Amalgam som tandlagningsmaterial

Motion 1993/94:So460 av Carl Olov Persson och Liisa Rulander (kds)

av Carl Olov Persson och Liisa Rulander (kds)
Amalgamdebatten har pågått i över hundra år. Många
motioner har lämnats till riksdagen om ökad forskning om
amalgamets (kvicksilvrets) eventuella farlighet.
Många som tagit bort amalgam/annan
metallkonstruktion från tänderna har befriats från
sjukdomssymptom.
Många människor, som på eget initiativ sanerat bort
amalgam från sina tänder, har i och med detta befriats från
allehanda sjudomssymptom. Rekommendationer om ett
upphörande av användning av amalgam har därför lämnats
av Socialstyrelsen. Ändå fortsätter många tandläkare att
använda amalgam vid tandlagning med motiveringen att
någon skada på grund av amalgam aldrig vetenskapligt
bevisats och att något förbud inte föreligger.
Många nya material kräver mer tid och omsorg än
amalgam vid arbetets utförande. Då tandläkartaxan ej
medger högre ersättning för användande av nya material
leder detta i sig till motstånd från tandläkarhåll mot att
övergå till andra material. Därför bör alla tandläkare
beredas möjlighet att lära sig hantera de alternativa
materialen.
Många mår dåligt
Det torde stå utom allt tvivel att åtskilliga mår dåligt av
sina tandfyllningar, inte bara av amalgamfyllningar. Det är
bevisat att i de flesta fallen hjälper det att bygga till
metallfria material. Amalgamenheten vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala har funnit att så många som åtta av tio
patienter blivit bättre eller helt återställda när amalgamet
avlägsnats.
Produktkontroll
Riksdagen bör medverka till att en omfattande
produktkontroll för dentalmaterial införs. Tillverkarna
måste bevisa materialens lämplighet i fråga om hållbarhet,
biokompatibilitet och elektrokemisk inaktivitet.
Forskare rekommenderar
Metaller i våra tänder ger en elektrisk spänning, som
tröttar ut många funktioner i vårt sinnrika nervsystem.
Därav följer de sjukdomssymptom som forskare härleder
till metaller i munnen.
Det är angeläget att vi ställer resurser till förfogande för
att lösa frågan om tandlagningars inverkan på vår hälsa och
dentalmaterialens sjukdomsframkallande egenskaper. Det
måste anses som synnerligen lönsamt för samhället när en
tandsanering kostar något tiotals tusen kronor om man på
den andra sidan av kontot kan minska
sjukvårdskostnaderna med hundratusentals kronor och
samtidigt ge de drabbade bättre livskvalitet.
Senaste riksdagsbeslut innebär att regeringen fått i
uppgift att successivt stoppa användandet av amalgam, i
första hand inom ungdomstandvården.

Hemställan

Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett förslag till sådan ändring i
tandvårdslagen att användandet av amalgam som
tandlagningsmaterial kan avvecklas med omedelbar
verkan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att en omfattande
produktkontroll av dentalmaterial införs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ytterligare forskning
för att diagnostisera patienter med behov av medicinsk
rehabilitering eller sanering på grund av tandvårdsmaterial.

Stockholm den 21 januari 1994

Carl Olov Persson (kds)

Liisa Rulander (kds)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (6)