Allmän kulturpolitik

Motion 1992/93:Kr313 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Sammanfattning
I denna kulturpolitiska motion behandlas dagens
kulturliv i relation till 1974 års kulturpolitiska mål. Den
rådande arbetslösheten föranleder en särskild betoning på
samhällsekonomiska resonemang och kulturlivets betydelse
för en god arbetsmarknad. Motionen innehåller förslag på
sysselsättningsskapande åtgärder inom kultursektorn för ca
200 miljoner kr.
Vidare föreslår Vänsterpartiet en satsning på barn- och
ungdomskultur i form av ett kulturprojekt i skolan.
Kommunernas nedskärningar av kulturlivet behandlas.
Vänsterpartiet föreslår att det internationella
kultursamarbetet särskilt inriktas på Baltikum och övriga
Östersjöstater och föreslår en särskild fond för detta
ändamål. Vi föreslår även inrättande av en bibliotekslag. I
relation till regeringens förslag på kulturbudget avvisar
Vänsterpartiet nedskärningar i anslagen till
kulturtidskrifter och Riksteatern.
Inledning
Utredningarna ''Att vidga deltagandet i kulturlivet'' och
''Maktutredningen'' visar att snedfördelningen beträffande
deltagandet i kulturlivet ökat på senare tid. Det är de redan
kulturaktiva som blivit ännu mera aktiva. Vissa undantag
finns dock: Folkbildningen och studieförbunden har till
delar nått nya grupper vilket visar på deras stora betydelse.
Däremot har kulturverksamheten ökat, decentraliserats
och regionaliserats sedan den utreddes förra gången i slutet
av 60-talet. Av detta kan man dra lite olika slutsatser:
1. Trots den kraftiga kommersialiseringen av kulturlivet
och massmedierna har inte kulturutnyttjandet minskat.
Utan de stora satsningar som gjorts skulle den kulturella
segregationen förmodligen vara ännu större. Utifrån
internationella jämförelser är kulturklyftorna i Sverige
alltjämt måttliga.
2. En generell utbyggnad och allmän regionalisering av
kulturutbudet leder inte automatiskt till att nya grupper
söker sig till den etablerade kulturen. Mycket talar för att
livsmönster, vanor och normer väger tyngre än t.ex.
geografisk närhet och allmän information. Därför är det
allvarligt att den uppsökande verksamheten minskar inom
alla kulturinstitutioner och att de fackliga organisationerna
drar ner kraftigt på sina kultursatsningar. Gamla
folkrörelseorganisationer går också i konkurs eller dras med
stora ekonomiska problem.
3. Mycket större och mer medvetet riktade satsningar på
de grupper som faller utanför måste till i framtiden. Annars
är risken uppenbar för att klyftorna ökar ytterligare.
Gynna tillväxt som inte är tärande
Miljöförstörelse både i öst, väst och vår närmiljö har fått
i gång diskussionen kring miljöhänsyn i BNP, men när blir
det dags för humanhänsyn? Vi måste sträva mot ett
samhälle där det är lika viktigt att vara som att ha -- ett
samhälle som bejakar hela människan. Ur det perspektivet
fyller kulturen en grundläggande roll för vår framtid.
Mänsklig tillväxt är en investering som varken föröder
resurser eller miljö. Humanism gödslar sig själv. Ju mer
man konsumerar av den, desto mindre förstörs
omgivningen. Därför är det samhällsekonomiskt lönsamt
att investera i ett kulturliv som inte enbart når en elit och
skapar nya murar mellan människor.
Kulturella erfarenheter och resurser måste fördelas mer
jämlikt för att utveckla vår demokrati. Allas behov av att
själva uttrycka sig i ord, skrift, bild, toner, kroppsspråk
m.m. -- vare sig det gäller traditionell folkkultur eller
modern avantgarde -- bör vara grundvalen för en offensiv
och bred kulturpolitik som drivs via folkbildning,
amatörorganisationer, folkrörelser och skolan.
Den professionella kulturen och amatörkulturen
utesluter inte varandra. De utgör snarare varandras
förutsättningar. Utan en kontakt med kulturutövning av
hög kvalitet hänger amatörkulturen i luften på samma sätt
som en isolerad, högkulturell prägel på proffskulturen
skapar klyftor och konstnärlig förstelning.
