Amalgam

Motion 1997/98:So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

Amalgamfrågan är oerhört prestigeladdad. Stora ekonomiska intressen, inte minst internationellt, står på spel. Det är som vi ser det en av anledningarna till att det är så oerhört trögt att få något att hända trots att frågan varit uppe till riksdagsbehandling varje år sedan 1982. Vi som under årens lopp arbetat med den här frågan har sett hur de beslut riksdagen ändå fattat har gett mycket få resultat ute i samhället. Forskningspengar som anslagits har gått till de forskare som från början haft uppfattningen att detta inte är något problem. Beslut om kostnadsfritt utbyte av plomber har reglerats på ett sätt som gör det nästan omöjligt att komma i åtnjutande av detta. De läkare och tandläkare som arbetat med amalgampatienter har stora svårigheter och har ofta blivit förvägrade att fortsätta. De möts av kritiken om dålig dokumentation samtidigt som de inte kan få forskningsresurser för att kunna dokumen­tera och följa upp sin verksamhet.

Vi har under årens lopp tagit upp en mängd frågor som har med amalgam och tandvård att göra: införande av produkt- och skaderegister, diagnos­metoder, forskning och tandläkarutbildning, utrustning på tandläkarmottag­ningarna, ersättnings- och taxefrågor, att patienterna ska bemötas med respekt. Man kan säga att amalgamfrågan sakta baxats fram i riksdagen. Problemet är att genomslaget ute i våra myndigheter och i verkligheten för patienterna är synnerligen magert. Det är inte meningsfyllt att upprepa alla dessa krav utan vi menar att ett större grepp bör tas. Därför menar vi att regeringen måste tillsätta en utredning med såväl företrädare för partierna som med patienter, läkare, tandläkare och forskare för att se över alla dessa frågor. Självklart ska i en sådan utredning båda synsätten vara företrädda. Detta bör ges regeringen till känna.

Miljöavgift på kvicksilver

Riksdagen beslutade 1994 att kvicksilveranvändningen skulle upphöra 1997. Detta har inte skett. Tvärtom. Idag finns tecken på att utvecklingen mot allt mer minskad användning av amalgam i tandvården har brutits. Orsaken kan vara att amalgamet är lätt att arbeta med och att det dessutom är billigt. Med nuvarande taxesättning och med tanke på många människors trängda ekonomi är det lätt för den som inte är insatt i problemen att välja amalgam som tandlagningsmedel. Den trenden måste brytas. Amalgam får inte bli de fattigas tandlagningsmedel! Miljöavgifter är ett vedertaget sätt att fasa ut oönskade ämnen. Vi har tidigare föreslagit att en miljöavgift på kvicksilver ska införas så att kostnaderna för amalgam blir liknande dem för andra tandlagningsmaterial. Inget sådant förslag finns. Regeringen måste bryta sin passivitet i den här frågan och snarast återkomma till riksdagen med förslag om miljöavgift på kvicksilver.

Tandvårdstaxorna

För att undvika att amalgam fortsatt blir de fattigas tandlagningsmedel är det nödvändigt att taxorna för amalgambehandlingar utformas så att de avspeglar riksdagens beslut om avveckling.

EU

Eftersom Sverige inte ensidigt kan förbjuda kvicksilver är det synnerligen angeläget att Sverige i översynen av EU-reglerna på kemikalieområdet kraftfullt arbetar för att amalgam ska avvecklas i hela Europa.

Tandvårdsförsäkringen

Tandvårdsförsäkringen har förändrats vid flera tillfällen de senaste åren. Nu ska återigen en omfattande omstrukturering ske 1999. Centerpartiet har i en partimotion lyft fram vissa frågor när det gäller den nya tandvårdsförsäkringen. Bland annat föreslår man att tandvårdsförsäkringen ska ge rätt till särskild ersättning vid sjukdomsrelaterade tandvårdsbehov. Vi vill i denna motion särskilt betona att detta i högsta grad måste gälla dem som har sjukdomssymtom relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgamplomber.

I samband med införandet av en ny tandvårdsförsäkring bör också den nuvarande behandlingsperioden på ett år mjukas upp. De som är sjuka på grund av amalgam eller andra dentala material orkar ofta inte sanera sig under föreskriven tid. En amalgamsanering är en fysisk och för många även psykisk påfrestning. För att lyckas med saneringen och åstadkomma så bra resultat som möjligt måste kroppen få lugn och ro att återhämta sig mellan varje tandbehandling. Förutsatt att saneringen sker kontinuerligt bör en förlängning medges.

Egentligen bör den här patientgruppen få sin sanering genomförd inom ramen för högkostnadsskyddet i sjukvården. Människor som blir sjuka på grund av dentala material borde egentligen omfattas av sjukvårdsför­säkringen i stället för tandvårdsförsäkringen. Det är ju medicinskt kunnig personal som utreder och behandlar sjuka människor oavsett vad som orsakat deras besvär.

Erkänn kvicksilverförgiftning som sjukdom

Fortfarande möts patienter som drabbats av kvicksilverförgiftning från amalgam med betydande misstro från myndigheternas sida. Tandvårdspersonal som drabbats får inte sina besvär erkända som arbetsskada. Sjuka patienter vägras sjukpenning. Trots riksdagens beslut att de med avvikande reaktioner ska kunna få sina plomber utbytta utan kostnad förvägras detta. De läkare som utarbetat metoder för att hjälpa patienterna förvägras fortsätta sitt arbete. Det innebär ett stort mänskligt lidande och det innebär stora samhällskostnader. Detta är ohållbart i en tid när hela samhället brottas med problemet att få resurserna att räcka till i sjukvården. Om kvicksilverförgiftning från amalgam erkänns som sjukdom kan alla de erfarenheter som vunnits när det gäller behandling tas till vara och de drabbade kan få en behandling som minskar eller helt eliminerar besvären med minskad sjukskrivning som följd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allsidig utredning om amalgamfrågan,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter på kvicksilver,1

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av taxorna för amalgambehandling till riksdagens avvecklingsbeslut,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges arbete i EU,1

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omstruktureringen av tandvårdsförsäkringen,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som är sjuka av dentala material skall omfattas av sjukvårdsförsäkringen,2

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvicksilverförgiftning måste erkännas som sjukdom.2

Stockholm den 6 oktober 1997

Marianne Andersson (c)

Görel Thurdin (c)

Gotab, Stockholm 2002

1 Yrkandena 2 och 4 hänvisade till JoU.

2 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till SfU.

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10
Yrkanden (14)