Vitryssland

Interpellation 2000/01:167 av Ygeman, Anders (s)

av Ygeman, Anders (s)

den 5 december

Interpellation 2000/01:167

av Anders Ygeman (s) till utrikesminister Anna Lindh om Vitryssland

I dagarna har flera svenska organisationer startat ett upprop och namninsamling för att försöka klara upp de "försvinnanden" som skett i Vitryssland, särskilt har uppmärksammats filmaren Dimitrij Zavadskij, politikern Viktor Gontjar, affärsmannen Anatolij Krasovskij och f.d. chefen för inrikesministeriet Juri Zakharenko som spårlöst försvunnit i Minsk under perioden den 7 maj 1999@7 juli 2000. Målet med uppropet är att samla in över 1 000 namnunderskrifter med kravet på att försvinnandena ska utredas och klaras upp. Redan har över 120 svenska riksdagsledamöter undertecknat uppropet.

I rapporten "Det politiska förtrycket i Vitryssland" av Oleg Gulak, jurist vid Vitryska Helsingforskommittén för Mänskliga Rättigheter som finns publicerad på www.vitryssland.nu beskrivs försvinnandena på följande vis:

Det politiska förtrycket kan delas in i tre former av förföljelse: kidnappning av regimens politiska motståndare, falska anklagelser mot politiska motståndare som därefter fängslas på dessa falska grunder och administrativ bestraffning av dem som organiserar och deltar i stora protestaktioner.

Den mest skräckinjagande och farliga formen är kidnappningarna av politiska motståndare till president Lukasjenka och hans regim. Denna brutala och barbariska verksamhet har ökat i omfattning under senare år. Den har klart politisk karaktär. Människorättsorganisationer har påpekat att statliga polisiära institutioner varit inblandade i välkända politikers försvinnanden.

Den välkände oppositionspolitikern och medlemmen av högsta rådet i den 13 lagstiftande församlingen (upplöst av Lukasjenka) och f.d. ordföranden för centrala valkommittén, Viktor Gontjar, omringades den 1 mars 1999 i sin bil i Minsk av militär. Soldaterna drog ut honom ur bilen med våld och misshandlade honom. Enligt domstolsbeslut fick Gontjar tio dagars fängelse för att ha sammankallat ett möte med den alternativa centrala valkommittén. (Detta möte var ett led i det alternativa presidentval som organiserades av oppositionen och som skulle inledas 16 maj 1999.)

Medan Gontjar satt i fängsligt förvar inledde han en hunger- och vätskestrejk.

Tidigare hunger- och vätskestrejker visar att biologiska processer som inte går att hejda inleds i kroppen efter 5@6 dagar och att den förgiftning som följer av detta kan medföra döden. Ledningen och vårdpersonalen vid fängelset kände till detta men gav inte Gontjar någon medicinsk vård. I stället beslöt ledningen för det häkte där Gontjar satt på kvällen den 7 mars att han inte skulle föras till sjukhus utan i stället tvångsmatas. Han övermannades, munnen bändes upp och ett rör fördes in i struphuvudet och genom detta infördes näringslösning. Den 11 mars skulle Viktor Gontjar släppas. Men samma dag fördes han till det temporära häktet, misshandlades av maskerade personer och fördes till utkanterna av Minsk där han kastades ut i en snödriva utan ytterkläder.

Ordföranden i det av Lukasjenka upplösta Högsta rådet Semen Sjeretskij hävdar att han svävar i livsfara. Därför har han uppehållit sig i Litauen sedan sommaren 1999. 13:e högsta rådets vice ordförande Anatoli Lebedko har skickat en skrivelse till president Lukasjenka och premiärminister S Ling och bett dem garantera Sjeretskijs säkerhet om han kommer tillbaka till Vitryssland.

Anatoli Lebedko har inte fått något officiellt svar på skrivelsen.

Gontjar tjänstgjorde som suppleant för Semen Sjeretskij som ordförande i Högsta rådet.

Den 16 september försvann Viktor Gontjar. Omständigheterna kring försvinnandet tyder på att hans rättigheter kränkts. Anatolij Krasovskij, en framstående affärsman inom media @ som stödde de avsatta parlamentsledamöterna finansiellt @ var tillsammans med Gontjar denna dag. Också han försvann. Spår av den jeep som offren åkte i, glassplitter, en skada på ett träd med billack i och blodfläckar upptäcktes inte långt från platsen för försvinnandet. Det finns goda skäl att påstå att V Gontjar stod under konstant övervakning av den vitryska specialtjänsten och att hans telefon var avlyssnad. De två männen försvann strax före Högsta rådets möte.

Myndigheterna har inte funnit någon av de båda männen och inte heller upptäckt någon förklaring till försvinnandet. Både Gontjar och Krasovskij är gifta och har minderåriga barn.