Andra kulturer i Sverige
I det mångkulturella samhälle som Sverige utgör är det
av största vikt att förståelsen för andra kulturer ökar. Att
vi breddar medvetandet om kulturarvets och sedvänjornas
relativitet. Här har kulturinstitutioner, skola, politiker och
näringsliv ett stort ansvar. Ska vi kunna mota den ökade
främlingsfientligheten och oförståelsen för flyktingar i grind
så är detta en samhällspolitisk nödvändighet.
Stödet till kulturprojekt med denna inriktning bör
öka och ingå i de arbetsmarknadsåtgärder som sätts in i dag.
AMS bör få ett särskilt ansvar för att detta arbete
intensifieras.
Kulturen som ekonomisk faktor
Studier har initierats för att utröna hur och på vilka vägar
kultur faktiskt lönar sig, rent ekonomiskt. I Tyskland har
det t.ex. visats att man för varje satsad D-mark på
kulturverksamhet fått 2--5 D-mark tillbaka i form av ökad
företagsetablering, mindre skadegörelse, mindre vård,
mindre social utslagning, underlättande av
personalrekrytering etc. (se ''Kulturen som
lokaliseringsfaktor'', Industridepartementet 1992)
Denna utveckling, som syns tydligt i länder som
Frankrike och Tyskland, har dock lett till en betoning på
stora och pompösa arrangemang, på högkultur hellre än
folkkultur. Den franska storkulturen t.ex. har blivit ett
politiskt instrument i kampen om språkligt herravälde inom
EG, och den (väst-)tyska högkonjunkturen har lett till 80-
talets börsliknande konstmarknad, då konst blev
investeringsobjekt.
Att man inom bredare grupper i samhället insett att
kultur inte är någon onödig lyx är glädjande. Myntet har
dock en baksida. Det politiska intresset för kultur ''som inte
lönar sig'' har minskat i takt med att de kommersiella
möjligheterna överbetonats. Seriösa kulturproducenter
hänvisas allt oftare till att konkurrera, till att
avgiftsfinansiera sin verksamhet och till att satsa mer tid på
marknadsföring och populära, insmickrande arrangemang.
Likaså har kulturlivet blivit alltmer specialiserat och
befolkningens kulturvanor mer skiktade.
Gränsöverskridande kulturaktiviteter har fått allt svårare
att hävda sig.
Vänsterpartiet anser att samhället ska ta en stor del
av kostnaderna för ett brett kulturliv. Konst och
kulturarbete ska inte bygga på ekonomisk konkurrens och
marknadsanpassning.
Barn- och ungdomskultur
Alla människor är födda med förutsättningar för fantasi,
skapande förmåga och med ett behov av att uttrycka sig. Att
människors medfödda behov av aktivt skapande snöps och
trycks tillbaka kan orsaka både passivitet, destruktivitet och
brist på självförtroende. Därför är det så viktigt att ta vara
på och stimulera det skapande som kommer till uttryck
inom familjen, förskolan och skolan.
Ungdomstiden är en period som innebär både frigörelse
och anpassning. Kulturpolitiken måste uppmuntra
ungdomens egna kulturyttringar och aktiva
kulturskapande.
I allt för hög grad har den statliga kulturpolitiken
överlåtit ungdomskulturen till den kommersiella
kulturmarknaden och breddat marken för en hård
exploatering av stora samhällsgrupper. Det är t.ex. inte alls
självklart att ge rockkonserter samma typ av statligt stöd
som opera och symfoniorkestrar.
På senare tid har bildningsförbunden trots allt kunnat
öka sitt engagemang för ungdomens kulturbehov.
Regeringens fortsatta nedskärning av stödet till
folkbildningen försvårar dock en fortsatt utveckling av det
engagemanget.
Kulturrådet visar i sin anslagsframställning för 1993/94
att barn- och ungdomsteatern har drabbats hårt av den
decentralisering som skett inom skolan. Resurserna har
splittrats och kompetensen hos de potentiella beställarna
minskat med färre engagemang som följd. Kommunala
nedskärningar har dessutom lett till stramare skolbugetar
med mindre utrymme för kulturengagemang.
