Anslag till kalkning

Motion 1996/97:Jo704 av Kenth Skårvik (fp)

av Kenth Skårvik (fp)
Försurning av mark och vatten är ett allvarligt hot mot miljön
i framför allt Västsverige. Ungefär två tredjedelar av mark-
och vattenförsurningen kommer från svavelutsläpp, som förs
in över Västsverige genom förhärskande vindar.
Utsläppskällorna finns i första hand i Tyskland,
Storbritannien och i centrala Europa. Till svavlet kommer
kvävet som står för 20 % av försurningen i Sverige.
Försurningen är, som framgår, i hög grad ett internationellt problem. De
internationella diskussionerna om försurning ledde 1985 fram till att 21
länder förband sig att minska svavelutsläppen med 30 %. År 1988 förband sig
27 länder att frysa kväveutsläppen. Ett nytt avtal rörande svavlet skrevs under
1994.
I Sverige har det sedan 1977 pågått kalkning av sjöar, vattendrag och
våtmarker i syfte att hejda försurningen. Idag kalkas 7 500 sjöar och 11 000
kilometer vattendrag runt om i landet - men 12 000 sjöar och tusentals
kilometer vattendrag är fortfarande försurade. I de av försurningen mest
utsatta områdena är det nu surt ända ner till 4 meter i marken, ända ner till
det
ytliga grundvattnet. I detta stadium läcker aluminium ut i grundvattnet. I 65
000 grävda brunnar av totalt 400 000 finns risk för hälsovådliga metallhalter.
I detta läge har regeringen i ett tidigare skede aviserat en kraftig
neddragning av anslagen för kalkning. Senare har noterats förändrade och
högre belopp, men kontentan är att kalkningsbidragen minskar, då läget i
stället kräver extraordinära insatser.
För skattebetalarna är ett ökat antal satsade miljoner på kalkningen av sjöar
ingen dålig affär. För turismen i Sverige är det sjöar och vattendrag som
präglar besökarnas bild av landet. År 1995 drog besöksnäringen in 44
miljarder varav 10 miljarder hänförs till fiskedelen. Det är alltså väl använda
pengar att kalka och att göra det i ökad utsträckning. Ökade insatser för
kalkning kan finansieras med medel från programmet för hållbar utveckling.
Inledningsvis har jag angivit att försurningen är en i högsta grad
internationell angelägenhet. Man kan med fog hävda att Sverige, som får ta
emot 85 % av utsläppen från utlandet, borde få EU att ställa upp med pengar
till kalkningsinsatserna, särskilt som Sverige ligger  i topp när det gäller
nettobidrag till EU. Jag yrkar att regeringen skall undersöka förutsättningarna
för att EU bidrar till de svenska kostnaderna för kalkning.
Kalkning botar symptom och är ingen permanent lösning på försurnings-
problemet, men är tills vidare absolut nödvändig.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade ekonomiska insatser för kalkning,
2. att riksdagen begär att regeringen verkar för att EU ställer bidrag till
förfogande för bestridande av kostnader för kalkningsprogrammet.

Stockholm den 24 september 1996
Kenth Skårvik (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)