där restaurangägare eller andra företagare i länets ytterkanter uppger att de inte längre ringer till polisen. De har försökt många gånger, men det är ingen idé. Då blir det också en missvisande statistik när man säger att det är låg frekvens på brotten.
Det värsta scenariot var ganska nyligen. En beväpnad man i Strömsunds kommun avlossade ett skott mot en minderårig flicka. Det är såklart ett prio 1-ärende, men jag konstaterar att ingen polispatrull kunde skickas ut.
Polisutryckningar har också kört fel. Krokomspolisen dirigerades till Örnsköldsvik när de skulle till Östersund. Det är 30 mil fel. Vid inbrott på Frösön hamnade man i Sundsvall. Det är 19 mil fel - 40 mil tur och retur.
Jag möter många otrygga människor, särskilt sådana som bor ensligt. Många gånger är det kvinnor, änkor, som bor kvar i sina fastigheter långt ut i landsbygden. De uttrycker sig så här: Vi betalar skatt som alla andra. Då finns det också förväntningar på ett väl fungerande rättssamhälle. Jag håller verkligen med om det.
Strömsunds kommun, med Göran Bergström i spetsen, har på olika sätt samordnat och agerat för att påvisa bristerna i polisorganisationen. Det handlar om skrivelser, uppvaktningar och möten. Jag vet också att även andra kommunalråd från länet och från Västerbotten har skrivit en gemensam artikel och beskrivit den ohållbara situationen.
I Jämtlands län, som täcker 12 procent av landets yta, kan det under vissa tider helt saknas polisiär närvaro i betydande delar av länet. Det gäller också Västerbotten, Norrbotten och så vidare.
Min fråga blir: Hur ser inrikesministern på den icke fungerande ledningen och styrningen och den dåliga arbetsmiljön inom polisorganisationen vid regionledningscentralen i Umeå, som är en stor grund för de här problemen?