En grundförutsättning för ett aktivt kulturliv för barn
och ungdomar är givetvis att kulturen är väl förankrad och
integrerad i skolundervisningen. Ämnen som slöjd, bild och
musik har stor betydelse och bör följa varje elev genom
grundskolans alla stadier. I Vänsterpartiets skolmotion ger
vi vår syn på alternativen till läroplanskommitténs förslag att
skära ned på dessa ämnen.
För att lokala barnkulturprojekt ska kunna utvecklas
behövs även en utveckling av nationell kompetens,
forskning. I en annan motion föreslår Vänsterpartiet att det
inrättas ett nationellt resurscenter för barnkulur i
Eskilstuna.
Grundskolan bör utöver ämnesbaserad undervisning ha
nog med resurser för att kunna satsa på kulturprojekt. Det
kan gälla inbjudna konstnärer, teateruppsättningar, arbete
med professionella skådespelare och filmare,
massmediaprojekt etc. Samverkan mellan skol- och
kulturförvaltningar skulle kunna leda till kulturprojekt av
sådant slag och utformas så att alla barn i en region kan få
ta del av undervisningen. Tidigare erfarenheter från
kulturprojekt i skolan finns.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen anslår 7 000 000
kr i projektmedel till kulturverksamhet i skolan.
Läget i kommunerna
Kommunerna genomför nu de största neddragningarna
på kulturområdet någonsin. Resurserna till studieförbund
och allmän kulturverksamhet minskar med allt ifrån 80% (i
extremfallet Salem) och nedåt (stödet till studieförbunden
dras ner hårdare än till fritidsföreningar och
kulturföreningar. I förortskommunerna är neddragningen
till studieförbund så hög som 23,7%). De flesta kommuner
minskar budgeten med omkring 20%. Hela 86% av
kommunerna gör besparingar i kultur- och
fritidsbudgetarna.
Nedskärningarna går ut över amatörkulturen, de fria
kulturgrupperna, studieförbunden och ungdomskulturen.
Biblioteksverksamheten minskar också (med 10--15% i
många kommuner), filialer läggs ner och lokalytan minskas.
Dessutom drar man ner på personal och ger minskade
anslag till andra medier än böcker. Bokanslagen ligger
redan på bottennivå i många kommuner.
Om vi jämför dessa neddragningar med annan
kommunal verksamhet finner vi att övriga neddragningar i
genomsnitt ligger kring 2--5%. Kulturen är satt i strykklass.
Kommunerna runt Stockholm, i Skåne och Småland
verkar skära mest. Kommuner ovanför Dalälven skär minst
och kommuner med vänstermajoritet betydligt mindre än
de med borgerlig majoritet (ett tydligt exempel är
Södertälje). Trots närheten till Stockholms, Malmös och
Göteborgs omfattande kulturliv är det ungdomarna och
barnen i storstädernas ytterkommuner som är minst
kulturaktiva och som får minst kultur genom skola och
barnomsorg. Barnen i Storstockholms invandrartäta
förortsområden är särskilt hårt drabbade.
Orsaken till dessa missförhållanden beror i hög grad på
det ändrade statsbidragssystemet, vilket missgynnar
kommuner med god barnomsorg och omfattande
skolverksamhet. Krispaketen, den nya
budgetpropositionen och det allmänna strupgrepp på
kommunerna som bl.a. skattestoppet innebär, är andra
orsaker.
Vänsterpartiet vill häva det kommunala
skattestoppet och det sparbeting som tynger kommunerna i
dag. Samtidigt krävs det en mer genomgripande
genomlysning av den kommunala verksamheten.
Den utvärderande kulturpolitiska utredning som
riksdagen beslutade om våren 1992 är ännu inte tillsatt.
Vänsterpartiet anser att utredningen skyndsamt ska
tillsättas. Frågan är om det inte är nödvändigt att nu ta
ställning till inrättandet av en kulturlag som klart markerar
kommunernas skyldigheter gentemot innevånarna och
garanterar att de av riksdagen beslutade kulturpolitiska
målen uppfylls.
