EU:s insatsstyrka

Interpellation 2003/04:507 av Widman, Allan (fp)

av Widman, Allan (fp)

den 19 maj

Interpellation 2003/04:507

av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund om EU:s insatsstyrka

Sent i höstas togs inom EU ett initiativ till skapandet av en snabbinsatsförmåga. För att med mycket kort varsel och inom en avsevärd radie kunna inleda internationell krishantering avser unionen att sätta upp ett antal bataljonstridsgrupper.

På regeringens uppdrag har Försvarsmakten under april månad utrett olika alternativ för ett svenskt deltagande. Det alternativ som myndigheten förordar utmynnar i en successiv tillväxt från en så kallad framework nation- stridsgrupp under nästa försvarsbeslutsperiod till en helsvensk nationell stridsgrupp efter år 2008. Personalbehovet uppgår till ca 1 050 respektive ca 1 900 soldater.

I underlaget från Försvarsmakten anges vidare att det rekommenderade alternativet förutsätter en minskning av långsiktiga internationella insatser av det slag som förekommer i till exempel Kosovo. Försvarsmakten slår också fast att uppgiften är av sådant slag att den blir dimensionerad för hela det svenska försvaret.

Ännu framstår det som osäkert vem som förfogar över snabbinsatsförmågan och villkoren för detta. Bland annat mot bakgrund härav finns det skäl att fundera över hur ofta snabbinsatsstyrkan i verkligheten kommer att användas.

Här tycks finnas en risk för att verksamma internationella insatser av det slag som Sverige i dag svarar för, kommer att bytas ut mot en förmåga som många andra länder kan och vill bidra till, men som mera sällan kommer till användning.

De kostnadsberäkningar som Försvarsmakten gjort förutsätter vidare att nya system för värnpliktsutbildning och övningar genomförs. Bland kraven nämns bland annat ökat inslag av frivillighet och grundutbildning direkt mot internationella uppdrag.

Det finns även skäl att belysa det läge som Försvarsmakten befinner sig i. Flera utvärderingar under senare år har visat på stora problem med den så kallade omställningen av försvaret. Materielavvecklingen har blivit flera gånger dyrare än vad som förutsatts. Förbandsomsättningen har misslyckats på så sätt att det finns stora luckor i insatsorganisationen och förbanden har ej övats i tillräcklig utsträckning. Personalavvecklingen har förorsakat dryga kostnader. Bara genom särskild pension av 2 100 yrkesofficerare har kostnaderna under en fyraårsperiod uppgått till svindlande 4,0@4,4 miljarder kronor.

I denna situation har myndigheten dessutom att hantera en besparing de kommande åren om ca 3 miljarder kronor. Detta aviserade statsministern redan för några månader sedan. Den stora uppgiften att ingå i EU:s snabbinsatsförmåga dyker med andra ord upp vid en tidpunkt då Försvarsmakten är hårt pressad av andra problem. Är det rentav trovärdigt vid sådant förhållande att drastiskt öka myndighetens uppgifter utan resurstillskott?

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att de långsiktiga internationella insatserna inte minskar som en följd av svenskt deltagande i snabbinsatsstyrkan?

Är statsrådet beredd att vidta de åtgärder avseende nya system för värnpliktsutbildning och övningar som Försvarsmakten lagt till grund för sina kostnadsbedömningar?

Är statsrådet beredd att vidta några åtgärder med avseende på resurstilldelningen till Försvarsmakten om detta skulle visa sig nödvändigt för att möjliggöra ett svenskt deltagande i aktuellt samarbete?

Är statsrådet beredd att verka för att det av Försvarsmakten rekommenderade alternativet till deltagande förverkligas?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-05-19 Anmäld: 2004-05-19 Besvarad: 2004-06-02