Den framstående oppositionspolitikern och f.d. chefen för inrikesministeriet Jurij Zakharenko försvann under oklara omständigheter i Minsk den 7 maj 1999. Strax före försvinnandet hade han förklarat att han tänkte bilda ett officersförbund med demokratiskt sinnade militärer och milismän. Han var på väg hem från parkeringsplatsen. Det sista man hörde av honom var ett telefonsamtal till hustrun. Där sa han att han skulle parkera bilen och komma hem inom en kvart.

Den offentliga kommission som tillsattes för att utreda fallet upptäckte att Zakharenko hade överfallits av flera civilklädda personer som knuffat in honom i en bil av märket Zjiguli utan registreringsplåtar som sedan körde därifrån.

President Lukasjenka påstod att undre världen låg bakom händelsen. Senare sa han att "spår" av Zakharenko enligt uppgift hade hittats i Ukraina. Kommissionen vände sig till de ukrainska rättsmyndigheterna för att få göra en undersökning men dessa kunde inte bekräfta uppgifterna om att Zakharenko skulle finnas i Ukraina. Zakharenkos hustru säger att de vitryska myndigheterna inte undersöker fallet.

Zakharenko har en hustru och två döttrar. Nu har familjen sökt politisk asyl i Tyskland.

Fotografen från den ryska allmänna TV:n Dmitrij Zavadskij försvann under oklara omständigheter den 7 juli 2000. Zavadskij och Pavel Sjeremet hade tidigare förföljts av de vitryska myndigheterna. Zavadskij åkte ut till flygplatsen för att möta Sjeremet. När denne anlände fann han bara Zavadskijs bil på flygplatsens parkering. Inga spår av Zavadskij hittades. Det förblir en obesvarad fråga om det är möjligt att en människa kan försvinna i närheten av en flygplats som så intensivt bevakas av säkerhetsvakter och specialstyrkor.

Allmänheten har ännu inte fått se några konkreta resultat av undersökningarna rörande dessa kidnappningsfall.

Det har heller inte gjorts någon undersökning av f.d. chefen för Vitrysslands nationalbank Tamara Vinnikovas flykt till utlandet. Vinnikova satt i "husarrest" och bevakades av beväpnade män ur presidentens säkerhetsförband.

Presidenten och en del andra höga befattningshavare påstår antingen att de som försvunnit fallit offer för "maffiakrig" eller betecknar det inträffade som "provokationer från oppositionens sida".

En form av förföljelse genom falska anklagelser och fängslanden på oriktiga grunder som var vanlig under 1930-talet har också blivit vanlig under 1990-talet. På 1930-talet genomfördes falska rättegångar för att utrota "politiska" (dvs. sådana som påstods ha begått politiska brott eller politiska fångar). Liksom då försöker man också nu skydda förtryckarna genom att utnyttja strafflagen; domstolarna bestraffar inte regimens motståndare för avvikande politiska åsikter utan för påstådda brott av annat slag.

Denna form av förtryck kan indelas i tre olika former: "rent politiskt" förtryck, politiskt motiverat förtryck och förtryck av tjänstemän som inte vill samarbeta.

Den mest cyniska formen av förtryck är uppenbarligen det "rent politiska" @ alltså förföljelse mot politiker som uttryckt motstånd mot regimen, förföljelse mot unga aktivister som fredligt protesterar och förföljelse mot journalister.

I dessa fall framgår förföljelsens karaktär av innehållet i anklagelserna.

Jag vill därför fråga utrikesminister Anna Lindh:

1.Vilka åtgärder planerar utrikesministern vidta för att uppmärksamma situationen och sätta press på de vitryska myndigheterna att bringa klarhet i försvinnandena?

2.Sverige har numera diplomatisk representation via ett honorärkonsulat i Minsk. Avser utrikesministern använda denna närvaro för att uppmärksamma försvinnandena och därmed stödja dem som kämpar för att bringa klarhet?

3.Avser utrikesministern med anledning av det fortsatta förtrycket och förföljelsen av oppositionella i Vitryssland att stärka Sveriges diplomatiska närvaro i Vitryssland?

4.Avser utrikesministern aktualisera frågan i någon av de internationella forum där Sverige är representerat för att uppmärksamma försvinnandena och därmed sätta press på den vitryska regimen?

5.På vilket sätt avser utrikesministern använda det svenska biståndet för att bringa klarhet i dessa och andra av den vitryska regimens rättsövergrepp?

6.Avser utrikesministern att ta upp situationen i Vitryssland inom ramen för Sveriges bilaterala kontakter med Ryssland?

7.Avser utrikesministern att aktualisera förhållandena i Vitryssland under det svenska ordförandeskapet i den europeiska unionen?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-12-05 Anmäld: 2000-12-12 Besvarad: 2001-02-01