Vad beträffar frågan om bibliotekslag menar vi dock att
beslut bör tas omgående. Vänsterpartiet har upprepade
gånger krävt införande av en bibliotekslag som slår vakt om
folkbiblioteken. Det senaste årets nedskärningar av
folkbiblioteken, vilket inkluderar allt från stängning av
filialer, indragningar av bokbussar till minskade resurser för
bokinköp, måste stoppas. En garanterad standard,
tillgänglighet och öppethållande är nödvändig för att
tillgodose såväl behovet av litteratur som information.
Boklånen ska vara avgiftsfria.
Vänsterpartiet föreslår att en bibliotekslag stiftas som
garanterar fria boklån och en god standard vad beträffar
resurser för bokinköp, tillgänglighet och service.
Kulturen och arbetslösheten
Vänsterpartiet delar kulturministerns uppfattning att
kulturens sysselsättningsskapande effekter utnyttjas dåligt
på ett lokalt och regionalt plan (prop. s. 6). Skillnaden
mellan Vänsterpartiet och kulturdepartementet är bara att
vi vill göra något åt detta. Att strypa kommunernas
ekonomi kan aldrig vara en framkomlig väg för att frigöra
kulturell experimentlusta, utvecklingspotential och i
förlängningen nya arbeten i våra kommuner.
Under den rådande arbetslösheten är det viktigt med
sysselsättningsskapande investeringar på kulturområdet.
Den alarmerande arbetslösheten borde leda till en förnyad
prövning av behovet av statliga bidrag för
sysselsättningsskapande investeringar.
Vänsterpartiet motsätter sig därför indragningen av
det engångsbelopp på 100 miljoner kronor till
sysselsättningsskapande investeringar som riksdagen anslog
förra budgetåret. Denna riktade arbetsmarknadspolitiska
satsning bör fortgå och satsas på upprustning av
kulturminnen och kulturmiljöer.
Anslaget för investeringar i icke-statliga
kulturlokaler bör i enlighet med kulturrådets förslag höjas
med 25 miljoner kr utöver regeringens förslag om 25
miljoner. Under posten Inredning och utrustning av lokaler
för kulturändamål bör ett särskilt anslag om 20 miljoner
reserveras för inredning och utrustning av särskilda
ungdomslokaler.
Riksdagen bör också besluta att Bidraget till
allmänna samlingslokaler ökas med 25 miljoner kr.
Ett konkret exempel på byggnationsprojekt som både
skulle dämpa arbetslösheten bland byggnadsarbetare och
vara en kultursatsning av betydelse är ett färdigställande av
vallarna kring Vadstena slott.
Vi föreslår att riksdagen beslutar att inom anslag till
kulturminnesvård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 35
miljoner kr för att igångsätta uppbyggnaden av vallarna
kring Vadstena slott.
Riksteatern
I årets budgetproposition hänvisar kulturministern till
utbyggnaden av länsvisa teatrar för att motivera
neddragningen på 2,3 miljoner till Riksteatern. Risken för
dubbla ansvarsområden föranleder enligt kulturministerns
förslag t.o.m. en utredning av Riksteaterns verksamhet.
Riksteaterns verksamhet kan dock inte jämföras med
inriktningen på länsteatrarna. Tanken med Riksteatern är
ju tvärtom att den ska kunna erbjuda storskaliga nationella
teateruppsättningar ute i landet. Denna verksamhet är av
såväl ett regionalpolitiskt som kulturpolitiskt stort värde.
Enskilda teaterbesökare i glesbygd hänvisas annars till
charterbesök på storstädernas privatteatrar, vilket av
ekonomiska skäl utesluter stora grupper.
I beaktande av den välvilliga behandling som
Dramaten och Operan får, motsätter sig Vänsterpartiet
förslaget på neddragning av Riksteaterns anslag med 2,3
miljoner. Det är dessutom märkligt att den aviserade
utredningen inte tillåts komma med förslag innan
nedskärningar genomförs.
Internationellt kulturutbyte
Kulturutbytet mellan länder har alltmer kommit i fokus.
Även om standarden på detta kulturutbyte inte förändrats
drastiskt och Sverige under lång tid haft ett kontinuerligt
kulturutbyte med andra länder, har kulturens status ökat
avsevärt bl.a. i EG-debatten. Kulturens alltmer
ekonomiskt/strategiska betydelse har kommit i fokus.
Allt fler samhällsinstitutioner vill ha sin del av den
goodwill som ett aktivt kulturklimat för med sig. I ett sådant
läge är det viktigt att kulturutbytet inte elitiseras och
reduceras till ett pikant inslag i marknadsföringen av
svenskt näringsliv. Kulturutbytet bör i stället grunda sig på
värdet av ökad internationell förståelse och tolerans samt på
solidaritet mellan fattiga och rika länder.
I konkreta ordalag innebär detta att en utställning som
ger ökad förståelse för t.ex. islamisk kultur är av minst lika
stor betydelse som konstutställningar av svenska målare i
Paris.
Ett problem är våra svaga kulturella relationer till
Östersjöländerna och till Ryssland. Den osäkra politiska
situationen i dessa länder, parat med de stora kulturgap som
språkbarriärer och år av politisk isolering skapat mellan
svenskar och balter/ryssar och polacker gör att ett ökat
kulturutbyte med dessa länder bör stå högt på
prioriteringslistan. På samma sätt som Vänsterpartiet, av
bl.a. arbetsmarknadsskäl, vill öka stödet till Ryssland
(satsningar på infrastruktur) bör kulturella insatser kunna
intensifieras omgående. Vi stöder därför regeringens
förslag om ett Östersjöns författar- och översättarcentrum.
Andra kultursatsningar på såväl amatör- som professionell
nivå bör dock kunna startas parallellt med detta. I motionen
''om samarbete med Central- och Östeuropa'' tar
Vänsterpartiet ett samlat grepp på behovet av
Östersjösatsningar.
Vi föreslår därför att en särskild kulturfond för
satsningar på Östersjöländerna och Ryssland inrättas och
att Kulturrådet för detta ändamål får 5 000 000 kr utöver de
av regeringen föreslagna 1,5 miljonerna.
Lokal TV-produktion
Det stöd till lokal programverksamhet som i dag utgår
för lokala kabelsändningar skulle kunna utgöra ett steg på
vägen mot en ökad lokal produktion. Vänsterpartiet
motsätter sig därför regeringens förslag att (med
motivationen att det nu är tillåtet med reklam och sponsring
i lokal-TV) avskaffa stödet till lokal programverksamhet
(prop. 1992/93:100).
I stället bör detta stöd på sikt utökas och en än mer lokalt
förankrad televisionsproduktion utredas. I USA finns i dag
en lag om ''allemans-television'' som i princip ger alla
medborgare rätt att få elementär utbildning, tillgång till
produktionsutrustning och utnyttjande av lokala TV-
stationers sändningstid. (Den närmaste motsvarighet vi har
i Sverige utgörs av den lokalt förankrade närradion.) Detta
har lett till en stor vitalitet och vidareutveckling av TV-
mediet och möjliggjort för föreningar och
intresseorganisationer m.fl. att nå ut i en bred och fri
debatt. Inte minst den amerikanska kvinnorörelsen har på
detta sett ökat sin kompetens på teknikområdet och
utvecklat en inte obetydlig egenproduktion.
Vänsterpartiet föreslår att man i samband med
utvärderingen av 1974 års kulturpolitiska mål även
utvärderar dess effekter på etermediaområdet. Denna
utvärdering kan sedan ligga till grund för förslag i riktning
mot en demokratisering av televisionen.
Periodiska tidskrifter/kulturtidskrifter
Kulturministern föreslår att anslaget till kulturtidskrifter
dras ner med 2 miljoner (10%). Syftet bakom detta sägs
vara att många tidskrifter är nära kopplade till t.ex. förlag
och borde kunna finansieras av dem. Sanningen är dock att
en mycket liten del av t.ex. BLM:s budget
(Bonnieranknuten) utgörs av kulturtidskriftsbidrag. En stor
del bekostas redan av de stora förlagen själva.
Konsekvensen av den föreslagna besparingen blir att en stor
del även icke-förlagsanknutna tidskrifter drabbas av sämre
ekonomi eller förlorar sitt tidigare stöd.
Fördelningen av anslag till olika sorters kulturtidskrifter
ankommer på Kulturrådet. En ev. förändring av praxis vad
gäller fördelning av stöd sker bäst genom att Kulturrådet får
nya direktiv, inte genom att stödet skärs ner med 2 miljoner.
Kulturtidskriftsverksamheten är dessutom synnerligen
effektiv och rationell redan nu; för de flesta tidskrifter
fungerar stödet som ren tryckkostnadsfinansiering medan
övrig produktion sker helt eller delvis ideellt. Stödet till
kulturtidskrifter är därför en jämförelsevis mycket
''kostnadseffektiv kulturinvestering''.
Att strypa en av grunderna för den fria svenska
kulturdebatten är dessutom en av demokratiska skäl
ogenomtänkt åtgärd.
Frågan om finansiering av kulturtidskrifter är dock
intressant. Att ge produktionsstöd är ju bara en av flera
möjliga stödformer. Vänsterpartiet är av den meningen att
en alternativ stödform i form av fri/kraftigt subventionerad
distribution på sikt bör utredas eftersom det skulle kunna
bidra till en breddning av stödet till än fler. Ett sådant
system finns enligt uppgift i Portugal.
Internationella massmediafrågor
Vänsterpartiet motsätter sig att 16 miljoner av den
svenska kulturbudgeten satsas på bidrag till dokumentation
av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete,
inkluderande ett EG-program för mediautbyte.
Vi anser att vår ovan föreslagna satsning på
kulturutbyte med Östersjöländerna bör prioriteras och att
anslaget till EG-anpassat mediautbyte bör reduceras till 2
miljoner kronor.
Vänsterpartiet återkommer med frågan om
internationellt forskningssamarbete på mediasidan i
samband med vårens forskningsproposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får ett
särskilt ansvar för vissa kulturprojekt enligt vad i motionen
anförts om andra kulturer i Sverige,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällets ekonomiska ansvar
för ett brett kulturliv,
3. att riksdagen till projektmedel för kultur i skolan för
budgetåret 1993/94 anvisar 7 000 000 kr enligt vad i
motionen anförts,
4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter den av
riksdagen beslutade kulturpolitiska utredningen enligt vad i
motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
bibliotekslag enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen till sysselsättningsskapande investeringar
inom kulturområdet för budgetåret 1993/94 anvisar 300 000
000 kr enligt vad i motionen anförts,1
7. att riksdagen till Investeringar i icke-statliga
kulturlokaler för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit,2
8. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler
för kulturändamål för budgetåret 1993/94 anvisar 20 000 000
kr för inredning och utrustning i särskilda ungdomslokaler
enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler
för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr utöver
regeringens förslag,2
10. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar 35 000
000 kr för att igångsätta uppbyggnaden av vallarna kring
Vadstena slott,
11. att riksdagen till Riksteatern för budgetåret 1993/94
anvisar 2 300 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
12. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar 5 000 000
kr till en särskild kulturfond för Östersjöländerna och
Ryssland enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen till stöd till Kabelnämnden för stöd till
lokal programverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar 2
000 000 kr,
14. att riksdagen begär att regeringen i samband med
utvärderingen av 1974 års kulturpolitiska mål utvärderar
utvecklingen på etermedieområdet i relation till vad som i
motionen anförts om television,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av alternativa
distributionsformer för kulturtidskrifter,
16. att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för
budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 kr utöver regeringens
förslag,
17. att riksdagen till Bidrag till dokumentation av
medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för
budgetåret 1993/94 anvisar 13 400 000 kr mindre än
regeringens förslag för Bidrag till europeiskt
mediesamarbete, eller således 2 887 000 kr.

Stockholm den 22 januari 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Elisabeth Persson (v)

1 Yrkandena 1, 6 hänvisade till AU
2 Yrkandena 7, 9 hänvisade till BoU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10
Yrkanden (34)